SAMTALET
” Våga vara komplex!” Hon talar sig varm för leken i klassrummet — och för det verkligt komplexa arbetet. Det kan låta motstridigt, men forskaren Maria Andrée menar att leken gör det svåra roligare och komplexiteten det till synes banala spännande.
TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: ULRICA ZWENGER
M
aria Andrée, docent i naturvetenskapernas didaktik vid Stockholms universitet, har just fått en ny skrivbordsstol. Frågan är när hon kommer att hinna slå sig ner där och forska. För hon är också prefekt, och alltså chef för Institutionen för matematik- och naturvetenskapsämnenas didaktik med 130 anställda. Och så är hon vetenskaplig ledare för Stockholm Teaching and Learning Studies (STLS), en plattform för lärares klassrumsbaserade forsknings- och utvecklingsprojekt där flera kommuner och friskolor medverkar. Större möten hålls i något av konferensrummen i den del av huset som fortfarande är så nybyggd att det luktar byggvaruhandel i korridorerna, mindre möten i den lilla ombonade hörnan med klassiska designmöbler på hennes tjänsterum. Det är där vi slår oss ner.
Vad kan göras för att fler barn och ungdomar ska intressera sig för naturvetenskap och ma tematik?
– Vi måste ha så bra undervisning som möjligt i grund- och gymnasieskolan. Den ska vara relevant och angelägen. Hur blir den det?
– Det är viktigt att arbeta med frågor som är på riktigt, som berör eleverna. Våga arbeta med frågor som är så komplexa att de kräver många olika perspektiv. Det finns en stor problematik i att det ibland är så långt till det som känns angeläget för eleverna. Alltför mycket är tillrättalagt. – Vi har just utvecklat ett material för Skolverket som handlar om hur man kan tänka när man väljer mellan havremjölk och vanlig mjölk. Tanken är att hjälpa elever att sortera i den frågan: hur gör jag i mjölkdisken, varför gör jag som jag gör, vilka naturvetenskapliga 14
LÄRA #6/2016
frågor berörs? Materialet är tänkt för ämnet naturkunskap på gymnasiet, men frågorna berör alla naturvetenskapliga ämnen. Det är ett sätt att visa för eleverna på vilket sätt naturvetenskaplig kunskap är relevant. – Där har jag också handlett en doktorand som har gått in i den här frågan utifrån bedömning. Hur kan vi säga något utifrån vad vi ser i skolan om vilken beredskap eleverna har att hantera sådana här frågor utanför skolan? Då handlar det om att skapa situationer som är lite lika det som skulle kunna hända. Ett papper-och-penna-prov är inte så likt. Hur kan man göra det, om det till exempel hand lar om havremjölk och vanlig mjölk?
– Där görs det i ett samtal i en mindre grupp som spelas in. Och som läraren tittar på efteråt?
– Precis. Andra typer av bedömningssituationer kan vara att göra en podd eller en hemsida eller att gå in på ett forum och diskutera. Varför är det mer verklighetsnära än att jobba med papper och penna?
– Det kan man diskutera. Men det handlar om mottagare, att det inte bara är läraren som är mottagaren. Så en insändare skulle fungera?
– Absolut, det är ju en klassisk uppgift. I det här sammanhanget har du talat om natur vetenskaplig litteracitet. Vad är det?
– Det är en översättning av scientific literacy och går att förstå på flera sätt. Ett är i termer av skriftspråklighet, att läsa och skriva, till exempel laborationsrapporter. Men naturvetenskaplig litteracitet kan även förstås i termer av medborgarbildning. Det finns ett mål i de naturvetenskapliga ämnena som handlar om att eleverna ska utveckla en förmåga att kritiskt granska och ta ställning i samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll. Vilka kunskaper och vilken förståelse krävs av mig som >>