Page 1

Nr 3, Mars, årgång 20 Redaktör: Lars Nilsson VO Hematologi Universitetssjukhuset i Lund 221 85 LUND E-post: Lars.Nilsson@skane.se www.sfhem.se

Oss hematologer emellan Ordföranden har ordet Kära vänner, Sommaren är plötsligt på sluttampen. Jag har haft förmånen att kunna ta en lång ledighet och jag måste erkänna att det ger mersmak! Men, allvaret hinner ikapp och nu ligger jag efter. Det är bara att kavla upp skjortärmarna, spotta i nävarna och försöka komma igång! Lyckligtvis hänger inte arbetet med SFH på en person. Hematologi är en rörlig vetenskap – det gör den till ett spännande arbetsfält! Grundforskning och klinik ligger nära varandra. Nya rön ökar förståelsen för underliggande orsaker till sjukdomar vilka snabbt kan översättas till förbättrade diagnostiska och terapeutiska möjligheter. Men nya behandlingar och kombinationer sätter både nya och erfarna kliniker på svåra prov i att välja bästa behandling. Behovet av utbildning och fortbildning är stort.

En av många fina saker med vår förening är stipendier för vidareutbildning mm. Jag tror inte alla förstår att det finns mycket goda möjligheter att med en enkel ansökan faktiskt kunna få ett resestipendium. Det finns så många bra riktade utbildningar, förutom de vanligare konferenserna, att vi borde ha massor med sökanden. Dessutom är det trångt med platser till SK kurser. ST läkare, handledare, chefer – glöm inte denna fina möjlighet till utbildning som SFH med stöd från flera företag kan bidra med!! Har du tankar och förslag om föreningens arbete – kontakta någon i styrelsen. Vi finns representerade i alla regioner!! Slutligen – glöm inte att anmäla dig till fortbildnings-dagarna i Göteborg i oktober!! Mats Linderholm, Linköping


Rapport från styrelsen Styrelsen har haft telefonmöten 22 maj och 16 juni och ett nytt planeras till 28 augusti. ST-utskottet under ledning av Peter Johansson arbetar vidare med målbeskrivningsarbetet för ST-läkare i hematologi och styrelsen arbetar för en europeisk samsyn och har funnit att ”The Hematology Passport” utformat av ”EHA´s Education Committee”, med vissa modifieringar som kommer att preciseras senare, fungerar som en detaljerad handledningsbok för ST-läkare i hematologi i Sverige. Vidare diskuteras arbetet med fortsatta SPUR inspektioner samt utformande av nya SK-kurser. Kvalitetsutskottet under ledning av Mats Björeman fortsätter arbetet med sina nya uppgifter omfattande minimikrav för hematologisk intensivvård, nätverk för sällsynta hematologiska diagnoser samt på sikt kvalitetsrevision via Blodcancerregistret.

2

Förberedelserna för Nordiska Hematologiska Vårmötet i Uppsala 21-23 april (OBS tidigareläggning) 2010 har startats men dessförinnan (2009) är det Tampere i Finland som är värdar. Fortbildningsdagarna i Göteborg närmar sig med stormsteg (1-3 oktober) och som vanligt har Fortbildningsutskottet utformat ett mycket spännande program omfattande ITP, SCT, MDS, KLL, MCL, mastocytos, järninlagring samt anhörigaspekter för svårt sjuka patienter. På annan plats i detta nummer finner ni kallelse och agenda för Årsmötet och Föreningens timme. Glöm inte att anmäla Er och tänk speciellt på yngre kollegor under utbildning! I detta nummer finner ni också en sammanfattning från Svenska vuxen ALL gruppens reviderade nationella riktlinjer. Lars Nilsson, Sekreterare SFH


Agenda Föreningens timme Tidpunkt: Torsdagen den 2 Oktober 2008 kl. 16.00 Plats: Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg 1. Rapport om det fortsatta arbetet med Blodcancerregistret 2. Rapport från arbetsgruppen om den nya målbeskrivningen för ST-läkare i hematologi 3. Förslag till SK-kurser 4. Översyn av SFH´s stadgar 5. KU´s nya arbetsuppgifter 6. Medlemsregister-utskick

Välkomna! Styrelsen

Kallelse till årsmöte Ärade medlem! Härmed kallas Du till Årsmöte i Svensk Förening för Hematologi Tidpunkt: Torsdagen den 2 Oktober kl. 17.00 Plats: Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg

Föredragningslista: §1 Val av ordförande och sekreterare för mötet §2 Val av justeringspersoner (2 st) §3 Styrelsens verksamhetsberättelse §4 Ekonomiskt bokslut §5 Revisionsberättelse samt fråga om ansvarsfrihet §6 Val av styrelseledamöter (se valberedningens förslag på www.sfhem.se under september) §7 Val av revisorer §8 Val av valberedning §9 Årsavgiftens storlek §10 Förslag till arbetsgrupp för översyn av SFH´s stadgar §11 Utskick av medlemssidor §12 Övriga frågor §13 Nästa möte

Välkommen! För styrelsen, Lund, den 28 Augusti 2008 Lars Nilsson, Sekreterare i Svensk Förening för Hematologi 3


Akut lymfatisk leukemi Vi har sedan 1986 haft nationella riktlinjer i Sverige för behandling av ALL hos vuxna. Från början var behandlingen uniform men har successivt kommit att bli allt mer specifik för sjukdomens olika undergrupper. I de senaste nationella riktlinjerna (2007) rekommenderas därför en fem dagars förbehandling för att ge tid att ställa en korrekt diagnos inkluderande molekylär diagnostik innan behandlingsstart. MRD Utvärdering av minimal residual disease (MRD) rekommenderas med flödescytometrisk metod vid preB och T- ALL samt med RT-PCR vid Philadelphia-positiv preB ALL. Resultaten får praktisk betydelse för patienter med standardrisk leukemi som vid positiv MRD i upprepade prov kan komma bli omklassad till högrisksjukdom och därmed bli aktuell för stamcellstransplantation. För Philadelphia-positiv preB ALL styr MRD-nivån efter stamcellstransplantation huruvida insättande av tyrosinkinasinhibitorer behöver ske efter transplantation. I vissa europeiska studiegrupper används MRD även för att kunna avstå från transplantation för högriskpatienter med mycket låg MRD-nivå. Detta har stöd i flera studier men vi har hittills avvaktat att rekommendera det i riktlinjerna. För en del patienter med T-ALL kan det vara tekniskt svårt att få bra markörer med flödescytometrisk metod och man kan då överväga använda molekylärgenetisk diagnostik (reararrangemangsanalys) istället. Philadelphia-negativ preB och T-ALL Inga stora förändringar har genomförts för dessa patienter i de nuvarande riktlinjerna och därmed rekommenderas ABCDV respektive hyper-CVAD terapi som tidigare. Under hösten kommer ALL-gruppen med hjälp av akutleukemiregistret göra en genomgång av behandlingsresultaten för T-ALL. Behandling enligt barnprotokoll eller ”barnprotokollinspirerade” behandlingar pågår internationellt och har visat mycket lovande resultat då de presenterats på kongresser de sista åren. Vi har inlett ett samarbete med den nordiska barnonkologigruppen NOPHO och behandling har skett av vuxna patienter med Philadelphia-negativ preB ALL enligt NOPHOs protokoll från 1992. Remissionsfrekvensen har varit hög och toxiciteten acceptabel. Ett möte är planerat med representanter för NOPHO och nordiska ALL-intresserade vuxen hematologer i början av hösten för att diskutera formerna för ett fortsätt samarbete. Det saknas i de nuvarande nationella riktlinjerna förslag till speciell behandling för de äldre patienter som p.g.a. toxicitet har svårt att tåla den vanliga cytostatikabehandlingen. Ett förslag till basbehandling för äldre patienter har utarbetats 4

