Issuu on Google+

Nordiskt-Baltiskt Samarbete 1991–2031


Innehållsförteckning Förord: mera är bättre Linnar Viik: ”En gemensam digital marknad skulle gynna alla regeringar, företag och invånare i Östersjöregionen” En delad agenda skulle stärka forskningssamarbetet Nya värderingar och ändrad livsstil krävs för en verkligt grön ekonomi Från riktlinjer till mötesplatser för industriellt samarbete Framtiden för kreativa näringar: en grön nisch, kreativa partnerskap eller språkligt ogräs Demografi – för svårt för oss? Nordisk-baltisk strategi för regionens demografiska utveckling Lösningar: höjning av pensionsåldern och bättre stöd för äldre Vi står inför spännande utmaningar Gemensamt mål: ett jämställt samhälle som är medvetet om klimatförändringar Carita Peltonen: ”Arbetet med att involvera män är viktigt” Baltikums och Nordens möjligheter på 2000-talet: grön tillväxt, yrkesturism och nya politiska partier Per-Kristian Foss: ”Gränsöverskridande samarbete ger fler jobb i Östersjöregionen” Fem turbulenta dagar för 21 år sedan Nya utmaningar i östersjösamarbetet för både Norden och Baltikum Utrikesministrar: NB8-samarbete i den närmaste framtiden Om skriftställarna

1 2 6 8 15 16 23 24 28 29 30 34 36 40 42 44 46 48

MERA är bättre ... Nordiskt-Baltiskt Samarbete 1991-2031 © Nordiska ministerrådets kontor i Estland, Tallinn 2012 © Nordiska ministerrådets kontor i Lettland, Riga 2012 © Nordiska ministerrådets kontor i Litauen, Vilnius 2012 ISBN 978-9949-30-744-9 Redaktör: Triin Oppi Redaktion: Inga Puriņa, Martynas Snieganas, Berth Sundström, Imants Gross, Bo Harald Tillberg Översättning: Luisa Översättningsbyrå AB & Marika Gintere Tryck: Reusner AB, Estland Layout: Tuuli Aule, Estland Exemplar: 1000 på engelska och 1000 på svenska Tryckt på miljövänligt papper. Fler nordiska publikationer: www.norden.org/publikationer Tryckt i Estland

441  739 Trycksak


Mera är bättre I den här skriften har vi gett ordet till baltiska och nordiska specialister som fördjupat sig i framtidsutmaningarna med sikte på att genom samarbete inom Östersjöregionen finna lösningar på våra gemensamma utmaningar. Vi har bett om personliga åsikter, inte om officiella ställningstaganden och därmed hoppas vi att kunna bidra till debatten om vad vi kan göra bättre tillsammans i framtiden. De ämnesområden som vi fått in synpunkter på är: IT och forskning, befolkningsutveckling, kreativa industrier, grön tillväxt, jämställdhet samt regionalt samarbete.    Trots att vi i Nordeuropa ser ut att ha klarat oss förhållandevis väl under rådande dystra ekonomiska tider har vi all orsak att inte blunda för det faktum att det fortfarande finns mycket att göra i Östersjöregionen, i avsikt att skapa ekonomiskt underlag för att minska på ekonomiska och sociala klyftor länderna emellan. De demografiska utmaningarna för framtiden där befolkningen åldras och försörjningsbalansen sätts på prov gäller för hela Europa. I de baltiska länderna är problemen svårare till följd av emigration inom EU-området, ofta i riktning mot de nordiska länderna.    Fri rörlighet är en självklarhet inom Europa, den stärker vår konkurrenskraft. Låt oss därför inom vår egen region arbeta för att minska negativa effekter av rörlighet inom områden som lider av att människor väljer att flytta bort, genom att utveckla verktyg för att minimera dessa konsekvenser. Tillsammans bör vi aktivt jobba för att finna lösningar på hur den fria rörligheten kan utvecklas så att den stärker nätverket inom regionen, och förbättrar vår gemensamma konkurrenskraft utåt. Det gäller att hitta lösningar som är hållbara för framtiden i alla delar inom regionen i en allt tuffare omgivning där konkurrensen hårdnar och risken för att jobben försvinner till en annan värdsdel ökar dag för dag.    Här finns det definitivt plats för mera samarbete – inte mindre. Omvänt är det självfallet så att om vi inte nu är på vår vakt löper vi risk för att det uppstår befolkningspolitiska vakuum som utarmar stora delar av vår region och därmed försvagar hela närområdet.    Med olika utgångspunkter ser det ut som om alla skulle ha kommit fram till att i det nordisk-baltiska samarbetet nu gäller – mera är bättre. Halldór Ásgrímsson Nordiska ministerrådets generalsekreterare

1


Linnar Viik: ”En gemensam digital marknad skulle gynna alla regeringar, företag och invånare i Östersjöregionen” Östersjöregionen har en unik möjlighet att bilda ett gränsöverskridande informationssamhälle, säger den estniska IT-visionären Linnar Viik. En gemensam digital marknad och delade IT-baserade tjänster skulle ge stora fördelar för regionens företag och invånare, säger han. Intervju av Arko Olesk Tallinns Universitet/Postimees, Estland

Vad är det som gör att Östersjöregionen placerar sig i en sådan bra position beträffande innovation och forskning? Östersjöregionen, som utgörs av de nordiska länderna plus de tre baltiska staterna, har absolut unika möjligheter. För det första har vi goda traditioner och utmärkt kvalitet i akademisk utbildning och målforskning. Detta gäller inte enbart Finland, Sverige eller Danmark – vi har genomgående bra grundläggande akademiska utbildningar i hela regionen. Vi har flera framgångsrika gemensamma satsningar på akademiska och högre utbildningar. Jag skulle vilja att alla studenter som är inskrivna vid ett universitet i Östersjöregionen har en obligatorisk studietermin vid ett annat universitet i regionen, redan år 2020, vilket skulle utveckla den akademiska mångfalden.

När vi ser på miljö för företagandet i Nordeuropa och de baltiska staterna kan vi se att vi är mycket mer företagsamma i att utnyttja IKT; vår nyetableringskultur är mycket bättre integrerad i samhällets DNA jämfört med resten av Europa. Vi kan vara stolta över detta. En annan aspekt, utöver akademisk kompetens, är betydelsen av IKT utveckling som ett starkt kompetensområde vid olika företag med R & D (forskning och utveckling) kontor i vår region. Det är glädjande eftersom det betyder att vi inte har förlorat vår styrka i mobila tillämpningstjänster och utvecklingen av infrastruktur för mobil kommunikation. Tvärtom. Vi har bra fokus på detta i Sverige och Finland; vi har utmärkt fokus på olika användbarhetsaspekter i Danmark och på applikationsutveckling i de baltiska staterna. Vi har regional efterfrågan för akademisk kunskap och en bra grund för överföring av denna kunskap till fungerande lösningar, produkter och tjänster.    När vi ser på miljö för företagandet i Nordeuropa och de baltiska staterna kan vi se att vi är mycket mer

2

företagsamma i att utnyttja IKT; vår nyetableringskultur är mycket bättre integrerad i samhällets DNA jämfört med resten av Europa. Vi kan vara stolta över detta, och det för säkert med sig många nya affärsmöjligheter inom och utanför regionen.    Så vi har goda förutsättningar. Sist men inte minst vill jag understryka att regeringarna i vår region har insett att innovation och entreprenörskap är nyckelaspekter vid skapande av jobb och välfärd samt för konkurrensförmågan i samhället. Vad kan byggas på dessa förutsättningar som medborgarna kan dra nytta av? Det är mycket intressant att betrakta de områden där informationsteknologin har utnyttjats. Den största effekten av IT-utvecklingen ligger naturligtvis i digital kommunikation, vilket vi ser överallt runt omkring oss. Den andra nivån är relaterad till finansiella tjänster, industri och handel. Nu ser vi nya horisonter där IT kommer att tillämpas.    IT-applikationer är nu för tiden normen för tjänster, inklusive turism och värdskap, men även offentliga tjänster blir mer och mer integrerade med informationsteknologin. Dessa omfattar olika områden av hälso-, utbildnings- och sociala tjänster. Bra väldesignade IT-lösningar kan vara användbara i förebyggandet av olika risksituationer. Det kan vara ett bra verktyg för självservice i samhället men även höja kompetensen hos en statstjänsteman eller en tjänsteleverantör, tack vare möjligheten till att ta del av sina kollegors kunskapsbaser.    Vi har ett mycket bra exempel inom hälsovården: radiologi. Radiologi är en specifik domän inom hälsotjänster där radiologen och patienten faktiskt aldrig träffas. Övergången mot digital radiologi är vad som sker just nu i Nordeuropa och de baltiska staterna, men uppenbarligen tar det längre tid i större länder. Den yrkesmässiga kompetensbasen inom området är redan väl sammanlänkad. Det är möjligt att få ett andra utlåtande för en patient i Estland – eller till och med ett första utlåtande från radiologen – från en radiolog som fysiskt befinner sig i Kuopio, Gävle, Köpenhamn eller på den estniska ön Dagö.    Vårdmarknadens fokusering på kompetens snarare än institutioner är inte bara en utmaning i reglerande

IT och forskning


Johannes Jansson/norden.org

IT och forskning

3


och administrativt avseende, utan har mest att göra med människors sätt att tänka. Det är en utmaning, men det känns bra att veta att vi lever i ett nordeuropeiskt kulturutrymme där inga sanningar är skrivna i sten och där tradition inte är ett värde per se, och innovation är något som människor mer än gärna vill diskutera. De är öppna för nya idéer och nya lösningar.    Det finns många yrkestjänster, bl.a. revision, finanstjänster, juridiktjänster, affärsrådgivning och andra tjänster där ett gemensamt marknadsformat skulle vara till nytta för många. Hur integrerad tror du att regionen kan bli, vad gäller IKT samarbete och gemensamma aktiviteter? Jag ser långt fler möjligheter för en fullt inbäddad integration av IT i framtidens samhällsstruktur i Östersjöregionen än någon annanstans i den Europeiska Unionen. Jag ser en större regionalisering även inom informationssamhället och nätverksekonomin. Nordeuropa är den mest dynamiska regionen i Europa. Vi behöver inte ägna tid åt att fundera över varför hela Europa inte kan röra sig framåt lika dynamiskt. Vi väljer själva vår takt och delar vår kunskap med resten av Europa under de närmaste årtiondena.

Gränsöverskridande licenssystem är en sak vi borde fokusera på tillsammans för att skapa en gemensam nordiskbaltisk licensmiljö för intellektuell egendom. Ett av flaggskeppsinitiativen för Europakommissionens bredskaliga och viktiga program ”Digital agenda” är den digitala inre marknaden. Denna marknad tillför nya värden till uppgiften att riva barriärer för en riktigt fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital: fri rörlighet för kunskap och information i Europa och därpå baserade tjänster. Den digitala inre marknaden skulle skapa enorma fördelar, i synnerhet för mindre länder och samhällen. Om vi har åtkomst till dess kontenta på en likvärdig basis med de större länderna, kan våra kreativa industrier använda den europeiska marknaden som hemmabas för sina tjänster för att nå vidare ut på den globala marknaden.    Inom initiativet för den inre marknaden kan jag även se möjligheter för snabbare regional utveckling och en gemensam nordisk-baltisk inre marknad. Det skulle verkligen behöva uppmärksammas av samtliga regeringar i vår region att detta är något som skulle gagna alla regionens invånare och företag, samt att det skulle integrera våra framsteg inom nyttjande av IT i våra samhällen. Vad skulle det innebära rent praktiskt? Det skulle innebära många saker. De viktigaste är att tänka oförbehållsamt, utan gränser. Det skulle till exempel innebära att Spotify, den framstående Sverigebaserade online musiktjänsten, skulle bli tillgänglig i samtliga nordiska och baltiska länder inom ramen av samma gränsöverskridande licenssystem. Gränsöverskridande licenssystem är en sak vi borde

4

fokusera på tillsammans för att skapa en gemensam nordisk-baltisk licensmiljö för intellektuell egendom. Detta skulle medföra enorma fördelar för musiker, producenter, användare och tjänsteleverantörer. Endast med hjälp av lagstiftning och utan ytterligare behov av att investera miljarder, kan vi skapa en marknad som är fem gånger större än vad våra individuella marknader är nu. Vi kan skapa en marknad med 20 miljoner personer endast genom att ha en bättre lagstiftning och tänka lite annorlunda.

Jag förväntar mig en förhöjd medvetenhet även bland industriorganisationer, eftersom den digitala inre marknaden inte enbart berör IT-företag och telekommunikationsföretag. Den omfattar tjänsteföretag, transitföretag, logistik, turism, handel, tillverkningsindustri mm. Vi kan tänka oss en framtid med telekommunikationstjänster utan några roamingavgifter. Det är en stor och långsiktig vision för Europa, men den kan genomföras fortare i vår region. Övergången till en marknad utan roamingavgifter ger även ett enormt incitament och möjlighet till att göra applikationsbaserade tjänster tillgängliga i varje land. Vart jag än beger mig har jag tillgång till en mängd mobilbaserade tjänster som i dag är splittrade mellan olika marknader.    Den digitala inre marknaden skulle även innebära att närhelst jag behöver besöka en läkare i ett annat land, har de – med mitt samtycke – tillgång till mina medicinska uppgifter. Detta skulle även innebära att jag kan arbeta i andra europeiska länder och komma åt mina yrkescertifikat, examensbevis och avgångsbetyg i elektroniskt format, inte på papper, utan något översättningsbehov, vilket är fallet i dag. Det skulle också innebära att vi skulle börja harmonisera våra regelverk och tjänster. Till exempel kraven som gäller för allmän transport.    Det gränsöverskridande informationssamhället kommer att bli ett huvudtema de närmsta 20 åren. De länder som fokuserar på gränsöverskridande och bilateral utveckling av informationssamhället idag kommer inte bara gagna sina samhällen, utan förvärvar också en kompetens med stora erfarenheter som de kan dela med sig, både offentligt och kommersiellt. Vilken roll spelar de olika intressenterna i den processen? Vi har sett en hel del initiativ som har lyckats i ett land, med fördelar som är mycket tydliga även för ett annat land, dock fokuserar man av någon anledning enbart på orsaker till varför det inte kan implementeras där. Detta kunde bekämpas till exempel med hjälp av en gemensam kommitté för informationssamhället.    Hur som helst, jag kan se att företag i vår region tänker mer och mer långsiktigt: de utgår verkligen från ett konkurrenskraftigt perspektiv och ser att det

IT och forskning


finns mer att vinna än att förlora från en satsning på gemensam marknad och digital inre marknad i Norden och Östersjöregionen. Jag förväntar mig en förhöjd medvetenhet även bland industriorganisationer, eftersom den digitala inre marknaden inte enbart berör ITföretag och telekommunikationsföretag. Den omfattar tjänsteföretag, transitföretag, logistik, turism, handel, tillverkningsindustri mm. Alla branscher påverkas av den.    Det tog drygt 20 år att implementera originalidén för ett gemensamt energinät runt Östersjön. Vi kan se att vi inte har kapacitet för att kunna möta den verkliga efterfrågan på energinätet. Vi behöver ta lärdom från vad vi uträttat med EstLink och övriga energiprojekt i Östersjöregionen och fortsätta framåt. Vi måste implementera frågor om sammanlänkning av olika tjänster och branscher snabbare än vi gjorde i energisektorn.

Det är viktigt att identifiera industrins och privata sektorns medvetenhet i frågan. Den privata sektorn tenderar att agera beskyddande, i synnerhet i kristider. De vill skydda sina befintliga affärsmodeller och etablerade marknader. Genom att ha en större marknad, en nordisk-baltisk marknad, utmanas deras marknadsandelar och affärsmodeller. Vilket troligtvis inte är en önskvärd situation för många företag! Nordeuropa – eller Sverige, för att vara mer precis – är även den plats där Piratpartiet bildades. De har nyligen även lyckats bra vid val i Tyskland. Kan de bli en avgörande kraft vid implementering av dessa idéer, eftersom de har en liknande agenda? Jag tror att den agenda jag talar om här inte är unik för Piratpartiet som har arbetat med att föra fram frågor om det växande informationssamhället till allmänhetens kännedom, efter att de har sopats under mattan i ett antal år. Vi har bokstavligen blundat för frågor som faktiskt ligger på bordet. Den politik jag syftar på, är inte längre unik för Piratpartiet, den har accepterats och tagits an av alla större politiska rörelser i Nordeuropa. Detta visar på politikers förmåga till att lära sig, inte bara till förmån för popularitet och populism, utan för att verkligen främja sina samhällen. De är på väg att infoga frågor och utmaningar gällande den digitala inre marknaden i sin befintliga politiska agenda.    Det handlar inte så mycket om vem som styr. Jag känner att vår region inte drivs av kortsiktiga opportunistiska politiska rörelser, utan mer av långsiktiga agendor som är underlag för samtliga större politiska partier.

mycket nära och integrerad agenda för Östersjöregionen gällande frågor om innovation och informationssamhället. Vi har sett en hel del initiativ som har lyckats i ett land, med fördelar som är mycket tydliga även för ett annat land, dock fokuserar man av någon anledning enbart på orsaker till varför det inte kan implementeras där. Detta kunde bekämpas till exempel med hjälp av en gemensam kommitté för informationssamhället.    Idén att bilda en gemensam tvärstatlig kommitté för viktiga områden föreslogs i en rapport till de estniska och finska regeringarna. Naturligtvis kräver detta intresse från regeringarna. Vi kan se att Estland och Finland är starkt integrerade, inte enbart av kulturella orsaker utan även ekonomiskt: vi kan glädjas åt social rörlighet och affärsintegration. Detta skapar god efterfrågan på gemensamma tjänster, med en gemensam agenda och gemensamma initiativ.    Jag skulle vilja se en gemensam tvärstatlig innovationskommitté som gemensamt skulle fastställa en Nordeuropeisk agenda. Kan vår region även bli ett exempel för resten av världen? Finns det någon exportpotential för dessa projekt? Min personliga erfarenhet som rådgivare till regeringar om innovations- och informationspolitik har lett mig till slutsatsen att teknologin är samma överallt – det är de sociala, kulturella, politiska och ekonomiska konsekvenserna eller andra lokala aspekter som kan göra nya idéer svåra att förverkliga.    Vid uppbyggandet av Nordens och Baltikums gemensamma satsning bör vi först fokusera på fördelen som den medför för våra egna samhällen och inte på exportmöjligheter. Om det fungerar bra och skapar fördelar för slutanvändaren, har det verkligen ett värde som kan exporteras och lokaliseras till andra länder och regioner runt om i världen.

