Page 1

Nr 2, Juni 2001, årgång 13 Redaktör: Martin Höglund Medicincentrum Akademiska sjukhuset 751 85 Uppsala E-post: martin.hoglund@medsci.uu.se www.svls.se/sektioner/he

Oss hematologer emellan Ordförandens spalt Kära vänner. Sommaren är i antågande, och det är bråda dagar före semestrarna. Vi är nyss hemkomna efter Nordiskt Vårmöte i Vaasa, Finland. Detta inleddes med en utbildningsdag, skild från själva mötet. Ungefär sjuttio deltagare fick aktuell kunskap om koagulation och blödning, vilket enligt rapport uppskattades mycket, och hälften stannade kvar i Vaasa för Vårmötet, som dominerades av finska delegater. Programmet bestod huvudsakligen av inbjudna talare, och bland ämnena återfanns skelettsjukdom vid myelom, minimal residualsjukdom vid bland annat akut leukemi, terapi vid AML inkluderande monoklonala antikroppar, tillväxtfaktorer inklusive keratinocyt-faktorn, uppdatering av STI-resultat, cellcykelreglering och mikroarrayer, samt rapporter från Nordiska Lymfom-gruppen. Mötet var trevligt och välorganiserat, vilket vi tackar de finska kollegorna för. Tyvärr var det dock bara en mycket liten del av programmet som bestod av aktuell vetenskap och klinisk rapportering från deltagarna. Endast en session innehöll fria föredrag, och postersessionen var liten. I en situation där Svenska Läkaresällskapets Riksstämma kommit på undantag är det särskilt beklagligt att det är så klent med fria bidrag från deltagarna, trots att det ju bedrivs mycket god forskning och klinisk vetenskap. En möjlighet som diskuterats i andra sammanhang är att försöka stimulera till ökad rapportering vid dessa möten genom pris för de bästa bidragen. Till Fortbildningsdagarna, som i oktober hålles i Luleå, rekommenderas varmt att inrapportera intressanta fall, vilket kan belönas med resestipendier.Nordiska mötet har dock en viktig funktion att öka kontaktytorna mellan de Nordiska länderna, och Nordiska lymfomgruppen är ett bra exempel på framgångsrikt samarbete mellan de fyra nordiska länderna. Vi hoppas på utökat samarbete vid andra kliniska problem, exempelvis akut myeloisk leukemi. Finansieringen av samnordiska utbildningsaktiviteter är en viktig fråga, och det synes rimligt att en viss del av intäkterna

från de Nordiska mötena går till den Nordiska föreningen för att möjliggöra fortsatta dylika utbildningsaktiviteter. Vid mötet i Vaasa var delegater från de baltiska staterna också närvarande, och det är en förhoppning att dessa kontakter skall konsolideras. Isländska hematologer har uttryckt intresse att tillsammans med de norska hematologerna arrangera Nordiskt möte på Island 2003. Kanske finns även skäl att utöka kontakterna med Polen, för att bilda en tillräcklig bas för egna stora fas III-studier inom hematologin, som komplement till de etablerade stora Europeiska studiegruppernas protokoll. Nästa år är Sverige värdland för det Nordiska Vårmötet, som preliminärt kommer att hållas i Linköping 30 Maj till 1 Juni 2002. Vi behöver då gemensamt bidra till att skapa ett intressant vetenskapligt program, ett attraktivt utbildningsprogram, och redan nu planera för ett stort bidrag av forskningsrapporter och klinisk utvärdering från de svenska hematologernas verksamhet. Gunnar Juliusson

Nordisk Förening för Hematologi I samband med Nordiska Vårmötet i Vasa hölls årsmöte i Nordisk Förening för Hematologi (NFH). Mycket av diskussionen vid mötet kretsade kring det faktum att aktiviteten i föreningen under flera års tid varit tämligen låg. Det finns dock hos många en klar ambition att öka aktiviteten och även en del goda ideér (se även Gunnar Juliussons ledare ovan). Konkreta beslut var att den nystartade verksamheten med en årlig nordisk ”SK-kurs” (i samband med vårmötet) skall fortsatta, att föreningen skapar en egen hemsida samt att nästa års möte äger rum i Linköping (30/


