Page 1

Nr 2, Juni, årgång 19 Redaktör: Lars Nilsson VO Hematologi Universitetssjukhuset i Lund 221 85 LUND E-post: Lars.Nilsson@med.lu.se www.sfhem.se

Oss hematologer emellan Ordföranden har ordet Sommar, sommar, sommar… Nu har vi passerat vårmötet i Trondheim och då måste det väl vara sommar? Själv ser jag fram emot sommaren även om sommarledigheten ligger rätt långt fram i tiden. Ljusa mornar, ljusa kvällar och sommarvärme gör livet lättare! Vårmötet i Trondheim under ledning av Anders Waage samlade ihop drygt 200 deltagare. Flera av de nordiska diagnosgrupperna hade möten i anslutning till mötet. Kanske såg vi också starten på nya nordiska grupper för AML och KLL. Programmet var brett sammansatt med många fina föreläsningar om allt från akut och kronisk leukemi, MPD, MDS, myelom till TTP och nordiska insatser inom koagulationsforskning (antitrombin). Utöver detta fick vi möjlighet att se oss om i Trondheim. Bland annat fick vi en excellent guidning i Nidarosdomen, ett stort pilgrimsmål för Norden med anor från 1000-talet och vikingatiden. Avslutningsvis en maffig orgelkonsert i kyrkan. Nästa vårmöte kommer att hållas i Aalborg. Lite nya idéer kom fram för att det ska kunna bli ännu fler deltagare, inte minst fler yngre hematologer. I Aalborg planeras även parallella sessioner för sjuksköterskor.

Forskningsanslag!! Glöm nu inte att söka pengar för forskning!! Blodcancerförbundet och Roche har generöst ställt medel till förfogande för forskning om blodsjukdomar. Vi är mycket glada för de möjligheter det ger våra medlemmar att finna tid och möjligheter att fördjupa sig inom olika områden som kan vara till nytta för blodsjuka patienter. Kolla hemsidan – bra tips för alla!! Där hittar du också resestipendier att söka. Du hittar också en länk till en rykande het uppdatering av Nordiska MPD gruppens riktlinjer! Avslutningsvis.... Våra utskott jobbar hårt. Höstmötet i Jönköping är under slutplanering. Målbeskrivningsarbetet, SPUR inspektioner, examinationer och kvalitetsinspektioner är på gång. Och man är redo att ta fler inspektionsuppdrag!! Försommarhälsningar! Mats Linderholm, Linköping


T E H NY

En

i veckan

räcker för behandling av symtomatisk anemi hos vuxna patienter med icke-myeloida maligniteter som behandlas med kemoterapi Med NeoRecormon® förfylld spruta 30 000 IE en gång i veckan förenklas erytropoietinterapin för vuxna patienter med symtomatisk anemi och icke-myeloida maligniteter som behandlas med kemoterapi.

Roche AB, Tel 08-726 12 00, www.roche.com För läkare med medicinska frågor: 020-76 24 32

30 000 IE-sprutan är 8,3 % billigare än 3 st 10 000 IE-sprutor och visst kräver 3 injektioner större personalinsats än bara en? Också det en inbesparing.

www.neorecormon.se

FÖRFYLLDA SPRUTOR: 1 000 IE, 2 000 IE, 3 000 IE, 4 000 IE, 5 000 IE, 6 000 IE, 10 000 IE, 20 000 IE och 30 000 IE. RECOPEN®: 10 000 IE, 20 000 IE och 60 000 IE. MULTIDOS: 100 000 IE. För ytterligare information: Se produktresumé på www.fass.se

SE.NER.0701;5

Terapeutiska indikationer: Behandling av anemi vid kroniskt nedsatt njurfunktion (renal anemi) hos patienter i dialysbehandling. Behandling av symptomatisk renal anemi hos patienter som ännu inte erhållit dialysbehandling. Förebyggande av anemi hos prematura barn med en födelsevikt på 750 till 1 500 g och en fosterålder på mindre än 34 veckor. Behandling av symtomatisk anemi hos vuxna patienter med icke-myeloida maligniteter som behandlas med kemoterapi. Öka mängden autologt blod hos patienter i ett predonationsprogram.