Kan nya tjänster användas av hela regionen i framtiden istället för att utvecklas för individuella länder? Jag ser definitivt fram emot en process där vi har en

IT och forskning

5


En delad agenda skulle stärka forskningssamarbetet Geografisk närhet och liknande kulturer bidrar till forskningssamarbetet i Östersjöregionen, men de flesta gemensamma forskningsprojekt tenderar att försvinna ut till resten av Europa, säger forskarna. av Arko Olesk Tallinns Universitet/Postimees, Estland ”Vår kontakt inleddes när en av våra medarbetare började arbeta vid ett finskt universitet,” minns Peeter Laud, forskningschef vid Cybernetica, ett estniskt företag vars lösningar för informationssäkerhet ligger bakom flera länders prisade e-tjänster. ”I dag samarbetar vi mycket mer med den nordiska regionen än någon annan,” säger han.    Jaak Vilo, professor i bioinformation vid Tartu Universitet, har en liknande berättelse: han tog sin PhD (Fil dr) vid Helsingfors Universitet och arbetar där nu, med cancerforskning inom ett internationellt forskningskonsortium med både privata och statliga ägare.    Laud och Vilo är inte de enda exemplen vad gäller forskning inom IKT. Personliga kontakter som man skapar under studietiden formar tydligt samarbetet i Östersjöregionen.    Det finns flera program som hjälper att hålla nätverk starka och växande. Som ett exempel pekar både Laud och Vilo ut NordSecMob, ett masterprogram inom säkerhet och mobil datakunskap, som erbjuds gemensamt av fem universitet: Aalto-universitetet i Finland, Kungliga Tekniska Högskolan i Sverige, Norges Teknisk Naturvetenskapliga universitet, Danmarks Tekniska Universitet och Tartu Universitet i Estland.    ”Kontakterna kan ha skapats på grund av den geografiska närheten, men det är den positiva återkopplingen som får oss att fortsätta arbeta tillsammans,” säger Laud om samarbetet i Östersjöregionen.    Gemensamma kulturella grunddrag som en katalysator för nordiskt IKT forskningssamarbete betonades även i en studie från 2007 kallad ‘Nordic ICT Foresight’. ”Vi försökte fastställa vad en nordisk stil för innovation kunde vara,” berättar projektledaren Toni Ahlqvist från VTT Tekniska Forskningscenter i Finland.    ”Jag påstår att det handlar mer om kulturella egenskaper än tekniska frågor,” förklarar Ahlqvist. ”Det är ett slags kulturell plattform där IKT-infrastruktur kan byggas på.” Även om studien initierades av fyra nordiska forskningsorganisationer – VTT (Finland), FOI (Sverige), SINTEF (Norge) och DTI (Danmark) – och fokuserades på dessa fyra länder, kunde mycket av detta även

6

tillämpas i de baltiska staterna,” säger han.    Men även om de inofficiella banden mellan forskarna runt Östersjön är starka, misslyckas man ofta att överföra dem till officiella samarbetsprojekt. ”Internationellt sker det mesta av vårt samarbete och våra kontakter [med andra institutioner i Östersjöregionen] genom större europeiska program,” säger Vilo. ”Det finns nästan inga bilaterala kontakter, på grund av att det inte existerar några finansieringsmekanismer för sådant samarbete.”    ”De flesta av våra finansierade nätverksaktiviteter är riktade mot Centraleuropa,” tillägger Vilo. ”Och ser man detta från deras perspektiv är en partner från Nordeuropa oftast tillräckligt.”    Skulle en finansieringsplan befrämja regionalt forskningssamarbete? Även om det finns ett flertal program för nordiskt samarbete, är det endast ett fåtal som finansierar nordiskt och baltiskt IKT forskningssamarbete. Ett av dessa är NORIA-net Living Labs i Nordprogrammet finansierat av NordForsk, Nordiska ministerrådets finansieringsprogram.    Vilo tror att ett närmare samarbete skulle hjälpa att skapa större kompetenscentrum. ”De skulle då även bli mer attraktiva ur centraleuropeisk synvinkel och området skulle bli mer konkurrenskraftigt internationellt,” säger han. ”Som exempel, personbaserad sjukvård skulle endast kunna bli möjlig med hjälp av bredare IT- och dataanalyslösningar samt starkt samarbete inom biologi och hälsa.”    ”För vetenskapligt samarbete har vi EU:s ramverksprogram, men det verkar mer klokt att stimulera samarbete i tillämpad forskning,” tillägger Laud.    ”Finansiering är uppenbarligen en välbehövlig resurs,” säger Ahlqvist, ”men någon form av delad agenda är kanske viktigare än bara finansiering. Om man har en integrerande kulturell agenda, kan man ta fram vidsträckta projektidéer som öppnar upp ett urval av möjligheter, antingen i form av nya finansieringsmöjligheter eller nya tillämpningar och lösningar. Det är därför vi har försökt att ta reda på vad ‘nordisk’ betyder inom IKT-kulturen.”

   ”Beslutsfattare kan inte skapa denna gemensamma agenda själva – det är inte bara att göra ett enkelt tillkännagivande,” tillägger Ahlqvist. ”Det kräver en grundlig process som inbegriper flera intressenter och diskussioner på ett så brett sätt som möjligt. De nordiska länderna har en lång tradition av jämlika välfärdssamhällen. När vi kombinerar detta men en ganska avancerad företagskultur, finns det definitivt möjligheter för att skapa en e-demokrati eller en transparent IKT-baserad debattkultur.”    Även om det enligt Laud fortfarande är en lång väg att gå för att komma till liknande nivåer av e-förvaltning och flytande gränsöverskridande informationsutbyte, är detta de områden i vilka Östersjöregionen har potential för att vara mer framgångsrik än någon annan region i Europa.    ”Det finns inget specifikt område för IKT-forskning som skulle lyfta fram Östersjöregionen globalt sett,” säger Laud. ”Det är snarare den allmänna kvalitetsnivån för IKT-forskning, informationssäkerhet och e-förvaltning.”

”Finansiering är uppenbarligen en välbehövlig resurs,” säger projektledaren Toni Ahlqvist från VTT Tekniska Forskningscenter i Finland. ”Men någon form av delad agenda är kanske viktigare än bara finansiering.” IT och forskning


Johannes Jansson/norden.org

IT och forskning

7


Nya värderingar och ändrad livsstil krävs för en verkligt grön ekonomi Jānis Brizga NGO Green Liberty, Lettland

De baltiska och nordiska länderna bebos endast av ungefär 33 miljoner personer, men regionens ekosystem, kulturer och ekonomiska aktiviteter är rikliga och mångfaldiga. Dock finns det stora skillnader mellan länderna. Enligt Eurostats uppgifter låg medel-BNP per capita i de nordiska länderna under 2011 omkring 31,8 tusen EUR i dagskurs, samtidigt som BNP i de baltiska staterna var tre gånger lägre – 10,4 tusen EUR per capita. I de nordiska länderna är även hushållsutgifterna per invånare tre till fyra gånger högre än i de baltiska staterna, där de dock snabbt ökar. Även inkomsterna ökar, men inte jämt fördelat eftersom den ojämlika inkomstfördelning i de baltiska staterna, som Gini index återger, är jämförelsevis hög.    Aktuella konsumtions- och produktionsmönster i regionen har en ökande inverkan på globala resurser och ekosystem. Den inverkan är till stor del kopplat till den befintliga ekonomiska modellen där ekonomisk tillväxt anses vara den huvudsakliga förutsättningen för människans välstånd. Ekonomisk tillväxt ses som det enda redskapet för att säkerställa välstånd, skapa arbetstillfällen, hantera statsskulden, hjälpa att finansiera pensions-, hälso- och utbildningssystem samt stärka miljöskyddet genom tekniska framsteg och en ökad tillgänglighet av ekonomiska tillgångar.

Många författare har betonat att en drastisk minskning av miljöpåverkande ekonomiska aktiviteter är nödvändig för att kunna undvika civilisationens sammanbrott, och att det ska ske genom att samhällen får fram en förändring i regerande kulturella mönster, ekonomiska och institutionella system så väl som i attityder och beteende. Icke desto mindre har ekonomisk tillväxt under de senaste århundradena resulterat i uttömmande av resurser, ökade föroreningar, förlorad biologisk mångfald och flera andra miljöbetingade och sociala

8

problem, utan att ha löst globala frågor beträffande fattigdom, ojämlikhet och orättvisa. Jorden har gått in i en ny epok där antropogen inverkan på Jordsystemet har nått en sådan omfattning att en plötslig förändring i den globala miljön inte längre kan uteslutas (Rockström m.fl. 2009). Ekonomisk utveckling eller våra konsumtions- och produktionsmönster bär en stor del av ansvaret för detta. Många författare, t.ex. Assadourian (2010), Jackson (2009), Daly (2008), har betonat att en drastisk minskning av miljöpåverkande ekonomiska aktiviteter är nödvändig för att kunna undvika civilisationens sammanbrott, och att det ska ske genom att samhällen får fram en förändring i regerande kulturella mönster, ekonomiska och institutionella system så väl som i attityder och beteende.    Dagens ekonomiska konjunkturnedgång i många länder kan användas som en startpunkt för avsevärda förändringar i dessa mönster, där man ägnar mer uppmärksamhet åt miljörestriktioner, ekonomisk effektivitet och social välfärd. Traditionella ekonomier har på senare tid utmanats av nya koncept för grön ekonomi, grön tillväxt och gröna arbetstillfällen, men även negativ tillväxt och stabila statliga finanser (se ruta 1). Dessa är alternativa utvecklingsmodeller som även konkurrerar med varandra.    Av den anledningen ska alternativ till ett ekonomiskt system som endast är grundat på kvantitativ ekonomisk tillväxt övervägas vid försök att hitta lösningar till våra nuvarande och framtida problem. Fram till i dag har dock riskerna för långvarig negativ tillväxt som en potentiell konsekvens av hållbar utveckling inte undersökts tillräckligt. För närvarande tolkas begreppet grön ekonomi utifrån den neoklassiska ekonomiska paradigmet. Det är grundat på tron på en gränslös exponentiell ekonomisk tillväxt och marknadens förmåga att hantera resurserna effektivt. De flesta initiativ fokuserar primärt på effektivitetsförbättringar med hjälp av teknologiska och ekonomiska instrument. Dessa instrument är framförallt effektiva vid förhållanden som gäller i marknadsekonomi och påverkar producenternas möjligheter och konsumenternas beteende på marknaden. Ett sådant synsätt är dock otillräckligt för att kunna minska den absoluta miljöpåverkan och vända på ohållbara trender, samtidigt som det befäster en materialistisk världssyn i samhället (Greening, Green & Difiglio (2000), Fuchs & Lorek (2005), Rubik m.fl. (2009), Jackson (2009), eftersom det till största del

Grön tillväxt


Sigurður Ólafsson/norden.org

Grön tillväxt

9


ruta 1. Olika koncept av grön ekonomi

”En grön ekonomi kombinerar ekonomi med kunskap från naturvetenskapen, den har ett mycket långsiktigt perspektiv och beaktar värden som hållbarhet, gemenskapskänsla och värdesättning av sociala och miljöaspekter.” (Institutet för grön ekonomi, 2006)

”En grön ekonomi är ett system av ekonomiska aktiviteter i samband med produktion, distribution och konsumtion av varor och tjänster som resulterar i ett förbättrat välstånd för människan på lång sikt, utan att framtida generationer utsätts för signifikanta miljörisker och ekologiska brister.” (UNEP, 2010)

”Grön tillväxt identifierar miljön som en drivmotor för ekonomisk tillväxt, och definieras som främjande av ekonomisk tillväxt parallellt med minimering av slöseri och ineffektiv användning av naturresurser, minskade utsläpp av föroreningar och växthusgaser, ökad energisäkerhet och upprätthållande av biologisk mångfald.” (OECD, 2010)

”Smart tillväxt stimulerar kunskap och innovation som en drivmotor för framtida tillväxt och är ett nyckelbegrepp inom grön ekonomi.” (ESDN, 2010)

”En ekonomi med låga koldioxidutsläpp släpper ut minimala mängder koldioxid och övriga växthusgaser (GHGs). Det är en komponent av grön ekonomi i och med att investeringar i förnybar energi och energieffektivitet förväntas att minska koldioxidutsläpp och generera nya källor för inkomster och arbetstillfällen.” (Fulai, 2010)

”En cirkulär ekonomi minskar resurskonsumtion och avfallsgenerering genom återanvändning och återvinning av avfall i alla produktions-, cirkulations- och konsumtionsprocesser. Den betraktas som ett element av grön ekonomi, eftersom investeringar i resurssnåla teknologier och avfallshantering/återvinning förväntas att förbättra resurseffektiviteten och avfallshanteringen.” (Fulai, 2010)

10

handlar om relativ miljöpåverkan och ignorerar oftast eventuella rebound-effekter.    För att den gröna ekonomin ska skjuta i höjden behövs en omvandling inte enbart i marknader och teknologier, utan också i institutionella ramverk som skulle främja en välfärd utanför marknaden, samt ett kultur- och socialpsykologiskt tänkande som för människor närmare mindre materialistiska värden och livsstilar. Den gröna ekonomin kräver en progressiv frikoppling av resurskonsumtion från ekonomisk tillväxt, med beaktande av tillväxt- och rebound effekter; integrering av sociala aspekter; människors deltagande vid beslutsfattande; hållbara infrastruktur- och distributionssystem; sociala innovationer och en förändrad syn på ett bra liv; samt organisatoriska och institutionella strukturer och samarbetsnätverk för att säkerställa samverkan och förtroende mellan alla intressenter.

Likväl har de baltiska staterna ett mycket lägre ekologiskt fotavtryck jämfört med de nordiska länderna. Detta kan till största del förklaras genom inkomstskillnader, men på det hela taget är ländernas mat, bostadsförhållanden och rörlighet de tre huvudsakliga konsumtionsgrupperna med högst miljöpåverkan. Det finns flera lokala och regionala initiativ som är inriktade på grön ekonomi och hållbar utveckling i de nordiska och baltiska länderna, t.ex. utveckling och främjande av rena och bästa möjliga teknologier, innovativa energilösningar och förnybar energi, utveckling av gröna byggnader, främjande av miljömärkta och miljövänliga produkter och gröna allmänna upphandlingar. Samtliga dessa initiativ har som syfte att lösa uppkommande konflikter mellan ekonomisk utveckling och miljöskydd. Dessa initiativ har även en hög potential för gemensamma projekt och utbyte av kunskap, bästa rutiner och erfarenheter mellan de nordiska länderna och de baltiska staterna.    Det finns en uppsjö av bevis på att länderna gör en positiv skillnad i utveckling av grön ekonomi och antar hållbara konsumtions- och produktionsmönster. De nordiska ekonomierna har en avsevärt bättre utvecklad produktionssektor och de är mer avancerade i sin teknologiska utveckling än de baltiska staterna. Dessa länder har även lyckats bli föregångare i utvecklingen av ekoteknologier, t.ex. Danmark är välkänt för dess parker med producerande vindkraftsverk, Sverige och Norge för deras användning av vattenkraft och biomassa för energiproduktion.    Likväl har de baltiska staterna ett mycket lägre ekologiskt fotavtryck jämfört med de nordiska länderna. Detta kan till största del förklaras genom inkomst-

Grön tillväxt


FIGUR 1. Bilar per 1000 invånare och andelen bilar i det totala inrikesresandet Källa: Eurostat

700 R2=0.3779

Island

650

Bilar per 1000 invånare

600

550

Finland

500

Danmark

Litauen Norge

Sverige

450 Estland 400 Lettland 350

300 75

85

80

90

95

Andelen bilar i det totala inrikesresandet per km

FIGUR 2. Del av förnybar energi i total slutlig energiförbrukning (%) Källa: Eurostat

2010

Danmark

mÅl

Estland

Lettland

Litauen

Finland

Sverige

Norge

0

Grön tillväxt

10

20

30

40

50

60

70

11


skillnader, men på det hela taget är ländernas mat, bostadsförhållanden och rörlighet de tre huvudsakliga konsumtionsgrupperna med högst miljöpåverkan. Hur användningen av naturresurser och föroreningar kommer att förändras i framtiden beror till stor del på förändringar i hur vi tillfredsställer våra behov inom dessa tre sektorer.    Byggnader, där vi tillbringar mer än 90 % av vår tid, utgör en betydande del av de totala hushållsutgifterna och står för den största delen av den totala huvudsakliga energiförbrukningen. På grund av det ökande antalet bostäder och deras storlek, fortsätter förbrukningen av hushållsenergi att öka i regionen. Med det finns även positiva trender. Stigande energipriser, höjda skatter på fossila bränslen och informationskampanjer har förändrat förbrukningen av hushållsenergi, bort från olja och kol till andra energikällor – mestadels biomassa och naturgas men även sol- och vindenergi ökar i popularitet. Bostadssektorn, i synnerhet i de baltiska staterna, har en enorm potential för energieffektivisering och möjligheter till förbättringar i livskvaliteten. Bostadssektorn kan göras grönare genom (a) att främja tillgängligheten av miljövänlig hushållsutrustning, (b) främja energieffektiva hus, (c) införa och övervaka miljövänliga standarder för byggnader, (d) samla och kommunicera de bästa tillgängliga rutinerna och (e) allmänhetens deltagande och samverkan i kommunal utveckling.    Transportsektorn är en annan stor förorenare. Regionalt finns det betydande skillnader i transportinfrastrukturen och rörlighetsmönster. Järnvägsnät för passagerartrafik saknas så gott som helt i de baltiska staterna, medan i Sverige och Danmark står det för 8–9 % procent av den totala inrikestransporten av passagerare räknat i kilometer. Däremot är personbilar det huvudsakliga transportmedlet i samtliga länder. I länder med det högsta bilinnehavet utgör även bilresor en högre andel av det totala resandet (se figUR 1). Stadsplanering och infrastrukturutveckling kan spela en betydande roll i minimering av den transportrelaterade miljöpåverkan och förbättra rörligheten. Till exempel för varje kilometer avverkad med cykel i stället för med bil sparade Köpenhamns stad årligen 0.45 DKK eller 43 miljoner USD (Wigand m.fl. 2011).

