{' '} {' '}
Limited time offer
SAVE % on your upgrade.

Page 1

OHE

En tidning från Svensk förening för hematologi nr 3 2012 årgång 24

Inför fortbildningsdagarna Rapport från EHA Pediatrisk stamcellstransplantation


Referenser: 1. Aloxi produktresumé 2012-02. 2. National Comprehensive Cancer Network guidelines version 1 2012 www.nccn.org. 3. MASCC/ESMO Antiemetic Guidelines 2011, www.mascc.org. 4. American Society of Clinical Oncology Clinical Practice Guideline Update 2011 www.asco.org. Aloxi, Palonosetron. Indikation: profylax mot akut illamående och kräkningar i samband med högemetogen kemoterapi vid cancer och profylax mot illamående och kräkningar i samband med måttligt emetogen kemoterapi vid cancer. Aloxi skall endast användas före administrering av kemoterapi. Försiktighet ska iakttas vid samtidig användning av palonosetron och läkemedel som förlänger QT-intervallet, eller hos patienter som har eller sannolikt kan utveckla en förlängning av QTintervallet. Inte vid någon av de testade dosnivåerna inducerade palonosetron kliniskt relevant förlängning av QTc-intervallet. Dosering: 250 μg palonosetron ges som en enstaka intravenös bolusdos ungefär 30 minuter innan kemoterapin påbörjas. Injektionen av Aloxi skall ta 30 sekunder. Förpackningar: Injektionsvätska, lösning 250 μg, 5 ml injektionsflaska. A04AA05. , . Uppdatering av produktresumén 2012-02. För fullständig information vid förskrivning se fass.se. 009ALO-SE-2012.

112 76 Stockholm, Tfn 08-697 20 00 www.sobi.com


OHE Innehåll Oss Hematologer Emellan är en tidning som ges ut av Svensk förening för hematologi. Tidningen distribueras 4 gånger per år.

Ledare 5

Ansvarig utgivare: Eva Hellström-Lindberg eva.hellstrom-lindberg@ki.se

Ordförande har ordet

Redaktör: Jan Samuelsson jan.samuelsson@sodersjukhuset.se

Pediatrisk stamcellstransplantation

10

Layout: Maria Samuelsson, Profilera BMC AB

Nya artiklar

15

Rapport från EHA Amsterdam

21

Tryckeri: Åtta45 Styrelsen Eva Hellström-Lindberg (ordf) Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge E-post: eva.hellstrom-lindberg@ki.se

6

Kalendarium 31

Jan Samuelsson (ordf elect) Södersjukhuset E-post: jan.samuelsson@sodersjukhuset.se Bertil Uggla (sekr) Universitetssjukhuset, Örebro E-post: bertil.uggla@orebroll.se Maria Liljeholm (sekr elect) Norrlands Universitetssjukhus, Umeå E-post: maria.liljeholm@vll.se Per Axelsson (skattmästare)* Helsningborgs lasarett, Helsingborg E-post: per.axelsson@skane.se Cecilia Isaksson (övrig ledamot) Norrlands Universitetssjukhus, Umeå E-post: cecilia.isaksson@vll.se Anna Eriksson (ST-läkarrepresentant) Akademiska Sjukhuset, Uppsala E-post: anna.eriksson@medsci.uu.se Viktoria Hjalmar (adjungerad fackliga frågor) Karolinska Universitetssjukhuset, Solna E-post: viktor.hjalmar@karolinska.se *Faktureringsadress: Svensk Förening för Hematologi c/o skattmästare Per Axelsson Flugsnapparegatan 12 254 50 Helsingborg SFHs organisationsnummer 8020124742

3


ARZERRA® är indicerat för behandling av kronisk lymfatisk leukemi (KLL) hos patienter som är refraktära mot fludarabin och alemtuzumab ARZERRA® gav 51 % respons* som monoterapi vid refraktär KLL.1 ARZERRA® var generellt vältolererat utan oväntade biverkningar för en CD 20 antikropp.1 * Komplett + partiell remission 1. Wierda WG et al. Ofatumumab as single-agent CD20 immunotherapy in fludarabine-refractory chronic lymphocytic leukemia. J Clin Oncol. 2010 Apr 1;28(10):1749-55 and Final analysis from the international trial of single-agent ofatumumab in patients with fludarabinerefractory chronic lymphocytic leukemia. Oral presentation at ASH 2010: abstract 921.

Om du vill rapportera en biverkan eller oönskad händelse. Kontakta biverkningsenheten på GlaxoSmithKline: Telefon: 08-638 93 00 Postadress: Biverkningsenheten, GlaxoSmithKline, Box 516, 169 29 Solna

GlaxoSmithKline AB, Box 516, 16929 Solna, tel:08-6389300, fax 08-6389460, www.glaxosmithkline.se

SE/OFA/0001a/12 201208

Arzerra (ofatumumab) human monoklonal antikropp, ATC-kod L01XC10, Rx, EF. Indikation: Arzerra är indicerat för behandling av kronisk lymfatisk leukemi (KLL) hos patienter som är refraktära mot fludarabin och alemtuzumab. Varningar/försiktighet: Arzerra ska administreras under övervakning av läkare med erfarenhet av cancerbehandling och i en miljö där det finns omedelbar tillgång till komplett utrustning för återupplivning. Dos av ofatumumab enligt doserings schema, se fass.se. Styrkor och förpackningar: 100mg/5ml koncentrat för infusion, förpackning om 3 inj.flaskor och 1000mg/50ml koncentrat för infusion, förpackning om 1 inj.flaska. För fullständig information om säkerhetsföreskrifter, kontraindikationer, biverkningar och dosering, se www.fass.se. Översyn av produktresumén datum: 21 feb. 2011


Ledare Årets EHA möte i Amsterdam var som vanligt mycket bra ur utbildningssynpunkt, men gav kanske inte några riktigt stora kliniska nyheter. Fick dock känslan av att myelombehandling tagit ytterligare några steg framåt på olika sätt, bland annat genom anti-CD38 terapi. I detta nummer finner du ett urval av svenska presentationer på mötet. Tiden för abstracts till ASH har gått ut för ett par veckor sedan, vi hoppas på god utdelning för svenska arbeten även i år. I och med detta nummer avslutas också vår artikelserie om pediatrisk hematologi. Professor Anders Fasth från Göteborg beskriver de väldigt stora framsteg som gjorts, och de mycket imponerande resultat som uppnås. Du som har förslag på ämnen för nya artikelserier – hör av dig! Det har nu gått två år sedan jag fick det tacksamma uppdraget att som redaktör förändra OHE tillsammans med styrelsen. Vi har försökt att bibehålla facklig information om aktuella frågor, och lagt till mer vetenskapligt innehåll. Jag hoppas att vi har lyckats göra OHE till en tidning som alla medlemmar verkligen vill läsa. Den feedback som jag har fått har varit positiv, men inte så omfattande. Det är för mig som blivande ordförande i SFH oerhört viktigt att få vetskap om tidningen har rätt innehåll och nivå. Vi kommer därför att be samtliga deltagare på fortbildningsdagarna att i samband med kursutvärderingen också svara på några korta frågor om OHE. Jag vill därför be alla som kommer till Stockholm att ta några minuter och ge era synpunkter på vår medlemstidning. När detta skrivs är antalet anmälda 120, vi räknar förstås med en avsevärt större uppslutning. Jan Samuelsson, Redaktör jan.samuelsson@sodersjukhuset.se

5


Ordförande har ordet Snart två år har gått sen jag tog över klubban från Martin Höglund och det är dags för mig att författa mitt sista ”ord” som ordförande för SFH. Den första reflektionen är att dessa två år har gått väldigt fort och den andra är att det har varit mycket roligt att arbeta för svensk hematologi. Jag tänker inte summera det senaste året – det kommer i årsrapporten i samband med Fortbildningsdagarna – utan i stället försöka beskriva vad jag ser som nyckelfrågor för svensk hematologi. Det första är att verka för hematologin som hel specialitet, med alla dess olika kompetensområden. Det är viktigt att vi kallar oss hematologer och är beredda att representera hematologin gentemot andra specialiteter. Det är därför av mycket stor betydelse att vi nu åter blir en egen basspecialitet och att denna utformas så att vi kan fortsätta att utbilda förstklassiga kollegor för framtiden. Det är viktigt att vi gentemot huvudmän och politiker försvarar den hematologiska patientgruppen som helhet. Våra individuella sjukdomar är så små i jämförelse med de stora folksjukdomarna att argument för ny och dyr behandling vid t ex myelom och KLL tenderar att drunkna i argumentation för behandling av bröstcancer och reumatoid artrit. Om vi i stället fokuserar på blodcancer blir gruppen plötsligt påtaglig och märkbar; storleksmässigt nummer tre av sjukdomar som leder till död i cancer. På många kliniker har vi börjat få problem att ge de läkemedel som svenska och internationella vårdprogram rekommenderar – detta är en skandal som vi behöver en strategi för att hantera. Enligt samma linje har SFHs olika diagnosgrupper samverkat allt bättre under de senaste åren och har utvecklat gemensamma kvalitetsparametrar för hematologisk vård. SFH har också verkar mer i det publika rummet och stärkt sina relationer till t ex Dagens Medicin och Blodcancerförbundet och når genom detta bättre ut till patienter och vårdföreträdare. Hematologin har också blivit tydligare genom det Europeiska CVt nu är helt klart. I dag kom länken som gör att samtliga ST-läkare nu kan ladda ner sin egen ”klickbara” version från EHAs hemsida och börja jämföra sin kompetensinhämtning med de europeiska rekommendationerna. Länken finner ni här http://www.ehaweb.org/education-science/online-learning-tools/curriculum-cv-passport/ och den kan också nås genom SFHs sidor för utbildning. Både specialitetsreformen och CVt hjälper styrelsen och ST utskottet att fortsätta arbetet med en ny svensk specialisttentamen i hematologi, ett av de stora mål som styrelsen satte upp för 2012. Arbetet ligger i startgroparna efter vårens planering och kommer att presenteras på Fortbildningsdagarna och involvera många kollegor. Arbetet med att detaljutforma hematologin och de övriga specialiteterna fortsätter också under hösten och nästa hearing med Socialstyrelsen är planerad till den 16 oktober. Jag hoppas också att vi ganska snart får mer besked om övergångsregler – det är många som undrar. En annan framtidsfråga är att fortsätta att verka för att forskning och vetenskapligt tänkande utvecklas till en självklar del av den hematologiska vardagen. Student och ST projekt är en mycket bra start men det är också viktigt att det blir enklare att kombinera ST-utbildning och doktorandprojekt, och att det är möjligt att påbörja klinisk utbildning 6


även när man nått docentnivå eller högre. Det är sannolikt att en kortare utbildning kommer att underlätta denna process och även göra det möjligt att kombinera flera specialiteter, t ex onkologi och infektionsmedicin med hematologi för dem som önskar. Jag är glad för att vi nu för andra året har abstracts på Fortbildningsdagarna och ser fram emot årets utveckling med poster walks och mer fokus på dem som presenterar. Nu är det endast 6 veckor kvar till Fortbildningsdagarna i Stockholm med ett mycket spännande utbildningsprogram och SFHs 50-årsjubileum. Missa inte detta tillfälle att träffa fler kollegor än någonsin tidigare och ha möjlighet att delta i föreningens första ”Boksläpp”, torsdag eftermiddag. Jan Westin och hans team kommer att berätta om vägen till en färdig produktion – och om vägen till dagens hematologi. Boken skickas veckan efter mötet hem till samtliga medlemmar och nu vet jag så mycket om innehållet att jag tror att detta blir årets bästsäljare. Bengt Bäckström, för några år sedan transplanterad från Umeå till St Görans sjukhus i Stockholm, är festgeneral för jubileet i Stadshuset – ytterligare ett viktigt skäl att inte missa Stockholm i oktober. Jag vill slutligen tacka min fantastiska styrelse och alla utskottsmedlemmar, andra verksamma och medlemmar för två härliga år – utan er hade inget av det som jag skrivit om ovan börjat hända. Eva Hellström Lindberg

Lättare gjort än sagt. Ecalta® – det enkla valet.