5-1/6 2002). Eva Kimby valdes till föreningens nya ordförande. I styrelsen för NFH ingår resp. nationella föreningars ordförande samt ytterligare en repr. för varje land vald på fyra år (för Sverige Eva Kimby). Styrelsen får nu fram till nästa årsmöte följande sammansättning: Eva Kimby, Huddinge (ordf), Gunnar Juliusson, Linköping, Ann-Marie Dahl, Tromsö, Geir Tjönnford, Oslo, Christian Geissler, Köpenhamn, Lars Kjeldsen, Köpenhamn, EevaRiitta Savolainen, Uleåborg (v. ordf), Kari Remes, Åbo Har du några synpunkter när det gäller den nordiska föreningens arbete – kontakta gärna Eva Kimby (eva.kimby@swipnet.se). Martin Höglund

Telehematologi i Norra Sjukvårdsregionen. Telemedicin är ett samlingsbegrepp för olika typer av medicinsk informationsöverföring via telemedia. Det är alltid frågan om minst två personer som på distans utbyter information med varandra. Ofta rör det sig om kontakter mellan olika vårdnivåer: region-, läns-, länsdelssjukhus, primärvård, kommun, ambulans eller hemmet. I Västerbottens Läns Landsting finns en väl utbyggd infrastruktur vad gäller dataöverföring. Mellan Universitetssjukhuset i Umeå och sjukvårdsområdena i Skellefteå och Lycksele går fiberoptisk kabel med hög kapacitet (10Mb/s). Det finns också tillgång till bra programvara (Migra system). Inom flera verksamheter är telemedicinska kontakter redan väl etablerade. Patologiska avdelningen i Umeå är involverade i flera av dessa, men även öron-näsa-hals-kliniken, kvinnokliniken och käkkirurgiska kliniken m.fl. har ett väl utvecklat samarbete åt olika håll, inkluderande även kontakter med finländska sjukhus i Österbotten. När det gäller områden utanför det egna landstinget sker informationsöverföringen ofta via s.k. ISDN. Inom det onko-hematologiska området påbörjade vi i Umeå under hösten 2000 försöksvisa telemedicinska konferenser. Dessa håller nu på att intitutionaliseras. I första hand har kontakterna skett mellan Umeå och Skellefteå respektive Sunderby sjukhus. För närvarande har vi gemensamma möten med vardera av dessa centra varannan vecka. Även andra sjukhus i regionen har aviserat framtida intresse av liknande konferenser. Från Umeå medverkar alltid såväl patolog som hematolog och onkolog. Diskussionerna blir således på ett kombinerat morfologiskt och kliniskt plan. Det framstår som väldigt tydligt att detta är betydligt mer mångdimensionellt och givande än enbart telefonkontakt. De enskilda fallen anmäls naturligtvis i förväg. Hittills har antalet patienter som avhandlats vid varje tillfälle varierat mellan två och åtta. Eftersom denna verksamhet fortfarande är ny för vår del, sparar vi ett protokoll för varje patient som diskuterats, för att så småningom i efterhand kunna ha en möjlighet till ut-

värdering. Vi bokför bland annat den aktuella frågeställningen, och om konferensen synes ha utmynnat i viktiga beslut för patienten i fråga. Vi kan ju också bedöma om motiverade remitteringar till oss har underlättats genom denna typ av direktkontakt. När det gäller ekonomiska överväganden pågår bedömningar på administrativ nivå hur sådana här aktiviteter skall debiteras. Det åtgår naturligtvis en viss tid för de tre medverkande specialisterna från Umeå. Egentligen borde denna tjänst finnas med i nästa omgång av regionförhandlingarna. Man föreställer sig att en ”prenumerationsavgift” vore ett smidigt sätt att hantera det ekonomiska. Den som vill ha regelbundna tele-hematologiska konferenser skulle då betala en klumpsumma på hel- eller halvårsbasis. Sammanfattningsvis kan konstateras att telemedicinska konferenser inom hematologi-onkologi är ett nytt sätt att arbeta tillsammans med kolleger på andra sjukhus, och att vi ser värdefulla och spännande möjligheter att underlätta vården av våra patienter. Per Hörnsten, docent/överläkare Hematologisektionen, medicinkliniken Norrlands universitetssjukhus, Umeå

