Issuu on Google+

Kupletter ur

ร…KES VAL- och TORGOPERA

1944

Utgiven av

Gรถteborgs Kommunistiska Arbetarkommun


Gรถteborg R e k l a m t r y c h e r i e i 1 9

4

4


Overtyr. Melodi: Jungfrun på Jungfrusund. När renhållarns kvast efter dagens kommers fått undan sopera då rullar vi fram ett lass med vers och spelar vår torgopera. En Tolvskillingsop'ra på sitt lilla vis är den — men inte ifråga om pris, ty de konstens pärlor somi här vi strör tar vi inte nånting för . Vi slumpar bort dom för ingenting och papper får ni omkring. Bese vårt lyriska salustånd, det lönar sej med en rond. Regeringskonstens krumbukter har frambragt märkliga frukter. Vi slumpar bort dom for ingenting och papper får ni omkring.

Roddarevalsen. Melodi: Axel Öman. Om nittonhundrafyrti års män jag vill ge hals. J a g ägnar dem en hurti' och livad roddarvals. Dom ändrade i regel sin kappa efter vin'n och hissade som segel ett igelkottaskinn. Men nu får dom kånka och ro. Det vill till att slingra och sno. Deras åsikter svänger som svans på en ko. Håll takten, håll takten och ro!


Vårt statsskepp var bemannat med 40-talets män, och krängde så förbannat att det går vågor än. Men seglen hänger slaka på Hitlers Noaks-ark och många vill tillbaka till demokratisk mark. Så nu får dom kånka och ro. Från sin plats på dimmornas bro ropar Lindström till Åkerberg i Örebro: Håll takten, håll takten och ro! Herr Vougt bland roddarskaran ses ligga i för två. Och kork i skallen har han som han kan flyta på. Och kämpande med gråten han ropar: Herre je, jag har fått Fan i båten, vad skall jag ta mej te? Jo, nu får du kånka och ro, inte låta årorna gro. Får du skavsår i ändan och valk i din klo så håll takten, håll takten och ro! Herr K. J. O. sej sätter i Järntorgsbrunnens kar och ror så vattnet skvätter kring torg och trottoar. Det finns vid Polhemsplatsen en pressnämndsledamot som började seglatsen i Mannerheims kanot. Men nu får han kånka och ro, ty i bolsjevikskräckens ho


har de härliga lagrarna slutat att gro. Håll takten, håll takten och ro! Per-Albins kinder lågar av roddarenergi. Han hojtar: "Heja pågar, nu får ni hugga i. När Hitler hotfullt glodde på nöt och tjänstehjon båd' jag och Gunther trodde att han var vår patron. Men nu får vi kånka och ro. Det är inte roligt må tro. Det blir blåsor i näven — men hejsan och tjo, håll takten, håll takten och ro!"'

Fläsk och varieté. Melodi: Bohus bataljon. Kejsar Nero var det visst som sa att bröd och skådespel piggar upp i kropp och själ på en missbelåten träl. Men herr Nero han var bildad han och ganska litterär, nu är smaken mer vulgär. Så tyrannens paroll i dag den ä: Ge å t slavarna fläsk och varieté! Sen exporten till de finska korstågsriddarna tog slut vet vi åter hur en fläskkotlett ser ut. När i höst vi begiver oss till val lyder samlingspartiernas koral: Vår regeringskonst finns det inte maken te, den ger både fläsk och varieté. Akrobater, hepp! upp och slå en stepp för de män som vinglat hit och dit och som skockade sej och bockade för det finska nasserit.


Ja, ni minns kanske hur i Göteborg det var finländskt på gator och på torg. På en talarstol fick man skåda Isaac B. så det var både fläsk och varieté. Wilhelm II (två) sin knävelborre med förtjusning skulle vri'tt om han tagit sej en titt på det svenska preusserit. Överheten konserverade med lagar och censur sin trekvartingsdiktatur. Jämlikhet, broderskap och liberté har bli'tt utbytt mot fläsk och varieté. Christian Gunther balanserar på sin lina som om han karrikerade Elvira Madigan. Och när folket ska ges information herr Per Albin mot sin opposition skjuter hotfullt fram sina hakor — alla tre, så det är både fläsk och varieté. Och herr Bagge drar sin repertoar utav snusförnuft och bubblibupp som Neandertal i ett helt kvartal sen i spalterna spyr upp. Varje gång det ska spridas lite glans åt en kreaturstävling någonstans kommer Bramstorp dit och sin mage har han me', så det är både fläsk och varieté.

