Page 1

Nöjesguiden • Östermalmsgatan 87d • 114 59 Stockholm

Foto: Niclas Brunzell


IJE9A>EBC=7BB;H?7D>7CD=7J7D=zJ;8EH=7HA7:;D

JC-&))-(DE@;I=K?:;D7ZCWhY^N(:FI+'*n),&cc


Ei+&)'('

9I<M

Vi gör en bra tidning. Men kan vi även redigera i Final Cut?

0 BI{E@B8

Jonas Cramby reder ut det här med anonyma näthatare.

() 8CCKvIJwAvMC8G<GG

Deadline 10 juni.

Vi förklarar varför det knappt finns kritik värd namnet i Sverige.

(+ JM<I@><JK@F9vJK8BI@K@B<I

Det finns ett par journalister som hyllar när hyllas ska och förutom sågen har med ett sylvasst svärd. Vi har utsett de bästa.

(. DF;<BI@K@B<EJKwIGwKIv9<E Blir bara fega människor modeskribenter?

Chefredaktör och ansvarig utgivare Margret Atladottir, margret.atladottir@nojesguiden.se Redaktionschef Amat Levin, amat.levin@nojesguiden.se Art Director Martin Petersson, martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent Daniel Eriksson, daniel.eriksson@nojesguiden.se Redaktör Göteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, crb@nojesguiden.se Redaktör Malmö/Lund Isabelle Ståhl, isabelle.stahl@nojesguiden.se Moderedaktör Michaela Forni, michaela.forni@nojesguiden.se Musikredaktör Patrik Forshage, patrik.forshage@nojesguiden.se Filmredaktör Niklas Eriksson, niklas.eriksson@nojesguiden.se Spelredaktör Johan Hallstan, johan.hallstan@nojesguiden.se

Stockholm Nöjesguiden Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm tel 08-456 45 00 red@nojesguiden.se Göteborg Viktoriagatan 3 411 25 Göteborg Annons Göteborg tel 0708-28 13 71 Malmö Baltzarsgatan 25 211 36 Malmö Annons Malmö tel 0736-438860

Medverkande skribenter Erika Adamsson, Parisa Amiri, Maina Arvas, Jonas Cramby, Anders Karnell, Sandra Nelson, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Pelle Tamleht, Elina Wessman Fotografer och illustratörer Erika Adamsson, Carsten Oliver Bieräugel, Niclas Brunzell, Johannes Helje, Olle Kirchmeier Försäljningschef Faje Gani, faje.gani@nojesguiden.se Produktionsledare Josefin Lundgren, josefin.lundgren@nojesguiden.se Säljare Stockholm Al-Wadood Suberu, alwadood.suberu@nojesguiden.se Säljare Göteborg Henning Wideberg, hw@nojesguiden.se Säljare Malmö/Lund Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.se Harald Stjerna, harald.stjerna@nojesguiden.se Johan Majer, johan.majer@nojesguiden.se Ekonomi Lela Djurdjevic, ekonomi@nojesguiden.se Utgivare: Nöjesguiden Holding AB Tryckeri: MittMedia Print Distrubition: Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading AB Periodicitet 12 nr/år RS-kontrollerad distribution 57 500 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks, ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

4 Nöjesguiden ‡ Nr 4 ‡ 2010

Omslag Fotograf: Niclas Brunzell/ Söderberg Agentur Fotoassistent: Dan Sjölund Retusch: Christer Carlsson Make/Hår: Sarah Grundén

www.forsbergsskola.se


>EJI>EJF>$8;HI7


LEDARE

9\_fm\kXmi€kk fZ_]\c

A

ag tittar på programmet Förkväll i TV4. Programledare Carin da Silva står och pratar med TV4:s modeexpert Elin Kling (om du inte känner till Elin Kling är hon en av Sveriges mest populära moderedaktörer och trendsättare just nu, hon har även varit med i Let’s Dance). Det är dags för Elin att svara på tittarnas frågor om vårtrender. Och än så länge är allt som det ska. Det här är ändå Förkväll, jag förväntar mig ytterst lite om ens något. Men någonting känns trots detta fel när jag följer Carin och Elins tafatta samtal om ”hur man klär sig i april”. Varför? Jo, jag får inte riktigt veta just hur jag ska klä mig i april. Där sitter jag och väntar på svaret på frågan som inte bara programmet har ställt utan med stor sannolikhet även snurrar i majoriteten av tittarnas huvuden. Och visst, det är inget fel med att småprata lite om ditten och datten i tv, absolut inte, det kan vara jättetrevligt att titta på medan man målar tånaglarna eller dylikt. Men sammanhanget, formatet och framförallt yrkesrollen i det här fallet skapar en del problem. Vi människor vänder oss till våra profilerade redaktörer för att få veta vad som är rätt och fel. De är kritiker. De måste svara på den frågan. De ska sitta på stor kunskap och ha god smak. Allt annat är kardinalfel. Carin da Silva och Elin Kling fortsätter att samtala om apriltrenderna. Men så fort det närmar sig konkret konsumentvägledning blandat med personlig reflektion borstas det bort illa kvickt. Frågan huruvida man kan använda truckerkeps i vår kommer upp. Det blir ett ”nja”, och ett ”jag vill inte riktigt säga att det är fel, om någon gillar truckerkepsar så får man ha det” blir kontentan. Det här är mycket beklagligt. Framförallt eftersom truckerkeps inte alls är rätt i vår. Man skulle kunna ursäkta den här vagheten med tanke på vilket program det är jag tittar på, absolut. Ingen vänder sig till Förkväll för att få svar på några avgörande frågor. Men det stannar inte där. Det här är ett fenomen som florerar absolut överallt. Var i allsindar befinner sig kritiken då? Jo, kära läsare, den lever och frodas i bland annat Nöjesguiden. Vi älskar att såga och hylla, och helst inget däremellan. Det är viktigt att ta ställning och formulera åsikter och berätta vad som är bra, och vad som är skitdåligt. Det är vår filosofi. Den här månaden beslutade vi oss för att gå ”all in” – och har därför inte låtit någon komma till tals överhuvudtaget förutom just våra skribenter. Inga intervjuer – enbart kritik, är vårt motto i vår. Frossa på. Q

È;\€ibi`k`b\i% ;\d‚jk\jmXiX g‚[\e]i‚^Xe% ;\jbXj`kkXg‚jkfi blejbXgfZ__X^f[ jdXb%8cckXeeXk €ibXi[`eXc]\c%È











Morgonpasset i P3 är i stort behov av ett intervention. Mitt förslag är: ta in Soran Ismail och Nour el-Refai permanent. Varsågoda för det.

 Ludwig Bell har gjort månadens finaste låt: Jag är en idiot. Den är underbar.

C HEFREDAKTÖR

D8I>I<K8KC8;FKK@I margret.atladottir@nojesguiden.se

6 Nöjesguiden ‡ Nr 4 ‡ 2010







Att skicka brev är ett av livets små nöjen. Så sluta missunna dig själv och släng i väg ett till… Nöjesguidens redaktion Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm …eller mejla: red@nojesguiden.se Vi fick ett mejl från en av Nolltrettons (Linköpings Nöjestidning) skribenter. Han har skrivit en krönika om ”tagna” namn, listar bland annat Margret Atladottir, Amat Levin, Pelle Tamleht och Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, och frågar sig varför vi på Nöjesguiden inte kan nöja oss med att heta Petersson i efternamn. Hej! Jag skrev en krönika i tidningarna Nolltretton/Nollelva som berör NG en del. Tänkte att ni kanske skulle bli roade av att läsa den (se bifogad fil). mvh, Tobias Pettersson

Haha, väldigt kul krönika! Men jag måste göra dig besviken. Ingen av oss har taget namn. Vi heter så helt enkelt. Förklaringen heter att en stor del av oss är såkallade invandrare och i våra hemländer är våra namn fullkomligt vanliga. Fast våran AD heter faktiskt Petersson, FYI. Margret Atladottir

Hej Sandra, Gillar dina TV-krönikor. Ett av mina favoritprogram är: MAD TV på ZTV. Besviken att detta program aldrig omnämns i tidningarnas TV-bilagor. Brukar du kolla detta program, och vad tycker du i så fall? (är kär i Crista Flanigan) Hoppas på svar... Kjell

Kära Kjell, vad härligt att du läser mina krönikor! Mitt tv-schema om kvällarna är tyvärr hårt styrt mellan alla CSI, Law & Order-ättlingar, 2 ½ Men och andra generande dåliga produktioner (det är ångestdämpande!) så jag har missat detta helt. Men jag tackar för tipset! Sandra

Hej, vill ge dig en eloge för en välskriven, kul och väl genomtänkt krönika i nr 3 av Nöjesguiden. Instämmer helt..-) Åh, beröm från en kollega. Som alla vet smakar det bäst. Tack! Sandra

Din artikel i senaste Nöjesguiden











GLÖM INTE att kolla in nojesguiden.se! Varje dag med nya recensioner och nöjesnyheter direkt hem till dig. Dessutom kan vi glatt meddela att Calle Schulman, Pelle Tamleht, Camilla Åstrand, Dasha Girine, Parisa Amiri, Sara Bourke, Kristin Zetterlund, Systrarna Schunnesson, Frans Sandberg och Amat Levin bloggar hos oss. Välkommen in!

BREV NR 4

Johnny Månsson, webbjournalist





gratisbaren på Singapores flygplats. Så har du något att fördriva tiden med.

"Åldersrasism...." Bästa artikeln i tidningen! Tack för den!

Mvh, Pelle Tamleht

M v h, Magdalena L

Oj, tusen tack! Sandra

Hej Niklas! Vill bara tacka för en ruggigt rolig artikel i nr 2 – Sympativalet 2010! Det var längesen jag satt och garvade så in i bänken sist. Undrar om även du kan redigera i Final Cut? Henrik

Henrik! Nu har jag för all del redan tackat dig mejlledes för de värmande orden. Tyvärr glömde jag nämna hur mycket jag älskar följdfrågan. "Vilken snygg tröja du har, Ann-Britt... gillar du remouladsås?" "Vilken god drink du gjort... har du någonsin deltagit i internationella mästerskap i bågskytte?" Briljant form, keep it up! Din filmkille

Hej! När jag var liten älskade jag rå falukorv, men nu blir jag illamående bara av att tänka på det, och falukorvsmackor! Det trodde jag bara byggarbetare från Molkom och gamle farfar – ibland samma person – åt. Förresten, när jag tycker synd om mig själv brukar jag bre smör på brödet innan jag stoppar ner det i rosten. Rostat smör= heaven! Hej. Det låter helt seriöst sinnessjukt gott. Jag ska se till att prova det nästa gång jag tycker synd om mig själv. Min farfar var förresten från Estland och gillade kräftor. Mvh, Pelle Tamleht

När jag gick på dagis så vågade jag aldrig lyssna på Bröderna Lejonhjärtakassetten för jag tyckte den verkade så läskig, nu sitter jag dock fast på Singapores flygplats i minst 48 timmar (tack gratisbaren for att du lättar på denna börda för mig). Eyjafjallajökull och ev Katla tar revansch för tidigare kulturell ignorans... Astrid Lindgren kommer aldrig att få veta hur rätt hon hade. Vi postar ett ex av senaste Nöjesguiden till

När man eftersträvar jämlikhet, varför är det då bara riktigt bra jobb, som VD osv som eftersträvas? Varför kan inte kvinnor vara lika sugna på att utgöra 50% av de anställda inom yrken som sopgubbar, slamtömmare osv? Anonym

Kära Anonym, Är du från vettet? Utveckla! Redaktionen

Hej Parisa! Såg uppslaget "På besök i vuxenvärlden!" och tänkte "hm, det här kanske kan vara nåt". Mycket riktigt. De följande minutrarnas läsning bjöd på både fniss och suckanden av igenkänning. Du har ett språkbruk och ett anslag i tonen som tilltalar mig starkt. det var verkligen skönt att läsa en lätt cynisk och syrlig samhällsobservation som verkligen berör (vad jag skulle tro) är i stort sett hela Nöjesguidens läsekrets, vilket kanske inte de andra artiklarna gör. Vi är ju faktiskt ett stort gäng där ute som pendlar mellan hopp och förtvivlan på arbetsmarknaden och i antagningar till universiteten, som är singlar och trivs med det och som tycker det är helt sjukt att man som 18-åring har juridiska rättigheter att gifta sig, bilda bolag, köra bil etc, men inte köpa en starköl. Så kort och gott ”cred” till dig för en kul och viktig artikel och keep up the good work i en annars "prisvärd tidning", om man säger så. Axel

Hej Axel! Du verkar ha förstått det helt rätt. Det ska du ha "cred" för. Tack! Parisa Amiri

Hej Du är bland det blekaste jag sett. Hejdå Hej. Efter en vinter i Sverige är det såhär man ser ut. Kom tillbaka i augusti så ska du få se en rödfnasig version av mig istället. Mvh, Pelle Tamleht

8MCPJJE8K … Mauro blev aldrig klok på Pluras recept på sockerkaka, varför just fyra gram bakpulver?... … Sigmund Freud-sällskapet är förvirrade och vill nu ”tysta ner” Alex Schulman då han gång på gång motbevisar Oidipuskomplexet genom att i varje kolumn, innelista, krönika, blogg och föreläsning fortfarande nämna ”pappa” och inte den mer freudianska

varianten ”mamma”… ... det värsta som hände på AIK:s efterfest på Le Bon Palais var när en förståndshandikappad supporter vägrade lämna lokalen trots att han blev avvisad av vakterna. Istället skrek han och kastade sten mot entrén. Så mycket för AIK:s street cred... ... vi såg en av Stureplans största profiler sopa mattan

med en välkänd reklamare i baren på Vassa Eggen. Boxningsmatchen avbröts dock redan i första ronden då en av Sveriges tanigare krönikörer till publikens förtret gick emellan. Vad bråket handlade om är något oklart. Vi gissar dock att det gällde reggaetons vara eller icke-vara... ... redaktionen har suttit på första parkett och bevittnat Amanda Jenssen och

Dennis Lyxzéns parförhållande. Det kändes inte friskt. Tolka det där hur ni vill, vi ska gå och tvätta ögonen en stund bara... ... när den här tidningen går till tryck har nyheten om Ambassadeurs nya klubbkoncept "Ambas Änglar" just nått oss. Av utrymmesbrist kan vi alltså inte rasa mot vidrigheten, så håll ut till nästa nummer!..


Boomerang Effekten – för en mer hållbar värld Lämna in ditt gamla Boomerangplagg i butiken och få 10% avdrag på ditt nyinköpta plagg som tack för hjälpen. En del av de inlämnade plaggen får en andra chans som Boomerang Vintage i utvalda butiker och märks med Naturskyddsföreningens Bra Miljöval. Även de plagg som inte går att sälja återanvänds och får nytt liv, till exempel i Boomerang Home-kollektionen som pallar, bänkar och mattor. Läs mer på www.boomerang.se. Boomerang Effekten gäller tills vidare bara i Boomerangbutikerna och kan inte kombineras med andra erbjudanden.

Defining Scandinavian Preppy www.boomerang.se


Gw>wE> 

















 JÂ&#x201A;_Â&#x20AC;iYiXYc`i [`eXbfddXe[\ m\Zbfi

Kommer ni ihüg när man var liten och man liksom hade ett krav pü sig att man skulle vara ute och leka hela tiden sü fort det var varmt? Dü var det dina fÜräldrar som stod fÜr pressen, men nu är det vi. Maj münad är här, solen skiner och här är vi snälla nog att ge dig mängder av tips pü hur du ska tillbringa all din lediga tid. Sesü, ut och lek nu, inga ursäkter.

JKF:B?FCD gillar dem ocksü. Kom och sjung med till musik som är säker att gÜra dig büde glad och ledsen den 7 maj pü Hornstull strand.

NAKENCHOCK PĂ&#x2026; GLOBEN FĂśrra sommaren drog dansgolvsfyllande Lady Gaga en rekordpublik pĂĽ GrĂśnan, vilket bland annat gjorde att fĂśräldrar blev tvungna att fĂśrklara fĂśr sina barn vad en stringtrosa är. Hitmakerskan, som verkar ha nĂĽgot otalt med byxor, är nu tillbaka med dubbel-konserter pĂĽ Globen den 7 och 8 maj. FĂśrbered dig pĂĽ ĂĽrets audivisuella upplevelse!

PSYKEDELISKT FRĂ&#x2026;N KAMBODJA Dengue Fever har rĂśrt ned psykedelisk rock, surfmusik och kambodjansk pop i en unik gryta som smakar jävligt bra. De gĂśr musik som fĂĽr dig att tänka pĂĽ stränder och metropoler där solen konstant skiner, och har tidigare spelat pĂĽ Roskilde- och Glastonburyfestivalen. Du kanske ocksĂĽ har hĂśrt deras musik pĂĽ tv-serien Weeds. Det är hursomhelst hĂśg tid fĂśr dig att vidga dina vyer och vi fĂśreslĂĽr att du gĂśr det pĂĽ Berns den 3 maj.

MYSTISK INDIE JJ är gĂśteborgsbandet som gillar att vara lite sĂĽdär mystiska. De är kredd- och KLSVWHUFHUWLĂ&#x20AC;HUDGHYLONHW%HVW New Music-stämpeln frĂĽn Pitchfork garanterar. Och vi

8 NĂśjesguiden Â&#x2021; Nr 4 Â&#x2021; 2010

FRĂ&#x2026;N MELODIFESTIVALEN TILL BERNS Att Salem Al Fakir kan spela typ alla världens instrument vet vi redan. Men i skapelseprocessen av hans senaste album, Ignore This, lärde han sig även att handskas med datorn som musik-redskap. Den 8 maj fĂĽr du chansen att betygsätta hans nyvunna kunskaper när han tar med sig Oskar Linnros och fĂśr kvällen gästar Berns.

MANLIGT OCH KVINNLIGT PĂ&#x2026; KĂ&#x201E;GELBANAN Zooey Deschanel och M. Ward har jobbat tillsammans sedan 2006 och gĂśr en typ av somrig pop som gĂśr sig utomordentlig bra pĂĽ road trips. Den funkar dock säkert ocksĂĽ live, sĂĽ du behĂśver inte känna att du tar en risk om du gĂĽr och ser dem. Den 3 maj kan du, istället fĂśr att sitta hemma och glo, klämma in dig pĂĽ Kägel-banan och se She & Him.

DUBBELT UPP PĂ&#x2026; BERNS Petter, Sveriges genom tiderna stĂśrsta rappare, har precist släppt sitt ĂĽttonde

album, Räddaren i nĂśden. Skivan, som är en otroligt soulig historia, blir säkert ännu bättre live och är ett perfekt soundtrack till vĂĽren sĂĽ du gĂśr dig själv en tjänst om du beger dig till Berns den 15 maj. Dessutom har Stephen Simmonds och Thomas Gylling sin bejublade klubb Mosquito Room direkt efter konserten. Vi ser WYnĂ XJRUVRPEHK|YHUVOnV LKMlOVHWLOODWWĂ&#x20AC;[DGHW

TRUMPETMĂ&#x201E;STARE PĂ&#x2026; FASCHING En av jazzens allra stĂśrsta nu levande giganter, Roy Hargrove, kommer till Fasching fĂśr att tillsammans med sitt band fĂĽ klubben att gunga. Han har tidigare spelat med allt frĂĽn tunga jazznamn som Herbie Hancock till soulsĂĽngare som Erykah Badu och Dâ&#x20AC;&#x2122;Angelo och rappare som Common. Hargrove var här pĂĽ Jazzfestivalen fĂśrra ĂĽret och jammade efter gigget pĂĽ Fasching och missade du honom dĂĽ, fĂĽr du en ny chans den 20 maj.

HIPHOPGRUNDARE I STAN Om du vill se vem som lärde dina favoritrappare att rappa VNDGXEHĂ&#x20AC;QQDGLJSn*|WD Källare den 20 maj. DĂĽ kommer nämligen hiphopens gudfader, Gil Scott-Heron,

hit. Kanye West, Common, Mos Def och The Game har samplat honom och nu für du alltsü mÜjligheten att se honom live. Vem vet när han kommer hit igen, sü sluta chansa och passa pü redan nu!

      QKLUBB: Nu Üppnar terrasser och uteplatser. Att vara full under bar himmel bÜr inte underskattas. QKONSERT: Lady Gaga, Petter, JJ och Flights of the Conchords. Hittar du inget du gillar für du skylla dig själv. QFILM: Den här münaden chockeras vi av hur trükigt medelmüttiga de flesta filmer är. QMUSIK: VarfÜr sitta hemma och lyssna när du kan gü pü konsert? QKROG: Bli stammis pü Nostrano du med! QSPEL: I takt med att soltimmarna blir fler blir tvspelande allt mer omotiverat. Men med Splinter Cell: Conviction kan du gÜra ett undantag.

VĂ&#x2026;RENS SKRATTFEST Bloggen och boken Stuff White People Like listar sjungande komiker som ett oerhĂśrt populärt inslag bland vita, politiskt medvetna storstadsmänniskor. Inte undra pĂĽ att Flight of the Conchords kommer till Stockholm. Den 24 maj kommer den grammynominerade nya zeeländska duon till Cirkus och du bĂśr räkna med samma mer eller mindre roliga blandning av humor, rap och folkmusik som gjorde deras HBO-serie sĂĽ sevärd. Ă&#x201E;ven ickevita människor välkomnas. THE RADIO DEPT. PĂ&#x2026; DEBASER Tremannabandet frĂĽn Lund har ett P3 Guld-pris frĂĽn 2004 fĂśr ĂĽrets pop i ryggsäcken och deras Lesser Matters räknas av mĂĽnga som ett av nollnolltalets bästa album. Deras senaste album tog tre ĂĽr att spela in och vill du veta om väntan var värd bĂśr du EHĂ&#x20AC;QQDGLJLNURNDUQDNULQJ Medborgarplatsen. Den 22 maj spelar The Radio Dept. pĂĽ Debaser Medis.