ECA120201PSE09

Ecalta® (anidulafungin) vid behandling av invasiv candidiasis.

Ingen levermetabolism Ingen dosanpassning Inga interaktioner Steady state redan dygn 1 Referens: Produktresumé Ecalta® (anidulafungin). Ecalta® (anidulafungin) Rx. Ingår inte i läkemedelsförmånen. Indikation: Behandling av invasiv candidiasis hos vuxna icke neutropena patienter. Förpackningar: Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning 100 mg vitt till benvitt frystorkat pulver. 1x100 mg injektionsflaska. För fullständig förskrivningsinformation se www.fass.se. Datum för senaste översynen av produktresumé: 27 juli 2011. Pfizer AB 191 90 Sollentuna. Tel 08-550 520 00 www.pfizer.se

7


Kallelse till årsmöte Ärade medlem! Härmed inbjuds du till årsmöte i Svensk Förening för Hematologi. Tid: Torsdagen den 4 oktober 2012 kl 17. Plats: Stockholm Waterfront, Stockholm

Föredragningslista §1

Val av ordförande och sekreterare för mötet

§2

Val av justeringspersoner (2 st)

§3

Styrelsens verksamhetsberättelse

§4

Ekonomiskt bokslut

§5

Revisionsberättelse samt fråga om ansvarsfrihet

§6

Val av nya styrelseledamöter*

§7

Val av revisorer

§8

Val av valberedning

§9

Årsavgiftens storlek

§10

Övriga frågor

§12

Nästa årsmöte

*se valberedningens förslag nedan! Eva Hellström-Lindberg, ordf

Bertil Uggla, sekr

Valberedningens förslag I SFHs valberedning ingår Martin Höglund (Uppsala; sammankallande), Gunnar Juliusson (Lund) och Birgitta Lauri (Luleå). Vid årsmötet i oktober skall två nya styrelsemedlemmar väljas, en kassör-elect (elect 10/2012-10/1013; kassör 10/2013-10/2015) och en övrig ledamot (10/201210/2015). 8

Till kassör-elect föreslår vi Anna Lübking, Lund. Till ny övrig ledamot föreslår vi Honar Cherif, Uppsala. Slutligen föreslår vi att föreningens nuvarande revisorer, Ingmar Nilsson (Karlstad) och Maria Eckerrot (Västerås), omväljs för ytterligare en 1-årsperiod. För valberedningen Martin Höglund


Pediatrisk stamcellstransplantation I Sverige transplanteras omkring 50 barn med allogen hematopoietiskt stamcellstransplantation (SCT) per år och ytterligare ett tiotal genomgår en autolog SCT. Andelen barn i Sverige är knappt 20 procent och med cirka 250 allogena vuxentransplantationer per år så transplanteras uppenbarligen barn lika ofta som vuxna

med allogen SCT. Men varför en så tydlig skillnad mot förhållanden inom vuxenvården där andelen autologa transplantationer är större än andelen allogena SCT? Och vad döljer sig bakom uppgifterna om antalet allogena SCT bland barn? Är indikationerna desamma som för vuxna?

Historik

sista tioårsperiodens flyktingströmmar från Mellanöstern, Iran och Afganistan har medfört att hemoglobinopatier som thalassemi och sicklecellsanemi har blivit den största gruppen barn med ”benign” hematologisk sjukdom och det är nu nära lika vanligt att de barn som genomgår en allogen SCT har thalassemi som indikation som en akut leukemi.

De första lyckade allogena transplantationerna överhuvudtaget i världen gjordes på tre barn med primära immundefekter 1968 i USA respektive Nederländerna. Tidigare försök hade misslyckats då man saknade tillräcklig kunskap om HLA och dess betydelse för graftversus-hostsjukdom. I Sverige gjordes den första SCT på ett barn i slutet av 1970-talet i Huddinge på en 17-åring med svår aplastisk anemi. Det första barnet med en svår medfödd immunbrist transplanterades i Göteborg 1984. Under slutet 1980- och början av 1990talet startade sedan transplantationsverksamhet för barn i Lund och Uppsala förutom Huddinge och Göteborg. Under den första tiden transplanterades endast enstaka barn. I Göteborg upplevde vi ett uppdämt behov av transplantation för medfödda immunbristsjukdomar samtidigt som inga register över frivilliga givare ännu fanns. Detta gjorde att vi redan 1985 genomförde haploidentiska transplantationer med rening av märgen med Campath1M. En monoklonal antikropp som var föregångare till dagens alemtuzumab eller Campath-1H. Ett trettiotal barn transplanterade med haploidentisk märg från en förälder under en tioårsperiod fram till stora register över frivilliga givare och senare vävnadsbanker med navelsträngsblod etablerades. Historiskt måste också nämnas de stora demografiska förändringar som skett i Sverige och vad detta betytt för den pediatriska transplantationsverksamheten. Den 10

Likheter mellan SCT på barn och vuxna Generellt sett är givetvis problemen och utvecklingen vid SCT på barn desamma som vid transplantation på vuxna. Graft-versus-host-sjukdom är det stora gisslet, även om frekvensen är lägre hos barn. Infektionsproblematiken finns där, men barnen har fördelen av en bättre tymusfunktion och därmed möjlighet till en snabbare immunologisk återhämtning. Toxiciteten av givna cytostatika driver också hos barn utvecklingen mot reducerad och anpassad konditionering inför transplantationen. Bättre omvårdnad, säkrare och snabbare infektionsdiagnostik har betytt mycket för att resultaten förbättrats och indikationerna vidgats till fler patientgrupper och svårare sjuka barn. När det gäller omvårdnaden så har vi i Göteborg upplevt att insättande av PEG (perkutan endoskopisk gastrotomi) har starkt underlättat för barnen och minskat behovet av intravenös tillförsel av läkemedel och näring. Rutinmässigt får sedan cirka 10 år alla barn och ungdomar numer en PEG insatt cirka en månad innan en allogen SCT hos oss i Göteborg.


Indikationer Indikationerna har förändrats under de dryga 30 åren. Från början transplanterades alla barn med akut leukemi som saknade syskongivare autologt. Idag transplanteras inga barn med leukemi autologt på grund av de tydligt sämre resultaten jämfört med allogen SCT. Utvecklingen inom barnonkologin har också förändrat indikationer vid särskilt de akuta leukemierna. Kemoterapi enbart botar idag nära 90 procent av barnen med ALL och endast barn som uppfyller högriskkriterier transplanteras i CR1. Tidigare transplanterades alla barn med AML som gick i remission. Idag transplanteras i princip inga barn med AML i CR1 utan först i CR2. MDS är en absolut transplantationsindikation hos barn. För barn är lymfom endast i enstaka fall en indikation för transplantation. Detta beror på att resultaten för kemoterapi är utmärkta och att gruppen Non-Hodgkinslymfom är förhållandevis liten. För de barn som transplanteras med indikation lymfom är allogen SCT förstahandsvalet. Den stora skillnaden mot vuxna och SCT är det stora antal sällsynta ärftliga sjukdomar som utgör indikation för allogen SCT.

1. Primära immunbristsjukdomar som svår kombinerad immundefekt, familjär hemofagocyterande lymfohisteocytos, Wiskott-Aldrichs syndrom, kronisk granulomatös sjukdom och x-kromosombundet hyper-IgM-syndrom. 2. ”Benign” hematologi med thalassemi, sicklecellsanemi, dyskeratosis congenita är exempel. 3. Vissa metabola sjukdomar som malign osteopetros, Hurlers sjukdom och adrenoleukdystrofi. Dessa sjukdomar kan botas eller bromsas upp i sitt förlopp om de transplanteras mycket tidigt, helst innan symptomdebut. Boten bygger på att de transplanterade cellerna, framför allt vävnadsbundna makrofager som mikroglian i CNS, utsöndrar det felande enzymet som sedan kan tas upp av de värdceller som saknar enzymet. Autologa transplantationer utförs på enstaka barn med sällsynta solida tumörer som neuroblastom, CNS-tumörer, Ewingsarkom och osteosarkom, där prognosen är mycket dålig med kemoterapi eller där sjukdomen recidiverat. Slutligen är givetvis hos barn som hos vuxna svår aplastisk anemi och vissa autoimmuna sjukdomar indikation för SCT.

Ökad valmöjlighet – färre tabletter Vi vill göra dig som behandlande läkare uppmärksam på att Ferriprox® deferipron även finns som 1000mg tablett. Med den nya 1000 mg tabletten halveras antalet tabletter och dosering per kilo och antal tableter per dag blir följande: Dosering 75 mg/kg/dag

Dosering 100 mg/kg/dag

Vikt (kg)

Tabletter per dag (500 mg) Tabletter per dag (1000 mg) Tabletter per dag (500 mg) Tabletter per dag (1000 mg)

20

3

1.5

4

2

30

4.5

2.5

6

3

40

6

3

8

4

50

7.5

4

10

5

60

9

4.5

12

6

70

10.5

5.5

14

7

80

12

6

16

8

90

13.5

7

18

9

Ferriprox doseras 3 gånger/dag, tabletten har brytskåra för ökad flexibilitet. Vid svårighet att svälja kan Ferriprox mixtur 100 mg/ml vara ett altenativ.

Ferriprox® Deferipron. Indikation: Ferriprox är avsett för behandling av järnöverskott hos patienter med talassemia major när deferoxaminbehandling är kontraindicerad eller otillräcklig. Järnkelatkomplexbildare. Filmdragerad tablett 500 mg och 1000 mg, oral lösning 100 mg/ml. V03AC02, , F. Senaste översynen av SPC 2010-09-01. För fullständig information om priser och förpackningsstorlekar se www.fass.se. 100FER-SE-2012

112 76 Stockholm Tfn 08 697 20 00 www.sobi.com

11


Resultat Resultaten av SCT hos barn är generellt sett bättre än för vuxna. Särskilt tydligt är detta vid svår aplastisk anemi där de svenska resultaten de senaste tio åren är nära 100% överlevnad och bot. För ALL och AML ligger överlevnad och redicivfrihet efter 5 år i CR2 kring 65 – 70%. När det gäller primära immundefekter är resultaten avhängiga när i förloppet transplantationen sker. Om ett barn med svår kombinerad immundefekt transplanteras innan 3 månaders ålder är överlevnad och bot nära 100%, medan om transplantationen förskjuts till efter 6 månaders ålder så överlever cirka 60%. De mindre svåra immundefekterna transplanteras inom de första levnadsåren och har då en utmärkt prognos som om en syskongivare finns är över 90% bot och överlevnad. Motsvarande gäller för barn med thalassemi. Överlevnad och bot för de svenska barn med thalassemi som transplanterats, även med frivilliga registergivare, är över 95 procent.