Trots förbättrad energieffektivitet har samtliga länder i regionen under 20 senaste åren totalt sett ökat sin energiförbrukning, i synnerhet elförbrukningen som har ökat mycket hastigt, t.ex. med 50 % i Lettland. Förutom förändringar i boende och transport är dessa även nödvändiga inom livsmedelssektorn. Det finns ett behov av korta leverantörskedjor för lokalt producerade produkter, ökad tillgänglighet av organiska och rätt-

12

visemärkta livsmedel samt hållbara och hälsosamma dieter. Ekologisk livsmedelsproduktion och i synnerhet områden med ekologiskt jordbruk har ökat genom åren i samtliga länder i regionen. Sverige och Estland visar vägen med mer än 10 % av all jordbruksmark som används för ekologisk odling. Dock är Baltikums ekologiska livsmedelsmarknad ännu i sin linda, med mycket små bearbetningsmöjligheter och ett underutvecklat distributionsnätverk. Konsumtion av animaliebaserade livsmedelsprodukter är ansvarig för den största delen av miljöpåverkan. I samtliga länder i regionen är köttkonsumtionen mycket högre än det globala genomsnittet, speciellt i Danmark, Island och Sverige.     I betraktande av klimatförändringens stora miljöpåverkan är energieffektivitet och användande av förnybar energi mycket viktiga faktorer för grön ekonomi. Samtliga länder i regionen har under de senaste 15 åren förbättrat sin energieffektivitet. De baltiska staterna har förbättrat energiintensiteten genom faktor två, men fortfarande är deras genomsnittliga energiintensitet nästan tre gånger högre än i de nordiska länderna. Detta kan förklaras genom skillnader i teknologiska framsteg och jämförelsevis låga BNP-tal i de baltiska staterna.    Trots förbättrad energieffektivitet har samtliga länder i regionen under 20 senaste åren totalt sett ökat sin energiförbrukning, i synnerhet elförbrukningen som har ökat mycket hastigt, t.ex. med 50 % i Lettland. De största drivkrafterna bakom denna trend är det växande antalet elektriska hushållsapparater (t.ex. frysar, tvättmaskiner, diskmaskiner, hemdatorer och andra mindre apparater) så väl som de ökande formerna av elektrisk användning (inte enbart för belysning, livsmedelsförvaring och underhållning utan även matlagning, luftkonditionering och uppvärmning).    Inte enbart de nordiska länderna utan även Lettland har positiva erfarenheter av användning av förnybar energi (se figUR 2). Sverige och Norge har den största andelen av förnybar energi i den slutliga energiförbrukningen och dessa länder har även de högsta målen uppsatta för 2020 enligt EU-direktiv om förnybar energi. Finland, Sverige och Lettland är ledande inom EU i produktion av biomassa per capita. Slutsatser Länder från den baltiska och nordiska regionen är några av världens ledande i grön ekonomi eftersom här finns det många bra exempel och avsevärda åstadkommanden i ett flertal aspekter, t.ex. användning av förnybar energi, förbättrade teknologier, bevarande av miljön, minskad ojämlikhet och förbättrat välstånd.    De nordiska länderna har lyckats med att nå bättre resultat i ekoeffektivitet och frikoppla resursförbrukning och förorening från ekonomisk tillväxt. Den ekonomiska produktionens energiintensitet är ett exempel på detta. Dock har de nordiska länderna mycket högre konsumtionsnivå per invånare och detta leder till högre förbrukning av direkt och inbäddad energi, större avfallsproduktion samt i slutändan ett högre ekologiskt fotavtryck för hushållen.    Den ekologiska situationen i de baltiska staterna förbättrades avsevärt när industriutsläppen minskade

Grön tillväxt


Karin Beate Nøsterud/norden.org

Grön tillväxt

13


och politiken förändrades i samband med Sovjetunionens kollaps. Anslutningsprocessen till EU förbättrade miljöregleringen och införde västerländska principer för miljöhantering. Emellertid är trenderna i de baltiska staterna alarmerande, eftersom ökade inkomster leder till högre nivåer av resursförbrukning och förorening med anknytning till produkternas och tjänsternas livscykel.    Även om varje land har sina egna traditioner, historia, kultur och politik kan denna mångfald vara ömsesidigt förmånlig vid ett gott samarbete. Eftersom de baltiska staterna inte har tillräcklig kapacitet för utveckling av nya teknologier för att frikoppla ekonomisk tillväxt från miljömässig påverkan, finns det regionala behov för teknologiöverföring och utbyte av bästa miljöhanteringsrutiner. Länderna bör också ägna mer uppmärksamhet åt utbildning, medvetandegörande och främjande av gröna livsstilar.    Hög inkomst, sofistikerad miljöpolitik och teknologiska framsteg förbättrar ekoeffektiviteten, luftkvaliteten och resurshanteringen, ger ökad livsnöjdhet och medellivslängd, men hjälper inte att minska den totala miljöpåverkan. Alltså står utmaningen kvar att hitta en ny och hälsosam balans mellan våra ekonomiska strävanden och miljöbetingade oavvisliga krav. Ny grön ekonomi i regionen och bilateralt samarbete mellan länderna ska inte enbart stödja teknologiöverföring och användning av marknadsbaserade instrument, utan även stimulera social innovation och alternativa ekonomiformer, som t.ex. bytesekonomi och sociala företag, där värden skapas inte enbart genom att producera allt mer materiella varor utan genom att tillfredsställa människornas behov.

14

källförteckning 1. Assadourian, E. (2010). The rise and fall of consumer societies. In L. Starke, & L. Mastny (Eds.), State of the world 2010 (pp. 3-20). London: Earthscan. 2. Daly, H. E. (2008). A steady-state economy, sustainable development commission seminar material. Retrieved June 10, 2010, from http://www.sd-commission.org.uk/publications.php?id=775 3. ESDN (2010). From green growth towards a Sustainable Economy? Workshop Background and Discussion Paper. European Sustainable Development Network . 4. Fuchs, D., & Lorek, S. (2005). Sustainable consumption governance: A history of promises and failures. Journal of Consumer Policy, 28(3), 261-288. 5. Fulai S. (2010). A Green Economy: conceptual issues. Available online at: http://www.unep.org/civil-society/Portals/59/Documents/GMGSF12 GE-Conceptual-Issues.pdf 6. Greening, L. A., Green, D. L., & Difiglio, C. (2000). Energy efficiency and consumption—The rebound effect—A survey. Energy Policy, 28, 389-401. 7. Jackson, T. (2009). Prosperity without growth: Economics for a finite planet. London: Earthscan. 8. Larson, M. (1996). On the law on environmental damage. Liability and Reparation. Acidimetric AB, Delbruck. 9. OECD (2010). Investment for green growth. Accessed online at: http://www.oecd.org/document/41/0,3343,en_2649_34893_43783465_ 1_1_1_1,00.html. 10. Rockström, J., et al. (2009). Planetary boundaries: Exploring the safe operating space for humanity. Ecology and Society, 14(2), 32. 11. Rubik, F., Scholl, G., Biedenkopf, K., Kalimo, H., Mohaupt, F., Söebech, Ó., Stø, E., Strandbakken, P., & Turnheim, B. (2009). Innovative Approaches in European Sustainable Consumption Policies, IÖW, Berlin. UNEP (2010). Background paper - Green Economy. UNEP/LAC‑ IG.XVII/4 12. Wigand, B., Wils, A., Christiansen, S.K., Wiking, M. (Eds.) (2011). Less Energy — More Growth. Lean Energy Cluster: Copenhagen.

Grön tillväxt


Från riktlinjer till mötesplatser för industriellt samarbete Ett framgångsrikt regionalt samarbete inom kreativa och andra industrisektorer kräver satsningar på att föra samman regionens aktörer och företag.    Ett nytt prioriterat samarbetsområde som föreslagits i den nu pågående gemensamma dialogen om den 5:e generationens riktlinjer för Nordiska ministerådets samarbete med Estland, Lettland och Litauen, som kommer att gälla från 2014 och framåt är ekonomiskt och industriellt samarbete, bl.a. inom de kreativa och innovativa industrierna. Just här finns mycket att uppnå som skulle gynna hela NB8 regionens konkurrenskraft globalt sett.    Men det räcker inte med att begränsa insatser till konferenser och seminarier. Inte heller räcker det att passivt tillhandahålla regionala program för samarbete.    Det som ytterligare behövs är att proaktivt föra samman aktörer i särskilda branscher inom t.ex. de kreativa industrierna och att invitera nyckelaktörer och företagare att mötas för att diskutera och skapa konkret, praktiskt ekonomiskt regionalt samarbete som bygger på win-win principen. Vad det handlar om är alltså att skapa specifika plattformar och nätverk för olika industrisektorer där aktörerna har möjlighet att dels lära känna och informera sig om potentiella partners samt att erbjudas möjligheten att direkt på plats och inom det skapade nätverket utveckla samarbete. I och för sig inget nytt kanske, men allt för sällan tillämpat.    Bra exempel som givit god erfarenhet är de satsningar som gjorts inom projektet Riga Meetings och som genomförts med stöd från nordisk-baltiska mobilitetsprogrammet för näringslivet och industri och från andra källor. Här har man särskilt riktat sig till filmindustrin i regionen och bjudit in de nationella filminstituten i norden och de baltiska länderna tillsammans med kommersiella aktörer att mötas i Riga för att bl.a. diskutera hur man ska samarbeta och poola resurser och kompetenser för att skapa prismässigt konkurrenskraftiga men samtidigt kvalitativa alternativ och erbjudanden som attraherar internationella filmproduktioner till regionen, som annars skulle realiseras på andra marknader.    De goda resultaten av detta exempel består bl.a. i det gemensamma projektet FirstMotion som erhållit ett antal miljoner EUR i EU-bidrag för att stödja nya idéer och projekt i Östersjöregionen.    Exemplet Riga Meetings har senare applicerats på de s.k. transmedia och datorspels industrierna liksom även inom mode- och textilindustrin där nätverk för industriaktörer och företag skapats för regional industriell samverkan, matchmaking för företag samt initiativ för att ställa om från traditionell textilproduktion till hållbar produktion.    Detta är erfarenheter som man enligt min mening bör utveckla vidare och kan ha stor betydelse för hela regionens internationella konkurrenskraft. Imants Gross direktör vid Nordiska ministerrådets kontor i Lettland 15


Framtiden för kreativa näringar: en grön nisch, kreativa partnerskap eller språkligt ogräs Dace Melbarde Centret för Konstnärlig Utbildning och Immateriellt Kulturarv, Lettland

När tankarna går till framtiden för kreativa näringar i Nordisk-Baltiska regionen är en av de kontroversiella frågorna som ofta uppstår i olika kretsar – är inte själva konceptet av kreativa näringar redan överexploaterat? Hur relevant är begreppet ”kreativa näringar” över huvud taget i vår så kallade ”kreativitetens era,” då kreativitet och innovativitet krävs egentligen i alla företag, oavsett om man tillverkar någonting eller säljer tjänster? Vilka möjliga scenarier väntar våra kreativa näringar i framtiden?    Debatten om kreativa näringar i Europa tar upp minst tre scenarier för våra kreativa näringars framtida utveckling. Det första baseras på antagandet att kreativa näringar behåller sin särposition i Europas ekonomi och förblir en av de snabbast växande näringarna och ekonomiska stabilisatorer 1, som det framgår av en studie om kulturekonomi i Europa2 från 2006. En sådan utveckling kan förmodligen förväntas i större länder, som Storbritannien, där kreativa näringar uppvisar en tydlig potential för bra konkurrenskraft – både med tanke på antalet sysselsatta i näringen (1,5 miljoner 2010), andelen företag som är verksamma inom kreativ näring i förhållande till det totala företagandet (5,1 % av alla registrerade företag 2011) och exportgraden av deras tjänster (10,6 % av Storbritanniens totala tjänsteexport)3.

Kreativa näringar behåller sin särposition i Europas ekonomi och förblir en av de snabbast växande näringarna och ekonomiska stabilisatorer. Det andra scenariot förutspår en bristning i den kreativa näringens bubbla och ser sysselsatta i de kreativa näringarna ”i jakten på nya jobb i dåligt betald tjänstesektor, jordbruk och traditionella hantverkar- och säljaryrken”. En av författarna bakom denna prognos, Klaus Kunzmann, professor vid Dortmunds Tekniska Universitet, varnar för en “begränsad exportpotential för Europas kreativa näringar på grund av utvecklingen av konkurrenskraftiga industrier i Indien, Kina och Brasilien som kommer att överflöda den europeiska marknaden. Det är bara engelsktalande länder med

16

starka kulturindustrier (inom film, litteratur och musik) som kan tävla med dem.”4 Med tanke på Kinas försök att radikalt ändra på den strategiska riktningen för deras ekonomi- och kulturpolitik från ”made in China” till ”created in China” kan man knappast ifrågasätta faktumet att inom överskådlig tid kommer Europas kreativa industrier att exponeras för hård konkurrens inte bara på världsmarknaden utan även hemma. Det innebär nya utmaningar vid marknadsetableringar, där man måste ta tillvara på alla möjligheter för nya kompanjonskap och vidare verksamhetshorisonter.

Med tanke på Kinas försök att radikalt ändra på den strategiska riktningen för deras ekonomi- och kulturpolitik från ”made in China” till ”created in China” kan man knappast ifrågasätta faktumet att inom överskådlig tid kommer Europas kreativa industrier att exponeras för hård konkurrens inte bara på världsmarknaden utan även hemma. Det tredje scenariot kan kort sammanfattas med uttrycket ”spill-over-effekt”. Det var ett av nyckeluttrycken inom den kreativa näringssektorn när Tallinn var utsedd till Europas Kulturhuvudstad 2011, och har utvecklats vidare i policyhandboken ”How to strategically use the EU support programmes, including structural funds, to foster the potential of culture for local, regional and national development and the spill-over effects on the wider economy?” som gavs ut i april 2012. Spill-over-scenariot betraktar den kreativa- och kultursektorn samt dess roll i Europas framtida utveckling på ett holistiskt sätt. Spill-over-effekter går ut på att kreativa- och kulturnäringar ska fogas samman med det övriga samhället och ekonomin – till exempel genom att visa upp konstverk i kommunala transportsystem, använda den kreativa näringssektorns olika lösningar i vården, ta fram innovativa utbildningssätt mm.5    Vilken av de ovannämnda prognoserna är troligast för Norden och Baltikum? Vilka är vår

Kreativa näringar


Johannes Jansson/norden.org

Kreativa n채ringar

17


regions fördelar och utmärkande egenskaper som kan främja och stärka våra kreativa näringars konkurrenskraft i världssammanhang? För att diskutera det bland några andra ämnen har jag intervjuat två av regionens experter på kreativa näringar: Ragnar Siil, kansliråd i konstväsen vid Estlands kulturministerium och ordförande för EUs expertgrupp för frågor som rör kulturella och kreativa näringar, samt Olegs Nikitins, entreprenör inom den kreativa sektorn och ordförande för arbetsgruppen för Rigas kreativa distrikt “Tobacco Factory”.    Även om diskussionen om kreativa näringar i Norden och Baltikum har generellt sett varit mycket livligare, är båda experterna ense om att det förekommer ojämförbara skillnader mellan de nordiska och baltiska länderna, både när det gäller förståelsen av kreativa näringar och attityden till dem. Ragnar Siil hänvisar till den positiva utvecklingen i sitt land: ”I Estland har kreativa näringar fått stor politisk uppmärksamhet, i och med att de ingick i de flesta politiska partiers agenda vid valet. Kreativa näringar ingick även i regeringens koalitionsavtal 2011. Sedan 2007 har Estland genomfört en rad konkreta stödåtgärder med hjälp av EU:s strukturfonder som har gett flera lyckade utfall. Det betyder att diskussionen [om kreativa näringar] i Estland inte enbart varit teoretisk utan snarare baserad på verkliga fall och framgångshistorier.”

Båda de baltiska experterna delar även åsikten att allt prat omkring det kreativa kommer så småningom att tystna och kreativa näringar kommer att smälta samman med den övriga ekonomin. Den tekniska utvecklingen och globaliseringen gör det allt svårare för alla företag att klara sig utan att vara innovativa. Olegs Nikitins är långt mer skeptisk över kreativa näringars betydelse i Lettland: ”Vad gäller Lettland, tvivlar jag högt på att kreativa näringar kan eller kommer att spela en viktig roll i landets ekonomiska utveckling, som det är fallet för Storbritannien, Nederländerna eller Norden, om inte utvecklingen av politiken för kreativa näringar och den ekonomiska utbildningen för företag i den kreativa sektorn kommer upp till en högre nivå.” Han vill även kommentera betydelsen av själva termen ”kreativa näringar” i den nuvarande kreativitetens era: ”Jag är övertygad om att termen ”kreativa näringar” är användbar på en makronivå, eftersom dess etablerade affärsmodeller och därav följande samband skiljer sig markant från de i traditionella industrier – man kan se ett skifte från ”företag” till ”projekt”, från nio-till-fem till frilans, från den linjära karriärinriktningen till en portfoliobaserad karriär m.m. Dessutom finns det mer utrymme för misslyckanden, på ett positivt sätt. Vissa arbeten lyckas helt enkelt bättre än andra, men med betydligt mindre påtryckningar från olika intressenter.”

18

   De senaste fem årens utveckling i Norden inom kreativa näringar låter nog tvivla en aning i att våra välutvecklade grannländer är på säker väg mot fullföljande av sina ambitioner fastställda 2007 i “Creative Economy Green Paper for the Nordic Region” – bl.a. “att bli ett kreativt kluster med världsbetydelse” och “att bli en länk mellan olika delar av Europa och världen och en länk mellan kreativa näringar och den bredare ekonomin“6. KreaNord7 rapport “Growth, Creativity and Innovation in the Nordic Countries. 18 Nordic cases on the creation of values through competences within creativity and business understanding”8 som publicerades 2012 vittnar om de nordiska ländernas stora potential i skapande av bra synergier mellan kultur och kreativa kompetenser och olika näringsgrenar. Fokus på nya, kulturbundna upplevelser och designtänkande framstår som nödvändiga förutsättningar för att kreativa näringar ska lyckas.