Rapport från Styrelsen Styrelsen har varit väldigt aktiv och genomfört tre telefonmöten den 12 mars, den 26 april samt den 7 maj. Vid samtliga möten har vi diskuterat förslagen till samverkan mellan SFH och diagnosgrupperna i arbetet med nationella riktlinjer och kvalitetsregister inom hematologin och efter att mycket kloka synpunkter inkommit har nu ett reviderat förslag åter skickats på remiss till de olika diagnosgrupperna med deadline den 30 juni. Martin Höglund har tillsammans med styrelsen arbetat hårt och målmedvetet med dessa riktlinjer. Tanken är att förslaget som helhet skall tas upp på kommande årsmötet i samband med Fortbildningsdagarna i Jönköping. ST-utskottet med Peter Johansson i spetsen arbetar vidare med målbeskrivningen för hematologer och Jan Samuelsson är ny i ST-utskottet och har nyligen bevistat ett ”Curiculum EHA möte” för att följa med i det europeiska målbeskrivningsarbetet. Stefan Norin från Karolinska är ytterligare en ny medlem i ST-utskottet. Som tidigare nämnts avser Rickard Lerner att avsluta sitt arbete inom ST-utskottet och detta gäller också Claes Malm och styrelsen ber härmed att få tacka båda för väl genomfört arbete under lång tid. Flera nya SPUR-inspektioner planeras under hösten. FU under ledning av Mattias Mattsson arbetar vidare med förberedelserna inför Fortbildningsdagarna i Jönköping, lokalt ansvarig är Jesper Aagesen. Programmet är spännande och annonseras på annan plats i detta OHE nummer. Vi uppmanar också yngre kollegor att inkomma med fallpresentationer, som framgår på annan plats i detta OHE nummer utgår 4 stipendier där både resa, boende och kongressavgift bekostas! Adjungerade fackliga sekreteraren har rapporterat från Specialistföreningarnas representantskap där man bland annat diskuterade hur specialistföreningarna skall kunna få större demokratiskt inflytande i Läkarförbundet samt hur man skall ställa sig till fortsatt medlemskap (och arbete som läkare) för läkare som dömts för pedofili.

Nya riktlinjer för behandling av myeloproliferativa sjukdomar En arbetsgrupp bestående av Björn Andreasson, Hans Hasselbalch, Håvar Knutsen och undertecknad har under ett år av intensivt arbete gått igenom den samlade litteraturen rörande myeloproliferativa sjukdomar. Efter ett antal remissomgångar till övriga medlemmar av den nordiska studiegruppen för MPD-sjukdomar (NMPD) har vi i mars fastställt ”Guidelines for the diagnosis and treatment of polycythemia vera, essential thrombocythemia and idiopathic myelofibrosis”. Dokumentet innehåller vår syn på införandet av JAK2-analys för diagnostik, en föraning om kommande nya WHO kriterier för dessa diagnoser, samt evidensbaserade behandlingsrekommendationer för PCV, ET och MF som i flera stycken skiljer sig från tidigare terapitradition i Norden. Vidare beskrivs handläggning av komplikationer, och hur patienter skall skötas i samband med elektiva operationer eller under graviditet. Vi hoppas och tror att våra guidelines kommer att vara mycket värdefull läsning för alla kollegor som handlägger MPD patienter. Dokumentet är 60 sidor långt med 198 referenser, men varje kapitel avslutas med korta sammanfattande råd. NMPD kommer att revidera guidelines en gång per år, och vi välkomnar synpunkter och förslag till ändringar som kan framföras till din regions valda representant eller till undertecknad. Dokumentet hittar du på föreningens hemsida eller på www.nordicmpd.com För NMPD Jan Samuelsson vetenskaplig sekreterare

KML

Nästa styrelsemöte blir den 11 juni.

Inom Nordiska KML- gruppen (NCMLSG) pågår två akademiska studier: Hos patienter med Sokal högrisk jämförs (tillsammans med bl a den italienska KMLgruppen) Glivec 400 mg/d med Glivec 800 mg/d och vid Sokal intermediärrisk/lågrisk Glivec 400 mg/d med Glivec 400 mg/d + PegIntron 15-50 ug per vecka. Inklusionen av patienter i dessa två studier fungerar mycket bra (n=190) och det finns goda skäl anta att de går i mål under början av hösten 2007. Förutom att inklusionen av patienter fungerat tillfredsställande är det mycket glädjande att också ett stort antal läkare vid länssjukhus registrerats som ansvariga prövare.

Lars Nilsson Sekreterare SFH

Under ledning av Kimmo Porkka, Helsingfors, och Henrik Hjorth-Hansen, Trondheim, pågår nu inom

Styrelsen har också tillsammans med Louise Hellquist diskuterat en uppdatering av diagnoslathunden – den gamla har faktiskt hunnit bli 10 år gammal! Vid varje möte tas ansökningar om medlemskap i SFH upp till diskussion och många nya medlemmar har accepterats.

3


NCMLSG ett arbete med att skriva protokoll för en ny akademisk studie, som förhoppningsvis kan sjösättas någon gång i början av 2008. Primärt mål för den studien är att försöka eradikera KML-stamcellen.

resistenta mot alla kända tyrosinkinas-inhibitorer. För dessa patienter startar nu en fas II-studie med MK0457 (en selektiv aurora-kinas-inhibitor från MSD), som i tidiga studier visats ha en positiv effekt.