inom Leukaemia Net’s ALL arbetsgrupp och vi har behandlat några patienter enligt detta protokoll. Vårt mål är att de nationella riktlinjerna vid nästa uppdatering ska innehålla en rekommendation för behandling av äldre med ALL. Philadelphiapositiv ALL Snabb diagnostik av BCR-ABL med PCR eller FISH är av stor vikt för att diagnostisera Philadelphiapositiv ALL och kunna komplettera konventionell cytostatikabehandling (ABCDV) med samtidig och kontinuerlig terapi med tyrosinkinasinhibitoren imatinib. Behandlingen är väl genomförbar och innebär inte säkert ökad toxicitet jämfört med enbart cytostatikaterapi. Målsättningen är som tidigare att komma fram till en allogen stamcellstransplantation för samtliga patienter där det är möjligt. Det finns studier som talar för att tillägg av imatinib till cytostatikaterapi ger högre remissionsfrekvens och även studier som visar att låg MRD nivå innan transplantation ger högre överlevnadsfrekvens efter transplantation. Sammantaget talar detta för att man ska sträva efter att tidigt nå fram till allogen stamcellstransplantation med hjälp av imatinib men utan att ge avkall på remissionskvaliteten. Övriga tyrosinkinasinhibitorer kan användas om bristande respons på imatinib och mutationsanalys rekommenderas vid behandlingssvikt. Efter transplantation bör man fortsätta att följa MRD med RT-PCR BCR-ABL en gång per månad och vid detekterbar sjukdom bör åter terapi med imatinib övervägas. Enligt preliminära resultat från en pågående tysk studie är effektiviteten av denna MRD-triggade behandlingsstrategi jämförbar med att behandla samtliga patienter med imatinib efter transplantation. För de patienter som inte kan bli aktuella för transplantation rekommenderas underhållsbehandling med imatinib och reinduktionskurer. Sammantaget har imatinib givit patienter med Philadelphiapositiv ALL förbättrade möjligheter till remission och överlevnad. Ännu finns det dock inte säkra publicerade data att långtidsprognosen kommer att förbättras för dessa patienter. Burkitt leukemi Burkitt leukemi kallades tidigare mogen B-ALL och är en ovanlig sjukdom som utgör <5% av de nydiagnostiserade ALL fallen. Patienterna har ofta en stor tumörbörda med körtlar i thorax och buk. Sjukdomen är vanligen högproliferativ och risken för tumörlys syndrom vid behandlingsstart är stor. Tidigare, då behandlingen var lika för samtliga undergrupper av ALL, var prognosen mycket dålig (sjukdomsfri överlevnad 0-30%) och återfallen kom oftast tidigt. Den stora förändringen kom från barnALL-grupperna där nya behandlingprotokoll inkluderande bl.a. högdos cyklofosfamid och metotrexate introducerades. På senare år har ytterligare ett framsteg


skett då tillägg av rituximab till behandlingen visat sig ge signifikant förbättrad remissionsfrekvens och sannolikt även långtidsprognos. Vi har i Sverige sedan 1994 behandlat Burkitt leukemi enligt ett modifierat tyskt (BFM) barnprotokoll. I de nuvarande nationella riktlinjerna rekommenderas istället ett tyskt vuxenprotokoll från GMALL-gruppen. Behandlingen är snarlik den föregående men har ett par viktiga förändringar. Dosen av metotrexate är lägre än tidigare vilket kan vara av stor vikt ur toxicitetssynpunkt, ett tredje block innehållande cytarabin är infört för alla patienter och ett tillägg av rituximab är gjort. Stamcellstransplantation Stamcellstransplantation med myeloablativ konditionering rekommenderas fortsatt i riktlinjerna för patienter med högrisk leukemi. Denna rekommendation är okontroversiell vid Philadelphia-positiv ALL. Däremot finns en pågående

diskussion angående Philadelphia-negativ ALL efter den stora ECOG/MRC studien (publicerad 2008) som visade att endast standardrisk patienter hade nytta av transplantation. Eftersom nivån av överlevnadsfrekvens i denna studie var likvärdig med nivå utan transplantation för de barninspirerade protokoll som också nyligen presenterats är det svårt att dra säkra slutsatser av studierna och de nationella riktlinjerna kvarstår oförändrade tillsvidare. Pågående arbete i ALL gruppen Förutom diskussioner om fortsatt samarbete med NOPHO samt genomgång av T-ALL resultaten som ovan nämnts så planerar vi också för en genomgång av resultaten av den recidivterapi som varit aktuell sedan 2003 med utgång från data från akutleukemiregistret. För Svenska Vuxen ALL Gruppen Helene Hallböök, Uppsala helene.hallbook@akademiska.se

>˜Vˆ`>ÃÊqʏˆÛÀB``>ÀiÊ«FÊv>Î>

Växande erfarenhet – ökad trygghet Efter mer än sex års användning i Sverige kan CANCIDAS uppvisa en omfattande dokumentation och klinisk erfarenhet – med fler än 5 miljoner patientdagar världen över1,*. I kombination med de terapeutiska indikationerna inne-

12-08-CAN-S-615-J

bär det ökad trygghet vid behandling av allvarliga svampinfektioner.