Olegs Nikitins tror att regionen har enorm potential i skapande av icke-materiella upplevelser som, tillsammans med utvecklingen av mobila teknologier, kan innebära återuppfunnen marknadsföring. Båda de baltiska experterna delar även åsikten att allt prat omkring det kreativa kommer så småningom att tystna och kreativa näringar kommer att smälta samman med den övriga ekonomin. Den tekniska utvecklingen och globaliseringen gör det allt svårare för alla företag att klara sig utan att vara innovativa. Därför måste även de traditionella företagen antingen börja tänka kreativt eller riskera att inte klara konkurrensen.    Möjligheten med spill-over effekter som omnämns i det tredje scenariot betyder dock inte att den nordiskbaltiska regionen inte kan göra anspråk på vissa bestämda sektorer inom den globala kreativa industrin. Jag frågade de två baltiska experterna, Ragnar Siil och Olegs Nikitins vilka fördelar och styrkor regionens kreativa näringar har som kunde fungera som en bra grund för framtida tillväxt och samarbete.    Olegs Nikitins hänvisade till regionens beaktansvärda kulturarv – design, musik, film, teater m.m. Framgången inom dessa områden bygger på våra nationers specifika egenskaper vilka inte kan förväxlas med någon annan region eller nation. Dock är en sådan autenticitet inte nödvändigtvis någon nyckelaspekt och kräver inte något ändlöst sökande efter definiering av nationell identitet – den finns hos oss alla och speglas i allt som vi gör. Olegs Nikitins tror att regionen har enorm potential i skapande av icke-materiella upplevelser som, tillsammans med utvecklingen av mobila teknologier, kan innebära återuppfunnen marknadsföring. Han tillägger även att nyckeln till framgången ligger i ihärdighet vid misslyckande: ”Om jag inte minns fel, hade teamet bakom Angry Birds minst 30 misslyckade spellanseringar innan Angry Birds blev en riktig hit.”    Ragnar Siil är övertygad om att styrkan ligger i själva samarbetet. Var för sig är våra länder ganska

Kreativa näringar


små, men vid ett nära samarbete kan regionen ha en inverkan globalt. Enligt honom ligger ett stort värde i regionens digitala infrastruktur och kompetens, eftersom både de nordiska och de baltiska länderna är ledande vad gäller bredbandstäckning, och det finns många företag i världsklass som är verksamma inom IT-sektorn. Om vi ser på det hela i världssammanhang, ligger den bästa potentialen för den nordisk-baltiska regionen inom IT- och spelindustrin – det finns ett växande antal företag som tillverkar spel för olika plattformer (t.ex. Rovio – Angry Birds).    En annan näringsgren, inom vilken regionen blir allt bättre och där den har potential att bli ett världserkänt kompetenscentrum är musikindustrin. Ragnar Siil tillägger att Nordic music är ett världserkänt varumärke och de nordiska länderna har lagt ner ett stort strategiskt arbete i etablerandet av agenturer för musikexport. Under de senaste åren har den regionala konsolideringen fått ny fart genom grundandet av NOMEX – Nordic Music Export program. Åtgärder har vidtagits även för att integrera de baltiska länderna i den gemensamma plattformen. Lanseringen av Tallinn Music Week 2009 blev ett radikalt skifte för den estniska musiknäringen genom att nästan tredubbla intäkterna för den estniska musikexporten på 3-4 år.    Det totala antalet företag inom kreativa näringar i hela regionen håller på att öka snabbt, delvis tack vare stödåtgärder som riktar sig till sådana företag. En av de mest framgångsrika stödinstrument i Estland har varit lanseringen av företagsinkubatorer för kreativa näringar. Inkubatorerna i Tallinn och Tartu har visat mycket bra resultat efter bara 2,5 års verksamhet. 60 % av alla nyföretag som söker till sådana företagsinkubatorer i den estniska huvudstaden kommer just från kreativa sektorer. Ökning av antalet företag i den kulturella och kreativa sektorn under 2009-2011 har varit 10 %, vilket är mera än i andra sektorer.

Sett från det lettiska perspektivet är bristen på ett interdisciplinärt synsätt, både vad gäller handlingsplaner och stödmekanismer för kreativa näringar, en av de vanligaste fallgroparna. Det finns en ytterligare påtagligt nordisk aspekt som inte har påpekats ännu och som kan komma de baltiska staterna till nytta på olika sätt – det gemensamma nordiska engagemanget och alltmer synliga insatser till stärkandet av värden som ligger i hållbar utveckling. ”Norden – ledande i grön tillväxt” är en vision som baseras på ett gemensamt utnyttjande av Nordens ledande position i energieffektivisering, utveckling av hållbar energi, miljömedvetenhet, investeringar i innovation och forskning, och ambitiösa internationella målsättningar i miljö- och klimatfrågor. Genom att agera tillsammans får regionen en större tyngd, får en större marknadsstorlek och uppnår ett större politiskt genomslag internationellt.9 En politisk överenskommelse mellan de nordiska statsministrarna innebär ett utmärkt tillfälle för nordisk-baltiska kreativa näringar att tydligt avgränsa deras speciella nisch på världsarenan

Kreativa näringar

för den kreativa sektorn – genom att positionera sig själva som industrier med en djup förankring i grönt tänkande och grön tillväxt, både i deras budskap och i deras ageranden. Ett flertal positiva tendenser i den kreativa sektorn bevisar detta, samtidigt som flera befintliga företag verksamma inom hållbart mode, arkitektur och design redan har vunnit internationell erkännelse. Till exempel NICE – Nordic Initiative, Clean and Ethical – är ett gemensamt engagemang inom den nordiska modeindustrin som har tagit en ledande roll i sociala och miljöfrågor.10 Som ett annat exempel stod Riga på våren 2012 som värd för det första nordiska och baltiska mode- och textilforumet Sustainability and New Markets med målsättningen att stödja utvecklingen av mode-, design- och textilindustrier i Östersjöområdet, grunda en gemensam plattform för samarbete mellan regionens modeföretag och främja en hållbar utveckling av modeindustrin.11

Ett kraftfullt instrument, där både nordiska och baltiska kompetenser och erfarenheter kan komma till användning, kan ligga i en gemensam kartläggning av kreativa näringar som i slutänden skulle bidra till ett fördelaktigt politiskt ramverk. Vilka tyngdpunkter kunde det nordisk-baltiska samarbetet inom kreativa näringar ha i framtiden? Sett från det lettiska perspektivet är bristen på ett interdisciplinärt synsätt, både vad gäller handlingsplaner och stödmekanismer för kreativa näringar, en av de vanligaste fallgroparna. Experten på kreativa näringar, Olegs Nikitins, förklarar att hela ansvaret för kreativa näringar i Lettland bärs av kulturministeriet. Lettlands kulturministerium är dock inte särskilt intresserat av varken någon närmare analys eller stöd till den näringssektorn, och ser inte heller någon anmärkningsvärd potential i den. De flesta av Lettlands Investerings- och Utvecklingsagenturs statliga stödprogram är riktade till storföretag, samtidigt som EU:s strukturfonder är avsedda för projekt med minsta budgetvolym 400 tusen EUR, vilket absolut inte går att tillämpa på den kreativa sektorns oftast små och medelstora företag.    Därför kommer ett närmare och kontinuerligt samarbete mellan de nordiska och baltiska länderna för ett större politiskt engagemang och meningsfulla, väl koordinerade beslut rörande olika sektorer av kreativa näringar (kultur, utbildning, ekonomi, regional utveckling, utrikesförbindelser) att spela en avgörande roll under de kommande åren. Vid Lettlands fall avgör förmågan att integrera kreativa näringar i landets tillväxt för övrigt till en stor del om Lettlands kreativa näringar ger efter till det andra scenariot med en ”sprickande bubbla” eller om de lyckas att följa Nordens exempel och kan kombinera de bästa delarna av det första och tredje scenariot.    Ett kraftfullt instrument, där både nordiska och baltiska kompetenser och erfarenheter kan komma till användning, kan ligga i en gemensam kartläggning av kreativa näringar som i slutänden skulle bidra till ett

19


fördelaktigt politiskt ramverk. Ett sådant samarbete skulle ge inte bara jämförbara statistiska data utan även lämna bevis på de högt lovprisade spill-over effekterna som kreativa näringar förväntas att ge i ett vidare perspektiv. Därför kunde en sådan kartläggning utgöra ett centralt verktyg för en ökad medvetenhet och för konsolidering av en relevant terminologi, samtidigt som den blir en grundläggande referenspunkt i politiska diskussioner, regional planering och klusterurval av olika initiativ. Myndigheterna och allmänheten borde känna väl till att en stark lokal grund och ett politiskt engagemang är nödvändiga förutsättningar för en lyckad etablering på internationella marknader.

Ett annat förslag som är värt att övervägas är det nordisk-baltiska samarbetet med Brittiska rådet och den Englandsbaserade organisationen ”Creativity, Culture and Education”. De har mer än ett tiotals års erfarenhet i genomförande av kreativa partnerskapsprogram i brittiska skolor, som har gjort dem hyllade internationellt och gett grund för en omfattande forskningsbas. En annan viktig hörnsten i det framtida samarbetet mellan de nordiska och baltiska länderna är kreativa partnerskap. Med risk att bli ett så kallat språkligt ogräs, i synnerhet med tanke på dess inbegripande i EUs agenda för kultur och kreativa sektorer, är själva idén av kreativa partnerskap troligen mycket mer övergripande och skälig än konceptet av kreativa näringar. Idéns fördelar ligger i dess grundprincip som placerar konstnären, skaparen av kulturvärden, i centrum och som ger hans eller hennes kreativa kompetens, extraordinära världsuppfattning och risktagande en ny mening. ”Kreativa partnerskap handlar om att förena konstvärlden och konstnärliga eller kulturella institutioner med sådana sektorer som traditionellt inte hör ihop med dem, som till exempel administration, affärsvärlden, industrin, utbildningsvärlden, arbetstagare och ledningsgrupper. Kreativa partnerskap kan utvecklas till ”framgångsrika partnerskap”. Framgången kan mätas i högre produktivitet och bättre finansiella resultat, förbättrade sociala kontakter inom ett företag, bättre kommunikation av en organisations värderingar, produktutveckling och innovation,”12 skriver Philippe Kern, grundare och VD på KEA. 13    Förutom exemplen som beskrivs i KreaNord rapporten “Growth, Creativity and Innovation in the Nordic Countries” är en annan utmärkt framgångshistoria om ett nordiskt initiativ till kreativa partnerskap TILLT, en svensk organisation med säte i Göteborg. Genom konstnärsdrivna initiativ i organisationer tillhandahåller TILLT olika program där konstnärer placeras ut på olika arbetsplatser. Resultat har visat att alla inblandade aktörer vinner av det. TILLT:s verksamhet

20

fokuserar på två inriktningar: för det första fokuserar TILLT på processer som personlig utveckling och organisationsutveckling genom att stimulera kreativitet, innovation, personlig utveckling m.m. med hjälp av sin konstnärskompetens. För det andra försöker TILLT ta konstnärstänkandet till nya banor som leder till ny konst och nya konstnärliga metoder.14 I Lettland till exempel kunde ett sådant samarbetsprojekt bli en ovanlig och förmodligen en populär innovationsåtgärd som skakar liv i den något slitna arbetskraften som är trött på den ekonomiska krisen och därav följande strukturella reformer. Därför är det av högsta intresse för Lettland att inte bara informera arbetsmarknaden om den svenska modellen av kreativa partnerskap, utan även anordna ”utbildning för utbildare” som skulle kunna lokalisera samma initiativ och lansera det.    Ett annat förslag som är värt att övervägas är det nordisk-baltiska samarbetet med Brittiska rådet och den Englandsbaserade organisationen ”Creativity, Culture and Education”. De har mer än ett tiotals års erfarenhet i genomförande av kreativa partnerskapsprogram i brittiska skolor, som har gjort dem hyllade internationellt och gett grund för en omfattande forskningsbas. Lettland och Litauen har redan haft lite samarbete med organisationens VD Paul Collard under de senaste åren, med ett flertal genomförda pilotprojekt och utbildningsseminarier för lärare. Forumet för Kreativitetsutveckling 7-8 juni 2012 lade en systematisk grund för lanseringen av kreativa partnerskapsprogram i Litauen.15    Även Ragnar Siil hänvisar till flera metoder som baseras på filosofin om kreativitet och samverkan, såsom Creative Credit eller Creativity Voucher, som kunde tillämpas i det nordisk-baltiska samarbetet.    Modellen Creative Credits, som redan har testats i Manchester, Storbritannien, har som syfte att hjälpa småföretag att få fram nya idéer genom att arbeta i lag med företag från den kreativa sektorn.16 Programmet Economic Clusters for Cultural Enterprises (ECCE) som drivs i en annan brittisk stad, Birmingham, har däremot tagit fram mäklarverktyget European Creativity Voucher som hjälper företag från olika EU-länder att samverka och arbeta tillsammans. Inom ramen av ECCE-programmet har man fört ihop företag med olika bakgrund och med olika profiler för att underlätta deras tillträde på den europeiska marknaden och visa exempel på nya metoder för transnationellt samarbete genom att engagera eller samarbeta med väletablerade internationella företag.17 Kanske kan verktyget Creativity Voucher hjälpa våra nordiska och baltiska företag i den kreativa sektorn, som än så länge för det mesta har hållit en ganska lokal profil, att ta sig till de europeiska marknaderna och längre.

Kanske kan verktyget Creativity Voucher hjälpa våra nordiska och baltiska företag i den kreativa sektorn, som än så länge för det mesta har hållit en ganska lokal profil, att ta sig till de europeiska marknaderna och längre. Kreativa näringar


Johannes Jansson/norden.org

Kreativa n채ringar

21


Vad gäller utländska marknader, föreslog Ragnar Siil att först och främst borde Estland, Lettland och Litauen involveras i de nordiska kreativa partnerskapen. För det andra ser han satsningar i Nordliga dimensionens kulturpartnerskap som ett avgörande redskap för marknadsföring av regionen som en enhet internationellt. Enhetlighet ger oss större räckvidd och gör regionen till en jämlik partner på den globala arenan, samtidigt som det kommer till nytta även för våra interna marknader.    En närmare titt på debatten om kreativa näringar i nordiska och baltiska länder visar att vid stödstrategier ligger fokus oftast på skapande, tillverkning och distribution av produkter. Dock finns det en till förutsättning för en hållbar utveckling av kreativa näringar som inte får underskattas – kulturella och kreativa produkter måste ha en välinformerad och motiverad konsument.

som i sin utvecklingsplanering och administration har uppvisat ett holistiskt perspektiv till kultur och kreativitet, och som genom samarbete med andra sektorer har hittat innovativa sätt för involverande av lokalsamhällen och främjande av välfärd. I våra framtagna nationella utvecklingsplaner, såväl i de nordiska och baltiska länderna som i Europa i stort, har både regionens befolkning och politiker en viktig roll att spela. Deras förmåga att förstå vikten och värdet av de kreativa resurserna som deras kulturer inbegriper är livsviktig, precis som deras kompetens i förverkligande av strategier som bidrar till en lyckad integration av kultur, kreativitet och smart tillväxt.

Dock finns det en till förutsättning för en hållbar utveckling av kreativa näringar som inte får underskattas – kulturella och kreativa produkter måste ha en välinformerad och motiverad konsument. I den ökande globaliseringen och världsomfattande konkurrensen borde våra nordiska och baltiska myndigheter tillägna mer resurser för stärkande av de lokala kulturernas unika identitet och människornas medvetenhet om det. Samtidigt är det viktigt att människorna är öppna för mångfald, att de är nyfikna och kunniga på sina grannländers historia och kultur. En delad tillhörighet till regionen, människors självrespekt, självsäkerhet och preferenser kan tillförsäkra en större allmän efterfrågan på den kreativa sektorns produkter i framtiden.    Därför bör utbildning inom kultur utgöra en av de viktigaste prioriteterna för utveckling av regionens kreativa näringar under de kommande åren. I det avseende kan inte regionen klaga på bristande erfarenheter – det finns den kulturella skolväskan programmet, ett nätverk av musik- och konstskolor på olika nivåer, och mycket mer. Utgåendes från att ovan nämnda institutioner håller på att genomgå ett antal reformer både i Lettland och i grannländerna, kunde en gemensam plattform för regelbundet samarbete och ett nätverk för alla aktörer inom kulturutbildning vara en värdefull tillgång.    Vid sidan om de redan befintliga resurserna kan ett nytt initiativ för regionalt samarbete – ett nätverk av nordiska kulturambassadörer – vara värt att övervägas. Dess främsta syften skulle vara att sprida kunskap om de nordiska och baltiska ländernas rika kulturhistoria och samtida kultur, och samtidigt förespråka öppenhet och respekt för mångfald, i synnerhet med tanke på tredjelandsmedborgares aktiva migration norrut.    Involverande av de lokala samhällena i utformandet av deras kulturmiljö blir allt viktigare. Ett viktigt steg i den riktningen kan vara etablering av ett regionalt kreativitetspris. Det skulle vara riktat till kommuner

22

källförteckning 1 http://www.nesta.org.uk/areas_of_work/creative_economy/past_ projects_creative_economy/creative_business_catalyst/assets/ features/uk_creative_industry_to_drive_significant_growth_i 2 http://ec.europa.eu/culture/key-documents/doc873_en.htm 3 http://www.culture.gov.uk/what_we_do/creative_industries/default.aspx 4 Presentation „Territorial implications of the global economic crisis for the future of European space”på konferensen om sammanhållnings politik och regional utveckling: Make use of the territorial potential! 10–11 december 2009 i Kiruna, Sverige. http://www.se2009.eu/ polopoly_fs/1.27648!menu/standard/file/091211_kunzmann_ l%C3%A4tt.pdf 5 http://ec.europa.eu/culture/our-policy-development/documents/ 120505-cci-policy-handbook.pdf 6 http://www.server003.b14cms.dk/users/kreanord.org/www/ 7 KreaNord är ett nordiskt initiativ med syfte att bidra till en bättre tillväxt för regionens kulturella och kreativa näringar. Arbetet leds av Nordiska ministerrådet och drivs som en nordisk plattform för utbyte och utveckling 8 http://www.kreanord.org/sites/default/files/rapport/casesamling_ final_eng.pdf 9 http://www.norden.org/en/publications/publikationer/2011-736 10 http://www.nicefashion.org/en/ 11 http://norden.lv/en/news/archive/601 12 http://www.keablog.com/2011/12/welcome-to-the-marvellous-world of-creative-partnership-presentation-given-in-warsaw-on-5122011. html#more 13 KEA är en konsultbyrå inom strategisk kommunikation i Bryssel som sedan 1999 har drivit rådgivning och forskning med specialisering på kreativa näringar, kultur, underhållning, media och idrott 14 http://www.tillt.se/in-english/ 15 http://www.educult.at/en/events/creative-partnership-7-bis-8-juni in-vilniuslitauen/ 16 http://www.nesta.org.uk/areas_of_work/creative_economy/past_ projects_creative_economy/creative_credits 17 http://ecce-network.eu/rtefiles/File/ecce_european-creativity-voucher booklet.pdf