Desto fetare blir jag. Melodi: Desto vackrare blir jag. Härmed symboliserar och personifierar jag de fetaste nöten i samhällsgröten.


Jag är högkonjunkturen. Kristidsapparaturen ger mej ökad bolagsvinst och ett smockfullt kassaskåp. Under namnet Kapitalet är jag samlingsidealet och ju magrare svenska folket ä desto fetare är jag. Medan folk har ont om bröden tjänar jag på gröna nöden kolossalt med flis, ty ju större kris desto fetare blir jag. Jag är företagarandan och tar alltså för mej först och mest. Den som inte sår ska skörda. Och vi bär varandras börda på det sättet här att ju mer ni bär desto fetare blir jag. Lönestoppspolitiken är min vän uti viken. In i storföretagen hela dagen rinner guldet i strömmar, ty regeringen ömmar för det näringsliv där dom närt en plånbok vid sin barm. När som folket höjer tonen spökar genast inflationen båd i tal och skrift uti dubbla skift och desto fetare blir jag. När det höjes krav på strejker säger fackförbundens schejker: det får inte ske!


Tack och lov för de', desto fetare blir jag. En politisk sockersjuka infekterar mången facklig pamp. Då förlorar dom sin styrsel, och sen pratar dom i yrsel och ju galnare deras pladder ä desto fetare blir jag.

Hej vad aktiebreven växer till sej i näven. Papp'ren stiger i höjden, stör är fröjden. Som regeringens kelgris jag trots nödår och trälkris uti kovans mångfald står upp till öronen ibland.

Och ju mera ministären instruerar proletären att hans lön ska stå på en låg nivå desto fetare blir jag. Det om ansvar ständigt skriftas, det med tjänsteplikten viftas och ju flera år en sån lag består desto fetare blir jag. Ty vi är så sociala både jag och herr Per Albin H. Våran kraft är vittomskruten. Vi gör tjänsteplikt med truten, och ju mera skitt vi i landet spritt desto fetare blir vi.


Zarah Leander. Melodi: J a g står i skuggan av en stövel. J a g är Zarah som en gång sjöng en uppmärksammad sång, och på nytt skall ni få höra melodin till vilken jag sjöng om mänsklighet och rätt. Sedan löste jag biljett ner till Ufa för att vara herr Göbbels till behag. J a g blev en skugga av en stövel. Min scentalang med ett kontrakt fjättrade jag glatt, ty jag trodde att Tyskland var en herremakt. I tyska filmens ateljéer, där konstens låga slocknat ut under preusseri, våld och slaveri, gjorde jag en dag debut. Och i reklamer för melodramer med fetstil slogs jag opp. Med krinoliner och spetsgardiner skämde man min kropp. J a g tror martyrerna i Roma betraktat mej med samförstån'n om dom hade sett vilken toalett som jag bar i studion. Göbbels frågade en kväll: Är du släkt med Israel eftersom ditt namn är Zarah?


Men då svarade jag glatt: Visst är jag av arisk stam. Utan dröjsmål tog jag fram ur min barm ett stämplat intyg som tydligt visar att

jag är en skugga av en stövel fast jag har pjäxor av ehevreau. Men dom är för små. Tårna pockar på att ett större livsrum få. Jag har ju inte något sinne för politik och sådant där, nej, mitt intellekt kämpar med effekt endast för min karriär. "Ty konst har adel", men själv jag dröjer mej kvar vid sedlars fras. För knektars tadel jag snällt mej böjer. Ande och extas jag lämnat kvar på gamla Folkan. Och den teatern brann ju ner, ty den ville ej härbärgera mej när jag kom tillbaks till er.

Tredje riket är betryckt, nalkas nu sin ändalykt. Hitlers ärorika byxor, sårade vid kuppförsök, till museum räddat sej. Men vad skall det bli av mej ? Som en vilsegången irrar jag kring i Ragnarök.


Jag är en skugga av en stövel. Och när jag inte såg nån bro nerifrån Berlin till demokratin, satte jag igång att ro. Nu har jag själv mej reklamerat som en politisk idiot. J a g är imbecill. Tankarna står still inne i mitt arma klot. Men kassan sväller, ty fastän ovan vid höga ideal, jag när det gäller att tjäna kovan är dock fullt normal. Nog har jag hört att det lär finnas nånting som kallas politik, men jag tänkte att det är nog ett spratt av nån otäck bolsjevik.

