3 n
(Evans, 2007a). Exempel på motoriska dominanstest är Dunlop test och Break of Divergence Test. I dessa test visas liknande bilder för båda ögonen men med monokulära ledtrådar för att identifiera vilket öga som rör sig i samband med att fusionen bryts efter att divergens inducerats. Det ögat är icke-dominant. Charnwoods test och Hålkortstestet är exempel på syftningsdominanstest (Zeri et al., 2011). Syftningsdominans bygger på att undertrycka en fysiologisk dubbelbild. Ögat som har lättast att undertrycka sin bild är icke-dominant. Åke Björks spegeltest är en typ av sensoriskt dominanstest. Sensoriska dominanstest bygger på retinal rivalitet där hjärnan fusionerar bilderna till det dominanta ögats fördel och undertrycker det icke-dominanta ögats bild (Evans, 2007a). Det kan bland annat testas genom att låta FP titta på två polariserade bilder som snurrar i olika riktning. Ett sådant test får syncortex att välja åt vilket håll bilden skall rotera, vilket avslöjar det dominanta ögat. Dessutom kan luminansgraden justeras på de båda bilderna och identifiera hur stark FPs dominans är (Fridh et al., 2010). STUDIENS DOMINANSTESTER Charnwoods test (CHT) År 1949 publicerades en artikel där ett dominanstest beskrevs skapat och utfört av Charnwood. I denna studie kallat för CHT. Testet gick ut på att FP ställde sig för att fokusera två hängande ringar i varandra. När FP intagit position fotograferades situationen. Över FPs huvud hängde ett lod som var i linje med ringarna. Lodets position i förhållande till FPs ögon avlästes på fotot och användes för att bedöma ögondominans. Dock rapporterades inga avstånd i artikeln för uppställning av testet, det angavs inte heller några värden för gradering. Ytterligare tester gjordes med denna uppställning år 1951 av Francis och Harwood, som använde Neutral Density filter för att visa hur dominansen proportionellt ändras med olika filter. Det visades också att dominansen ändras något från dag till dag (Evans, 2007a). Detta test inspirerade till denna studie för att det inte utvecklats vidare. Vad för resultat kan man finna gällande dominansgrad med detta test? Åke Björks spegeltest (ÅBST) Åke Björk publicerade 1980 ett nytt test att avgöra ögondominans med, det som i denna studie kallas ÅBST. Ursprungsidén kom från bland andra Sachsenweger och Hamberger, men testet modifierades av Björk. ÅBST var en uppställning av två speglar, där FP tittade på sin spegelbild. Björk nämnde tre olika scenarion som kunde inträffa för FP som tittade i spegeln. Det första innebar att bilden av skarven upplevdes hamna över höger öga i spegelbilden, det vill säga FP var vänsterdominant. Det andra alternativet var om bilden av skarven upplevdes vara över vänstra ögat i spegelbilden, det vill säga FP var högerdominant. Slutligen kunde också bilden av skarven upplevas dubbel och ses över de båda ögonen. Då ansågs FP vara ambiokulär såvida inte FP kunde avgöra om skarven var
svartare över ena ögat (Björk, 1980). Ambiokularitet innebär att personen inte har någon uttalad ögondominans (Millodot, 2009). Testet uppgavs gå fort och vara enkelt för patienten, samt underlätta för de som har svårt att kommunicera. För att undvika förvirring huruvida höger eller vänster öga sågs i spegelbilden tejpades patientens örsnibbar med röd och grön tejp. Åke Björk själv försökte utveckla sitt test genom att ändra spegelvinkeln (Variable Angle Mirror, VAM), men i artikeln från år 1980 erkändes ingen lyckad framgång. Det nämndes också att en jämförelse med ett syftningstest var att föredra då man ännu inte var säker på hur man skulle hantera de ambiokulära resultaten (Björk, 1980). Inför denna studie väcktes nyfikenheten även för detta något bortglömda test, med tankar om att kunna utveckla det ytterligare till att gradera dominans, vilket Björk själv nämnde i sin diskussion. KLINISK RELEVANS Idag tas hänsyn till ögondominans vid refraktioner om patienten är starkt ögondominant för att inte störa den binokulära upplevelsen, samt vid presbyopitillpassning av monovision et cetera. Monovision innebär att ett öga alltid ser suddigt på något avstånd. För att avgöra vilket öga som ska vara läsöga tar man hänsyn till ögondominansen. Man tror att patienter med svagare ögondominans har lättare att adaptera till monovision än patienter med stark dominans (Steinman, 2000). Svag dominans antas göra det lättare att alternera den centrala suppressionen till ögat som inte fokuserar skarpt (Benjamin, 2006). Det kan också vara av värde för framtida forskning att inte bara veta vilket öga som är dominant, utan även hur stark dominansen är. Syftet med denna studie var att utveckla CHT och ÅBST till att fungera för gradering av dominans. Är det möjligt att gradera dominans med Charnwoods test, med och utan visussänkande filter? Kan visussänkande filter användas för att gradera dominans med Åke Björks spegeltest? För att höja reliabiliteten av testens förmåga att dominansbestämma FP ställdes CHT och ÅBST mot ett idag väl använt test, Hålkortstestet, vilket även använts som jämförelse i tidigare studier (Mapp et al, 2003; Ehrenstein et al., 2005; Rice et al., 2008; Woods et al. 2009). MATERIAL OCH METOD Urval och kodning Studien utfördes på 32 försökspersoner. Inklusionskriterier för att utesluta binokulära avvikelser var avståndsvisus på minst 0,00 logMAR på bästa ögat och max en visusrad i skillnad mellan ögonen. Detta mättes med logMAR-tavla på 4 meter. Närvisus på minst 5p på 40 cm krävdes, vilket mättes med ett läsprov från Carl Zeiss. Stereoseende på 60´´eller bättre mättes med TNO. Suppression uteslöts med Worth four-dot test på avstånd motsvarande de båda dominanstesten; 2 m och 50 cm. De 32 försökspersonerna kodades från P1 till P32 på allt insamlat material, även foton.