Page 1

#3/2018 STOCKHOLM

Anne-Marie Körling

Nyfiken för livet |

Marie Nilsson vill aldrig stå still Skolan som ligger högt över snittet

|

”Vi måste stärka språken” Karriärlärarteam i stället för sommarlov


Stockholm växer. För dig. Stockholm växer mer än någonsin. Inom ett par år är vi en miljon invånare. Den snabba utvecklingen kräver en långsiktig plan och det har Stockholm. Vi expanderar, renoverar och bygger ihop så att du och alla andra får förutsättningar att jobba, leva och åka dit ni ska, på ett sätt som är hållbart för både människa och miljö, just nu och många generationer framöver. Vill du veta mer om hur Stockholm växer och hur det påverkar de platser du bor och rör dig på? Välkommen till Stockholmsrummet i Kulturhusets bottenplan, hämta en informationskarta på ditt närmaste bibliotek, och besök vår nya webbplats vaxer.stockholm.se.


FOTO: ULRICA ZWENGER

STOCKHOLM #3/2018 Fyra gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa p ­ ersonaltidning.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings­förvaltningen i Stockholms stad och utkommer med fem nummer per år. Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F. Chefredaktör: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@ stockholm.se. Ansvarig utgivare: Sofia Oliv. Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen, Monica Eriksson, Agneta Berghamre Heins, Helene Lumholdt, Lina Pilo, Marianne Hühne von Seth, Marika Sivertsson, Ann Turlock, Annebritt Ullén och Ingela Ösgård. Grafisk form: Blomquist ­Communication — blomquist.se. Tryck: Åtta.45, Järfälla, 2018. ISSN: 1654-7330. Upplaga: 15 500 exemplar.

14

Intresset för moderna språk minskar sedan många år, trots en alltmer globaliserad värld. ”Det är dags att betrakta ämnet moderna språk som ett riktigt skolämne”, säger professor Camilla Bardel vid Stockholms universitet.

Omslag: Läraren Anne-Marie Körling fotograferad på Hjulsta grundskola av Ulrica Zwenger.

20

Promenadklubben på Engel­ brekts­skolan har blivit ett bra sätt för eleverna att stressa av. Och så pratar de så bra medan de går.

FOTO: ULRICA ZWENGER

12

Till hösten öppnar Anna Whitlocks gymnasium i helt nyrenoverade lokaler på Hantverkargatan. Intresset har varit rekordstort.

FOTO: ULRICA ZWENGER

FOTO: ULRICA ZWENGER

För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

22

”Jag skulle välja läraryrket igen. Tveklöst. Att arbeta med barn och ungdomar är allt jag kan och har gjort”, säger Marie Nilsson.

DESSUTOM ... Enbacksskolan höjer sig över snittet

4

Karriärteam i stället för sommarlov

26

Därför är jag fritidspedagog

9

Lydia, 14, gillar SO mest

28

Ny modell för VFU

Lekfullt läsfrämjande i Hjulsta

30

Enkät: Vad är det bästa med ditt arbete?

10 11

Besöksrekord på årets Settmässa

33

Krönika: ”Superhjältar är vi ändå”

13

Erasmusprojekt med mersmak

34

Hallå där, Ingegerd Ericsson

21

Maria Jernberg: ”Skolans värld”

35


KUNSKAPSUTVECKLING

Fler vuxna ger resultat På Enbacksskolan i Tensta har eleverna i årskurs 9 högre ­resultat än snittet i Stockholms stad och presterar långt över de flesta skolor med liknande förutsättningar. LÄRA Stockholm besökte skolan för att ta reda på hur de gör. TEXT: ANNELIE DREWSEN FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

4

LÄRA #3/2018


KUNSKAPSUTVECKLING

Goda relationer återkommer när elever och personal ska be­ skriva Enbacksskolan. På bilden Selma Abdi Nassir i årskurs 5.

LÄRA #3/2018

5


KUNSKAPSUTVECKLING

I

en solig sluttning i södra Tensta ligger Enbacksskolan med drygt 360 elever från förskoleklass till årskurs 9. Skolans kupol­ tak sticker upp en bit över de omkring­ liggande låga bostadskvarteren. Det skulle kunna vara en illustration av sko­ lans resultat. För här klarar sig eleverna bättre än snittet för samtliga kommunala grundskolor i Stockholm. 82,9 procent av eleverna i årskurs 9 på Enbacksskolan nådde kunskapskraven i alla ämnen förra året. Det är över snittet även för hela landet. Om man dessutom väger in bakgrundsfak­ torer som föräldrars utbildningsnivå, andel ny­ anlända elever och fördelningen mellan pojkar och flickor skulle Enbacksskolan med samma liknelse vara den högsta byggnaden av alla Stockholms stads skolor. Resultatet är långt över snittet för skolor med liknande förutsättningar. I ett klassrum på bottenvåningen sitter 40 elever

i sina bänkar. Det är trångt och tyst när hela årskurs 5 samlas för genomgång. Läraren Elsa Luthman går igenom dagens uppgift om historiska källor, en förberedelse inför ett prov om stormaktstiden. Hon genomför lektionen tillsammans med sina lärarkolleger Lars Häggström och Pavlina Spanos. Eleverna sprider ut sig för att arbeta med uppgiften. I ett grupprum slår sig Pavlina Spanos ner med en handfull elever. Hon läser den första frågan högt: – Varför kan det första dokumentet användas som källa till häxprocesserna men inte det andra? Eleverna studerar en bild av ett handskrivet dokument från 1600-talet och en roman från 1970-talet. Uppgiften är svår och förväntning­ arna höga. Alla ska klara av detta, men somliga behöver mer stöd än andra. En i taget får elev­ erna i grupprummet säga vad de tänker. Det blir allt från långa funderingar till enstaviga gissningar. Pavlina Spanos uppmanar dem att lyssna på varandra innan de formulerar sina egna svar skriftligt. Hon leder dem varsamt framåt, men hela tiden måste var och en vara aktiv. Samtidigt arbetar resten av klassen självständigt eller i par med samma uppgift och kan fråga de två andra lärarna om det behövs.

Läraren Elsa Luthman går igenom dagens uppgift om historiska källor för årskurs 5. Till vänster syns hennes ­kollega Pavlina Spanos.

6

LÄRA #3/2018

Att de tre lärarna arbetar så tätt tillsammans började med en olycka. – För tre år sedan kastade någon in en brand­ bomb i klassrummet. Vi var tvungna att flytta ihop alla grupper och börja arbeta tillsammans, förklarar Pavlina Spanos. Fördelarna visade sig snabbt. – Vi var fler vuxna runt eleverna hela tiden och fick en annan möjlighet att arbeta i mindre grupper. Så när vi fick en ny årskurs gjorde vi så direkt i årskurs 4. Lärarlagen styr till stor del sitt eget arbete och kan fördela resurserna där de behövs. Samtidigt följer ledningsgruppen – där arbetslagsledarna ingår – elevernas resultat noga under skolåret. Kombinationen av autonomi och uppföljning tycks fungera väl. Caroline Cloarec är tillförordnad rektor sedan januari och var tidigare biträdande rektor.


KUNSKAPSUTVECKLING

När hon kom till skolan 2016 märkte hon direkt att mötena ägnades mer åt analys och ­diskussion än information. – I ledningsgruppen bestämmer vi tillsam­ mans vad som är bäst för eleverna. Vi försöker ha samma syn på arbetet och har höga förvänt­ ningar på elever och personal. Ofta säger vi nej till projekt – vi håller oss till undervisning. Det betyder inte att specifika satsningar saknas. Tvärtom finns ett ständigt pågående utvecklingsarbete med tydliga mål och inarbe­ tad struktur. De 14 förstelärarna på skolan har mandat att driva utvecklingen utifrån de områden som de anser behöver förbättras. Studiedagar kan bli punktinsatser på väg mot målet, men det kollegiala lärandet är den återkommande for­ men som ger kontinuitet och sammanhållning. Lärarna auskulterar regelbundet på varandras

Hon leder dem varsamt framåt, men hela tiden måste var och en vara aktiv.

lektioner. Observerar, spelar in, noterar och återkopplar. Ett ständigt pågående samtal om undervisning. Pavlina Spanos är lärare i svenska, SO och e­ ngelska och förstelärare med ansvar för elev­ inflytande. Hon uppskattar den kollegiala hand­ ledningen och att lärarna vågar dela med sig av det som är bra. – Senast i dag var jag på en speciallärares lek­ tion och auskulterade. Vi ger återkoppling och ber om hjälp. Det tar tid att förändra sin under­ visning, säger Pavlina Spanos. Hon har arbetat på Enbacksskolan i 18 år och trivs med elever, föräldrar och kolleger. – Det är en fördel att ha jobbat så länge. Alla vet vem jag är och en del föräldrar har jag redan etablerat bra kontakt med sedan tidigare. Det är väldigt lättarbetat, säger hon.

LÄRA #3/2018

>>

7


KUNSKAPSUTVECKLING

Stefan Ljungdahl är en annan lärare som har arbetat länge på skolan. Han är arbetslagsledare och undervisar i svenska, svenska som andra­ språk och engelska. – Jag är inne på mitt 30:e år i Tensta och har jobbat på Enbacksskolan sedan 2004. Vi har hållit på i många år för att lyckas och det känns som om vi bara blir säkrare och säkrare, säger han. Han har själv skapat verktyget som används för uppföljning av elevernas utveckling, ett Excel-ark som visar vilka elever som riskerar att inte uppnå målen. Sammanställningar görs av betyg och inför utvecklingssamtal och ligger även till grund för resultatanalyser i arbetslagen. – Vi ska ha en sådan i eftermiddag. Utifrån det kanske vi gör om och fördelar resurser där de behövs bäst. Konkret kan det handla om schemaläggning och hur lärares tid ska användas mest effektivt. Arbetslaget kan även styra över gruppindelning och tid med specialpedagog. – Vi har en specialpedagog kopplad till varje arbetslag. Det är en administrativ avlastning för oss lärare eftersom de skriver åtgärdsprogram. De jobbar också med elever individuellt eller i grupp i sexveckorsperioder och utvärderar. Arbetslaget försöker också täcka upp för var­ andra för att de ska slippa ta in vikarier.