CANCIDAS (caspofungin) antimykotikum (echinocandin) för systemiskt bruk med effekt på svampens cellvägg (Rx; EF; SPC 2006-10-24). Flaskor, 50 mg och 70 mg, innehållande pulver till koncentrat till infusionsvätska. Indikationer: behandling av invasiv candidiasis hos vuxna patienter. Behandling av invasiv aspergillos hos vuxna patienter som är behandlingsresistent eller patienter intoleranta mot amfotericin B, lipidformuleringar av amfotericin B och/eller itrakonazol. (Behandlingsresistens definieras som progress av infektion eller ingen förbättring efter minst 7 dagars tidigare behandling med terapeutiska doser av effektiv antimykotisk terapi). Empirisk behandling av troliga svampinfektioner (såsom Candida eller Aspergillus) hos neutropena vuxna patienter med feber. Kontraindikationer: överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne. Graviditet och amning: (B:3 och IVa) Bör inte användas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt och kvinnor som får caspofungin bör inte amma. Vid förskrivning och för aktuell information om villkor i förmånssystemet, förpackningar och priser se www.fass.se. 1. Data on file, MSD * Antal beräknat utifrån antalet sålda injektionsflaskor sedan godkännande för försäljning 2001 CANCIDAS är ett registrerat varumärke av Merck & Co., Inc. Whitehouse Station, NJ, USA. MSD, Box 7125, 192 07 SOLLENTUNA.

Tel 08-626 14 00 Foto: Digitalstudion

5


Kallelse till Svenska AML-gruppens årsmöte 1/10 i Göteborg Tid: Onsdagen den 1/10 kl. 14.00*(15.00) - senast 17.00 Plats: Rum Scania, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg Förhandsanmälan ej nödvändig. Svenska AML-gruppen håller sitt årliga möte onsdag eftermiddag den 1/10 i Göteborg, dvs i anslutning till fortbildningsdagarna. Den ”formella delen” av mötet startar kl. 15.00 (se nedan). För alla intresserade hålls ett förmöte=prövarmöte för SWOG0106-Mylotarg-studien (AML<61 år) kl 14-15 i samma lokal. Studien har ju redan startat i Stockholm/Uppsala och efter initiering av ytterligare fem större svenska hematologienheter i september kommer landets samtliga sjukvårdsregioner att vara representerade. Preliminär agenda: 1. 2. 3. 4. 5.

SWOG-Mylotargstudien – information, diskussion (Leif Stenke). Kaffe. Val av mötesordförande, mötessekreterare och justeringspersoner Kort redogörelse för det gångna verksamhetsårets aktiviteter (Martin) Styrgruppens sammansättning – Dick Stockelberg ny ordinarie representant för Västra Götaland Behandling av AML hos barn/ungdomar – pågående NOPHO-studie samt kommande samarbetsprojekt med Svenska AML-gruppen (barnonkolog Jonas Abrahamsson, Göteborg) 6. Leukemiregistret-AML - lägesrapport (Gunnar Juliusson) 7. Genomgång av APL-mortalitet – lägesrapport (Sören Lehmann) 8. Biobank-akut leukemi – lägesrapport (Sören Lehmann) 9. Vilken plats har IL2-Histamin (Ceplane), nu godkänt av EMEA, i behandlingen av AML? (Mats Brune) 10. Kort om andra pågående/planerade studier med nationell bäring 11. Kommande uppdatering av de nationella riktlinjerna (Martin Höglund) 12. Kommande möten Varmt välkomna! För Svenska AML-gruppen Martin Höglund

Möte om behandling av äldre-AML 12 november Svenska AML-gruppen arrangerar onsdagen de 12 november kl. 10.00-16.00 (Sky City, Arlanda) ett möte på tema ”behandling av äldre patienter med AML”. Vilka patienter bör behandlas kurativt respektive palliativt? Hur ska vi väga in comorbiditet/ performance status i dessa beslut? Vilken roll har nya, mindre toxiska (?) läkemedel (”targeted therapy”) i behandlingen av äldre-AML? Finns en plats för mini-alloSCT? Mötet vänder sig till svenska hematologer, blivande såväl som färdiga specialister, med intresse för leukemibehandling. Gästföreläsare är professor Nigel Russell, Nottingham, vilken har stor erfarenhet av AML-behandling och av MRCs AML-studier. Därtill medverkar flera svenska föreläsare med stor erfarenhet och forskningsintresse inom AML. Deltagande i mötet, vilket stödjs (unrestricted grant) av AMGEN och MSD, är kostnadsfritt men förhandsanmälan krävs. Inbjudan med mer detaljerad information skickades ut i mitten av augusti samt finns på hemsidan (www.sfhem.se/aml). Det går också bra att anmäla sig per e-post till sekr. Gunilla Eriksson (gunilla.eriksson@akademiska.se) eller till undertecknad. Varmt välkomna! För Svenska AML-gruppen Martin Höglund (martin.hoglund@medsci.uu.se) 6


Se KLL i ett helt nytt ljus... MabCampath nu godkänt för första linjens behandling vid B-KLL

MabCampath® (alemtuzumab) Rx

Bayer AB Box 606, 169 26 Solna. Tfn: +46 8 580 223 00, fax: +46 8 580 223 92.

02-08-0219 SE FWD 1089

MabCampath indikation För behandling av patienter med kronisk lymfatisk leukemi av B-cellstyp (B-KLL) för vilka kombinationen fludarabin och annan kemoterapi inte är lämplig.

Koncentrat till infusionsvätska, lösning 30 mg/ml. Monoklonal antikropp. Indikation: MabCampath är indicerat för behandling av patienter med kronisk lymfatisk leukemi av B-cellstyp (B-KLL) för vilka behandling med kombinationen fludarabin och annan kemoterapi inte är lämplig. Kontraindikation: Överkänslighetsreaktion eller anafylakatisk reaktion mot alemtuzumab, murina proteiner eller något av hjälpämnena; patienter med aktiva systemiska infektioner; HIV-infektion; pågående sekundära maligniteter; graviditet och amning. För övrig information, inklusive varningar, pris och villkor i förmånssystemet, se www. fass.se. Materialet granskat januari 2008.