QTV: Den här münaden lüter vi tv-hatet härja fritt.

Qâ&#x20AC;?Nu är det vĂĽrâ&#x20AC;?-proklameringar 50 % Qâ&#x20AC;?Shit, snart är det fotbolls-VMâ&#x20AC;?-insikt 19 % Qâ&#x20AC;?Shit, det är valĂĽrâ&#x20AC;?-insikt 1 % QVĂĽrgarderobshets 10 % QFĂĽgelkvitter 20 %


 Jonas Cramby konstaterar att personkritiken lever och frodas. Här är hans guide till de fyra typer av näthatare du är garanterad att stöta på om du sätter fot på internet.

KRÖNIKA

8kk_Xek\iXbi`k`b Text JONAS CRAMBY Illustration CARSTEN OLIVER BIERÄUGEL

v

ven om nöjeskritiken kanske har tappat i status de senaste åren kan man inte säga samma sak om personkritiken. Den, däremot, blomstrar. Detta beror naturligtvis på att vi lever våra liv allt mer på internet där man inte längre riskerar att få en smäll om man går fram till någon okänd person och säger att denne ser ut som, till exempel, en jättedvärg. I ett samtal ansikte mot ansikte motiverades ju dessutom de flesta av oss av en vilja att vara omtyckta snarare än att ha rätt, minns ni det? Så hur hanterar man denna nya sorts personkritik om man, som jag, i grund och botten är rädd för att bli kritiserad? Den gamle grekiske filosofen Sokrates hade redan på 400-talet före Kristus problem med haters som liknade hans ansikte vid en krabbas samt sa att hans teorier sög plebejballe. Med med hjälp av sin berömda metod för “Sokratiskt tänkande” kom han fram till att det viktiga inte är vad kritiken går ut på eller ens hur många det är som framför den, utan VEM det är som säger den.

En atlet lyssnar ju inte på publikens åsikter om hur han borde kasta det där spjutet, utan på sin tränares? Applicerar man denna sorts Sokratiska tänkande på dagens näthatare finner man snart att man kan dela upp dem i fyra kategorier. Dessa är: 1. De som saknar humor Det här är människor som rent fysisk saknar förmåga att se på sig själva från ett annat håll än sitt eget. De är verklighetens Michael Scotts och skulle hellre äta upp sina fingertoppar än skratta åt sig själva. De förstår inte generaliseringar och blir personligt förolämpade om någon annan inte tycker som de. De humorlösa figurerar mest på bloggar och debattsajter (även om de också finns i gammelmedia) och är ingenting att bry sig om. 2. De som har gjort en karriär på att problematisera Många dagstidningskrönikörer och alla bloggande lokalpolitiker är två andra

exempel på människor som det inte finns någon som helst anledning att bry sig om. De lever nämligen på att problematisera sin omvärld. Om du till exempel har skrivit någonstans att det är fel att mörda människor svarar Problematiseraren med en upprörd krönika om hur du försöker ”normalisera mord genom att skriva om det”. Personligt ansvar finns inte för dessa proffsoffer, allt är alltid någon annans fel och är det inte det så är det ett ”samhällsproblem”.

3. De med personliga problem Har man inte nått lika långt i livet som man önskar är det numera väldigt lätt att gå in på någon man avundas hemsida och skriva, gärna med versaler, något om att denne är dum i huvudet och/eller ful. De med personliga problem flockas även på nätets olika debattforum där de väljer att läsa in saker skribenten inte alls menar bara för att få tillfälle att ventilera sina privata problem. Ofta har de en misogyn livshållning, signerar sina kommentarer med “Gammelgalten” och är inga att bry sig om. 4. De som har en poäng Det här är den värsta kategorin: de som har rätt. Ibland skriver man saker som kanske inte var så klyftiga. Ibland hade man bråttom och ibland generaliserar man lite väl hårt. Och det är när någon påpekar det som man blir riktigt ledsen. Då gäller det att kunna erkänna att man har fel: annars hamnar man snabbt i en av de tre översta kategorierna. Q

Nöjesguiden ‡ Nr 4 ‡ 2010 9


E{A<J>L@;<EvCJB8I;<EEP8M@K8I8GG8I<E 











Yelawolf och Jackie Cain.

.YNONZN v_ URaa Wb`a [b 4@VQR cv_YQR[` Wb`a [b Ov`aN _N]Qb\ X\ZZR_ Qv_VS_x[ YVX`\Z ]_\QbPR[aaRNZRa /Y\PX /RNaaNg :R[ .YNONZN v_ vcR[ URZ SÂ&#x2020;_ acx b]]Zv_X`NZZNQR cVaN _N]]N_R' 7NPXVR 0UNV[ \PU FRYNd\YS 7N QRa v_ QNT` Naa ]_NaN \Z Ra[VPVaRa VTR[

?@G?FGGwC@B8M@CCBFI Text NICHOLAS RINGSKOG FERRADA-NOLI

?

iphop har alltid haft vita fans, vita radio-dj:s, vita graffitimĂĽlare, vita producenter och vita skivbolagsägare. Ă&#x201E;ndĂĽ har vita rappare varit nĂĽgot laddat. De blottar sig som wiggers och blir välfĂśrtjänt utskrattade och bortglĂśmda. Det finns nĂĽgra undantag â&#x20AC;&#x201C; Beastie Boys, MC Search, Eminem sĂĽ klart och Paul Wall â&#x20AC;&#x201C; men annars har de enda vita rappare som blivit nĂĽgorlunda framgĂĽngsrika tillhĂśrt den ryggsäcksbärande underjorden. Där de flesta fansen ocksĂĽ är vita. Kanske är det fĂśr att de flesta som bĂśrjar rappa â&#x20AC;&#x201C; oavsett hudfärg â&#x20AC;&#x201C; är fulla av fantasier och myter om vad en rappare är, hur en rappare ska bete sig och hur mycket pengar en rappare tjänar. En debuterande rappare kanske hoppas pĂĽ att bli nästa 50 Cent, som när han bĂśrjade hoppades bli nästa Jay-Z, som när han bĂśrjade hoppades bli nästa Kool G Rap, och sĂĽ vidare. SprĂĽket, klädstilen och attityden fĂśrs vidare; en tradition i ordets mest ursprungliga bemärkelse. Den är fĂśr stark fĂśr att värja sig emot. Det sticker i Ăśgonen när en vit kille som uppenbarligen aldrig har bott i nĂĽgot ghetto bĂśrjar vifta

10 NĂśjesguiden Â&#x2021; Nr 4 Â&#x2021; 2010

med sedelbuntar i rapvideor. Svarta killar som aldrig har bott i ghettot kommer dock undan â&#x20AC;&#x201C; det är ändĂĽ ingen intervjuare som är intresserad av var de gick pĂĽ college. Men â&#x20AC;?get rich or die tryingâ&#x20AC;?-mentaliteten har inget att gĂśra med etnicitet, den har att gĂśra med klass. Ingen kan säga att en vit kille som kommer frĂĽn miserabla socioekonomiska fĂśrhĂĽllanden inte har rätt att drĂśmma om pengar och rappa om hur mycket bättre han har det nu (mĂĽnga raplĂĽtar utspelar sig i futurum). Eminems framgĂĽngar bygger dels pĂĽ att han är en excellent rappare, dels pĂĽ att han har en bakgrund som han inte behĂśver skämmas fĂśr när han hänger med hĂĽrda killar som Xzibit och 50 Cent. Men han har noggrant avhĂĽllit sig ifrĂĽn att rappa om saker som andra rappar om, fĂśr att inte blotta strupen. Istället har han hĂĽllit sig till vĂĽldsironi, chockunderhĂĽllning och dĂĽ och dĂĽ privata utfläkningar. Tiden var uppenbarligen mogen fĂśr en vit rappare när Eminem slog igenom â&#x20AC;&#x201C; men tiden var inte mogen fĂśr en vit rappare som betedde sig som vilken rappare som helst.

Ă&#x2C6;<d`e\dj]iXd^Â&#x201A;e^XiYp^^\i[\cjgÂ&#x201A;Xkk_XeÂ&#x20AC;i\e \oZ\cc\ekiXggXi\#[\cjgÂ&#x201A;Xkk_Xe_Xi\eYXb^ile[ jfd_Xe`ek\Y\_Â?m\ijbÂ&#x20AC;ddXj]Â?ieÂ&#x20AC;i_Xe_Â&#x20AC;e^\i d\[_Â&#x201A;i[Xb`ccXijfdOq`Y`kfZ_,':\ek%Ă&#x2C6; Den tiden är dock inne nu. Jackie Chain, hälften vit, hälften asiatisk och med lĂĽngt sunkigt hĂĽr, bĂśrjade rappa när han avtjänade ett 18 mĂĽnader lĂĽngt fängelsestraff fĂśr narkotikabrott. Hans mamma dog när han var liten. Liksom mĂĽnga unga fängelsekunder â&#x20AC;&#x201C; de allra flesta svarta â&#x20AC;&#x201C; framstod musik fĂśr honom som den enda lagliga mĂśjligheten till en hygglig framtid. Det finns ingenting fĂśrutom hans hudfärg som skiljer honom frĂĽn de andra rappande hustlersen i Huntsville, Alabama. Han fick en hit fĂśrra ĂĽret med den fantastiska Diamonds and Cadillacs, sannolikt den fĂśrsta gĂĽngen en vit rappare dĂśpte en lĂĽt till nĂĽgot sĂĽdant, men han kom undan med det. Det var ingen ironi, det var

helt naturligt. Jackie Chain är en i gänget. I duetten med Kid Cudi, Rollinâ&#x20AC;&#x2122;, är det inte Kid Cudi som har mest street cred. Yelawolf, vit med indiansk bakgrund, full av tatueringar och med en ful svart lugg, var inte heller fĂśdd med en silversked i munnen. Hans mamma fick honom när hon var 15. Efter att ha levt som en hemlĂśs skejtare bestämde han sig fĂśr att satsa pĂĽ musiken, och det bĂśrjar gĂĽ bra. Hans senaste mixtape Trunk Muzik, som innehĂĽller det episka partyanthemet In This Club, har skapat ett surr som inte kommer sluta. Han är med pĂĽ stora singlar med bĂĽde Slim Thug och Juelz Santana. Det här är bara bĂśrjan. FĂśr Yelawolf och fĂśr hela rapscenen. Q


adidas bo bbie bur ns cat er pillar clar k s clo u co nver s e depeche do ck er s f r ed per r y gant g-s t ar hum m el hus h puppies k eds laco s t e m er r ell nik e no r ber t o co s t a o s car ia paul s m it h playbo y pum a r eplay r iek er r o ck po r t s neak y s t eve t am ar is t iger vagabo nd

FRED P ERRY 599: -

F R E D P E RR Y 4 9 9 :-

H A N D L A D I R E K T P Ă&#x2026; W W W. N I L S O N S H O E S . C O M










































l? 8?6A682; 1q1, 1R[[N `N[[V[T UN_ cV Uย†_a aVYY YRQN @N[Q_N ;RY`\[ afPXR_ Naa S_xTN[ v_ SRYS\_ZbYR_NQ \PU Sย†_XYN_N_ V`avYYRa cN_Sย†_ QRa X[N]]a SV[[` X_VaVX cv_Q [NZ[Ra V @cR_VTR Text SANDRA NELSON Illustration CARSTEN OLIVER BIERร„UGEL 12 Nรถjesguiden โ€ข Nr 4 โ€ข 2010












D

edan kultursidespersonligheter oroar sig över att det inte finns någon Kritik längre (som om själva recensenten vore den verkliga förlusten) är det mer intressant att försöka förstå varför recensioner numera inte är mer intelligenta, eller välresearchade, än vilken dagens outfit-bild som helst. Dagens outfit fyller, till skillnad från en recension, det pöbelaktiga behovet av att se vad andra har på sig. En recension är tänkt att dels vara konsumentupplysning (”ni kräks av denna film – fly!”), dels att vara underhållande för läsaren och att på något sätt uppmuntra till en debatt, en diskurs, ett samtal. Ni ser ju själva att det blir en viss diskrepans mellan de två förhållningssätten när man som läsare vill ha ett smörgåsbord men får en bild av Ebba von Sydows ostfralla. Kritik är naturligtvis mycket mer än enstaka recensioner, kritik är inte bara ett sätt att skriva utan ett förhållningssätt till läsarna. Problemet med den svenska kritikerkåren, dess värv och dess förmodade död är helt och hållet missuppfattat. Låt oss nu lägga päron och äpplen i varsin korg. Det är på sin plats att fråga om kritik värd namnet någonsin ens har funnits i Sverige. Att kritisera är grovt sett att tänkande läsa en text, se en pjäs, äta på generiska kaféer eller vad det nu kan vara och att formulera sig kring fenomenet. Kanske bör kritikobjektet sammanfattas så att läsaren begriper sammanhanget och att på ett relevant sätt diskutera ämnet. Att kritisera är inte att gå på sin polares klubb och skriva ”fan vad pepp det var” på Facebook. Än mindre att trycka sin peppande ickeåsikt på papper. Litteraturkritiken står inte långt efter den usla krogjournalistiken i irrelevanta resonemang, okunskap och självförhärligande. Men värst av allt är att det är så förbannat tråkigt att jag fortfarande läser Linda Skugges Ranelid-slakt för att känna att jag lever. Nej, jag är inte ute efter blod varje gång, men LIV! Vad jag är trött på är slöa skribenter. Ni vet vilka ni är. Att vara kritiker är inte på något sätt detsamma som att vara ett unikum av ”objektivitet”, som ju alltför många kommentatorer av Expressen-artiklar tror att det betyder. Däremot avgör ens egen moral var gränsen går, naturligtvis. Kritikern får ju gärna vara en person som har det minsta insikt på området som skall kritiseras. Erik Videgård, känd krögare, ruttnade fullständigt på krogrecensenter i vintras. Och med all rätta. Axel Björklund på DN På stan flinade elakt tillbaka, istället för att ta till sig av de många vettiga poänger som Videgård framförde. Ett gebit som utan minsta tvekan kan slänga in Plura som recensent har problem med trovärdigheten, trots att han till skillnad från många andra publicerar sig med namn. Synd bara att det enda han skriver är att han hatar reducerade såser… Ja, kritiken är sannerligen döende, men inte riktigt lika mumifierad som den kritiskt tänkande skribenten i Sverige. För det är så försvinnande få som intelligent publicerar sig och sitt, i brist på bättre uttryck, tyckande att vi snart ska se att kritik i det snaraste är omöjligt att trycka för vilken tidning som helst med självbevarelsedrift.

=

rån kultursideshåll, och naturligtvis från en och annan vän av ordning, brukar det yvas om att det numera bara finns en massa människor som tycker saker. ”Meningslöst tyckande”, suckas det. Till skillnad då från någon imaginär kritikens guldålder förmodar jag. Nej, nittiotalets extrema jeansuppvikningsironi kan ju knappats stå som exempel för en intelligent kritik. Och meningslöst förresten,











till skillnad från det meningsfulla/meningsskapande tyckandet? Hahaha. Jag kan ju inte svära på det men jag gissar att det som silverryggarna saknar är Olof Lagercrantz och en aura av finhet kring sina åsikter. Jag önskar att de mentala gubbarna hade rätt, att det bara var en massa åsikter i krönikör och andra texter som ligger utanför det strikt rapporterande fältet och att proffstyckande var det fulaste ordet i svenska språket. Om det ändå vore så. Men så är det ju inte. Det är nästan bara skit. Det är inte tyckande, det är en yta som upptas av en kritiker som bara vill statusuppdatera att hon/han fortfarande existerar. En hälsning från skrivbordet. Jag läser och läser men är det verkligen åsikter? I bästa fall är det ett vagt formulerat mumlande om att det kanske inte är coolt men att det luktar smultron om man håller för halva näsan. Om jag fick en krona för varje stilistiskt svag krönika om att Cissi Wallin har tänkt på något eller att Kitty Jutbring uttrycker något så vanvettigt banalt att självaste Fotbollsfrun framstår som en intellektuellt deffad gigant skulle jag vara mycket rik. Men jag är fattig. Hur ska det kunna finns kritik i det här landet med en offentlig debatt som mest handlar om helt värdelösa saker som bas? Det ska ju länkas till artikeln. Det ska bli











att ta efter, istället för att rewrita hur ledsen Lady Gaga är för att Alexander McQueen är död.

;

N har ett gäng fantastiska skribenter som initierat skriver om sin favoritdel av kulturkakan. Gott så. Och så har de alla de andra skribenterna. Samma tidning som så ofta slår på trumman för en fin och härlig kritik publicerar en Fu Manchu-recension som mest handlar om det svenska vintervädret? De 54 medarbetarna på DN Kultur arbetar nog inte med rockbevakning. Det är så fasansfullt viljelöst, riktingslöst och ointressant att jag inte för mitt liv begriper varför de ens försöker. En gång för alla: Det är inte fult att tycka. Det är inte fult att ta ställning, men det verkar inte finnas livslust nog till det i kritikerkretsar. Som i [ingenting]-frågan. De är ju på många sätt ett mediokert band med en medioker katalog, ändå hyllas de till skyarna. Jag kan se framför mig hur Anders Nunstedt (mediokratins ansikte) med tordönsstämma bestämmer att i år gillar vi Kent, Robyn och Bruce Springsteen på skribenternas årliga må-runda. Så ingen blir ledsen, så ingen läsare med folklig smak ska bli krängt. För Guds skull provocera ingen! Kritiker och tyckare är så lama att jag avlider.











vidrigaste en person kan vara. Allt ska nu vara så jävla folkligt att Per Bjurman plötsligt framstår som indie. Det blev subversivt att hata Kent. Rädslan för att vara för smal, rädsla för att skrämma bort konsumenter har jagat tänkandet rätt in i Anna Ankas garderob. Allt är bra. Allt är så jävla pepp. Jag blir inte provocerad av blodfattiga tänkare eller svaga resonemang. Tvärtom skulle jag hemskt gärna läsa något mer utmanande än vad Björn af Kleen har sett på Facebook. Att gräva där man står har af Kleen sannerligen tagit till sig. Skandalen handlar inte om vad kända matkritiker eller ledarskribenter skriver på Fejan, eller ens vad en journalist kan skriva i semioffentligheten (jag går inte ens in på den urpinsamma vinkeln ”Facebook är privaaat!”) utan problemet handlar om det extremt narcissistiska antagandet att läsarna skulle vara det minsta intresserade av detta ”avslöjande”. Att man vidare undrar varför skribenters tweets ofta är mer spännande och skarpare formulerade än artiklarna de får betalt för att skriva är en annan fråga, nog så välbehövlig. Men här, i den här oansenliga lilla spyan, hittar vi också förklaringen till att svensk journalistik, och framförallt det vissa älskar att kalla för åsiktsjournalistiken, är så förfallet usel: Det enda som skiljer alla dessa journa-

8CCKvIJwAvMC8G<GG

CV `f[N_ QR[ `cR[`XN XbYab_W\b_[NYV`aVXR[ en snackis. Men framförallt ska det vara pepp och det ska vara vad man tror är på läsarens nivå. Man vill gärna ha kvar sin Facebookpolare och bli bjuden på deras sköna Manilafester dessutom. Newsmill må fylla sin roll som sunkighetsersättare för Familjeliv.se i den barnfria världen, men årets förnyare? Eva Sternberg på debattsidan? Kom igen. Det är så dumt att man svimmar. Den svenska journalistkåren i detta fält (kalla det proffstyckande eller vad fan ni vill) kan suga min kuk.