– Den flexibiliteten gör att man är van att träffa eleverna i en annan kontext än sin egen undervisning, och eleverna känner en trygg­ het när en känd lärare tar vid. Kontinuiteten är viktig. Tidigare i dag har Stefan Ljungdahl hoppat in för en kollega, men nu har han lektion i års­ kurs 8. Eleverna arbetar fritt med att skriva reportage. Alland Koyikoyan har intervjuat en brandman i Kista och visar ett snyggt foto på sin surfplatta. Längst bak i klassrummet sitter Abdi Osman och slipar på frågor till Olle Burell, som ska komma till skolan några veckor senare. Förhoppningen är att ro hem en inter­ vju med skolborgarrådet. Eleverna Alexandra Salas och Makda Aregawi har båda gått i andra skolor innan de kom till Enbacksskolan. – Lärarna är väldigt bra på att undervisa här. Även om det är stökigt ibland så förstår eleverna när man ska prestera, säger Makda Aregawi. Alexandra Salas håller med. Hon har gått i Enbacksskolan sedan årskurs 5. – På min förra skola försökte de mobba mig för att jag var annorlunda. När jag kom hit var alla lugna. Jag hade blivit lite mer aggressiv för att skydda mig, men här var alla snälla och lärarna är skitsköna att prata med, säger hon. n

Pavlina Spanos uppskattar den kollegiala handledningen på skolan. Hon har arbetat här i 18 år.

Läraren Stefan Ljungdahl diskuterar reportage­ skrivande med Alland Koyikoyan i årskurs 8.

8

LÄRA #3/2018


DÄRFÖR ÄR JAG FRITIDSPEDAGOG

— Jag utmanar mig själv och ut­vecklas tillsammans med eleverna hela tiden, sä­ ger Johanna Melin som är fritidspedagog och arbetslagsledare på fritids­hem­met för Alviksskolans hörselklasser F—3. I fjol utsågs hon till Årets lärare i Stock­holms stad i kategorin Fritids­hemsverksamhet. Johanna Melin, som också är biträdande rektor för hörselklasser F—9, har alltid tyckt om att arbeta ihop med andra. Att hon brinner för sitt arbete och sina elever märks tydligt. — Mitt jobb är fritt och flexibelt. Jag får hitta lösningar och möta varje elev utifrån den personens sätt att tänka och vara, sina förutsättningar. Det är så viktigt att bygga relationer med eleverna. Johanna Melin är förstås stolt över sitt

lärarpris, men hon är ofta stolt även över mindre händelser i vardagen. — Som när en elev tycker att det är svårt att gå till matsalen och äta. Då pratar vi och hittar en gemensam väg så att eleven följer med till matsalen. Eller när jag går ut på skolgården och ser vilken härlig rastverksamhet vi har, jag ser kollegerna och tänker att jag är glad att få vara en del av detta. Ända sedan hon tog examen på 1990talet har hon jobbat med elever med särskilda behov. — Jag utvecklas och växer tillsammans med eleverna, med uppdragen vi har och de utmaningar de har. Johanna Melin brinner för det kollegiala lärandet. — Vi pratar mycket om hur vi vill leda lärandet framåt. Jag tror på idén om att

lära tillsammans på många olika sätt i olika situationer, konstellationer och miljöer. Det är drivkraften i min undervisning. Ett samlat lärande ger större engagemang om man gör det tillsammans. Inför framtiden gäller det att hålla sig uppdaterad, säger hon. — Med digitaliseringen följer nya frågor och nya uppdrag. Det ställs andra och nya krav på oss i och med att samhället förändras. Hur får vi det som krävs i kompetensutveckling för oss lärare? — Ibland tänker jag på hur svårt det var att få jobb när jag tog examen 1995. Nu är situationen den omvända, vi söker med ljus och lykta efter lärare. Det hoppas jag förändras, säger Johanna Melin. n

FOTO: ULRICA ZWENGER

”Jag utvecklas hela tiden”

ANN TURLOCK

Johanna Melin är fritidspedagog och arbetslagsledare på Alviksskolan.

LÄRA #3/2018

9


KOMPETENSFÖRSÖRJNING

”Nya modellen jättebra!” Ett centrum för professionsutveckling (CPU) ska bli hjärtat i den verksamhets­ förlagda lärarutbildningen. Denna nya modell ska ge Stockholm en konkurrens­ fördel i kampen om de bästa lärarna.

Stockholms stad arbetar sedan tio år med övningsskolor som bas för en verksamhets­ förlagd utbildning (VFU) med hög k ­ valitet. Nu vässas denna del av lärarutbildningen genom samarbete med Södertörns hög­ skola som har utarbetat en försöksverk­ samhet för att skapa en tydligare och mer likvärdig VFU. I fokus står ett CPU på Kungsholmens västra gymnasium. Här möts d ­ eltagande övningsskolors handledare och deras lärar­ studenter samt kursansvariga från hög­ skolan för seminarier och genomgångar.

Maria Berndtson är CPU-ansvarig och den som får allt att fungera på Kungs­ holmens västra gymnasium. – Det är otroligt mycket logistik och många datum som ska pusslas ihop. Hela idén med CPU bygger på kommunikation och samarbete och det är det jag skapar för­ utsättningarna för, säger Maria Berndtson. En av övningsskolorna är Mariaskolan (F–9) på Södermalm, där bild- och svensk­ läraren Jasmina Nzeribe är VFU-ansvarig. – När jag kom hit var VFU trögt och handledaransvaret var otydligt. VFU ansågs arbetsbelastande och handledarna hann inte med, säger hon. Erbjudandet att ingå i CPU var som en skänk från ovan, tycker rektor Maria Källmark Molitor.

10

LÄRA #3/2018

FOTO: ULRICA ZWENGER

”Det här skulle kunna vara min framtida arbetsplats”, säger lärarstudenten Jonna Dahlberg om Mariaskolan. Till vänster VFU-ansvariga Jasmina Nzeribe och eleven Ragna van Bruggen i 9C.

– VFU har blivit mer disciplinerad. Det finns en matris och det är inte längre godtyckligt och upp till lärarna att utforma VFU efter eget huvud. Vi i skolledningen deltar i mottagandet och vi skapar möjlig­ heter för möten som schemaläggs i vårt kalendarium, säger hon. På Mariaskolan blev plötsligt många lärare intresserade. Inte minst var det möjligheten till handledarutbildning som lockade. Den här terminen har 15 lärare anmält sig. Lärarstudenterna från Södertörns högskola möttes i höstas av en noggrant planerad praktikperiod. – Vi handledare fick träffa studenterna på ett introduktionsmöte på CPU tillsam­ mans med VFU-ansvarig där, och även kursansvarig från Södertörn var med. Då


ENKÄT

FOTO: MARC FEMENIA

tittade vi på kursmål och planering. Dessutom formade vi bedömningsnivåerna tillsammans med kursläraren, berättar Jasmina Nzeribe. I slutet av VFU-perioden träffades de deltagande

skolornas handledare på nytt på CPU, denna gång för ett bedömningsmöte. – Då diskuterade vi varenda student i ett gemensamt forum. Det var en trygghet att kunna stämma av med kursledaren och ta del av andra skolors erfarenheter, säger Jasmina Nzeribe. Lärarstudenten Jonna Dahlberg har gjort sin första VFU på Mariaskolan. – Den här modellen är jättebra! Skolan var väl förberedd och jag fick en fantastisk återkopp­ ling av min handledare, säger Jonna Dahlberg. Också atmosfären och den generösa attity­ den från skolans personal var värdefull. – Mina åsikter var viktiga och jag fick känna mig som en i gänget. Jag tänkte att ”det skulle kunna vara min framtida arbetsplats”, säger Jonna Dahlberg. Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad ser utvecklingen mot ett gemensamt cen­ trum för alla övningsskolor som en stor fördel. Enhetschef AnnaKarin Östlund beskriver CPU som en möjlighet för staden att attrahera duk­ tiga lärare med likvärdig utbildning. – Vi har stort behov av att rekrytera lärare de närmaste åren. Då är det viktigt att VFU blir kvalitativt likvärdig. AnnaKarin Östlund lyfter också fram föregång­ aren där ett antal övningsskolor varit knutna till Stockholms universitet. Det samarbetet fortsät­ ter, spår hon, och just nu utvärderar universite­ tet projektet som avslutades 2017. – Det var en positiv erfarenhet, men försöken var i liten skala, med få övningsskolor. Med CPU blir modellen öppen för fler skolor. AnnaKarin Östlund menar att från ett arbets­ givarperspektiv är det bra att kunna erbjuda blivande lärare en bra och kvalitetssäkrad VFU, som i förlängningen kan innebära att nyexami­ nerade lärare väljer Stockholms stads skolor. – Vi måste hitta olika sätt att rekrytera sam­ tidigt som vi skapar goda förutsättningar för handledare, säger AnnaKarin Östlund. n MARIANNE HÜHNE VON SETH

Vad är det bästa med ditt arbete?   — Att få tillbringa dagarna med en massa glada, kloka och ­härliga elever. Och så är det utvecklande för egen del. I det vidare ­perspektivet känns det meningsfullt att få hjälpa barn och unga att bli reflekterande och ansvarstagande samhällsmedborgare. 

Martin Johansson, lärare, Katarina Norra skola

Mari Holstensson, elev­assistent, ­Fruängens skola   — Att kunna vara ett stöd för både eleverna och lärarna. Genom fritidshemsverksamheten bidrar jag till att rusta eleverna socialt och kan ge extra uppmärksamhet åt elever som har det lite tufft.

Pernilla Sjöborg, lärare, Fruängens skola   — Eleverna och kollegerna. Att kunna väcka elevernas nyfikenhet för ämnet och få följa deras utveckling. Jag tycker det är jätteroligt att undervisa i historia och svenska, som också är mina stora fritidsintressen.

Sofia Skeppmark, specialpedagog, ­Beckombergaskolan   — Att få se både elever och pedagoger växa. Jag kan bidra mycket både i elev­ hälsoteamet och i våra särskilda undervisningsgrupper. Det är ­fantastiskt att jobba i en lärande organisation som skolan!

Christoffer Söderman, vaktmästare/elevassistent, Globala gymnasiet   — Ingen dag är den andra lik. Som vaktmästare har jag stor omväxling i jobbet, och som elevassistent gillar jag den dagliga kontakten med eleverna. Nu är jag i en språkförberedande klass. Att få följa elevernas utveckling där är fantastiskt roligt.

TEXT OCH FOTO: AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #3/2018

11


NY GYMNASIESKOLA

Rekordstort intresse FOTO: ULRICA ZWENGER

Till hösten startar Anna Whitlocks gym­ nasium i helt nyrenoverade lokaler på Hantverkargatan inte långt från Stads­ huset. Det blir Stockholms stads största gymnasieskola som fullt utbyggd kommer att rymma cirka 2 300 elever.