Under pausen mellan de två avslutade akademiska studierna och den nya studien rekommenderas gruppens medlemmar att inkludera patienter i andra pågående industrisponsrade ”frontline”-studier. Två sådana startar under slutet av sommaren. I den ena jämförs nilotinib (Novartis) i dosen 800 mg/d med Glivec 400 mg/d och i den andra Sprycel (BMS) 100 mg/d också med Glivec 400 mg/d.

I bosutinib- och MK-0457-studierna kan också patienter med Ph+ ALL inkluderas.

För patienter där KML-sjukdomen (i alla faser) är resistent mot Glivec eller där Glivec ger oacceptabla biverkningar pågår f n med nilotinib en s.k. ”expanded access-studie” (ENACT). För patienter i alla faser av KML, vilka tidigare erhållit både Glivec och Sprycel pågår också en studie för att utvärdera nilotinib (Novartis). Före sommaren kommer på samma indikationer att starta en fas II-studie av bosutinib, en ny tyrosinkinas-inhibitor från Wyeth. Ett mycket litet antal KML-patienter utvecklar i leukemicellerna en speciell mutation (T315I), som gör dem

I de fall där KML-sjukdomen svarat suboptimalt på Glivec 400 mg/d (se Baccarani et al, Blood 2006;108:1809-20) kan patienterna inkluderas i den s.k. SWITCH-studien, där Glivec 800 mg/d jämförs med Sprycel 100 mg/d. Relativt få patienter har hitintills uppfyllt de ganska snäva inklusions-kriterierna och därför kommer BMS, som driver studien, att göra ett protokolls- tillägg innebärande att alla typer av suboptimalt Glivec-svar utgör ett inklusionskriterium. Rationalen bakom denna studie är ju att denna grupp av patienter har en sämre prognos och därför bör ges möjlighet att nå ett optimalt svar genom en intensivare behandling. Sammanfattningsvis kan sägas att patienter med KML utgör en liten sjukdomsgrupp, vilken kan erbjudas många och bra behandlingalternativ. Bengt Simonsson

>Recognises and attacks< Effektivt i benmärg1 MRD negativitet kan uppnås2 Enda antikroppen godkänd för KLL

alemtuzumab

Target specific treatment for CLL

MabCampath (alemtuzumab), monoklonal antikropp 30 mg/ml koncentrat till infusionsvätska, lösning. Indikation: MabCampath är indicerat för behandling av patienter med kronisk lymfatisk leukemi (KLL), som behandlats med alkylerande ämnen utan att uppnå en komplett eller partiell respons eller som bara uppnått en kort remission (mindre än 6 månader) av fludarabinfosfatbehandling. Kontraindikation: Patienter med känd överkänslighet mot någon av de ingående substanserna eller mot murina proteiner samt patienter med systemiska infektioner, HIV och annan aktiv malignitet samt gravida eller ammande kvinnor. För ytterligare upplysningar se FASS.se eller kontakta Schering Nordiska AB e-mail: hematologi@schering.de

4

US05-164

1. Keating et al. Blood 2002;99:3554-61 2. Moreton et al. JCO 2005;23:2971-2979


Betydelsen av epigenetiska förändringar vid hematologiska maligniteter I början av februari i år hade jag förmånen att få delta i en ”workshop” arrangerad av European School of Hematology med fokus på epigenetikens roll i hematologiska maligniteter i Mandelieu i Frankrike med Jean-Pierre Issa, Manel Esteller och Michael Lübbert som chairmen. Dessa samt andra auktoriteter på området gav föreläsningar både ur prekliniskt och kliniskt perspektiv. Epigenetisk reglering av genuttryck genom DNA-metylering, histonmodifiering och RNA-interferens har visat sig spela stor roll inte bara i normala celler där det förklarar t.ex. fenotypiska skillnader hos enäggstvillingar, men också i tumörceller. I ett flertal hematologiska maligniteter har man t.ex. funnit ökad frekvens av hypermetylering i promotorregionen av bl.a. olika tumörsupressorgener vilket leder till att genen inte uttrycks och således defekt reglering av cellcykeln. Att olika metyleringsmönster är associerat med olika ”fenotyp”, oberoende av cytogenetiska aberrationer, är känt bl.a. vid MDS, AML och KML och vid MDS har promotorhypermetylering av P15ink4b visat sig korrelera till ökad risk för leukemisk transformation och sämre överlevnad. Ännu större intresse har epigenetiken ådragit sig sedan substanser som t.ex. 5-azacytidin visat sig ha demetylerande egenskaper och i studier visat sig ha effekt vid bl.a. högrisk MDS, ett område där väldigt lite framgång nåtts att hitta effektiva terapier. Substansen är sedan en tid tillbaka godkänd i USA på indikationen MDS. Att 5-azacytidin, en cytosinanalog, har demetylerande egenskaper i låga doser råder det inga tvivel om men precis som den relaterade substansen cytarabin, har den också cytotoxiska egenskaper i höga doser. Vilken av effekterna som in vivo är mest betydelsefull är fortfarande något omtvistat men mer och mer talar för att det verkligen är hypometylering som är den huvudsakliga verkningsmekanismen vid de doser som nu används. Att effekt hos patienterna oftast ses först efter fyra cykler (månader) och ibland ännu senare talar t.ex. indirekt för detta. Effekt av behandlingen är också korrelerat till minskad grad av promotorhypermetylering av studerade gener. Hos patienter med utebliven effekt ses inte heller någon hypometylering. Metyleringsstatus innan start av behandling har dock ännu inte kunna visats korrelera till utfall och kan därför tyvärr inte användas för att selektera