Framtiden Precis som hos vuxna så ser vi en utveckling där man alltmer utnyttjar alternativa donatorer. Frivilliga registerdonatorer används givetvis liksom ett allt större utnyttjande av donerat navelsträngsblod. Navelsträngsblod har fördelen av att HLA-likheten inte behöver vara lika strikt, men har den stora nackdelen att det är få stamceller och att det därför tar lång tid innan märgfunktion etableras. Idag har Sverige en egen navelsträngsblodbank belägen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och med insamling av navelsträngsblod i Göteborg och Huddinge. Utnyttjandet av haploidentiska givare ökar på nytt något hos barn och vuxna. Nya protokoll där man inte behöver rena benmärgen eller de perifera cellerna från T-celler utvecklas. Dessa förenklar förfarandet vid

12

haploidentisk transplantation och utnyttjas idag i de fall där man antingen inte hittar en givare eller inte har tid att söka efter en givare. Däremot kommer indikationerna knappast att vidgas. Bättre protokol för de akuta leukemierna har minskat antalet transplantationer i CR1. För de metabola sjukdomarna har de gångna tjugo årens erfarenhet kristalliserat ut vilka sjukdomar som kan transplanteras med rimligt resultat. Det har visat sig vara betydligt färre än man först entusiastiskt trodde. Juvenil idiopatisk artrit, ledgångsreumatism hos barn, är en indikation för autolog SCT, men behovet har minskat till nära noll i och med tillkomst av biologiska läkemedel. SLE ses framför allt hos tonåringar och hinner sällan avslöja sig som behandlingsresistenta innan 18 års ålder. Samma gäller för systemisk skleros. För primära immundefekter knyts förhoppningarna till genterapi. Vägen dit är emellertid lång. Tjugo barn med x-kromosombunden svår kombinerad immundefekt har behandlats med genterapi redan för tio år sedan. Det visade sig att den virusvektor man använde sig av gav en hög risk för insertion i en onkogen, LMO, och 5 av barnen har utvecklat leukemi. Lika många barn har behandlats med genterapi för en annan form av svår kombinerad immundefekt, adenosindeaminasbrist, och trots att man använder sig av en liknande vektor har inget barn utvecklat malignitet. Varför man har denna skillnad är inte klarlagt. Tyvärr finns erfarenhet av leukemiutveckling även vid genterapi på enstaka barn med andra medfödda immundefekter. Nya vektorer prövas nu och framtiden får visa om dessa är mer framgångsrika. Anders Fasth, professor i pediatrisk immunologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet


Ribovact - med kraft och känsla ®

bendamustin

Majoriteten av patienterna med nydiagnostiserad KLL är över 65 år.1 Samtidigt som man söker effektiv behandling måste man ta hänsyn till patientens status och krav på livskvalitet.

12-RIB-1-BR

Och livskvaliteten då? Den var lika bra vid båda behandlingarna.4

L I N D H & PA R T N E R S

Ribovact® har i en studie på tidigare obehandlade patienter med KLL, Binetstadium B eller C, visats vara effektivare än klorambucil.2-4 Ribovact® gav signifikant högre behandlingssvar (ORR) och en högre andel patienter som uppvisade komplett respons.2-4* Det spelade ingen roll om de var äldre än 65 år.3 Behandling med Ribovact® innebar också längre progressionsfri överlevnad och signifikant längre tid till nästa behandling.2-4

Ribovact® (bendamustin). ATC-kod L01AA09. Indikationer: Kronisk lymfatisk leukemi (Binet stadium B eller C). Förstahandsbehandling av patienter för vilka kombinationskemoterapi med fludarabin inte är lämplig. Indolenta non-Hodgkin-lymfom. Som monoterapi hos patienter som har progredierat i sin sjukdom under eller inom 6 månader efter behandling med rituximab eller en rituximabinnehållande regim. Multipelt myelom (Durie-Salmon stadium II med progress eller stadium III). Förstahandsbehandling i kombination med prednison för patienter äldre än 65 år som inte är lämpliga för autolog stamcellstransplantation och som har klinisk neuropati vid diagnostillfället, vilket utesluter användning av talidomid- eller bortezomibinnehållande behandling. Förpackningar: Pulver till koncentrat till infusionsvätska 2,5 mg/ml. Injektionsflaska 25 mg pulver/26 ml, 5 st. Injektionsflaska 100 mg pulver/60 ml, 5 st. . EF Datum för översyn av SPC 2011/09/02. För mer information se www.fass.se. Referenser: 1.Kronisk lymfatisk leukemi. Nationella riktlinjer för utredning och behandling, 2010-12-13. Svenska KLL-gruppen. 2. Knauf WU et al. J Clin Oncol 2009; 27(26):4378–84. 3. Knauf WU et al. Blood 2009; 114(22): Abstract 2367. 4. Knauf WU et al. Blood 2010; 116(21):2449A. *Behandlingssvar definierades utifrån kriterier från National Cancer Institute Working Group. ORR=Overall response rate (CR+NPR+PR), CR=Complete response, NPR=Nodular partial response, PR=Partial response.

Mundipharma AB Mölndalsvägen 30B 412 63 Göteborg Tel 031-773 75 30 www.mundipharma.se


SE/LO/xag/12/0006 L I N D H & Pa R T N E R S

När är det tid

för Xagrid ? ®

anagrelidhydroklorid

Vid cytoreduktiv behandling av essentiell trombocytemi måste man sätta ett mål för acceptabel tPK-nivå. european LeukemiaNet och Nordic study group for Myeloproliferative Neoplasms (NMPN) sätter målet till <400 x 109/l.1,2 Man måste även regelbundet bedöma om patienten tål behandlingen. en internationell arbetsgrupp konstaterar i ett konsensusdokument att bensår eller andra oacceptabla mukokutana förändringar samt läkemedelsinducerad feber är tecken på intolerans (vid behandling med hydroxiurea).3 Om en patient med essentiell trombocytemi och riskfaktorer* inte når målet eller är intolerant mot tidigare vald behandling

– då kan det vara dags för Xagrid.

*se indikationstext

Xagrid är indicerat för att minska förhöjda trombocyttal hos patienter med essentiell trombocytemi (ET) som har riskfaktorer och som är intoleranta mot sin nuvarande behandling eller vars förhöjda trombocyttal inte sänks till en godtagbar nivå av nuvarande behandling. Undersökning före behandlingens start och löpande övervakning rekommenderas hos patienter med känd eller misstänkt hjärtsjukdom, nedsatt leverfunktion och nedsatt njurfunktion. Produktresumén bör konsulteras innan förskrivning. Indikation: Xagrid är indicerat för att minska förhöjda trombocyttal hos patienter med essentiell trombocytemi (ET) som har riskfaktorer och som är intoleranta mot sin nuvarande behandling eller vars förhöjda trombocyttal inte sänks till en godtagbar nivå av nuvarande behandling. En patient i riskzon med essentiell trombocytemi definieras av minst ett av följande kännetecken: >60 år, ett trombocyttal på >1000x109/l, eller anamnes med trombos/–blödningshändelser. ATC-kod L01XX35. Behandling med Xagrid bör sättas in av en läkare med erfarenhet av att hantera essentiell trombocytemi. Kontraindikationer: Patienter med måttligt eller allvarligt nedsatt leverfunktion eller njurfunktion (kreatininclearance <50 ml/min). Varningar och försiktighet: Nedsatt leverfunktion: Rekommenderas ej till patienter med förhöjda transaminaser (>5 gånger det övre referensvärdet). Nedsatt njurfunktion: Bedöm risker mot vinster med behandling. Behandling erfordrar noggrann klinisk övervakning av patienten, vilket innefattar fullständigt blodstatus. Anagrelidhydroklorid bör användas med försiktighet till patienter i alla åldersgrupper med känd eller misstänkt hjärtsjukdom. Under behandling bör patienter övervakas med avseende på tecken på kardiovaskulära effekter som kan kräva ytterligare kardiovaskulär undersökning och utredning. Graviditet: Adekvata data saknas. Användning av Xagrid under graviditet rekommenderas inte. Amning: Inte känt om anagrelidhydroklorid utsöndras i bröstmjölk. Mödrar bör avbryta amningen när de tar Xagrid. Trafik: Inga studier har utförts av effekterna på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Vid klinisk utveckling var rapporter om yrsel vanliga. Förpackningar: Kapsel, hård 0,5 mg, 100 st. . F. Texten är baserad på produktresumé: 05/2011. Information om biverkningar och pris se www.fass.se. Referenser: 1. Barosi G et al. Blood. 2009; 113:4829–33. 2. Nordic study group for Myeloproliferative Neoplasms (NMPN). Guidelines for the diagnosis and treatment of patients with polycythemia vera, essential thrombocythemia and primary myelofibrosis. 2009 revision. 3. Barosi G et al. Leukemia. 2007; 21:277–80. Shire Sweden AB Svärdvägen 11d 182 33 danderyd tel 08 544 964 00


Nya vetenskapliga artiklar av svenska forskare Ånyo ser vi fina resultat från våra nordiska studiegrupper. En slutrapport, med 5-års medianuppföljning av NLG-T-01 studien, har publicerats i JCO (d’Amore F et al. Upfront Autologous StemCell Transplantation in Peripheral T-Cell Lymphoma: NLG-T-01. J Clin Oncol. 2012 Jul 30, Epub ahead of print). Behandling-naiva patienter med perifera T-cellslymfom (PTCL) i åldern 18 till 67 år (median, 57 år) inkluderades. ALK-positiva anaplastisk storcelliga lymfom uteslöts. Induktionsbehandling bestod av sex cykler av CHOEP-14, hos patienter > 60 år uteslöts etoposid. Patienter i CR eller PR efter 6 cykler gavs konsolidering med HDT / ASCT. Av 166 inkluderade patienter hade 160 bekräftat histopatologiskt PTCL. De flesta presenterade med avancerat stadium av sjukdomen, B-symtom, och förhöjt LD. Totalt 115 genomgick HDT /

ASCT, varav 90 var i fullständig remission 3 månader efter transplantation. Tidig behandlingssvikt inträffade hos 26 %. Behandlingsrelated dödlighet var 4 %. Vid 60,5 månaders median uppföljningstid var 83 patienter vid liv. 5-års total och progressionsfri överlevnad (PFS) var 51 % (95 % CI, 43 % till 59 %) respektive 44 % (95 % CI, 36 % till 52 %). Tomas Relander Lund, (andreförfattare) kommenterar resultaten: ”Detta är den största prospektiva studien vid T-cellslymfom hittills och resultatet av ett mkt brett samarbete över Norden. Sverige har deltagit aktivt med 74 pat av totalt 166, ganska decentraliserat med många aktiva centra - Malmö, Lund, Göteborg, Stockholm Huddinge och Solna, Lidköping, Gävle, Uppsala, Örebro, Skövde, Växjö. Med stor sannolikhet låg selection bias. En annan styrka är central patologireview på

nationell nivå, vilket kan behövas vid T-cellslymfom som är notoriskt svåra.

Anna Laurell Uppsala, Mats Jerkeman Lund och ett flertal övriga svenskar har också medverkat i NLG:s MCL2 studie av initial intensiv induktion med immunkemoterapi och autolog stamcellstransplantation (ASCT). NLG har nu gjort en en uppdatering efter en medianobservationstid på 6,5 år. De övergripande resultaten är fortfarande utmärkta, med median total överlevnad och responsduration längre än 10 år och en median event-free survival

av 7,4 år. Emellertid har nu sex patienter progredierat senare än 5 år efter avslutad behandling. Det internationella MCL Prognostic Index (MIPI) och Ki-67-expression var de enda oberoende prognostiska faktorerna. Om patienter indelas i grupper via sk. MIPI-biologiskt index (MIPI + Ki-67, MIPIB) var mer än 70 % av patienter med låg-intermediär MIPI-B vid liv efter 10 år, men endast 23 % av patienterna med hög MIPI-B. Dessa resultat, även om de är

mycket uppmuntrande när det gäller majoriteten av patienterna, understryker behovet av en riskanpassad strategi för att behandla MCL. (Geisler CH et al. Nordic MCL2 trial update: six-year followup after intensive immunochemotherapy for untreated mantle cell lymphoma followed by BEAM or BEAC + autologous stem-cell support: still very long survival but late relapses do occur. Br J Haematol. 2012;158:355).