Nära 1 000 elever har skolan som sitt för­ stahandsval inför hösten, också det rekord i Stockholm. Sammanlagt 700 elever kommer att få plats på naturvetenskaps-, samhällsvetenskaps-, ekonomi-, teknikoch estetiska programmet. – Jag har fått ett drömjobb, säger rektor Annica Tengbom Ödén, som varit anställd sedan augusti 2017. Dessförinnan var hon rektor för Kungs­ holmens gymnasium och utnämndes 2017 till Årets skolledare i Stockholms stad. Där startade hon bland annat Kungs­holms­ aka­demin; ett kollegialt forsknings- och utvecklingsarbete. Insikterna därifrån tar hon naturligtvis med sig. För närvarande är den nya gymnasie­sko­lan,

som tidigare var länsstyrelsens l­okaler, ocku­ erad av hantverkare och bygg­jobbare. p Men vi får plats för en intervju med rektor och försteläraren Carl-Mikael Larsson i ett nästan färdigt sammanträdesrum på bottenvåningen. 130 lärare sökte de sju tjänsterna som karriärlärare. För bild- och medieläraren Carl-Mikael Larsson var det inte helt lätt att bestämma sig för att lämna Globala gymna­ siet där han jobbar i dag och trivs väldigt bra. – Men jag blev sugen på att gå tillbaka igen till ursprungsfrågorna kring skola och utbildning. Och de diskussionerna har redan bör­ jat. De sex förstelärarna och en lektor träf­fas en gång i månaden i seminarieform och diskuterar värdegrundsfrågor, hållbar utveckling och begreppet bildning. – Ett jätteviktigt arbete, inte minst efter­ som den här gruppen ska vara med och leda var sitt undervisningsteam från start, säger Annica Tengbom Ödén. Unikt för Anna Whitlocks gymnasium är också anställningen av en elevkoordinator under det första läsåret. 12

LÄRA #3/2018

Rektor Annica Tengbom Ödén och lärare Carl-Mikael Larsson ser storligen fram emot hösten, då Anna Whitlocks gymnasium slår upp portarna på Kungsholmen.

– Adrian Stymne ska ta tillvara elev­ ernas intressen och engagemang. Han arbetar också med den externa och den interna kommunikationen och är duktig på att föra ut budskap. I början av maj var samtliga anställningar

klara. Tillsammans med biträdande rektor Ove Sköld har Annica Tengbom Ödén vas­ kat fram 30 lärare utifrån cirka 100 inter­ vjuer. Sammanlagt var det 620 lärare som sökte tjänsterna. – Den största utmaningen blir att få i gång samverkan mellan lärarna och se till att var och en får sin röst hörd. Allt för att det ska bli en så bra verksamhet som möj­ ligt för eleverna. Hon konstaterar att en struktur för hur eleverna ska tas emot och schemat, som kommer att innehålla längre sammanhållna arbetspass, är sådant som självklart måste vara färdigt innan höstterminen startar. – Men frågor kring rutiner och policy­ dokument får vänta. Det kan vi jobba med vartefter behov uppstår. Likaså elevhälso­ planen, där behöver vi tänka tillsammans. Och Carl-Mikael Larsson gläds åt att få jobba med ett erfaret gäng lärare. – Vi måste kunna unna oss tiden att lyssna, förmedla tankar och lära känna var­

andra utifrån pedagogik och värdegrund. Skolborgarrådet Olle Burell (S) är stolt över att Stockholms stad har valt att satsa på en stor ny gymnasieskola. – Det är ett historiskt beslut som leder till ett trendbrott där vi ökar andelen elever som går i kommunala gymnasiesko­ lor. Alla anställda på våra förskolor, grund­ skolor och gymnasieskolor har anledning att räta på ryggen när Stockholms stad visar det självförtroendet. Han påpekar också att Annica Tengbom Ödén visualiserar målbilden av en ny typ av gymnasieskola. – När hon får bygga upp skolan från grunden tar hon med sig samarbete med högskolor, universitet, näringsliv och andra externa aktörer redan från början. Olle Burell är också glad över tillståndet att få använda Anna Whitlocks namn. Hon var lärare och rösträttskämpe och startade redan i slutet av 1800-talet en samskola, det vill säga en skola där pojkar och flickor gick tillsammans. – Det ger skolan en koppling till jäm­ ställdhet och demokrati, Anna Whitlocks gymnasium skänker helt enkelt glädje åt hela Stockholms stad. n INGELA ÖSGÅRD


KRÖNIKA

SIGNERAT: LINA PILO

Superhjältar är vi ändå

E

n del klokheter har sagts av så många och på så många sätt att det är svårt att veta deras egent­ liga ursprung. Vem har vi att tacka: Voltaire, Bamse, Pippi eller Spindelmannens farbror Ben? Eller de fiktiva karaktärernas skapare? Med stor makt kommer stort ansvar. Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll. Hur som helst borde ingen förvånas om åtminstone uttryckets innebörd har betydligt mer än 300 år på nacken, även om den exakta formuleringen inte skulle ha det. Det är ju inte raketvetenskap. Eller hjärnkirurgi. Eller peda­ gogik. Det är självklart för varje någorlunda ansvarstagande människa att nivån av ansvar skiftar med möjligheten att ta samma ansvar. Makt är ett komplicerat begrepp. A bestäm­ mer över B och får B att göra något som B inte skulle ha gjort annars. Men! B kanske inte visste vad B ville innan A visade på möjligheterna. B kanske ville men behövde söka upp A för att äntligen komma till skott. Vem har beslutat att A måste bestämma över B? A kanske bara vill vara i fred och odla sin kolonilott. Om A går på semester kommer A kanske att göra det med en känsla av frihet från maktutöv­ ning – och förhoppningsvis med möjlighet till återhämtning. Under våren beslutade kommunfullmäktige om ett nytt skolprogram för förskolorna och skolorna i staden. Programmet har arbetats fram under lång tid tillsammans med barn, elever, medarbetare, chefer och politiker. Syftet var bland annat att få ett dokument som kan fungera som en riktning för arbetet i en komplicerad vardag. En kompass på öppet hav och samtidigt en karta som visar vägen för utomstående som inte känner till våra marker. Kommunfullmäktige har som folkvald

församling makt. Det ligger i sakens natur. Även vi som arbetar i Stockholms stad har makt. Vi har makt att påverka människor vi möter – men det är också vi som har makt att göra verklighet av de politiska beslut som våra folkvalda fattar. Att jag är samhällslärare lyser möjligen igenom här, men är inte detta att verka i sta­ dens tjänst något av det finaste man kan göra? Alla våra möten och relationer. All utveckling vi stöttar, alla munnar och sinnen vi mättar. Allt det är givetvis extraordinärt. Ändå är det ingenting mot att vara de små kuggar vi är i det stora maskineri som heter samhällsbygge. När sommaren har passerat och stockholmarna i september går till valurnorna, lämnar de över makt över sin vardag, sin snöröjning, sin barn­ omsorg och utbildning till representanter som de hoppas ska fatta kloka beslut. Efter besluten händer sedan ingenting – utan oss. Om man har en så omfattande, komplex och mångfasetterad makt som vi, måste man vara extra snäll och ta extra mycket ansvar. Och även om vi inte är helt säkra på när vi egentligen har den där makten, eller hur vi ska definiera den, så vet vi nu vad vi i vardagen ska verka för: likvärdighet, positiv människosyn, demokratiska värderingar och samarbete. Om vi ska bära rödblå spindeltrikåer eller flätor som står sin egen väg när vi gör det väljer vi däremot själva. Superhjältar i tjänstemanna­ kostym är vi ändå. n

Om vi ska bära rödblå spindeltrikåer eller flätor som står sin egen väg väljer vi däremot själva.

LINA PILO ÄR FÖRSTELÄRARE PÅ GYMNASIET

LÄRA #3/2018

13


SAMTALET

14

LÄRA #3/2018


SAMTALET

”Dags att stärka språken i skolan” Varför minskar intresset för moderna språk i en alltmer g ­ lobaliserad värld? Vi har träffat språkforskaren Camilla Bardel som ser flera tecken på en ljusning. Men skolämnet moderna språk skulle behöva draghjälp genom att göras obligatoriskt, menar hon. TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: ULRICA ZWENGER

D

et är två år sedan Camilla Bardel flyttade in i sitt rum på översta våningen i ett av Stockholms universitets babyblå höghus, men än står några flyttkartong­er kvar på golvet. Kanske för att bokhyllorna redan är fyllda. Ovanpå en av dem ligger sönderlästa antika band med titlarna trycka i frakturstil och i hyllorna står meter efter meter av lingvistisk litteratur, lexikon och gram­ matikor – bland dem en på danska som presen­ terar italiensk grammatik. Camilla Bardel har bott i Italien, undervisat i italienska och varit professor i språket. Men sedan 2010 är hon professor i ämnet moderna språk med didaktisk inriktning. Begreppet moderna språk myntades för att skilja dessa språk från de antika, de levande från de döda. I dag omfattar ämnet skolans alla främmande språk utom engelska, det vill säga framför allt franska, tyska och spanska

men också italienska, portugisiska, ryska och kinesiska. Elever kan börja läsa ett modernt språk i årskurs 6 eller 7 (tidigare kallat B-språk) och sedan ytterligare ett på gymnasiet (tidigare C-språk), men de kan också avstå och i stället läsa till exempel teckenspråk, modersmål eller extra svenska och engelska. Det talas mycket om att intresset för moderna språk minskar. Du och dina kolleger studerar detta i ett forskningsprojekt. Vad ser ni där?

– Att intresset minskar är inget nytt, det bör­ jade redan på 90-talet. Ungefär 15–20 procent av eleverna väljer inget modernt språk alls och en lika stor andel av dem som väljer ett språk hoppar sedan av fram till årskurs 9. Främst när det gäller spanska och framför allt pojkar. I pro­ jektet vill vi bland annat ta reda på mer om vad de många avhoppen beror på. – Vi har inga forskningsresultat klara än, men en förklaring kan vara att språken inte är obliga­ toriska. Att det är möjligt att välja bort dem eller >> LÄRA #3/2018

15


SAMTALET

Det finns en uttalad policy om att EUmedborgare ska kunna två språk utöver sitt moders­ mål, inte bara ett.

hoppa av. Om man kunde välja bort kemi skulle några göra det. Och just eftersom det är ett fritt val så har motivationen blivit särskilt viktig. Så hur kan man motivera eleverna?