Ackreditering av SCT-centra ? Ackreditering av centra som bedriver stamcellstransplantation (SCT) har diskuterats i flera år. En viktig fråga är om en sådan ackreditering skall stipuleras och regleras av myndigheterna - eller vara frivillig och initierad av professionen. Det har funnits en osäkerhet och oro i vissa länder i Europa för att myndigheterna skulle gå in och hårt reglera SCT-verksamheten. För att ta initiativet har därför JACIE ((Joint Accreditation Committee for ISHAGE (Europe) and EBMT)) etablerats genom ett samarbete mellan EBMT och ISHAGE . En styrelse med representation från bägge organisationerna har bildats. Ordförande är Alois Gratwohl från EBMT och Gunnar Kvalheim från ISHAGE. Det har också etablerats ett JACIE kontor i Barcelona som en del av EBMTs sekreterarkontor. Alois Gratwohl har formulerat JACIE:s plan för 20012002 inkluderande fyra delområden: den med FACHT (se nedan) gemensamma revisionen av standards, utbildning och informationsspridning, kontakt med nationella myndigheter samt framtagning av checklistor för de dokument som måste tas fram av respektive enhet. En liknande organisation, FAHCT, etablerades 1994 i Nordamerika och är sedan ett par år tillbaka igång med sin ackrediteringsverksamhet. Dess första uppdrag var att skriva standards för kliniska SCT-enheter, skördecentra och stamcellslaboratorier. Man har nu inspekterat program i USA och Kanada i ca tre år varvid ca. 100 enheter antingen är inspekterade eller kommer att inspekteras i den närmaste framtiden. 66 centra har hittills uppnått full ackreditering. Den amerikanska FAHCT standarden har modifierats något till Europeiska förhållanden. Standarderna håller på att ses över och en ny preliminär version kan väntas senare under året. JACIE kommer att kunna ha inflytande på det reviderade FACHT-dokumentet dock oklart i vilken utsträckning.


I vår hölls den andra JACIE-inspektörskursen i Barcelona med deltagande från 11 Europeiska länder samt från FAHCT. På uppdrag av Svensk Förening för Hematologi deltog Per Ljungman (Huddinge), Bengt Sallerfors (Lund) och Mats Bengtsson (Uppsala). Sammanfattningsvis framkom att ackreditering enligt JACIE standards medför ett stort arbete framför allt för de kliniska delarna av verksamheten. Det viktigaste och det som kommer att ta lång tid att bygga upp är kvalitetsuppföljnings-program. Därutöver är det mycket pappersarbete som måste utföras. Laboratorie- och stamcellskördedelarna är däremot inte speciellt annorlunda jämfört med andra ackrediteringar t.ex. SVEDAC, varför berörda laboratorier torde klara en ackreditering med ett begränsat arbete. Ekonomin i en sådan ackrediteringsverksamhet är för närvarande oklar. Det kommer att bli kostnader för utbildning av inspektörer och för själva inspektionerna, samt sannolikt en mindre avgift till JACIE-organisationen. Sistnämnda är dock inte färdigdiskuterat inom EBMT Vi har skrivit rekommendationer till styrelsen innebärande att JACIE ackreditering är något som på sikt behöver etableras i Sverige. Detta måste dock vara en frivillig process. Det är logiskt att vänta till nästa upplaga av standarderna blir klara (om ca. 1 år). Det är också viktigt att tidigt initiera en informationsprocess och en möjlighet för alla SCT-enheter att redan nu ta del av JACIE-standards. Vi behöver därför etablera en struktur i Sverige. Intressenter är, förutom SFH, Svensk Förening för Transfusionsmedicin samt de pediatriker som är intresserade av SCT. En möjlig väg är att bilda en svensk ackrediteringskommitté med representation från dessa tre intressenter. Hur detta skall integreras i SFH måste diskuteras vidare. Vi anser slutligen att det är ytterst lämpligt med nordiskt samarbete i arbetet med ackreditering. Preliminära kontakter har tagits med de övriga nordiska föreningarna, vilka är positiva till att diskutera ett samarbete. Styrelsen har tagit upp frågan vid sitt senaste möte och stöder vår tanke att en ackrediteringsverksamhet etableras i Sverige. Frågan kommer att diskuteras vidare i samband med årsmötet i Luleå. Per Ljungman, Mats Bengtsson,Bengt Sallerfors

VIIIth International Myeloma Workshop 4-8 maj 2001.