Hembiträdets Godnattvals. Melodi: Godnattvalsen. (Vals med anledning av lagförslaget om klockslag då hembiträde äger r ä t t att mottaga besök av sin fästman.) Så har den kommit nu till slut den fatala stunden då du enligt stadga och statut äger skyldighet att gå. Refräng: Med bävan vid ditt bröst jag lyss, ty nu nalkas timmen T. Så ge mej då en sista kyss innan klockan 23. På kinden glittrar tvenne tårar, hjärtat stäms i moll, ty när du går den kyss jag får smakar riksdagsprotokoll.


Klockan klämtar elva, slut är då vårt lyckorus om så beslutas i dimmornas hus allt under mummel och sus. Nu måste vi hasta, vi får ej belasta min bostad med en flik av laglös romantik. Om jag vill sitta i ditt knä under utsträckt tid en kväll, så får vi gå till kungs om de' eller hyra på hotell. Refräng: Att få ett rendez vous med mej i min bur blir inte lätt, du får legitimera dej med personkort och porträtt. Och innan du i örat viskar att du har mej kär så måste vi naturligtvis fylla i ett formulär. Klockan klämtar elva, en moralens kontrollant som far maskerad till vägglusmadam kryper ur bonaden fram. Avskedet nu nalkas, lidelsen ska svalkas och bli som kall gelé på slaget 23. 1

Redarevalsen. Melodi: Han hade seglat för om masten. Han hade suttit där och nickat mot sitt konto i många år, han hade hojtat: Vi går inte i drickat så länge kriget består.


Han hade tjänat han var chef för Han hade ej sett än den som man

ofantligt på frakter, ett stort rederi. nån annan sorts akter klappar sej i.

Han var en äkta nordisk viking av den blonde Karl Alfreds mått. Han var en baddare i english speaking när åtta supar han fått. Han hade fädernas glada fasoner och en prydnad han var för sitt land när han gick runt och tog fulla ransoner på Palace och Eggers och Grand. Han hade mången senorita vid sitt groggbord på Henriksberg. Han hade älskat både bruna och vita och dom som saknade färg. Han hade sedlar till hands att bestrida alla utgifter villigt och fort, när han for kring uti världen den vida från Långedrag till Gamle Port. Han hade märg och kraft i armen till att lyfta en stånka vin, och så ett hjärta som slog hastigt i barmen för inlagd sill och sardin. Och för musik var det känsligt hans öra, medan tomglasen hopade sej man frampå nattkröken kunde få höra hans turallerhoppsan tjohej. Men så en vacker dag det hände när han satt i en stol bekväm, att sina tankar från likören han vände till riskersättningsproblem. Han över avlöningskontona stöner: Det är rysligt vad flis det går åt till mina sjömäns förbaskade löner. Och slutligen brast han i gråt.


Vi väljer in kommunister i år. Melodi: Vi är soldater i samma armé. Att till musik skriva en sådan här riksdagslyrik med ett Nobelpris värt att belönas är. Våran poet i sina testar slet. Hör hans kuplett, vilken har kostat tårar och blod och svett. Men som ni hör så går visan ej i moll. Refrängen är följande paroll: Vi väljer in kommunister i år när vi i höst fram till valurnan går. Ja, här var det alltså meningen att ni ska sjunga me'. Sångröst har ni allihop och luften räcker te. Vi väljer in kommunister i år. Den melodin var väl inte så svår? Ropa ut av alla krafter så regeringen förstår att vi väljer in kommunister i år. Refrängen omigen: Vi väljer in kommunister i år. Följ ett parti som för törnarna står! När de andra böjde knäna för det tyska preusserit, rak i stormen stod det Kommunistiska Partit. Vi väljer in kommunister i år. Anpassningsgubbar i byxångest går. Och det hjälper ej att biskop Björquist läser Fader vår, ty vi väljer in kommunister i år. På känd fason smiddes en boja kring folk och nation medan det sjöngs att "frihet är bästa ting".


Lagar man skrev. Hemliga Laban blev rättens symbol, medan Justitia stod som ett får i kål. Riksdagen neg som en gumma för en prost. Men nu ska här ges för gammal ost. Vi väljer in kommunister i år. Vräk tyskeriet i sopornas lår! Nu har vi fått nog av lönestopp och tjänsteplikt och tvång. Det ska snart gå samma väg som Hitlers pantalong. Vi väljer in kommunister i år. Finnsjukans bärare ängsliga står. Dom får hålla till nån annanstans och slicka sina sår när vi väljer in kommunister i år. Refrängen omigen: Vi väljer in kommunister i år. Andra dom letar i minnenas vrår för att hitta en reform att vinka med när det är val. Sedan stoppar dom tillbaka den i sitt fodral. Vi väljer in kommunister i år. Toppsvensken hoppar ur sina resår och herr Rubbestad för femman köper ut en styrketår, när vi väljer in kommunister i år.


