Page 1

En tidning från Oasen HVB för dig som arbetar med socialt arbete

Utgåva 18

2012

med

ALLT

under

samma

TAK

En översikt av Oasens HVB-lösning

FAMILJ

VILJAN ATT TA SIG IGENOM

+

Tonåring i familj på HVB

& HVB

TEMA:

FAMILJEBEHANDLING Möte med Oasens ICDP-tränare

Trygghet för familjerna Tankar om att nå fram till människan

Biträdande Föreståndare Vi träffar Jimmy Olausson på Familjeenheten

Ledare & Juridisk spalt Aktuella frågor i HVB-Sverige


L E DA R E/ R UN E NE N SÉ N HVB-hemmen under luppen HVB-hem granskas från alla håll och kanter – massmedia, Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket. Ibland även av Skolverket och kommunala miljöoch hälsoskyddsförvaltningar. Det är bra. Verksamheten är viktig och komplicerad, målgruppen är ofta utsatt och resurssvag. Ibland funderar man dock om granskningens former och inriktning gör den mindre effektiv. Låt mig ge några exempel.

Våra politiker – som i många fall enbart verkar ha fokus på påstådda vinster - borde kanske fråga sig varför det ändå finns ca 500 privat drivna HVB-hem när sådan vård kan drivas i offentlig regi. Kan det möjligen vara så att den privata HVB-sektorn tillhandahåller en sådan kvalitet och mångfasetterad vårdprofil att inte ens de strängaste förmaningar och upphandlingsbegränsningar hindrar ansvarsfulla socialsekreterare att välja oss?

Massmedia verkar hellre granska privata inrättningar än statliga och kommunala trots att de offentligt drivna inrättningarna slipper den noggranna granskningen under tillståndsgivningen och de statliga hemmen har tvångsbefogenheter som saknas hos de privata och kommunala hemmen. Nyligen stormade sju poliser in på Oasen kl 4 på morgonen för att väcka upp och föra en uppskrämd flyktingfamilj till en flygplats i stället för att låta oss skjutsa dem under trygga former. Liknande har hänt förut. Det väckte ingen uppmärksamhet i massmedia nu heller.

Det verkar breda ut sig en allmän uppfattning bland HVB-hemmen (och den kommunala socialtjänsten) att Socialstyrelsens tillsyn har blivit alltmer fyrkantig, form granskas mer än innehåll och kunskapsåterföringen och dialogen har försvunnit. Kan det tänkas att det nu är läge för en förutsättningslös översyn av tillsynsreformen? Vi deltar gärna.

Rune Nensén Styrelseordförande

J U RI DISK SPALT /BO HJOR T Statlig tillsyn – några reformförslag Vi har under senare tid riktat en del kritik mot Socialstyrelsens arbetsformer när det gäller tillsyn av HVB-hemmen. Eftersom jag själv har ett omfattande kontaktnät bland kommuner och HVB-hem, får jag regelbundet signaler om att många delar denna kritik både från kommuner och HVB-hem. Låt mig ge några konkreta förslag till förbättringar. •

Avskärma inte tillståndsverksamheten från tillsynsverksamheten. Från tillsynsarbetet får man värdefulla erfarenheter som är oundgängliga för det granskningsarbete som krävs vid tillståndsgivning. Detta kräver ändrade centrala direktiv och förhållningssätt. Återupprätta dialogen och kunskapsåterföringen. Jag tror att det finns en överdriven rädsla för att dialog och information skapar problematiska jävssituationer i

tillsynsarbetet, Men det krävs också en medveten rekryteringsstrategi där man ökar inslaget av såväl socialrättslig som varierande beteendevetenskaplig kompetens (och inte uttolkare av några få förhärskande trosläror). •

Tillsätt en bred utredning för att se över tillsynsarbetet. Jag skulle gärna se att exempelvis företrädare för kommunal socialtjänst, HVB-hem och kvalitetsutvecklare tilläts att delta i detta arbete. Sammansättningen bör vara sådan att behovet juridisk, beteendevetenskaplig och administrativ kompetens tillgodoses ej enbart genom Socialstyrelsens egna medarbetare, annars är utgången sannolikt given. Jag vet att det finns många kompetenta medarbetare inom Socialstyrelsen, men det räcker inte för att luckra upp de nuvarande fastlåsta positionerna.