– Det talas ju mycket om att vi har så stort ekonomiskt utbyte med till exempel Tyskland, och därför är det bra att kunna lite tyska, men den typen av instrumentell motivation kanske inte är så intressant för en 14–15-åring. Det viktiga är att eleven ska kunna se sig som en reell användare av språket. Om man kommer till Tyskland så kan det bli en bättre utgångspunkt i samtal, diskussioner och förhandlingar om man kan säga något på tyska. Det är ett sätt att visa sitt intresse för det landet. Och likadant med franska och spanska. Det handlar också om att kunna ta till sig deras kultur och läsa litteratur på deras språk, även om inte alla elever kan komma upp på en sådan hög nivå. – Och så finns det en sorts motivation som är känslomässig. När jag var liten tyckte jag att engelska lät coolt och jag försökte uttala engel­ ska ord innan jag kunde språket. Många tycker att franska låter sensuellt och njutbart. Och god mat, mode och design kanske förknippas med vissa språk. Men där har tyskan det lite tuffare?

– Det finns ungdomar som tycker att den avancerade tyska grammatiken är häftig.

16

LÄRA #3/2018

Som du nämnde är avhoppen allra flest från spanskan. Vad beror det på?

– I vårt projekt besöker vi just nu skolor i hela landet i årskurs 9. Förra veckan träffade jag elever som spontant ville berätta hur besvärligt det hade varit på deras spanska. I sexan hade de en bra lärare, tyckte de, och de fick leka lekar med språket, det var jättekul. Men sedan slutade den läraren, så i sjuan hade de flera olika vika­ rier och sedan i åttan hade de ingen lärare alls under en period. Nu i nian skulle de få tillbaka de lektioner de hade missat, så nu hade de jätte­ mycket undervisning. – De här eleverna var så gulliga för de var så intresserade. Fem av sex hade utländskt påbrå och man märkte att deras flerspråkighet bidrog till att de värdesatte språkkunskaper. De ville verkligen lära sig spanska, men de tyckte inte att de hade fått någon bra chans. Och det är ju jättesynd. – Sådana historier får man ofta höra när det gäller spanskan. Ett problem är att det där sak­ nas lärare, ännu mer än i andra moderna språk. När man införde möjligheten att välja spanska 1994 blev det väldigt snabbt jättepopulärt. Då fanns det nästan inga behöriga lärare och det är fortfarande få behöriga och ännu färre legi­ timerade. Många har rekryterats för att de är modersmålstalare i spanska, men de har ibland


SAMTALET

inte gått lärarutbildningen och det kan påverka deras undervisning. Och så kommer det in vika­ rier. Det blir osammanhängande. Spanska betraktas ju som ett lättare språk än franska och tyska. Har det någon betydelse för avhoppen? Kanske finns det en del elever som har valt spanska bara för att deras föräldrar vill att de ska läsa ett språk?

– Det tror jag kan ha betydelse. Och spanskan är kanske lite lättare i början, men inte sedan – den är så väldigt olik svenskan. Tyskan är mer genomskinlig för oss. Men egentligen finns det inte så många genvägar till att lära sig språk. – Det är lustigt att den diskussionen ens finns: ”välj det språket för det är lättast”. Så talas det ju inte om några andra skolämnen. Kan en förklaring till det här ointresset vara att ungdomar egentligen är mer intresserade av andra språk än just de här så kallade moderna?

– Ja, engelska har en väldigt stark roll. I en EU-undersökning testades niondeklassare i engelska och ett språk som de hade börjat läsa senare, i Sverige spanska. Resultatet visade att svenska elever låg i topp när det gällde engelska, både att läsa och skriva och förstå skriven text. Men när det gällde spanska så hade vi sämst resultat. Tror du att det finns ett samband — svenska elever är så exceptionellt bra på engelska att de tycker att det räcker?

– Många svenska elever har en sådan inställ­ ning, det har andra EU-undersökningar visat. Attityderna i samhället spelar in. Engelskan är så dominerande i vårt kulturutbud, i medier, film och musik, att det får en status som påminner om ett andraspråk. – Pedagogiskt borde man kunna använda sig av elevernas kunskaper i engelska, och även i modersmål, på ett mer strategiskt sätt. Hur då?

– Som språkinlärningsforskare kan det vara intressant att undersöka sådant som: Vad inne­ bär det att man redan har lärt sig ett annat främ­ mande språk innan man börjar med moderna språk? Påverkar engelskan de andra språken? Blir det lättare för att man har erfarenhet av ett annat språk innan? Eller blir det svårare, för att det blir så mycket att hålla reda på? Ja, vad säger du, blir det lättare eller svårare?

– Det finns olika hypoteser om det, men det mesta pekar på att det blir lättare. Man kan få ett metaspråkligt medvetande som man har nytta av när man börjar lära sig ett nytt språk. Man tänker på hur språk fungerar, vad man kan använda det till och vad man vill kunna uttrycka.

– Läraren måste låta eleverna plocka fram detta medvetande. Språk är ett färdighetsämne, man behöver jobba med de här uttrycken och orden och träna dem i sammanhang som känns meningsfulla. Med övningar som: ”Vad behöver du säga för att presentera dig för en ny bekantskap?”.

När det gäller expli­cit inlärning, alltså genom under­ vis­ning, visar studier att det är optimalt att börja i  elva­års­åldern.

Hur gör man det? Med rollspel?

– Just rollspel är jag lite rädd för, för det kan förstärka låtsaskänslan, att det här språket hör hemma bara i klassrummet. Men man kanske kan använda musik där sångtexterna är på språket, och man kan koppla språket till elevernas egna intressen, kanske fotboll när det gäller spanskan. Speciellt killar har visat sig utveckla sina kunska­ per i engelska genom datorspel, och det finns de som helt på egen hand har lärt sig ryska genom att spela på nätet. Det kan vara ett sätt även för andra språk. Man får kolla med eleverna vad de är intresserade av. En del kan faktiskt vara intres­ serade av litteratur eller konst. Matlagning?

– Ja precis, eller foto eller film. Om de får söka information på ett språk de håller på att lära sig så blir det motiverande och kul och triggar deras språkanvändning. Man ska jobba med alla de traditionella färdigheterna läsa, skriva, höra och tala, men så ska man också få in en femte färdighet som är interaktion. Alla färdigheter hänger ihop. Hörförståelsen hjälper interaktionen, skrivandet hjälper talet.

>>

LÄRA #3/2018

17


SAMTALET

Hur ska man lyckas med interaktionen?

– Det är inte så lätt. Det läraren kan göra är att bjuda in verkliga människor som eleverna kan prata med. Eller så kan de mejla eller chatta med någon. Men det måste ligga på rätt nivå, läraren får se till att hitta enkla sammanhang i början. Det är viktigt att behålla den där entusi­ asmen som eleverna ofta har i sexan och sjuan. De tycker ju att det här ska bli kul! Men sedan tappar många motivationen, det blir antagligen mer mekaniskt. En del lärare gör som de alltid har gjort, särskilt i franska och tyska där man har en längre tradition att vila på. Moderna språk för en ung människa i dag, skulle det kunna vara helt andra språk, som a ­ rabiska eller persiska? Även de är ju gamla k ­ ulturspråk, men samtidigt kanske mer moderna i dag ­utifrån vad som är användbart globalt?

Man ska jobba med alla de traditionella färdigheterna läsa, skriva, höra och tala, men så ska man också få in en femte färdighet.

– Ja, vi kanske måste inse att andra språk är viktiga nu. Arabiska och persiska är stora invandrarspråk. Det har ju spanskan också varit, det var bland annat därför det blev ett modernt språk i svensk skola. En del ungdomar som har arabiska eller persiska som modersmål verkar känna att det markerar något slags utanförskap, men min iakttagelse är att många – särskilt flickor – är stolta och gärna visar upp att de kan de här språken och att de kan se likheter. Vissa ord är ju till exempel lika i arabiska och spanska. Jag skulle vilja att sådana kunskaper togs till vara bättre. Det skulle ge en statushöjning för modersmålen. – Spanskan är ett intressant exempel, för en viktig orsak till att det infördes som modernt språk var antagligen att man insåg att vi har en massa barn i Sverige som kan spanska, och så har vi andra barn som tycker att det verkar intressant eftersom deras kompisar pratar det hemma. Men om man ska göra arabiska och persiska till moderna språk, måste man tänka efter först så att det finns behöriga lärare. Det finns många modersmålslärare i de språken.

– Ja, de kanske skulle kunna vidareutbilda sig, om man satsade på det här. Och kinesiskans roll?

– Där är det lite annorlunda. Jan Björklund promotade ju kinesiskan när han var utbild­ ningsminister. Men det är inte så många elever som väljer det, och det finns problem med många avhopp. Vilken roll spelar systemet med meritpoäng här?

– Det är ett stort problem som har bidragit till att kinesiska, och även italienska, portugi­ siska och ryska, har decimerats på gymnasiet. Meningen med meritpoängen när de infördes var att de skulle motivera eleverna att fortsätta 18

LÄRA #3/2018

läsa ett modernt språk på gymnasiet. Då får man meritpoäng, och det får man också om man läser engelska i avancerad form, men inte om man börjar läsa ett nytt språk. Så de språk som gynnas är tyska, franska och spanska. Plus eng­ elska som många väljer. Men förra året föreslog en utredning att systemet med meritpoäng ska tas bort, så det kanske blir så. När ska ett barn egentligen börja lära sig ett främmande språk? Det finns ju en uppfattning om att man ska börja så tidigt som möjligt, men nu kommer också forskning som har visat att det inte riktigt stämmer?

– Det skadar inte på något sätt att börja tidigt. Men man talar om två typer av språk­ inlärning, implicit och explicit. Ju yngre man är, desto lättare är det att lära sig ett språk implicit, genom att det talas i omgivningen. Det är så barn i Sverige numera lär sig engelska, som med modersmålet. – Men när det gäller explicit inlärning, alltså genom undervisning, visar studier att det är optimalt att börja i elvaårsåldern, när barn bör­ jar kunna förstå grammatik och metalingvistiska resonemang. I den åldern ser man också en hög motivation hos många. Så det skulle inte skada att börja med moderna språk lite tidigare. I fyran eller femman?

– Ja. Nu finns det en remiss som föreslår att språkvalet måste göras inför sexan och inte ska kunna skjutas upp. Och man ser fler positiva tecken när det gäller moderna språk. Lic-forskarskolan i främmande språk här på Stockholms universitet har fått positiva konse­ kvenser, nästan alla som gick den har fortsatt att forska. Det var i och för sig meningen att de skulle gå tillbaka till sina skolor och höja nivån där, men de har fortsatt med sin språkdidaktiska forskning och det går väldigt bra. – Sedan har vi Skolverkets nya satsning Språksprånget. Man har ju tidigare haft matte­ lyft och läslyft och nu har turen kommit till moderna språk. Det är en gemensam satsning för lärare i alla moderna språk. Där ska vi göra ett fortbildningsmaterial som lanseras i höst. Vad skulle du hoppas på för större samhällsför­ ändringar för att öka unga människors intresse för andra språk än engelska?