Ur tidigare

repertoar:

Rid i natt! Melodi: Lili Marleen. Kämpablodet jäste när jag häromdan med förtjusning läste den Mobergska roman vilken har gjort så stor succé, och ett tu tre så skrek jag te: Ta hit min gamla hatt så rider jag i natt. Men jag måste småle när vår överhet kallade sin fåle för Neutralitet. Först höll dom den i värdigt skick men tiden gick — till slut vi fick en krake full av spätt att rida på i natt. Stapplande och dyster verkar den tyvärr. Desto mera yster är den trojanska märr som fick en klapp av Sven Hedin så att Berlin hov upp ett grin: Se där en korstågspjatt som rider glatt i natt. Rida, rida ranken, hästen är så snäll, sjunger von der Lancken i kapp med herr Fevrell.


Ty generalen är ej den som går och dör i gryningen när Sköld har honom satt att rida här i natt. Till att hålla tygeln Sköld är rätta karln. Snällt han stod vid bygeln och stötta dromedarn när den bestegs av Meyerhöff och nassarna sa: Nöff nöff nöff, det är en demokratt vi rider på i natt. Huvudstadspolisen sätter av i sträck och då tittar kisen med undran och med skräck. Ty det är Svensk Opposition som tar motion och alla hjon får snällt betala skatt till dom som red i natt. Men vem ser vi skumpa där i lugn och ro? Riekard Lindströms rumpa är garvad må ni tro. När han till Socialen kom så tänkte dom som vände om: En åsna fick man fatt att rida på i natt. Läsekretsen minska fast han gubevars gnolade det Finska Skryteriets marsch. Budkaveln hans vill ingen ha ty lika bra kan man ju ta Berliner Tageblatt att rida med i natt.


Och där kommer Isaac, Mannerheims profet, välgödd som en gris — ack, den illa gör blir fet. Med sina hakor och sitt flott han tynger ner vår igelkott så den har bli'tt för platt att rida på i natt. Men vem kan väl rida som en karolin när man ska bestrida behovet i Berlin. Våra mustanger tar ju slut ty utan prut dom skeppas ut. Snart finns det knappt en katt att rida på i natt.

Vår kongeliga odalsocieté. Med anledning av frivilliga

jordbruksberedskapen.

Melodi: De ökända kvarteren i det ruskiga Marseille. Det fanns en tid då alla snobbar log åt den som jobbade med harv och plog och ligapojkarna hov upp ett så försmädligt grin att potätera dom skämdes i rabatten. Nu är det bättre ställt på alla vis. Ske Bramstorp och Per-Albin lov och pris! Nu har man slutat upp att kalla mej för bondkanin och för grisen tar man vördsamt av sej hatten. Refräng: Våra gubbar sedan länge i regeringen är me'. Dom är gräddan av vår kongeliga odalsocieté. Ifrån mörkret stiger vi mot ljuset så det dånar uti rikdagskorridorn.


Stadens damer går om sommaren i blommig huvudklut för att kunna ta sej lantliga och oskuldsfulla ut. När man möter en hetär så tror man genast att det ä någon medlem av vår kongeliga odalsocité. Från universitet och lärdomshus far kandidaterna i arbetsblus och hjälper bönderna att vända fädrens torva rätt när om vårarna det spritter i naturen. Det sitter hela året kvar en doft av vittra damer under våra loft. Vårt fähus verkar nu akademi på alla sätt. på latin man konverserar kreaturen. Refräng: Och det talas även grekiska så både folk och fä står och gapar på vår kongeliga odalsocieté. Snart, go vänner, skolen I få skåda att när hanen galer från sin gödselstack så förnekar stadens lebemän och rumlare sin frack. Med en gest utav förakt dom kastar bort sin chapeau-claque och med dynggrepen i näven går dom in och hjälper te med att maka för vår kongeliga odalsocieté.