Värdet av högdosbehandling har aldrig visats i en randomiserad studie och det lär inte heller ske i framtiden. Upplägget med CHOEP-14 + HDT verkar dock anmärkningsvärt lovande vid ALKneg ALCL (5-års OS 70 %, PFS 61 %). De enteropatiassociearade T-cellslymfomen gick också relativt bra jämfört med historiska siffror (20 % 5 års OS) med 48 % OS och 38 % PFS, talande för att intensiv behandling kan vara av värde vid denna subtyp (n =21). Liknande och färska siffror från Newcastle talar i samma riktning. Intressant är att ca 1/4 av pat är primärt refraktära mot induktionsbeh och följaktligen behöver någon helt ny drog tidigt i sin behandling. Vilken av dem återstår att se.”

15


16

Nordiska KML-gruppen har fortsatt att studera mekanismer bakom effekten av tyrosinkinashämmare. Förutom direkt kinasinhibition, kan deras effekter också ske genom immunmodulering såsom expansion av cytotoxiska T-och NK-celler som tidigare observerats under dasatinibterapi. NK-cellers och även delvis CD8 (+) T-cellers funktion regleras av “killer immunoglobulin-like receptors (KIRs)”. Därför studerades om KIR-genprofil var förknippad med kliniskt behandlings-

svar hos dasatinib-behandlade KML-patienter (n = 191) . Hos tidigare obehandlade patienter var frånvaro av hämmande KIR2DL5A- (p = 0,0489), 2DL5B(p = 0,030) och 2DL5all-gen (p = 0,0272) associerade med ett förbättrat molekylärt svar vid 12 månader. Dessutom sågs samma tendens med två aktiverande Kir-gener, 2DS1 (p = 0,061) och 2DS2 (p = 0,071). När patienter indelades i två grupper genom sin KIR-gen profil skilde sig BCR-ABL1 transkriptnivåer signifikant mellan

grupperna (p = 0,047) - patienter som saknade flera KIR gener hade bättre svar. Jämförelse av förstalinjens och andralinjens patienter visade inga signifikanta skillnader i vare sig KIR eller HLA genotyper (Kreutzman A et al. Killer-cell immunoglobulin-like receptor (KIR) gene profile predicts good molecular response to dasatinib therapy in chronic myeloid leukemia. Exp Hematol. 2012 Jul 25, Epub ahead of print).

Malin Hultcrantz Karolinska/ Solna, har genomfört en stor populationsbaserad studie för att bestämma överlevnadsmönster hos mer än 9000 patienter med myeloproliferativa neoplasmer (MPNs). 9,384 patienter med MPNs identifierades från Cancerregistret med en diagnos från 1973 till 2008. Dessa delades in i fyra kalenderårperioder med uppföljning till 2009. Relativ överlevnadsratio (RSR) och ökad dödlighet beräknades. Överlevnad var betydligt lägre i alla MPN subtyper jämfört med förväntade överlevnaden i den allmänna befolk-

ningen, avspeglat i 10-åriga RSR: er på 0,64 (95 % CI, 0,62 till 0,67) hos patienter med PV, 0,68 (95 % CI, 0,64 till 0,71) hos personer med ET, och 0,21 (95 % CI, 0,18 till 0,25) hos patienter med PMF. Ökad dödlighet observerades hos patienter med alla MPN subtyper under samtliga fyra kalenderårsperioder (P <.001). Överlevnaden förbättrades avsevärt med tiden (P <.001), men förbättringen var mindre uttalad efter år 2000 och var begränsad till patienter med PV och ET (Patterns of Survival Among Patients With Myeloproliferative Neoplasms Diagnosed

in Sweden From 1973 to 2008: A Population-Based Study. J Clin Oncol. 2012 Jul 16, Epub ahead of print). Det sistnämnda står i kontrast till data nyligen publicerade av Paco Cervantes som visar att även överlevnaden för patienter med PMF förbättrats under senare år (Improving Survival Trends In Primary Myelofibrosis: An International Study. J Clin Oncol. 2012 Jul 23, Epub ahead of print). Liknande data har Malin också visat på EHA för yngre PMF patienter (se referat från EHA).

Lars Öhrmalm Karolinska/Solna, har undersökt patienter med hematologiska maligniteter (icketransplanterade patienter) och terapiorsakad neutropeni (n = 159). Förekomsten av ett brett spektrum av respiratoriska virus i nasofaryngealt aspirat (NPA) samt virus i perifert blod studerades. Kvantitativ PCR användes för detektering av virus. En viral patogen detekterades hos 35 % av patienterna. Upptäckt var ganska lika i

blod (22 %) och NPA (18 %) med polyoma BK-virus och rhinovirus som dominerande patogener i blod och NPA, respektive. Patienter med kronisk lymfatisk leukemi (p <0,01) och patienter med feber (p <0,001) var överrepresenterade i den virus-positiva gruppen. Dessutom har virala fynd i NPA associerat med övre luftvägssymptom (p <0,0001). Dessa fynd motiverar ytterligare studier om virus inverkan på denna patient-

kategori och deras potentiella roll som smittämnen i samband med feber under neutropeni (Viral findings in adult hematological patients with neutropenia. PLoS One. 2012;7(5):e36543).


I högk ngår i ostn skyd adsdet

Tasigna (nilotinib) – första linjens behandling för patienter med kml i kronisk fas ®

■ Tasigna signifikant effektivare än Glivec (imatinib) på alla effektparametrar efter 24 månader. ■ Signifikant färre progredierade på Tasigna jämfört med Glivec (imatinib) efter 24 månader. ■ Gynnsam tolerabilitetsprofil.

Indikation: Tasigna är indicerat för behandling av vuxna patienter med nydiagnostiserad Philadelphiakromosompositiv kronisk myeloisk leukemi (KML) i kronisk fas. Dosering: Rekommenderad dos av Tasigna är 300 mg två gånger dagligen med cirka 12 timmars mellanrum och skall inte tas tillsammans med måltid. Mat skall inte intas under 2 timmar närmast före och minst en timme efter dosintag. Kapsel 150 mg, 112 styck i blister. Produktresumén uppdaterad 2011-12-19. R. F. ATC-kod: LO1XE08. För fullständig information, förmån och priser vg. se www.fass.se. Novartis Läkemedel, Box 1150, 183 11 TÄBY, tel 08-732 32 00, Fax 08-732 32 01, www.novartis.se

Novartis Sverige AB, Box 11 50, 183 11 Täby

SE1111017668

Ref. www.fass.se Tasigna produktresumé 20110617


Christian Kjellander Karolinska/ Solna, har analyserat totalt 677 kliniska episoder av bakteriemi hos 463 patienter under 20022008, och resultaten jämfördes med dem som publicerades från Karolinska under 1980-86 och 1988-2001. Inga större förändringar i patientunderlag sågs under denna period. Mellan 2002 och 2008 var de dominerande patogenerna Escherichia coli (18 %), koagulasnegativa stafylokocker (15 %), viridans streptokocker (14 %), Klebsiella

species (10 %), och Enterococcus faecium (8 %). 7-dagars dödlighet var 5,2 %. Polymikrobiell bakteriemi sågs hos 25,7 % av de patienter som dog inom 7 dagar och hos 13,1 % av de överlevande (P = 0,04). Förvärvad resistens observerats i sällsynta fall, men en statistiskt signifikant ökning av ciprofloxacinresistens hos E. coli observerades. När tiden 20022008 jämfördes med historiska data från samma institution var andelen Gram-positiv isolat stabil på 53-55 % från 1988. Undvi-

kande av fluorokinolonprofylax kan ha bidragit till en stabil andel av Gram-positiva bakteriemi. Användning av antibakteriell profylax kan undvikas hos neutropena patienter utan en negativ inverkan på dödligheten ( Low all-cause mortality and low occurrence of antimicrobial resistance in hematological patients with bacteremia receiving no antibacterial prophylaxis: a single-center study. Eur J Haematol. 2012;88:422)

Michael Hedenus Sundsvall, har utfört en meta-analys för att undersöka effekterna av darbepoetin alfa, epoetin alfa eller epoetin

beta på dödlighet, sjukdomsutveckling och transfusionsincidens hos patienter med lymfoproliferativa maligniteter. Randomiserade,

kontrollerade studier av patienter som får kemoterapi och erytopoes-stimulerande agens (ESA) eller standardvård. Odds ratio

* Revlimid in combination with dexamethasone is indicated for the treatment of multiple myeloma patients who have received at least one prior therapy.

SE-103-01 02/11

Celgene AB | Kista Science Tower | Besöksadress: Färögatan 33 | 164 51 Kista Tel: 08-703 16 00 | E-mail: medinfo.se@celgene.com

SmPC finns på sid 19.

18


(OR) för dödlighet var 1,04 (95 % konfidensintervall [CI] 0.81-1.34 random effect modell 10 studier), riskskillnaden var - 0,01 (95 % CI, - 0,03-0,02). OR för sjukdomsprogression var 1,02 (95 % CI 0,81-1,30, random effect modell fem studier). En lägre andel av

ESA-behandlade patienter än kontroller fick transfusioner (sju studier). Således reducerade ESA transfusioner utan någon tydlig effekt på dödlighet eller sjukdomsprogression hos patienter med lymfoproliferativa maligniteter som behandlas med kemo-

terapi (Effects of erythropoiesisstimulating agents on survival and other outcomes in patients with lymphoproliferative malignancies: a study-level meta-analysis. Leuk Lymphoma. 2012 May 22, Epub ahead of print).

Ylva Lidén Karolinska/Solna, har gjort en undersökning av 235 vuxna hematologiska patienter som genomgick benmärgsaspiration (BMA). BMA utfördes av 16 läkare understödda av nio sjuksköterskor. Frågeformulär användes för att få patienters och personalens skattning av patienternas smärta och ångest under

BMA. ”Proportions of agreement (PA) för förekomst av smärta under BMA var 73 % mellan patienter och sköterskor, och 70 % mellan patienter och läkare. Överensstämmelse mellan patienter och personal om intensiteten av smärta var måttlig (ICC = 0,44 och 0,42). Svår smärta (VAS> 54) identifierades av sjuksköterskor

och läkare i 34 % och 35 % av fallen, respektive. Oro för utfallet av BMA underskattades av personalen (Pain and anxiety during bone marrow aspiration/biopsy: Comparison of ratings among patients versus health-care professionals. Eur J Oncol Nurs. 2012;16:323)

Revlimid® (lenalidomid), Rx, F, hårda kapslar, 5 mg, 10 mg, 15 mg, 25 mg. ATC kod: L04AX04. Indikation: Revlimid i kombination med dexametason är indicerat för behandling av patienter med multipelt myelom som har fått minst en tidigare behandlingsregim. Kontraindikationer: Gravida kvinnor. Fertila kvinnor, om inte alla villkor i graviditetspreventionsprogrammet uppfylls. Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne. Varningar och försiktighet: Om lenalidomid tas under graviditet förväntas en teratogen effekt hos människa. Villkoren i graviditetspreventionsprogrammet måste vara uppfyllda för samtliga patienter, om det inte finns tillförlitliga bevis för att patienten inte är fertil. Farmakokinetiska data visat att lenalidomid förekommer i human sädesvätska i extremt låga nivåer under behandling och är omöjligt att spåra i human sädesvätska 3 dagar efter utsättning av läkemedlet hos friska individer. Som ett försiktighetsmått måste alla manliga patienter som tar lenalidomid uppfylla villkoren i graviditetspreventionsprogrammet. Kombinationen av lenalidomid och dexametason förenad med en ökad risk för venös tromboembolism (företrädesvis djup ventrombos och lungembolism) och arteriell tromboembolism (företrädesvis hjärtinfarkt och cerebrovaskulär händelse) samt högre incidens av neutropeni och trombocytopeni. Samtidig administrering av erytropoetiska medel eller tidigare anamnes med tromboemboliska händelserkan också öka risken för trombos hos dessa patienter. För övervakning av cytopenier måste

en fullständig blodbild, inklusive räkning och differentiering av leukocyter, räkning av trombocyter, bestämning av hemoglobin och hematokrit, tas vid baslinjen, varje vecka under de första 8 veckorna med lenalidomidbehandling och därefter varje månad. Eftersom lenalidomid har antineoplastisk aktivitet kan komplikationer i form av tumörlyssyndrom förekomma. Trötthet, yrsel, somnolens och dimsyn har rapporterats vid användning av lenalidomid. Därför rekommenderas försiktighet vid bilkörning eller användning av maskiner. Patienter som tidigare haft allergiska reaktioner under behandling med talidomid ska övervakas noga, eftersom en möjlig korsreaktion mellan lenalidomid och talidomid har rapporterats i litteraturen. Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN) har rapporterats. Behandlingen med lenalidomid måste avbrytas vid exfoliativt eller bullöst hudutslag, eller om SJS eller TEN misstänks, och behandlingen ska inte återupptas efter avbrottet för dessa reaktioner. Biverkningar: Bland observerade biverkningar återfinns neutropeni, trötthet, asteni, förstoppning, muskelkramp, trombocytopeni, anemi, diarré, hudutslag och tromboembolism (djup ventrombos, lungembolism). Förpackningar: Blisterförpackning innehållande 21 kapslar. Finns i styrkorna 5 mg, 10 mg, 15 mg och 25 mg. För fullständig information om dosering, varningar och försiktighet, biverkningar och pris, se www.fass.se. Produktresumén uppdaterad: 2012-04-13. Celgene AB, Kista Science Tower, 164 51 Kista Tel: 08-703 16 00 Fax: 08-703 16 01