ÈE\a#e`kk`fkXc\kj \oki\dXa\Xej$ lggm`be`e^j$`ife` bXealbeXggXkj jk‚jfd\o\dg\c ]i\e`ek\cc`^\ek bi`k`b%È

G

opulärkulturella texter har så länge varit styvbarn att det är ett skämt. Läst någon tv-kritik på sistone som INTE var Weird Science (som ingen orkar läsa ändå)? Trodde inte det. Kjell Häglund måste ha drabbats av d-vitaminbrist av allt innesittande eftersom hans brist på proportioner har blivit generande avgrundsdjup. Trots det är han att föredra. Den andra linjen i tv-kritiken är den helt världsfrånvända Leif Furhammar-approachen som förefaller vara helt chockad över att ha blivit nerslängd framför dum-burken. Ingen win för tittarna där. Ett annat pinsamt exempel på kritikfattigdomen är modejournalistiken i Sverige. Här råder akut kritikbrist. Åsikterna inskränker sig till huruvida senaste H&M-samarbetet är fint eller inte så himla lyckat dårå. Ridå. Bloggarna däremot är ofta snabba att döma ut skor som pajar och lyckas i många fall få tillverkarna att skärpa sig, det är ju underbart! Det vore ett exempel för modejournalistiken

A

ag tror absolut inte att det handlar om att tillgängligheten på kultur är större nu och att det inte är värt så mycket att veta vilka som anses high brow. Det är bara slöhet från kritikerna själva att påstå en sådan sak. Nu är det ju ännu svårare att hitta saker man gillar. Herregud. Fredrik Strage vann pris för sin YouTube-lista för att folk inte orkar googla själva. Antalet specialiserade nördbloggar exploderar. Så nej, behovet av smakledning finns. Men någonting hände efter nittiotalets ultracoola tidningsvåg. Det värsta en skribent/kritiker kan ägna sig åt är god smak. Elitist blev plötsligt det

lister från vilken svennebloggare som helst är att de tror att alla andra är intresserade av ”journalisten”. En större samling självupptagna ryggdunkare hittar du ingen annanstans. Och de tror att du som läser också är journalist – eller att det åtminstone är din högsta dröm. Vilket självbedrägeri. En snabb titt på hur många som publicerar sig på nätet skvallrar väl om att folk är rätt så nöjda med att skriva helt på sina egna villkor. Skribentens relativa värde är devalverat, men skribenterna själva vägrar att inse det. Det är patetiskt att se. Att läsa sina favoritskribenters bloggar där de gnäller om betalning och villkor är en tudelad insikt i tidningsvärlden. Bu-fucking-hu kanske de flesta som jobbar på Ica tänker, och det är ju fullständigt förståeligt. Som frilans kan jag samtidigt tycka att det är lite sådär sadistiskt festligt när bilder av något glamouröst raseras. Ändå, är det inte något lömskt över en journalist som söker sympati för sin person? Jag existerar därför måste jag publiceras annars är det synd om mig? Har man oturen att vara Facebook-vän med någon vars texter man gillar kan man i sämsta fall få läsa, inte bara vad deras redaktör gav dem för uppdrag utan också en patetisk vädjan om ”uppslag”. Herregud. ”Skriv min text för jag ids inte, men jag vill gärna pusha för såssijala medjer”. Det är så slött, så livstrött och så deprimerande att frågan om vart fan kritiken tog vägen helt enkelt kan besvaras med: andefattigdom. Q

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 13










































7N]] QR[ X_VaV`XN XbYab_ \PU [Â&#x2020;WR`W\b_[NYV`aVXR[ v_ V b`RYa `XVPX :R[ vcR[ V R[ UÂ&#x2020;T Nc ONW` XN[ QRa cveN OY\ZZ\_ `\Z cV cVYY ]Y\PXN b]] acvaaN Nc \PU ]YNPR_N V SV[N cN`R_ ;Â&#x2020;WR`TbVQR[ ba`R_ @cR_VTR` aV\ Ov`aN X_VaVXR_

JM<I@><JK@F9vJK8BI@K@B<I FramrĂśstad av REDAKTIONEN

Typiskt citat: â&#x20AC;?DĂĽ brast jag ut i ett jätteskratt som kom frĂĽn hjärtat och sa nĂĽt i stil med att â&#x20AC;&#x2122;Ronnie Sandahl, 17 ĂĽr, jämfĂśr sig med Hemingwayâ&#x20AC;&#x2122;, och dĂĽ skrattade jag ännu mer. Och hela studion skrattade, vi kiknade och ojade oss av skratt. Vi skrattade med stora kroppsrĂśrelser. Vi bĂśjde oss framĂĽt, som när man har magont, och vi bĂśjde oss bakĂĽt, som saxofonspelare brukar gĂśra. Sen lade Ronnie pĂĽ luren och programmet vandrade vidare.â&#x20AC;?

Text MARGRET ATLADOTTIR och AMAT LEVIN

JÂ&#x201A;_Â&#x20AC;idpZb\kjbi`m\iJm\i`^\j k`fYÂ&#x20AC;jkXbi`k`b\ifd]Â?caXe[\^\ei\i Musik: 12% O Film: 43% O Krog: 0% O Litteratur: 12% O Konst: 0% Mode: 0% OScen och teater: 0% OSpel: 0% OTv: 33%

Typiskt citat: â&#x20AC;?I GĂśta kanal 3 är specialeffekterna lika tafatta som Loffe. Han ser väldigt trĂśtt ut när han lufsar runt och säger â&#x20AC;&#x2122;skit pĂĽâ&#x20AC;&#x2122;reâ&#x20AC;&#x2122;.â&#x20AC;? Typiskt citat: â&#x20AC;?Nej, jag tänker inte ägna denna krĂśnika ĂĽt att gĂśra mig lustig Ăśver BjĂśrn Ranelid â&#x20AC;&#x201C; i alla fall inte mer än vad nĂśden kräver.â&#x20AC;?



=I<;I@BJKI8>< Oavsett om han sitter i en tv-soffa eller om du tar del av hans üsikter i skriftform är det nügot hypnotiskt Üver Fredrik Strage. Han für de smalaste ämnena att bli intressanta, men tvekar inte att i nästa stund hylla ondskefulla corporatemonster som KFC. Sünt gillar vi.

JKPIB8

Rain Man-liknande minne.

JM8>?<K

Tveksamma bildbylines.

E<D<J@J

Folk som inte kan skilja pĂĽ â&#x20AC;?elitistâ&#x20AC;? och â&#x20AC;?nĂśrdâ&#x20AC;?.

14 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 4 â&#x20AC;˘ 2010



8C<OJ:?LCD8E Alex Schulman är Sveriges bästa skribent och kritiker. Det är obestridligt. Ingen är smartare, roligare eller skriver bättre. När Alex Schulman levererar en sügning njuter man av hans sprük. Det är härligt. Tyvärr har han drabbats av en sällsynt ointelligent läsekrets, som sällan fÜrstür hans humor. Det är lite synd, men samtidigt en del av helheten.

JKPIB8

8EE@E8I89< FĂśljer du Annina Rabes rĂĽd behĂśver du aldrig mer läsa en dĂĽlig bok. Utan att tumma pĂĽ humor i sprĂĽket, som annars är sĂĽ vanligt i genren, skyddar hon oss frĂĽn hopplĂśsa debutanter och pengahungriga â&#x20AC;?fĂśrfattareâ&#x20AC;?, och gräver istället upp de finaste guldkornen som hon sedan snällt placerar i vĂĽra händer.

JKPIB8

Kändisfaktorn. Alla vet vem Alex Schulman är.

God smak.

JM8>?<K

Frilanstillvarons ekonomiska verklighet.

E<D<J@J

Alla som stoltserar med att de inte läser bÜcker.

Hans läsare. Marcus Birro.

JM8>?<K E<D<J@J










































Typiskt citat: ”Som en ko på väg till slakteriet fortsätter hon att idissla trots att hon måste veta att sändningstiden är ett sätt för TV4 att säga ’Malou, vi ska nog inte ses mer’.”

!

8E;I<JCFBBF Han är Sveriges mest polariserande kritiker. På ena sidan hittar vi de trofasta, de vars musikbibliotek eller Spotify-listor helt utgörs av Lokkorekommendationer, och på den andra finns människor som till synes ägnar sina liv åt att sarga hans, i ärlighetens namn, gigantiska ego. Men så länge folk fortfarande frågar sig ”vad tycker Lokko?” platsar han på vår lista.

Typiskt citat: ”Vad hände med Robbie Williams vansinnesalbum? Det som utlovades när han vägde 200 kilo och i helskägg letade efter utomjordingar i öknen för BBC? I!stället återvänder Williams med harmlös radiorock med obligatoriska nickar till ögonblick ur brittisk rockhistoria”.

"

J8E;I8E<CJFE Trogna Nöjesguiden-läsare vet att man kan lita på Sandras tv-smak. Och sedan Linda Skugge went soft finns det ingen som levererar bättre sågningar än fru Nelson. Vem kan glömma den där Malou-krönikan? Vi kommer att skratta åt den tills vi dör. Och efter det.

JKPIB8

En helig vrede.

JM8>?<K

JM8>?<K

När folk inte är roliga men utger sig för att vara det.

Folk under 20 som inte vet vem han är.

E<D<J@J

E<D<J@J

Ni som röstar på Alliansen och vars musiksmak utgörs av Mix Megapol.

Besitter inte bara Sveriges absolut härligaste radioröst utan gör även i nuläget landets bästa radioprogram, P3 Kultur. Johannas smak och pondus är lika mysig som mammas bullar, men absolut inte mesig. Snarare oerhört intelligent. Och förresten, såg ni henne i På spåret? Herregud vilken ljuvlig person. Mer av Johanna i alla medier, tack.

JKPIB8

Finlandssvenskan.

JM8>?<K

Patriarkatet.

E<D<J@J

Marcus Birro.

#

E@BC8J<I@BJJFE När kreativiteten sinar jagar vi alltid rätt på vår egen Niklas Eriksson som vi misstänker sitter i en filmfylld källare någonstans i Stockholm. Det finns ingen vi litar mer på när vi står med bioprogrammet i handen och ett frågetecken i huvudet.

JKPIB8

Omänsklig kreativitet.

JM8>?<K

Obegripliga layout-instruktioner.

E<D<J@J

Deadlines.

Malou von Sivers.

Typiskt citat: ”Ja, det är lustigt att han i prinsrollen i stället för att rida in på en vit häst får låna en vit husbil. Men var det verkligen nödvändigt att infantilisera Lucy genom att bära henne på skuldran och be henne göra ner sig? Hon är ju, som hon säger, inte fem år gammal. Hon är en vuxen kvinna som behöver bajsa.”

AF?8EE8BFCAFE<E

Typiskt citat: ”Varför tog de inte död på det här för länge sedan, exempelvis vid första repetitionen – när de borde ha förstått att de inte har något att komma med. Men just det ja, Nyhetsankorna har med all tydlighet inte repeterat.”

JKPIB8

Åldern. Nittiotalsläsare är fruktansvärt lojala.

$

Typiskt citat: ”Sofistikerad tits’n’ass-tv har varit en viktig del av HBO länge nu. I Rome behöver man visserligen sitta och vänta hela tolv minuter innan Polly Walker för första gången drar av sig paltorna och med sin perfekta oxford-frasering viskar ’I have always found something perversly erotic about goaty little men’.”

Typiskt citat: ”Vem ska läsa det här? Varför då? Vilka läser Ranelids andra böcker? Har inte han storpublik? Blir tanterna som läser honom helt till sig i kussimurran och vill att Ranelid ... Varför heter boken Kvinnan är första könet?? Varför kvinnan påstås vara första könet framgår inte.”

%

C@E;8JBL>>< Numera försöker sig Linda Skugge på någon slags PR-karriär. Och det kan man ju förstå, allt som Linda Skugge rör vid bidrar i princip till ett medieoch/eller kulturbråk. Hennes odödliga Ranelid-sågning i Expressen 2003 skapar fortfarande ringar på vattnet, och Björn Ranelid verkar vara den sista att kunna släppa saken. Inte vi heller. Det var magisk kritik. Knivskarp, ärlig och under bältet. Precis som vi gillar det.

JKPIB8

She’s the queen of mean!

JM8>?<K

Typiskt citat: ”Går hon ner från redaktionen, några trappor, kommer hon till Globen Centrum, klassamhället finns redan där. Några hundra meter bort T-banan som kan ta henne rätt ut i verkligheten på sex minuter. Nej tack, jag bloggar.”

&

AF?8E:IFE<D8E I en kår som allt mer präglas av ryggdunkande kliver Johan Croneman aldrig utanför dörren utan en såg i fickan. DN:s alltid lika pålitliga filmoch tv-man är något så ovanligt som en kritiker som inte innerst inne själv vill stå i rampljuset.

JKPIB8

Kronisk ilska.

JM8>?<K

Det här med att hon har slutat skriva. Varför? Kom tillbaka!

Kameraskygghet.

E<D<J@J

E<D<J@J

Hon själv.

Anders Knave.



A8E<D8>ELJJFE Trots att hon har skrivit filmmanus, regisserat hyllade Ebbe – The Movie, tillsammans med Karin af Klintberg, och är författare, är det hennes träffsäkra krönikor och sylvassa recensioner vi håller kärast. Och tvärtemot vad tidningen Journalisten insinuerade är hon inte skadeglad – hon ägnar sig bara åt konsumentupplysning. Behöver vi nämna att vi älskar människor som inte lindar in sin kritik i bomull?

JKPIB8

Hon kan alltså på riktigt få någonting att lägga ner efter en sågning. Mäktigt!

JM8>?<K

Får dåligt samvete för att de som fick sin produktion nedlagt bitchar.

E<D<J@J

Folk som tror att det går att kombinera orden ”objektiv” och ”recension”.

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 15










































2[ SVYZ_RPR[`R[a XN[ OYV OWbQR[ ]x R[ ]_R``cV`[V[T \PU `RQN[ `xTN SVYZR[ <PU YVaaR_Nab_X_VaVXR_ UN_ TW\_a `VT Xv[QN SÂ&#x2020;_ Naa cN_N Uv[`f[`YÂ&#x2020;`N ZR[ Sx_ S\_aSN_N[QR OÂ&#x2020;PXR_ ]x ]\`aR[ @x cNQ v_ Z\QRX_VaVXR_[N` ]_\OYRZ, =N_V`N .ZV_V QWb]QfXR_ OYN[Q T\\QVRONT` `]\[`XYvQR_ \PU QNTR[` \ba½ aOVYQR_

DF;<BI@K@B<EJKwIGwKIv9<E Text PARISA AMIRI

@

NĂśjesguiden nummer 3 2010 skrev Carl Reinholdtzon Belfrage, "I Sverige skriver man inte modekritik av nĂĽgon anledning. Man skriver om modenyheter." Tar du upp striden mot en modejournalist gällande den bristfälliga modekritiken finns en stor risk att du avfärdas fĂśr att du aldrig har â&#x20AC;?satt din fot i modebranschenâ&#x20AC;?, fĂśr att citera Karolina Skande, modejournalist. Man menar att man inte kan kritisera saker vars värde är subjektivt. Hur kan dĂĽ litteratur- och filmkritiker existera? Istället fĂśr det dominerande hyllande och det ekande hĂĽlet där ifrĂĽgasättande borde vara mĂĽste det finnas en balans. Om man kan berĂśmma ett modefĂśretag pĂĽ en mer avancerad nivĂĽ än â&#x20AC;?fina trĂśjorâ&#x20AC;? mĂĽste man vara kapabel till att kritisera detsamma pĂĽ ett annat sätt än â&#x20AC;?fula trĂśjorâ&#x20AC;?. Om inte ens det specialiserade mediet kan kritisera mĂĽngmiljonindustrin modet utgĂśr i Sverige idag, vem ska dĂĽ gĂśra det? Jag bestämde mig fĂśr att undersĂśka hur mycket kritik som fĂśrekommer i nĂĽgra av vĂĽra stĂśrsta modebloggar fĂśr att kunna presentera resultaten svart pĂĽ vitt. Man mĂĽste samtidigt vara noggrann med att peka ut skillnaden mellan modebloggare och modejournalister. Modejournalister är de som professionellt skriver om mode och fĂśrväntas granska och kritisera sitt rapporteringsomrĂĽde. Modebloggare har inga skyldigheter alls i sin rapportering. Här är gränsdragningen väldigt suddig, speciellt dĂĽ de flesta modejournalister

bÜrjade sin bana som modebloggare. Jag valde därfÜr Aftonbladets Sofi Fahrman (Expressen) och TV4:s Elin Kling samt Karolina Skande som tidigare skrev fÜr DN men nu har anslutit sig till Sofis Mode igen och som bloggar pü Rodeo.net. De har alla stor trovärdighet hos sina münga läsare och fÜrutom att driva aktiva bloggar jobbar de som stylister och journalister fÜr tidningar och kvalificerar sig därfÜr som modejournalister. Sofi Fahrman har bland annat ett fÜrflutet hos ELLE innan hon startade upp Sofis Mode, bilagan till Aftonbladet, där hennes byline pryder omslaget varje vecka. Varje vecka har hennes blogg pü aftonbladet.se 115 000 besÜkare enligt Bloggportalen. 2009 romandebuterade Sofi Fahrman med chickliten Elsas mode som flÜg av hyllorna i butikerna. Idag är hon bosatt i New York och är nära vän med modenamn som Caroline Winberg, Mini AndÊn och Jonas Hallberg. Elin Kling är den fÜre detta modellen som enligt egen utsago blev Üvertalad att

starta en modeblogg pĂĽ stureplan.se av dĂĽvarande chefredaktĂśren Alex Schulman. Style by Kling har sedan 2007 varit Sveriges stĂśrsta modeblogg, idag har den pĂĽ TV4.se 180 000 läsare per vecka enligt Bloggportalen. Elin Kling har utĂśkat sitt nätverk genom att starta upp minoutfit.se och har blivit folklig i och med sitt uppdrag som stylist fĂśr Idol, sin medverkan i FĂśrkväll och som deltagare i Letâ&#x20AC;&#x2122;s Dance. Karolina Skande är känd som en av Sveriges fĂśrsta modebloggare. Hotspot skapades pĂĽ webblogg.se 2005, där den blev kvar tills nyligen trots sina mĂĽnga läsare och mĂĽnga erbjudanden att kĂśpas av bloggportaler. Efter drygt fyra ĂĽr har hon flyttat bloggen till Rodeo.net, där den varje vecka har, enligt Bloggportalen, drygt 20 000 besĂśkare. Hon har blivit utnämnd till â&#x20AC;?Sveriges mäktigaste modebloggareâ&#x20AC;? av pause.se. Samtliga tre bloggar blev grundligt finkammade tre mĂĽnader bakĂĽt i tiden, frĂĽn den 15 april till den 15 januari. Här är resultaten.

JF=@=8?ID8EEtt kritiskt inlägg. Den 16 februari skrev Fahrman ett inlägg om rĂśda sammetsbyxor som Alexander Wang och Zac Posen presenterade pĂĽ sina visningar. Den här enda modekritiken som fĂśrekom under tre mĂĽnader, i en av Sveriges stĂśrsta modebloggar, exakt hur sĂĽg den ut? â&#x20AC;?BĂĽde Alexander Wang och Zac Posen valde att visa rĂśda byxor i detta material vilket jag känner mig lite tveksam till.â&#x20AC;? Sofi Fahrman, en av vĂĽr tids mest inflytelserika modeskribenter, kände sig lite tveksam. De timida ordalagen kan vara av sĂĽdan vikt att de fĂĽr butiksinkĂśpare i Sverige att, även de, känna sig lite tveksamma till rĂśda sammetsbyxor.

<C@EBC@E>TvĂĽ kritiska inlägg. Den 30 mars skrev Elin Kling om ett par skor frĂĽn märket FINSK. â&#x20AC;?FĂśr nĂĽgra dagar sedan uppmärksammades ett par skor frĂĽn FINSK som kanske var lite väl extrema fĂśr min smak till skillnad mot dessa vi plĂĽtade fĂśrra veckan.â&#x20AC;? Den 17 februari skrev Elin Kling om Alexander Wang. â&#x20AC;?Jag var inte sĂĽ imponerad utav Alexander Wangs hĂśst. Mer av hans smyckes-samarbete med Gaia Repossi som ni ser ovan. Ser tjusigt ut, men tyvärr inte detta heller sĂĽ mycket mer än sĂĽ.â&#x20AC;?

B8IFC@E8JB8E;<19 kritiska inlägg. Kritiken riktas främst mot utländska modefÜretag, retuscherade bilder, fotografer som üteranvänder gamla idÊer och sexistiska kampanjer. Hon kritiserar även en "själlÜs designer " vars kreationer hon menar är lika nytänkande och spännande som en postorderkatalog. Svenska modejournalister vügar, i regel, inte ge sig pü de svenska modefÜretagen. När man püpekar att det inte fÜrekommer nügon kritik i deras texter, vare sig det är en blogg pü internet eller sex sidor i ett magasin, pekar de gärna pü de texter de har skrivit om utländska modefÜretag. Det är lätt att kasta sten frün tryggt avstünd där inga direkta konsekvenser uppstür. Karolina Skande var dock den enda av de tre utvalda modebloggarna som kritiserade ett svenskt modefÜretag under

Ă&#x2020;

NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 4 â&#x20AC;˘ 2010 17


DF;<BI@K@B 

1% KRITIK



















0,5% KRITIK

<C@EBC@E>













9,5% KRITIK

JF=@=8?ID8E

B8IFC@E8JB8E;<

Låt se. Cirka tre inlägg på vardagar och något enstaka per helgdag. 200 inlägg på tre månader. Sofi Fahrman Ett kritiskt inlägg på 200 inlägg under tre månader. Elin Kling Två kritiska inlägg på 200 inlägg under tre månader. Karolina Skande Nitton kritiska inlägg på 200 inlägg under tre månader.

perioden. Inte den heliga kon Acne, utan lågpriskedjan Lindex. Skande anses ha hög integritet och hennes ord väger tungt. Skulle hennes besökarantal någonsin kunna komma upp i samma liga som Elin Klings och Sofi Fahrmans utan att hon skulle behöva göra avkall på journalistisk kritik på vägen? Att modebloggen har gått över till att vara en bred, kommersiell livsstilblogg för att därmed kunna dra till sig fler läsare är en förståelig, om inte naturlig, utveckling. Mode är inte bara kläder utan del av en hel livsstil, en livsstil som bloggaren visar upp varje dag. Läsarna strävar efter att efterlikna, och det är där modebloggens styrka som marknadsförare ligger. Att det tipsas om skor av en modebloggare med trovärdighet ger en helt annan tyngd än en annons bland alla andra i ett modemagasin. Den enorma makt, det inflytande, som våra största modebloggare sitter på är lätt att glömma. Om Elin Kling, hyllar ett par skor är de slut i butik veckan därpå. Köper man skorna köper man en del av den glammiga livsstilen och vet samtidigt att man har gjort ”rätt” val då just den bloggaren har samma skor. Klings och Fahrmans framgång ligger

till stor del i just det glamourösa liv de presenterar, de miljöer de rör sig i, de människor de umgås med och föga slumpartat fastnar på bild med. Självklart vill modeföretagen synas där och förknippas med den livsstilen. Kläder, skor och saker skickas i mängder till våra största bloggare som oundvikligen blir modeföretagens mänskliga annonspelare. Sanslöst billiga annonspelare. Jämför man mängden uppmärksamhet och ökad trovärdighet ett modeföretag får när en betydelsefull modebloggare skriver om det till sina läsare, modeföretagets målgrupp, med hur mycket annonsutgifter det skulle innebära kan man förstå varför marknaden översköljer modebloggarna med sina produkter. Men modebloggarna är inte modeföretagens intet ont anande nickedockor. Modebranschens förhållande till media är unikt. Det är ett parallellt arbete, ett ständigt utbyte. De är beroende av varandra. Modeindustrins kollektioner behöver uppmärksamheten som modebloggare kan ge dem utan att behöva betala för en helsidesannons i ett modemagasin och modebloggarna behöver få tillträde till den värld som är ”invitation only” och tynger ner deras armar med goodiebags.