– Jag hoppas på en attitydförändring i stort. Eleverna tar ju intryck av det. Man måste sprida information om varför vi behöver språken. Vem ska göra detta?

– Utbildningsministern har ju det yttersta ansvaret. Borde det bli obligatoriskt att läsa ett språk till, förutom engelska?


SAMTALET

– Det är en jätteintressant fråga. Jag tycker att man skulle pröva det. Men det finns många lärare som inte tycker det. De vill inte få omotiverade elever?

– Exakt, de undrar varför elever som har svårt för språk ska behöva slita med det. Men jag tycker faktiskt att det är dags att betrakta ämnet moderna språk som ett riktigt skolämne. Vad kan kommuner och enskilda skolor göra för att öka intresset?

– Det behövs större möjligheter till fortbild­ ning för lärare som inte är behöriga. Och även för dem som är behöriga och legitimerade, till exempel att de får åka till landet där språket talas. Att en skola eller en kommun satsar på det ger en fingervisning: ”det här ämnet är viktigt”. Vad är det egentligen som avgör hur långt en människa kan komma i sin utveckling på ett främmande språk?

– Det är tillgång till språket, motivation och begåvning. Det är viktigt att förstå att alla barn lär sig främmande språk på olika sätt. En del kan enklare se likheter och skillnader mellan olika språk. De har det lättare, andra svårare. Men det allra mest avgörande för språkutvecklingen är kanske behovet.

Nu är det skakigt för engelskan, med Brexit och Trump, så det kan bli in­ tressantare i fram­ tiden att kunna andra språk.

– Nej, det tycker jag inte. Engelska talas av väldigt många människor, men det gäller även spanska och kinesiska, och det är väldigt många som talar franska, till exempel i stora delar av Afrika. Och många talar tyska också, det är ju det största modersmålet i EU. I och med att Storbritannien är på väg ut så kommer tyskans ställning kanske att stärkas ytterligare. Därför diskuteras det nu att vi behöver kunna mer av de här språken för att prata med andra medborgare inom EU. Även om de flesta talar engelska som andraspråk så finns det en uttalad policy om att EU-medborgare ska kunna två språk utöver sitt modersmål, inte bara ett. – Världspolitiska händelser har styrt, om man tittar tillbaka i historien. Latin och grekiska och franska har haft viktiga positioner men fallit tillbaka. Nu är det skakigt för engelskan, med Brexit och Trump, så det kan bli intressantare i framtiden att kunna andra språk. n

När det gäller moderna språk är det sällan ett trängande behov?

– Om det blev obligatoriskt skulle det vara det. Men även då, hur långt kan man egentligen nå om man inte har möjlighet att vistas i landet? Kan man lära sig franska så att man klarar att läsa ”På spaning efter den tid som flytt”?

– Ja, läsning kan man i teorin utveckla hur långt som helst. Men det beror på vem vi talar om, den individuella variationen är stor. Kan man nå så långt att man kan följa en politisk debatt på teve inför ett val?

– Nej, det är nästan omöjligt. Med engelska kan det gå, men för spanska, tyska och franska kan man inte ha så högtflygande mål. Det finns ett ramverk som heter Common European Framework for Languages. Det slår fast sex nivåer för språkinlärning. Nivå A1 och A2 är grundläggande, då kan man kanske presentera sig själv och kortfattat beskriva sin familj och sin skola eller sin arbetsplats. Dit ska man komma upp i nian. Sedan kommer B1 och B2 där man kan hantera förfluten tid och hypotetiska reso­ nemang. Dit kan man nå på gymnasiet. Men C1 och C2 är avancerade nivåer. C2 når inte ens alla infödda talare – det handlar om att kunna läsa tidningar och romaner och hålla ett föredrag. Finns det något som tyder på att engelskan är på väg att ta över och bli ett gemensamt världsspråk? LÄRA #3/2018

19


RÖRELSE I SKOLAN

Geniala promenader Promenader har många fördelar. Stärkta benmuskler, bättre kondition och vid­­ gade vyer. Och så pratar man så bra ­medan man går. Det vet tredjeklassarna på Engel­brekts­­skolan och fritidspeda­ gogen ­Desirée Ivares Ösmark, som star­ tat ­Promenadklubben.

En vacker fredagseftermiddag går 18 tredje­­­klassare från Engelbrektskolan ut på promenad. Medan de passerar Villagatan, Floragatan, Brahegatan och många andra gator uppmärksammar de intressanta hus­ fasader, bekanta fåglar och främmande blommor. – Promenaderna är lite som SO och NO samtidigt, konstaterar Izabella Friedrich. Hon är en flitig medlem av Promenad­ klubben, instiftad av fritidspedagog Desirée Ivares Ösmark. Idén uppstod ur ett eget behov av att, efter en längre sjukperiod, 20

LÄRA #3/2018

hitta aktiviteter som hon mådde bra och fick energi av. Att promenera var perfekt för henne och blev det också för eleverna. Det som startade som en timslång prome­ nad med ett tiotal elever en gång i veckan har vuxit rejält. Nu ordnas promenader fyra av skolveckans fem eftermiddagar, och varje gång deltar 15–20 elever. Varje veckodag har sin inriktning. På mån­

dagarna är det ”Vikingawalk”. – Då går vi så långt vi orkar. Vårt rekord är 1,3 mil och då gick vi i snöstorm, berät­ tar Izabella Friedrich. Tisdagar ägnas åt EVP – en värdefull promenad. – Jag delar ut dilemman som eleverna får diskutera två och två. Samtalen kan handla om allt i ifrån små vardagsbekymmer till mobbning, och de bottnar alltid i värde­ grunden, säger Desirée Ivares Ösmark.

På onsdagarna jagar de Pokémons och på fredagarna, som den här dagen, är det ”Fredagsfys före fredagsmys” som gäller. Då är ordet fritt. Fragment av samtal om aliens, pappor, snögrottor, kändisar och fluffhundar sprids i vårluften. – Vi har en tävling där vi letar efter ­hundar med fluffig päls. Om några veckor ska vi avgöra vilken hund som vinner, berättar Elvira Czikas Rydegran. Sedan hon började promenera har hon blivit starkare i benen och fått bättre kondition. Hon har lärt sig att äta nytti­ gare också. – Vi pratar mycket om hälsa medan vi går. Vad som får en att må bra. Och så har vi roligt. Vi upptäcker staden. Prome­na­ derna har hjälpt oss att bli en tajtare klass också. Vi har fått en bättre samman­ hållning och bryr oss mer om varandra. Vid bageriet på Östermalmsgatan köper


HALLÅ DÄR …

FOTO: LEIF JOHANSSON

FOTO: ULRICA ZWENGER

… Ingegerd Ericsson, docent i idrottsvetenskap vid Malmö ­universitet.

Haylie Kaneteg (silverjacka), Elvira Czikas Rydegran (rosa jacka) och Sixten Henningsson Kylmäkorpi (blå tröja) hänger gärna med fritids­ pedagog Desirée Ivares Ösmark på ”Fredagsfys före fredagsmys”.

de råglimpor. Genom dörröppningen sprider sig doften av nybakat. Dags att vända hemåt. På fri­ tis i Sagerska huset på Uggelviksgatan avslutas dagen med fika och film. Desirée Ivares Ösmark har sett tydlig effekt av promenaderna på flera plan. Elevernas ­medvetenhet om kost, motion och hälsa har ökat liksom sammanhållningen och det sociala samspelet. Men kanske är den avkopplande effekten viktigast av allt. – Många elever är stressade. De har ofta krav på sig att prestera. För att promenera krävs inga särskilda förmågor. Jag ser på eleverna hur deras axlar sjunker ner och hur andningen d ­ jupnar medan vi går. Och så pratar vi så bra medan vi går, vanligt vardagsprat som ibland utvecklas till både känsliga och personliga s­ amtal. Att prome­ nera är helt enkelt genialt, säger hon. n

Du var ansvarig för den pedago­ giska delen av Bunkeflostudien där elever fick extra motorikträning och daglig fysisk aktivitet. Vilka var de viktigaste resultaten av studien? — Över de nio år vi följde eleverna förbättrades motoriken, och de blev bättre på att skriva, läsa och räkna. Vi såg skillnad redan i årskurs 2. Efter nio år klarade 96 procent av eleverna i interventionsgruppen grundskolans mål, jämfört med 89 procent i kon­ troll­­­gruppen. Då hade också 93 procent i interventionsgruppen god motorik jämfört med 53 procent i kontrollgruppen. Vad i den utökade fysiska aktivite­ ten påverkade resultaten positivt? — Elevernas inlärningsförutsättningar förbättras om de inte behöver tänka på vad armar och ben gör när de sitter på en stol. Motoriken ska vara automatiserad, annars riktas koncentrationen mot kroppen. Eleverna blir tryggare, lugnare och får mera kapacitet till att tänka, lyssna och lära sig nytt. Varför är det viktigt att sätta in ­insatser just vid skolstart? — Motorikproblem märks inte lika väl i förskolan. Men vid skolstarten blir det tydligt om eleverna inte kan fånga en boll, eller inte är lika snabba som sina kamrater, inte vågar klättra i träd och annat. Bus och lek är en viktig del av elevernas sociala samspel. Bristande motorik är en direkt anledning till att elever hamnar utanför.

Finns det andra studier som är ­intressanta i sammanhanget? — De flesta andra studier är inriktade på kondition och uthållighet, men jag skulle vara väldigt försiktig med att tro att ökad konditionsträning förbättrar den kognitiva kapaciteten. Det finns studier som visar att intensiv konditionsträning inte ger positiva effekter på arbetsminne och matematisk problemlösning. Tvärtom kände sig eleverna stressade. Vid en konsensus­konferens med 23 forskare från olika delar i världen slog vi också nyligen fast att för hög intensitet kan få motsatt effekt, att eleverna blir för trötta för att vara kreativa och kognitiva. Hur får en skolledare bäst nytta av dina resultat? — Hen har en dialog med idrotts­ läraren. Idrottslärare kan leda och planera undervisning och de har god kunskap om barns motoriska utveckling. Eleverna behöver alltså observeras av någon som vet på vilken nivå man ska sätta in övningar i de fall det behövs extra träning. Jag själv som idrottslärare har haft många motorikgrupper som har kommit på så kallad Mugigympa en gång i veckan. De har också fått program att träna på hemma. Och jag har frågat eleverna: vad vill de kunna, vad vill de lära sig? Alla elever har rörelseglädje. Det är viktigt att ta vara på den. Okunskap kan i stället leda till att man hämmar de elever som har svårigheter. Det gör mig orolig. Vilka är de största hindren för att dina resultat ska komma till nytta? — Danmark har enligt skollagen sedan 2014 daglig rörelse på schemat. Det går att göra men den svenska regeringen är alltför trög med att fatta övergripande beslut. Nyckeln är att skriva in rörelse på schemat och att engagera idrottslärare. n MARIKA SIVERTSSON

Mugi står för motorisk ut­veck­ ling som grund för inlärning. Läs mer om motorikforskning på www.mugi.se.