Flera sessioner ägnades åt patogenetiska och kliniska aspekter av kromosomavvikelser vid myelom. En teori om patogenesen som har stort stöd är att den initiala genetiska händelsen är en translokation innefattande genen för den tunga immunglobulinkedjan (IgH-genen) på kromosom 14q32. Partnern kan vara flera, varav generna för cyklin D1 på 11q23, fibroblast growth factor receptor 3 på 4p16 och cmaf på 16q23 är de tre bäst karakteriserade. Händelsen inträffar sannolikt när cellen genomgår somatisk hypermutation eller switch recombination. Teorin att den initiala händelsen skulle inträffa tidigare i B-cellens utveckling har minskande stöd. I utvecklingen mot myelom följer sedan en uttalad genetisk instabilitet med uppkomst av ofta multipla avvikelser, såsom monosomi 13 eller deletion av 13q, mutationer i ras och p53. Den prognostiska betydelsen av kromosomanalys vid myelom blir allt klarare. I de patientmaterial där kromomanalyser har genomförts (med konventionell cytogenetik eller FISH) faller nästan alltid vissa kromosomavvikelser ut som starka negativa prognostiska variabler. Detta gäller fr.a. förändringar på kromosom 13, men också vissa translokationer som t(4;14) och t(14;16) samt förändringar på långa armen av kromosom 22. Det börjar redan nu märkas en trend mot differentierad behandling, d.v.s. att valet av behandling delvis styrs av prognostiska faktorer, och mycket talar för att förekomst av vissa kromosomavvikelser kommer att bli lika viktigt för vår handläggning som det är vid akuta leukemier. Enligt min åsikt finns det nu starka skäl att utföra rutinmässig kromosomundersökning i varje fall på de yngre myelompatienterna. Den närmast explosiva molekylärbiologiska och molekylärgenetiska kartläggningen av myelomcellen har lett till att ett antal innovativa, icke-cytostatika baserade terapier har börjat provas. Angreppspunkterna är flera, exempelvis direkt effekt på myelomcellen genom att påverka intracellulär signalering, påverkan av cytokinsamspelet mellan myelomcellerna / stromacellerna / osteoklasterna, påverkan på adhesionsmolekyler, anti-angiogenes och immunologisk manipulering. Talidomid är ju det mest kända och använda medlet här. Några avgörande nya kunskaper om talidomid presenterades dock ej, möjligen undantaget för data som talade för en synergistisk effekt mellan dexametason och talidomid. Att talidomid har effekt vid myelom får nog anses säkerställt, men de exakta mekanismerna är ej kända ännu. Det rör sig dock knappast om en rent anti-angiogenetisk effekt.

Detta möte avhölls i Banff, naturskönt beläget i den kanadensiska delen av Klippiga Bergen. Organisatörer var Linda Pilarski och hennes medarbetare i Edmonton. Mötet samlade drygt 600 deltagare, varav en handfull var svenskar. Den mest prominente svenske deltagaren var Håkan Mellstedt, som höll den första presentationen efter att ha erhållit ”the Waldenström´s award”

Bland övriga behandlingar i tidiga kliniska prövningar kan nämnas arseniktrioxid, olika monoklonala antikroppar riktade mot antigener på myelomcellen, talidomidanaloger, proteasom inhibitor, farnesyl transferas inhibitor, vaccinationsstrategier, etc. Värdet av dessa nya behandlingar kan naturligtvis ännu inte bedömas, men det är troligt att i varje fall någon eller några av dessa ”biologiska” terapier i framtiden kommer att slå igenom i den kliniska vardagen.

Alla aspekter av myelomsjukdomen belystes, och det blev återigen bekräftat att forskningsaktiviteten vid denna sjukdom är mycket intensiv. Detta är ett kortfattat referat av en del av det som presenterades, uppfattat med mina ögon.

Apropå den kliniska vardagen är det ju fortfarande cytostatikabehandling som utgör basen i vår behandling. Vid mötet handlade nästan alla presentationer i detta område om högdosbehandling, medan konventionell kemoterapi knap-


past berördes alls. Framför allt diskuterades värdet av ”dubbel” högdosbehandling. Interimsanalyser från tre olika randomiserade studier mellan ”enkel” och ”dubbel” högdosbehandling presenterades. Sammanfattningsvis visade ingen av studierna på någon signifikant skillnad i överlevnad, även om den franska IFM94-studien hade en skillnad till förmån för ”dubbel” om man uteslut de 15% i båda armarna som aldrig nådde till stamcellsmobilisering. Vi måste naturligtvis avvakta de slutgiltiga resultaten från dessa studier, men som det ser ut idag är det tveksamt om ”dubbel” högdosbehandling ger någon påtaglig överlevnadsvinst.

individer vid dessa olyckor, diskussion kring given terapi (stamcellstransplantationer, tillväxtfaktorer) samt presentation av nya EU-riktlinjer kring medicinsk vård av strålskadade personer. Vidare kommer långtidseffekter på cancerincidens att belysas.