fram rätt patienter för läkemedlet. Ett flertal studier pågår för närvarande för att utröna hur vi bäst ska använda preparatet. Nordiska MDS-gruppen är t.ex. i slutet av en studie där 5-azacytidin används som underhållsbehandling för patienter som uppnått CR på induktionsbehandling med högdos av sedvanliga cytostatika. En annan grupp av läkemedel med epigenetisk verkan är hämmare av histondeacetylering. I denna grupp är valproat det hittills mest studerade preparatet. Effekt finns men också betydande biverkningar, vad gäller valproat framför allt mycket kraftig sedering. Mer specifika substanser med, som det hittills verkar, mycket lindrigare biverkningsprofil är dock på gång och det pågår ett flertal studier på patienter med MDS och MDS-AML innehållande hämmare av histondeacetylering som singelterapi eller i kombination med t.ex. 5-azacytidin och ATRA. Det framgår säkert ganska tydligt av ovanstående att MDS är det område där effekten av epigenetiskt verksamma läkemedel hittills är bäst studerad. Förmodligen kommer dock substanserna att finns sin plats i någon form vid andra hematologiska maligniteter också. Vid KLL har man t.ex. bl.a. sett hypermetylering och således nedreglering av genen DAPK1, en mediator av apoptos, och att man med hypometylerande läkemedel kan reaktivera denna gen. SAHA, en hämmare av histondeacetylering, har visat effekt bl.a. vid terapirefraktära kutana Tcellslymfom. Mycket återstår att lära vad gäller epigenetiska verkningsmekanismer, betydelsen av epigenetiska förändringar för prognos, utfall av behandling etc. samt hur vi bäst använder ”epigenetiska läkemedel” men att de kommer att ha sin plats i terapiarsenalen vid flera hematologiska maligniteter står nog helt klar. Michael Grövdal VO Internmedicin Södersjukhuset Stockholm

ST-stipendier till fortbildningsdagarna Precis som tidigare år kommer det till årets Fortbildningsdagar att delas ut stipendier till förtjänta ST-läkare. För att erhålla stipendium ska man bidra med ett patientfall med anknytning till något av de ämnen som tas upp under mötet. Patientfallet ska dras som en integrerad del i det ämne som avhandlas.

5


Som belöning till stipendiaten bekostas resa, boende och kongressavgift av arrangören. Varje år delas 4 st stipendier ut. Tyvärr har antalet bidrag de senaste åren varit väldigt få. Orsaken till detta är för mig något oklar. Som jag ser det är det ett mycket bra tillfälle för alla ST-läkare att få möjlighet att delta på Fortbildningsda-garna med förhoppningsvis gott kunskapsutbyte. Vidare är det väl en bra träning i att presentera ett fall inför publik. Att hitta lämpliga fall borde inte innebära något problem då de ämnen som tas upp varje år brukar täcka in en stor del av hematologin. Fallbeskrivningarna behöver inte heller vara spektakulära på något sätt, utan det viktiga är att de bidrar till att belysa det ämne som tas upp på ett bra sätt. Min förhoppning är därför att både ST-läkare och deras handledare funderar igen om det inte vore värt att bidra med ett fall till årets Fortbildningsdagar. Bidrag ska vara insända till undertecknad senast 1/9 2007. Mattias Mattsson (ordf. i Fortbildningsutskottet) mattias.mattsson@liv.se

Nordiska Hematologiska Vårmötet i Trondheim Drygt 200 personer samlades i Royal Garden Hotels konferenslokaler utmed Nidälven i ett småkyligt Trondheim för det Nordiska Hematologiska Vårmötet, organiserat av Anders Waage. Flera diagnosgrupper hade sina nordiska möten i anslutning till vårmötet och det diskuterades nordiskt samarbete även för AML och KLL. Det sociala programmet omfattade en guidad tur i den fantastiska Nidarosdomen, en mäktig orgelkonsert av domkantor P.F. Bonsaksen, mottagning i Ärkebiskopens Palats av borgmästaren samt en galamiddag i det anrika Britannia Hotels Palmehaven. Det vetenskapliga programmet var digert och inkluderade såväl översiktföreläsningar för de flesta hematologiska diagnosgrupper, prekliniska spetsföreläsningar, kliniska studierapporter samt en mycket intressant historisk överblick av Ulrich Abildgaards insatser kring antitrombin. Kimmo Porka, Helsinki gick igenom det kliniska handläggandet av KML som numera helt domineras