ÈBc€[\i#jbfifZ_jXb\ijb`ZbXj`d€e^[\ik`cc m‚iXjkijkXYcf^^Xi\jfdfle[m`bc`^\eYc`i df[\]i\kX^\ejd€ejbc`^XXeefejg\cXi\% JXejcjkY`cc`^XXeefejg\cXi\%È 18 Nöjesguiden • Nr 4 • 2010

ÈDf[\aflieXc`jk\efZ_df[\]i\kX^\k dkjfZ_ld^‚jg‚gi\jj\m\ekj fZ_lkm\ZbcXi\ebfdg`ji\cXk`fe% FZ__li^iXejbXidXe\egfcXi\6È Modebloggarnas "glamourösa" liv som får läsare över hela Sverige att söka sig till just deras bloggar varje dag finansieras av PR-byråerna och modeföretagen. Bloggarna uppdateras med inlägg PR-byråerna har köpt, plagg budas till modebloggare som presenter mot reklam i bloggen och blir burna samt fångade på bild utan att det framgår att det är reklam. Med tanke på att vissa modebloggare läses av fler än modemagasinen är kanske en annonstag ett vettigt förslag? Så att man tydligt informerar läsare om vad som är äkta och vad som är sponsrat. Man ska akta sig för att dumförklara läsarna av modebloggarna, men den större delen av dem är väldigt unga, sväljer mycket med hull och hår och har lämnat de kritiska glasögonen hemma. Som läsare, och konsument, förtjänar man inte att bli förd bakom ljuset. Förutom den rent uppenbara problematiken med etik och moral och den skeva rapporteringen som följd av att ha tagit emot gratis saker av just de modeföretag man har som yrke att granska, ligger här grunden till varför modekritik som sådan inte existerar i Sverige. På samma sätt som ett tips om ett par skor kan leda till att butiker länsas kan man vända på det och undra varför de, nu när de har uppnått

maktställningen, inte vågar kritisera. Svaret är enkelt. Alla modeföretag är framtida, potentiella samarbetspartners. Modejournalisten och modeföretaget möts och umgås på press-events och utvecklar en kompisrelation. Och hur granskar man en polare? Vad skulle, hypotetiskt, hända om en modejournalist frångick modellen där de bloggar om modet de uppskattar och helt enkelt exkluderar allt annat? Skulle man vägras presslån? Skulle det sluta komma inbjudningar till visningar? Eller skulle det sluta levereras gratis klädesplagg? Samtidigt finns samma mentalitet hos redaktionerna som sitter bakom de stora modemagasinen. Bristen på kritik är inte ett problem som stannar hos modebloggarna, då även modemagasinens ambition är att marknadsföra en attraktiv livsstil. Annonsfinansierade som de är vill de inte att det redaktionella materialet ska stöta sig med reklamen som upptar en stor del av tidningen. Om man nu är professionell modeskribent och titulerar sig journalist, kan man överhuvudtaget försörja sig på det och samtidigt vara kritisk utan att då gräva sin egen grav? Att bli bortstött av PR-byråerna, modeföretagen och av publikationer som är annonsfinansierade är uppenbarligen de fruktade konsekvenserna. Q


GORILLAZ(UK) JACK JOHNSON(US) MUSE(UK) NEPHEW(DK) THE PRODIGY(UK) PATTI SMITH AND BAND(US) THEM CROOKED VULTURES(US/UK) ALICE IN CHAINS(US) BAD LIEUTENANT(UK) CV JØRGENSEN(DK) DIZZY MIZZ LIZZY(DK) KASABIAN(UK) KASHMIR(DK) KILLSWITCH ENGAGE(US) KINGS OF CONVENIENCE(N) LCD SOUNDSYSTEM(US) MOTÖRHEAD(UK) THE NATIONAL (US) NOFX(US) VAN DYKE PARKS(US) PAVEMENT(US) ROBYN(S) SICK OF IT ALL (US) TINARIWEN(MALI) VAMPIRE WEEKEND(US) AFENGINN (DK) MATIAS AGUAYO (CHL) ANALOG AFRICA SOUNDSYSTEM (DE) ARRIBA LA CUMBIA (UK) THE ASTEROIDS GALAXY TOUR (DK) BARON CRIMINEL (DK) BEACH HOUSE (US) THE BEAR QUARTET (S) BEAT TORRENT (FR) BLACKIE AND THE RODEO KINGS (CAN) BOBAN I MARKO MARKOVIC ORKESTAR (SER) BONAPARTE (DE) BROTHER ALI (US) CANTECA DE MACAO (E) CASIOKIDS (N) CÉU (BRA) CHOC QUIB TOWN (COL) CIRCLE (FIN) CONVERGE (US) DAARA J FAMILY (SEN) DALA DALA (DE) DEN SORTE SKOLE (DK) DIRTY PROJECTORS (US) DRAKE (CAN) DULSORI (KOR) EFTERKLANG (DK) ELECTROJUICE (DK)

THE FLOOR IS MADE OF LAVA (DK) FLORENCE +THE MACHINE (UK) FM BELFAST (ISL) GALLOWS (UK) HEALTH (US) IKONIKA vs COOLY G (UK) JAPANDROIDS (CAN) THE KANDIDATE (DK) KASPER SPEZ (DK) THE KISSAWAY TRAIL (DK) BASSEKOU KOUYATE & NGONI BA (MALI) LINDSTRØM & CHRISTABELLE (N) LOCAL NATIVES (US) JULIAN MARLEY (JAM) AURELIO MARTINEZ (HND) MEXICAN INSTITUTE OF SOUND (MEX) MIIKE SNOW (S) MODERAT (DE) NARASIRATO PAN PIPERS (SOL) NILE (US) JOHN OLAV NILSEN & GJENGEN (N) NISENNENMONDAI (JPN) ORCHESTRE POLY-RYTHMO DE COTONOU (BEN) PARAMORE (US) PENDULUM (AUS)

WWW.ROSKILDE-FESTIVAL.DK

GILLES PETERSON & ROBERTO FONSECA present HAVANA CULTURA (CUB/UK) PORCUPINE TREE (UK) PRINS THOMAS (N) ROOTZ UNDERGROUND (JAM) ROSKA (UK) THE RUMOUR SAID FIRE (DK) SCHLACHTHOFBRONX (DE) SERENA-MANEESH (N) SHANTEL & BUCOVINA CLUB ORKESTAR (DE) NAOMI SHELTON & THE GOSPEL QUEENS (US) SÓLSTAFIR (ISL) SPEED CARAVAN (ALG/FR) STAFF BENDA BILILI (CD) TIM SWEENEY (US) SYSTEMA SOLAR (COL) T.O.K. (JAM) TECH N9NE (US) TEDDYBEARS (S) THE TEMPER TRAP (AUS) TITUS ANDRONICUS (US) DJ UMB (UK) VALIENT THORR (US) WHEN SAINTS GO MACHINE (DK) WILD BEASTS (UK) WOODEN SHJIPS (US)

PAVILION JUNIOR 27 - 30 JUNE CHIMES & BELLS (DK) EIM ICK (DK) FALLULAH (DK) FONTÄN (S) GHOST SOCIETY (DK) ICEAGE (DK) JOENSUU 1685 (FIN) KANDY KOLORED TANGERINE (DK) KHAL ALLAN (DK) KILL SCREEN MUSIC (DK) KRÅKESØLV (N) FREJA LOEB (DK) MY EVIL TWIN (DK) NEW KEEPERS OF THE WATER TOWERS (S) NIGHT FEVER (DK) RISING (DK) RUBIK (FIN) SLEEP PARTY PEOPLE (DK) SUSANNE SUNDFØR (N) THEE ATTACKS (DK)

- AND MANY MORE...


K@;<EJ 8E;8 DET VI TALAR MEST OM JUST NU!













MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

GAMLA FRITERADE RÄKOR

Bra kritik ger din kulturella upplevelse större glans. Den kan vara provokativ och underhållande, men bra kritik hindrar framför allt mediokra företeelser från att flyta upp till ytan och uppta din tid. Där den kommunala skolan, scoutförbundet och svenska kyrkan är altruistisk och klasslös, agerar kritikern vår civilisations dörrvakt och trafikpolis. Alla ska inte vara välkomna. Carl Reinholdtzon Belfrage vet receptet på god kritik. KRÖNIKA

(

EYJAFJALLAJÖKULL När vi om ett par år uppdagar att Island, genom avancerad teknologi, medvetet fick vulkanen att spy ut aska för att kunna kontrollera luftrummet är det redan försent. Snart pratar vi alla isländska.

)

HELTÄCKNINGSMATTOR Både V och 2.35:1 präglas av en sur odör som påminner om en blandning av piss och alkisgubbe. För er som tvivlade torde det nu alltså vara uppenbart att heltäckningsmattor och spilld alkohol är en frånstötande kombination.

*

KORTSIKTIGT TÄNKANDE De som slänger ut grus på vintrarna bryr sig mindre om framtiden än oljeföretag, cigarettlobbyister och Andreas Kleerup tillsammans. Förstår de inte att de måste sopa upp allt igen?

+

KAFÉER – DE NYA TIGGARNA Av någon anledning går vi alltid tillbaka till de där småsura kaféerna som erbjuder en 50/50-chans att bli nöjd med pastasalladen. Men vi funderar att sluta med det nu. Allt fler av dessa fik har nämligen börjat ställa ett litet glas vid kassan som de har klottrat ”dricks” på med stora bokstäver. Glaset är alltid välfyllt med sedlar och mynt. Sjukt! Vilka är ni som hjälper dessa småsura kafébiträden? Och varför?

,

ANDERS S. NILSSON Intervjun med Lina Thomsgård är ett av vårt unga årtiondes hittills värsta fall av gubbighet och översittarstil. Men den gav oss åtminstone en ny fras vi kan missbruka. Kul att vi har någonting att göra.

-

PETRA MEDE Här tänkte vi skriva något oerhört dräpande om Petra Mede Shows imponerande uselhet. Men nej. Vi misstänker att ni inte är redo att tala om det programmet än. Så vi låter det vara.

.

VÅRFYLLA Varmare väder borde medföra bättre hälsa med tanke på att man rör sig ute mer och har möjligheten att gå ut och typ springa utan att halvvägs ge upp och förbanna sig själv över sin hurtighet. Men det är precis tvärtom. Nu tar vi istället varje chans att supa till mitt i veckan och duckar interventions med motiveringen ”vårlevern behöver sitt”.

/

BRÖLLOPSHETS Lars Ohly må ha tackat nej till inbjudan, men i övrigt lider Sverige av bröllopsfeber. Kunglig bröllopsfeber. Oavsett om du är rojalist eller inte har förväntningarna på ditt eget bröllop höjts markant. Lycka till!

0 ('

GUBBRUMMET Som en obevakad ungdomsgård för vuxna.

DJURPLÅGERI Vad är grejen med att vi nu har seriemördare som bara ger sig på katter och 20-åringar som bränner upp kaniner i förortskällare? Välj någon i er egen storlek! Eller nej förresten. Gör inte det. Bubblare: Våfflor, road trips, aska.

M‚ikcXe[jXmjXbeX[Xmbi`k`b

D

in pappa gav mig en prenumeration på Newsweek när jag var nio år. Sedan dess har jag alltid haft ett öga i den utländska pressen. Om det så gäller The Atlantic, Guardian eller Der Spiegel. Men så läste jag igenom ett par inhemska dags- och kvällstidningar i veckan. I Sverige skriver man inte kritik av någon anledning. Man skriver om nyheter. Man informerar. Det är svårt att få in svensk kritik i kvalitetsfacket. Jag vet inte hur det skulle gå till. Den mindre bemedlade svenska journalistiken är idag mer infantil, kortfattad och uddlös än någonsin. I min värld står journalisten över intervjuobjektet. Journalisten ska styra intervjun, samtalet eller recensionen. I min värld skriver man inte en intervju genom att boka en kvart med en artist på något kafé eller ber om en telefonintervju eller, för den delen, mejlar. Men så ser samtliga tidningars kulturdelar ut nuförtiden. Sanningen är att kulturdelarna nuförtiden ser ut som en två sidor lång chatt-konversation. Verkligheten är att den lilla, korta, föga analyserande notisjournalistiken är uteslutande vad kritiken består av idag. Samtidigt, som en konsekvens av tidningarnas föga smickrande ekonomiska situation, uppmuntrar ledningarna sina kulturskribenter att

blogga. I tider då journalister redan skriver knappt genomarbetade små historier uppmuntrar redaktörerna till mer snabbproducerade texter. Texter som aldrig kommer att betyda någonting. När man borde ge journalisten mer tid att skriva djupare analyser, något tänkvärt och egensinnigt belastar man sina anställda med att producera fler småtexter. Varför förstår jag inte. Det handlar bara om osofistikerat skvaller, reklam och självbekräftelse är jag rädd. Man kan hoppas att journalisten

ges tid att skriva något minnesvärt och meningsfullt i essä-, novell- eller annan kritikform. Är det för mycket begärt? Gör ett test. Blunda och fundera på om du kommer ihåg förra månadens kritik eller intervjuer. Förra veckans möjligen. Eller varför inte gårdagens? Du minns ingenting. Dagens kritik har i det närmsta planats ut till korta, mediokra och illa pålästa blogginlägg som sedan låts tryckas. Det mest förbluffande är att journalisterna själva inte gör motstånd. Skribenten bloggar på för att behålla sitt jobb. Försörja sin familj. Men för att kulturjournalistiken ska kännas levande och avgörande måste det blåsas nytt liv i den. Med en ny generation redaktörer begåvade med fantasi, kvickhet, humor, sorg, ilska och kanske till och med hat. Kritik är ett levande ting, men för närvarande har den svenska delen fullständigt somnat in. Och det är den här utvecklingen som sakta men säkert totalt, absolut, definitivt har förändrat min syn på journalistiken från då jag var drömmande och, vågar jag säga, hoppfull. Allt beror helt på hur intresserade och moderna redaktörer det finns. Det finns alla möjligheter att ge begåvade skribenter större utrymme för essäer och kritik, men vi kan lika gärna hamna i Nordkorea. Q –Carl Reinholdtzon Belfrage

CRB:S LATHUND

CXk_le[k`ccYc`mXe[\aflieXc`jk\i 1. Föda: Trestjärniga Michelin-restauranger. För att bli en bra journalist måste du äta väl. 2. Viktig lärdom: att lära sig att tacka nej. ”Nej” är ett sådant vackert ord. Utmärkt om man jagas av en våldtäktsman i en park eller får ett märkligt förslag från en redaktör som vill få dig att kopiera Guardians nätupplaga eller twittra om kaffekultur. 3. Press- och publicistklubbar består av ett gäng idioter som styrs av kvinnor i bronsålderssmycken som köper sina kläder av Gudrun Sjödén och män i billiga kavajer som luktar som uteliggare. Undvik. Hitta annan sysselsättning (se råd 1). 4. Unga kulturredaktörer vill hävda att de älskar internet och att de äldre inte förstår. Låt mig ge dig ett viktigt råd. Att luncha/twittra/facebooka/ blogga med andra ”journalister” för att på så sätt skaffa nätverk och kontakter är det mest förnedrande som finns och kommer bara leda till att din själ hoppar från en klippa.

5. Om du är fattig, bli inte journalist. Rika har bättre smak och du är framför allt ständigt oberoende. Annars kommer du lätt finna dig bli styrd av dina bostadsrättslån och bli familjen Bonniers lilla kulturslav (dessa utblottade antikritiker tvingas recensera varandras böcker i varandras publikationer). Planerar du att bli nödställd Schibsted-anställd gäller detta råd extra mycket då du slipper tvingas sälja texter till en The Arktidning.

W. Somerset Maugham

9. Skaffa ett adligt, gärna långt svenskt efternamn. Gärna Reinholdtzon Belfrage. Överkurs: skaffa ett namn som ger dig ett klingande smeknamn. Gärna CRB.

6. Hylla dina hjältar. Personerna, döda eller levande, som fick dig att börja skriva. Om de så heter Thomas Pynchon, John Kennedy Toole eller W. Somerset Maugham.

10. När någon känd kulturpersonlighet avlider springer redaktören och ber någon stackars frilansare att skriva 3 000 tecken på två minuter. Skriv aldrig snabbt. Långsamt är så mycket vackrare. Dina texter blir minnesvärda och ger intryck.

7. Vill du bli en god kritiker? Sök inte Journalisthögskolan. Är du redan där, hoppa av. Läs istället Artur Lundkvist, böcker och filosofi. Eller teknisk fysik.

→ Bonusråd: Undvik att läsa gamla närsynta rockjourmalister med barn som skriver drömmande om knarkande rockjournalister utan barn.

8. Är du ful, har oregelbunden huvudform, svullna ögon eller ser ut som en gammal gubbe, bli inte nöjesjournalist. Du kommer inte att lyckas.

→ Viktigt att understryka om ovan råd: jag är inte ironisk. Så, uttrycker jag mig klart? –Carl Reinholdtzon Belfrage

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 21


URBAN CONNECTION / 7â&#x20AC;&#x201C;19 MAJ /" "  ' "

 " "0" ""! ""  " &"

"1" ""  " " " "0 " " ""2" " "" $" $" $"20 $" " !" "! "&"2"

     " "1"" ",+"#" "1" "" " &"

STREET BATTLES ,7 MAJ KL 11â&#x20AC;&#x201C;16.30, PÃ&#x2026; STAN (FRI ENTRÃ&#x2030;) / OPENING STREET PARTY , 7 MAJ KL 20â&#x20AC;&#x201C;03, KAMMAKARGATAN 7, TORGET (FRI ENTRÃ&#x2030;) / UPPVÃ&#x201E;RMNING MED BILL SHANNON , 8 MAJ, KL 17, LILLA SCEN (100 KR) / BACKBEAT CONNECTION , 8 MAJ KL 19, STORA SCEN (270 KR) / ALMOST A JAM , 11, 12 MAJ, KL 19, LILLA SCEN (220 KR) / ALMOST THERE , 17, 18 MAJ KL 19, LILLA SCEN (220 KR) / KAROLINA BROCK MED GÃ&#x201E;STER , 15 MAJ KL 17, LILLA SCEN (FRI ENTRÃ&#x2030;) / COMPAGNIE KÃ&#x201E;FIG /TERRAIN VAGUE, 14, 15 MAJ KL 19, STORA SCEN (270 KR) / SAMIR AKIKA UNUSUAL SYMPTOMS & RENEGADE THEATRE / EXTENDED TEENAGE ERA, 19 MAJ KL 19, STORA SCEN (270 KR) " "' &$" &"    ")*$""'" "(-%+(-3..(3.(


D@E><C 

































Nu är det uteserveringarnas säsong! Men varje uteservering av rang måste ha ett krypin där man kan ta skydd när den svenska sommaren gör det den är bäst på. På en regnig lördag smög vi in på Debaser Slussen och smygfotade.

;<98J<IJCLJJ<E Av Erika Adamsson

Frida Rudolfsson studerar, bor på Lidingö

Vad har du för sommarplaner? – Jag ska bila eller tågluffa till en rockfestival i Belgien och sedan ska jag bila upp till Hultsfred! Vilket är ditt fulaste sommarplagg? – Det är nog mina fjortisbrillor från 2005. Vad tror du blir årets sommarplåga? – Det kommer att bli stråhatten! Det är väldigt snyggt men den kommer att vara överallt. Vilket är ditt värsta sommarminne? – Det måste vara Peace & Love 2007, det var min första festival och jag hade megaförväntningar och så kommer man dit och så är det bara bönder där.

Hannah Schlobohm

Malin Holmberg

21, bor på Ekerö jobbar inom hemtjänst

Simon Husén

28, barchef på Debaser Slussen, bor i Skanstull

Vad har du för sommarplaner? – Jobba arslet av mig hela sommaren. Vad tror du blir årets sommarplåga? – Jag tror att det blir jordgubbsdaiquiris. Vad är ditt värsta sommarminne? – Jag måste nog säga jordgubbsdaiquiris igen, förra sommaren gjorde jag kanske 100 om dagen. Vilket är ditt fulaste sommarplagg? – Jag är typ klädd likadant året runt, jeans och t-shirt brukar jag ha. Jag har i och för sig en New York Yankees-keps, den är inte så ful i sig, men jag är väldigt ful i den.

Beskriv en typisk sommardrink! – Det blir nog en mojito. Vad tror du blir årets sommarplåga? – Det måste nog bli Justin Bieber, tyvärr. Vad har du för sommarplaner? – Jag ska jobba, ha kul med vänner och familj och så ska jag förhoppningsvis på en liten resa!

25, studerande, bor i Hornstull

Vad är ditt värsta sommarminne? – Det var när jag var på Where the Action is här i Stockholm, den festivalen regnade bort! Beskriv en typisk sommardrink! – Min egen påhittade hallondaiquiri! Det är typ som en fattigmansdricka. Det är vodka, frysta hallon, apelsinlikör och socker i. Vad tror du blir årets sommarplåga? – Jag tror att det blir de där jävla strumpbyxorna som slutar på halva benet.

Thomas Nilsson

Lisa Olsson

Vilken utesevering är bäst i Stockholm? – Det är nog Debasers uteservering faktiskt! Vilket är ditt fulaste sommarplagg? – Ett par byxor som ser ut som pyjamasbyxor. Beskriv en typisk sommardrink! – Den drinken jag alltid dricker är white russian, en vanlig god drink.

