Page 43

MUZAAK Crashdïet Rest in Sleaze Betyg 2

Mew

Roskilde Festival 2005 Arena- tältet är fullt trots den obekväma tiden. Klockan är 02:00 fredag natt och vi har med olika metoder kämpat för att hålla oss vakna, då ”B1” har övertygat om att danska Mew är mödan väl värd. Scenen är mörk, nästan helt nedsläckt. Sångaren kan anas vid en lampa med svag belysning och på scenfondens jättelika vita duk projiceras surrealistiska videos som smälter samman med musiken.

De fagra pudelrockarna från Crashdïet har efter några års garagelirande släppt sitt debutalbum ”Rest in Sleaze”, som är en enda stor hyllning till det gamla talesättet ”sex, drugs and rock’n roll”. Sångaren Dave Lepard lär en gång ha sagt: - Det är så jävla tydligt att 2000-talet hittills är ett stort vakuum för människor som gillar riktig hårdrock. Vi kan spela för 1200 kids med stora hår och smala spandexben som bara står och skriker. Jaså. Allt som allt är Crashdïet en rätt skön parodi på 80- talets sleaze- scen. Mycket gitarr, mycket putande med läpparna och mycket hår. För det är väl en parodi? Det måste det vara. HS

Det sägs att man aldrig blir profet i sitt eget land, men på Mews konsert kan påståendet förkastas: Större delen av publiken diggar igenkännande och sjunger med i texterna. Men trots detta håller Mew ändå sig i skuggorna på scenen; man kör sitt race och friar inte precis till publiken. För oinvigda öron låter Mew ungefär som om en del Kent, en del Radiohead, ett stänk ljus PetShopBoys och en portion unikum, har lagts i matberedare och körts ihop. Det är melodiöst och flödande och har lite dirt sound. Låtarna överraskar genom att växla ofta och plötsligt i tempo och styrka. Texterna handlar om det svåra i relationer och är lätt melankoliska, precis som musiken. Fraserna är ibland smärtsamt träffande i all sin enkelhet. Smaka på “why don’t we share our solitude?” eller “why are we so alone, even with company?” Så har väl alla känt någon gång. Nattens sista låt är lång – nästan nio minuter – och växer långsamt från en ensam gitarrslinga till en rusig och pompös symfoni. Det är omöjligt att inte beröras. Att Mew ackompanjerar sin musik med surrealistiska videos känns självklart om man vet att bandet bildades just på en filmskola i Danmark. Video och musik bildar en enhet, men efteråt upptäcker jag att musiken klarar sig fantastiskt bra även på egen hand. Bandets enda album hittills; ”Frengers – not quite friends but not quite strangers” (vilket kanonbra ord!) är från 2003, men ett nytt är på väg. Singeln ”Apocalypso” har släppts och lovar gott inför det nya albumet. På Mews hemsida talar man om en skandinavisk turné under senhösten, så håll ögon och öron öppna! Vi ses på konserten. Malin Pilkrona

The Sunshine Love Betyg 4 Ojojoj. Hur mycket jag än försöker motstå, börjar pophjärtat banka hårt i takt med cymbalen. Trumma blandas med flöjt. Trumpet blandas med bas. Och sockersöta gossröster blandas med vilda djungelvrål. Jag är såld. Big time. The Sunshine spelar melodiös, snabbfotad indiepop som inte lämnar en enda cell orörlig. Köp den. HS

43

OL 05/06 #1  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you