Allogen stamcellstransplantation berördes också, såväl med full konditionering som med reducerad konditionering (RIC). Det är fortfarande lika svårt att bedöma den allogena transplantationens plats i behandlingen av myelom. Även vid reducerad konditionering finns en inte försumbar transplantationsrelaterad dödlighet, varierande mellan 10 och 20%.

Symposiet arrangeras av det nybildade Centrum för strålningsmedicin vid Karolinska institutet, i samverkan med Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut (SSI). Symposieavgiften är 300 kr och inkluderar viss dokumentation samt lunch och kaffe.

Bisfosfonatbehandling diskuterades framför allt från mekanistisk synvinkel. Dock presenterades data från den studie där zoledronat har jämförts med pamidronat. Någon signifikant skillnad sågs ej i effekten mellan dessa två bisfosfonater. Avslutningsvis kan nämnas att de Nordiska Myelomstudiegruppen står i färd att sjösätta tre olika randomiserade studier inom en snar framtid, så snart de sista formaliteterna är avklarade. Den första är en jämförelse mellan 30 och 90 mg pamidronat till alla nydiagnostiserade myelom, den andra en jämförelse mellan MP +/- talidomid till nydiagnostiserade behandlingskrävande patienter ej aktuella för högdosbehandling och den tredje en jämförelse mellan två induktionsbehandlingar till patienter aktuella för högdosbehandling. En närmare presentation av dessa studier planeras till nästa Oss Hematologer Emellan. Stig Lenhoff, Lund

Medicinska konsekvenser av strålningsolyckor Medicinskt satellitsymposium på Karolinska sjukhuset, Nanna Svartz auditorium (i huvudbyggnaden), torsdagen den 13 september 2001, kl 8:30-17:00. I samband med den internationella övningen Barent´s rescue 2001, ett project inom samarbetet PFP (Partnership for Peace), kommer ett medicinskt satellitsymposium med titeln Medical Consequences of Radiation Accidents att anordnas på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Syftet med symposiet är att belysa och diskutera aktuell stateof-the-art inom detta ämnesområde. En internationell expertpanel kommer att uppdatera och summera de vetenskapliga erfarenheterna från flera av de viktigaste kärnenergiolyckorna i modern tid, inklusive händelserna i Tjernobyl och Tokaimura. Av speciellt hematologiskt intresse är bl a en genomgång av det akuta benmärgssviktsyndrom som noterades hos ett flertal

De övergripande ämnesområden som kommer att beröras vid symposiet inkluderar: I. Introduktion, effekter av lokalbestrålning, dosimetri II. Akut medicinsk behandling vid betydande strålexponering III. Långtidseffekter av radioaktivt nedfall IV. Epidemiologiska aspekter

Det fullständiga symposieprogrammet och anmälningsformulär kan hämtas från hemsidan för Centrum för strålningsmedicin, Karolinska institutet: www.ki.se/csm Välkomna! Leif Stenke, organisationskommittén

HEMSIS Föreningen Hematologisjuksköterskor i Sverige bildades 1988 och är öppen för alla medlemmar inom Riksföreningen för Kirurgi och Medicin med ett specialintresse för hematologi. HEMSIS är en relativt liten förening med ca 200 medlemmar. Föreningens arbete utgår ifrån de önskemål som kommer från medlemmarna. Arbetet fördelas mellan åtta styrelsemedlemmar som geografiskt täcker in stora delar av Sverige även medlemmarnas bakgrunder speglar flera områden där hematologisjuksköterskan är verksam. I styrelsen finns sjuksköterskor från både öppen och slutenvård, koordinatorer, omvårdnadsforskare, arbetsledare och forskningssjuksköterskor. Nyheter och information om föreningen sprids bland annat genom Sjukskötersketidningen som kommer ut med sex nummer per år och via de kontaktpersoner vi har spridda i landet. Vi arbetar med: • Specialistutbildning och kompetensutveckling för hematologisjuksköterskor. •Genomförande av kongresser och studiedagar. • Vi samarbetar med läkarnas förening Svensk förening för Hematologi • Nationella rekommendationer för omvårdnad av patienter med maligna blodsjukdomar. Målsättningen för HEMSIS: • Att i alla sammanhang sätta patienten i centrum • Verka för utbildning och fortbildning för hematologisjuksköterskor • Främja forskning och utveckling inom hematologisk vård och omvårdnad genom att bevaka och sprida kunskap till våra medlemmar •Verka för samarbete över gränserna både internationellt och nationellt.