Bo Hjort Juridisk expert Bo Hjort är VD i Infosoc Quality AB och har tidigare bland annat varit universitetslektor i socialrätt och socialkonsulent vid länsstyrelsen. Vill du ställa en fråga? E-posta till bo.hjort@infosoc.se. Frågeställaren anonymiseras i de fall frågan publiceras i tidningen.

Omslagsfoton: iStockphotos.com & Garbis H. Sarafian

IN N EHÅL L /NUMMER 1 8

4.

6.

med

ALLT

under

samma

TAK 3.

VILJAN ATT TA SIG IGENOM Anna var tonåring i en familj på HVB

FAMILJEBEHANDLING SER MÄNNISKAN Vi träffar familjebehandlaren i Oasens team

ALLT UNDER SAMMA TAK Vi ser på Oasens helhetssyn på HVB

8. TRYGGHET FÖR FAMILJERNA Om att nå fram till individen


Checklis t komple a för tt team

FAMILJEBEHANDLING ser människan

Förestå ndare Socion omer Läkar e kompe med specia li tens i psykia sttri Psyko loger Sjuksk ötersk or Pedag oger Metod utveck lare Behan dlings person al

Berätta lite om dig och din väg fram till idag. Jag kommer ursprungligen från Ljungby där jag läste en barnskötareinriktning på gymnasiet. Efter gymnasiet arbetade jag med en rad olika jobb; dels inom musik men också med vård och människor. Efter några år fick jag lust att gå högskoleutbildning, så jag läste till socialpedagog i Umeå. Efter min utbildning arbetade jag en tid på ett kommunalt HVB i Umeå, och efter det bar det av till Lycksele där jag arbetade med utveckling av det individuella programmet på en gymnasieskola. Ett tag var jag på en språkförskola för kommunplacerade flyktingar. Här utvecklades mitt intresse för familjebehandling. I jobbet på förskolan fick jag göra hembesök i barnens familjer, i syfte att hjälpa familjerna att anpassa sig. Under denna tid såg min svägerska en annons i JönköpingsPosten där Oasen sökte personal. Jag och min man hade funderat på att flytta söderut en rätt lång tid. Jag fick jobbet och efter tre månader var jag på plats i Aneby!

ord på hur de ser på sin föräldraroll. Även i de mest dysfunktionella familjesituationer finns det fungerande element. Detta förstärker ICDP under utredningstiden. När utredningen är klar så kompletteras den med ett ICDPutlåtande. I behandlingsärenden eller när utredningar övergår till behandling så ingår jag i den behandlande processen. Vem har tagit fram ICDP? Grunden kommer från Norge. ICDP-programmet har utvecklats av professor Henning Rye och professor Karsten Hundeide som tidigare arbetade vid Oslo Universitet. Idag är ICDP en internationell stiftelse med bas i Norge. ICDP

Familjer säger att de plötsligt får se det som är positivt.

Du arbetar som familjebehandlare. Hur blir man det och vad innebär det? Efter att jag jobbat på Oasen i sex år som behandlingsassistent ville jag vidare. Jag sökte något nytt för de familjer som bodde hos oss. När jag kom i kontakt med ICDP och vägledande samspel så kände jag direkt att det var detta jag ville utforska. Jag har vidareutbildat mig inom ICDP och gått nivå ett och två. Jag håller nu på på med tredje nivån och blir helt klar under våren. Jag har jobbat aktivt med ICDP och vägledande samspel sedan 2005. Vad innebär familjebehandling? I min roll som familjebehandlare träffar jag nästan alla Oasens familjer 4-8 gånger. Under dessa träffar jobbar vi utifrån ICDP-materialet. I ICDP, eller vägledande samspel, så ser vi till de delar i familjelivet som fungerar. Vi uppmuntrar familjerna och ger positiv förstärkning på detta. Målet är att föräldrarna själva ska få beskriva vad de ser och upplever. Detta blir ett värdefullt forum för familjer mitt bland alla experter; de får själva sätta