Vad har du för sommarplaner? – Jag ska först åka till Smögen en vecka, sedan till Turkiet och så ska jag till mina föräldrars landställe ute på Birka. Vad tror du blir årets sommarplåga? – Jag tror att det blir låten Memories med David Guetta och Kid Cudi! Vilken uteservering är bäst i Stockholm? – Det är Josefinas.

29, bor i Hornstull, jobbar som museévärd

23, bor i Bromma, jobbar på AMF

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 23


 $""%  "





   

  

! ! $  #" $ $$ 

 



  "     

  +



"



   $"      

 $ & # 

# 



        

  $    

      $!!" $#

 

   

      

  $ 

# 

+

       +

    #  

            

 

   

      

   

"

       

)"

"

     "

  

 # #  $!+"" # 

# 

  $"   #   

   

     

            

    + "$ $ ' #  " (

"

   

       

                       



  

+ * 

          

  ' +  (  

    

    



%# "    

"+ "  !  #

       

   

  


BCL99

JgfekXeXbclYYgcXe\i  Det är lätt att tappa prioriteringarna när solen har slutat agera lampa och faktiskt börjar värma oss. Ni blundar mot solljuset där ni står och väntar på bussen, kanske tror ni att ni faktiskt blir bruna? Det som börjar med en spontanöl på en av stans många överbefolkade uteserveringar får inte sluta med att du vid niotiden måste gå hem för att bakfyllan redan har börjat tränga sig på. Klubben måste alltid vara destinationen. Du får inte vilja gå hem efter dina glas i solen trots att du kanske borde. Visst är det en dag imorgon också, men erfarenhet säger mig att den kommer vad vi än gör. Att missa det som händer nattetid kan inte kompenseras med att du har suttit i solen och tagit dig en helt onödig dagsfylla. För vad? En t-shirtbränna? Drick sockerdricka dagtid och vänta med ölen till kvällen. Undvik bajsnödigheten, lär dig lite om musik och förresten, det kanske inte alls är en dag imorgon också.

(

24:HRS + TENSNAKE (LIVE)

Marie Laveau, Hornsgatan 66, den 1 maj, 22–03

Först Azari & III och nu Tensnake från Tyskland. Producenten bakom hypade Coma Cat kommer alltså till Stockholm och Marie Laveau känns given. Grattis, återigen!

)

BILLIE+LUCA

Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, varannan vecka, 22–05

Två personer som skulle kunna misstas för småpunkare på gatan blir rockstjärnor för en kväll i dj-båset. De serverar de hårdaste beatsen med de mest dansanta melodierna.

*

F12 TERRASSEN SÄSONGSPREMIÄR

F12, Fredsgatan 12, den 19 maj, 22–03.

Sommarklubben vi inte ens hade hunnit tröttna på när de obefintliga dörrarna stängdes i slutet av förra sommaren är tillbaka, precis då vi har börjat sakna den.

+

SOUNDZYSTEM KING BRITT

Berns 2.35:1, Berzelii Park, den 21 maj, 23.00–04.30

Berns källare gör oss rusiga nästan varje dag, en julens chokladkalender som går i repris året om. King Britt, som bland annat har samarbetat med Santigold, ger oss en helkväll.

,

POPAGANDA – FAMILJEN!

Hornstull Strand, Hornstull strand 4, den 8 maj, 21–03

Popaganda drar den här lördagen till med livespelning av giganterna Familjen! Missa heller inte den uppstyrda pingisturneringen.

-

TIGHT

Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, onsdagar, 00–05

Cristian Dinamarca gör de bästa mixarna och man blir alldeles nostalgisk. Tänker tillbaka ända till våren 2009 när man satte sin fot i Dinamarca-land (ej Danmark) för första gången.

.

ONSDAGARNA PÅ BERNS 2.35:1 Berns, Berzelii Park, onsdagar, 23.00–04.30

Jag efterlyste hiphop och r’n’b när Berns onsdagar fanns där hela tiden. Du hittar Sveriges bästa wiggers i dj-båset.

/

GÉRARD DEPARDIEU

0

HEROINE

Landet, Telefonplan, månadsklubb, 20–01

Fortfarande den bästa frankofilklubben i stan. För renodlad, fransk yra är Landet stället ni ska vända er till. Debaser Medis, Medborgarplatsen, den 14 maj, 21–03

Bortse från det töntiga klubbnamnet och fokusera på att stockholmskillarna Lo-Fi-Fnk bakom Want U visar sina nunor för första gången och gör det i sällskap av High Places från Brooklyn.

('

THE RUBY SUNS

Hornstull Strand, Hornstull strand 4, den 6 maj, 20-01

Sedan jag hörde låten Kenya Dig It har jag tänkt på de här poppojkarna från Nya Zeeland. Strand bjuder in dem den 6 maj och – bjuder på inträdet.

G8I@J88D@I@

9Xaje[`^_\kg‚bclYY_`dc\e Bajsnödighet kan anta många former. Att ha svarta kläder, gå på Konstfack, tycka att alla som inte plankar på tunnelbanan är statens marionetter och hata all musik som fler än tio personer diggar är bland de vanligaste. Men starkast lyser bajsnödighetsstjärnan på klubbhimlen. Gubbar trängs med dyra öl och klagar över att det dansas på krogen, för en gästlisteplats är en själ ingen tung uppoffring och det svåråtkomliga är vi alltid beredda att kämpa för. Exemplen går att stapla på en hög lika blygsam som Bert Karlsson är sexig. Initiativ som rör om är alltid välkomna och det är ingen dum tanke att höja klubbars exklusivitet. Alla vill känna sig speciella, utvalda och tro att de har det bättre än de andra klubbkidsen. Varför nöja dig med att du går in gratis före kön och får rabatt i baren? Självklart ska det klubbas finare också!

È>lYYXiki€e^jd\[[piX cfZ_bcX^Xim\iXkk [\k[XejXjg‚bif^\e# ]i\e^€jkc`jk\gcXkj€i \eja€c`e^\ekle^ lggf]]i`e^fZ_[\kjm‚i$ ‚kbfdc`^X€im`Xcck`[ Y\i\[[XXkkb€dgX]i%È Att electroklubben Tracasseur skapade en ”hemlig” klubb intill en butik som säljer mackor vid Slussen och det bara blev två kvällars hemligt klubbande i en anonym, ostig källare ta jag som ett tecken på att det finns en Gud.

Det kan ha skålats över det geniala PR-tricket de tog till. Det delades ut visitkort under mycket hysch-hysch med en låtsad motvillighet där instruktioner för hur man skulle ta sig in till lokalen hittades. Ändå (!) föll inte alla för lockbetet och kände antagligen att de föredrog en rolig kväll, framför en hemlig. Spy Bar skulle skärma av Vita baren med ett rött rep. Här måste ändå klubbisarnas längtan efter exklusivitet ha nått sin peak. Nu, några månader senare, är jag osäker på om det faktiskt har hänt. Det höll överraskande nog ett par dagar innan alla insåg hur skrattretande det var att en pointer skulle utgöra gräns till ett av de mest upptagna dansgolven i Stockholm. Det breda, lättillgängliga är fint. Lek inte svår. Tänk på att en av Stockholms drygaste, bajsnödigaste nattklubbschefer fick posera med blåtira i vecka av en anledning. –Parisa Amiri

M`cc[lm\kXmX[[l[XejXik`cc6 Henrik Hallberg och Stefan Thungren är männen bakom Slow Blow, klubben som vann Stockholmspriset 2009. Innan vi hann röra oss mot nästa nomineringar blev jag påmind om varför just Slow Blow blev Nöjesguidenjuryns val. Det är inte de snygga Slow Blowtygpåsarna man ser hänga över axlar eller seriestripparna som får oss att skratta, utan musikintresset. Som inte kräver att du står en stabil bit ifrån dansgolvet och koncentrerat lyssnar in låt för låt utan går att kombinera med att bara vilja klubba och inte vara ute efter en lektion. Men om du är ute efter en lektion hjälper killarna bakom Slow Blow dig. Slow Blow Academy är deras senaste påfund och är en gratis paneldebatt/ föreläsning med musiktema där musikprofiler bjuds in för att berätta om en banbrytande rörelse, ett betydelsefullt skivbolag eller kanske en era i musikhistorien. Idén är en blandning mellan New

Slow Blow ordnar musikskola utan läxförhör.

FOTO: JOHANNES HELJE

York-klubben The Loft och SVT:s gamla tv-program Har du hört den förut?. Det här kan ses som den största, om inte första, välgörenhet som erbjuds i klubbväg där man vill skapa intresse och förståelse som en fortsättning till den musik som Slow

Blow-killarna bjuder på. Först ut är underground-/discoscenen i New York 1973–92. Med ett löfte om att det inte blir ett prov i slutet av kvällen skickar jag iväg er till baren på Marie Laveau klockan 17 den 15 maj. –Parisa Amiri

parisa.amiri@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 25


Birger Jarlsgatan 29 103 95 Stockholm Reservation 08-21 61 69

NU ÄR DET SNART SOMMAR. BESÖK OSS PÅ VÅR NYA UTESERVERING!


?‚c`m€^^\e

BIF>



F

avsett om man med hål i väggen syftar till… … ett teveprogram där kända människor hoppar genom frigolit… … strömförsörjning för elektriska apparater… … en önskad eller oönskad urgröpning för till exempel en tavelkrok eller plugg… … en kinky porrfilm där deltagarna åtskiljs av en tunn perforerad vägg mellan två toalettbås… … eller en restaurang med tjugotalet sittplatser… ... har de allra flesta människor förhoppningsvis någon gång besökt det sista alternativet. Mat ska vara tillgängligt och det är varje man eller kvinnas rätt att emellanåt lyxa till det med ett restaurangbesök. Gärna i sällskap, och gärna utan att det slutar i personlig konkurs. I detta nummer har vi besökt ett antal hål i väggen.

(

NOSTRANO

Timmermansgatan 13, tel 644 10 15, nostrano.se

Mariatorgets nya italienare är en nästintill prickfri fullträff. Öppet: mån–sön 17–23

)

19 GLAS

Stora Nygatan 19, tel 723 19 19, 19glas.se

De 19 stolarna på Stora Nygatan 19 har nu stått till ditt förfogande i lite drygt 19 månader. Har du ännu inte gått dit så gör det för 19 gubbar. Öppet: mån–fre lunch 12–14, tis–tor 18–22, fre–lör 12–00

*

MÄSTER ANDERS

Pipersgatan 1, tel 654 20 01, masteranders.se

Mäster Anders är en kvarterskrog med priser i det högre skiktet. Men har man varit pålitlig i typ 100 år så har man. Öppet: mån–fre lunch 11.15–15.00, mån–fre 17–00, lör 11.30–00.00, sön 17–00

+

SIBIRIENS SOPPKÖK Roslagsgatan 25 C, tel 15 00 14

Soppköket som gav mustigheten en fristad is still going strong. Öppet: mån–fre 10-22, lör 12–22

,

AARTS

Åsögatan 176, tel 702 12 22, aartsmat.se

Åsögatans gamla rörfirma har byggts om och serverar nu skandinavisk bistromat i hemmamiljö. Framförallt smörrebröden är väldigt prisvärda. Öppet: tis–tor 17–00, fre–lör 17–01

-

HEAT

Hantverkargatan 47, tel 652 51 41, heatrestauranger.se

Fegar inte ur varken i kryddning eller uppfinningsrikedom. Curryrisotton är en höjdare. Öppet: mån–fre lunch 11–14 mån–lör 11–23

.

FOTO: OLLE KIRCHMEIER

Nostrano litar till råvarorna och hötjugan.

Bm`jk]i`kkbmXjkjbX]k NOSTRANO

Timmermansgatan 13, tel 644 10 15, nostrano.se

En diskret svart hötjuga mot en lila bakgrund skvallrar om nytt blod på den lilla bit av Timmermansgatan som går mellan Hornsgatan och Tavastgatan. En av grundarna till Lo Scudetto har nämligen tagit över Vinerians gamla lokaler och slagit upp portarna för nysatsningen Nostrano. Restaurangen är ett klassiskt hål i väggen med knappt 20 platser, vita dukar och dämpad belysning. Lady och Lufsen skulle ha viftat på svansarna. Som sig bör inleder vi måltiden med lövtunna skivor av rå oxfilé. Maträtten med namn efter den venetianska konstnären Vittore Carpaccio vars utförande på ett tidigt



stadium kan ge en föraning om en italiensk restaurangs ambitionsnivå. På Nostrano är det en fullkomligt ljuvlig anrättning som serveras med en grovkornig basilikapesto. På tallriken ryms även några längder citronmarinerad selleri som piffats med tjocka skivor vällagrad parmesan. Här dröjer vi oss gärna kvar ett tag. Detta är en rätt som i något större utförande skulle kunna bära upp en hel middag. Visst skulle man kunna skriva hyllmeter om utformningen av mästerverket men det vore som att berätta slutet på en riktigt bra film för att övertala någon att se den. Kontraproduktivt. Till detta dricks husets vita samt på rekommendation en kraftigare Valpolicella av vilka den senare passar klart bättre. Bland

Nostranos pastarätter fastnar vi för en linguine med kalvfilé som tyvärr visar sig vara något blek smakmässigt efter smakpaketet till förrätt, och därmed blir den enda besvikelsen i en för övrigt oklanderlig meny. Ryktet räddas dessutom snabbt av en alldeles strålande grillad oxfilé med helt vanlig stekt potatis. Som vanligt känns det oerhört befriande när ett kök litar till råvarorna snarare än att krångla till det i onödan. Till och med hötjugeloggan som hänger utanför restaurangen är smakfull i sin enkelhet. Det här är ett hål i väggen vi gärna återvänder till, blir stammisar på och äter många romantiska middagar i framöver. Öppet: mån–sön 17–23.

KÅKEN

Regeringsgatan 66, tel 20 60 10, kaken.r1900.se

Jag trillade dit igen på Kåkens råbiff. Det är emellertid ett behagligt beroende som jag inte har någon större lust att bli av med. Öppet: ons–lör 18–02

/

HJÖRDIS

Borgmästargatan 7, tel 640 99 50

Ett stenkast från Aarts hittar du Hjördis som jag har tjatat om alldeles för länge. Seså, gå dit nu. Öppet: mån–tor 17–00, fre 17–01, lör 12–01, sön 12–22

0

BON BON

Kungstensgatan 2, tel 20 17 10, restaurangbonbon.se

Nya Bon Bon erbjuder ett kul alternativ till à la carten där istället smårätter bärs runt i lokalen och du plockar åt dig av de du vill ha. Öppet: mån–ons 17–00, tor–lör 16–01

('

EN FLICKA PÅ GAFFELN Frejgatan 79, tel 32 25 05

Karin Bohlins dundertrevliga kvarterskrog fyllde nyligen tre år vilket firades med korvbuffé. Korvbuffé. Herregud, behöver jag säga mer? Öppet: tis 17–22, ons-lör 17–00

G<CC<K8DC<?K pelle.tamleht@nojesguiden.se

>ijb€c]i j`kkeXde HEAT

Hantverkargatan 47, tel 652 51 41, heatrestauranger.se

Vägg i vägg med antikhandlaren på Hantverkargatan har ett thailändskt kök med inspiration från såväl det svenska som det italienska nu tagit sina första trevande kliv i krogstockholm. Heat beskriver sig själva som en ”modern thai”. Detta märks bland menyns något udda rätter kanske framför allt i den curryrisotto vi naturligtvis inte kan motstå, särskilt inte i sällskap med en saftig majskyckling. En sittning på Heat inleds dock lämpligen med en Heat selection som är ett hopplock av restaurangens smårätter – de flesta mycket välsmakande. Vårrullar, kycklingknyten och friterade räkor i nudelskrud fyller vårt bord. Portionerna är överlag mycket väl tilltagna och vi inser tyvärr en aning för sent att de flesta finns i halvstorlek av en anledning. Även salladerna på anka respektive entrecôte är stora nog att mätta en mellanstor radhusfamilj.



Kryddningen på Heat är en hit.

Förutsatt att denna familj har matat sina barn chilifrukter som om de vore lördagsgodis. Heat gör nämligen skäl för sitt namn. Här sparas inte in på hetta, inte i någon av rätterna. Men det är en balanserad sådan som behagligt dröjer sig kvar i gommen precis lagom länge och gradvis avslöjar de andra smaker som döljer sig där bakom. Dessutom finns både Singha och Leo till hands för att dämpa tungans bultande. Tyvärr dämpar de inte den extremt högljudde mäklaren vid bordet

FOTO: OLLE KIRCHMEIER

bredvid. Med hjälp av en petit four och en latte med extra mycket mjölk försöker vi döva både mannens gormande och våra välmasserade smaklökar samtidigt som notan kommer in. Prismässigt befinner sig Heat i det något högre skiktet sett till sin genre, men tillhandahåller också kvalitet därefter. Förhoppningsvis inser även gästerna det så småningom och skärper till sig. Öppet: mån–fre lunch 11–14, mån–lör 11–23.

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 27


BIF> 



































@ek\_\ck\eb\ck SIMPLY PAM’S

Verkstadsgatan 3, tel 658 40 87, simplypams.se

Pam har flyttat hit ända från Storbritannien för att öppna en indier i Hornstull. Vi hälsar henne välkommen med ett middagsbesök. En kypare välkomnar oss och meddelar artigt att vår mat kommer snart. Vilket är en aning underligt då vi ännu inte har beställt. Misstaget uppmärksammas dock kvickt och när vi väl har vant oss vid den virriga servisen blir föreställningen njutbar, mycket på grund av gästvänligheten. Dessutom tittar Pam själv titt som tätt ut i restaurangen och ser till sina gäster. I exakt samma lokal öppnade, för drygt 20 år sedan, Bombay Kebab som kom att bli Stockholms första indiska restaurang. Idag har lokalen fräschats upp och lyckas med konststycket att vara både välkomnande och på samma gång kal. Köket erbjuder en på papperet spännande meny med influenser från Mellanöstern och Nordafrika. Dall Mahkani är till exempel en punjabisk specialitet som bland annat är en favorit hos den indiska militärjuntan. Linser smaksatta med vitlök och framför allt ingefära mixas grovt och förtärs tillsammans med ett syrligt citronris. Dessvärre blandas våra önskemål om kryddning ihop vilket resulterar i en eldsprakande variant på denna linsgryta medan vår Garlic Chili



FOTO: OLLE KIRCHMEIER

Chicken är smaklös. En kardinalfel som förvisso korrigeras något i efterhand, men att kycklingen dessutom är torr kan inte avhjälpas. Tyvärr når inte någon av varmrätterna upp till våra förväntningar, något som däremot både för- och efterrätter gör. Bland förrätterna är Onion Bhajee – friterade bollar med lök, potatis och kikärtor – en favorit väl värd att återvända för. Även om Simply Pam’s har en för Stockholm någorlunda egen touch på menyn ligger det nära till hands att avfärda krogen som ännu en indier, förvisso en bra sådan. Men man jämför gärna med Indian Garden ett kast bort som fortfarande ligger före de flesta i sin förmåga att smaksätta sina konstverk. Är Hornstull stort nog för att Pam ska få plats? Vi hoppas det. Öppet: lunch 11–14, tis-tor 17–22, fre 17–23, lör 13–23, sön 13–21.

ƧȯɄɁȳɂɂΎɄȷȺȹȳȼΎɂɇȾΎȲɃΎɍȼΎɍɀ˴ΎȶȯɀΎɄȷΎȰɍɁɂȯΎɁȾȯȼȺɍȵȳɂ˷ ƞɀȷȾȾȳɁΎɃɂȳɁȳɀɄȳɀȷȼȵΎȻȳȲΎȶʔȵΎȹɍȼȲȷɁȴȯȹɂȽɀ˴ΎɂɀȳɄȺȷȵȯΎɁȯȻɂȯȺΎȽȱȶΎ ȹɄȯɀɂȳɀɁȹɀȽȵȹɍȼɁȺȯΎ ȳȺȺȳɀΎƬȳɀɀȯɁɁȳȼΎȻȳȲΎɁɂȯȼɁΎɄȯȱȹɀȯɁɂȳΎɃɂɁȷȹɂ˴ΎȳȼΎȹɍȼɁȺȯΎȯɄΎȽȯɁΎȷΎɄȷȻȺȳɂΎȽȱȶΎ ɁȹɀȯɂɂΎȴɀȯȻΎɂȷȺȺΎɁȻɐɂȷȻȻȯɀȼȯ˷ ƮɍȺȸΎȲȳɂΎɁȽȻΎȾȯɁɁȯɀΎȲȷȼΎɂɇȾΎȰɍɁɂ˻ ̷̯˹̵̵̴Ύ̵̱Ύ̵̵

ƞ ƪ ơ ƨ ƨ Ɲ Ύ˹ΎƦɇȰɀȽȵȯɂȯȼΎ̵ΎΎΎΎΎΎƜ ƪ ƙ ƥ ƙƬ Ɲ ƦƬ Ɲ ƪ ƪ ƙ ƫ ƫ Ɲ Ʀ Ύ˹ΎƦɇȰɀȽȹȯȸȳȼΎΎΎΎΎΎΎƯ Ư Ư˷ ƨ ƪƧ ƞ ơ Ƥ ƪ Ɲ ƫƬƙƭ ƪ ƙ Ʀ Ɵ Ɲ ƪ ˷ ƫ Ɲ 28 Nöjesguiden • Nr 4 • 2010


BIF>

 <[jYXZbXÂ?ggeXi`epi\^` EDSBACKA WĂ&#x201E;RDSHUS

Sollentunavägen 220, tel 580 016 60, edsbacka.nu

Efter att tvüstjärniga Edsbacka Krog slog igen fÜr gott i februari har lokalerna fütt nya ägare. Nu Üppnar Nils Molinder och Patrik Lundstedt upp Edsbacka Wärdshus med en inriktning mot det traditionellt svenska med smÜrgüsbord och klassisk husman. KrÜgarna, som i Üvrigt driver bland annat Ulla Winbladh och Stockholm Fisk siktar inte pü nügra Michelinstjärnor i fÜrsta hand. Den nya restaurangen riktar sig snarare till en nügot bredare publik. Restaurangchef pü Edsbacka Wärdshus blir Magnus Ericsson som har flera ür som hovmästare pü Ulla Winbladh i ryggen Klassisk husman pü Nils Molinders Edsbacka.

medan Kjell Appelgren frĂĽn Melanders Fisk tar Ăśver rollen som kĂśkschef. Edsbacka har en lĂĽng historia bakom sig och Ăśppnade som värdshus fĂśr fĂśrsta gĂĽngen redan pĂĽ 1600-talet. Sedan dess har den bland annat hunnit med att vara stjärnkrog och var ett tag Sveriges enda restaurang med tvĂĽ stjärnor i Michelin. Den 24 april är det världspremiär fĂśr smĂśrgĂĽsbordet pĂĽ nya Edsbacka Wärdshus. Detta kommer därefter att dukas upp under lĂśrdagar och sĂśndagar och kosta 295 kronor. Lunch och Ă la carte serveras under restaurangens ordinarie Ăśppettider. Ă&#x2013;ppet mĂĽnâ&#x20AC;&#x201C;tis 11â&#x20AC;&#x201C;22, onsâ&#x20AC;&#x201C;fre 11â&#x20AC;&#x201C;23, lĂśr 12â&#x20AC;&#x201C;23, sĂśn 12â&#x20AC;&#x201C;22.

