Sökandet efter elementstenarna

Den gamle mannen skrockade åt sin egen påhittighet. Tar gav honom en skeptisk hånfull blick, men han sa inget. ”Nåväl, jag vill att du införskaffar en sak åt mig. Du får självklart bra betalt”.

Tar tänkte protestera, men hann inte förrän den gamle mannen började prata igen. ”Vet du hur slottet ser ut?”

Det visste Tar. Man hade grävt ut en större kanal från Relnore som rann genom Collcott och den rann även genom slottet. Denna huvudkanal försåg hela Collcott med vatten och även en del fisk som hade råkat simma in där. Slottet var uppbyggt på båda sidor om kanalen. På den östra sidan låg huvuddelen där kungen normalt höll till. Där fanns även garnisonen och de stora fina salar där man höll banketter och middagar, det fanns också otaliga gästrum som för det mesta stod tomma. På den västra sidan av kanalen fanns den mindre delen av slottet där de flesta lager fanns. På den sidan fanns även kök och skafferier för att förse kungen och hans gäster med mat. Där kanalen lämnade slottsområdet grenade den sedan ut sig i Collcott.

Man hade byggt stora galler som man sänkt ner i vattnet för att förhindra människor från att ta sig in i slottsområdet via kanalen.

De båda sidorna av slottet som åtskiljdes av kanalen, bands samman av en stor bro som löpte högt i luften mellan de höga torn som stod likt jättelika vaktposter på varsin sida. Runt omkring hela slottet sträckte sig en tjock, hög ringmur och man kom bara in på borggårdarna genom två stora portar, en på vardera sidan om kanalen. Det fanns även två mindre broar som på marknivå förband de båda sidorna. Bron som låg närmast staden var för det mesta uppfälld av säkerhetsskäl och användes nästan aldrig. Den andra låg bortom bron mellan tornen och användes för det mesta bara av kökspersonalen. Man var alltså tvungen att bestämma sig för vilken del av slottet man ville till innan man gick innanför murarna. Utanför fanns det gott om broar, så om man hade svårt att bestämma sig för vilken del av slottet man ville till hade man gott om valmöjligheter. Men det var utanför slottsmurarna det. Tar