xiii En dag, om hundra eller tusen år så kommer nog din sten att börja rulla. Du kommer att få skörda vad du sår. En dag blir även stolta ångerfulla. En dag skall själva himlen falla ned när ljuset dött och sanden runnit ut och alla våra kroppar bli till ved. En dag skall själva tiden nå sitt slut. Men jag har redan sett min värld gå under; min himmel och min jord har gått i kras. Just därför kan jag lägga nya grunder och leda in min värld i nästa fas. När knoppar sprungit ut och det blir vår så växer här en urskog där jag står. xiv Så växer här en urskog där jag står som om den funnits bland oss hela tiden, med spindelnät och svampar och med snår blir den en plats för oss att finna friden. För skogen tillhör ingen, den är allas. Den låter oss och dem bli till ett vi och först när du har låtit dig att kallas skall du förstå att där kan du bli fri. Nu reser jag mig upp; här vill jag vara. Här är mitt hem, här skall mitt hopp få gro tills drömmarna kan spira utom fara. Här växer redan vilt en framtidstro. Ja, även om mitt liv blir under hot! Här skall jag växa, här skall jag slå rot.
74
tim olsson