blir mer och mer vanligt. I Norge har staten även tagit in ICDP på nationell nivå. Kan vi lita på att det fungerar? Jag tycker att responsen visat att det går att lita på. Föräldrarnas respons är ofta ”genom alla år har vi bara hört det som inte fungerar hos oss och våra barn. Men nu kan vi plötsligt se något positivt”. Denna slags feedback menar jag visar på vad programmet gör. Vi ser på det med andra ögon, vi ändrar lite av fokus. Föräldrarna återkopplar till något positivt och får bra bilder av sina barn. Ibland blir det nästan magiskt när föräldrar får berätta om utvecklingen. Om föräldrar bara hör allt som är negativt om deras barn riskerar de att själva få den synen på sina barn. Vissa familjer svarar väldigt bra på ICDP, för andra familjer kan familje-ART vara en bättre metod. Det gäller att hitta det som passar individerna. Dessutom är både ICDP och ART reflekterande program. Grunden i ICDP är anknytningsteori. Berätta mer om det. Anknytningsteorin menar att om det finns en trygg relation mellan barn och omsorgsgivare så är detta en grund för barnets framtida utveckling. Barnets anknytning till föräldrar eller omsorgsgivare är viktig. Rent fysiologiskt kan man se detta i barnets hjärna. Under det första året sker många kopplingar i

www.oasen.com

Text: Jonas Sandwall Bild: Garbis H. Sarafian

Oasen arbetar med ett komplett utrednings- och behandlingsteam. I en artikelserie träffar vi människorna i teamet. I detta nummer möter vi Sussanne som är familjebehandlare på Familjeenheten. hjärnans synapser. Får barnet en trygg relation så sker dessa kopplingar jättesnabbt. Hjärnan utvecklas bättre helt enkelt. Missköts man som barn så kan dessa kopplingar komma att släpa efter. Detta går att kompensera men det tar längre tid och tar mer kraft. Du utbildar även Oasens personal i ICDP. Hur fungerar detta? Utbildas en person i ICDP så får man sedan utbilda internt. Nu när jag går steg tre så får jag utbilda själv. På Oasen är det nu åtta i personalen som går nivå ett. Man ska ha 24 timmar i ICDP. Jag har lagt upp det på fyra heldagar och sedan läser man litteratur hemma. Vad vill Oasen uppnå med internutbildningen i ICDP? Det ska finnas ett ännu starkare team inom familjebehandling där fler har ett gemensamt språk. ICDP samspelar även med ART som är en stor del av vår verksamhet. Vi får genom detta flera ögon inom organisationen som ser samma sak för att kunna ge trygghet och stöd till familjerna. Sedan får ytterligare personal kompetens att skriva utlåtanden i utredningar.

Namn: Sussanne Fornander Roll: Familjebehandlare & Utredare Familjeenheten, Oasen HVB Utbildning: • Socialpedagog • ICDP nivå två Pågående utbildning: ICDP nivå 3 under våren 2012

MÖTE Oasens familjebehandlare 3


Anna var 14 år när hon kom med sin familj till Oasen. Konstant bråkande med föräldrar, trotsig och med en helt ny ADHD-diagnos. Detta är Annas berättelse om att ta sig igenom.

För två år sedan lämnade Anna Oasen. Hon var under sju månader inskriven tillsammans med sina föräldrar på Oasens Familjeenhet. Vi möter Anna för att tala om hur hon som tonåring upplevde den tid som hennes familj tillbringade på HVB. Det är ett sprudlande energiknippe vi talar med under några timmar en solig februariförmiddag. Berätta lite om vem du är och vad du har för intressen. Jag skulle vilja säga att jag är en kreativ person. Jag skriver många dikter och låttexter. Musiken är min grej. Jag spelar gitarr och sjunger en hel del. Vad är det för typ av musik? Jag har nog min egen stil. Jag skriver mycket eget material. Jag började faktiskt spela gitarr när jag var på Oasen. Min bror hade tidigare spelat och jag var nyfiken. Sedan fanns det en gitarr när jag kom till Oasen. Jag blev självlärd. Sjungit har jag gjort sedan jag var liten.