Förslag på nya målbeskrivningen för ST-läkare i hematologi I december 2005 fattade regeringen beslut om ny specialiseringstjänstgöring för läkare. Sedan detta beslut fattades har nya målformuleringar utarbetats samt även en revidering av antal specialiteter. Som tidigare ska specialiseringstjänstgöring ske under handledning i minst 5 år. Socialstyrelsen (SoS) fattade den 24 juni 2008 beslut om föreskrifter och allmänna råd om läkarnas specialisttjänstgöring. Dessa träder i kraft den 1 september 2008. Det kommer då att finnas 56 specialiteter varav 31 bas-, 23 gren- samt 2 tilläggsspecialiteter. Hematologi blir en grenspecialitet till basen internmedicin. De nya målformuleringarna för hematologi har utarbetats i samverkan med representanter från SFH men är mer av juridisk karaktär och fungerar inte som konkret stöd vid utformandet av den enskilde ST-läkarens tjänstgöring. Inom SFH har vi arbetat för en europeisk samsyn vad gäller utbildning av specialister i hematologi och EHA:s Education committee började redan 2001 utforma “The Hematology Passport” som är en rekommendation för de färdigheter och kompetenser som en ”junior specialist” bör besitta och motsvarar en svensk ST-läkare. För att inte uppfinna hjulet själva och harmonisera oss med Europa i övrigt har vi kritiskt granskat ”The Hematology Passport” och bedömt att det kommer att fungera som handledningsbok för ST-läkare i hematologi också i Sverige. Målbeskrivningen för hematologi från SoS inleds med 3 gemensamma mål för alla grenspecialiteter till internmedicnin. Dessa täcks ej av ”The Hematology Passport”. Till viss del saknas också målformuleringar om ledarskap. SoS delmål 21 om folkhälsoarbete finns heller inte riktigt formulerat i Passport. Dessa delar måste inkluderas vid sidan om ”The Hematology Passport”. ”The Hematology Passport” täcker även vissa delar som pediatrisk hematologi (Passport 1J) samt vissa delar inom transfusionsmedicin (Passport 4A) vilket ej är inkluderat i SoS målformuleringar för hematologi då EHA:s passport är konstruerat så att det skall fungera i alla europeiska länder. Dessa moment som i Sverige ej ingår i SoS målformuleringar får ses som frivilliga. Från ST-utskottet inom SFH rekommenderar vi att man använder EHA:s passport som utbildningsbok för blivande ST-läkare i hematologi. För EHA:s passport se http://www.ehaweb.org/eha/education/ curriculum_passport Peter Johansson, ordförande ST-utskottet

Biobank för akut leukemi Nationella AML-gruppen tillsatte för ett tag sedan en grupp med uppgift att titta på möjligheterna att bygga upp en nationell biobank för akut leukemi i Sverige. 8

Bakgrunden till denna idé är svårigheten att i vårt relativt lilla land få tillgång till större patientmaterial för forskning inom akutleukemifältet. Detta innebär ett klart hinder får att vi i Sverige ska kunna bedriva internationellt konkurrenskraftig forskning inom detta område. Det faktum att det finns ett så välfungerande akutleukemiregister som kan kopplas till biobanken gör att vi tror på rätt unika möjligheter för bra leukemiforskning i Sverige. Det omfattande arbetet med att planera för biobanken har nu utmynnat i en etikansökan som är inskickad till etikprövningsnämden. Biobanken skall omfatta så väl AML som ALL. Det första principbeslutet har gällt huruvida biobanken ska bestå av en central biobank eller flera regionala biobanker. Vi har haft en omfattande diskussion om detta och konstaterat att det finns många fördelar med en central biobank, bl a för att samtliga prover ska hanteras på ett uniformt sätt vilket är helt avgörande. Bl a p g a resursbrist, men även andra faktorer som ex vis känslan av deltagande från alla regioner, har vi beslutat att biobanken i första hand ska bestå av regionala biobanker vid landets Universitetssjukhus. Detta ställer speciella krav på att man standardiserar provhanteringen och att logistiken blir tydlig och klar vilket vi lagt stor vikt vid. Provhanteringen är också upplagd så att materialet från varje patient skall kunna användas till ett maximalt antal projekt. Upplägget har förankrats hos de laboratorier som kommer att ta emot proverna vid respektive universitetssjukhus. Förfrågan om att använda material ur biobanken kommer att lämnas in till biobanksgruppen, nu bestående av Sören Lehmann (Karolinska, sammankallande), Karin Karlsson (representant från ALL-gruppen), Nils Anagrius (representant från länssjukhusen), Gunnar Juliusson (Lund), Ulf Tidefelt (Örebro). Projekten kommer att värderas utifrån deras vetenskapliga värde och genomförbarhet och det slutgiltiga beslutet om vilka projekt som kommer att få tillgång till provmaterial tas av respektive styggrupp för de nationella AML- och ALL-grupperna. I dessa grupper finns det representanter från samtliga regioner. Många av er känner redan till biobanksprojektet men för er övriga kan detta ses som en första information. Vi hoppas givetvis på stor uppslutning vad gäller det framtida insändandet av prover från hela landet till detta viktiga projekt. Vi kommer att återkomma i detta och många andra forum med mer detaljerad information när alla godkännanden är inhämtade och insamlandet av prover kan börja vilket vi räknar med ska bli under hösten. Om någon redan nu vill ha mer detaljerad information eller har frågor om projektet, ta gärna kontakt med undertecknad. För Biobanksgruppen för akut leukemi Sören Lehmann, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge Soren.Lehmann@ki.se


Retacrit ® är ett nytt erytropoietin läkemedel

– Hospiras första biosimilar

Retacrit är ett rekombinant humant erytropoietin läkemedel.

epoetin zeta

Sortiment Retacrit 1000 IE/0,3 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta, Retacrit 2000 IE/0,6 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta, Retacrit 3000 IE/0,9 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta, Retacrit 4000 IE/0,4 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta, Retacrit 5000 IE/0,5 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta, Retacrit 6000 IE/0,6 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta, Retacrit 8000 IE/0,8 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta, Retacrit 10000 IE/1,0 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta, Retacrit 20000 IE/0,5 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta, (finns tillgänglig fr. o m. nov 2008), Retacrit 30000 IE/0,75 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta, (finns tillgänglig fr. o m. nov 2008 ), Retacrit 40000 IE/1,0 ml injektionsvätska, lösning i förfylld spruta Indikationer – Behandling av anemi vid kronisk njursvikt hos vuxna och pediatriska patienter i hemodialys samt vuxna patienter i peritoneal dialys.