Den sista tiden har föreningens arbete allt mer fokuserat på vad man kan göra för att intressera sjuksköterskor att stanna kvar inom hematologin. Bristen på erfarna sjuksköterskor är påtaglig i hela landet. Detta problem påverkar naturligtvis vården men också utvecklingen av omvårdnaden inom ämnet. HEMSIS är en intresseförening som skall driva yrkesfrågor och ej agera fackligt därför har vi koncentrerat oss på vad man kan göra för att utveckla sjuksköterskerollen och göra den mer attraktiv. En väg att gå är att arbeta för en specialistutbildning för hematologisjuksköterskor. En första inventering är gjord om vad en sådan utbildning kan innehålla. Kontakter med lektorer och omvårdnadsforkare inom specialitén är etablerade, så ett första förslag på utformningen av en specialistutbildning bör komma under hösten. Då titeln specialistsjuksköterska är en yrkesskyddad titel måste utbildningen passa inom ramen för de specialistutbildningar som redan finns idag. Under hösten kommer HEMSIS att vända sig speciellt till vårdenhetschefer på våra avdelningar runt om i landet. Tanken är att skapa ett nätverk där man kan lära av varann, dela med sig av ideér och erfarenheter och också agera gemensamt då det har visat sig att problemen är likartade över landet. Till HEMSIS finns också en sk SIG-grupp ansluten (speciell intressegrupp) SIG-BMT Där finns medlemmar med specialintresse för stamcellstransplantationer. Den grupp arbetar också mycket aktivt ihop med övriga nordiska SIG-grupper och anordnar bla årliga Nordiska omvårdnadskonferenser inom ämnet. Till hösten är denna årliga träff i Stockholm vilket blir den andra gången det hela går av stapeln i Sverige. Hoppas att denna korta information om HEMSIS inbjuder till ett fördjupat samarbete med Svensk Förening för Hematologi då jag tror att vi har många gemensamma intressen! HEMSIS har också en nystartad hemsida där men lätt kan få kontakt med styrelsen. WWW.hemsis.just.nu För styrelsen i HEMSIS, Elisabeth Dannberg, ordf. Elisabeth.dannberg@vgregion.se

Valberedningen informerar Vid Svensk Förening för Hematologis årsmöte i Luleå 4/10 – 01 ska tre nya styrelseledamöter väljas, nämligen ordförandeelect (blivande ordf.) samt två övriga ledamöter. Valberedningen består av Eva Hesse-Sundin, Eskilstuna (sammankallande), Anders Wahlin, Umeå samt Ingemar Winqvist, Lund. Vi är tacksamma för förslag på namn till nämnda poster före den 20:e juni ! Valberedningens förslag kommer att anslås på föreningens hemsida i augusti samt i kommande nummer av OHE. Eva Hesse-Sundin, Anders Wahlin, Ingemar Winqvist (eva.hesse-sundin@mse.dll.se)(anders.wahlin.us@vll.se) (ingemar.winqvist@skane.se)

Stipendier till Fortbildningsdagarna i Luleå Liksom föregående år utlyser Svensk förening för hematologi stipendier till ST-läkare i hematologi. Stipendierna gäller deltagande i Fortbildningsdagarna i Luleå 4-5 okt och täcker kursavgift, resa och uppehälle. I år har vi sex stipendier som alla är förenade med en kort fallpresentation. Har Du ett intressant patientfall inom ämnena KML, neutropeni, Mb Hodgkin, eller trombosutredning/screening/ behandling kan Du söka ett stipendium. Vi är särskilt intresserade av fall med neutropeni av olika genes. Fallen skall förstås vara av allmänt intresse och innehålla ett vägval eller en frågeställning som sedan diskuteras av föreläsarna i respektive ämne. Du skall skicka/maila en sammanfattning av patientfallet på en A4-sida till undertecknad. Jag kommer sedan att tillsammans med respektive föreläsare välja ut de bästa. Allra senast 1 september vill jag ha ditt fall. Louise Hellquist, Ordförande i Fortbildningsutskottet louise.hellquist@lthalland.se Med klin Länssjukhuset 301 85 Halmstad Fax: 035-131 546