4

Hur kom det sig att du och din familj Kan du beskriva dina känslor under den hamnade på Oasen? här tiden? Allt började när jag gick i sexan. I stan där Jag mådde skit. Jag var osäker på mig själv. Allt vi bodde bestämdes det att alla sjätteklassare blev liksom en ond cirkel. På morgonen hemma skulle flyttas ihop med högstadiet i en annan bråkade jag med vuxna, i skolan bråkade jag med större skola. För mig innebar detta att jag kom i vuxna och när jag sen kom hem igen så fortsatte kontakt med äldre elever som hade dåligt inflydet. Mitt dåliga självförtroende gjorde att jag tande på mig. Jag minns att niorna hade någon sökte uppmärksamhet. slags strejk en dag. En kompis till mig som då gick i nian ville att jag skulle hänga på. Det var Vad gjorde att du kom till Oasen? första dagen jag skolkade. Allt handlade ju om Jag hade en vuxen som jag kunde tala med. Det grupptryck. Jag började En kompis till mig som då gick i nian ville jag skulle sedan skolka hänga på. Det var första dagen jag skolkade. mer och började röka. En allmänt Allt handlade ju om grupptryck. stökig tonåring kan man säga. Jag drack inte så mycket men var var en tant som bodde i stan. Hon var som en trotsig och ville inte lyssna på mamma och mormor för mig. En dag kommer jag ihåg att pappa eller andra vuxna. Jag och mamma jag sa till henne att jag ville åka iväg. Det var rykte ihop allt oftare. Vi kunde knappt prata en känsla av att jag behövde komma ifrån allt. med varandra till slut. Tanken var ju naturligtvis inte ett behandlings-

www.oasen.com

Text: Jonas Sandwall Bild: iStockphotos.com

VILJAN ATT TA SIG IGENOM


hem. Parallellt med mina tankar på detta så var mamma och pappa såklart jätteoroliga. De kontaktade socialen för hjälp. De kom fram till att HVB-hem skulle vara ett bra alternativ för vår familj. Jag ville inte alls till HVB, men jag hade ändå tagit ett initiativ i mig själv att få ett ombyte så jag gick med på det.

Sedan visade tester att jag hade ADHD!

Beskriv hur det var att komma till ett HVB-hem? Först tänkte jag att jag bara skulle vara där i tre månader. Just när jag kom var det fett jobbigt att komma dit. Det var inte den förändringen jag ville ha. Jag kände mig missförstådd. Då var det surt. Jag kände fy, vad jag hatar mitt liv. Samtidigt kändes det faktiskt gott att få åka iväg, men det sa jag ju inte till någon annan.

Hur behandlades din ADHD? Parallellt med behandlingen började jag tillsammans med psykiatrikern att mäta ut medicinering. I början märkte jag ingenting

Har diagnosen påverkat dig? Jag hade först lite svårt att leva med det. Typ, att det är fel på mig. Men nu tycker jag ändå att det är positivt, det gör mig mer kreativ. Många med ADHD är mycket kreativa!

Vad hände när du kom fram? Jag och pappa åkte tillsammans med två soc-tanter. Först var det bestämt att jag skulle komma ensam den första veckan och att mamma och pappa skulle komma ner senare, men pappa ville ändå följa med mig på resan ner. Det första jag gjorde när jag kom fram och insåg att det var på riktigt var att tända en cigarett. Jag tänkte ”shit, nu är jag här!”. Först kom Jimmy ut (Jimmy Olauson är utredare på Oasen, red. anm.) och hälsade mig och pappa välkomna. Något jag kommer ihåg att jag sa var att fråga om jag fick röka. Jimmy sa nej och jag fick panik, ha ha. Vi gick sedan upp till ett konferensrum på Familjeenheten och började att prata. Jimmy frågade hur jag kände det över att vara där och undrade om jag själv kunde beskriva vad jag ville ha hjälp med. Det enda jag talade om var min rökning som jag inte ville ge upp. Det hela slutade med att vi kom överens om ett avtrappningsschema. Sedan gick vi en rundtur på Oasen. Vi kom bort till lägenheterna där vår familj skulle

Jag har insett kompisar som mig längre. Jag

alls. Efter ett tag kände jag att min distanssträcka för att bli arg blev mycket längre. Nu orkar min hjärna att jag är en stark person. De vara mer fokuserad, men jag kan påverkade mig förr kan inte påverka ändå ha svårt att koncentrera mig. har mål som jag vill klara av.