Cfl`\Cfl`\^Â?i _Â&#x201A;c`mÂ&#x20AC;^^\e PĂĽ Bondegatan 13 rĂĽder febril aktivitet. Det mĂĽ vara ett uttjatat uttryck, men är väldigt berättigat i detta fall. Alla sĂśderhipsters favoritfik har tagit Ăśver den intilliggande lokalen och ska med hjälp av den nya ytan fĂśrdubbla antalet sittplatser. Den 16 april stängde kafĂŠet tillfälligt fĂśr renovering. FĂśrutom tidigare nämnda sittplatser siktar Louie Louie även pĂĽ att erbjuda sina gäster livemusik frĂĽn den nybyggda scenen, grillade smĂśrgĂĽsar frĂĽn den nyinkĂśpta smĂśrgĂĽsgrillen samt en uteservering modell stĂśrre. Ă&#x201E;ven menyn ska uppdateras, vilket har skapat folkstorm i en kaffekopp. Inte minst pĂĽ det facebookevent, som skapades infĂśr

3UHPLXP/DJHU(NRORJLVN[LQGG

HĂĽlet som snart ska bli en del av Louie Louie.

stängningsfesten, där det diskuterades hej vilt vilka favoriter som ska fĂĽ vara kvar, samt vilka som ska fĂĽ stryka pĂĽ foten och lämna plats fĂśr nya kreationer. NervĂśsast av de alla är nog ändĂĽ LĂĽng-Kalle vars smĂśrgĂĽs med namn efter honom själv enligt ryktet kan befinna sig i farozonen. Louie Louie beräknas Ăśppna i sin nya skrud under den senare delen av juni. Fram till dess rekommenderar vi fikatĂśrstande sĂśderofiler att bege sig till Bellmansgatan och CafĂŠ Sodom som är Carl-Michael Edenborgs uppdaterade version av CafĂŠ Soda. Kanske känner ni till och med igen delar av personalen. â&#x20AC;&#x201C;Pelle Tamleht Louie Louie, Bondegatan 13. Stängt fĂśr renovering, ĂĽter i slutet av juni. CafĂŠ Sodom, Bellmansgatan 26. Ă&#x2013;ppet: mĂĽnâ&#x20AC;&#x201C;fre 10â&#x20AC;&#x201C;18, lĂśrâ&#x20AC;&#x201C;sĂśn 11â&#x20AC;&#x201C;18.

NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 4 â&#x20AC;˘ 2010 29 


Strateg, kreatör, kreateg eller stratör? På Berghs kan du utbilda dig till art director, grafisk designer, produktions- eller projektledare, copywriter, marknadskommunikatör, informatör, digital director eller digital creative. Vad du än väljer så kommer du till en speciell skola. Speciell för att vi utbildar både kreatörer och strateger under samma tak (även om vi inte gillar uppdelningen; alla moment är kreativa, alla moment är strategiska). Speciell för att vi genomför projekt där du samarbetar med studenter från andra utbildningar på

skolan. Och speciell för att vi har en så nära kontakt med branschen och näringslivet. Utbildningarna startar i augusti, är studiemedels berättigade och pågår ett till två år på heltid. I augusti startar också våra internationella bachelorutbildningar. Då är du på Berghs en termin, för att sedan fortsätta fem till sex terminer i USA eller Australien. För mer info och personlig studierådgivning, ring 08-587 550 00 eller besök www.berghs.se


KRÖNIKA

K\iif`i$m`e\i1M`e\ie` Xc[i`^bfdd\iXkk]‚ dac`^_\kXkk[i`ZbX È

K

erroir är resultatet av jorden, klimatet och vinmakaren” menade den legendariska vinmakaren Didier Daguenau från PouillySur-Loire. Det är ett ord man gärna använder när man pratar vin och något som man osökt kommer in på när man talar om naturligt vin. ”Ett vin måste produceras naturligt för att ge uttryck för dess terroir” menar Pontus Elofsson, chefssommelier på hyllade restaurang Noma i Köpenhamn. Noma utsågs under 2009 till världens tredje bästa restaurang, men Pontus är för många i Sverige ännu okänd, då han sedan många år bor och jobbar i vårt grannland i söder, som tycks ha kommit aningen längre vad gäller kunskapen och efterfrågan av naturliga viner. För Pontus är inte det viktiga huruvida vinet är ekologiskt certifierat, utan att man har en relation till vinmakaren och kan lita på att de gör en naturlig produkt. På Noma är det idag självklart att servera viner som är hantverksmässigt och naturligt producerade, precis som deras mat. Restaurang Noma har i Danmark blivit vägledande vad gäller vin och därmed bidragit till att det idag finns både krogar och vinhandlare som är helt inriktade på naturliga viner. Något man sedan länge kan hitta i Paris. Vad är det då som gör att våra grannar i syd har kommit längre när det gäller naturliga viner? Bryr vi oss inte lika mycket om vad vi dricker i Sverige? Vin ska vara gott. Vi dricker det inte bara för genialiskt... naturligt... oåtkomligt... att värna om vår hälsa, även om Imre Kalo, producent av fantastiska naturliga viner i Eger, Ungern, med bestämdhet hävdar att hans viner kan bota åkommor av alla dess slag, såsom att hans ’Syrah 2007’ botar huvudvärk och att näringsinnehållet i hans ”late harvest Pinot Noir” kan jämställas med modersmjölk. Tyvärr är inget av hans viner ännu kommersialiserade utan finns bara att köpa vid hans dörr. Vin dricker vi först och främst för att det ska vara gott och passa bra ihop med maten. Men ett riktigt bra, naturligt vin ger någonting mer. Det ger inte bara smaken av en druvsort, nya ekfat eller standardiserad framodlad jäst. Det ger en känsla av ursprung. Av personen bakom vinet. Av jordmånen, mikroklimatet, växterna runt om vingården samt av årgången som gjort fotosyntesen och mognaden i druvorna unik för just detta år. Det ger en känsla av terroiren. Prova det. Ni kommer aldrig att gå tillbaka till de konstgjorda vinerna. Q

;IP:B

 MXZbiXjk\DX[i`[$bif^\e1 )D`Z_\c`e$jka€iefi På La Terraza del Casino i Madrid samlas alla stjärnkockar varje år under Madrid Fusion och äter världens mest avancerade proffsmiddag för att fira ännu ett år på toppen. Spanien och Frankrike är så fruktansvärt överlägsna matnationer att man blir alldeles rörd. Här har jag ätit världens bästa skaldjur influgna från Galicien och druckit de mest spännande champagnerna från små, små vin nature-producenter. Här är ett galleri från min senaste middag.

KI<E;98IFD<K<I



Cigarren Det enda jag vill prata med efter en bättre middag. Företrädesvis en Davidoff 2000.



–Carl Reinholdtzon Belfrage

CRB och en stor jävla annanas i Madrid.

È9ipim`fjj`ek\ c`bXdpZb\kfd mX[m`[i`Zb\i `Jm\i`^\6È

Nu åker jag till Bilbao och San Sebastián för att äta på Asador Etxebarri, Martin Berasategui och Restaurante Guggenheim Bilbao. Detta är, som ni vet, matvärldens paradis. Trestjärniga restauranger och makalösa barer överallt. Det här är, för mig, som en Morrissey-konsert på The Apollo i New York eller en Steely Dan-konsert på Montreux Jazz Festival. Jag ska också besöka och delta i en Txokos, som är en typisk baskisk företeelse, en matklubb där män samlas och kommer på nya sätt att laga mat, äta, dricka naturliga viner och socialisera. Kvinnor är, sadly enough, inte välkomna.

:8ICI<@E?FC;KQFE9<C=I8><

Fäviken Sveriges bästa restaurang.



St. John Min favoritrestaurang just nu.



Spansk Bloody Mary

Hummer och kungskrabba

El Poblet Världens bästa restaurang nu när El Bulli har tagit en paus.

Tryffelrisotto



Vinskribenter Mutade arbetare, anställda av vinagenturer och vinfabriker. Lagrade oliver

Griskind med parmesan

Ja, kan du gissa? Maila crb@nojesguiden.se och vinn ett Riedel-set.



Rosétrenden Finns ingen rosétrend.

9vJKALJKEL Carl Reinholdtzon Belfrage

Clos des Goisses Varunr 96612-01, 1 295 kr

Kozaemon

Kozaemon Yamahai

Awazaki

Yuzu Wine

9€jkXjXb\i\jkXliXe^\e `cXe[\k Vi har tjatat en del om koreanen David Chang och hans amerikanska imperium Momofuku på drycksidorna. Varför? Ja, för att hans mat är världsledande inom den neoasiatiska gastronomin samt att han har New Yorks bästa sake- och japanska ölutbud. Och nu, i Sverige, har vi vårt eget lilla Momofuku. Det heter Peacock och ligger på Kungsportsavenyn. Deras menyer består av fantastiska dumplings på havsaborre, sidfläsk, räka, krabba och kräfta. Lätta, spröda små

delikatesser att doppa i allsköns såser. Fortsätter med en skål långkokt sidfläskt i barbecuesås. Och en anklever i tacoskal! Roligt och gott. Inte fine dining. Fun dining. Till detta har de tagit in samma sake-urval som Mattias Dahlgren. Jag har valt ut de bästa. –Carl Reinholdtzon Belfrage

Hyperkomplex champagne med inslag av älskvärd mineralitet. Vin och natur Vin nature-agentur

Mina vänner Emil Broomé och Ulf Ringius har startat landets mest exklusiva import för naturliga viner. Vinets motsvarighet till handstickade Margiela-koftor. Bastard restaurang, Malmö

Först med äta-hela-djuret-filosofin i landet. Sveriges St John helt enkelt. Ett bevis på att Stockholm och Göteborg inte hänger med i matvärlden. Bloom restaurang, Malmö

Peacock, Kungsportsavenyn 21, tel 13 88 55, Öppet: tis-ons 18–01, tor 18–03, fre 17–04, lör 18–04.

Åt en fantastisk niorätters i slutet av mars. Grodlår och oxtestiklarna stack ut.

crb@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 31


BFEJK

UTSTĂ&#x201E;LLNING















BJĂ&#x2013;RN ABELIN INKcorporated VarfĂśr är du tatuerad? VarfĂśr är du inte tatuerad? 30/4â&#x20AC;&#x201C;15/8. FRI ENTRĂ&#x2030;

INFO www.kulturhuset.stockholm.se, 08-508 315 08

PĂĽ Fotografiska, Annie Liebovitz.

ANNIE LEIBOVITZ (AMERICAN, B. 1949) MY PARENTS, PETERâ&#x20AC;&#x2122;S POND BEACH, WAINSCOTT, LONG ISLAND, 1992, GELATIN SILVER PRINT. PHOTOGRAPH Š ANNIE LEIBOVITZ. FROM ANNIE LEIBOVITZ: A PHOTOGRAPHERâ&#x20AC;&#x2122;S LIFE, 1990â&#x20AC;&#x201C;2005

?aÂ&#x20AC;ieapdgXd\[A\jj`ZXB

;

       

                       



   

  



  





  

   

   

   

  

 

 



  #

et är nästan fĂśr enkelt. Som att stjäla godis frĂĽn en unge. Med barnfĂśrlamning. Jag läste det här pĂĽ DN:s konstsida, â&#x20AC;?Och vad är en linje om inte just en mellanhand?â&#x20AC;? Det här, gott folk, är vass kritik det. Jag vet inte hur de gĂśr det, men det är alltid knivskarpt, djärvt och sĂĽ pĂĽ gränsen. Recensionen fortsätter: â&#x20AC;?En magisk sprĂĽkuppfinning med makt att rita upp en värld som inga linjer har.â&#x20AC;? Det är Harry Potter som har varit i farten, tror jag. Det som beskrivs här är sĂĽ klart en magisk skattkarta! Hmm, vänta lĂĽt seâ&#x20AC;Ś linjen är en mellanhandâ&#x20AC;Ś mellanhänder finns bland annat i handelnâ&#x20AC;Ś eller är det en tredje hand mellan hĂśger och vänster..? Och den här är osynlig â&#x20AC;&#x201C; men magiskâ&#x20AC;Ś och den (det är oklart här om det är linjen eller mellanhanden) ritar upp en värld utan linjerâ&#x20AC;Ś dĂĽ kanske det inte är en tvĂĽdimensionell karta, utan mer nĂĽgot virtuellt, fast i fantasin liksom. Svaret mĂĽste komma längre fram i texten! â&#x20AC;?Bara volym och rĂśrelse utan bĂśrjan och slut, som hos pappret och hĂĽrstrĂĽet, erotiken och elektroniken.â&#x20AC;? Nu bĂśrjar det klarna, tycker jag. Linjen, eller mellanhanden, är bara volym och rĂśrelse utan bĂśrjan och slutâ&#x20AC;Ś som hos pappret och hĂĽrstrĂĽetâ&#x20AC;Ś Men vilket papper tar aldrig slut? FĂĽr jag tro reklamen är det bara Lambi som räcker sĂĽ längeâ&#x20AC;Ś Annars vet jag inte. Fan! Okej, hĂĽrstrĂĽet dĂĽ! Ett hĂĽrstrĂĽ som aldrig tar slutâ&#x20AC;Ś jag känner mest till hĂĽrstrĂĽn som kommer tillbaka, men inte ett som är oändligt i sigâ&#x20AC;Ś nä, jag gĂĽr bet. Tänk att de ska vara sĂĽ himla kunniga dessa konstkritiker. Och sĂĽ kluriga. Vänta, den sista delen av texten kanske fĂśrklarar allt. Just det, â&#x20AC;?oändligt som erotiken och elektronikenâ&#x20AC;?, var det. Vänta lite nuâ&#x20AC;Ś Sex har faktiskt en bĂśrjan, en mitt och ett slut. Och elektroniken har definitivt ett bäst-fĂśre-datum (VHS nĂĽgon?). Det är fan inte oändligt. Det hänger liksom inte ihop. Jag väljer nog att tänka mig en oändlig toarulle med nĂĽgot tryckt pĂĽ. Den citerade recensionen till exempel.

    



    

    "  

# 

  $

     !!! 

8E;<IJB8IE<CC anders.karnell@nojesguiden.se

32 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 4 â&#x20AC;˘ 2010

(

FOTOGRAFISKA

Stora Tullhuset, StadsgĂĽrdshamnen

Den 21 maj slĂĽs portarna upp till Stockholms enda riktigt stora museum fĂśr fotografi. Okej, de verkar ha politikerna pĂĽ sin sida, men kulturetablissemanget snĂśrper pĂĽ munnen. Usch! Men hur mĂĽnga andra museer har Ăśppet mellan 10â&#x20AC;&#x201C;21 alla dagar? Nej, just det. Hoppas att det blir bra.

)

CRYSTAL

Hudiksvallsgatan 4B

Crystal Palace har blivit stÜrre, bättre och roligare. I nya lokaler bland de andra pü Hudiksvallsgatan visar de med glädje och skärpa vart sküpet ska stü. De har ocksü skippat Palace-delen och heter nu endast Crystal. Bra val! De är precis den amfetamininjektionen omrüdet behÜver.

*

CHRISTIAN BERG

Handelsbanken hÜrnet Karlavägen & Sturegatan

Bankkontoret är en sextiotalspärla med sitt stengolv och lampetter i det lüga taket. Tyvärr har nügon idiot pü üttiotalet fütt fÜr sig att renovera, vilket betyder trükiga och menlÜsa mÜbler. Som tur är stür Christian Bergs marmorskulptur Exalterad Torso kvar i det stora fÜnstret mot Karlavägen. Det är en frÜjd. Mer Mad Men än sü här blir det inte.

+

DAVE FALCONER & RUSSELL HASWELL

Färgfabriken, till och med den 12 september

Färgfabriken har renoverat och renoverat och nu är det klart. Misstänker att det var ett rejält jobb att bli av med unkenheten efter fÜrra ledningen. De Üppnar i alla fall med tvü engelsmän som bjuder pü lek med speglar in i en annan värld. Bara inte Joe Labero är inblandad är jag nÜjd.

,

VĂ&#x2026;RUTSTĂ&#x201E;LLNINGARNA

Konstfack den 20â&#x20AC;&#x201C;30 maj, Mejan den 27 majâ&#x20AC;&#x201C;den 13 juni

Okej, i ür är de utan vare sig Anna Odell eller NUG, men jag gissar att de blir rätt bra ändü. Konstfack visas ute i skolans lokaler pü Telefonplan och Mejans pü Konstakademin pü Fredsgatan 12.


J:<E



Sara Bourke & Felicia Jarl

Kontrakt med Gud.

FOTO: PETRA HELLBERG

Michaela Forni & Kristin Zetterlund

FmXk`fej`eÔXk`fefZ_glYc`bbi`k`b

8

tt stå upp under applådtacket vid en föreställnings slut är fullt naturligt. För de som har spelat i föreställningen. Inte för dig som sitter i salongen. Just det, ”sitter” var ordet: man sitter ned och applåderar. Såvida du inte just har bevittnat en av de där riktigt stora, livsomvälvande teaterupplevelserna och vill markera att det här är något av det bästa du har sett. Då kan du få ställa dig upp och applådera så att handflatorna domnar – men bara om du verkligen menar det. Att jag känner mig manad att påpeka det här beror på att det under de senaste åren har gått inflation i stående ovationer. Ja, jag har varit där. Jag har suttit där när ni allihop har ställt er upp som på ett väckelsemöte. Jag har konstaterat att nej, den här mediokra tillställningen kan omöjligt ha varit den bästa föreställningen i så här många människors liv. Det är helt enkelt så att värdet av en stående applåd håller på att devalveras av en publik alltför villig att hoppa på fötter för vad strunt som helst. Håll lite på er för Guds skull. Teatern kritiseras, och teaterkritiken kritiseras men hur är det med kritiken av publiken? Är det inte dags att vi som sitter i salongen också får känna av att vi har ögonen på oss och verkligen gör vårt bästa som publik? Sluta prassla, prata, hosta och glömma mobiltelefonen på. Vi är inte på bio! Behave. Nedan hittar du fem uppsättningar att uppföra dig på.

(

KONTRAKT MED GUD

Stockholms stadsteater, spelas till och med den 13 juni

Latmaskar som inte orkar ta sig till Göteborgssuccén Backa Teater har tur: konstnärliga ledaren Mattias Andersson kommer på tillfälligt besök till Stadsteatern med en nyskriven pjäs i egen regi. Det är varken experimentellt så det skriker eller en historia man aldrig har hört förut. Snarare en snäll och seriös diskussion om en evig fråga. Och så bra gjort, så välspelat! Du som också får lust att se mer av unga skådespelaren Anna Åström behöver visst bara vänta in premiären i höst av Lisa Langseths filmversion av den egna pjäsen Den älskade.

)

JANE EYRE

*

OM KÄRLEK

Valeria Wasstedt & Gustav von Schmalensee

 

    Foto Erika Adamsson & Nova Nilsdotter

Dramaten, till och med den 16 maj

Martina Montelius bearbetning är på Jane Eyres sida hela tiden, på barnets och kvinnans sida. Regissören Ellen Lamm ger historien en sammetsmjukt sagosurrealistisk ton. Och mitt ungdoms bokslukarjag som älskade Charlotte Brontës brittiska bitterfitta blir inte besviken på Julia Dufvenius huvudrollstolkning. (Michael Nyqvists bonnlurkige luns till Mr. Rochester är en annan sak. Dramaten, till och med den 16 maj

Juliet Vergara, Amy Lönn & Camilla Gestrin

Erik Norberg, Oda Spielberg & Sebastian El Gaidi

Sakta som regndropparna som faller på paret som just har gjort slut hos parterapeuten, sakta som replikerna låter rollfigurerna kommunicera eller misslyckas med att kommunicera, sakta – men säkert – märker jag att pjäsen mot slutet omärkligt har tagit sig in under huden på mig. Sara Giese har regisserat Lars Noréns nyskrivna trettioplusdrama med lätta fingertoppar.

+

BITTERFITTAN

Uppsala stadsteater, den 5–8 maj

Camilla Åstrand

Ta tåget till Uppsala och hamna på Teneriffa. Den riktiga bitterfittan är tillbaka: Anna Lyons rytmiskt tajta framförande av scenmonologen efter Maria Svelands roman ges igen under några sista chansen-kvällar.