HELENE LUMHOLDT

LÄRA #3/2018

21


PROFILEN

Marie Nilsson på Södermalmsskolan blev Årets lärare 2017 i kategorin Elevhälsa.

22

LÄRA #3/2018


PROFILEN

Hon vill aldrig stå still Genom att slopa hemuppgifter, ha allt material i klassrummet och möblera genomtänkt, skapar Marie Nilsson större arbetsro och minskar stressen för eleverna.   — Det som är nödvändigt för några är bra för många, säger hon.

R

östen och rörelserna skvallrar om rutin, sådan som kommer av många år i yrket. Marie Nilsson kan lugnt leda eleverna dit de ska – steg för steg. När hon öppnar dörren till dagens lektion i engelska med års­ kurs 7, är det första momentet att få dem att sätta sig på rätt plats. Det är första lektionen med ny grupp­indelning och därmed nya platser. Marie Nilsson står vid dörren och samlar in mobilerna medan eleverna går in. – Var ska vi sitta? säger någon. – Titta på tavlan! säger Marie Nilsson. Där visas en skiss över klassrummet med tillfälliga placeringar. Efter ett par minuter har alla hittat sina platser som är iordningställda för nästa moment. På bänken ligger elevens mapp med allt material som rör engelska. Där finns även inplastade checklistor för hur man skriver en faktatext och korgar med överstryknings­ pennor. I dag ska klassen fortsätta med sina

fakta­­texter om djur. Efter en kort uppvärmnings­ övning s­ ätter eleverna i gång.

TEXT: ANNELIE DREWSEN FOTO: ULRICA ZWENGER

Till engelsklektionerna behöver de inte ha med sig något material och det är nästan aldrig några hemuppgifter. Allt arbete görs i klassrummet och materialet finns alltid där. Det är en av hörn­ stenarna i Marie Nilssons undervisning sedan några år tillbaka. – Eleverna känner sig sedda och viktiga när de kommer in i klassrummet. Det hjälper dem att fokusera på rätt saker. De som har svårig­ heter med att komma i gång slipper lägga energi på vilken mapp de ska ha med sig, förklarar Marie Nilsson. Hon är lärare i engelska och idrott på Söder­ malmsskolan och mentor i årskurs 7. Att hon kopplat hälsomedvetenheten till sin teoretiska undervisning gjorde henne till vinnare i kate­ gorin Elevhälsa, när Stockholms stad delade ut >> priser till Årets lärare 2017. LÄRA #3/2018

23


PROFILEN

– Jag tävlade själv upp till svenska mäster­ skapen i gymnastik och tränade sedan killar som var med i nordiska mästerskapen. Mina första år som lärare arbetade jag tio timmar i veckan med det. Redan som barn visste Marie Nilsson att hon ville bli lärare. Men det första försöket skrämde nästan bort henne. – Jag praoade som idrottslärare i åttan. Efter de två veckorna sa jag att jag aldrig skulle bli lärare. Det var kaos och jag var helt slut efteråt. Fy, vad jobbigt det var! Hon skrattar. Efter drygt 20 år i yrket är hon glad att hon ändå blev lärare. – Jag skulle välja läraryrket igen. Tveklöst. Att arbeta med barn och ungdomar är allt jag kan och har gjort. Hon har varit ledare på kollo och på språk­ resor, men det är framför allt idrotten som format henne. Marie Nilsson vet hur man får ungdomar att ta sats mot trampetten för att göra volter med skruv och sedan landa kontrollerat på mattan – utan att tumma på säkerheten. – Man börjar i det lilla för att nå det stora. Om man ska lära sig en ny volt så bryter man ner den i små delar. Man tränar först på ansatsen. Sedan första delen av volten och bara den. Till sist kanske man står still på en uppbyggnad och bara tränar slutet.

Marie Nilsson har en bakgrund som elitgymnast och trivs lika bra i idrottssalen som i klassrummet.

– För mig handlar elevhälsa om att eleverna ska må bra när de är i skolan. De ska få vara sig själva och kunna säga till om de inte hänger med. Det handlar om att träna på en rimlig nivå och öva både på det som är svårt och sådant som de är duktiga på, säger Marie Nilsson. Träning har varit en viktig del i hennes eget liv.

Som sjuåring började hon träna truppgymnastik i Huddinge gymnastikförening. Hopp, volter och koreograferad dans upptog en stor del av tiden fram tills hon var 23 år. Då slutade hon tävla men fortsatte som tränare. 24

LÄRA #3/2018

För mig handlar elevhälsa om att eleverna ska må bra när de är i skolan.

Steg för steg. Stödstrukturer. Höga förväntnin­ gar och en tydlig målbild. Alltsammans finns i Marie Nilssons engelskundervisning. Men där finns också något osynligt som håller ihop allt. Den tysta tilliten mellan lärare och elever. Kanske är det samma sak som Marie Nilsson observe­ rade hos sin egen SO-lärare på högstadiet. – Det märktes att hon tyckte om oss väldigt mycket. Hon tyckte om att ha lektioner och var engagerad och kunnig. En annan förebild var hennes idrottslärare på gymnasiet, som även undervisade i engelska. – Hon sa att det var bra att ha en kombination eftersom det blir tungt att bara ha idrott. Jag härmade henne, säger Marie Nilsson. Att växla mellan två så olika ämnen sätter en särskild prägel på arbetsdagarna. Ibland byter hon om på toaletten innan hon springer upp till idrottssalen högst upp i skolbyggnaden. Eleverna möter delvis två olika lärare på idrotten och engelskan och Marie Nilsson ser olika sidor av eleverna. – Det finns elever som tycker att idrott är det absolut roligaste på hela veckan. I vissa fall är idrotten det enda ämne som funkar, medan de teoretiska är tyngre. Genom att jag har dem i


PROFILEN

idrott får vi en annan typ av relation, som jag kan dra nytta av i engelskundervisningen. Hon märker även att föräldrarna har olika inställning till de olika ämnena. – De tycker att det är viktigare med bra betyg i engelska än idrott. Om en elev har svårigheter ställer de högre krav på anpassning i engelska. I idrotten kan de tycka att jag ska bortse från att de inte kan hålla takten i dans till exempel. När sådana mejl dyker upp svarar vi idrottslärare gemensamt. Vi har blivit duktiga på att ta tillbaka professionaliteten och hänvisa till läroplanen. Lektionen går mot sitt slut och eleverna ska få önska platser. I stället för klassiska rader riktade framåt är klassrummet möblerat dels med grup­ per om fyra, dels med platser mot väggen och fönstret. Eleverna får motivera var de vill sitta och Marie Nilsson fördelar sedan platserna. – De skriver fint och utvecklas ofta under vår tid tillsammans. Några börjar med att vilja sitta långt bak men kommer sedan på att de vill vara längre fram i klassrummet.

Blyertspennornas rytm avtar gradvis när eleverna har skrivit ner sina önskemål och läm­ nar in dem. När klassrummet är tomt går hon runt och samlar in alla mappar i en särskild ord­ ning, så att det blir lätt att lägga fram dem nästa lektion. Var sak har sin plats. Marie Nilssons plats är i klassrummet och idrottshallen. Trots rutinen kan hon ibland få samma adrenalinpåslag som inför en tävling i gymnastik. Resultatet av många års träning ska visas upp och på några sekunder är det över. – I gymnastiken är det här och nu som gäller och man måste gilla den typen av press. Samma sak kan jag känna om jag har planerat en lektion noga. Jag vill så gärna att eleverna ska tycka om det, men det finns en liten risk att allt faller platt och de bara sitter och gäspar. Det är jobbigt! Marie Nilsson ler. Om man vill utvecklas måste man jobba hårt – det gäller både eleverna och henne själv. – Som lärare kan man inte stå till, man är aldrig klar och kan alltid utvecklas. Det är det roligaste. n

Vi har blivit duktiga på att ta tillbaka professionaliteten och hänvisa till läroplanen.

MARIE NILSSON Aktuell: Årets lärare i kategorin Elevhälsa i Stockholms stad 2017. Gör: Lärare i idrott och engelska på Södermalmsskolan. Bor: Vid Mariatorget. Gillar: Att resa, så ofta det bara går. Ogillar: Alla människor utan kunskap om skolan som ändå har åsikter om precis allt vi gör. På lediga stunder: Umgås med familjen, träna, vara på landet och ibland göra absolut ingenting. Läser: Inte så mycket som jag skulle önska. Nästan uteslutande elevarbeten och annat som har med skolan att göra. Lyssnar på: Är helt prestigelös och lyssnar på det mesta som passar min sinnesstämning. Bästa lärarminne: När elever ”från förr” dyker upp och ­berättar hur de har det och att de är glada för vad de lärt sig under vår tid tillsammans. ”Redan som barn visste jag att jag ville bli lärare”, säger Marie Nilsson, här med eleven Isa Despres Hansson.

LÄRA #3/2018

25


PEDAGOGISK UTVECKLING

Karriärteam i stället för sommarlov När kollegerna går på sommarlov stannar de elva karriärlärarna på Norra Real kvar på skolan. De utgör karriärlärarteamet som valt bort loven för sitt uppdrag att strategiskt utveckla undervisningen för hela skolan.

Fredrik Skog är rektor för natur­veten­skaps­ pro­gram­met och berättar att på skolan arbetar cirka 100 lärare, varav nio är förste­ lärare och två lektorer. Tillsammans utgör dessa elva karriärledarteamet vars metod presenterades på Stockholms stads Goda ­exempel-mässa i fjol. – De här tjänsterna är inte ”tack för lång och trogen tjänst”, utan vi vill ha en utväx­ ling på satsningen. Karriärlärarteamet arbetar nära skolledningen för att fylla ett behov. Vi arbetar för våra visioner, säger Fredrik Skog. 26

LÄRA #3/2018

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Det är inte så synd om karriärlärarteamet som det låter. De har sökt och fått tjäns­ terna som förstelärare och lektorer, vilket på Norra Real innebär att de bytt bort sina ferietjänster mot semestertjänster för att kunna förädla undervisningen med systematik. Gymnasieskolan Norra Real är den enda skolan i Stockholm som valt att orga­ nisera så, och det har skett för att markera att karriärlärare har gått vidare i karriären och arbetar långsiktigt tillsammans med skolledningen. Det arbetet kan inte alltid ske under terminerna.