bo när både mamma kunde komma ner. När pappa skulle åka hem på kvällen så kommer jag ihåg att jag inte ens grät. Det tycker jag är lite konstigt nu i efterhand. Hur var första dygnet för dig? Det var konstigt när jag kom på att jag skulle vara ensam en vecka först. Jag började med att plocka upp lite saker i mitt sovrum för göra det lite fint och få lite hemmakänsla. Efter ett tag gick jag ner till köket där det satt en annan inskriven tjej i min ålder. Hon frågade efter en stund om jag ville hänga med ut och kolla på en fotbollsmatch. Efter det så kändes det inte så ensamt. Hur var det när dina föräldrar kom kom ner till Oasen? Det var skönt när de kom. Vi flyttade alla till en lägenhet inne i Aneby. Det var en känsla av säkerhet och trygghet att ha dem där. Jag fick en bok som jag skrev i om allt jag kände och upplevde. När jag mår dåligt så skriver jag alltid av mig. Det blir till dikter och låttexter som försöker förklara. Var du på Oasen för utredning eller behandling? För familjebehandling. Men precis innan jag kom till Oasen hade jag fått reda på att jag hade ADHD och trotssyndrom. Det hela var faktiskt ganska komiskt. Hur menar du? Jo, jag hade träffat en doktor på skolan där jag gick. Mest för att driva med honom så skrev jag spökmail där jag hittade på att jag trodde jag hade ADHD och gjorde mig till. Doktorn beslutade då att göra en utredning vilket jag blev arg på. Jag försökte förklara att jag inte var allvarlig i mailen.

Du arbetade även med ART? Ja, ART är en fantastisk grej. Jag hade ART på Oasens skola och hemma i lägenheten. Jag fick kunskap om att bättre kontrollera mig genom ilskekontroll. Jag vet stegen som att andas in och räkna från 10 baklänges. Jag har dragit nytta av det och det hjälper mig idag. Men jag tror man kan utveckla ART ytterligare. På vilket sätt? Jo, ART kan göras roligare så att man kan ta till sig saker ännu bättre. Jag tyckte ART kunde vara lite tråkigt ibland. Särskilt en del övningar när man är i min ålder. Om det utvecklas med roligare övningar så blir det bättre. När var det dags att åka hem? Först skulle jag vara på Oasen i tre månader. Eftersom jag visste detta så försökte jag bara ta mig igenom de månaderna och hade inställningen att strunta i allt. Men både socialen och personalen på Oasen tyckte jag skulle stanna längre för att få en chans att kunna förändras. Jag var helt knäckt. Jag var så otrevlig mot de som var där då, men de hade helt rätt. Jag stannade ytterligare några månader. Nu i efterhand tänker jag att jag kanske skulle stannat ännu längre. Jimmy hade hela tiden kontakt med socialen om mina framsteg. En dag sa han att hemresan började närma sig. Jag åkte sedan hem precis innan jul.

Hur kändes detta? Det var ju naturligtvis världens bästa julklapp! Men jag kommer ihåg att jag grät hela natten. Det var tungt eftersom man lämnade människor som gett mig stöd och hjälp. Visst, det är

deras jobb, men man märker att de var personer som trodde på mig. Jag skrev en dikt som heter ”Oasens sång” när jag åkte som de satte upp i personalrummet. Längst ner på pappret skrev jag ”glöm mig inte” och undertecknade Anna ”Pling”. Hur är det för er familj nu? Det är mycket bättre än det varit, särskilt mellan mig och min mamma. Vi kommer bättre överens och det är inte ofta det är bråk. Men vi bråkar såklart ibland. Det är ju ändå min morsa, ha ha!

Tycker du att du har förändrats? Jag har insett att jag är en stark person. De kompisar som påverkade mig förr kan inte påverka mig längre. Jag har mål som jag vill klara av. Jag vet att jag har potential, kapacitet och att jag kan. Jag vill inte leva ett liv där jag känner att min tid på Oasen är till ingen nytta. Jag är 16 år nu men känner mig redan år före mina klasskamrater. Jag har blivit medveten om mina brister och vad jag behöver jobba på. Så jag ser till att komma vidare och gör vad som krävs. Hur ser framtiden ut? Mitt mål är att komma in på gymnasiet. Jag vill inte gå ut nian utan att komma in på en bra linje. Men tar jag mig inte in så går det ändå. Då får jag ta det och kämpa på. Kanske gå om ett år och göra vad som krävs. Jag är inte världens bästa elev men jag vet att jag kommer att lyckas. Jag skulle gärna gå musikgymnasium men om det inte går så blir det kanske barn och fritid. Min pappa har alltid sagt att jag borde jobba med människor. Han har kanske rätt, hi hi. En grej jag har fått bekräftat är att du kan lyckas med allt om du vill. Jag kom från det lägsta man kan vara i min ålder. Jag satt ingrodd i skiten. Men jag kom upp. Jag är så stolt över mig själv!

Du kan lyckas med allt om du vill. Jag kom från det lägsta man kan vara i min ålder. Jag satt ingrodd i skiten. Men jag kom upp. Jag är så stolt över mig själv! NOT: Flickans namn är utbytt av sekretessskäl.