,

MAN I DJUNGELN

Teater Brunnsgatan Fyra, gästspel den 8–9 maj

Rita Salamanka & Adéle Asklöf

En man som vågar sig på den rätt så kvinnoinmutade genren självbiografisk monolog på teaterscen? Jovisst, Kalle Westerdahl har spelat sin enmansföreställning om rebellen från Täby och hans pappa här och där under ett par år och jag brukar hålla utkik efter affischerna. För det är något med Man i djungeln som gör att jag inte bara står ut utan till och med njuter av en ungmanlig barndomsskildring av svenskt radhusåttiotal.

Sofia Persson & Therese Hansson

Annika Wahlund & Johanna Sedig

D8@E88IM8J maina.arvas@nojesguiden.se

Anna Dunberger & Mikalea Valier

Toni Salimi & Christine Cheon

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 33


adida s 799 k ZX 500 r

ax

1

rM Ai ke kr i N 9 9 11

Re 69 ebo 9k kP r ar

is

S as id Ad 9 kr 99

d tri

Lay le P

oub

as D adid r k 9 9 8

adidas Nizza Hi 699 kr

Nike D unk Hi 899 kr

er

ng

le al Ch e iik kr 9 99

N m

iu

ax

90

em Pr

rM

i A r e ik 9 k N 9 12

rA kr

.D .F

e nt

i Po 9 79

Ru

nn

er

Adidas Spezial 699 kr

ax

rM

Ai ke kr Ni 99 16

97

X

er

ba m Sa as id r ad 9 k 79


KRÖNIKA

>iejXccX[fZ_ Z`^Xi\kk\i

DF;<



=

ebruari och mars är egentligen ganska vidriga om ni frågar mig. Förutom en väldigt trevlig sak: alla världens modeveckor som avlöser varandra en efter en. Som en flykt från min vardag bestående av slask och pyttipanna är det underbart att granska visningarna. Jag tycker att det är intressant att gå igenom vad alla designers väljer att satsa på, vilka som har samma tänk och försöka förutspå vad som kommer att bli höstens stora trender. Men denna säsong blev jag inte gladare av mina timmar på Style.com. Jag blev mer och mer deprimerad för varje visning. I slutet var jag självmordsbenägen. Hur kan man inte bli det? Allt jag såg var skelett. Gud ska veta att jag har blivit ganska blind när det kommer till acceptans av de smala modellerna, men nu sätter till och med jag min pyttipanna i halsen när jag ser dem. Min depression började när jag insåg hur jag inte kommer att kunna bära några av plaggen som visades. Visst, skitsnygga på 180 cm och 45 kg, men den där lilla kjolen kommer knappt täcka halva min fylliga rumpa. Alltså måste jag antingen gå naken i höst eller leva på grönsallad och cigaretter resten av året. Och om modebranschen ska fortsätta såhär är det grönsallad och cigaretter resten av mitt liv som gäller. Varför har modebranschen blivit så jävla tunn att man måste välja bort mat för att få ta del av den? Dessutom förstår jag inte hur människor ska kunna inspireras och vilja ha plaggen vi ser på visningarna eftersom vi inte får en uppfattning om hur dessa plagg kommer att sitta på en människa. En människa som äter både frukost, lunch och middag. Efter förbannad kommer ledsen och det är där jag befinner mig nu. Jag är ledsen över vad som händer, eller inte händer, i denna bransch. Jag tror inte att någon uppskattar dessa obehagligt smala flickor som kommer trippandes över catwalken. De ser ju ut som att de kommer att ramla ihop när som helst. De ser ostadiga och lidande ut. Det är inte vackert med lidande, när fan ska modebranschen förstå det? Jag tror inte heller att konsumenterna uppskattar det. Även om det säkert finns en liten klick grädde i modebranschen som hyllar detta ideal måste väl även denna krets tänka på konsumenterna? Eller skiter de fullständigt i oss? Det spännande inom mode har alltid varit hur alla försöker sticka ut ur mängden, men när det enda som sticker ut är axlar, ryggrader och revben kan jag inte påstå att det är varken spännande eller inspirerande. Ibland undrar jag om jag är i helt fel bransch, men så känner jag ju faktiskt en stor kärlek till modevärlden också. I detta nummer har jag dock valt att fokusera på det jag ogillar med den. Jag ställer mig kritisk till några av modebranschens tankesätt och leker med skillnaderna mellan mode- och trendmänniskor. Q

ÈMXi]i_Xidf[\$ YiXejZ_\eYc`m`k j‚a€mcXkleeXkk dXed‚jk\m€caX YfikdXk]iXkk ]‚kX[\cXm[\e6È

D@:?8<C8=FIE@

Skapat en lyckad kollektion? Nästa steg är att kopiera den fyra säsonger till.

BvI8;<J@>E<IJ# Jag är mycket besviken på många av er. Jag ser vad ni skapar och jag blir inte imponerad. Jag blir förvånad och inte på det bra sättet när jag ler och utbrister ”ooh”. Nej, suckar och tänker ”jaha…”. Jag talar om feghet. Har ni märkt hur fega ni har blivit? Ser vissa av er inte era egna mönster? Jag syftar mest på två väldigt vanliga saker. Det första är ni som under en säsong har lyckas skapa den mest hypade kollektionen. Alla vill se ut som tjejerna som trippar ut på er catwalk. Vi kan ta Balmain som exempel. Ni kom som en blixt från klar himmel med en kollektion som inte liknade någon annan. Det var axelvaddar, tajta paljettklänningar och söndertrasade jeans. Franska Vogue hyllade er till skyarna. Med Carine Roitfield i spetsen såg varenda fransyska ut som en vandrande Balmain-kampanj under våren 2009. Vilken genomslagskraft. Det var fascinerande att se hur ett enda märkes kollektion ensamt skapade vårens största, enda och viktiga trend. Grattis, det gjorde ni bra. Men en hypad trend är som en låt du plötsligt älskar eller en maträtt du inte kan få nog av. Dina öron blöder efter tolv dagar på repeat och du mår illa efter att ha tryckt i dig samma maträtt sex dagar i veckan i en månad. Tråkigt men sant – lagom är bäst. Framför allt – när du har lyssnat sönder din låt behöver du en ny att lyssna sönder, precis som att vi konsumenter behöver en ny trend att bära sönder när vi har tröttnat på den förra. Det snurrar snabbt i modebranschen och har ni inte en nytänkande kollektion till nästa säsong kan ni lika gärna säga

hej då. Vilket var precis vad ni, Balmain, fick göra när ni gjorde en förlängning på er S/S-09 kollektion… fyra säsonger till. Inte nog med att jag blir trött bara av att se en paljettklänning eller ett par trasiga jeans, ni har dessutom tråkat ut mig så pass mycket att jag inte ens orkar se vad ni har att bjuda på inför nästa säsong. För jag vet att ni inte kommer att överraska. Jag vet vad ni kommer att visa innan ni ens har visat det.

modebranschen i våra länder är svårare än i de större modeländerna då vi har en mindre befolkning och då även färre modeintresserade människor. Det är en tuff bransch. Men ändå, med risk för att vara hård, kan ingen bara ta pinnen ur röven och våga lite mer? Bry sig om konsumenten i all ära, men hur mycket vi konsumenter än älskar svarta kappor, tights och sammetsklänningar vill vi bli

ÈBXe`e^\eYXiXkXg`ee\eliim\efZ_m‚^Xc`k\d\i6 9ipj`^fdbfejld\ek\e`Xcc€iX#d\e_lidpZb\k m`bfejld\ek\i€e€cjbXijmXikXbXggfi#k`^_kjfZ_ jXdd\kjbc€ee`e^Xim`ccm`Yc`m\iiXjbX[\%È Var tog kreativiteten vägen? Ni gör en bra kollektion och sedan försöker ni rida på samma våg i all evighet. Det fantastiska med modebranschen har alltid varit kreativiteten i den, hur snabbt allting går, hur mycket som händer och hur inspirerande det är att få ta del av det. Designers måste sluta spela på säkra kort. Som modebranschen ser ut idag vill ingen liten fashionista springa runt i samma trend två säsonger i rad. Så det är ingen idé att ens försöka. Tänk om, gör om. Bättre lycka till nästa kollektion, Balmain. Min andra synpunkt riktar sig främst till skandinaviska designers. Jag vill börja med att säga att jag förstår att

överraskade. Vi vill tappa andan och känna hur hjärtat slår ett extra slag. Vi vill inte bara ha vardagsplagg, vi vill ha glada plagg. Vi vill se mer än en kollektion under modeveckan som gör oss glada och får oss att längta efter en bal på slottet. Även här har vi att göra med designers som tänker sälj istället för skapa. Jag är medveten om att ett märke måste sälja för att kunna gå runt. Men kom igen, tror ni verkligen att ni skulle gå under om ni gjorde en färgglad klänning? Eller ett par helt sjuka skor? Tror ni verkligen att det blir slutet på er karriär? Det tror inte jag. Jag tror snarare att det blir början. Q –Michaela Forni

michaela.forni@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 35


DF;< 













 M@CB<KC8>K@CC?{I;L6

KI<E;C8><KMJ% DF;<K<8D<K Text MICHAELA FORNI

<

n av de mest intressanta konflikterna att följa just nu är det tysta kriget mellan modefolk och trendiga människor. Varför då? För att de hyllar varandra inbördes och hatar ”den andra sidan”. Hur man skiljer på dem? Det är enkelt. Leta efter helt svartklädda människor som ser sura ut så hittar du modeteamet. Se dig omkring efter första bästa blommiga klänning från H&M:s nya The Garden Collection så hittar du trendlaget. Sedan bloggarna föddes har skillnaden mellan dessa ökat och framför allt blivit mer märkbar. Det är fascinerande att se hur modet i Sverige ser ut och uppfattas från olika håll och hur det, kanske tack vare (eller på grund av) modebloggarna, har delats upp i två olika lag. Det intressanta är hur duktiga dessa lag är på att älska sig själva. På de trendiga tjejernas bloggar kommenterar de regelbundet hos varandra och ger komplimanger för varandras tjusiga outfits och alla har cravings efter samma platåskor från Din Sko. Svåra modemänniskor däremot bloggar sällan, det är för mainstream. De svettas blod för att vara originella och suckar högt över att alla trendiga tjejer ser likadana ut. Vad de inte är medvetna om är att de själva ser likadana ut. De har samma svåra ansiktsuttryck, röker samma cigarettmärke, har alltid samma svarta kläder på sig (varierar dock mellan tio olika designers) och bär sylvassa stilettklackar hela bunten. Ändå hyllar de sin egna väldigt personliga stil och inspireras alla av varandra. Ingen inbördes ser denna tydliga trend som finns inom modeteamet, men alla utanför ser den klart och tydligt. Trendlaget tycker att modeteamet är för svårt och modeteamet tycker att trendlaget är för lätt. Haha, är det inte roligt så säg. En annan märkbar skillnad mellan dessa lag är synen på pengar. Trender tillverkas till konsumenterna för att företagen ska tjäna pengar och konsumenterna köper det hela med hull och hår. Att trender existerar

är för att företagen ska tjäna pengar vilket resulterar i att konsumenterna måste tjäna mycket pengar för att kunna konsumera. Allt går runt i en cirkel fylld av pengahets. I modevärlden är dock synen på konsumtion annorlunda, plaggen är visserligen dyrare men konsumtionshetsen är inte lika tydlig. Kanske kan man påstå att modeteamet är mer miljövänligt. De tänker färre och dyrare medan trendlaget tänker fler och billigare, just för att kunna vara först med det senaste. I Nöjesguiden nummer 4 2009 gjorde vi en intervju med sex unga personer som är (eller vill vara) i modebranschen där en av dem sa ”Hellre dö i svält än att sälja ut sig”. Är du äkta inom mode tänker du alltså inte

È;\jm\kkXjYcf[]iXkkmXiX fi`^`e\ccXfZ_jlZbXi_^k m\iXkkXccXki\e[`^Xka\a\i j\ic`bX[XeXlk%MX[[\`ek\ €id\[m\keXfd€iXkk[\ ja€cmXj\ic`bX[XeXlk%È

Du är på jakt efter en ny t-shirt. Du… A Går in på H&M och roffar åt dig en för 69,50 kronor i vårens hetaste färg. B Bläddrar i senaste Bon och utbrister ”Ah, den där svarta t-shirten från Margiela har jag faktiskt inte i samlingen än, perfekt.”

Härskarinna: MARTINA BONNIER

Din högsta dröm är: A Att träffa The City-Whitney. B Att flytta till Paris, jobba med fashion och röka Gauloises hela dagarna.

Shoppar: Någonstans där det är dyrt och finns mycket svart

Din åsikt om modebloggar är: A Jag älskar dem! Det är ett jättebra sätt att ge alla chansen att komma någon vart inom modebranschen. Alla får vara med liksom. B De äcklar mig. Främst för att det förstör för oss som jobbar inom mode på riktigt.

Skulle hellre dö än att bli sedd i: Gina Tricot

Det är dags för Stockholms modevecka! Du… A Ful-osar till alla visningar du lyckas charma åt dig mejladressen till. Sedan håller du tummarna för att få komma in och väl inne passar du på att fotografera så många på front row som möjligt. B Tycker visserligen att Stockholms modevecka är lite för ointressant för dig, men går ändå. Du kommer en kvart för sent och tar inte av dig dina solglasögon när du slår dig ner på första raden.

Bloggar om: Modeteamet bloggar inte!!!

Streetstylefotografen The Sartorialist går förbi dig på stan. Du… A Fotar honom. B Blir fotograferad av honom.

36 Nöjesguiden • Nr 4 • 2010

tillät sina modeller att le under visningarna (Sonia Rykiel och Betsey Johnson som exempel). Diane von Furstenberg stoltserade med att hela 37 procent av hennes modeller inte var vita. Italienska Vogue gjorde 2008 ett nummer med enbart mörkhyade modeller som gjorde sensation. I amerikanska Glamours septembernummer i fjol publicerades en bild på 20-åriga Lizzie Miller med undertexten ”The Real Thing” som fick läsarna att jubla. Äntligen någon som vågar visa vanliga kvinnor, sades det. Enkelt kan man beskriva det som att modebranschen vågade bryta sig loss från mallar och plocka fram mång-

Favorit i garderoben: Mörka solglasögon

Hetaste samtalsämnet/pratar om: Hur fantastisk Celines senaste kollektion var

Lämnar aldrig hemmet utan: En Blackberry Dör för: Allt som det står (här får ni sätta in valfri stor men hyfsat svår designer som gjort en ”helt fantastisk” senaste kollektion) på

Favoritvecka på året: Paris Fashion Week Kommer till Elle-galan klädd i: En klänning från Prada

 KI<E;C8><K Undersåtar: Samtliga modebloggare under 20 år Favorit i garderoben: Tights Shoppar: Topshop

Du är en riktigt trendig människa. Du bär alltid de senaste måsteplaggen och vet exakt vilken dag butikerna får in sina nya skoleveranser. Du får alltid minst 57 kommentarer om hur snyggt klädd du är under ditt dagens outfit-blogginlägg och köper alltid med dig Sofis Mode på väg hem från gymmet. FLEST B: HURRA!

Du är en riktigt svår människa. Du äter små trendflickor till frukost och tar mode på fullaste allvar. För dig är mode en livsstil. Du plöjer utländska modetidningar slaviskt och fnyser varje gång du marscherar förbi en Gina Tricot-butik.

<eki‚e^jpekYiXejZ_ Det säger sig självt att modebranschen är världens mest kreativa. Platåskor som liknar styltor, klänningar gjorda av ätbara material, väskor gjorda av blommor och hattar i form av hästhuvuden. Listan på saker som har skapats inom mode är oändlig och hela tiden pågår produktionen av kreationer vi inte trodde var möjliga. Frågan är hur en bransch som är så otroligt kreativ när det kommer till kläder kan vara så begränsad i sitt tänkande när det kommer till människor? För året blev det en trend att använda sig av ”annorlunda” modeller. Ett fåtal designers

Undersåtar: Stockholms alla mode- och stylistassistenter

Härskarinna: ELIN KLING

FLEST A: GRATTIS!

på pengar, du tänker på skapandet. Det viktigaste för dig är att få utspel för din oändliga kreativitet. Ett annat citat ur samma artikel var, ”Jag tycker att det absolut värsta som finns är humor i mode”. Jag tycker att detta citat sammanfattar modeteamet på ett alldeles underbart sätt. De är de enda människorna som på allvar tycker att det är stor skillnad på svart och svart och att färgen i sig har oändliga möjligheter. Det finns egentligen inte ord nog för att beskriva dessa lag, dessa fenomen, som uppstått och numera existerar inom modevärlden. Så här kommer ett test.

 DF;<K<8D<K

falden. Det sorgliga är att modebranschen gjorde det långt senare än resten av världen. I modebranschen gör man en stor sak av att våga arbeta med någon som är ”annorlunda”, vilket är absurt när man samtidigt inte är rädd för att jobba med en jacka gjord på hästhår eller ett par skor av krokodilskinn. Jag hoppas att vi inom en snar framtid kommer att sluta diskutera skillnaden mellan människor och människor. Att modebranschen fokuserar på att stoltsera med mångfalden av plagg istället för att trycka på skillnaden mellan människor. Q –Michaela Forni

Hetaste samtalsämnet/pratar om: Elin Klings senaste dagens outfit Skulle hellre dö än att bli sedd i: Ett plagg av någon okänd designer Lämnar aldrig hemmet utan: En Canon G10 Dör för: Allt som det står Acne på Bloggar om: Topshops klumpiga klackar Favoritvecka på året: När H&M:s nya designsamarbete släpps Kommer till Elle-galan klädd i: Något presslån


  0.12%0(22129+

#$+ 0 ",



" 

,+

#((

 

%$&

!"!

 

 1(21,$##(4    ", (--1('$+14 02'$+!03-."' -#0 %80&*.,!(- 2(.-$0 2(.-$00 .%%.0- 6 6--1 --1$-# $-# 12(!32(*$-/90.22-(-&'.+,14

12 ( !32(*$- /9 0.22-(-&'.+,14

 " " !# "   &$++ "* "*   +8//12(%2   1* 0    ) +/$--   .-# 2(.- 

 

!

,+

 

 !"!" 8&&#$*.0 2(. ", ",

 $#!$- 41,(#$ (   ",

 





. !.012$





)"

5  ",

 ' ,/..! +1 ,

,+





3,/7 1* %:0249+."'+.2(.-

 

 '    0 -(2(,(2$0 2

0.* 0 / "*)8+4'8%2 -#$

  :)."'18-*! 0

 %$&

 



 :1 1)8+4'8%2 -#$-3,,$0", 2.0+$*."'%.0,!$128,,$0#31)8+4

DROTTNINGHOLMSV. 14 â&#x20AC;˘ GAMLABROGATAN 15 â&#x20AC;˘ ODENGATAN 43 â&#x20AC;˘ TUMBA CENTRUM â&#x20AC;˘ SĂ&#x2013;DERTĂ&#x201E;LJE (LUNA GALLERIAN) 08-650 95 07 Priserna gäller sĂĽ lĂĽngt lagret räcker, dock senast den 27 maj

 


PC/ Daedalic

Den här månaden äventyrar vi tyskt. Sin & Punishment 2 Wii/Treasure

Hypnotisk bullet hell enligt den gamla skolans regelverk.

AF?8E?8CCJK8E

V

)''*

The Sims-familjens svarta får The Sims Online skakas av en bordellhärva där spelare prostituerar sig för simoleons, spelets valuta.

)''+

)''+

)''.Æ)''/

The Sims når något slags svensk överkommersialiserad peak när man släpper både H&M- och IKEA-tillägg.

Desperate Housewives får premiär i USA. Plötsligt ska alla The Sims-spelare återskapa dramatiken på Wisteria Lane.

)'',

I en slug kampanj låter Maxis bland annat Lily Allen sjunga på låtsasspråket simlish.

)''0

The Sims 3 lanseras med möjligheten att spela som eremit.

I viss mån handlar The Sims om självförverkligande. Vi bygger husen vi vill bo i, skapar partnern vi vill leva tillsammans med resten av livet och uppnår livsmålen vi alltid har drömt om. Men det finns spelare som inte nöjer sig här. Sims-sadismen är ett högst påtagligt fenomen, som inte minst har fått fotfäste på YouTube. Vi listar tre scenarion som får vilken The Sims-idyll som helst att rämna. I trädgården Skapa en pool, låt dina simmar simma runt. Ta bort stegen och se vem som håller sig ovan vattenytan längst.

I det hemliga rummet Enkelt och effektivt. Stäng in i en sim i ett litet, kalt rum och se hur denne kissar på sig, blir galen och slutligen dör.

JG<CDwJK<E@D8A

GRAFISKT ÄVENTYR

THE WHISPERED WORLD

Johan Hallstan

PC/Daedalic

Ingen kan ta ifrån Telltale att deras berättelse om Guybrush Threepwoos fortsatta missöden i Tales of Monkey Islandföljetongen var roande. Samtidigt kan nog ingen heller hävda att 3D-grafiken var annat än hjälplig. Därför behövs spelmakare som tyska Marco Hüllen och Daedalic-studion mer än någonsin. Ända sedan den första och andlöst vackra bilden från The Whispered World visades har spelet gång på gång lyfts fram som en av den nya europeiska äventyrsvågens viktigaste titlar, utan att någon riktigt har vetat något om spelet. Det säger ganska mycket om hur sagolikt vackert The Whispered World är. Inspirerad av Hayao Miyazakis verk tecknar Daedalic här för hand en sagolikt vacker och melankolisk värld på kollisionskurs med sin undergång. Ansvarig är den blott tolvåriga clownen Sadwick. En

=I@KQC$<==<BK<E

I köket Svält en sim som inte kan laga mat om så livet självt hängde på det. Förr eller senare kommer denne ändå att försöka och fattar då eld. Dessutom finns det en finfin chans att även huset brinner ner.