Celgene AB | Kista Science Tower | Besöksadress: Färögatan 33 | 164 51 Kista Tel: 08-703 16 00 | E-mail: medinfo.se@celgene.com

19


Symposium på Riksstämman För första gånger på många år finns hematologi glädjande med på Riksstämmans program igen. Symposiet som handlar om järnbrist äger rum på onsdagen 28 nov. Deltagare är bl a Jan Palmblad (moderator), Gunnar Birgegård och Michael Hedenus. Patienter med järnbrist, men även utan, anemi finns inom många specialiteter. Under de senaste åren har en ny syn på järnbrist fått konsekvenser för hur man diagnosticerar och behandlar tillståndet. Järnbegränsad erytropoes är ett nytt begrepp som omfattar såväl reell järnbrist som funktionell järnbrist med anemi. Panelen kommer att presentera nyheter beträffande järnet omsättning i kroppen, hur vi med redan tillgängliga laboratoriemetoder kan optimera diagnostiken, redogöra för nya diagnostiska metoder, inflammationens inverkan på järnomsättning (och vice versa, dvs järnets inverkan på infektionsförsvaret), nya rön om Helicobacter pylori och järnabsorption samt om kronisk autoimmun gastrit med mikrocytär anemi, järnbehandling av anemi vid cancer, hjärtsvikt, restless legs samt även symptomen av järnbrist utan anemi. Vidare diskuteras nya järnpreparat som gör parenteral järnbehandling enklare. Evidensbaserade metoder för värdering av behandlingsresultat används genomgående.

Symposiets huvudbudskap är: 1. Järnbrist kan vara såväl reell brist på järn i kroppen som blockering av utnyttjandet av järnet (funktionell järnbrist). Det senare är den dominerande anledningen till anemi vid inflammatoriska tillstånd. 2. Genom att bättre utnyttja tillgängliga laboratoriemetoder kan diagnostiken (och därmed behandlingen) av järnbrist optimeras. 3. Parenteral järnbehandling har blivit mycket enklare att genomföra nu och öppnar dörren för effektivare behandling av reell och funktionell järnbrist.

atypical Haemolytic Uraemic Syndrome (aHUS) In aHUS, chronic uncontrolled complement activation causes systemic thrombotic microangiopathy (TMA), which results in sudden and progressive vital organ failure and premature death 1-5

CATASTROPHIC Chronic uncontrolled complement activation causes the continuous activation of platelets and endothelial cells, leading to systemic TMA. 3,6 Systemic, complement-mediated TMA can result in sudden, fatal thrombotic complications or the progressive failure of vital organs, including the kidneys, heart, and brain. 1,2,4,5,7 aHUS is a devastating and life-threatening disease of chronic uncontrolled complement activation. 1,2,5 References: 1. Loirat C, Noris M, Fremeaux-Bacchi V. Complement and the atypical hemolytic uremic syndrome in children. Pediatr Nephrol. 2008;23:1957-1972. 2. Noris M, Caprioli J, Bresin E, et al. Relative role of genetic complement abnormalities in sporadic and familial aHUS and their impact on clinical phenotype. Clin J Am Soc Nephrol. 2010;5:1844-1859. 3. Fang CJ, Richards A, Liszewski MK, Kavanagh D, Atkinson JP. Advances in understanding of pathogenesis of aHUS and HELLP. Br J Haematol. 2008;143:336-348. 4. Sallée M, Daniel L, Piercecchi M-D, et al. Myocardial infarction is a complication of factor H-associated atypical HUS. Nephrol Dial Transplant. 2010; 25:2028-2032. 5. Loirat C, Garnier A, Sellier-Leclerc A-L, Kwon T. Plasmatherapy in atypical hemolytic uremic syndrome. Semin Thromb Hemost. 2010;36:673-681. 6. Ståhl AL, Vaziri-Sani F, Heinen S, et al. Factor H dysfunction in patients with atypical hemolytic uremic syndrome contributes to complement deposition on platelets and their activation. Blood. 2008;111:5307-5315. 7. Neuhaus TJ, Calonder S, Leumann EP. Heterogeneity of atypical haemolytic uraemic syndromes. Arch Dis Child. 1997;76:518-521.

Copyright © 2011, Alexion Pharmaceuticals, Inc. All rights reserved. aHUS-EU-10033/NECMEA-SE-eng01

20

Alexion Pharma Nordics AB Box 190 101 23 Stockholm | Sweden Phone +46 (0) 8 557 727 50


Svenska presentationer på EHA AML Elsa Brånvall Solna, har konstaterat att i Sverige idag är drygt hälften av AML-patienter som diagnostiseras i fertil ålder (20-44 år) långtidsöverlevande. Detta skapar en växande grupp unga vuxna som lever med potentiella sviter av sjukdomen eller dess behandling med konsekvenser för deras familjesituation. Den genomsnittliga åldern för att föda sitt första barn är också stadigt ökande, vilket ytterligare ökar den grupp av unga AML-patienter som ännu inte har haft de barn de vill ha när de börjar sin behandling. För att utvärdera effekterna av AML och dess behandling på fertilitet och familjesituationen identifierades 311 vuxna (≥ 20 år) patienter som diagnostiserats med AML mellan 1973-2003 som överlevde i mer än fem år. 100 av de 161 (62 %) som fortfarande levde vid studiens start besvarade en enkät. Efter uteslutande av kvinnor > 45 år och/eller postmenopausala kvinnor och män > 55 år återstod 22 kvinnor och 38 män i den slutliga analysen. Trots en ganska hög (34 år) medianålder för kvinnor försökte 9 av dem (41 %) att bli gravid efter behandling, men endast tre lyckades. En adopterade ett barn. Fem (83 %) av de ofrivilligt barnlösa kvinnorna rapporterade ”ett måttligt” eller ”mycket” lidande orsakat av denna försämring. Bland män i samma åldersgrupp lyckades alla sex som ville ha barn, tre med assisterad reproduktiv terapi och tre utan ytterligare hjälp. Ingen av männen 46-55 år frysförvarade sperma eller försökte att skaffa barn. Bland de patienter som ville ha barn efter AML-behandling rapporterade 46 % av kvinnorna och 40 % av yngre män att de inte, eller

inte helt, blivit informerade om fertilitet och fertilitetsfrågor före eller under behandlingen. Bland män 46-55 år rapporterade ingen att de skulle ha velat ha mer information. Infertilitet hos unga kvinnliga AML överlevande är således fortfarande ett viktig kliniskt problem och det finns ett behov av förbättrad klinisk rådgivning, handläggning och utbildning inom detta område.

Anemi Michael Hedenus Sundsvall, har utvärderat effekt och säkerhet av en enda dos 1000 mg intravenöst järnkarboxymaltos (FCM) hos friska premenopausala kvinnor som lider av symtomatisk oförklarlig trötthet och järnbrist. Kvinnorna hade järnbrist (ferritin <50 ng / ml och transferrinmättnad TSAT <20 %, eller serum ferritin <15 ng / ml), men utan anemi (hemoglobin ≥ 11,5 g / dl) och score ≥ 5 på Piper Fatigue Scale (PFS). Patienterna randomiserades till att få en enda dos av FCM (1000 mg järn) eller saltlösning (placebo), och följdes upp efter 7, 28 och 56 dagar. 290 av 294 behandlade kvinnor inkluderades i analysen (FCM 144, placebo 146). Karakteristika var liknande i båda grupperna. Totalt PFS poäng förbättrades (minskat med ≥ 1 poäng från baslinjen till dag 56) hos 65 % (FCM) och 53 % (placebo) av patienterna (primär endpoint, odds ratio 1,68, 95 % CI 1,05-2,70, p = 0,03). Den beräknade förbättringen i total PFS var statistiskt signifikant högre i FCM (2,2 ± 2,1 poäng) jämfört med placebogruppen (1,4 ± 2,0 poäng) (medelvärde ± SD, p = 0,0007) Även datoriserade visuell analog skala (VAS) värderingar för självskattad vakenhet (14,2 ± 18,0 vs 8,9 ± 17,9, p = 0,007) och förnöjsamhet (9,3 ± 16,8 vs 4,6 ± 16,16, 21


epoetin zeta Korrigerar och upprätthåller hb nivån1

Över 80.000 patienter behandlade sedan 20082

SE retacrit 120403

Retacrit® (epoetin zeta) är godkänt för subkutan och intravenös administrering vid behandling av anemi vid kronisk njursjukdom och subkutan administrering vid behandling av kemoterapi-inducerad anemi3. Indikationer: • Symtomatisk anemi vid kronisk njursvikt hos barn och vuxna patienter i hemodialys samt vuxna patienter i peritonealdialys. • Allvarlig anemi av renalt ursprung med kliniska symtom hos vuxna med nedsatt njurfunktion, som ännu inte påbörjat dialysbehandling. • Anemi och reducering av transfusionsbehovet hos vuxna patienter som genomgår kemoterapi för solida tumörer, malignt lymfom eller multipelt myelom och som bedöms löpa risk för behov av transfusion utifrån allmäntillståndet t ex hjärt-/kärl-status eller anemitillstånd före kemoterapins början. • För att öka uttaget av autologt blod hos patienter vid förbehandling inför donation. Sådan användning måste vägas mot den rapporterade risken för tromboembolier. Behandling bör endast ges till patienter med måttlig anemi (utan järnbrist) och då blodsparande åtgärder ej finns tillgängliga eller anses otillräckliga inför planerad större elektiv kirurgi som bedöms kräva stor mängd blod (4 eller fler enheter blod för kvinnor och 5 eller fler enheter för män). • Retacrit kan användas för att minska exponering för allogen blodtransfusion hos vuxna patienter utan järnbrist som ska genomgå större elektiv ortopedisk kirurgi och som har hög risk för transfusionskomplikationer. Användningen bör begränsas till patienter med måttlig anemi (Hb 10-13 g/dl) som inte har

tillgång till ett autologt predonationsprogram och där den förväntade blodförlusten är måttlig (900-1800 ml). ATC-kod B03XA01. Injektionsvätska, lösning. Förpackningar: Förfylld spruta 6 x 1000 IE/0,3 ml, 6 x2000 IE/0,6 ml, 6 x 3000 IE/0,9 ml, 6 x 4000 IE/0,4 ml, 6 x 5000 IE/0,5 ml, 6 x 6000 IE/0,6 ml, 6 x 8000 IE/0,8 ml, 6 x 10 000 IE/1,0 ml, 1 x 20 000 IE/0,5 ml, 1 x 30 000 IE/0,75 ml, 1 x 40 000 IE/1,0 ml. Texten är baserad på produktresumé 2011-07-26. F, R x. Referenser: 1. Wizemann V et al. Comparison of the therapeutic effects of epoetin zeta to epoetin alfa in the maintenance phase of renal anaemia treatment. Curr Med Res Opin 2008;24:625-637. 2. Data on file. Hospira, Feb 2012. 3. Retacrit produktresumé. För ytterligare information och priser se: www.fass.se respektive www.tlv.se

Hospira Nordic AB, Box 34116, 100 26 Stockholm. Tel +46 8 672 85 00, info.se@ hospira.com, www.hospira.com


p = 0,023) förbättrades bättre efter FCM jämfört med placebo. Anmärkningsvärt var signifikanta förbättringar i de olika variablerna i samband med baseline TSAT <20 %. Vid dag 56 efter FCM behandling var serumferritinnivåer normala (≥ 50 ng / ml) hos 99,3 % av FCM-behandlade patienter (placebo 2,1 %) och 76,4% (placebo 32,9 %) hade en normal TSAT på 20-50%. Biverkningarna (114 med placebo och 209 med FCM) var övervägande milda i intensitet. En enda dos av FCM (1000 mg järn) minskade således på ett effektivt trötthetssymptom och förbättrade patientuppskattad mental livskvalitet samt kognitiv funktion hos järnbristiga men i övrigt friska och icke-anemiska kvinnor.