6

av tyrosinkinas (TK)-hämmarna imatinib (Glivec) och dasatinib (Sprycel). Emellertid finns flera olösta frågor kring KML behandling med TK-hämmare varav optimal startdos (400 eller 800 mg?) för högrisk-patienter är en, och huruvida monoterapi med Glivec eller kombinationsbehandling med INFα är att föredra för intermediär- och lågrisk patienter, är en annan. Dessutom erhålles ett suboptimalt svar (< 3 log reduktion av BCR-ABL1) för 35% och ett ännu sämre svar för 5% av patienterna, orsakat av imatinibresistens. Det finns numera >60 kända mutationer i BCR-ABL1 men även överuttryck av BCR-ABL1 samt tillkomst av andra genetiska händelser respektive MDR mekanismer kan ligga bakom denna imatinibresistens. Långtidseffekter av TK-hämmare omfattar påverkan på ben-, fett-, och glukos-metabolismen, förändringar i hud och konjunktiva, muskelkramper samt en immunmodulerande effekt. TK-hämmarbehandling är inte heller kurativ eftersom de leukemiska KML stamcellerna inte tycks elimineras. Nya kurativt syftande behandlingsstrategier kan möjligen inkludera farnesyl-transferas-hämmaren BMS-214662 som möjligen hämmar KML stamcellerna, samt peptidvacciner. 5 års överlevnaden för allo-transplanterade KML patienter är cirka 80% men det är idag oklart vilken plats denna terapi har. Magnús K. Magnússon, Reykjavik diskuterade atypiska myeloproliferativa syndrom och speciellt t(5;17)(q33p13) rabaptin-5/PDGFRβ som är en manligt dominerad (>90%) MPD med eosinofil differentiering som, liksom de 12 kända fusionspartners involverande PDGFRα, är mycket känsliga för imatinib behandling. Marcus Järås, Lund presenterade spännande data från transduktionsförsök av humana CD34+ navelsträngsceller med BCR-ABL1p190 och BCR-ABL1p210 varvid man ser erytroid expansion (STAT5 beroende), förenligt med kända data som visar expansion av MEP (megakaryocyt-erytroid progenitors) hos KML patienter i kronisk fas. Varken BCR-ABL1p190 eller BCR-ABL1p210 har befunnits ge upphov till B celler i dessa försök. Ulf Henrik Mellkvist, Göteborg sammanfattade myelom-behandlingens huvuddrag med utgångspunkt från de Nordiska riktlinjerna; MP >65 år, högdos melfalan + ASCT <65 år samt 2 års pamidronatbehandling vid aktiv skelettsjukdom. Thalidomidtillskott vid MP (MPT) tycks dock förbättra både respons och EFS jämfört med enbart MP. Responsen tycks också förbättras om thalidomid ges vid högdos melfalan + ASCT. Lenalidomid +/- steroider


SE-ARA-O-012-2007-B

Styrkan 채r EFFEKTEN

Amgen AB Gustav III:s Boulevard 54 169 27 Solna 08 - 695 11 00 www.amgen.se

Indikation: Behandling av symtomgivande anemi hos vuxna cancerpatienter med icke-myeloida maligniteter som behandlas med kemoterapi. Ref. Canon JL, et al. J Natl Cancer Inst. 2006;98:273-284. Lerchenm체ller C et al. ASH 2006. Abstr 1552 (och poster). www.fass.se


ger bäst resultat om thalidomid inte givits tidigare dvs ordningsföljden av de olika behandlings-alternativen kan vara av betydelse för slutresultatet. Tandem ASCT har inte visats vara signifikant bättre än singel ASCT. Det finns ännu ingen consensus för ASCT följt av allo-SCT. Bisfosfonatbehandling har 10% risk för osteonekroser i käkbenet, ökad risk vid dåligt tandstatus, vid Zometabehandling (jämfört med pamidronat) samt vid behandlingstid >2 år. Hög dos bisfosfonatbehandling kan ge nefroskleros. Magne Börset, Trondheim presenterade intressanta prekliniska resultat avseende hepatocyte growth factor (HGF) och dess receptor c-Met, i relation till myelom och mikromiljön i benmärgen. HGF nivåerna är förhöjda (och innebär sämre prognos) både i blod och BM hos obehandlade myelompatienter, sjunker vid respons och stiger åter vid relaps. HGF inducerar adhesion och migration av myelomceller och inhiberar osteoblaster. Man föreslog att amplifiering av HGF genen kan vara en tidig genetisk händelse vid myelom. Ingunn Dybedal, Oslo sammanfattade huvuddragen i MDS diagnostik, riskbedömning och supportiv care. I de nyligen uppdaterade nordiska riktlinjerna