Borsta mej på ryggen! Melodi: Balaiaika. Det i huvudstaden finns en klubb med renlighet på sitt program, där man varje fredag kan få skrubba av sej gatans rök och damm. Stämningen den bästa är, särskilt när det görs affär med staten. Herr de Verdier, rekvisitörn, han sa till Svensson, ingenjörn:


Borsta mej på ryggen! Det är min enda form utav avance för att jag ordnar tiil en leverans. Vi är ju gentlemen. Borsta mej på ryggen! Det var det lösenord som där blev sagt och sedan gick man ut och skrev kontrakt på statsbeställningen. Utav ett sådant bad man blir så luttrad och så glad. Herr Låftmans ande syntes svävande på vattnet, krävande: Borsta mej på ryggen! Ty hjärtat klappar varmt för vår nation om blott det får en liten provision på några tusen krisch. Herr Pilatus sa när han blev trängd: J a g era krav tillmötesgår, denne man ska nog bli dömd och hängd, men mina händer dock jag tvår. Det var länge sedan dess . Vid en tryckfrihetsprocess i Sverige går det hela i annan takt — Justitia hon lär ha sagt: Borsta mej på ryggen, jag känner det som jag var full av löss. Och varje gång som riksdan tar ajöss av gammal rättskultur — borsta mej på ryggen, det hörs en bön från Harald Åkerberg. Han gnor sitt skinn för att få bort den färg som ej har konjunktur. Jag trodde han var vit tills jag fick se hans kolorit.


Herr Torsten Kreuger reser till Berlin och ber med Sven Hedin: Borsta oss på ryggen! Det känns så skönt, vi blir på gott humör. Och då slår Aftonbladets redaktör en knorr på svansen sin.

J a g en afton mej befann uti ett av de underbara fik som ju är ett enda féeri av färger, palmer och mystik. Runt i Capri-grottorna syntes kaffepottorna på borden. När publiken börja bli obscen så ropa' plötsligt Isaac Béen:

fi

Borsta mej på ryggen! så jag blir fri från denna smuts och skam Jag vill bli luttrad både bak och fram från röda lampors synd. Borsta mej på ryggen! J a g som en brud vill vara skär och ren när jag till Finland reser på turnén att göra nya fynd. Där han och Grände finns där darrar syndens män och kvinns. Ja snart så ligger även Lucifer på sina knän och ber: Borsta mej på ryggen! I danseländets virvlar har jag stått och svärtat ner min stackars arma skrott med både swing och hot.


"Den gåtfulla röda armén". Under ovnastående rubrik suckar Morgonpostens redaktör över att den ryska armén överlevt både finska vinterkriget och all senare förintelse samt växer sig starkare för varje dag. Melodi: På blomsterklädd kulle . . . J a g anhåller vördsammast, herr redaktör, om plats i Er ärade spalt. Ty läste jag nyss vid min middagslikör att ryssarna lever trots allt. Det stod till och med att armén är beväpnad Min penna förmår ej att skildra min häpnad. Är herr redaktören totalt schizofren som skriver så tanklöst om röda armén? Nu frågas från mångårig prenumerant vad fasicken meningen är? Ni menar väl ej att Ni vittnade sant om "ångvält" och kraft och det där? Vad skall man nu tänka och vad skall man tro på? Vad innerst i grunden kan saken bero på? Två år har vi skrämt bolsjevismen i sken och ändå så lever den röda armén? Vi stod på perrongen när korståget gick och ropade heil och hurra. Vi vände mot öster vår blodsprängda blick så murarna skalv i Moskva, Vi hötte med käppen och skakade näven. I ryggen fanns råg och i huvudet även. Med lösgommen gnisslade Rutger Essen men ändå så lever den röda armén.


Och Isaac som vet att vad storvulet sker det sker under brak, jojomen, från väggen han tog sin kollektbössa ner och skramlade hotfullt med den. Från ottan till kvällningen låg han i selen. Av byxångest skakade hela Karelen när där hölls predikan av körkherren Béen men ändå så lever den röda armén. Vi minns ju att ryssarna hasade runt i trasor och säckar och lump. Nu står vi här själva med pappskor och strunt och träull att skyla vår rump. Vi hjälpte de finske med spannmål och annat men ryssarna lever ju lika förbannat. Vi skällde så truten fick framtida men men ändå så lever den röda armén.


Aktoeli

Knut

broschyr:

Senander:

Kommunisterna i

riksdagen V i l k a har fรถrt svenska folkets talan i riksdagen?

Pris 25 รถre. Arbetarkulturs

Fรถrlag.


Kupletter ur Åkes val- och torgopera (1944)