5


Oasens idé är enkel: all vård samlad under samma tak. Vi har i utredningar och behandling arbetat efter detta tankesätt i över 20 år. Men vad innebär det? Vad får en placerande kommun ut av detta? Vilka är fördelarna för de barn och familjer som kommer till Oasen HVB? Följ med på en översikt av Oasens verksamhet.

sam

Oasen HVB tar emot barn och familjer för utredning och behandling. När en familj med barn kommer till Oasen är barnets ålder 0-16 år. Om barnet kommer utan föräldrar så är åldern 7-16 år.

Vi har bred kompetens på Oasen för att ställa en rad diagnoser. Vi hjälper till med detta genom våra utredningar. Även i behandlingen har vi hög kompetens av att hantera dessa barn och vuxna med särskilda behov. ematik probl l ik ia c lemat »» So l prob ia r c o kos gnose ka dia »» Psy is r t kia ropsy »» Neu HD m »» AD yndro gers s r e p s »» A e derlin p »» Bor ergrep lla öv e u x e om »» S syndr rettes u o T »» gnos bbeldia omar, »» Du sjukd s o k y iga ps »» Övr drom stsyn e g n Å »» heter gsvårig in n r ä r »» Inl sione epres d / r ie »» Fob ndrom ngssy å v T » »

AL

und

MÅLGRUPP Diagnoser

me

TA

ENHETER & BOENDE

Att komma hem. Att vara hemma. Det är den känsla av omtanke vi vill förmedla med våra boenden. Beroende på placeringstyp erbjuder Oasen HVB två olika enheter med boende: Familjeenheten är inriktad på familjeplaceringar och Barnenheten tar emot barn som kommer utan sina föräldrar. På Familjeenheten finns det både rum för familjer i vår huvudbyggnad men också helt egna lägenhetsboenden. På Barnenheten får alla barn ett eget rum. På Barnenheten ligger även Röda Stugan, ett boende som är till för att förbereda ungdomar på att komma tillbaka till deras hemmiljö igen.

Fakta Familjeenheten

Fakta Barnenheten

Målgrupp: Barn i åldern 0-16 år med sina familjer, samt blivande föräldrar. Antal platser: 37. Upptagningsområde: Hela Sverige. Placeringsgrund: Planerade och akuta placeringar enligt SoL & LVU. Utredningsperspektiv: Socialt, psykologiskt, barn- och vuxenpsykiatriskt. Utlåtanden: Psykolog, Psykiatriker, ICDP, Skola & förskola, ART

Målgrupp: Barn i åldern 7-16 år. Antal platser: 20. Upptagningsområde: Hela Sverige. Placeringsgrund: Planerade och akuta placeringar enligt SoL & LVU. Utredningsperspektiv: Socialt, psykologiskt, barn- och vuxenpsykiatriskt. Utlåtanden: Psykolog, Psykiatriker, Skola & förskola, ART

Vardagsrum Barnenheten

Eget rum på Barnenheten

Lägenhetsboende vid Familjeenheten

Barnenheten ligger på en lantgård


LLT

der

mma

Utredningar

Utredningsperspektiv

Utlåtanden

- Psykologutlåtande - Läkarutlåtande - Skolutlåtande - Förskoleutlåtande - ICDP-utlåtande - ART-utlåtande

SKOLA

På Oasen driver vi en egen skola som är godkänd av Skolverket. I skolan ingår: • Grundskola • Grundsärskola • Förskoleklass Varje elev får en individuell skolgång. Fördelen med vår skolverksamhet är att vi under hela dygnet kan behandla och observera barnen. Detta ger även bättre förutsättningar för att lyckas. Vi har också hjälpt många elever att ta sig vidare till linjer på gymnasiet.

Familjeenhetens huvudbyggnad

Behandlingen utgår i huvudsak från kognitiv beteendeterapi, KBT. I KBT sker behandlingen genom att förändra tankar, känslor och handlingsmönster hos klienten. I KBT arbetar klienten och terapeut gemensamt. Vi arbetar efter ICDP & BBIC.Vårt arbete utvärderas kontinuerligt.

»» Socialt »» Psykologiskt: barn & vuxen »» Medicinskt: barn- och vuxenpsykiatriskt

AK

Oasen har ett eget stall

Behandling

Allt behandlingsarbete har sin grund i en individuell genomförandeplan. Behandlingsarbetet bygger på väl beprövade metoder och är forskningsanknutet.