inkluderas nu också Exjade (deferasirox) behandling som ett viktigt komplement vid järnkelering till multitransfunderade MDS patienter med relativt lång överlevnad (RARS, 5q- syndrom). Eva Hellström-Lindberg, Huddinge definierade målgrupper av lågrisk MDS patienter som lämpar sig för EPO-behandling (RA-patienter som inte transfunderats och med S-EPO <200), EPO + G-CSF (RARS-patienter), ATG + Cyklosporin A (RA/RCMD-patienter yngre än 65 år med normal karyotyp och HLA-DR15+ och/eller PNH-klon) samt lenalidomid (5q deletion). MDS patienter med grav trombocytopeni har dålig prognos och det pågår studier med TPO-R agonister som är lovande. Michael Lubbert, Freiburg gick igenom prekliniska och kliniska data för 5-aza-2-deoxycytidine (Decitabine) som liksom den närbesläktade 5-azacytidine (Vidaza) är hypometylerande droger godkända för MDS behandling i USA. Generellt sett tycks dessa farmaka ha bäst effekt vid högrisk MDS (där hypermetylering av promotorregioner är som högst) inkluderat de med monosomi 7 samt komplex karyotyp. Befintliga data visar förbättrad QoL samt förlängd tid till AML

>˜Vˆ`>ÃÊqʏˆÛÀB``>ÀiÊ«FÊv>Î>

Växande erfarenhet – ökad trygghet Efter fem års användning i Sverige kan CANCIDAS uppvisa en omfattande dokumentation och klinisk erfarenhet – redan nu mer än 5 miljoner patientdagar världen över. I kombination med ett brett indikationsområde innebär det ökad trygghet vid behandling av allvarliga svampinfektioner.

12-07-CAN-2006-S-275-J

CANCIDAS har god effekt och en fördelaktig biverkningsprofil.

CANCIDAS (caspofungin). Antimykotikum (echinocandin) för systemiskt bruk med effekt på svampens cellvägg. Ampuller 50 mg och 70 mg. Indikationer: • Behandling av invasiv candidiasis hos vuxna patienter • Behandling av invasiv aspergillos hos vuxna patienter som är behandlingsresistent eller patienter intoleranta mot amfotericin B, lipidformuleringar av amfotericin B och/eller itrakonazol. Behandlingsresistens definieras som progress av infektion eller ingen förbättring efter minst 7 dagars tidigare behandling med terapeutiska doser av effektiv antimykotisk terapi • Empirisk behandling av troliga svampinfektioner (såsom Candida eller Aspergillus) hos neutropena vuxna patienter med feber. För ytterligare information se www.FASS.se och www.cancidas.se

Tel 08-626 14 00 Foto: Digitalstudion

vaxer_ann_189x133.indd 1

8

07-02-23 11.46.28


transformation medan överlevnadsvinst ännu inte har visats (pågående stor global studie jämför 5-azacytidine med ”doctors best choice”). Biverkningar är lindriga och effekten är långsamt insättande varför minst 3 kurer (ges sc 5-7 dagar per månad) måste ges innan utvärdering. CR relativt ovanliga (10-15%) medan total respons ses i omkring 30-50%. Många pågående studier med kombination av hypometylerande farmaka och histon-deacetylerande farmaka (HDAC), vilket har visats ha synergistisk effekt. Möjligen kan också dessa farmaka vara av värde före och/eller efter allo-SCT.

bland patienter som traditionellt har betraktats som ET-patienter. Man har definierat en grupp av så kallade ”true ET” där man enbart ser ett ökat antal stora men icke-dysplastiska MKC samt en grupp av ”prefibrotic idiopatic myelofibrosis” med ett ökat antal dysplastiska MKC som ligger i klusters, reducerad erytropoes samt ökad granulopoes. Risken för overt myelofibros (och AML) utveckling är stor i den prefibrotiska gruppen medan den är försumbar i ET-gruppen. Tyvärr har det hitills visat sig vara svårt för andra patologer från andra länder att reproducera dessa fynd men det planeras jämförande studier.

Lars Kjeldsen, Köpenhamn sammanfattade tillgängliga data för kemoterapi och allo-SCT vid högrisk MDS. AML-liknande induktionsbehandling ger CR i 4060% men oftast med kort duration (<12 mån). Tidiga död i 8-27%, G-CSF ger inga fördelar. Prognostiska markörer är ålder, LD, cytogenetik, WBC samt performance status. Värdet av konsolideringar är mycket tveksamt. Nordiska MDS gruppen genomför en studie med 5-azacytidine som underhålls-behandling till dem som uppnår CR.