Han påpekar att begreppet ”förädling” ibland används felaktigt som mått på något som måste ge högre betyg. Det är inte det som är huvudpoängen för Norra Reals kvalitetsarbete. – Det finns en mäthysteri som ibland blir missvisande. Våra elever kommer ofta in här från grundskolan på höga 330 poäng. Går de ut gymnasiet på samma poäng ser det statistiskt inte ut som att det skett någon utveckling. I själva ver­ ket har eleven utvecklats enormt, påpekar Fredrik Skog, eftersom Rektor Fredrik Skog. kraven och nivån på undervisningen är så mycket högre på gymnasiet än i grundskolan. Det behövs en oändligt mycket större ansträngning från eleven på gymnasiet för att nå samma betyg som på högstadiet. Det är här karriärlärarteamet kommer in. Att utveckla undervisningen ger alla elever bättre förutsättningar. – Vi träffas varannan vecka för att pla­ nera. Varje karriärlärare jobbar samtidigt parallellt med sina ämnen på sina respek­ tive program, så det är de övergripande målen vi jobbar med gemensamt, förklarar försteläraren Kristina Bondeson som

undervisar i matematik och fysik. Karriärlärarteamet arbetar med olika teman. – Vetenskaplighet har varit ett tema i flera år, eftersom vi sett att eleverna har haft svårigheter. Det kan exempelvis handla om hur man hanterar referenser i en vetenskaplig text, säger Kristina Bondeson. Poängen är att karriärlärarteamet sprider sin kunskap till hela lärarkollegiet så att förstärkningen av undervisningen kommer alla elever till del. – På naturprogrammet ska eleverna göra en vetenskaplig undersökning och då kan en utvecklingspotential ligga i att de använder metoderna de fått i matemati­ ken, säger Kristina Bondeson. En stund senare illustrerar hon hur det kan gå till i praktiken. Då står hon fram­ för avgångsklassen NC15 som ska ha en fysiklektion och arbeta med modellering, en problemlösningsmodell där eleverna använder matematiska formler och digi­ tala verktyg för att kunna svara på en kon­ kret fråga: Vilken temperatur har planeten Sirius på ytan? Kristina Bondeson inleder med en genom­ gång steg för steg, där hon åskådliggör vilka problemställningar som kommer att dyka upp på färden mot problemets lösning: – Alla föremål strålar och föremål som samtidigt absorberar all strålning kallas


PEDAGOGISK UTVECKLING

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Eleverna Alice Wallner och Aron Godling i NC15 arbetar tillsammans med att hitta lösningen på fysikproblemet de fått av läraren Kristina Bondeson.

för en svart kropp. Det vi jobbar med nu är svarta kroppar, för modellen är lättast att använda på svarta kroppar. Om föremålet inte absorberar strålning kan man kom­ pensera för det, säger hon och skriver en lång formel på tavlan. När eleverna fått alla förutsättningar får de diskutera svårigheterna två och två och hur de ska nå målet. Sedan är det dags att sätta i gång datorerna och lägga in de givna värdena i programmet. Kristina Bondeson går runt och lyssnar och fångar upp frågor. Eleven Axel Tibbling, 18 år, hejdar henne: ”Kristina, hur ställer jag in här?”. Hon pekar på s­ kärmen: ”Jomen höger­­klicka

på glidaren, så kan du sätta max där”. Axel Tibbling tycker att arbetssättet är idealiskt just för matte och fysik: genom­ gång, läsa, diskutera, analysera, problem­ lösning, återkoppling. – Det är väldigt effektivt att jobba så. Det är helt annorlunda mot högstadiet där man passivt tog in information för att sedan skriva prov. Här måste vi lära oss reflektera och lösa problem, säger han medan Kristina Bondeson rundar av lek­ tionen med en sammanfattning.

Matematiklyftet och det nu på­gående Läslyftet har utgjort teman i all under­ visning, med stöd och utveckling från karriärlärarteamet. Det finns inga siffror på att vässad undervisning har resulterat i högre betyg, utan vinsten ligger i att fler elever får chansen att tillgodogöra sig den. – Det gynnar alla elever, oavsett om de är starka eller har svårt för ett ämne. Alla har nytta av ett mer reflekterande lärande och en större tydlighet på lektionen, säger Kristina Bondeson. n

Karriärlärarteamet anordnar fortbildning

för hela kollegiet, och de bjuder också in externa föreläsare. Både det tidigare

MARIANNE HÜHNE VON SETH

LÄRA #3/2018

27


MIN SKOLA

LYDIA SARAFIAN, 14 Katarina Norra skola ”I min klass är det bra stämning och alla visar respekt för varandra. Skolan jobbar medvetet för att det ska vara ett bra klimat mellan eleverna. Bland annat får vi byta grupper ofta. Det gör att man lär känna fler i sin årskull. Det är bra, även om baksidan är att man ibland inte har rast samtidigt som de närmsta vännerna. Vi har engagerade lärare som gillar att lära ut. Då lär man sig själv bättre och det blir roligare i skolan. SO är det ämne jag gillar mest. Jag tycker om att prata och debattera olika samhällsfrågor. Vi får ofta sådana uppgifter i skolan. Ibland är det svåra och känsliga frågor, men det tycker jag är bra. Hemma har alla alltid mycket åsikter, så jag är van vid att prata och ifrågasätta saker. Även om jag har starka åsikter så tycker jag det är viktigt att lyssna på andra och kunna ändra mig. Jag gillar att tänka mig in i hur andra har det och varför man tänker på olika sätt. Det är bra att få olika perspektiv. Svenskan är ett annat favoritämne. Vi får många bra uppgifter i svenskan, sådant som vi också kan träna på och använda i andra ämnen. På fritiden är jag med i en teatergrupp. Det jag lär mig där har jag också nytta av i skolan. Jag har gått här sedan sexårs, så det känns lite oroligt att jag ska byta skola efter nian. Jag försöker att inte tänka så mycket på det, men jag vet att jag vill gå ett program med samhällsinriktning. I framtiden är det viktigaste för mig att jag får ett jobb jag kan känna mig glad över.” n BERÄTTAT FÖR AGNETA BERGHAMRE HEINS

28

LÄRA #3/2018


MIN SKOLA

FOTO: MARC FEMENIA

”Det är viktigt att lyssna på andra”

LÄRA #3/2018

29


SPRÅKUTVECKLING

Lekfullt l­ äsfrämjande Hon försvarar varje barns rätt att lära och gör undervisning av allt. För Anne-Marie Körling är arbetet på Hjulsta grundskola bland det roligaste hon har gjort.   — Jag känner ett sådant hopp för framtiden när jag är här! TEXT: ANNELIE DREWSEN FOTO: ULRICA ZWENGER

30

LÄRA #3/2018

A

nne-Marie Körling kommer gående över skolgården på Hjulsta grund­ skola med en trave tidningar under armen och tre ord i huvudet: förväntansfull, nyfiken och att ta emot eleverna. Fast det var visst sex ord! Hm, hur många bokstäver blir det? Varför ser de orden annorlunda ut än resten av texten? Räknas inte och? Det är sådana saker hon funderar på till­ sam­mans med sina elever när de möter en text. Anne-Marie Körling tycks äga en oändlig förundran inför det mesta i tillvaron – särskilt bokstäver, ord, siffror och språk. Tillbaka till orden i huvudet. Varje morgon på väg till jobbet funderar hon ut tre ord för sin egen hållning. Det är dagens första professio­ nella beslut. – Jag lämnar allt privat och bestämmer hur jag ska vara. När jag kommer till skolan är jag lärare. Jag måste vara nyfiken, lyssna på elev­ erna och vara intresserad av det jag håller på med. Med professionen kommer skyldigheten

att undervisa och värna varje barns rätt att lära. Precis utanför klassrummet kommer en flicka fram. Anne-Marie Körling stannar upp och hukar sig till flickans ögonhöjd. – Jag hörde att du sa … Så är ett samtal i gång. Ögon som skimrar och ord som ingen utomstående behöver förstå. Att se och bli sedd. En liten och en stor. Anne-Marie Körling har varit lärare sedan 1996. Hon har bloggat om ögonblicken i klassrummet och handlett lärare i hela landet. Hösten 2017 avslutade hon ett tvåårigt förordnande som läsambassadör. Detta läsår har hon en halvtidstjänst som lärare på Hjulsta grundskola för att främja läsandet. Resten av tiden ägnar hon åt föreläs­ ningar och fortbildning på andra håll. Dessutom har hon under åren skrivit en rad böcker om undervisning och belönades nyligen med Ingvar Lundberg-priset för sitt outtröttliga arbete. På Hjulsta grundskola har hon ett särskilt uppdrag att arbeta med årskurs 2. Intill de två klassrummen har hon ett eget grupprum.


SPRÅKUTVECKLING

”Det är viktigt att vara nyfiken och lyssna på eleverna”, säger den förra läsambassadören Anne-Marie Körling, här tillsammans med Raman Maulim.

Anne-Marie Körling undervisar parallellt med klasslärarna Eva Larsson och Eva Bjuvén. De 31 eleverna delas in i grupper efter behov och tvålärarsystemet har blivit ett trelärarsystem. Eleverna kommer till Anne-Marie Körlings rum en i taget eller i grupp. Under en dag hinner hon träffa ett tiotal elever. – Jag gör undervisning oavbrutet. Inte stöd, utan undervisning. Här utmanar jag alla elever att samspela med sina kunskaper, säger AnneMarie Körling. Hon håller noggrann koll på vem som har varit hos henne varje dag och hur deras läs- och språkutveckling går framåt. – Jag har alltid skönlitteratur på bordet och böcker man kan titta i. Allt ska vara lärande! Hon menar att människor behöver varandra för att lära och att alla har rätt att delta. En handfull elever har tagit plats vid det runda bordet. Utanför fönstret står en pojke och kikar in. AnneMarie Körling vinkar och går ut i kapprummet och möter honom. – Kan du hämta en stol? frågar hon en annan

Jag har alltid skönlitteratur på bordet och böcker man kan titta i. Allt ska vara lärande!

elev när pojken kommer in i rummet. Frågan kommer ur synen på undervisning som gemenskap. Undervisningen för alla och var och en. – Man deltar med det man kan, säger AnneMarie Körling. Hon talar inte om elevernas svårigheter. Orsaker

till varför någon inte kan läsa eller varför någon annan är tyst är inte relevanta. Det viktiga är vilka eleverna blir när de är i undervisningen. – Jag vill se till att det finns tillgänglig under­ visning. Man kan vara med i ett läsande samtal även om man inte kan läsa själv. Hon talar om undervisning som något elev­ erna är i. Med sig själv som verktyg skapar AnneMarie Körling en stämning av andakt och lek­ fullhet kring innehållet. Ett inplastat fotografi av ett barn kan räcka som startsignal. – Vad skulle ni fråga om ni träffade den här personen första gången? Rummet svämmar över av frågor. Vad heter >> du? Gillar du böcker? Vill du vara med? Hur LÄRA #3/2018

31


SPRÅKUTVECKLING

Grattis, Anne-Marie!