Vi gör sociala utredningar helt efter kommunens beställning. Individen står alltid i centrum.

Text: Jonas Sandwall Bild: Garbis H. Sarafian

ed

A

TJÄNSTER

B

Metoder & förhållningssätt Metodval och behandling utgår helt från familjernas och barnens behov.

PERSONAL

Vår personal är vår viktigaste resurs. Vi investerar alltid i en hög personalkompetens. Detta innebär att vi under åren har haft många fortbildningar och ställt höga krav på personalens kunskapsnivå. Manualen för ART är så pass viktig för oss att vi löpande låter all vår personal gå ART-tränarutbildning.

Komplett team

Utrednings- och behandlingsarbetet utförs i team. Teamet har de roller som krävs för sociala utredningar och behandlingsarbete. I teamet finns: »» »» »» »»

Föreståndare Socionomer Psykologer Läkare med specialistkompetens i psykiatri

»» »» »» »»

Sjuksköterskor Behandlingspersonal Lärare & pedagoger Metodutvecklare

Kompetens

Vi menar allvar med kompetens. Utbildning är därför av yttersta vikt. Personal vidareutbildas ständigt. Nyckelfunktioner får ytterligare spetskompetens inom sina respektive områden.

Crossåkning är en populär fritidsaktivitet

ildning Ledarskapsutb ART-tränare trainer ART-master g ART-utbildnin 3 ICDP: nivå 1ERASOR MI BBIC

Skolan ligger i anslutning till Barnenheten


Trygghet för familjerna

Jimmy Olausson arbetar som utredare på Oasens Familjeenhet. Han går från mitten av mars in och vikarierar som biträdande föreståndare. Vi vill naturligtvis veta lite mer om Jimmy och sätter oss ner för en frågestund.

Text: Jonas Sandwall

Bild: Garbis H. Sarafian

där jag examinerades till en fil. kand. i pedagogik med inriktningen mot ungdoms- och missbruksvård.

Från och med mars kommer du vikariera som biträdande föreståndare. Men vem är du? Berätta lite om dig själv. Ha ha, okej. Ja, jag en man i 40-årsåldern (42 i år). Gift med Lotta som arbetar som förskolelärare inom Jönköpings kommun. Vi har två flickor på 11 och 8,5 år. Har mina rötter i Huskvarna där vi också numera är bosatta. På fritiden ägnar jag mycket tid med min familj. Andra intressen är vänner, idrott, natur, resor, läsa en god bok samt spel. Har även fallit för Wordfeud! Hur ser din bakgrund ut? Har du alltid arbetat med HVB? Nej, drömmen var att öppna egen skivbutik. Jag arbetade under några år med detta samt i andra slags butiker. Jag har även arbetat inom data och lagerverksamhet. Under dessa år var jag involverad i ungdomsidrott och arbetade ideellt inom idrottsrörelsen. Genom det arbetet kom jag i kontakt med ungdomar och deras föräldrar. Många som såg mitt engagemang brukade kommentera och uppmuntra med att ”du borde ju jobba med barn och ungdomar”. Till slut tog jag steget och valde att utbilda mig vidare. Jag gick tre intressanta år på Växjö Universitet (numera Linnéuniversitet)

Vad hände sedan? Jag började arbeta parallellt med studierna på ett behandlingshem i Jönköpingstakten. Jag minns att direkt när jag klev innanför dörren så kände jag ett enormt driv och tillfredställelse av att kunna göra nytta. Vi har alla olika bakgrunder som formar oss till de individer vi är idag. Tyvärr har många barn och ungdomar historier som orsakat dem en ogynnsam start i livet eller händelser som gör att de mår dåligt. Men jag kunde påverka deras livssituation till något bättre. På ett HVB får man vara med

sig till och påbörjade en positiv utveckling för första gången i sitt liv. Att meddela att jag skulle byta arbete och ”försvinna” från henne gjorde fruktansvärt ont. När jag berättade försvann hon iväg. Jag fann henne senare vid en tågräls. Jag satt ned med henne och kunde till slut förmå henne att följa mig tillbaka innan tåget susade förbi. Detta är en del i utmaningen som vi professionella möter i vårt arbete med andra människor, att bygga en relation där klienten känner trygghet. På Oasen märktes att dessa ingredienser fanns. En tydlighet, förutsägbarhet och professionellt bemötande på alla plan. Hur ser du på din nya uppgift? Jag ser verkligen fram emot utmaningen. Jag