Gunnar Birgegård, Uppsala presenterade huvuddragen i de nya Nordiska MPD guidelines som naturligtvis inkluderar JAK2 mutationen, samt diskuterade även den kommande WHO revisonen. Avseende PCV rekommenderas fortfarande BM undersökning vid diagnos även vid subnormalt S-EPO och JAK2 positivitet främst för att värdera fibrosgrad. Utredning av högt Hb kan dock i vissa fall begränsas till S-EPO och JAK2 analys vilket naturligtvis är en signifikant förenkling. Däremot har situationen avseende ET snarast blivit mera komplicerad eftersom det nu existerar (minst) två typer av ET nämligen JAK2 positiv ET som är en mera ”PCV-lik” sjukdom med ökad risk för övergång till overt PCV (samt MF) samt en JAK2 negativ ET med isolerad trombocytos. Betydelsen av leukocytos vid MPD diskuteras alltmera i termer av ökad trombosrisk, speciellt i kombination med trombocytos. ECLAP studien visade att PCV patienter bör behandlas med lågdos ASA – motsvarande studie finns inte vid ET men det finns konsensus för att även ET patienter bör behandlas med lågdos ASA.

Allo-SCT vid MDS resulterar i 40% DFS, 20% relaps samt 40% TRM. Många olösta frågor; timing av allo-SCT svårt – sannolikt expektans vid IPSS Int-1; kemoterapi före allo-SCT sannolikt viktigt om >10 % blaster; non-myeloablativ konditionering sannolikt enbart då myeloablativ inte är möjlig. Lågdos melfalan kan eventuellt ges till utvalda patienter med normal karyotyp och hypocellulär benmärg – emellertid föreligger risk för klonal evolution inkluderande 17p. Radek Skoda, Basel diskuterade JAK2 mutationens upptäckt vid MPD utifrån egna data. JAK2 mutationen är sannolikt inte den primära genetiska händelsen vid MPD vilket understryks av att samma mutation ses vid åtminstone tre olika fenotypiska MPD (PCV, ET, MF), att JAK2 mutationen inte är tillräcklig för att ge samtliga fenotypiska MPD drag i murina modeller, att X kromosom inaktiverings analyser (HUMARA) påvisar större kloner i granulocyter än vad JAK2 klonen är samt att AML sekundär till MPD ofta är JAK2 negativ. Hypotesen är att (minst) en oklar genetisk händelse föregår JAK2 mutationen. Dessutom finns en klonal evolution avseende JAK2 som initialt är heterozygot men som över tid, via mitotisk rekombination, övergår till att bli homozygot. Hans Kvasnicka, Cologne är patolog och förespråkar en hög förekomst av så kallade pre-fibrotisk myelofibros

Johanna Kremer Hovinga, Bern presenterade patogenes och klinik för både hereditär och förvärvad trombotisk trombocytopen purpura (TTP). Idiopatisk TTP förekommer i 4 fall per miljon invånare medan de sekundära formerna (SCT, cancer, farmaka, graviditet, SLE, HIV, HUS) uppskattas till 7 fall per miljon invånare. Mortaliteten vid idiopatisk TTP beräknas till 20%. 40% av patienterna presenterar sig med hela pentaden trombocytopeni, AIHA, feber, njursvikt och neurologiska symtom medan 74% enbart har triaden AIHA, purpura och neurologiska symtom. ADAMTS13 har till uppgift att klyva ”unusually large von Willebrand multimers” vilket förhindrar trombocyt-aggregation. Inhiberande antikroppar mot ADAMTS13 (A Disintegrin like And Metalloprotease with TromboSpondin type 1 repeat) representerar den förvärvade formen av TTP medan frånvaro av eller dysfunktionell ADAMTS13 (till följd av mutationer inom 9q34) utgör den hereditära formen. <10 % ADAMTS13 aktivitet innebär 43 % risk för återfall,

9


oftast inom 1 år. Vid aktivitet >10 % är återfallsrisken enbart 2 %. Möjligen kan också ADAMTS13 aktiviteten användas för att värdera behovet av plasmaferes, vid högra värden möjligen tillräckligt med plasmatillskott. Återfall vid den förvärvade formen av TTP kan behandlas antingen med rituximab eller splenectomi. Den hereditära formen av TTP kallas också UpshawSchulmans Syndrome och det finns flera olika mutationer. Kliniskt motsvaras dessa av en tidig debut med frekventa återfall som ofta svarar promt på tillförsel av plasma. Utlösande faktorer kan vara graviditet men också alkohol. Programmet omfattade även AML, KLL och lymfom vilka dock inte refereras här. Nästa års Nordiska Hematologiska Vårmöte blir i Aalborg, Danmark och då planeras även ett program för hematologsjuksköterskor.