Stipendier Med detta nummer av OHE bifogas annonser för stipendier från Wyeth Lederle, Pharmacia, Janssen-Cilag samt föreningens eget stipendium för deltagande i fortbildningsdagarna. Sista dag för ansökan är den 22 juni och som vanligt kan samtliga stipendier sökas på samma blankett. Skriv tydligt och glöm inte att skicka ansökan i 6 exemplar. Sök stipendier – det lönar sig! Styrelsen har fått en förfrågan om vi inte kan meddela även ett negativt besked till de sökande. Vi har förståelse för önskemålet men eftersom verksamheten bedrivs helt utan ekonomiskt stöd finner vi det svårt att klara av personliga utskick även till de som inte får stipendium. För att ändå försöka underlätta för de sökande kommer vi fortsättningsvis att anslå stipendiaterna för respektive stipendium på föreningens hemsida så snart ett beslut fattats. Vid denna stipendieomgång kommer knappast något besked före slutet på augusti. Om du har behov av ett besked så kan du alltså därefter göra täta besök på hemsidan. Ulf Tidefelt




WANTED!!

Nya medlemmar

Vi har glädjen att hälsa följande personer välkomna som nya medlemmar i föreningen: Mats Bengtsson, Uppsala, Eilsabeth Ejerblad, Uppsala, David Bryder, Lund, Lennart Ericsson, Fjärås,Lars-Gunnar Hansson, Åkersberga, Peter Hovstadius, Uppsala, Ann-Charlotte Niva, Täby, Mats Strömberg, Stockholm, Ulf Toft, Malmö, Pernilla Wernstedt, Göteborg Ansökan om medlemskap görs enklast (och numera nästan uteslutande) via föreningens hemsida http://www.svls.se/sektioner/he. Ange då Din e-postadress för snabbt och kostandseffektivt svar

Vi behöver dig som är eller vill bli hematolog. Det mesta inom hematologin, inklusive allogen SCT, utförs vid vår sektion. Vi har 22 vpl, dagvård och mottagning samlat i en enhet. Vi har full bemanning med kunnig och erfaren personal. Umeå har ett ungt universitet. Här är soliga somrar och vintrar med snö. Du som är intresserad av arbete med hematologi i Umeå, hör av dig omgående så kan vi berätta mer! Mats Linderholm, sektionschef. Hematologen, Norrlands Universitetssjukhus, 901 85 Umeå. 090-785 0000 (vx) eller mats.linderholm.us@vll.se Läs mer: http://www.umea.se/ och http://www.vll.se/

Detta nummer av Oss hematologer emellan bekostas av AMGEN. Vi tackar vår sponsor.

Förfylld spruta anpassad för optimal behandling

I ett decennium har tillväxtfaktorn Neupogen använts för att mobilisera perifera stamceller inför transplantation och för att motverka svår och långvarig period med neutropeni efter cytostatikabehandling. För att uppnå ett så bra resultat som möjligt är det viktigt att alltid behandla med optimal dos. Normaldos Neupogen är 5 µg/kg/dag vid neutropeniprofylax och 10 µg/kg/dag vid mobilisering av perifera stamceller.

Neupogen finns som injektionsvätska 0,3 mg/ml i injektionsflaska om 5 x 1 ml, 10 x 5 x 1 ml, 30 x 5 x 1 ml, 5 x 1,6 ml, 10 x 5 x 1,6 ml samt i engångsspruta om 1 x 1 ml, 1 x 1,6 ml, 5 x 1 ml och 5 x 1,6 ml. För övrig information se FASS.

Amgen AB, Box 34107, 100 26 Stockholm Telefon 08-695 11 00. www.amgen.se

Profile for Svensk förening för hematologi

2001 02  

OHE

2001 02  

OHE

Profile for ohemaria