ITP Margareta Jernas Göteborg, har undersökt mikroRNA, dvs små icke-kodande RNA-molekyler som reglerar genexpression, som en potentiell regulator av genexpression i T-celler från vuxna patienter med kronisk ITP. 1915 reglerade gener och 22 reglerade mikroRNA med olika uttryck i ITP-patienter och kontroller identifierades. 17 av de 22 reglerade mikroRNA hade målgener med en ändrat uttryck, 57 av dessa målgener var associerade med immunsystemet, t.ex. T-cellsaktivering och reglering av immunglobulinproduktion. Två mikroRNA målgener var kraftigt överuttryckta vid ITP, CXCL13 och IL-21. CXCL13 har visat sig vara central för utvecklingen av B-cellers folliklar och klonal B-cellsexpansion. IL-21 är det cytokin som ansvarar för Th17 celldifferentiering och cytotoxiska T-cellsvar vid kroniska infektioner, liksom B-cellsproliferation och immunoglobulinklass switch rekombination. Man kunde även visa ökade plasmanivåer av CXCL13 vid ITP jämfört med kontroller. Dessutom har andra forskare tidigare rapporterat ökade plasmanivåer av IL-21 vid ITP. Hans Wadenvik Göteborg, redogjorde för en europeisk observationsstudie av ITP patienter ≥ 18 år, som fått romiplostim i klinisk praxis. Data registreras upp till 2 år efter romiplostim inletts. Vid tidpunkten för denna analys var 85 % (178/209) kvar i studien, 9 % (18/209) hade avslutat observationsperioden och 6 % (13/209) hade tagits ur studien tyvärr med dödsfall som den vanligaste orsaken (11/209 [5 % ]). Medianålder var 62 år, genomsnittligt antal trombocyter 18,0. En tredjedel (70/209) av patienterna hade genomgått splenektomi och 76 % (158/209) hade genomgått ≥ 3 tidigare ITP-terapier. Medianduration av romiplostimbehandling var 49 veckor (max 106 veckor), mediandos 2,9 ng / kg / vecka. Trombocytantal steg snabbt under de första 4 veckorna av behandling med romiplostim och förblev > 50 därefter. De vanligaste rapporterade

biverkningarna var huvudvärk, trombocytos, artralgi, asteni, rodnad och myalgi (2.6-7.3 händelser per 100 patientårs exponering). Sju allvarliga biverkningar rapporterades: myelofibros (2 händelser, där den ursprungliga sjukdomen diagnosen var oförenligt med ITP och myelofibros beror snarare på den underliggande sjukdomen [MDS, metastaser till benmärg]); lungemboli (2 händelser), drog ineffektiv (1 händelse); minskat antal blodplättar (1 fall, TPK <20), (reversibel) trombocytos (1 fall, TPK 477). Inga dödliga biverkningar rapporterades. Magnus Björkholm Solna, har tillsammans med fr.a italienska kollegor retrospektivt undersökt kliniska data för 214 ITP-patienter som genomgick splenektomi mellan 1962 och 2001 vid 6 olika europeiska hematologiska institutioner, med minsta uppföljning av 10 år från operation (median, 20,4 år, spridning 10-43 år). Totalt sett var 140/214 (65 %) ITP-patienter kvinnor. Mediantiden från diagnos till splenektomi var 13 månader (intervall 0-254 månader) och medianåldern vid splenektomi var 33 år (intervall 6-74 år). Alla patienter utom 3 genomgick splenektomi efter en eller flera steroidbaserade behandlingar. Totalt sett uppnådde 187 patienter (87 %) ett svar (R, TPK > 30), som var komplett (CR, TPK > 100) hos 62 patienter (76 %). I 123 fall (66 %) var svaret stabilt vid sista kontakten. 64 patienter (34 %) förlorade svaret under uppföljningen. Sexton av dessa patienter (25 %) uppvisade ett tidigt återfall (inom 6 månader från splenektomi), medan de återstående 48 patienter hade relaps efter en mediantid på 25 månader (intervall, 6-256). Detta gav en relapsfri överlevnad av 65 % vid 20 år för alla patienter som svarade. 90 av 214 patienter (42 %) behövde ytterligare behandling efter kirurgi, som gav minst R hos 77 patienter (86 %). 55 patienter (26 %) upplevde 204 hemorragiska händelser (varav 14 grad 3-4), efter en mediantid på 15 månader. 26 trombotiska händelser (4 med dödlig utgång) har observerats hos 18 patienter (8 %), efter en mediantid på 200 månader (intervall 0-392 månader). 70 patienter (33 %) fick en eller flera infektioner efter operationen, som var allvarliga (pulmonella) i 33 fall och observerades efter en median uppföljningstid på 36 månader (intervall 0-355 månader). Endast 41 av dem (59 %) vaccinerades mot inkapslade bakterier och 38 (54 %) fick en eller flera behandlingar på grund av refraktär eller recidiverande sjukdom efter splenektomi. 35 patienter dog under uppföljningen (medianålder 73 år vid dödsfall, intervall 43-88 år). Dödsorsaken var relaterad till ITP eller ITP-behandling i 3 fall (2 patienter hade livshotande blödningar, 1 patient sepsis). 23


Lymfom och KLL Stefan Norin Huddinge, visade resultat av en multicenter observationsstudie för att undersöka förekomsten och av infusionsrelaterade biverkningar av rituximab vid KLL. 96 (70 män, 26 kvinnor) patienter från 19 centra inkluderades. Medianålder var 67 år (intervall 41-89). Mediantiden från diagnos till studiesrtar var 3,4 år (intervall 0-17). Tidigare terapi för KLL hade givits till 46 patienter. Fem patienter hade tidigare fått rituximab. Median leukocytantal innan behandlingen var 70 109 / L (intervall 2-422). De mest använda behandlingarna var standard (n = 66) eller reducerad (n = 12) R-FC. Andra kurer var R-bendamustin (n = 8), R-CHOP (n = 2), R-COP (n = 3), R-klorambucil (n = 1), R-cyklofosfamid (n = 1), R- fludarabin (n = 1) och rituximab monoterapi (n = 2). Av 96 patienter fick 81 rituximab från den första behandlingen. Nästan alla patienter (98 %) fick antihistamin. och de flesta av dem också paracetamol (88 %) och kortikosteroider (86 %) som premedicinering före den första rituximabinfusionen. Sex kurer gavs till 46 (48 %) patienter. Biverkningar (AR) under rituximabinfusion sågs hos 56 patienter (58 %). Dock var grad 3 (n = 5) eller 4 (n = 1) reaktioner ovanliga, och sågs hos endast fem patienter vid sex tillfällen - i samtliga fall utom ett bara under den första kursen. Reaktionerna bestod av stelhet (n = 2), illamående (n = 1), hypotension (n = 1), dyspné (n = 1) eller flush (n = 1). Endast två av dessa patienter hade en leukocytantal > 50 109 / L. Inga fall av tumörlyssyndrom registrerades trots att medianvärdet för minskning av leukocytantal mellan första och andra kursen var 91 %. Eva Kimby Huddinge, har medverkat i en panel av internationella experter på transplantation / lymfom som försökt nå konsenus om indikationer för behandling 24

med autolog (HDT-Ascr) respektive allogen stamcellstransplantation vid follikulära lymfom. Enighet nåddes om följande påståenden: 1. HDT-Ascr är inte är ett lämpligt behandlingsalternativ för att konsolidera första remission hos patienter som svarar på immunokemoterapi utanför kliniska prövningar, 2. Hos patienter i första relaps med kemosensitiv sjukdom är HDT-Ascr ett lämpligt behandlingsalternativ för att konsolidera remission, 3. Remissionskonsolidering med HDT-Ascr är ett lämplig behandlingsalternativ i första relaps hos patienter med kort svarsduration (<3 år) efter immunokemoterapi, 4. Remissionskonsolidering med HDT-Ascr är ett lämplig behandlingsalternativ i första relaps hos patienter med högrisk FLIPI vid återfall, 5. Konsolidering med HDT-Ascr är ett lämplig behandlingsalternativ för patienter i andra eller efterföljande relaps med kemosensitiv sjukdom, 6. Allotransplantation bör övervägas hos patienter med återfall efter HDT-Ascr, 7. RIC regimer är i allmänhet mer lämpligt för patienter som genomgår allotransplantion, 8. Tillgängliga biologiska och genetiska riskfaktorer är inte tillräckliga för att vägleda behandlingsbeslut (inklusive indikation för HDT-Ascr och allotransplant), utan huvudsakligen styrs detta av det kliniska förloppet. Dessutom fanns det enighet om att inte rekommendera HDT-Ascr som ett lämpligt behandlingsalternativ för att konsolidera första remission hos patienter med hög risk FLIPI eller grad 3a FL vid diagnos. Ali Moshfegh Solna, har fortsatt arbetet med att hitta inhibitorer av ROR-1 (se tidigare nr av OHE). Fem små molekyler har studerats (KAN0173631, KAN0438063, KAN0438175T, KAN0438427T, KAN0438434). De fem moleylerna inducerade specifikt apoptos av KLL celler (Annexin V / PI och MTT) (24h). Effektindex (EI), dvs dödande av leukemiceller i förhållande till normala PBMC var god. Den mest lovande drogen KAN0438063 (IC50 10 pM) hade en EI på 40, dvs dödade 40 gånger fler CLL celler än PBMC vid en konc. av 10 pM. Vidare inducera-


Den första orala TPO-receptoragonisten för behandling av ITP

REVOLADE® ger en ökning* av trombocytvärdena inom 1-2 veckor hos ITP patienter.1,2 REVOLADE® var lika effektivt hos splenektomerade som hos icke splenektomerade patienter.1,2 REVOLADE® reducerar signifikant risken för blödningar hos ITP-patienter.1,2

*

Trombocytnivåerna steg över 50x109/l för fler än en tredjedel av patienter efter en veckas behandling.