SE retacrit 080507

– Behandling av svår anemi av renalt ursprung åtföljt av kliniska symptom hos vuxna patienter med njurinsufficiens som ännu ej påbörjat dialys. – Behandling av anemi och reducering av transfusionsbehovet hos vuxna patienter som genomgår kemoterapi för solida tumörer, malignt lymfom eller multipelt myelom och som bedöms löpa risk för behov av transfusion utifrån allmäntillståndet (t.ex. hjärt-/kärlstatus eller anemitillstånd före kemoterapins början). – Retacrit kan användas för att öka uttaget av eget (autologt) blod hos patienter vid förbehandling inför donation. Sådan användning måste vägas mot den rapporterade risken för tromboembolier. Behandling bör endast ges till patienter med måttlig anemi (hemoglobin (Hb) 10-13g/dl [6,2-8,1 mmol/l], utan järnbrist) och då blodsparande åtgärder ej finns tillgängliga eller anses otillräckliga inför planerad större elektiv kirurgi som bedöms kräva stor mängd blod (4 eller fler enheter blod för kvinnor och 5 eller fler enheter för män). För ytterligare information se: www.fass.se

Hospira Nordic AB, Box 34116, 100 26 Stockholm. Besöksadress: Rålambsvägen 17 16 tr. Tel +46 8 672 85 00, fax +46 8 672 85 01, info.se@hospira.com, www.hospira.com


Höstens resestipendier I våras hade vi glädjen att meddela att vi via företagen Genzyme, Mundipharma och GlaxoSmithKline instiftat nya resestipendier. Följande medlemmar har tilldelats medel för deltagande i kongress: Från GSK har Lotta Ohm, KS, Stefan Deneberg, Huddinge och Michael Grövdal, SÖS tilldelats medel. Från Mundipharma har Mats Hardling, Sahlgrenska och Petar Antunovic, Linköping erhållit stipendier. Från Genzyme har Anna Lubking, Lund fått årets stipendium. Som tidigare gäller att reseberättelse skall inlämnas innan stipendiet utbetalas. I nästa nummer av OHE annonserar vi nästa stipendierunda. Grattis till dom lyckliga som fick stipendier vid denna ansökan. Björn Andréasson, stipendieansvarig i Styrelsen

mg 0 0 gen os 1

da td Star ng om å En g

I was resistant or intolerant

Nya medlemmar Vi har glädjen att hälsa följande personer välkomna som nya medlemmar i Svensk Förening för Hematologi: Sara Lindholm (Halmstad), Claes Karlsson (Karolinska Solna), Anna Lübking (Lund), Lennart Vestin (Sundsvall), Ljupco Veskovski (Sahlgrenska), Holger Korbach (Karolinska Huddinge), Emma Beltran (Uddevalla), Johanna Abelsson (Uddevalla), Mats Engström (Södersjukhuset), Johannes Admasie (Huddinge), Johan Andreasson (Huddinge) och Beata TomaszewskaToporska (Lund). Som nya associerade medlemmar: Maria Ohlander (BMA, Kristianstad), Kenneth Bruhn (MSD), Kerstin Karlsson (Amgen), Jonas Ljunggren (Amgen), Peter Stridh (Janssen-Cilag). Du kan smidigt meddela adressändringar och andra meddelande via hemsidan. Tacksam om Du också meddelar om Du blir medlem i Svenska Läkarförbundet. Svensk Förening för Hematologi har nu 612 medlemmar varav 489 fullvärdiga och 123 associerade.

Till patienter med KML i kronisk fas med resistens eller intolerans mot imatinib

I am

starting with SPRYCEL® 100 mg once daily

• • •

Förbättrad biverkningsprofil med likvärdig effekt1 Varaktiga hematologiska och cytogenetiska responser1 Enkel och lätthanterlig dosering1

1 Produktresumé november 2007

SPRYCEL® (dasatinib). Cytostatikum, proteinkinashämmare. Indikationer: Sprycel är indicerat för behandling av vuxna med kronisk myeloisk leukemi (KML) i kronisk fas, accelererad fas eller blastkris, med resistens eller intolerans mot tidigare behandling inklusive imatinib mesylat. Sprycel är också indicerat för behandling av vuxna med Philadelphiakromosom-positiv (Ph+) akut lymfatisk leukemi (ALL) och lymfoid blastisk KML med resistens eller intolerans mot tidigare behandling. Varningar/försiktighet: Behandling ska inledas av läkare med erfarenhet av att diagnostisera och behandla patienter med leukemi. Dosminskning kan behövas i vissa fall av påverkan på blodbilden eller vid svår vätskeretention. Sprycel kan interagera med läkemedel som metaboliseras av CYP3A4. Styrkor och förpackningar: 20 mg, 50 mg och 70 mg. 60 filmdragerade tabletter/förp. Ytterligare information: Sprycel är receptbelagt och förmånsberättigat. För fullständig information och pris, se www.fass.se. Texten är baserad på produktresumé: November 2007

10

Tel 08 – 704 71 00 www.bms.se


Rapport ASH Atlanta 2007 - MDS Under den s k ”Plenary Session” presenterades som abstrakt nummer ett, identifieringen av RPS14 genen som förklaring till 5q- syndromet. RPS14 är en av de 41 generna som är lokaliserade till ”the common deleted region = CDR” på 5q31-32 vid det typiska 5q- syndromet och genom att med RNA interferens (RNAi) metodik systematiskt och individuellt slå ut alla dessa 41 gener i normala humana CD34+ benmärgsceller in vitro, kunde man se att endast RPS14 brist resulterade i det typiska blocket i den erythroida differentieringen (anemi) medan megakaryocytdifferentieringen inte påverkades (bevarade eller t o m förhöjda trombocyter). Genom att tillföra RPS14 genen till benmärgsceller från patienter med 5q- syndrom kunde man motverka den blockerade erythroida blockeringen, vilket inte sågs då man tillförde RPS14 genen till benmärgsceller från andra typer av MDS (icke 5q- syndrom). Detta är naturligtvis ett stort genombrott inom MDS fältet och som kommer att ligga till grund för fortsatt detaljerad karakterisering av 5q- syndromet och kanske på sikt även andra typer av MDS. Dessutom etablerades härmed en oväntad koppling mellan den kongenitala Diamond-Blackfan anemi där RPS19 mutationer leder till haploinsufficiens och erythroid blockad med anemi och det förvärvade 5q- syndromet. Detta exemplifierar också den enorma potential som ligger i upptäckten av mikroRNA som är naturligt förekommande (>500 identifierade) små RNA molekyler funna inom hela genomet och som destabiliserar/degraderar mRNA, blockerar translationen respektive reducerar proteinsyntesen. MikroRNA är essentiella för normal utveckling och har befunnits vara dysreglerade vid många cancerformer. Flera presentationer omfattade kartläggningen och betydelsen av mikroRNA och genexpression vid normal hematopoes (t ex mikroRNA-223 som negativt modulerar neutrofil proliferation och differentiering samt mikroRNA-150 som via TPO nedreglerar megakaryopoesen) och ett ännu större antal presentationer omfattade mikroRNA vid olika hematologiska maligniteter (global mikroRNA expression typisk för AML stamceller, mikroRNA-29b nedreglerad vid kemoresistent AML, mikroRNA-16 dysreglering vid mantelcellslymfom som leder till sämre prognos respektive mikroRNA-155 som är överuttryckt vid AML). Epigenetik definieras som ett antal biokemiska modifieringar av kromatinet som, utan att förändra den primära DNA sekvensen, har betydelse för genexpressionen. Detta kan ske på DNA nivå genom t ex metylering av promotor associerade CpG områden vilket leder till inaktivering av gener på motsvarande sätt som om genen vore deleterad eller inaktiverad av en mutation men med den skillnaden att metyleringen till viss del är reversibel. Den s k histon-koden representerar olika