Barn som kommer till HVB är i någon form trasiga, lider brist på att bli sedda eller bekräftade för den individ de innerst inne är. och se förändringarna. Barn som kommer till HVB är i någon form trasiga, lider brist på att bli sedda eller bekräftade för den individ de innerst inne är. Jag märkte att jag blev en slags nyfunnen trygghet för många barn och ungdomar. Jag lyssnade, såg dem och försökte förstå deras sorg och besvikelse. Det fick dem att successivt växa som individer och känna tilltro till deras egen förmåga och tro på framtiden. Hur landade du på Oasen? Genom en annons. Jag fick jobbet men tackade först nej. Jag tyckte att det var jobbigt att lämna de ungdomar som jag arbetade med; jag ville fullfölja det jag påbörjat. Efter en tid ringde Oasen igen och frågade kring en tjänst på Familjeenheten som jag då tog. Men det var ändå svårt att lämna ungdomarna jag arbetat med och lärt känna. Framförallt minns jag en flicka som känt sig missförstådd av vuxna. Hon hade destruktiva beteenden och hade struntat i skolan under lång tid. Hon uttryckte att jag var den förste som hon vågade anförtro

kommer i grunden ha kvar min befattning som utredare. Samtidigt kommer en tid med fokus på hela verksamheten och kontakten mot socialtjänsten. När kommuner vänder sig till Oasen är det många gånger akut eller som en sista utväg. De har prövat olika alternativ på hemmaplan och söker nu spetskompetens från oss. När en familj placeras på Oasen anstränger vi oss till det yttersta för att hjälpa den placerade familjens samtliga individer. När man kommer till oss kan man känna både ilska, rädsla och oro. Man kanske inte har kommit hit frivilligt. På Oasen strävar vi mot att alla parter ska bli nöjda samtidigt som man har barnets bästa i centrum. Personalen är vårt allra viktigaste verktyg och det är viktigt att personalen mår bra, känner förtroende och har rätt kompetens. Mår vår personal bra påverkar detta naturligtvis vårt utrednings- och behandlingsarbete i en positiv riktning. Om personalen själva innehar och känner omtanke, kompetens och trygghet kan de förmedla detta i sitt arbete mot klient och socialtjänst.

VÄLKOMMEN TILL OASEN

OASENS ENHETER

Barnhemmet Oasen är ett HVB-hem för utredning och behandling. Vi tar emot både familjer och ensamkommande barn för planerade och akuta placeringar enligt SoL & LVU. Vi har bedrivit vårdverksamhet i över 20 år. Längs vägen har vi lärt oss mycket och fått stor erfarenhet. Barn och familjer står alltid i centrum. Vi erbjuder ett komplett utrednings- och behandlingsteam. Teamet består av socionomer, psykologer, läkare med specialistkompetens i psykiatri, sjuksköterskor, pedagoger, metodutvecklare och behandlingspersonal. Alla våra utredare är BBIC-utbildade. ART, Aggression Replacement Training, PEACE4Kids, PREPARE, BBIC, ICDP och MI är några av våra behandlingsmetoder och förhållningssätt.

Familjeenheten tar emot familjer med barn i åldern 0-16 år. SoL & LVU

Barnenheten tar emot ensamkommande barn i åldern 7-16 år. SoL & LVU

KONTAKTA OASEN

Vi tar emot akutplaceringar dygnet runt och hjälper till med att ordna transporter över hela landet.

0380-472 00 info@oasen.com

www.oasen.com

20 ÅR Barnhemmet Oasen 1991 - 2011

Barnhemmet Oasen är med i:

Projektledning & layout Sandwall Kommunikation AB www.sandwall.me

Oasen HVB är miljöcertifierat. Tidningen är tryckt på miljövänligt papper med hänsyn till naturen.

I skolverksamheten finns: - Förskoleklass - Grundskola - Grundsärskola

Postadress: Barnhemmet Oasen AB, Box 199, 578 24 ANEBY Besöksadress: Fasanstigen 17-25, ANEBY Tel: 0380-472 00, Fax: 0380-418 11 Ansvarig utgivare: Rune Nensén


Tidningen Oasen nr 18  

Tidningen Oasen är en tidskrift för dig som arbetar inom socialt område.

Advertisement
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you