Nya medlemmar Vi har glädjen att hälsa följande personer välkomna som nya medlemmar: Petra Hinnen (Oskarshamn), Eric Zingmark (Jönköping). Samt som associerade medlemmar: Marie Nilsson (Lund), Johanna Lundquist (Lund), Ann-Sofi Lundgren (Bioenvision), Gabriel Afram (Södertälje), Wiveca Wedin (Roche AB), Sara Vincent (Roche AB), Tomas Björk (Roche AB), Maria Jevrell (Roche AB), Maria Westling (Roche AB), Peter Hovstadius (Roche AB), Fredrik Tedborn (Roche AB), Erik Sandberg (Roche AB), Yvonne Björklund (Roche AB), Eric Iwar (Roche AB), Jan Sylvén (Roche AB). Svensk Förening för Hematologi har nu 571 medlemmar varav 461 fullvärdiga och 110 associerade.

Lars Nilsson, Lund

Blodcancerfonden delar ut forskningsanslag på 1 miljon kronor Blodcancerförbundet fyller 25 år. Vi uppmärksammar detta genom att dela ut 1 miljon kronor i forskningsanslag. Har Du idéer om hur vård och omvårdnad av blodcancerpatienter kan förbättras? Hur kan man föra forskningsfronten framåt inom hematologin? Blodcancerfonden utlyser härmed forskningsanslag på 1 miljon kronor. Anslagen avser forskning bland verksamma läkare och sjuksköterskor inom hematologi. Ansökningar på särskilt formulär skall vara Blodcancerfonden tillhanda senast den 15 juni 2007. Formulären tillhandahålls från förbundskansliet efter rekvisition. Stipendiaterna kommer att uppmärksammas på den nationella Blodcancerdagen, den 15 september. Blodcancerfonden, Box 1386, 172 27 SUNDBYBERG, tel: 08-546 405 40. E-post: wictoria@blodcancerforbundet.se

10


Ett glas OM DAGEN

EXJADE®

Indikationer EXJADE är indicerat för behandling av kroniskt ökad järninlagring orsakad av frekventa blodtransfusioner (erytrocytkoncentrat ≥7 ml/ kg/månad) till patienter med beta-talassemi major från 6 års ålder och uppåt. EXJADE är också indicerat för behandling av kroniskt ökad järninlagring när deferoxaminbehandling är kontraindicerad eller otillräcklig hos patienter med övriga former av anemier, patienter i åldrarna 2-5 år samt patienter med beta-talassemi major med ökad järninlagring orsakad av blodtransfusioner (erytrocytkoncentrat < 7 ml/kg månad). Biverkningar Vanligast är gastrointestinala besvär (illamående, kräkningar, diarré eller buksmärtor hos 26 % av patienterna) och hudutslag (7 % av patienterna). Biverkningarna är dosberoende, mestadels lindriga till måttliga och i allmänhet övergående även om behandlingen fortsätter. Varningar/försiktighet • månatlig kontroll av serumkreatinin Dosminskning kan behövas i vissa fall av icke-progressiv ökning av serumkreatinin; Exjade skall sättas ut om serumkreatinin uppvisar en progressiv höjning som överstiger övre normalgränsen för åldern. Styrkor och förpackningar Styrkor 125, 250 och 500 mg. 84 dispergerbara tabletter per förpackning. För ytterligare information se www.fass.se

Novartis Sverige AB / Box 1150 /183 11 Täby / Telefon 08-732 32 00 / Fax 08-732 32 01/ www.novartis.se

EXJ0701:05

ett helt nytt sätt ATT BEHANDLA ÖKAD JÄRNINLAGRING


Litet Hematologiskt Kalendarium 2007 Internationell Workshop om immunglobulingensanalys vid KLL

Uppsala

14-15 Juni

Nordiska Koagulationsmötet

Tromsö

14-17 Juni

11th International Myeloma Wo

Kos, Grekland

25-30 Juni

Thrombosis and Haemostasis

Geneva, Switzerlan

7-13 Juli

Karolinska Hematology Seminar V

Stockholm

30-31 Augusti

Fortbildningsdagarna

Jönköping

3-5 Oktober

ASH

Atlanta

8-11 December

21st Congress of the international Society on

Till patienter med KML eller Ph+ ALL

resistant or intolerant SPRYCEL® Indikation1 För behandling av vuxna med KML i kronisk, accelererad eller blastfas med resistens eller intolerans mot tidigare behandling inklusive imatinib. Sprycel är också indicerat för behandling av vuxna med Ph+ ALL och KML i lymfoid blastfas med resistens eller intolerans mot tidigare behandling. SPRYCEL® (dasatinib) filmdragerade tabletter innehållande 20 mg, 50 mg respektive 70 mg dasatinib. ATC-kod: L01XE06. För fullständig indikationstext och övrig produkt- och förskrivningsinfo, se www.fass.se 1

Produktresumé november 2006

Box 15200, 167 15 Bromma www.bms.se

turning to SPRYCEL®

Profile for Svensk förening för hematologi

2007 02  

OHE

2007 02  

OHE

Profile for ohemaria