REVOLADE (eltrombopag) trombopoetinreceptoragonist, ATC-kod B02BX05, Rx, F. Indikation: Revolade är indicerat för vuxna patienter med kronisk immunologisk (idiopatisk) trombocytopen purpura (ITP) som har genomgått splenektomi och som är refraktära mot andra behandlingar (t ex kortikosteroider, immunglobuliner). Revolade kan övervägas som andra linjens behandling för vuxna, icke-splenektomerade patienter hos vilka kirurgisk behandling är kontraindicerad. Varningar/försiktighet: Eltrombopagbehandlingen bör ske under övervakning av en läkare med erfarenhet av behandling av hematologiska sjukdomar. Dosen av eltrombopag måste anpassas individuellt. Revolade kan interagera med HMG-CoAreduktashämmare, bland annat pravastatin,simvastatin och lovastatin. Styrkor och förpackningar: 25 mg 28 filmdragerade tabletter, 50 mg 28 filmdragerade tabletter, i blisterförpackning. För fullständig information om säkerhetsföreskrifter doktor/patient, kontraindikationer, biverkningar, doseringar och pris, se www.fass.se. Översyn av produktresumén datum: 2011.05.02.

Om du vill rapportera en biverkan eller oönskad händelse. Kontakta biverkningsenheten på GlaxoSmithKline: Telefon: 08-638 93 00 Postadress: Biverkningsenheten, GlaxoSmithKline, Box 516, 169 29 Solna

GlaxoSmithKline AB, Box 516, 16929 Solna, tel:08-6389300, fax 08-6389460, www.glaxosmithkline.se

SE/ELT/0002a/12 201208

1. Revolade® Produktresume. 2011.05.02. 2. Cheng G, et al. Oral eltrombopag for the long-term treatment of patients with chronic immune thrombocytopenic purpura: results of a Phase III, double-blind, placebo-controlled study (RAISE).


de medlen nedreglering av PARP-och kaspas 8 och 9, samt nedreglering av Mcl-1 och Bcl-XL. ROR1 defosforylerades liksåsom PKC och ERK. Den selektiva apoptotiska verkan jämfördes med andra små molekyler riktade mot icke-ROR1 strukturer i CLL (PCL-32.765, CAL-101, R406, R788, STK-156.485, STK-156.133) och de nu studerade medlen var signifikant mer effektiva (El) (p <0,001).

MDS Magnus Tobiasson Huddinge, har varit huvudansvarig för NMDSgruppens ickerandomiserade fas II-studie som inkluderade 30 konsekutiva patienter med IPSS låg-eller int1 risk MDS och ett RBC transfusionsbehov av ≥ 4 enheter per 8 veckor. Patienterna var antingen refraktära till full dos Epo + G-CSF > 8 veckor, eller ansågs olämplig för sådan behandling enligt en tidigare publicerad prediktiv modell. Patienterna behandlades med azacytidin (Aza) 75 mg / m2 / d i fem dagar var 28:e dag i sex cykler. Patienterna som fortfarande var transfusionsberoende efter sex cykler behandlades med ytterligare tre aza cykler med til�lägg av erytropoietin 60.000 enheter per vecka. Primärt effektmått var antalet patienter som uppnådde transfusionsoberoende (TI ) efter sex cykler och sekundära effektvariabler var antalet patienter som uppnådde TI efter Aza + Epo, effekter på benmärgsmorfologi, blodvärden, och säkerhetsprofil. 18 patienter hade tidigare behandlats med Epo + G-CSF, medan resterande patienter hade låg sannolikhet att svara på sådan enligt den prediktiva modellen. Median antal transfunderade enheter var 7 (4 - 14) / 8 veckor före behandling. Svår trombocytopeni (<30) och neutropeni (<0,5) observerades under studien hos 3 patienter.vardera. Tio patienter avslutade studien i förtid, fem på grund av ihållande 26

cytopeni, två på grund av dödsfall (en plötslig död och en neutropen sepsis), två på grund av patientens önskan och ett på grund av klinikerns val. 29 allvarliga biverkningar rapporterades hos 16 patienter med infektion (n = 19) som den vanligaste. 24 patienter var utvärderbara för behandling med Aza ensamt och 14 patienter för Aza + Epo. TI uppnåddes hos 5 patienter (21%) efter Aza enskilt, och hos ytterligare en patient efter Aza + Epo. Tre av 6 svarande patienter hade en karyotyp med trisomi 8, som i en multivariatanalys, var signifikant (p = 0,01) korrelerat till svar. Aza kan inducera TI hos patienter med transfusionsberoende lågrisk MDS, men svarsfrekvensen är lägre i denna kohort av dokumenterade EPO-G-CSF-refraktära patienter jämfört med tidigare rapporter från mindre väl kontrollerade kohorter. Eftersom toxiciteten är betydande, måste patienter för denna behandling väljas noggrant. Eva Hellström-Lindberg Huddinge, rapporterade ytterligare ett års biverkningsuppföljning av en internationell multicenter fas 3-studie (MDS-004) av lenalidomid (LEN, 5 och 10 mg) till transfusion beroende Low- / Int -1-risk MDS och del (5q) patienter. Maximal uppföljning var 70,8 månader. Neutropeni sågs hos 74 resp 75 % av patienter, trombocytopeni hos 34 respektive 41 %. Gastrointestinala besvär (alla grader) i LEN 5 och 10 grupper mg sågs hos 59 respektive 65 %, med grad 3-4 diarré och buksmärtor hos 4,3 % och 1,4 % av patienterna. Övriga biverkningar (alla grader) av intresse var utslag, 23 respektive 13,0 %, klåda 23 och 27 %. och hypotyreos hos 0 % respektive 1,4 % av patienterna. Medianuppföljningstid för AML progression i LEN 5 och 10 mg grupper var 32 (intervall 0,8 - 70,8) och 37 månader (intervall, 0,4 till 69,6), med 4-års AML progression hos 32 respektive och 29 procent. 4-års OS var 47 och 50 %; median OS var 42 och 45 månader (p = 0,1731).


MPN Gunnar Birgegård Uppsala, är huvudansvarig för observationsstudien “Evaluation of Xagrid Efficacy and Long-term Safety (EXELS) vid högrisk ET. Den pågår i 13 europeiska länder: Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Sverige och Storbritannien. Studien syftar till att övervaka säkerheten och effekten av cytoreduktiva behandlingar i rutinmässig klinisk praxis. Studien sponsras av Shire. Valet av cytoreduktiv behandling bestäms före studieregistrering. Data samlas in från varje patient vid tiden för registrering och var 6:e månad i 5 år. Här beskrevs resultaten från en planerad analys 2,5 år sedan den sista patienten inkluderades, totalt 3643 patienter, 61 % kvinnor och 39 % män (<40 år, 6,9 %, 40-59 år, 25,5 %, ≥ 60 år, 67,6 %). Tid från diagnos till studieinklusion var 0 - 2 år för 32,9 % av patienterna, 2 - 5 år för 26,8%, 5 - 10 år för 24,5 % och ≥ 10 år för 15,8% av patienterna. Hydroxikarbamid och anagrelid var de två vanligaste cytoreduktiva behandlingar som ordinerats som monoterapi, 65,1 % och 22,2 % av patienterna. Vid registreringen var en större andel av patienter i anagrelidgruppen <60 år (59,3 %) i förhållande till dem som behandlades med hydroxikarbamid (19,3 %). Behandlingsmönster mellan länder skilde sig påtagligt. Studien beräknas vara klar i juni 2014.

Frigör hela potentialen

SE-PLE-12-02-01

Valentina Giai Huddinge, har som mål att förstå samspelet mellan friska hematopoetiska stam- och progenitorceller (HSPCs) med definierade extracellulära matrix (ECM) komponenter i en in vitro miljö. Hon använde cellinjer såväl som normala benmärgs-CD34 +-celler för att undersöka adherens till olika substrat som finns i benmärgens mikromiljö. Med högkapacitetsmikroskopi har utvecklats en ny och robust analys för att studera de ofta begränsade HSPC som erhålls vid vissa sjukdomar, såsom MDS. Denna analys kombinerades med multiparametersflödescytometri för att studera de olika undergrupper av normala CD34 + HSPCs. Över 90 % av friska CD34 + celler adhererade till väl studerade substrat såsom fibronektin och VCAM-1; 37 % av CD34 + celler adhererade till laminin och osteopontin och endast 15 % till kollagen-I, vilket antyder heterogenitet hos olika HSPC-typer. CD38celler fäster mer än CD38 + till alla underlag studerade, vilket visar skillnaden i adherens mellan primitiva och mer mogna stamceller. När det gäller mer mogna myeloida stamceller var megakaryocyt-erytroida progenitorer (MEP) den mest vidhäftande typen. befolkningen starkt fästa till alla underlag studerats. Liknande antal myeloida stamceller (CMP) och granulocyt-makrofag progenitorer (GMP) utvanns i de flesta av de vidhäftande kontra icke-vidhäftande fraktioner.

Öka sannolikheten för lyckad aferes

Mozobil förbättrar möjligheten till stamcellsskörd hos patienter som är svåra att mobilisera Mozobil® (plerixafor), L03AX16, , injektionsvätska, lösning 20mg/ml. Behandlingen skall påbörjas och övervakas av läkare som har erfarenhet av onkologi och/eller hematologi. Indikationer: Mozobil är indicerat för att i kombination med G-CSF förbättra mobilisering av hematopoietiska stamceller till perifert blod, inför autolog transplantation hos patienter med lymfom och multipelt myelom vars celler är svåra att mobilisera. Dosering: Den rekommenderade dosen av plerixafor är 0,24 mg/kg kroppsvikt/dag. Den ska administreras via subkutan injektion 6 till 11 timmar före initiering av aferes och efter 4-dagars förbehandling med granulocyt-kolonistimulerande faktor (G-CSF). Varningar och försiktigheter: Potential för tumörcellsmobilisering hos patienter med lymfom och multipelt myelom. Effekten av potentiell återinfusion av tumörceller har inte studerats tillräckligt. För ytterligare information se www.fass.se. Förpackning: Mozobil® 1,2 ml, 20 mg/ml. Datum för senaste översyn av produktresumén: 2011-06-08. Kontaktuppgifter: innehavare av godkännande för försäljning av Mozobil® är Genzyme Europe B.V., Gooimeer 10, NL-1411 DD Naarden, Nederländerna. Genom ett samarbetsavtal mellan Genzyme AB och sanofi-aventis AB marknadsförs ett antal läkemedel i sanofi-aventis AB:s regi. Vid frågor om våra läkemedel kontakta infoavd@sanofi.com.

sanofi-aventis AB, Box 14142, 167 14 Bromma. Tel 08-634 50 00, www.sanofi.se.