biokemiska förändringar kring histon-svansarna som också påverkar gentranskriptionen. Histon-acetylering kontrolleras genom enzymen histon acetyltransferas (HAT) respektive histon deacetyltransferas (HDAC) varmed gentranskription är möjlig eller inte, även dessa processer är reversibla och till sin natur snabbare än metylering/demetylerings-mekanismerna. DNA metylering och histon-kodsförändringar samverkar för att inaktivera gener vilket sannolikt kommer att få stor betydelse för hur man kombinerar olika epigenetiskt aktiva droger. Det är numera välkänt att det vid många cancersjukdomar föreligger en utbredd geninaktivering som en viktig patogenetisk mekanism. MDS är inget undantag och fr a vid högrisk MDS (IPSS Int-2 och High) föreligger hypermetylering av genomet inkluderande bl a p15, calcitonin och RIL. Det finns f n två hypometylerande droger registrerade i USA, 5-azacytidine (Vidaza) och 5-aza-2-deoxycytidine (Dacogen) emedan enbart 5-azacytidin kan erhållas på licens i Sverige. Tidigare studier med dessa droger på MDS och AML patienter har visat en relativt låg CR på omkring 10% men ändå kunde man se positiva effekter såsom längre tid till progression, trend till ökad överlevnad samt förbättrad livskvalitet. Dessutom är drogerna associerade med låg toxicitet. 75-90% av svaren kommer mellan 4:e och 6:e kuren vilket indikerar att man bör ge minst 4-6 kurer innan man eventuellt överger behandlingsstrategin. Pierre Fenaux presenterade resultaten från en Pharmion sponsrad global, fas III, prospektiv, randomiserad, multicenter studie med 5-azacytidine vid högrisk MDS (IPSS Int-1 och High) jämfört med ”doctors best choice” bestående av enbart ”best supportive care = BSC”, BSC + induktionsbehandling eller BSC + lågdos Cytosar. 358 MDS patienter inkluderades varav 179 erhöll 5-azacytidine 75 mg/m 2 sc x VII, var 28:e dag, i medeltal 9 kurer i studien. 105 patienter erhöll enbart BSC, 49 patienter lågdos Cytosar 20 mg/m 2 x XIV, var 28:e dag tills progress, i medeltal 4 kurer samt 25 patienter standard induktionsbehandling. 70% av patienterna var 65 år eller äldre och 58% av patienterna hade RAEB och 34% RAEBt, således äldre MDS patienter med mycket dålig prognos. Resultaten var överlag bättre för 5-azacytidine gruppen med OS (overall survival) 24,4 månader jämfört med 15 månader för de andra patienterna (11,5 månader för BSC, 15,3 månader för lågdos Cytosar och 15,7 månader för induktionsbehandling). 2 års överlevnaden var 58% för 5-azacytidine och 26% för de övriga. Trots att antalet patienter i lågdos Cytosar- respektive induktionsbehandlings-grupperna var relativt lågt sågs en trend för bättre överlevnad för de 5-azacytidinbehandlade patienterna jämfört med dessa grupper. Först efter 3 månader kunde överlevnadsvinsten detekteras, återigen indikerande att 5-azacytidinbehandlingen bör fortsättas till minst 4-6 kurer innan slutgiltig utvärdering. Sammanfattningsvis får det nu anses bevisat att 5-azacytdinin förlänger livet på högrisk MDS 11


patienter och denna behandling bör ses som förstahandsval till dessa patienter. Intressant nog gäller detta oavsett ålder, FAB, WHO, cytogenetik, cytopenigrad, blastfrekvens och LD-nivå i denna studie. Dessutom krävs inte att patienterna uppnår CR (17% i 5-azacytidingruppen jämfört med 8% för de övriga) för att de skall överleva längre – CR 36% i induktionsbehandlingsgruppen men trots detta sämre överlevnad. Nordiska MDS gruppen presenterade preliminära resultat med 5-azacytidinbehandling (60-75 mg/m 2 x V sc, var 28:e dag, tills relaps) som underhållsbehandling till högrisk MDS (n=23) eller MDS-AML (n=37) patienter som uppnått CR (40%) efter induktionsbehandling. Totalt 60 patienter med medelålder 68 år inkluderades. Patienter med metylering av E-cadherin genen hade lägre CR frekvens och ingen patient med metylering av både p15, E-cadherin och Hypermethylated in Cancer uppnådde CR. Median durationen av CR var 13 månader och 30% hade CR duration >20 månader (3 av 4 patienter med +8 fanns i denna grupp) men metyleringsstatus korrelerade inte till CR duration. Studien kan vara hypotesgrundande och möjligen skall man initialt ge 5-azacytidin till patienter med utbredd metylering, för att senare eventuellt ge standard induktionsbehandling. Det presenterades också data tydande på att 5-azacytidine kan ges till MDS patienter (RA/RARS 57%, RAEB 30%) med viss flexibilitet avseende olika doseringsschema. Således fann man inga uppenbara skillnader avseende effekt (hematologiskt svar – 51%, respektive transfusionsoberoende – 60%) eller bieffekter, om drogen gavs 75 mg/m 2 sc 5 dagar, 2 dagars uppehåll samt ytterligare 2 dagar (totalt 7 dagar/525 mg/m 2), 50 mg/m 2 sc 5 dagar, 2 dagars uppehåll samt ytterligare 5 dagar (totalt 10 dagar/500 mg/m 2) eller 75 mg/m 2 sc i 5 dagar (totalt 5 dagar/375 mg/m 2). IPSS (International Prognostic Scoring System) är numera ett erkänt prognostiskt verktyg vid MDS men förutom att det grundas på obehandlade patienter, finns det många övriga faktorer som påverkar prognosen vid MDS (LD nivå, benmärgsfibros, förekomst av blaster i blod, MDS sekundärt till annan hematologisk sjukdom, ålder samt en del ”nya” cytogenetiska avvikelser). Transfusionsberoende är en oberoende prognostisk faktor oavsett cytogenetisk riskgrupp. Skillnader ses fr a vid lågrisk (Low, Int-1) MDS men även vid högrisk (Int-2, High) MDS. Det är fortfarande oklart om detta enbart avspeglar en mer allvarlig MDS biologi hos de patienter som blir transfusionsberoende eller om själva transfusionerna genom sekundär järnöverinlagring och organskador bidrar till den försämrade prognosen. Emellertid finns data som pekar på att behandlingar som minskar eller upphäver transfusionsberoendet också förbättrar prognosen. Dessutom presenterades prospektiva data som för första gången visar en överlevnadsvinst av effektiv järnkelerande 12