Kreativa näringar


Demografi – för svårt för oss? Nu ska vi se framåt. Vår gemensamma nordisk-baltiska vision bör vara att hela regionen skall kunna nå samma nivå vad gäller välfärd. Så är det inte i dag. Inkomstnivån i Baltikum är bara en bråkdel av den i Norden. Den sociala tryggheten, jämställdheten och utbildningen i regionen har utvecklats i rätt riktning men det finns fortfarande mycket att nå tillsammans.    På sikt är den nuvarande situationen helt enkelt ohållbar. Den demografiska utvecklingen talar sitt tydliga språk. Emigrationen från Lettland som uppvisat de dystraste siffrorna bland de baltiska länderna pekar på att befolkningen kommer att minska med en fjärdedel på 50 år, fram till 2060. Mera alarmerande är att de som emigrerar oftast är de bäst utbildade unga som skulle behövas för att utveckla samhället och hålla ekonomin flytande. Utflyttningen blir lätt till en ond spiral som kan leda till en acceleration i utflyttning och en utarmning av samhällsmaskineriet.    Men frågan om emigration är känslig. Om emigrationen upplevs som ett politiskt misslyckande nationellt i de baltiska länderna är det lätt hänt att en diskussion inte är det som står högst på önskelistan bland beslutsfattare. Samtidigt är emigration i ett land immigration i ett annat land, inte sällan ett grannland. Och migrationen i regionen kan ses som välkommen med tanke på försörjningsbalansen i framtiden. Det säger sig självt att det tankesättet är kortsiktigt och helt ohållbart.    I stället för att se till kortsiktiga nationella intressen skulle det vara skäl för oss att fråga oss hur vi löser dessa demografiska utmaningar, så det stärker hela regionen runt Östersjön. Det är ett gemensamt nordiskt och ett nordiskt-baltiskt intresse att se till att vi inte skapar befolkningspolitiska vakuum som på sikt kan bli oroshärdar i vårt närområde. Låt oss se sanningen i vitögat. Problemet är där – nu gäller det att hitta lösningar för framtiden. Här finns minsann utrymme för nytänkande.    Vi måste fråga oss vad vi kan göra tillsammans för att hitta lösningarna och skapa de verktyg som behövs. En nordisk-baltisk tankesmedja med fokus på demografi kan vara ett första steg. Samtidigt bör vi titta närmare på de näringssektorer där det finns innovationskraft och spetskunnande i Estland, Lettland och Litauen. IT är en sektor där det finns plats för gränsöverskridande samarbete. Det finns redan goda exempel på framgångar. SKYPE där Estland funnits med i bilden från början nämns ofta som en sådan. Det antyder att det finns potential för nya framgångar. Låt oss försöka hitta de nyckelfaktorer som behövs för att stärka kunnande och innovation i hela regionen. Om vi lyckas med det skulle det stärka vår gemensamma konkurrenskraft – och det är någonting som minsann behövs just i dag när de ekonomiska framtidsutsikterna ter sig som ett enda stort frågetecken i Europa. Berth Sundström direktör vid Nordiska ministerrådets kontor i Estland 23


Nordisk-baltisk strategi för regionens demografiska utveckling Peep Mühls Estlands Samverkansförbund, Estland

Enligt Eurostats befolkningsprognos i juni 2011 kommer Estlands befolkning minska under de näst följande 50 åren, d.v.s. till år 2060, med 12,5%, till 1,17 miljoner. Ungefär så stor var befolkningen i Estland innan andra världskriget (se Figur 1). Ännu större är befolkningsminskningen per 2060 i Lettland – hela 25,6%, till 1,67 miljoner personer. Det är mindre än innan kriget. Någorlunda ”bättre” är situationen i Litauen, där den prognostiserade befolkningsminskningen är 19,6 %, d.v.s. till 2,67 miljoner personer. Det innebär en befolkning som är lite större än den innan andra världskriget, men med tanke på efterkrigstidens historiska och geopolitiska förändringar, och inte minst Litauens höga utvandringssiffror efter landets anslutning till EU, är det för samhällets hållbara utveckling lika oroväckande som situationen i Estland och Lettland.

Det är helt uppenbart att oavsett hur höga målsättningar vi än har i att höja vår ekonomiska tillväxt och BNP till minst genomsnittet i EU, kommer det att ta bra många år. I synnerhet med en åldrande befolkning. Estland, Lettland och Litauen har efter självständighetens återuppställande varit länder vars befolkning minskar snabbast i Europa och, som prognoserna visar, fortsätter vara det. Avfolkningen i detta sammanhang omfattar inte enbart den negativa befolkningstillväxten, utan även den negativa migrationsbalansen som fick en ytterligare knuff med den ekonomiska krisen från 2008 och framåt. Det i sin tur påskyndar samhällets åldrande (d.v.s. en snittålder över 40 år), där de baltiska länderna med Lettland i spetsen slår rekord inte enbart i Europa utan i hela världen – i och med att det är främst den yngre arbetsföra befolkningen som lämnar landet. De viktigaste destinationsländerna vid sidan av Storbritannien, Irland och Tyskland är framförallt de nordiska länderna, i synnerhet vad gäller Estland.    Med nästa generation kommer vi att nå en situation, där våra grannländer i Norden kan se fram emot växande och hållbara mänskliga resurser, medan

24

Estland, Lettland och Litauen öster om Östersjön med en minskande befolkningsresurs står på gränsen till vad som är hållbart. Avfolkning är ett faktum även för Europas stora, Tyskland och Polen. Enligt Eurostats prognos, kommer antalet invånare i de baltiska länderna år 2060 vara lika stor som i Finland – 5,5 miljoner (se Figur 2).

Med tanke på vår snabbt minskande och åldrande befolkning, måste vi under det innevarande årtiondet fokusera på en hållbar utveckling för det estniska folket och samhället genom att öka vår livskvalitet och våra demografiska resurser. Prof. Marju Lauristin, Tartu Universitet Huvudredaktör av rapporten om mänsklig utveckling i Estland 2008–2011

Estlands BNP i köpkraftsstandard (PPS, Purcaching Power Standard) är närmare 2/3 av genomsnittet för EU. Och även om det är något större än för våra goda grannar i Lettland, Litauen och Polen, är det nästintill två gånger mindre än i Danmark och Sverige, och 2,8 gånger mindre än i Norge. Det är helt uppenbart att oavsett hur höga målsättningar vi än har i att höja vår ekonomiska tillväxt och BNP till minst genomsnittet i EU, kommer det att ta bra många år. I synnerhet med en åldrande befolkning.    Det är just därför Estlands Samverkansförbund (Eesti Koostöö Kogu) har tagit upp frågan om livskvalitet som en främsta indikator vid bedömning av landets utveckling i internationell jämförelse. I ett vidare perspektiv kan man göra en bedömning genom indexet för mänsklig utveckling som vid sidan av BNP mäter utvecklingen i ett land även efter dess utbildningsnivå, förväntade livslängd och folkhälsa. Mätning av utvecklingen utifrån livskvalitet förutsätter ett paradigmskifte i samhället, men i ett längre perspektiv kommer det att föra oss närmare till Norden som i detta avseende toppar världen idag (se Tabell 1).    Estland är idag ett av länderna i Östersjöområdet som är mest integrerat i internationella organisationer (EU, NATO, Euro, WTO, OECD m.m.), med reella insatser.

Befolkningsutveckling


Tabell 1. Human Development Index K채lla: UNDP, Human Development Report 2011

2011

Norge Tyskland Sverige Danmark Finland Estland Polen Litauen Lettland Ryssland

1 9 10 16 22 34 39 40 43 66

FIGUR 1. Befolkningsprojektioner, miljontals K채lla: Eurotstat, Tacitus Historical Atlas

1939 2010 2060

Estland

Lettland

Litauen

FIGUR 2. Befolkningsprojektioner, miljontals K채lla: Eurotstat, Tacitus Historical Atlas

1940 2010 2060

Baltikum

Befolkningsutveckling

Sverige

Finland

Danmark

Norge

25


Trots alla frågeställningar och svårigheter som då och då blir aktuella, har denna integration fått stöd av en tyst framtidsinriktad överenskommelse i samhället, grundat på historiska erfarenheter – ”aldrig mer ensam”.    Nu kanske är det dags att omforma de nordiska ländernas stödscheman till sådana som baseras på partnerskap, med fokus på de strategiska intressena för våra länder, men även för våra partners och Östersjöländerna i helhet. Estland har hitintills lyckats förhållandevis bra med att balansera på gränsen av en konservativ fiskalpolitik och en livsduglig socialpolitik. Med beaktande av de fundamentala indikatorerna för vår befolkning är den balansen dock helt uppenbart inte längre hållbar, med tanke på kommande generationer. Om Estland under det följande årtiondet inte vill bli stiftande medlem av en ny internationell klubb – för länder med snabbast minskande befolkning – måste vi göra någonting åt saken, och det snabbt. Varför inte göra det tillsammans med våra goda partners i Norden?

Källförteckning 1. Estonian Human Development Report 2010–2011. Baltic Way(s) of Human Development: Twenty Years On (http://www.kogu.ee/en/) 2. Eurostat (www.eurostat.eu) 3. Berzins, Atis and Zvidrins, Peteris, 2011. Depopulation in the Baltic States. In: Lithuanian Journal of Statistics 2011, Vol 50 No 1 (http://www.statisticsjournal.lt/index.php/statisticsjournal/article/ view/57/pdf) 4. Tacitus Historical Atlas (http://www.tacitus.nu/historical-atlas/ population/)

Om Estland under det följande årtiondet inte vill bli stiftande medlem av en ny internationell klubb – för länder med snabbast minskande befolkning – måste vi göra någonting åt saken, och det snabbt. Trots en växande befolkning är hållbarheten av samhällets sociala modell en utmaning även för de nordiska länderna. Vi får höra det allt oftare i uttalanden från akademiker, opinionsbildare och även politiker. Vid konferensen som i november 2011 ägde rum på initiativ av Estlands Samverkansförbund ställde internationellt erkända forskare och politiker från de tre baltiska länderna just den frågan – hur kan vi minska gapen i Östersjöområdet?    Utgåendes från tankarna som uttrycktes på konferensen samt projektioner av de mänskliga resurserna i Nordeuropa och Östersjöområdet, dess risker och möjligheter, vore det klokt och rentav nödvändigt att etablera ett centrum med fokus på regionens mänskliga utveckling, en slags tankesmedja, s.k. Think-Tank, som skulle förena den regionala och internationella expertisen och ta fram väl avvägda förslag till Östersjöområdets regeringar, beslutsfattare och allmänheten. Det samlas kontinuerligt tillräckligt med uppgifter och information, både internationellt och i EU, som skulle behöva systematiseras och tolkas på ett bättre sätt. Det finns mycket för oss att lära av de nordiska ländernas erfarenheter inom livslångt lärande och förlängning av tiden i arbetslivet, integration och social sammanhållning och, sist men inte minst, hållbar utveckling. Med tanke på våra länders strategiska intressen kunde en sådan tankesmedja vara ett samarbetsprojekt för de nordiska länderna och Estland, övriga Baltikum och Östersjöregionen. Framförallt borde det ske med tanke på den gemensamma historien och framtiden i Europa som vi, länderna kring Östersjön, delar.

26

Befolkningsutveckling


Magnus Frรถderberg/norden.org

Befolkningsutveckling

27


Lösningar: höjning av pensionsåldern och bättre stöd för äldre Anders Bjerre och Carsten Beck Köpenhamns Institut för Framtidsforskning, Danmark

Födelsetalen i Östersjöområdet har länge varit för låga för att kunna bibehålla oföränderliga befolkningsnivåer. Samtidigt har den förväntade genomsnittliga livslängden ökat. I många länder förväntas en minskning av befolkningsnivån, medan andelen äldre människor ökar vilket innebär en kraftig ökning av beroendekvoten för äldre personer (OADR, Old Age Dependency Ratio, enligt Eurostats definition andelen invånare som är över 65 år i förhållande till andelen som är 15-65 år), se Tabell 1.    En stigande OADR medför en hel del utmaningar. Att hjälpa de äldre att tillgodose deras behov, bl.a. deras medicinska behov (med stigande kostnader) är en praktisk utmaning. Att betala konsumtionen av varor och tjänster som den höga andelen av äldre står för kan bli mycket kostsamt för befolkningen i arbetande ålder, oavsett om det sker via högre skatter eller genom individuell hjälp till ens föräldrar och andra äldre familjemedlemmar. Alltså kan en hög OADR-kvot betraktas som en belastning för samhället.    Förväntade OADR-kvoter för 2060 är avsevärt lägre i Norden jämfört med andra länder i Östersjöområdet, eftersom de nordiska länderna har förhållandevis höga födelsetal, bl.a. tack vare välfungerande offentliga stödsystem (t.ex. tillgång till barnomsorg) och hög invandring.    Dock behöver samma metoder inte innebära en enkel utväg för andra länder.    Högre födelsetal kan vara en lösning på lång sikt, men barn som föds nästa år kommer att göra inträde på arbetsmarknaden först efter 20-25 år, med tanke på att kompetensbehoven och därmed även utbildningstiden ökar. Även den politik som krävs för att kunna öka födelsetalen innebär en hög kostnad för skattebetalarna.    Invandring av yngre människor minskar OADR-kvoten, men invandrare är inte bara unga. Dessutom kan det, av många olika anledningar, finnas olika hinder för invandring eller för en lyckad integrering av invandrare. Om invandrare inte kan integreras på arbetsmarknaden, oavsett anledning, kan invandringen minska den definierade OADR-kvoten utan att minska kostnaderna för den arbetande befolkningen. Därför kan invandringen endast innebära en lösning vid andra gynnsamma

28

förhållanden. Dessutom kan det ena landets vinst innebära en förlust för ett annat land. Arbetskraftsinvandring kan dock bidra till kompetensöverföring och vara till nytta genom ökade gemensamma kontakter och kompetenser, t.ex. för gemensam utveckling av utbildningsprogram.    Den riktiga utmaningen ligger emellertid i att minska kostnader för samt öka nyttan av den stora och växande gruppen av äldre, inte i att minska OADR-kvoten enligt Eurostats definition.    Medan OADR ger en statistisk bild av skattetrycket som den åldrande befolkningen medför, är realiteten långt mer komplicerad, i och med att vår genomsnittliga förväntade livslängd ökar.    En stor fråga är de kommande generationers hälsa och kondition på äldre dagar. Hur mycket hjälp de kommer att behöva – både medicinsk hjälp som kan vara extremt kostsam, och praktisk hjälp i sin vardag, som kan vara mycket arbetskrävande?    Man kan måla upp två helt olika scenarier om framtiden. Enligt scenario A är människorna då mestadels pigga och vid god hälsa upp till hög ålder, för att sedan dö efter en kortare sjukdomsperiod. Enligt scenario B däremot kan framtidens äldre i allt större omfattning vara i sämre kondition och behöva mycket stöd och medicinsk hjälp under långa perioder, tills de till slut dör vid hög ålder. Både livskvaliteten och statli ga finanser skulle vara mycket bättre vid scenario A än vid scenario B.    Ett antal indikationer pekar för närvarande åt att utvecklingen går mot scenario A. Den högre förväntade livslängden idag, jämfört med den för några årtionden tillbaka, kan vara ett tecken

på att vi lever allt mer hälsosamt. Allt färre människor röker, allt fler äter mer grönsaker och tränar mer regelbundet. Dessa trender i vår livsstil är allt vanligare, åtminstone bland människor under 90-års ålder. Det råder dock ett stort gap mellan olika sociala gruppers livsstilar, där vissa sociala grupper innebär extra stora utmaningar.    Samtidigt går utvecklingen i äldrevården (som även för andra grupper) allt mer i riktning mot ”hjälp till självhjälp”. ”Livslångt lärande” blir ett allt viktigare begrepp: oavsett ålder och funktionsnedsättning (med undantag av några mentala störningar) fokuseras hjälpen mer på t.ex. handledning i användning av nya redskap, återställning av fysisk förmåga, mental träning och utveckling av levnadsstrategier som hjälper människan att hjälpa sig själv. Det senaste tecknet visar att vi har en avsevärd potential i att höja våra äldres livskvalitet genom att göra det möjligt för dem att vara mer självständiga, samtidigt som vi minskar statens kostnader. Med andra ord har vår politik en inriktning på att uppnå scenario A och förebygga det mindre gynnsamma scenariot.    Sammanfattningsvis visar Danmarks erfarenheter att utmaningen som ligger i ökande OADR-kvoter i Östersjöområdet kan bemötas, åtminstone till en viss del, genom att höja den allmänna pensionsåldern med hjälp av olika åtgärder och erbjuda de äldre bättre stöd och utbildningsmöjligheter. Sådana åtgärder är självklart inget universalmedel då de alternativa scenarierna, med annorlunda utfall, finns kvar. Men de kan vara en bra start.