Raise your expectations 27


Malin Hultcrantz Solna, har nyligen rapporterat att det inte skett någon större allmän förbättring i överlevnad av PMF patienter under de senaste tre decennierna (se aktuella artiklar i detta nr av OHE). I denna nya genomgång identifierades 1.048 PMF patienter (56 % män), medianåldern vid diagnos 71 år. 58 patienter var yngre än 50 år vid diagnos. Under studietiden utfördes 43 allogena SCT på patienter med PMF i Sverige. Överlevnad var lägre hos PMF patienter jämfört med förväntad överlevnad i den allmänna befolkningen, vilket återspeglas i 5 -, 10 - och 15-års relative survival ratios (RSR: er) på 0,39 (0,35-0,43), 0,21 (0,18-0,25) och 0,11 (0,08-0,15), respektive. Fram till 1983 fanns det ingen tydlig skillnad i relativ överlevnad mellan åldersgrupperna. Under åren 1983-2008 hade patienter yngre än 50 år vid diagnos en överlägsen överlevnad jämfört med de andra åldersgrupper. Femårsöverlevnaden förbättrades över tid hos patienter <50 år vid diagnos och var 0,42 (0,15-0,67), 0,71 (0,47-0,85), 1,01 (1,01-1,01, inga dödsfall inträffade) och 0,86 (0,53-0,97) för kalenderperioderna 1973-1982, 1983-1992, 1993-2000 och 2001-2008, respektive. I samma åldersgrupp förbättrades den 10-åriga RSR och var 0,17 (0,03-0,42), 0,67 (0,44-0,84) och 0,67 (0,18 till 0,93) under 1973-1982, 1983-1992 och 1993-2000, respektive. Införandet av diagnosen tidig (prefibrotisk) PMF i WHO klassifikationen har säkert påverkat RSR: er till det bättre under den senaste kalendern period. Dessutom har det ökande antalet allogena SCT, minskad användningen av leukemiframkallande läkemedel och bättre understödjande behandling sannolikt bidragit till den förbättrade överlevnaden hos unga PMF patienter. Peter Johansson Uddevalla, och flera svenska MPNintresserade har medverkat i det internationella livskvalitetsnätverket som leds från Mayo-kliniken. Robyn Emanuel har försökt att utvärdera effekten av olika behandlingar på den sänkta livskvaliteten vid MPN. 1433 MPN patienter varav 594 med essentiell trombocytemi 28

(ET), 538 polycytemia vera (PV) och 293 myelofibros (PMF) inkluderades från 11 länder. Vid en jämförelse av de övergripande effekterna av nuvarande behandling, var trötthet betydligt svårare hos PV patienter som genomgår medikamentell behandling jämfört med patienter som inte får behandling (p = 0,03). Bland PMF patienter var buksmärta betydligt svårare hos patienter som inte fick behandling (p = 0,02). Acetylsalicylsyra minskade hos ET-patienter pruritus, och PMF patienter rapporterade minskad skelettsmärta efter ASA. PV patienter som fick hydroxyurea rapporterades minskad klåda, medan PV patienter som får interferon rapporterade ökad tidig mättnadskänsla. Denna studie, som ej är prospektiv med flera mätningar över tid, visade sammantaget få betydande effekter av den totala symptombelastningen hos patienter som genomgår traditionell MPN terapi.

Myelom Hareth Nahi Huddinge, har medverkat i en internationell ”första-i-människa” doseskaleringsstudie av daratumumab (Humax ™-CD38) vid myelom. Daratumumab är en human CD38monoklonal antikropp med ett brett spektrum av aktivitet; den dödar CD38-uttryckande tumörceller via antikroppsberoende cell-medierad cytotoxicitet (ADCC), komplementberoende cytotoxicitet (CDC), och apoptos. Patienter ≥ 18 år med MM med recidiv eller som var refraktära till minst två olika tidigare behandlingar och inte kandidater för ASCT rekryterades. Daratumumab administreras under en 9 veckors period som omfattar 2 pre-doser och 7 full-doser. Preliminär effektutvärdering bygger på bästa svar på paraprotein som återspeglas genom förändring i serum och / eller urin M-komponent. För gruppen som gavs ≤ 1 mg / kg hade 3 / 17 patienter en reducering av serum M-komponent (12 %, 14 %, 19 %), i 2 mg / kg-gruppen, hade 1/3 patienter en minskning av M- komponent i urinen (55 %), och i 4 mg / kg gruppen hade 3/3 patienter en minskning i serum M-komponent av 49 %, 55 %, och 64 %, respektive. Vidare har en markerad reduktion till normal nivå av procentandel av plasmaceller i benmärgen noterats i 4 mg / kg gruppen hos samtliga 3 patienter, 80 %, 89 %, och 97 %, respektive. Toxiciteten har varit hanterbar. Sigurdur Kristinsson Solna, har undersökt följderna av VTE och arteriell trombos. Studien redovisades i förra numret av OHE. Sammanfattningsvis innebar utvecklingen av arteriell och venös trombos en signifikant sämre överlevnad. Emellertid hade patienter med multipelt myelom med en tidig VTE som överlevde sina första sex månaderna samma överlevnad som de som inte VTE.


Johan Andreasson Huddinge, ställde i sitt abstract den lite provokativa frågan om myelom är en kronisk sjukdom om de behandlas med nya läkemedel? Man hade definierat en kronisk sjukdom som ett tillstånd som har en liknande överlevnadskurva som en matchad populationen utan sjukdomen som undersöks. Alla diagnostiserade patienter med MM mellan januari 2000 och juli 2010 på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge och Södersjukhuset och mellan januari 2005 och juli 2010 på Karolinska Universitetssjukhuset Solna ingick. Hela den svenska befolkningen användes för att generera en för kön och ålder vid diagnos matchad kontrollkohort i 5-års åldersstrata. Studiepopulationen bestod av 674 patienter varav 89 patienter (13 %) uteslöts på grund av icke behandlingskrävande sjukdom eller plasmocytom utan MM diagnos. Vidare uteslöts 214 patienter (32 %) som fick högdosbehandling. 371 patienter återstod för analys . Medianåldern var 75 år och 51% män. Mediantiden för uppföljning av studiepopulationen var 54,3 månaden. Patienter som behandlas initialt med nya medel hade en statistiskt signifikant lägre kreatinin; 130 µmol / l vs.188 µmol / l hos med patienter som behandlats med cellgift. Användningen av nya medel i 1:a linjen gav en längre OS, median 61,2 månader jämfört med 26,4 månaden (p <0,001) efter standard kemoterapi. I den matchade normalpopulationen uppnåddes ej medianöverlevnad. När man jämför patienter som

FWDSE/2010/014

YOU’VE WON THE BATTLE DON’T LOSE THE WAR

behandlas med nya läkemedel i 1: a linjen med matchad normalpopulationen var 1-års överlevnad var 86 % mot 96 %, 3-års överlevnad 69 % jämfört med 86 % och 5-års överlevnad 52 % vs 77 %.Således är överlevnad fortfarande kortare och det finns fortfarande ett starkt behov av ytterligare utveckling av MM behandling.

Ambisome® förkortAd produkttext AmBisome® (amfotericin B inkapslat i liposomer Rx,F) 50 mg pulver till infusionsvätska, lösning. indikationer: Svåra systemiska och djupa svampinfektioner orsakade av candida eller aspergillus hos patienter som inte svarar på behandling med konventionellt amfotericin B, som utvecklar njurtoxicitet eller där behandling med konventionellt amfotericin B anses kontraindicerad på grund av misstänkt nedsatt njurfunktion. Visceral leishmaniasis. Empirisk behandling av förmodad svampinfektion hos neutropena patienter med feber. kontraindikationer: Överkänslighet mot amfotericin B eller andra ingående substanser. Graviditet och amning: (B2 och IVa) AmBisome skall enbart användas under graviditet och amning om de möjliga fördelarna överväger de potentiella riskerna. Förpackning: 10 injektionsflaskor innehållande 50 mg pulver till infusionsvätska. Ytterligare information: Vid förskrivning och för aktuell information om villkor i förmånssystemet, förpackningar och priser se www.fass. se. Baserad på produktresumé: Augusti 2011. 1. AmBisome Summary of Product Characteristics (Sweden) (2008). 2. Walsh TJ et al. N Engl J Med 2002; 346 : 225-234. 3. Cornely OA et al, for the AmBiLoad Trial Study Group. Clin Infect Dis 2007; 44: 1289-1297. 4. Kuse ER et al. Lancet 2007; 369: 1519-1527. 5. Walsh TJ et al. N Engl J Med 1999; 340: 764-771. 6. Richardson M and de Pauw B. Clin Microbiol Infect 2008; 14 (Suppl. 4): 1–4. You’ve worked hard and your patient is recovering. Then signs of an invasive fungal infection appear – and time starts running out. Prescribe AmBisome. Effective against major fungal pathogens1-4, it helps survivors survive2-6

29


Under profylax (7 dagar efter sista dos) 10%

Förekomst av bevisade/sannolika IFI (%)

P<0,001 P<0,001

8%

8%

(25/298)

6%

7%

(20/298) 4%

86%*

75%*

1%

2%

2%

0%

(2/304)

(7/304) Alla IFIs (primär endpoint)

Aspergillusinfektion

NOXAFIL (200 mg tre gånger om dagen) Flukonazol (400 mg en gång om dagen) eller itrakonazol (200 mg två gånger om dagen)


Hematologiskt Kalendarium Datum 2012

Möte/Kongress

Plats

20-23/9

ESH/iCML - Biology and therapy of CML

Baltimore

28/9-2/10 ESMO

Wien

1-3/10

SK kurs transplantation

Stockholm

3-5/10

Vidareutbildningsdagar & SFH 50-årsjubileum

Stockholm

4-7/10

ESH- international conference on MPN

Wien

28-30/10

ESH - international conference on lymphomas

Marseille

8-11/12

ASH

Atlanta

2013 7-10/4 EBMT

London

10-13/4

EHA pediatric course

Sorrento

8-11/5

Int symposium MDS

Berlin

13-16/6 EHA

Stockholm

19-22/6

Int conference lymphoma

Lugano

4-6/10

ESH Int conference myeloma

Dublin

24-27/10

ESH/Eurocord cord blood congress

Monaco

Studiegruppsmöten

13-14/9 Plasmacell 19/9 MPN 15-16/11 MDS

Nya medlemmar Vi har glädjen att hälsa följande personer välkomna i Svensk Förening för Hematologi. Ordinarie: Andra Moicean, ST-läkare, Östersund, Florentin Späth, ST-läkare, Umeå, Signy Sveinsdottir, STläkare, Lund, Miriam Bhurtun, ST-läkare, Örnsköldsvik

Associerade: Michela Masucci, IT-utvecklare, Stockholm, Daniel Jerndahl, med stud, Göteborg, Ann Margret Kallberg, BioNordika AB. Ansökan om medlemskap och adressändringar görs enklast via SFHs hemsida (www.sfhem.se). 31


Håll järnet utanför kroppen Kelerade patienter med lågrisk MDS lever längre tack vare färre hjärthändelser samt minskad oxidativ stress och progression till AML.1 Kelering med Exjade ger hematologisk respons samt dokumenterat god sänkning av serumferritin.2-3 Det är också patienternas val: 97 % föredrar Exjade framför Desferal.4

Referenser: 1. Lyons, Presented ASH 2011. Abstract 2800. 2. Gattermann N et al. Eur J Hematol. 88:3;260-68. 3. Gattermann et al. Blood 2010; Vol. 116(21): 2912. 4. Cappellini MD et al. Blood 2006;107(9):3455-3462. Indikation: Exjade är indicerat för behandling av kroniskt ökad järninlagring orsakad av frekventa blodtransfusioner (erytrocytkoncentrat ≥ 7 ml/kg/ månad) till patienter med betatalassemi major från 6 års ålder och äldre. Exjade är också indicerat för behandling av kroniskt ökad järninlagring när deferoxaminbehandling är kontraindicerad eller otillräcklig hos följande patientgrupper: patienter med övriga former av anemier, patienter i åldern 2–5 år, patienter med betatalassemi major med ökad järninlagring orsakad av blodtransfusioner (erytrocytkoncentrat ≥ 7 ml/kg/månad). Det rekommenderas att behandling sätts in efter transfusion av ungefär 20 enheter (omkring 100 ml/kg) erytrokoncentrat eller då det finns evidens från kliniska kontroller att kroniskt ökad järninlagring föreligger (t.ex. serumferritin > 1000 µg/l). Doseringen (uttryckt i mg/kg) skall beräknas och avrundas till närmaste hela tablettstorlek. Den rekommenderade initiala dygnsdosen av Exjade är 20 mg/kg kroppsvikt. Dosjusteringar kan göras i steg om 5 till 10 mg/kg och skall skräddarsys utifrån den enskilda patientens svar och behandlingsmål. Dispergerbar tablett 125, 250 och 500 mg. 84 tabletter i blister. Produktresumén uppdaterad 2011-12-19. R. F. ATC-kod: V03AC03. För fullständig information, förmån och priser v.g. se www.fass.se Novartis Sverige AB | Box 1150 | 183 11 TÄBY | Tel 08-732 32 00 | Fax 08-732 32 01 | www.novartis.se

SE1205036719

Välj att hålla järnet utanför kroppen.

Profile for Svensk förening för hematologi

2012 03  

OHE

2012 03  

OHE

Profile for ohemaria