behandling av transfusionsberoende MDS patienter. 76 MDS patienter varav 60% lågrisk (och 8,3% 5q-) och 21% RAEB behandlades med olika typer av järnkelerande behandling i standard eller låg dos under minst 6 månader och jämfördes med MDS patienter som inte fick någon järnkelerande behandling alls. Överlevnadsvinsten var tydlig för patienter som erhöll standard järnkelerande behandling (115 månaders medianöverlevand) jämfört med ingen behandling (50 månaders medianöverlevnad). Lågdoserad järnkelerande behandling visade 69 månaders medianöverlevnad. Vinsterna var mest uttalade för lågrisk patienterna. Dr Alan List, Florida presenterade förslag på vilka behandling som kan väljas för anemiska lågrisk (Low och Int-1) MDS patienter. 1) Patienter med 5q deletion (med eller utan andra aberrationer) bör om möjligt erbjudas lenalidomid eftersom det stora flertalet (75-80%) svarar med transfusionsoberoende, många dessutom får ett partiellt eller komplett cytogenetiskt svar och det finns en klar trend till en överlevnadsvinst för de som svarar (även om prospektiva data saknas). Cytopenier (främst trombocytopeni) indikerar god respons, vilket också exemplifieras av att icke 5q deleterade MDS patienter reagerar med cytopenier i mindre grad. Lenalidomidbehandlingen är förenad med få allvarliga biverkningar men myelosuppressionen kan komma snabbt och bli uttalad, varför noggrann kontroll och observans på detta är ett måste – dödsfall i neutropen infektion finns beskriven. 2) Ålder <60 år, speciellt hos patienter med kort tids transfusionberoende och/eller lågt transfusionsbehov (<2 enheter/månad) kan erbjudas immunsuppressiv behandling (ATG +/- Cyklosporin A), speciellt om de har normal karyotyp och är HLA-DR15 positiva respektive förekomst av en PNH klon. Det finns data som pekar på förlängd överlevnad och minskad AML risk hos de som svarar. 3) EPO behandling +/G-CSF bör erbjudas vid symtomgivande anemi, speciellt vid relativt låg endogen serum-EPO (<500), lågt transfusionsbehov (<2 enheter/månad) samt <10% blaster i benmärgen. Patienter med 5q- syndrom anses svara i lägre frekvens (10%) än andra lågrisk MDS (20-40%). Det har inte påvisats någon ökad risk för AML transformation, snarare finns data tydande på en trend till förlängd överlevnad och minskad risk för AML transformation. 4) Hypometylerande behandling (läs 5-azacytidin) är redan en accepterad behandling i USA för att minska eller upphäva transfusionsberoende vid lågrisk MDS (se ovan). Intressant nog tycks 5-azacytidin kunna återställa EPO-känsligheten hos tidigare EPO-refraktära patienter. Detta fenomen har också noterats efter lenalidomidbehandling möjligen sekundärt till uppgradering av EPO-receptorn. Trombocytopeni är bidragande som dödsorsak vid MDS i 10-20% av fallen, komplicerar eller omöjliggör behandlingar i ännu större omfattning och dessutom leder det till en betydande blödningsmorbiditet. Till skillnad från den framgångsrika Erytropoietin-behandlingen av anemi har det fram till nu


Bevisad effekt som profylax (högsta evidensgrad A1)1 NOXAFIL – förbättrad profylax och överlevnad hos neutropena patienter Under profylax (7 dagar efter sista dos)

Signifikant lägre förekomst av invasiva svampinfektioner (IFI), inklusive aspergillusinfektion, jämfört med flukonazol/intrakonazol (n= 602) 2, 3

10%

P<0.001 Förekomst av bevisade/sannolika IFI (%)

Profylax för invasiva svampinfektioner bland högriskpatienter

P<0.001

8%

8%

(25/298)

6%

7%

(20/298) 4%

86%*

75%*

1%

2%

(2/304)

2%

0%

(7/304) Alla IFIs (primär endpoint)

Aspergillusinfektion

NOXAFIL (200 mg tre gånger om dagen) Flukonazol (400 mg en gång om dagen) eller itrakonazol (200 mg två gånger om dagen)

PRIMÄR ENDPOINT; Noxalprofylax ger signikant bättre överlevnad hos HSCT-patienter med GVHD Tidsperiod (112 dagar post-baseline)

Noxafil® (posakonazol) Oral suspension 40 mg/ml (receptbelagt). Antimykotikum för systemiskt bruk. Indikationsområden: Noxafil är avsett för behandling av vissa behandlingsresistenta invasiva svampsjukdomar hos vuxna samt orofaryngeal candida där topikal behandling förväntas ha otillräcklig effekt. Noxafil är även indicerat för profylaktisk behandling av patienter med hög risk för invasiva svampsjukdomar. Pris 105 ml flaska 6 355 kr. För mer information se www.fass.se Produktresumé från 2008-03-03

Förekomst av bevisade/sannolika IFI (%)

10%

P=0.07

8%

9%

P=0.006

(27/299) 6%

44%*

7%

Ekvivalent skydd mot invasiva svampinfektioner (IFI)och bättre skydd mot aspergillus jämfört med flukonazol under behandlingstiden (n= 600) 2, 4

(21/299) 4%

5%

(16/301)

71%*

2%

2%

(7/301)

0%

Alla IFIs (primär endpoint)

Aspergillusinfektion

NOXAFIL (200 mg tre gånger om dagen) Flukonazol (400 mg en gång om dagen)

* Relativ riskreduktion (RRR) Referenser: 1. 2007 update of the ECIL-1 guidelines for Antifungal prophylaxis in leukemia patients, http://www.ichs.org/ecilslides.htm, antifungal prophylaxis 2. NOXAFILs produktresumé 3. Cornely OA et al. Posaconazole vs Fluconazole or Itrakonazole in Patients with Neutropenia N Engl J Med 2007;356:348-59 4. A J.Ullmann et al. Posaconazole or Fluconacole for Prophylaxis in Severe Graft-versus-Host Disease N Engl J Med 2007;356:335-47.