Tabell 1: Eurostats beräkningar för befolkningsmängd och de äldres beroendekvot OADR, 2010–2060 Källa: Eurostat, 12 maj 2012 Befolkning i miljoner

OADR, %

2010

2060

2010

2060

Estland Lettland Litauen Norge Finland Danmark Sverige Polen Tyskland

1.34 2.25 3.33 4.86 5.35 5.53 9.34 38.17 81.74

1.17 1.67 2.68 6.59 5.74 6.08 11.53 32.71 66.36

25.2 25.2 23.3 22.5 25.6 24.9 27.7 19.0 31.3

55.5 68.0 56.7 43.0 47.4 43.5 46.2 64.6 59.9

Befolkningsutveckling


Vi står inför spännande utmaningar De baltiska länderna har under de senaste åren utvecklat ett starkt engagemang vad gäller att bredda och fördjupa förbindelserna med Norden. Flera intressanta initiativ och idéer har förts fram. I Litauen har det politiska intresset varit särskilt intensivt inför och under 2012, året då Litauen koordinerat NB8-samarbetet. Värt att notera i diskussionen är att ofta inkluderas spännande men komplicerade frågor om gemensam historia och identitet. För nordbor kan detta vara överraskande och kanske inte alldeles enkelt att förhålla sig till. Hur som helst måste det ses som något ytterst positivt att nordiska samhällsmodeller och förslag till lösningar på tidens stora frågor ses som inspirerande i baltiska grannländer. Genom en ökad förståelse och intensivare kontakt lägger vi tillsammans grunden för en region där nationsgränser inte längre utgör hinder för att lösa gemensamma problem.    Av möjliga prioriteringar för framtiden finns det mycket att vinna på att fortsätta det framgångsrika arbetet med gränsregionala projekt i regionen . Genom det arbete som utförts inom ramen för Baltic Euroregional Network (BEN) och i andra sådana projekt administrerade av Nordiska ministerrådet skapas även för de nordiska länderna nya och kanske oväntade möjligheter. Utöver de nordiska och baltiska länderna har också nordvästra Ryssland, Polen och Vitryssland deltagit i BEN:s och dess efterföljares samarbetsstrukturer, vilket skapat ett ganska unikt format för samarbete mellan olika lokala aktörer.    Det kan vidare nämnas att det nordisk-baltiska samarbetet fyllt en viktig funktion vad gäller stödet till det vitryska samhället på olika nivåer under senare år. Stödet till European Humanities University – ett vitryskt universitet i påtvingad exil – är ett sådant exempel. Nordiska ministerrådets riktlinjer för samarbete med det vitryska samhället som antogs år 2010 har på grund av situationen i Vitryssland inte varit möjliga att implementeras fullt ut. Däremot har ministerrådet genom sin representation i Litauen kunnat spela en viktig roll när man koordinerat ett av EU:s program för stöd till det vitryska civilsamhället, Civil Society Stability for Belarus (CSSB). Förhoppningen är att detta samarbete ska kunna fortsätta.    Utöver vad som angetts ovan finns flera viktiga områden där nordiskt-baltiskt samarbete av nödvändighet måste stärkas under kommande år . Migrationen inom Östersjöregionen, nätverk för näringslivssamarbete samt nordiskt-baltiskt samarbete inom forskning och utveckling är några exempel. Genom denna publikation ska förhoppningsvis fler människor i vår region få inspiration till nordiskt-baltiskt samarbete. Bo Harald Tillberg direktör vid Nordiska ministerrådets kontor i Litauen

29


Gemensamt mål: ett jämställt samhälle som är medvetet om klimatförändringar Margarita Jankauskaite Centret för Främjande av Jämställdhet, Litauen

I de baltiska staterna har två årtionden av återvunnen frihet fört med sig flera förändringar inom området för jämställdhet mellan könen, bl.a. lagar som fastställer villkor för jämställdhet mellan kvinnor och män, mekanismer för säkerställande av jämställdhet mellan könen och en ökad medvetenhet och intolerans hos allmänheten mot manifestationer för ojämlikhet mellan könen. Dock finns det utmaningar kvar inom samtliga områden – ekonomi, politik, vetenskap, undervisning, kommunikation och familjen – som måste lösas snarast.    Demokrati är inte någonting som kan ärvas, därför måste varje generation bemästra sina egna utmaningar för att garantera jämlikt tillgodosedda behov, möjligheter och framtidsutsikter för kvinnor och män, så väl som för flickor och pojkar. Därför är det å ena sidan viktigt att förbli konsekvent vid tillämpning av redan initierade åtgärder och säkerställa bärkraftigheten för uppnådda resultat; men å andra sidan behöver även nya rutiner fastställas för att lösa frågor som uppstår i det globala sammanhanget. Dessutom bör uppmärksamhet riktas mot nya strategier med lösningar för säkerställande av jämlikhet mellan könen, grundade på en förändrad attityd.    Samarbetet med de nordiska länderna har underlättat för den baltiska regionen att ta många nya initiativ som har stimulerat till positiva förändringar i samhället. Dessa processer har resulterat i nya mekanismer för jämställdhet mellan könen, så väl som förbättringar i den politiska representationen och främjandet av entreprenörskap bland kvinnor, förstärkning av medborgarsamhället och även insatser för bekämpning av våld mot kvinnor.

Ett ökat deltagande av kvinnor i politiken är ytterligare ett annat betydelsefullt resultat av det förutnämnda samarbetet.    Erfarenheter från de nordiska länderna har varit och fortsätter att vara av yttersta betydelse för införlivande av könsfrågor på kommunnivå. 3R metoden, vilken utvecklades och tillämpades för kommuner av svenska experter, har rönt stort intresse och bidragit till förståelsen för att en hållbar utveckling av samhället inte går att nå utan säkerställande av ett jämställt deltagande för kvinnor och män vid beslutsfattande och en jämlik fördelning av resurser. De nordiska länderna har använts som ett exempel för att argumentera för ett mer aktivt deltagande av kvinnor som visar att jämställdhet mellan könen bidrar effektivt till den ekonomiska tillväxten och välfärden i samhället, och för att främja den moderna familjemodellen bestående av två partners som jämställt delar på försörjningsbördan och det oavlönade hemarbetet. Exemplet uppsatt av de nordiska länderna har sporrat det litauiska samhället att ta initiativ till förändringar i de ålderdomliga patriarkaliska normerna som inte längre motsvarar behoven hos det moderna samhället, och införa idén om pappaledighet. I jämförelse med de nordiska länderna – och i synnerhet med Island – kan uppnådda resultat i de baltiska staterna verka ringa, men situationen förbättras stegvis.    De uppnådda resultaten är dock fortfarande otillräckliga för att säkerställa en konsekvent utveckling och förebygga de stigande trenderna av radikalism. Trots utvecklingen har vissa störande indikationer iakttagits:

Dessutom bör uppmärksamhet riktas mot nya strategier med lösningar för säkerställande av jämlikhet mellan könen, grundade på en förändrad attityd.

• • •

Jämställdhetsombudsmannens institution för jämställdhet mellan kvinnor och män kan benämnas som ett av de mest synliga exemplen på framgångsrikt tillämpade erfarenheter från de nordiska länderna.

30

2011 var Litauen, Lettland och Estland listade på respektive 19:e, 37:e och 52:a plats i Global Gender Gap Index, vilket vittnar om en förvärrad situation jämfört med tidigare år1. Omfattande horisontell och vertikal segregation på arbetsmarknaden är utmärkande för de baltiska staterna vilket är en av anledningarna till löneskillnaden mellan könen. Skillnaden är mindre i de nordiska länderna men frågan är fortfarande relevant för hela regionen. Omfattningen av våld mot kvinnor i de baltiska staterna är bland den största inom EU. Undersökningar visar att 48 procent av invånarna

Jämställdhet


Karin Beate Nøsterud/norden.org

Jämställdhet

31


i Litauen känner till minst ett offer för våld inom familjen i sin egen släkt eller vänkrets, medan motsvarande siffra både i Lettland och i Estland är runt 39 procent2. Även de nordiska ländernas motsvarande indikatorer ligger högre än genomsnittet för EU, därför är det viktigt att agera tillsammans för att lösa sådana gemensamma utmaningar som förebyggande av prostitution och människohandel. De nordiska ländernas erfaren – heter inom progressiv lagstiftning och dess tillämpning är viktiga för de baltiska staterna som tvingas att hantera dessa frågor både som ursprungs-, mål- och transitländer.

Förändringar i den globala inställningen skapar nya utmaningar för jämställdhetspolitik mellan könen, vilket även hänger ihop med övriga aspekter för diskriminering: etnicitet, ålder, sexuell läggning och hälsotillstånd. Mitt under den globala finanskrisen visade de nordiska länderna att samhällen med konsekvent fokus på jämlikhet och respekt för mångfald är mycket mer hållbara i lägen med ekonomisk konjunkturnedgång. Därför är det av yttersta vikt för de baltiska grannarna att överta denna erfarenhet och tillsammans arbeta med frågor som bidrar till stabiliteten i regionen.    Framgången för samhället beror på bidragen från varje enskild medborgare. Därför är det viktigt att skapa en social miljö som tillhandahåller lika förhållanden och möjligheter för självförverkligande för både kvinnor och män, flickor och pojkar. Inom sysselsättning är denna fråga nära besläktad med balansering av arbete och familjeåtaganden. I jämförelse med andra EU-medlemsstater är kvinnors deltagande eller ickedeltagande på arbetsmarknaden i de nordiska länderna minst påverkad av barnomsorg3. I jämförelse med andra EU-medlemsstater tar pappor i Sverige, Finland och Danmark ut flest antal dagar av föräldraledighet4; dock kan man knappast tala om absolut jämlikhet mellan män och kvinnor. Å andra sidan visar erfarenheter från de nordiska länderna att det är långt ifrån konstruktivt att begränsa frågor om ojämlikhet mellan könen enbart till diskriminering av kvinnor. Hållbara resultat som säkerställer social och ekonomisk sammanhållning har ett direkt samband med den allmänna inställningen till jämställdhet mellan könen. Därför, vid utformande av en helhetsattityd till policyn för jämlika möjligheter så väl som engagemang av män i införandet av den policyn eller vid förändring av den förlegade uppfattningen om manliga normer, är det viktigt att sammanföra de nordiska och baltiska länders ansträngningar och dra även nytta av NGOs och den akademiska sektorns potential.    Dessa processer kan få draghjälp av media eftersom den har en enorm påverkan på människors attityder beträffande kvinnors och mäns kulturella roller så väl som på betydelsen av vidtagna åtgärder gällande jämställdhet mellan könen; dessutom har den förmågan att antingen stärka eller försvaga samhällets stöd. Dock, eftersom den moderna medievärlden påverkas stort av nyliberalism och konsumtion, tenderar den att understryka könens biologiska olikheter och därmed på något sätt neutralisera eller till och med rättfärdiga de ojämlika förhållandena mellan män och kvinnor. För att få en förändring bland djuprotade stereotyper och

32

påskynda utvecklingen i samhället, är det viktigt att säkerställa en mer insiktsfull förståelse för frågor och orsaker till ojämlikhet mellan könen. Samarbete i syfte att öka medvetenheten hos mediarepresentanter inom området för jämlikhet mellan könen skapar tillfällen för väckande av en offentlig diskussion som stödjer värdet av en mogen demokrati. Förutom detta är det lika viktigt att förena ansträngningarna vid bekämpande av könsstereotyper som frodas i områden för utbildning och yrkesmässig rådgivning så väl som på arbetsmarknaden. Likväl är inte jämställdhet mellan könen något som kan ärvas – precis som demokrati – och varje generation måste göra sin egen hemläxa. Den globala världen är full av nya utmaningar och innovativa lösningar. Därför underlättar gemensamma ansträngningar, erfarenheter och åtgärder resan mot det önskade resultatet; som till exempel att säkerställa jämlikhet vid mäns och kvinnors representation inom samtliga områden av beslutsfattande (politik, ekonomi och forskning) eller uppnå en högre kvalitet för könsjämställdhetsintegrering i självstyrandet i sin fulla utsträckning.    Kommunerna spelar en extra viktig roll i praktiskt säkerställande av jämställdhet mellan könen. De är de största arbetsgivarna och sörjer för sociala tjänster som ska säkerställa livskvalitet. Ändamålsenliga resultat i politik för jämlika möjligheter beror på sättet hur arbetstagare förstår anledningarna bakom och metoderna för jämställdhetsintegrering i kommunala institutioners verksamhet. Samarbete med de nordiska länderna och lärdom från deras erfarenheter skulle resultera i en värdefull stimulans för utveckling av konstruktiva program som motsvarar kvinnors och mäns så väl som flickors och pojkars behov, och som dessutom skulle befästa hållbara framsteg för jämställdhet mellan könen i regionen.    Hållbar utveckling av samhället är omöjlig utan skyddande av naturen. De baltiska staterna har bara påbörjat ett arbete inom området ekologi- och klimatförändringar. Följaktligen måste diskussioner om könens påverkan på klimatförändringar väcka ett större intresse för frågan hos allmänheten och specialister. Otvivelaktigt kan samarbete i det området ge ett nödvändigt genombrott. Detta samarbete är av yttersta vikt eftersom regionens framtid är beroende av samtliga länders gemensamma ansträngningar, och inte minst användning av befintliga erfarenheter och ett stöd till gemensamma strategiska beslut i det globala sammanhanget. Gemensamt arbete mellan de baltiska och nordiska länderna är den enda möjliga lösningen för utveckling av en miljö som erbjuder ekonomisk, social och ekologisk trygghet för alla människor – både för kvinnor och män.

källförteckning 1 The Global Gender Gap Report 2011: Rankings and Scores. http://www3.weforum.org/docs/GGGR11/GGGR11_Rankings-Scores.pdf 2 Domestic Violence against Women. Report. Fieldwork: February – March 2010. Publicerad i september 2010. 3 Rapport: Review of the Implementation of the Beijing Platform for Action in the area F: Women and the Economy. http://www.eige.europa.eu/lt/ sites/default/files/Review-of-the-Implementation-of-the-Beijing Platform-for-Action-in-the-area-F-Women-and-the-Economy_0.pdf 4 Som ovan.

Jämställdhet


Johannes Jansson/norden.org

J채mst채lldhet

33


Carita Peltonen: ”Arbetet med att involvera män är viktigt” Intervju av Augustas Čičelis Centret för Främjande av Jämställdhet, Litauen

Hur utvärderar du det nordisk-baltiska samarbetet så här långt? På vilket sätt har det varit meningsfullt? I början av det nordisk-baltiska samarbetet hade de nordiska länderna som syfte att införa goda rutiner avseende jämställdhet mellan könen, med tonvikt på ett gemensamt mål att män och kvinnor ska dela på ansvaret i samhällets alla delar. Man ville visa hur motsvarande politik hade utvecklats i de nordiska länderna och hur dessa länder hade utvecklat olika redskap för att nå sina mål. Men även de baltiska länderna började dela med sig deras synsätt och erfarenheter och utforma samarbetet i regionen. Till exempel framhöll de betydelsen av mäns engagemang i främjande av jämställdhet mellan könen, vilket även hade påverkat det nordiska synsättet i jämställdhetsfrågor mellan könen. Hur tycker du det framtida nordiskbaltiska samarbetet inom området för jämställdhet mellan könen ska utformas? Jag anser att det är mycket viktigt att samarbeta inom EU:s och FN:s ramverk. Det finns stora skillnader i synsättet på jämställdhet mellan könen i södra och norra Europa. De baltiska och nordiska länderna har ett likartat politiskt sinne på grund av deras historiska och geografiska bakgrund. Av den anledningen kan vi stötta varandra i ett antal frågor och samarbeta inom området för jämställdhet mellan könen, ett område som även det har påverkats negativt av den ekonomiska krisen. Det är viktigt att hitta vägar för hur kvinnor och män kan arbeta tillsammans för att lösa följderna av krisen, eftersom båda könen har påverkats av den.    En av anledningarna till varför det är viktigt för de nordiska och baltiska länderna att samarbeta är att vi står inför mycket snarlika problem i dag. Diskussioner om så kallade traditionella värden och kvinnors och mäns traditionella roller har upptagit det allmänna samtalet. Argumenten är att kvinnor ska stanna hemma och ta hand om barnen och att det är skadligt för barn att vara på dagis. Jag ser dessa tendenser som

34

ett resultat av den ekonomiska krisen som samtliga länder har fått känna på. Av den anledningen är det avgörande för den allmänna diskussionen om jämställdhet mellan könen att frambringa starka argument grundade på tungt vägande forskning och fakta.    Våld är en annan fråga som fortfarande är mycket relevant i dag. Våld mot kvinnor var en ny fråga som diskuterades på konferensen i Valmiera 1997. Den norska organisation Alternativ til Vold (Alternativ till Våld) presenterade sina åtgärdsprogram för behandling och arbete med våldsamma män. Diskussionens fokus låg på mäns våld mot kvinnor och mäns våld mot andra män. Kvinnor och män möter våld på olika platser: kvinnor utsätts oftast för våld i hemmet medan män möter det på gatan. Det är mycket viktigt för våra samhällen att diskutera frågan om våld öppet och klargöra att ingen ska behöva uppleva det i sina nära relationer eller någon annanstans. Det är nödvändigt att få män att engagera sig inom samtliga områden gällande jämställdhet mellan könen. Endast då både kvinnor och män är en naturlig del av den beslutsfattande processen i våra samhällen är det möjligt att uppnå jämställdhet mellan könen. Vilka kopplingar kan du se mellan könstillhörighet och andra orsaker till diskriminering? Självklart är det viktigt att betrakta olika former av diskriminering, men kvinnor och män finns överallt, de finns i alla de socialgrupper vi kallar minoriteter. Personer med funktionsstörningar, etniska grupper, äldre och homosexuella personer är alla kvinnor och män. I dag är jämställdhet mellan könen inte en verklighet i något land, vi måste betrakta jämställdhet mellan könen från kvinnors och mäns perspektiv. Kvinnor med funktionshinder behandlas annorlunda än män med funktionshinder. Till exempel kan män med funktionshinder få mindre hjälp i hemmet på grund av att myndigheterna har föreställningen att deras fruar kan hjälpa dem, medan kvinnor med funktionshinder kan få bättre hjälp på grund av att myndigheterna inte förväntar sig att deras män hjälper dem

så mycket. Äldre kvinnor stöter dessutom på andra problem än äldre män. Eftersom jämställdhet mellan könen är en övergripande fråga, borde den alltid finnas med när vi behandlar orsaker till diskriminering. Kvinnor och män stöter på olika problem i våra samhällen, oavsett vilka socialgrupper de tillhör.    I dag delar de nordiska och baltiska länderna samma målsättning i sin politik beträffande jämställdhet mellan könen. Vid möten, konferenser och andra aktiviteter kan man diskutera dessa gemensamma mål och utbyta erfarenheter för att kunna upprätthålla ett program för gemensamma åtgärder. Lagstiftning är ett kraftfullt redskap för att ändra kvinnors och mäns position i våra samhällen. Men som president Tarja Halonen har sagt: ”Enbart lagstiftning är inte tillräckligt. Det krävs även politisk vilja att främja jämställdhet mellan könen i praktiken.”

Män med funktionshinder kan få mindre hjälp i hemmet på grund av att myndigheterna har föreställningen att deras fruar kan hjälpa dem, medan däremot kvinnor med funktionshinder kan få bättre hjälp på grund av att myndigheterna inte förväntar sig att deras män hjälper dem så mycket. Jämställdhet


Johannes Jansson/norden.org

J채mst채lldhet

35


Baltikums och Nordens möjligheter på 2000-talet: grön tillväxt, yrkesturism och nya politiska partier Gints Jegermanis Lettlands ambassadör i Danmark

Sedan tidigt 1900-tal har avsevärda förändringar skett på Östersjöområdets politiska karta. Under de senaste 22 åren har det regionala samarbetet mellan länderna tagit många olika vändningar, och rösterna för en närmare integration av de baltiska grannländerna i det nordiska samarbetet, eller till och med för en gemensam samarbetsregion, har blivit allt starkare. Så fort en sådan möjlighet kommer upp till diskussion, får man dock höra en hel del invändningar och motargument till Baltikums införlivande i det existerande nordiska samarbetet.

