Page 36

krönika

Hoben och Hellström Text: JON LARSSON

ropade han. Bakåt! Hans ögon brann med en sådan hetta att jag nästan väntade mig att han skulle gå loss med både nävar och tillhyggen på alla som inte åtlydde hans befallning. Själv tog jag spjärn och pressade bakåt så gott jag kunde, men två meter till vänster var det en kille som fortfarande stod längst fram, lutad över den magiska gränsen. Inom loppet av ett par sekunder var de brinnande ögonen där. Med en kraft som förvånade såväl som skrämde mig, trycktes, ja nästan slängdes, den framåtlutade killen bakåt. Shit, tänkte jag. - BACKA!

JAG BEFANN MIG i Linköping, på möte med andra kårarvoderade teknologer. Tid och plats hade valts för att vi skulle få möjlighet att gå på LinTeks stora, tyska ölfest, München Hoben. Münchenhoben. Jag såg för min inre syn en halvlängdsman i lederhosen och funderade över hur de sydtyska hoberna skilde sig från dem från Fylke. Men så hade jag ju också sovit alldeles för lite, så tankarna vandrade ganska fritt.

var välorganiserad, med Gröna Lund-liknande sicksackvandring i långa, trånga filer och gott om vakter och funktionärer för att kolla leg, kårleg och biljett. Väl innanför grindarna tappade jag genast bort hela mitt sällskap, men området var inte större än att de gick att återfinna. Så småningom. Efter ett tag blev några av oss tillräckligt törstiga för att försöka nå en av bardiskarna. Den känsla av allmän välordning som uppstått på vägen in förbyttes då genast i misstro och modfälldhet. Bardisken var i sin fulla längd blockerad av ett tre meter tjockt, kompakt, hav av människor.

OSQLEDAREN #1 05/06 KRÖNIKA: HOBEN OCH HELLSTRÖM

INGÅNGEN TILL FESTOMRÅDET

VI ÖVERVÄGDE våra alternativ. Två av oss beslutade att göra ett inbrytningsförsök. Jag hittade en liten inbuktning i folkmassan och tryckte mig in i den, användandes händer och armar som kilar. Sedan, närhelst någon lyckats beställa och tryckte sig ut genom havet, så skyndade jag mig att sugas in i det därigenom bildade vakuumet. På detta sätt tog jag mig, via att ihop med en annan kille bilda en skyddande sköld runt en knappt 160cm

36

lång, tanig tjej, som höll på att tryckas ner under vimlet, till slut fram till bardisken. Det var då han kom, ordningsvakten med den brinnande blicken. Som en rasande björn fick han folkmassan att backa och tunnas ut. Effekten var dock inte långvarig; snart stod jag där igen, som en annan sardin. EMELLERTID FICK VI till slut vår läsk och vårt vatten, och lyckades plöja ut igen. Tämligen matta rörde vi oss mot stora scenen, där Håkan Hell- “Som en rasande björn fick han folkström precis massan att backa och tunnas ut. Effekbörjat spela. ten var dock inte långvarig; snart stod Nu började jag där igen, som en annan sardin.” festen på allvar – men själv kände jag att jag fått nog. Jag tog farväl och rörde mig mot utgången, funderandes över den vägbeskrivning jag fått: ”Gå ungefär ditåt, och följ vägen rakt in i skogen, så kommer du hem så småningom.” Det lät ju skitbra. VÄL UTE fick jag en stark déjà vu- känsla. Där var den där kompakta massan igen, men i form av ett människohav, utan som ett fält av cyklar. Varenda öppen yta var fullkomligt täckt av linköpingsstudentens favoritfortskaffningsmedel. En snabb uppskattning sade mig, att här stod åtminstone 6-700 cyklar parkerade (de flesta olåsta). Vandrandes mellan cykelmassorna, med Hellström i bakgrunden, upptäckte jag snart att min oro över vägbeskrivningen var obefogad, ty ungefär en gång i minuten, hela vägen hem, mötte jag en cyklande student, som gärna fyllde i luckorna i min inre karta. Till festen, från festen – alla cyklade de. Natten igenom. SÅ KOM JAG till sist i säng, på en läckande luftmadrass i studenthemmets studiesal, och när ljuset slocknat började intrycken snurra. Cykelfält och människohav. Läsk och vatten. Hoben och Hellström. Men mest av allt de två brinnande ögonen, och orden ”Backa! BACKA!” Shit, alltså... Sen somnade jag.

OL 05/06 #1  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you