Hellre kär än magsjuk, eller hur? Milad Bazger (till vänster) och Nisa Uddin letar efter frågor i böckerna och provar sedan att ställa dem till varandra.

mår du? Vill du köra ”Inte nudda mark”? Vilket språk pratar du? Vill du spela fotboll? Har du en röd tunga? När elevernas frågor tar slut pekar Anne-Marie Körling på väggen. Där sitter ett papper med tidigare elevers frågor. Det är som om orden måste läsas och höras. Plötsligt surrar rummet av högläsande röster. Undervisningen är över­ allt. Detaljerna är genomtänkta och utrymmet för spontana tankar heligt. Anne-Marie Körling flyttar orden från papperet till elevernas fantasi och lånar ut sitt eget språk när det behövs. I dag får de prova att läsa en text skriven med skrivstil. I par klurar de på vilka bokstäver som slingrar sig på sidan. Står det näldigt eller väldigt? Efteråt får de fundera på hur de gjorde för att förstå, och de får uttala sig om sin egen förmåga att läsa skrivstil. – Bra! utbrister en flicka självsäkert. Genom att Anne-Marie Körling ständigt upp­

muntrar elever att rikta fokus mot hur de gör, får hon dem att reflektera över sitt lärande. En dag står den tysta pojken och viskar i hennes öra: – Jag har en idé om vilken undervisning jag skulle vilja ha! Det är rast och Eva Larsson tittar in från 32

LÄRA #3/2018

klassrummet intill. En glasvägg skiljer dem åt, men ibland är de med på varandras lektioner för att se och lära. – Anne-Maries undervisning får eleverna mer engagerade. De går framåt i sitt läsande och tal. Nu vill de uttrycka sig och prata mer, säger Eva Larsson och berättar att hon har plockat upp en del saker i sin egen undervisning. – Nu låter jag alla som räcker upp handen svara. Det gör inget om någon redan sagt samma sak. Och jag kan låta alla elever få säga ett ord, som sedimenteringstestet, i stället för att bara jag ska säga det. När rasten är slut kommer en flicka in i grupp­ rummet. Hon greppar boken och läser rad efter rad. Anne-Marie Körling ser ut som om hon ska spricka av stolthet. Flickan har gjort stora framsteg. – Det som har ägt rum kommer att göra att hon blir förstådd och respekterad. Hon kommer att kunna utbilda sig och känna sig delaktig. Hon visar mig vad hon kan och hon säger: låt mig tänka. Och det är mitt uppdrag att hon ska få göra det! Det blänker till i Anne-Marie Körlings ögon­ vrå. Hon blir fortfarande rörd till tårar när ett barn lär sig läsa. n

Anne-Marie Körling, lärare på Hjulsta grundskola och tidigare läsambassadör, har tilldelats årets Ingvar Lundberg-pris för sitt outtröttliga arbete med att motivera barn och unga att läsa och för att hon gör läsning till en lustfylld, gemensam angelägenhet. Anne-Marie Körling är lärare, författare, krönikör, bloggare och flitigt anlitad föreläsare. Prissumman är 100 000 kronor och delades ut på Natur & Kulturs Läs- och skrivkonferens i Stockholm i april.

Det är som om orden måste läsas och höras. Plötsligt surrar rummet av hög­ läsande röster.


DIGITALT LÄRANDE

FOTON: JENS REITERER

Katrin Jäverbring från Medioteket visade hur man programmerar med ett mikrokontrollkort framtaget just för programmeringslaborationer (stora bilden). Med hjälp av kretskortet Makey Makey (mitten) kunde besökarna skapa musik genom att slå på apelsinerna, och Karin Nygårds föreläste om hur programmering kan konkretiseras i klassrummet.

Besöksrekord på årets Sett Under tre aprildagar fylldes Kistamässan av 10 400 besökare som kunde ta del av inspirerande föreläsningar, pröva ny digi­ tal teknik och lära av och med varandra, när Settmässan arrangerades för sjunde året i följd.

Pedagog Stockholm var på plats under alla dagar och rapporterade via Twitter och Instagram, och i utbildnings­för­

valtningens monter bjöds besökarna på olika aktiviteter. De kunde till exempel bekanta sig med Roboteket och prova på att laborera med Microbits. Kärrtorps förskolor visade hur de arbetar med digitala verktyg och i monterns telefonkiosk kunde besökande Stockholmslärare ringa till för­valtningens IT-processledare och fråga om den nya skol­ plattformen, GSIT 2.0, eller om vilka kurser

staden erbjuder sina lärare i digital kompe­ tens och hur de kan få hjälp i klassrummet när något digitalt verktyg inte funkar. Sett står för Scandinavian Educatio­nal Technology Transformation och är en kon­ ferens om det digitala lärandet för lärare, förskollärare, skolledare och andra inom utbildningssektorn. n MONICA ERIKSSON OCH ANNEBRITT ULLÉN

LÄRA #3/2018

33


VINN BIOBILJETTER

INTERNATIONELLT

FOTO: ULRICA ZWENGER

Läs tidningen och var med och ­tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre ­vinnare som får två ­biocheckar vardera. Lycka till! 1. Var kommer Anna Whitlocks gymnasium att ligga? 1. På Södermalm. X. På Kungsholmen. 2. I Midsommarkransen. 2. H  ur länge har Anne-Marie Körling varit lärare? 1. Sedan 1991. X. Sedan 1996. 2. Sedan 2001. 3. Beckombergaskolan har nyligen haft internationellt besök. Från vilket land? 1. Frankrike. X. Italien. 2. Polen. 4. V  ilket ämne, förutom idrott, är Marie Nilsson lärare i? 1. Svenska. X. Engelska. 2. Matematik. 5. Hur många besökare ­lockade årets Sett­mässa i Kista? 1.  8 400. X. 10 400. 2. 12 400. Skicka din tipsrad senast den 12 juni till tomas.bannerhed@ stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Ange var du arbetar och din hempostadress så att vi kan skicka biocheckarna om du vinner. Vinnare i nummer 2/2018 blev Kerstin Dahlin, Alviksskolan, Stefan Henriksson, Vasa Real, och Soheila Moghadam, Oxhagsskolan. Rätt rad var 1, 1, 2, 2, 2.

34

LÄRA #3/2018

Både Vincenzo Sabia och Anna Jansson fick nya perspektiv på lärande.

Utbyte med ­mersmak – Fler skolor borde ta chansen att delta i utbytesprojekt. Hela skolan får en liten skjuts av ett internationellt besök, säger Anna Jansson, biträdande rektor på ­Beckombergaskolan, som deltar i ett treårigt Erasmusprojekt.

Tidigare i vår fick skolan besök från sin partnerskola på en ö i södra Italien. Tio elever i årskurs 5 och fyra lärare tillbring­ ade en vecka tillsammans med femteklas­ sare och lärare på Beckombergaskolan. Skolan stod för värdskapet under veckan, både i skolan och på fritiden. Erasmusprojektet startade 2017 och inkluderar skolor från Sverige, Italien, Frankrike och Polen. Förra året var temat formativt lärande, årets är språkintegrerat lärande, CLIL, och sista året kommer det att vara utepedagogik. När vi besöker Beckombergaskolan är det fullt engagemang. Svenska och italienska elever sitter sida vid sida och jobbar med en av dagens uppgifter på engelska. På borden ligger olika bildkort, så kallade flashcards, med motiv från typiska byggnader i Sverige och Italien. Uppgiften är att para ihop bilden med rätt ord på engelska. – Erasmusprojektet är spännande på många sätt. Vi pedagoger får möjlighet

att utbyta erfarenheter om pedagogik och praktiska frågor med varandra. Det ger ett viktigt perspektiv på vårt eget lärande, säger Anna Jansson och får medhåll av läraren Kicki Hofer: – Förutom att våra elever får lära känna elever från andra länder är det här en vecka med intensiv språkträning. Eleverna blir ofta överraskade av att det går att kommunicera så bra även med begrän­ sade kunskaper. Vincenzo Sabia är lärare på skolan i Italien och tycker att utbytet är lärorikt. – Svenska skolor har ett väldigt struktu­ rerat sätt att undervisa på, samtidigt som eleverna har stor frihet. Det är spännande att få ta del av. Engelskläraren Guiseppina Scotto di Uccio säger att hon har tagit fasta på att svenska skolan mer utgår från elevernas förutsättningar, att det finns ett större individuellt lärande här. Jessica Bianchi i årskurs 5 på Beckom­ bergaskolan tycker att utbytet är spännande. – Min pappa är från Italien, så det är kul att träffa elever därifrån. Men det bästa är att vi får prata engelska en hel vecka. Vi lär oss jättemycket på ett kul sätt. n AGNETA BERGHAMRE HEINS


FOTO: ULRICA ZWENGER

Vad får dagens elever lära sig om växter och djur? Vi möter lärarna som slår ett slag för ­artkunskapen i skolan. Dessutom: n Lång intervju med arkitekten Suzanne de Laval om framtidens skollokaler. n Lyckat forskningsprojekt på Sturebyskolan har utvecklat undervisningen. n Vi har träffat Georgia Heard, lärarutbildare, föreläsare och poet från New York. … och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 3 oktober.

© Maria Jernberg

jernbergmaria@gmail.com

MARIA JERNBERG: SKOLANS VÄRLD

LÄRA #3/2018

35


En bra skola för alla I Stockholms stads förskolor och skolor läggs grunden för en livslång lust att lära. Vi som arbetar här sätter en ära i att varje dag få bidra till lärande, trygghet, utveckling och framtidstro. Stockholm växer snabbt och vi vill ständigt bli bättre. Det nya Skolprogrammet pekar ut riktningen för hur vi skapar en riktigt bra skola för alla unga stockholmare. Läs Skolprogrammet i sin helhet på intranätet eller Pedagog Stockholm.

Lära nr 3 2018  

Personaltidning för lärare i Stockholms stad.

Lära nr 3 2018  

Personaltidning för lärare i Stockholms stad.

Advertisement