Inte heller de baltiska länderna är eniga i frågan om innebörden av den baltiska enigheten; om den överhuvudtaget existerar eller hur den kan utvecklas i framtiden. Ett antal undersökningar har tagits fram om fundamentala skillnader bland de nordiska länderna. Inte heller de baltiska länderna är eniga i frågan om innebörden av den baltiska enigheten; om den överhuvudtaget existerar eller hur den kan utvecklas i framtiden.    Men med stor sannolikhet kan människorna både i Baltikum och i Norden vittna om samma känsla av frändskap och förtrolighet i deras relationer med grannarna på andra sidan Östersjön. Naturligtvis finns det gott om stora variationer, oavsett om det gäller klimatet, landskapet eller geologin. Inte desto mindre bleknar alla dessa geografiska, språklig eller historiska skillnader fort när det kommer till ens personliga, instinktiva intryck. De nordiska och baltiska länderna visar upp tydliga drag av ett gemensamt kulturrum och en gemensam plattform av grundläggande värderingar.    Självklart har den 50 år långa separationen, som omfattar andra världskriget och sovjetockupationen, lämnat sina spår.    Sedan tidigt 1990-tal har de baltiska ländernas ekonomier utvecklats efter liberala eller den fria marknadens idéer, vilket inte helt och hållet rimmar med de nordiska principerna för en välfärdsstat. Stora skillnader mellan de nordiska och baltiska länderna råder fortfarande gällande hushållens och företagens inkomster, besparingar och marknadspositioner, även

36

21 år efter återvunnen självständighet i de baltiska länderna.    Men de senaste åren har visat en intressant tendens: den nordiska välfärdsmodellen exponeras för nya utmaningar. Åldrande befolkningar, alltför generösa sociala förmåner och västvärldens krympande inflytande globalt – allt detta ifrågasätter överlevnadsförmågan för den välfärdsmodell som har utvecklats under de senaste 50–60 åren. Även om det är för tidigt att säga vart de pågående diskussionerna om eventuella reformer i de nordiska välfärdssystemen och ekonomierna leder, är det uppenbart för mig att processerna som pågår på båda sidor av Östersjön kommer att föra de ekonomiska modellerna i Baltikum och i Norden närmare varandra.    Oavsett hur den framtida modellen av EU-samarbetet kommer att se ut, kräver den utvidgade Europeiska Unionen (den framtida EU28) oundvikligen en vidareutveckling av regionalt samarbete och regionala lösningar.    2000-talet kommer att ställa många frågor – som till synes kan likna dem som vi har haft att göra med ett sekel tidigare. Det är allmänt känt att 2000-talet förväntas att bli ett århundrade med knappa resurser. Den senaste ekonomiska krisen och dess efterdyningar i Europa har visat, genom det kloka och beslutsamma agerandet i de baltiska och nordiska länderna, att regionen har en potential att tjäna som ett allmänt föredöme. Ett annat tydligt faktum är att baltiska entreprenörer, forskare och andra experter ofta har visat upp en expertis och kompetens som främjar innovation.

Det är uppenbart för mig att processerna som pågår på båda sidor av Östersjön kommer att föra de ekonomiska modellerna i Baltikum och i Norden närmare varandra. Sedan sent 1990-tal har det Baltiska Utvecklingsforumet marknadsfört On Top of Europe som ett koncept. Trots att både de baltiska och de nordiska länderna geografiskt sett ligger i utkanten av Europa, är och kan

Regionalt samarbete


Nikolaj Bock/norden.org

Regionalt samarbete

37


regionen i många avseenden vara en trendsättare i olika sektorer av Europas näringsliv, forskning och kultur. Ett antal förutsättningar för det är redan uppfyllda: geografisk närhet, en delad världsbild och likheterna i offentlig förvaltning och ekonomisk styrning.    En av sektorerna där man kan se det tydligast är den gröna tillväxtekonomin.    Samtliga länder i regionen måste besluta vilka energikällor deras ekonomiska utveckling från 2030 och framåt ska bygga på. Genom samordnade ansträngningar och erfarenhetsutbyte inom detta område har de baltiska och nordiska länderna en bättre möjlighet att skapa en modell som främjar deras nationella ekonomier i den globala resurskonkurrensen.    Det baltisk-nordiska samarbetet bör dock inte enbart begränsas till ekonomi. Kompetens- och erfarenhetsutbyte inom forskning, medicin, utbildning och kultur kan vara en verklig drivkraft för tillväxten. Med tanke på Baltikums och Nordens storlek (totalt 33 miljoner invånare) är det enligt min åsikt nödvändigt att etablera ett nätverk av workshops bland olika yrkesföreningar och samfund, som fungerar som en mötesplats för specialister i olika kompetensområden.

En av sektorerna där man kan se det tydligast är den gröna tillväxtekonomin. Tvärvetenskapliga kunskaper stimulerar innovation som i sin tur ytterligare växer när man lyckas att kombinera expertis och kompetens, som annars sprids och utnyttjas på var sitt håll i Baltikum och i Norden. Öresunds samarbetsmodell är en av inriktningarna som kunde tillämpas även på andra ställen i regionen.    Jag tycker att vi har utmärkta möjligheter för utveckling av en helt ny gren inom turismen: yrkesturism. Om den vanligaste destinationen för införskaffande av ny kunskap eller för kompetenshöjning idag oftast ligger i Europa (London, Paris, Berlin m.m.) kunde Norden och Baltikum, med ett välutvecklat nätverk av olika yrkesworkshops, säkert bli ett attraktivt resmål för specialister från Europa och längre bort.    För att få det att fungera måste vi dock även uppgradera stommen för vårt politiska samarbete. Fastän det ofta görs gällande att NB8 samarbetet har för många olika samarbetsformat, kan även det motsatta vara fallet. I och med Baltikums inträde i EU försvagades till exempel det politiska engagemanget på båda sidor av Östersjön något. Medan vi har diskuterat det baltisk-nordiska samarbetet på olika forum inom EU och strävat efter att uppnå en demokratisk utveckling i EU:s grannländer, har vi försummat de bilaterala och regionala kontakterna runt Östersjön.

man börjat märka av betydande ändringar i väljarnas preferenser. Under de senaste dekaderna har traditionella vänsterpartier alltmer närmat sig mitten av den politiska skalan och samma gäller högerblocket; de politiska olikheterna i partiernas retorik har suddats ut; nationella parlament omfattar allt fler elitistiska politiker och väljarnas främlingskap gentemot politikerna håller på att växa.    Däremot har det postsovjetiska politiska läget i de baltiska länderna låtit nya politiska partier växa fram och utvecklas utanför den politiska teorins gränser, samtidigt som förändrade väljaridentiteter återspeglar samhällens utveckling i stort. Som ett resultat av detta kan det ibland vara svårt för de politiska partierna i Baltikum att hitta sina motsvarigheter i andra västerländska demokratier.    Jag tror att inom de kommande 10-20 åren kan man på båda sidor av Östersjön se en framväxt av helt nya politiska grupper som inte längre motsvarar den vanliga föreställningen av socialdemokratiska eller konservativa rörelser från deras bildande vid sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet.    Politisk teori hamnar på efterkälken och lyckas inte att förmedla den aktuella verkligheten, vilket förmodligen innebär framväxt av en ny politisk kultur. Det betyder även att ett närmare samarbete och personliga kontakter kan bringa de baltiska och nordiska politiska grupperna betydligt närmare varandra för att gemensamt kunna söka lösningar till väljarnas problem.    Vi kan ännu inte bevisa det på ett mätbart sätt, men framtiden trycker på – det baltisk-nordiska samarbetet måste leda regionen till en ny standard av framgångsrik utveckling vad gäller Europa, och till en viss nivå även i världssammanhang.

Jag tycker att vi har utmärkta möjligheter för utveckling av en helt ny gren inom turismen: yrkesturism. Det bör uppmärksammas att betydande förändringar är på gång på Europas politiska arena. De skandinaviska monarkierna har upprätthållit sina parlamentariska demokratier i över 150 år, men den senaste tiden har

38

Regionalt samarbete


Karin Beate Nøsterud/norden.org

Regionalt samarbete

39


Per-Kristian Foss: ”Gränsöverskridande samarbete ger fler jobb i Östersjöregionen” Eurokrisen är det största enskilda hotet mot ökat samarbete över gränserna kring Östersjön. Detta säger stortingsledamoten och tidigare norska finansministern Per-Kristian Foss, som har ett långvarigt intresse för nordiska och baltiska frågor. Intervju av Påhl Ruin frilansjournalist, Sverige

Kan samarbete över gränserna kring Östersjön bidra till tillväxt och nya jobb? Absolut, och det måste vi politiker argumentera för. Många företag kan bidra till hållbar tillväxt genom att arbeta över nationsgränserna. Men en del av samarbetet kring Östersjön handlar också om ekonomiska uppoffringar för den gemensamma miljöns skull. Sådana insatser är inte alla länder beredda att göra med tanke på de tuffa ekonomiska tiderna. Kalla krigets slut bäddade för ett helt nytt samarbete runt Östersjön. Redan 1991 öppnade Nordiska ministerrådet kontor i Tallinn, Riga och Vilnius. Vilka har varit de viktigaste resultaten? Kontoren har bidragit till ökade kontakter mellan Norden och Baltikum och till ökad kunskap om Norden i de baltiska länderna. De fick tidigt en bild av hur våra välfärdssamhällen fungerar, hur minoriteters rättigheter garanteras och hur lagstiftningsarbetet går till. Sedan de blev EU-medlemmar 2004 talar man om ömsesidigt utbyte mellan Norden och Baltikum, att vi ska lära av varandra. Vad har vi lärt oss så här långt av balterna? De baltiska länderna har rest sig på ett imponerande sätt efter finanskrisen. Det kan vi lära oss mycket av. Ingen vet hur framtiden ser ut, plötsligt är det vi som står inför stora ekonomiska problem. Nordiska ministerrådet har kontor i Ryssland också, i S:t Petersburg sedan 1995 och Kaliningrad 2006. Bör kontakterna med Ryssland intensifieras framöver? Det är bra att vi finns på plats i Ryssland. Men ökade kontakter? Nej, de ligger på en rätt rimlig nivå just nu. Vi får inte gapa efter för mycket. Nu gäller framför allt att fördjupa kontakterna mellan EU- och EES-länderna.

40

Men både S:t Petersburgsområdet och Kaliningrad skulle väl kunna gynnas av mer samarbete i Östersjöregionen? Visst, men vår erfarenhet har visat att väldigt många beslut ändå måste gå via Moskva, vilket gör samarbetet komplicerat. Det är synd, men så är det. Hur ser du på ökade kontakter med norra Tyskland och norra Polen? Det är viktigt att hela tiden påminna rikspolitikerna i Berlin och Warszawa om att dessa stora länder också är Östersjöstater. Ibland blir de alltför upptagna av andra problem att de glömmer denna tillhörighet. I Tysklands fall är det ju tur att delstaterna har så stor självständighet med egna budgetar. Det gynnar Östersjösamarbetet.

Men en del av samarbetet kring Östersjön handlar också om ekonomiska uppoffringar för den gemensamma miljöns skull. Sådana insatser är inte alla länder beredda att göra med tanke på de tuffa ekonomiska tiderna. Regionalt samarbete


Johannes Jansson/norden.org

Regionalt samarbete

41


Fem turbulenta dagar för 21 år sedan Före detta danska ambassadören i Estland, Uffe A. Balslev, beskriver händelserna i de baltiska staterna som inträffade för 21 år sedan när Nordiska ministerrådets kontor i Estland, Lettland och Litauen öppnades. En annan version av denna artikel gavs ut i den estniska tidningen Postimees den 20 januari 2011.

Den 20 januari 1991 var en spänd söndag. Som en ung dansk diplomat placerad i Sovjetunionen flög jag till Tallinn med det sena eftermiddagsplanet från Moskva – något bekymrad på grund av att mina överordnade i den danska regeringen hade gett mig något som verkade som ett omöjligt uppdrag.    Situationen runt det barrikaderade estniska parlamentet och andra ställen i Baltikum var oroande. Det var endast en vecka efter de blodiga händelserna vid TV-tornet i Vilnius och denna dag kulminerade en lika oroande sammanstötning i Riga med att ytterligare sju personer dödades av militära enheter utsända av den sovjetiska regeringen. Det fanns en verklig och allmän fruktan för att nya reaktionära krafter i Kreml höll på att vrida tillbaka de demokratiska landvinningarna jag hade bevittnat i Moskva och i de baltiska republikerna under tidigare år.    Min svåra uppgift var att hjälpa en kollega från Nordiska ministerrådets sekretariat att hitta och hyra lokaler för ett informationskontor – i samtliga tre baltiska huvudstäder, och detta skulle ske på fem arbetsdagar.    Nödvändigheten att göra detta hade utlösts av våldet i Vilnius. Detta år hade Danmark det roterande ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet. Beslutet att öppna kontoren fattades redan i oktober. Efter händelserna i Vilnius betonade rådets ordförande, den danske ministern för nordiskt samarbete Thor Pedersen, att som ett tecken på nordisk solidaritet i en spänd situation skulle detta ske under hans kommande besök till de tre baltiska huvudstäderna.    Mina ursprungliga farhågor visade sig vara ogrundade. Tack vare det entusiastiska stödet från den nya regeringen, utrikesminister Lennart Meri och stadsledningen lyckades vi hitta både kontorslokaler och en lägenhet för den nya chefen. Vid en mottagning i Tallinn påföljande vecka invigde minister Pedersen, tillsammans med generalsekreterare Fridtjof Clemet, det nya kontoret i en underbar medeltidsbyggnad på Tolligatan i gamla stan.    Vi var i Tallinn mindre än två dagar. Vår resa fortsatte till Riga och Vilnius

42

med samma uppdrag och samma framgång. Jag minns att vi bodde på hotell Ridzene i Riga där vi fick kliva över högar med krossat glas från speglar och fönster efter att en soldat från de svarta baskrarna hade avfyrat sitt automatvapen rakt in i lobbyn. I Vilnius mötte vi president Vytautas Landsbergis i det litauiska parlamentet samt de modiga unga män som med sina jaktgevär vaktade på sin post bakom i all hast byggda försvars-positioner av sandsäckar, redo att försvara byggnaden våning för våning.    Invigningen av kontoren var en viktig politisk händelse – inte enbart på grund av den nordiska solidariteten med Baltikums kamp för frihet vilket det innebar, utan kanske även mer för att de förkunnade sammanstrålningen av de fem nordiska regeringars politik gentemot regionen. När de baltiska staterna närmade sig sina mål, med hjälp av fria val och händelserna i januari 1991, förlorade nyanserna, mellan den nordiska hållningen till Moskva och Sovjets annektering av Baltikum, sin betydelse. Nu stödde de nordiska länderna förenat Baltikums kamp för frihet och inte minst lika viktigt var att detta stöd till de baltiska staterna bidrog till att stärka det inre samarbetet mellan de fem nordiska länderna.    Nordiska ministerrådets kontor har sedan dess koncentrerat sig på arbete med mer vardagliga projekt såsom integration, mobilitet över gränserna och samarbete inom kultur, miljö och utbildning. Detta är mindre spektakulärt men inte mindre betydelsefullt. Det viktiga skapandet av kontakter och nätverk mellan experter och tjänstemän som senare kom att äga rum visade sig vara framgångsrikt. Under de senaste 20 åren har den baltiska-nordiska regionen växt samman i en förbluffande takt.

Nu stödde de nordiska länderna förenat Baltikums kamp för frihet och inte minst lika viktigt var att detta stöd till de baltiska staterna bidrog till att stärka det inre samarbetet mellan de fem nordiska länderna. Regionalt samarbete


Dåvarande danska ministern för nordiskt samarbete Thor Pedersen och Litauens vice-utrikesminister Valdemaras Katkus öppnar Nordiska minsiterrådets kontor i Vilnius i 1991. Foto: www.norden.lt

Regionalt samarbete

43


Nya utmaningar i östersjösamarbetet för både Norden och Baltikum Antalet gränsöverskridande aktiviteter i Östersjöregionen har ökat kraftigt på senare år. Vilken roll ska Nordiska ministerrådet spela i detta nya landskap? Av Påhl Ruin frilansjournalist, Sverige Det är inte bara de enskilda nordiska länderna – bilateralt samt genom Nordiska ministerrådet - som strävar efter att öka kontakterna. Här finns också EU, Östersjörådet, Europarådet, Arktiska rådet och parlamentarikerna i Nordiska rådet – för att inte tala om alla frivilligorganisationer, städer och regioner samt en uppsjö andra offentliga aktörer. Läget är ett helt annat än när ministerrådet öppnade sina kontor i Estland, Lettland och Litauen 1991 och i S:t Petersburg 1995.    Samarbetet med Baltikum har gått in i en ny fas i och med EU-medlemskapet. Under hela 1990-talet och en bit in på 2000-talet handlade det om att hjälpa balterna att komma ikapp, om att stödja dem i uppbyggandet av allt från demokratiska institutioner till reningsverk. Sedan några år ligger fokus på erfarenhetsutbyte, att lära av varandra. Nordiska länder tar exempelvis del av Estlands expertis inom e-demokrati och andra IT-frågor. Men i ärlighetens namn har detta ömsesidiga utbyte inte riktigt skjutit fart än. Dels ligger de baltiska länderna fortfarande efter på många områden, dels kvarstår ett biståndstänkande på den nordiska sidan som skymmer sikten för det som balterna kan erbjuda i utbyte.    Förutsättningarna för östersjökontakter – inte bara mellan Norden och Baltikum – har också förändrats såtillvida att det idag finns ett politiskt program som inte fanns då ministerrådet formulerade sina nuvarande riktlinjer för det gränsöverskridande samarbetet i regionen: EU:s Östersjöstrategi. Strategin innehåller ramar inom vilka alla spelare bör verka. Kanske kan strategin bidra till lite mer ordning i detta virrvarr av initiativ, projekt och program för regionen. Också av krasst ekonomiska skäl kommer alla intressenter vara måna om att förhålla sig till strategin när nya projekt planeras: faller projektet inom ramen för EU:s prioriteringar finns alltid chansen att få EU-medel.    Vilka sakområden bör då prioriteras i regionen? EU:s Östersjöstrategi baseras på fyra pelare: att förbättra miljön, öka välståndet, göra regionen mer tillgänglig och attraktiv samt att öka tryggheten

44

och säkerheten. Häri ryms förstås en ocean av initiativ, och skilda prioriteringar beroende på vilka länder och aktörer som är inblandade i samarbetena.    Ryssland är som bekant inte formellt knutet till Östersjöstrategin. Ministerrådet har dock ett tydligt fokus på att inkludera nordvästra Ryssland i sitt arbete med närområdet. 2006 öppnade ministerrådet ett kontor även i Kaliningrad. Vad det kontoret, och kontoret i S:t Petersburg, hittills åstadkommit ligger utanför ramarna för den här artikeln. Men närvaron i Kaliningrad har stärkt möjligheterna till att hitta fler nordisk-baltisk-ryska projekt i ministerrådets namn. För denna ryska enklav med gräns till Litauen och Polen kan det ofta te sig naturligare än för S:t Petersburgregionen att inleda samarbeten med EU-länder. Ministerrådets kontor i Kaliningrad genomförde nyligen ett lyckat projekt kring energieffektivisering där såväl litauiska kommuner som ministerrådets kontor i Litauen ingick. För att nå unga människor utvecklades ett internetspel med tips om hur man kan spara energi på olika smarta sätt. En av poängerna var just att litauiska erfarenheter på området kunde vara av värde för ryssarna i Kaliningrad; de bär ju trots allt på samma historiska sovjetiska bagage.    Nordiska samarbetsprojekt som bara inkluderar Baltikum skiljer sig från dem som också inbegriper Ryssland, en skillnad som förstärkts sedan balterna blev EU-medlemmar 2004. Det näringspolitiska samarbetet med balterna, för att ta ett exempel, handlar främst om att bygga företagskluster och gynna kreativa industrier, medan kontakterna med Ryssland ofta rör lagstiftningsfrågor och patent. Och demokratifrågor ligger högre på dagordningen i samarbetet med Ryssland än med de baltiska länderna. Men skillnaderna ska inte överdrivas. Ämnesområdena är i stora stycken desamma: utbildning och forskning, energi och miljö samt ekonomiska relationer.    Ett av de större projekten under 2000-talet där ryssar och balter ingått – Baltic Euroregional Network (BEN) –

drevs från just ministerrådets kontor i Litauen. Syftet var att skapa nätverk i de nio deltagande länderna och utbyta erfarenheter på alla nivåer: nationellt, regionalt, lokalt och mellan NGO:s och internationella organisationer. Det avslutades 2008 med förhoppningen om att de nyvunna nätverken skulle ge ringar på vattnet i form av spontant uppkomna gränsregionala samarbeten. Någon uppsjö av sådana samarbeten har inte uppstått, vilket visar att det fortfarande finns behov av aktörer i regionen vars uppgift det är att sparka igång nya projekt över nationsgränserna.    Det råder enighet om att det gränsregionala arbetet utöver god koordinering även kräver en klar rollfördelning. Alla involverade organisationer behöver bidra med det man kan bäst och utnyttja sina resurser. Vad gäller Nordiska ministerrådet finns som bekant en lång och bred erfarenhet av nordiskt samarbete men härutöver även väletablerade strukturer i de baltiska länderna och nordvästra Ryssland. Dessa har under 20 års tid utvecklats till ett vidsträckt nätverk. Uppgiften och utmaningen nu är att på det mest effektiva sättet utnyttja denna potential för ett bredare samarbete i Östersjöregionen.