Schering-Plough AB, Box 6185, 102 33 Stockholm, Tel 08-522 21 500, Fax 08-522 21 501 www.schering-plough.se


35th Annual Meeting of the European Group for Blood and Marrow Transplantation th 25 Meeting of the EBMT Nurses Group 8th Meeting of the EBMT Data Management Group 3rd EBMT Patient & Family Day • Saturday, 28 March 2009

Göteborg, Sweden, 29 March – 1 April 2009

Abstract Submission Deadlines Wednesday, 26 November 2008 Tuesday, 16 December 2008

Nurses Group Physicians & Data Management Group

www.akm.ch/ebmt2009

Physicians Scientific Secretariat Gunborg Bodö Aspström Section of Haematology and Coagulation Sahlgrenska University Hospital 413 45 Göteborg / Sweden Tel. +46 (0)31 3428431 Fax +46 (0)31 417438 e-mail: EBMT2009@vgregion.se

Organising Secretariat EBMT 2009 c/o AKM Congress Service Association House, P.O. Box 4002 Basel / Switzerland Tel. +41 61 686 77 11 Fax +41 61 686 77 88 e-mail: ebmt@akm.ch


varit problematiskt att finna en fungerande Trombopoietinbehandling för trombocytopeni. Vid mötet presenterades data avseende behandling med AMG531 (Romiplostin) som är en s k peptibody TPO agonist, av 44 lågrisk MDS med trombocytnivåer <50 (median 25) med (1/3) eller utan blödningar. Behandlingen ges sc en gång per vecka och i studien gavs tre injektioner. På biverkningssidan noterades huvudvärk, yrsel, influensaliknande besvär och diarre. 54% svarade med en trombocytökning (oavsett om initial trombocytnivå >20 eller <20) med en latens på 3 veckor till 5 månader och en medelduration på 22 veckor, 34% hade trombocyter >100 och behovet för trombocyttransfusioner halverades. Eftersom hematopoietiska stamceller uttrycker TPO-receptorn finns en viss oro för att behandlingen kan leda till progression och blastökning, i denna studie noterades blastökning hos en och AML hos en patient. Studien fortsätter med en extensionsdel och utan tvekan är detta ett intressant tillskott i behandlingsarsenalen vid MDS. AMG531 behandling vid ITP presenterades också under ”Plenary Session” som abstrakt nummer två. 63 splenektoJC-080067.qxd 08-05-30 Sida merade ITP patienter med i09.56 medeltal 15 1i trombocytvärde randomiserades till veckovis sc AMG531 behandling under

24 veckor eller placebo. Patienterna hade behandlats med 5-6 övriga droger inkluderande steroider, Imurel och Danazol. 38% erhöll bestående (>6 veckor) trombocytökning >50, totalt svarade 79% och 50% svarade inom 4 veckor. Inga dödsfall rapporterade i AMG531 armen men tre i placebo armen. En patient fick ökat retikulin i benmärgen som dock var reversibelt efter utsättning av AMG531 och en patient fick en trombos. Inga neutraliserande antikroppar mot AMG531 eller endogent TPO noterades. Sammanfattningsvis finns nu positiva överlevnadsdata för 5-azacytidine vid högrisk MDS, järnkelerande behandling vid transfusionsberoende lågrisk MDS samt trender för bättre överlevnad även för lenalidomide vid lågrisk MDS med 5q deletion respektive EPO behandling och immunsuppressiv terapi vid lågrisk MDS. Dessutom nya intressanta TPOagonister vid trombocytopeni vid MDS. Slutligen har man genom att använda RNAi metodik kunnat identifiera RPS14 som 5q- syndrom genen. Lars Nilsson, Lund

VELCADE (bortezomib), L01XX32, prescription Reimbursement: VELCADE is fully reimbursed whitin the Swedish reimbursement system. Price: 1x1 vial, 11017 SEK. Each vial contains 3.5 mg bortezomib. Traffic: VELCADE may have a moderate influence on the ability to drive and use machines. VELCADE may be associated with fatigue, dizziness, syncope, orthostatic/ postural hypotension or blurred vision. Therefore, patients must be cautious when operating machinery, or when driving. Date: November 2007 VELCADE is indicated as monotherapy for the treatment of progressive multiple myeloma in patients who have received at least 1 prior therapy and who have already undergone or are unsuitable for bone marrow transplantation. 1. Richardson PG, et al. Bortezomib continues to demonstrate superior efficacy compared with high-dose dexamethasone in relapsed multiple myeloma: updated results of the APEX trial. American Society of Hematology 2005 Annual Meeting. Abstract #2547 and poster presentation.

VELCADE expands the possibilities ®

Janssen-Cilag AB, Box 7073, SE-192 07 Sollentuna Tel 08-626 50 00. Fax 08-626 51 00. www.janssen-cilag.se

JC-080067-1

1

15


SE-ARA-007-2008-SEP-B

Energi att leva

Skräddarsytt för patienten: • En injektion var 3:e vecka eller en injektion varje vecka1,2 • Synkront eller asynkront med kemoterapin3 • Förfylld injektionspenna eller förfylld spruta1

Aranesp® (darbepoetin alfa) Rxs. Indikationer: Behandling av symptomgivande anemi hos vuxna cancerpatienter med icke-myeloida maligniteter som behandlas med kemoterapi. Rekommenderad startdos är 500 µg (6,75 μg/kg) givet en gång var 3:e vecka eller 2,25 μg/kg kroppsvikt givet en gång per vecka. Förfyllda injektionssprutor 10 - 500 µg samt förfyllda injektionspennor 20, 40, 60, 80, 100, 130, 150, 300 samt 500 μg. För fullständig information vid förskrivning, produktresumé och aktuella priser, se www.fass.se och www.lfn.se. Datum för översyn av produktresumén: februari 2008.

Gustav III:s Boulevard 54 169 27 Solna 08 - 695 11 00 www.amgen.se

1. Aranesp® produktresumé (Amgen Februari 2008), www.fass.se . 2. Canon JL et al. J Natl Cancer Inst 2006;98:273-84. 3. Glaspy J et al. Eur J Cancer. 2005;41:1140-1149.

2008 03  

OHE

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you