Det finns fortfarande behov av aktörer i regionen vars uppgift det är att sparka igång nya projekt över nationsgränserna. Regionalt samarbete


Karin Beate Nøsterud/norden.org

Regionalt samarbete

45


Nordiskt-baltiskt samarbete har mycket att erbjuda. Vi delar samma värderingar, vi kombinerar klara principer med pragmatism och vi har ofta samma agenda. Det ger oss möjlighet till att tala internationellt med en röst och att samordna våra strävanden i de internationella organisationerna som vi alla är medlemmar i. Vårt samarbete har vuxit och mognat under de senaste 20 åren och kommer att fortsätta göra det under kommande år. Villy Søvndal Danmarks utrikesminister

Den mest akuta frågan för de nordiska och baltiska länderna är densamma som för alla världens länder, nämligen utmaningen med hållbar utveckling som har diskuterats på en av årets viktigaste FN-konferenser, Rio+20. Ca 80 miljoner människor bor runt Östersjön som är ett av de mest förorenade hav i världen. Dessa problem är alltför stora för att ett land ensamt skall klara allt på egen hand. Erkki Tuomioja Finlands utrikesminister

Det allra viktigaste för de nordiska och baltiska länderna är att bli en så förenad region som möjligt, och det inom alla områden. I grund och botten borde särskiljandet mellan det ”nordiska” och det ”baltiska” försvinna. Estland, till exempel, är både ett nordiskt land och en baltisk stat. Vi måste agera på alla områden som bidrar till en större gemenskap – det innebär utveckling av både fysiska och intellektuella kontakter, nya förbindelser inom energi och transport, såsom Rail Baltic, utbyten och samarbete mellan skolelever, universitetsstuderande och forskare, en fungerande hinderfri inre marknad (plus en digital inre marknad), miljöskydd och mycket mera. Vår region måste erbjuda våra invånare en trygghetskänsla, även under turbulenta tider. Urmas Paet Estlands utrikesminister

Under de senaste 20 åren har det nordiskbaltiska samarbetet utvecklats till ett nära politiskt partnerskap med ett bördigt praktiskt samarbete. Våra länder delar gemensamma värderingar inom mänskliga rättigheter, demokrati, lagstiftning och ekonomisk och social säkerhet. Ledarna för alla åtta länder träffas regelbundet för att diskutera frågor som de har samma intressen i. Det arbetet påverkar politiken inom regionala, internationella och europeiska nyckelorganisationer. Det arbetet förblir vår viktigaste uppgift. Össur Skarphéðinsson Islands utrikesminister

46

NB8-samarbete i den närmaste framtiden


Jag är övertygad om att det nordisk-baltiska samarbetet har stor potential som ibland inte utnyttjas fullt ut. För att bli konkurrenskraftigare i världen och i Europa måste vi tänka och agera regionalt. Gemensam energimarknad, klimatförändringar, utbildning, demografisk och arbetskraftsinvandring, gemensam digital marknad och säkerhet är några av de områden som har potential för större integration. Edgars Rinkēvičs Lettlands utrikesminister

Social välfärd i de nordiska och baltiska länderna står inför flera utmaningar på många fronter: demografiska förändringar, ökad mobilitet och en åldrande befolkning är alla viktiga faktorer. Det finns områden med hög arbetslöshet. Människor lämnar sina hemstäder och byar. Många människor emigrerar. Inom vissa områden har det däremot blivit svårt att hitta kvalificerad arbetskraft. Alla åtta länderna bevittnar snabbt växande pensionsåtaganden och ökande krav på hälsovården. Vi i Norge anser att vi ska aktivt använda det nordiskbaltiska samarbetet för att klara dessa utmaningar tillsammans, med en gemensam fokus på välfärdssamhällets bevarande och utveckling, skapande av livskraftiga kontakter mellan människor, främjande av samarbete inom kultur och utbildning samt gemensamma satsningar på brottsbekämpning. Espen Barth Eide Norges utrikesminister

Den nordisk-baltiska åttan, NB8, har visat sig stå stark och principfast under den globala finanskrisen. Arbete för ett finansiellt ansvarsfullt, konkurrenskraftigt och framgångsrikt Europa kommer att bli den största utmaningen för framtiden. Detta innebär att vi kommer att gå vidare med många individuella och koordinerade insatser inom de ekonomiska omgivningarna på den globala marknaden och inom Europa. För vår del innebär det att vi bör fortsätta med den nordisk-baltiska stabilitetsgruppen i kombination med en smart tillväxt och fortsatt integration av våra ekonomier och energimarknader, med målet att skapa en gemensam marknad. Audronius Ažubalis Litauens utrikesminister

Banden mellan Norden och de tre baltiska länderna är av historiska skäl starka och stärks ytterligare tack vare de senaste årens allt tätare politiska, kulturella och inte minst ekonomiska utbyte. Det handlar till exempel om ett fortsatt arbete med att knyta de nordiska och baltiska elmarknaderna samman, vilket främjar ökad handel och tillväxt för hela regionen. Av världens tio mest konkurrenskraftiga ekonomier ligger fyra vid Östersjön och det är här som tillväxten inom Europeiska Unionen idag finns.    Sverige ser också gärna ökat samarbete när det gäller det östliga partnerskapet i syfte att stötta de demokratiska och ekonomiska reformkrafterna i Georgien, Ukraina, Vitryssland, Armenien och Azerbajdzjan för att knyta dessa länder närmare Europa. Carl Bildt Svergies utrikesminister

NB8-samarbete i den närmaste framtiden

47


OM SKRIFTSTÄLLARNA Anders Bjerre är seniorforskare vid CIFS (Köpenhamns Institut för Framtidsforskning, www.cifs.dk). Han har arbetat med ett brett utbud av olika projekt, med kunder från Taipei till Trondheim. Hans specialområden är framtidens arbete och ledning, framtidens vardag, hem och familj, framtidens städer, bostäder och bygg samt framtidens kommunikation och identitet. Han undervisar i scenarioplanering och andra framtidsrelaterade metoder. Arko Olesk är chef för Centret för Vetenskap och Innovation Kommunikation vid Tallinns Universitet samt en journalist vid den estniska dagstidningen Postimees där hans specialområden är vetenskap. Carita Peltonen har arbetat med de baltiska länderna sedan 1995. 1995 gjorde hon en kartläggning av dåvarande samarbete mellan de baltiska och nordiska länderna. Hon arbetade som chef för Nordiska ministerrådets kontor i Tallinn 1998; var involverad i projektet Femina Baltica och var chef för konferensen Jämställdhet mellan könen och framtiden – den 2:a Östersjökonferensen som anordnades i Helsingfors år 2000. Därefter, från 2000 till 2009, arbetade hon som seniorrådgivare åt Nordiska ministerrådets sekretariat i Köpenhamn, och koordinerade det nordiska samarbetet för jämställdhet mellan könen vilket även omfattade det nordisk-baltiska samarbetet för jämställdhet mellan könen. Carsten Beck är forskningschef på CIFS (Köpenhamns Institut för Framtidsforskning). Hans specialområden omfattar miljö och ekologi, böcker och media, scenarier och branschanalyser. Han har arbetat med många kunder från hela världen. CIFS är en forskningsbaserad verksamhet med syftet att skapa en medvetenhet om framtiden och synliggöra dess betydelse för nutidens beslut. CIFS arbetar med både privata och offentliga organisationer från hela världen med skräddarsydda analyser, anordnande av seminarier, föredrag och framtagning av strategier för förverkligande av nya visioner. Dace Melbarde är chef för Lettlands Centrum för Konstnärlig Utbildning och Immateriellt Kulturarv. I hennes yrkeskarriär har hon arbetat som Brittiska Rådets landschef i Lettland, departementsråd i kulturpolitik vid Lettlands kultur-ministerium och generalsekreterare för

48

det lettiska UNESCO rådet. Bland hennes viktigaste prestationer finns medverkan till framtagning av riktlinjer för Lettlands kulturpolitik 2006–2015 ”Nation-State”. Hon har examen från Lettlands Universitet, med inriktning på historia. Hon har även magistergrad i konst och offentlig förvaltning. Melbarde har varit gästföreläsare vid Lettlands Kulturcollege, den Lettiska Kultur-akademin, Högskolan för Ekonomi och Kultur och vid Alberta College. Hon föreläser och har publicerat mycket material i ämnena kulturpolitik, kulturledning och internationella kulturella relationer, men även om kreativa näringar och kreativa städer. Gints Jegermanis är en diplomat som för närvarande tjänstgör som Lettlands ambassadör i Danmark. 1990, efter studier vid Lettlands Universitet, tog han anställning som reporter hos den lettiska dagstidningen ”Diena” och blev senare tidningens ställföreträdande huvudredaktör och chef för reportageavdelningen. Sedan 1994 har han arbetat för Lettlands Utrikesdepartement. 1998 utsågs han till Lettlands ambassadör i Estland, 2001 till Lettlands ständiga representant i FNhögkvarteret i New York och 2009 till Lettlands ambassadör i Danmark. Under sin diplomatiska tjänstgöring i Danmark har Gints Jegermanis försökt att öka allmänhetens medvetenhet om grön tillväxt och dess möjligheter, samt främja samarbetet mellan Östersjöländerna. Mot bakgrund av alla vändningar som har förekommit i Europeiska Unionen och i västerländska demokratier på 2000-talet är ambassadören övertygad om att samarbetet mellan de baltiska och nordiska länderna är en av de centrala aspekterna i Lettlands mångfaldiga utrikespolitiska agenda. Jānis Brizga är styrelseordförande för NGO Green Liberty i Lettland och ledamot i NGO nätverket ANPED – Den nordiska alliansen för hållbarhet. Tidigare har han varit programchef för miljöpolitik vid WWF-Latvia och verkställande direktör för Förbundet för ett rent Baltikum lettiska kontor. Han har en Fil.dr. i geografi, miljövetenskap och magisterexamen i offentlig förvaltning från Lettlands universitet. Han arbetar med frågor om hållbar utveckling och hållbar konsumtionsstyrning samt miljövänligt beteende. Han är medlem av det Europeiska sällskapet för ekologiska ekonomier och ELEEP nätverk. Linnar Viik är styrelseledamot för Europeiska institutet för innovation och teknologi (EIT) och professor i intellektuellt kapital-teori vid Estlands IT Universitet. Han har varit rådgivare till Estlands premiärminister och till FN:s utvecklingsprogram (UNDP). Han har arbetat som konsult vid Svenska Miljöinstitutet i Stockholm och grundat samt varit styrelseledamot för ett flertal företag inom mobil kommunikation, bredband och mjukvaruutveckling. Han har ofta kallats för Estlands “Mr. Internet” för sina visioner och framgångar i integrering av IKT, informations- och kommunikationsteknologi, i det estniska samhället och vardagslivet.

Margarita Jankauskaite har yrkeserfarenheter inom områdena jämställdhet mellan könen, könsrepresentation i masskultur samt könsbaserat våld. Som projektledare vid Centret för främjande av jämställdhet har hon utvecklat och lett projekt med fokus på könsjämställdhetsintegrering på kommunal och central nivå, männens roll i jämställdhet mellan könen, jämställdhet mellan könen i utbildning samt balansen mellan arbetslivet och hemmet. Som en objektiv expert på könsfrågor har hon ofta använts av nationella regeringar och internationella organisationer för expertanalyser i Kirgizistan, Tadzjikistan, Georgien och Turkiet. Under 2009–2011 arbetade hon som UNDP:s expert på könsfrågor och utbildare i Ukraina. För 2004–2006 utsågs hon till Ambassadör för mångfald mot diskriminering i Litauen. 2011 hedrade USAs ambassad Jankauskaite med utmärkelsen Women of Courage. 2012 nominerades och valdes hon av EIGE som en av tolv kvinnor i kalendern “Kvinnor som inspirerar Europa”. Påhl Ruin är frilansjournalist, bosatt i Vilnius. Han specialiserar sig på Baltikum men har också skrivit mycket om EU:s betydelse för den lokala och regionala nivån. Peep Mühls var förbundschef vid Estlands Samverkansförbund vid tiden han skev analysen för denna skriften. Estlands Samverkansförbund (Eesti Koostöö Kogu, www.kogu.ee) är ett samarbetsnätverk och en idébank för organisationer och tredje sektorn som engagerar sig i Estlands utveckling i ett långtidsperspektiv. Förbundets verksamhetsprogram ligger fokus på fyra nyckelfaktorer: utbildning, befolkningen och dess etniska relationer samt modernisering av den offentliga förvaltningen. Per-Kristian Foss är ledamot i Norges delegation vid Nordiska rådet samt Nordiska rådets presidium. Han har varit ledamot i Stortinget sedan 1981 och Norges finansminister 2001–2005. Uffe A. Balslev var Danmarks ambassadör i Estland från september 2009 till juli 2012. Han arbetade för den Danska utrikestjänsten i 25 år, med tidigare befattningar i Moskva (1989–1992, som nämndes i artikeln), på NATO:s huvudkontor i Bryssel och vid Förenta nationernas säkerhetsråd i New York. Han har även tjänstgjort som Danmarks ambassadör i Ukraina, Georgien och Armenien med säte i Kiev.

Om skriftställarna


Berth Sundström har varit chef för NMR:s kontor i Estland sedan januari 2011. Dessförinnan arbetade han som PR-chef för ett multinationellt farmaceutiskt företag i Finland. Tidigare arbetade han hos NMR som informationschef vid dess sekretariat i Köpenhamn. På nationell nivå har han arbetat för den finska regeringen så väl som för det nationella radio- och Tv-bolaget YLE som Tv-journalist samt på olika ledningsnivåer under ett flertal år. Bo Harald Tillberg har ansvarat för NMR:s kontor i Litauen sedan 2009. Tidigare har han nyttjat sin juris kandidatexamen och kännedom om ryska och estniska i ett antal positioner i olika domstolar och myndigheter i Sverige. Han har även varit verksam som lektor vid Tallinns Universitet i Estland samt under flera år varit utsänd  migrationsattaché vid Sveriges generalkonsulat i S:t Petersburg, Ryssland. Imants Gross är chef för NMR:s kontor i Lettland. Jurist med magisterexamen i europeisk lag och internationella relationer, med 30 års erfarenhet av internationella frågor, affärsrelationer och affärsutveckling, diplomati och politik i Skandinavien, Östersjöregionen, EU och Afrika. Han har tjänstgjort som regeringstjänsteman hos de svenska och lettiska regeringarna och utrikesdepartementen samt var Lettlands första ambassadör i Sverige och Norge efter den återvunna självständigheten. Han är dessutom fotograf med ett flertal utställningar i eget namn.

Nordiskt samarbete i Baltikum Nordiska ministerrådets kontoren i Tallinn, Riga och Vilnius företräder nordiska värderingar och samarbete i Baltikum. Nordiska ministerrådets kontor i Estland Lai 29, 10133 Tallinn Tel: +372 627 31 00; E-post: info@norden.ee www.norden.ee     Põhjamaade Ministrite Nõukogu esindus Eestis Nordiska ministerrådets kontor i Lettland Marijas iela 13/3 (Berga Bazārs), Riga, LV 1666 Tel: +371 67820089; E-post: info@norden.lv www.norden.lv     Zmp Birojs Latvijā     Nordiska ministerrådets kontor i Litauen Didzioji 5, LT-01128 Vilnius Tel: +370 5 212 22 11; E-post: info@norden.lt www.norden.lt     NORDIKAI

    Gemensam Facebook profil på skandinaviska:     Nordiska Ministerrådet & Baltikum Det formaliserade samarbetet mellan de nordiska länderna är bland de mest omfattande regionala samarbetena i världen. Samarbetet omfattar Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt Färöarna, Grönland och Åland. Det politiska samarbetet bygger på gemensamma värderingar och en vilja att uppnå resultat som bidrar till en dynamisk utveckling och ökar Nordens kompetens och konkurrenskraft. Målet med det nordiska samarbetet är å ena sidan att göra det attraktivt att bo, arbeta och bedriva verksamhet i Norden och å andra sidan att stärka de nordiska länderna internationellt. Det gör de nordiska länderna genom att samarbeta inom en lång rad områden som till exempel forskning, miljö, välfärd och kultur. Hemsidan för de nordiska ländernas officiella samarbete: www.norden.org.


ISBN 978-9949-30-744-9


MERA är bättre: Nordiskt-Baltiskt Samarbete 1991-2031