V

V

The Sims 2 släpps åtföljt av buller och bång. Spelet är det första att säljas i svenska 7-Eleven-butiker.

)'''

The Sims släpps och charmar världen som ett dysfunktionellt dockskåp.

O

–Johan Hallstan

V

9vJKALJKEL

brottades spelaren redan 1994 med de alltjämt svåra kval som omgärdar den amerikanska sjukvårdsreformen. Således var det väl knappast någon som ryckte på axlarna när Will Wright (Maxis grundare tillika snille) kungjorde att det nu hade blivit dags att skåda serien ur ett mer, ska vi säga, antropologiskt perspektiv. Två uppföljare, 17 expansioner och elva prylpaket senare visade det sig vara en inte alls så tokig idé. Genom dessa tio år har både fokus och lockelsen med The Sims varit lika enkel som oförändrad: att låta spelaren slippa den tråkiga vardagen genom att presentera en alternativ, mer idealiserad motsvarighet. Det har alltså blivit dags att titta närmare på tio år av The Sims som tvärkulturellt fenomen.

Nyligen firade det omåttligt framgångsrika The Sims tio år. Det, om något, får ses som ett lysande skäl till att ta en närmare titt på vad som snarast har blivit en kulturinstitution för virtuella dockskåpsentusiaster. När det första spelet i The Simsserien släpptes 2000 var det som nästa logiska steg i den vid det här laget redan långtgående Sim-etiketten. Utvecklaren Maxis hade aldrig riktigt lyckats återskapa succén med SimCity utanför dess väldefinierade stadsgränser och Sim-familjen hade med tiden kommit att bli allt mer obskyra: SimAnt lät spelaren kultivera en myrkoloni, i SimTower axlade man rollen som förman för bygget av omöjligt höga hus och i SimHealth (med den träffsäkra undertiteln The National Health Care Simulation)

V

È;\kd‚jk\almXiX j‚XkkYXbfdJlg\i DXi`fj^lcc`^X ]XjX[[ca\ij`^\kk m€cfcaXkdXjb`e\i` jfdj\[Xed`kk\e g‚‚kk`fkXc\k_Xi jXkk`jpjk\dXkk ^iXfjbpc[`^X YXiek`ccm‚c[k€bkj$ d€e%È

K@FwI8MK?<J@DJ

V

8

merikansk massmedias relation till snaskiga gräv inom spelkulturen har som allra bäst varit diskutabel. Häromåret försökte FOX News, med Mass Effect i hårkorset, att koka kontrovers på en spik. Ett möte som gick sisådär för FOX News, men gav oss den lite lustiga och helt felaktiga liknelsen Luke Skywalker möter Debbi Does Dallas. Skenbart mer seriösa CNN försökte nyligen med ett lite annorlunda grepp: När japankorrespondenten Kyung Lah rotade i den, ur ett bredare perspektiv ytterst marginella, japanska porrspelsindustrins allra mörkaste hörn kunde hon säkert inte tro sina ögon när hon snubblade över Rapelay, ett helt avskyvärt stycke våldtäktsspel. Nu skulle minsann den japanska spelindustrin avslöjas för vad den egentligen är. För det måste ju vara så att bakom Super Marios gulliga fasad döljer sig ett väloljat maskineri som sedan mitten på åttiotalet har satt i system att göra oskyldiga barn till våldtäktsmän. Sagt och gjort, Lah pennade manus, fattade mikrofonen och bad världen om uppmärksamhet. Det kvarstod emellertid ett problem med hela det här CNN-grävet. Nämligen att det överhuvudtaget inte var något gräv. Rapelaydebatten rasade redan 2006 och igen i fjol, vilket i sin tur ledde till sträng självreglering bland skapare av japanska snuskspel. Varför CNN tar upp Rapelay nu, fyra år efter det att spelet släpptes, är alltså smått oförståeligt. Inte ens vinkeln var ny, då man mest konstaterade att det var oerhört frånstötande. Aftonbladets Wendela-skribent Malin Wollin ställde sig frågan vem det är som köper spel som Rapelay. Wollin fick svar på tal av Aftonbladet-kollegan Alfred Holmgren, som konstaterade det vi redan visste – nämligen att ingen gör det. Rapelay och liknande spel har aldrig saluförts utanför Japan och är numera även där bannlysta. Det enda den här konstlade debatten har lett till är att rikta uppmärksamheten mot avskyvärda spel som resten av världen har valt att glömma. Det är Postal 2-scenariot igen. Genom allt rabalder kring Postal 2 fick spelet långt större medieexponering än vad skaparna hade kunnat drömma om och försäljning ökade. Vill man nödvändigtvis syna det samtida porrspelsklimatet i Japan bör man istället ta den pågående debatten om mänskliga rättigheter för virtuella karaktärer. I synnerhet den som rör avbildningar av barn i den här kontexten. Det känns långt mer angeläget. Men det är klart, om Lah och Wendela med Wollin i spetsen får bestämma kanske vi ska ägna oss åt videovåldsdebatten härnäst? Eller vad sägs Super Street Fighter IV om att arrangera ett PS3, X360/Capcom bokbål för Markis de Den definitiva knogmackan. Sades samlade verk? Q The Whispered World

V

9€kki\:EEk€e%%6

JG<C



V

KRÖNIKA

Dostojevskij-action Okej, Treasures uppföljare till Sin & Punishment delar bara namnet med den ryske författarens storverk, men bjuder å andra sidan på ett rysligt välsnickrat bullet hell.



Twin Peaks-obehag Finska Remedys amerikanska urskogsskräckis Alan Wake, om en författare med sömnproblem, är äntligen färdig. Peppen är gränslös. molloken liten figur brottas med svåra existentiella kval och sin inrutade vardag. Det är en ovanlig hjälte i en ovanligt finstämd och tillbakadragen historia. Nu kanske Hüllen inte är någon Miyazaki, ännu i varje fall, men med tanke på att The Whispered World är hans debutspel tycker jag att han kommer nära nog. –JH

Godzilla-metafor Godzilla höjde ett varningens finger mot kärnkraft. I Lost Planet 2 gör man det lite på samma vis fast mot klimatförändringen. Västernepos Rockstar levererar alldeles perfekt hårdkokt spagettivästern med. Red Dead Redemption

johan.hallstan@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 39


KULTURBOLAGET, LIVE NATION OCH PK MUSIK PRESENTERAR

RAMMSTEIN IN FLAMES (GER)

(S)

BULLET FOR MY VALENTINE

(UK)

AMONAMARTH SABATON COHEED & CAMBRIA GARCIA PLAYS KYUSS KREATOR DARKTRANQUILLITY (S)

(S)

(US)

(US)

(GER)

(S)

FINNTROLL NILE SONIC SYNDICATE HATEBREED 69EYES BRIAN “HEAD” WELCH ADEPT RAUNCHY DREAMEVIL BLEEDINGTHROUGH BETWEENTHEBURIEDANDME CYNIC RAUBTIER ANTICHRIST (FIN)

(US)

(S)

(S)

(US)

(DK)

(FIN)

(S)

(US)

(US)

(US)

(US)

(S)

(S)

FRIHAMNEN GÖTEBORG 18-19 JUNI 2010 Biljetter: Metaltown.se, Eventim.se samt Eventims callcenter 0771-651 000. Åldersgräns: 13 år.

UTSÅLT 2008! UTSÅLT 2009! KÖP BILJETT I GOD TID! Fler band tillkommer. Mer info på: www.metaltown.se

RBOLA KULTU

GET, LIVE NATION & PK MUSIK PROUDLY PRES

KULTURBOLAGET, LIVE NATION & PK MUSIK PRESENTERAR

ENT

J>; >?L;I  H?I; 7=7?DIJ  I

:HEFA?9A CKHF>OI  <BE==?D= CEBBO  KI

J>;IF;9?7BI 87:H;B?=?ED KA

 KI

KI KI

KI

I

I

I

I

<H?>7CD;D=zJ;8EH='-@KD?(&'& 8?B@;JJ;H0M;IJ9E7IJH?EJ$I;";L;DJ?C$I;I7CJ;L;DJ?CI97BB9;DJ;H&--'#,+'&&&$vB:;HI=HuDI0')vH$

<B;H87D:J?BBAECC;H$C;H?D<EFv0MMM$M;IJ9E7IJH?EJ$I;

(US)

THE USED TAKIDA THE SOUNDS (US)

(S)

DEAD BY APRIL PENDULUM NEVERSTORE DESTINE HER BRIGHT SKIES (NL)

:?BB?D=;H;I97F;FB7D J>;=;JKFA?:I >EJM7J;HCKI?9 7:7OJEH;C;C8;H I?IJ7I;AKD:;D ?DL7I?ED;D 8HKA;J KI

PARAMORE 30 SECONDS TO MARS (S)

@;BBE8?7<H7J>;=K7DJ7D7CEI9>EEBE<C;:?9?D; KI

(FIN)

 KI

(AUS)

(US)

(S)

(S)

(S)

Gå in på www.openingact.se och rösta på ditt favoritdemoband!

FRIHAMNEN GÖTEBORG 20 JUNI 2010

Biljetter: Pierpressure.se, Eventim.se samt Eventims callcenter 0771-651 000. Åldersgräns: 13 år.

Fler band tillkommer. Mer info på: www.pierpressure.se


KRÖNIKA

DXe_XkXi[\kdXe j\imXia\[X^

KM

-kritik måste vara en av världens mest meningslösa livsuppgifter. Det är ett Sisyfosarbete utan dess like. Varje dag ska ett oöverblickbart skitberg bestigas och i allra bästa fall utmynnar denna möda i en ”tv igår”-spalt där en Johan Croneman kan konstatera att det visas jävligt mycket dåligt därute. Snacka om ett skitigt jobb! Och så fruktansvärt otacksamt det är att skriva något vanvettigt välformulerat om en programledare man retar sig på. De bryr sig inte det minsta. De fortsätter att vara usla år efter år. Tv-kritik är inte ens värd sin vikt i papper. Så kan det naturligtvis inte få vara – vi är en hel samling sura typer som inte vill känna oss värdelösa längre. Jag har två konstruktiva förslag till hur vi ska bli en kraft att räkna med i samhället: 1. SPLITTRA OCH HÄRSKA! Låt oss dela på bördan, kära tv-kritiker, och ta ett varsitt område. Såhär är det: alla kan inte skriva om HBO:s högprofilerade serier. Vi måste samsas om sådana köttstycken. Krysta inte fram tresidorsreportage om Lost om du inte gillar det. Dessutom är det kanske inte just serier som In Treatment som behöver spaltmeter. För att allmänheten ska ta vårt värv på allvar krävs det att vi tar itu med de riktigt mörka sidorna av vårt bevakningsområde. Vi snackar 2 ½ män, Jims värld och Andra avenyn. Vi som skriver om tv måste likt alla respektabla kritiker specialisera oss. 2. LITE HUMOR, KÄRA KOLLEGOR! Redan Mary Poppins visste att besk medicin går ner med lite socker i botten. Det är inte farligt att vara rolig. Tvärtom, det är så man får läsarna med sig. I vissa svåra fall, som i exempelvis The Tudors-recensionen nedan, måste man ta till tordönstämman och likt Jan Björklund å det kraftigaste fördöma skiten. Men spara annars på ditt allvar och låt istället lust och säsong styra ditt skrivande. Var en Monica Ahlberg i din tv-konsumtion helt enkelt! (För er som inte läser kokböcker: Monica Ahlberg lagar bara det hon har lust med och av det som är bäst just nu.) Med detta sagt hoppas jag att vi går en ljusnande tid till mötes. Annars får vi prata om detta på vårt årliga stenhuggarklubbsmöte. Jag ger mig inte förrän jag är auktoriserad skräpseriesexpert. Q

KM



K@FIFCC=@>LI<I M@?8K8I I tv-seriernas underbara värld stöter vi tyvärr alltför ofta på en Jar Jar Binks. En rollfigur vars enda raison d’être är att irritera livet ur den stackars tittaren och få huvudpersonen att framstå i bättre dager. Nöjesguiden föreslår att du tillverkar en piltavla av dessa. Text Sandra Nelson

CL:P

:?8ICFKK<

Att i en serie som en bra dag bara inspirerar till massmord lyckas med att vara den vidrigaste lilla rosen på kräkstårtan är värt en eloge.

Den skittråkiga sidekicken som drömmer om barn och familj och som i varje avsnitt chockar alla genom att släppa loss och säga ”fuck”. Dö.

Sjunde himlen

D<I<;@K?>I<P

Sex and the City

;8M@;9FI<8E8Q

;8NJFE#AF<P#G8:<P#8E;@< D<;=C<I8 Dawson’s Creek

Vi stod på randen inför vad som skulle bli en gyllene tv-ålder. Då kastade Kevin Wiliamson upp denna serie som gjorde alla kids till pensionärer över en natt.

;<9I8DFI>8E Dexter

Sluta vara så himla dum hela tiden!

A<K?IF>@99J

Det är tråkigt att det är så många förhatliga kvinnor på denna lista. Nästa gång kan vi lista manusförfattare som bör få besök av Rättviseförmedlingen!

Buffy och vampyrerna, Angel, Bones Jag vet att han är en ”person” men så länge han envisas med att spela samma tysta dumma typ är han en rollfigur och som sådan värd allt vårt förakt.

Navy CIS Serien verkar handla om hur överdjävulskt smart alfahannen Gibbs är och hur galet upphetsade alla kvinnor blir i hans närhet. Inte trovärdigt när han ser ut som en gråhårig Bengt Alsterlind.

B8K<

J<I<E8M8E;<INFF;J<E

=<C@:@KPGFIK<I

Grey’s Anatomy

Lost

È;\Yipij`^`ek\[\kd`ejkX% ;\]fikj€kk\iXkkmXiXljcX ‚i\]k\i‚i%È

Hej, jag har långt brunt hår och ser lite ut som Jessica Biel.

Gossip Girl

Kommentar överflödig.

Felicity

Nej, universitetet är inte så jävla kul och när du är 25 men ser ut som 38 borde du redan ha ”hittat dig själv”.

9vJKALJKEL Pacific Vem kan inte älska denna serie? Canal+, söndagar 20.00

Angeläget med Adaktusson Hans viasatifiering klär honom. Det är som att se en puppa bli fjäril! TV8, tisdagar 22.00

Hon ville ju inte lyda! Erik Sandberg har gjort en film om vuxnas attityder mot barnmisshandel har ändrats under senare år. Som alla hans andra filmer är den mycket, mycket sevärd. SVT Play

J8E;I8E<CJFE

PESTPORR

THE TUDORS

Skapare: Michael Hirst I rollerna: Jonathan Rhys Meyers, Max von Sydow, Sarah Bolger

Vanligtvis älskar jag anakronismer som dessa – tjusiga kostymdramer som med historiens hävstångskraft visar de som vann och hur rättfärdiga de var. Problemet med familjen Tudor är att de levde i en modemässig fulhetschockartid samt själva har olidliga personligheter. Och vi vet ju vad som hände. Spänningen är inte olidlig, det är bara Henrik VIII:s lynniga humör som är det. Den tredje säsongen visar inga som helst bättringar. Det enda jag längtar efter är att det ska växa ut koppärr på spolingen Rhys Meyers eller att någon regissör ruttnar på hans usla skådespeleri och gör sig av med honom Tudor-style. –SN



SVT1, söndagar 21.15.

sandra.nelson@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 41




=@CD

QOSCAR FÖR BÄSTA FILM. Q INGEN HAR SETT, MEN ALLA KRITIKER ÄLSKAR ÄNDÅ.

(0.*

(0.)

Badlands av Terrence Malick Oh Lucky Man! av Lindsay Anderson Viskningar och rop av Ingmar Bergman

(00,

(0.+

Rädsla urholkar själen av Rainer Werner Fassbinder Avlyssningen av Francis Ford Coppola Mean Streets av Martin Scorsese

(0.,

Gökboet av Milos Forman Shampoo av Hal Ashby Night Moves av Arthur Penn

(0.-

Taxi Driver av Martin Scorsese Markisinnan von O av Eric Rohmer Alla presidentens män av Alan J. Pakula

Exotica av Atom Egoyan Leaving Las Vegas av Mike Figgis Helgon i neon av Wong Kar-wai

(00-

Waiting for Guffman av Christopher Guest Breaking the Waves av Lars von Trier Nenette och Boni av Claire Denis

(00.

Boogie Nights av Paul Thomas Anderson In the Company of Men av Neil Labute Wag the Dog av Barry Levinson

(00/

(0..

Den amerikanske vännen av Wim Wenders Annie Hall av Woody Allen Ödets hand av Alain Resnais

Dark City av Alex Proyas Happiness av Todd Solondz Den där Mary av Bobby och Peter Farrelly

(0.0

Apocalypse Now av Francis Ford Coppola Blecktrumman av Volker Schlöndorff Deer Hunter av Michael Cimino

(0/'

Tjuren från Bronx av Martin Scorsese Ordinary People av Robert Redford Lucifer Rising av Kenneth Anger

(0.'

Harold & Maude av Hal Ashby Den sista föreställningen av Peter Bogdanovich A Clockwork Orange av Stanley Kubrick

(00+

(0-0

M*A*S*H av Robert Altman Five Easy Pieces av Bob Rafelson Minnie and Moskowitz av John Cassavetes

(00*

Svarta änglar av Peter Jackson Pulp Fiction av Quentin Tarantino Hoop Dreams av Steve James

If... av Lindsay Anderson Z av Constantin Costa Gavras Katzelmacher av Reiner Werner Fassbinder

(00)

Pianot av Jane Campion Naken av Mike Leigh Bröllopsfesten av Ang Lee

Den nakna lunchen av David Cronenberg Europa av Lars von Trier Vit hund av Samuel Fuller

(0-0Æ)''0 Av NIKLAS ERIKSSON

)''.

kvinnligt mys och “relationella perspektiv” bland alla tråkiga kvarkar. Kulturkanon är alltså hett. Men det är sällan någon berättar hur de egentligen ser ut. Vi roade oss med att skissa på en för film. De senaste 40 åren kändes lagom. Det här är vad kritiker får allra mest ståpäls av. Och kom ihåg: skjut inte budbäraren nu. Har du däremot hövliga förslag och synpunkter på vilka filmer som borde väljas ut som de "mest respekterade" för varje år, hör då av dig till film@nojesguiden.se!

4 månader, 3 veckor & 2 dagar av Cristian Mungiu No Country for Old Men av Ethan och Joel Coen Juno av Jason Reitman

)''-

De andras liv av Florian Henckel von Donnersmarck This is England av Shane Meadows Pans labyrint av Guillermo del Toro

)'''

(0/(

Järnmannen av Andrzej Wajda Stalker av Andrej Tarkovskij Min middag med André av Louis Malle

)''(

)'')

Mulholland Dr. av David Lynch Donnie Darko av Richard Kelly Ghost World av Terry Zwigoff

)''*

Den ryska arken av Alexander Sokurov Morvern Callar av Lynne Ramsay Spirited Away av Hayao Miyazaki

(0/)

Fanny och Alexander av Ingmar Bergman Fitzcarraldo av Werner Herzog Dödligt intermezzo av Jean-Jacques Beineix

(0/*

The King of Comedy av Martin Scorsese Blodspengar av Robert Bresson Rätta virket av Philip Kaufman

)'',

Me and You and Everyone We Know av Miranda July Crash av Paul Haggis The Squid and the Whale av Noah Baumbach

)''+

Lost in Translation av Sofia Coppola The Fog of War av Errol Morris Unknown Pleasures av Jia ZhangKe

Den tunna blå linjen av Errol Morris Pelle erövraren av Bille August Dränkta i nummerordning av Peter Greenaway

(0/.

40 års film – oscarvinnare, filmstjärnor och förhand har tagits till upphovspersonernas mästerregissörer. Det finns förstås ingen kön, etnicitet eller liknande. Det är lika många fransmän på listan som det är ”definitiv” kulturkanon, men den kvinnor. 92,7 procent är män. här prototypen har vi tagit fram Japaner, latinos och bögar får genom att granska ledande angMÄN: 114 tydligen vara med på ett hörn, losaxiska filmkritikers topplistor, KVINNOR: 9 men inte afrikaner. Det finns en tunga filmpriser i Europa och USA, FRANSMÄN: 8 afroamerikansk regissör på listan, samt en mer informell bedömAFRIKANER: 0 Spike Lee. ning av status. Ingen hänsyn på

Magnolia av Paul Thomas Anderson Almost Famous av Cameron Crowe Traffic av Steven Soderbergh

(0/0

Sex, lögner och videoband av Steven Soderbergh Do the Right Thing av Spike Lee Sorgens stad av Hou Hsiao-hsien

(0//

M8;=8EvIBLCKLIB8EFE6

(000

(00'

Goodfellas av Martin Scorsese Dekalogen av Krzysztof Kieslowski The Grifters av Stephen Frears

)''/

Waltz with Bashir av Ari Folman Hunger av Steve McQueen WALL-E av Andrew Stanton

« En kulturkanon är en vägledning av kultur. Vissa verk anses vara av särskild vikt och kan därför utgöra en kulturkanon över en viss tidsålder eller en viss kultur. Vad som ska ingå där debatteras av personer med makt, expertis eller bara för mycket fritid.

I huvudet på John Malkovich av Spike Jonze Rosetta av Luc och Jean-Pierre Dardenne Boys Don’t Cry av Kimberly Peirce

)''0

BLCKLIB8EFE Det är många som vill problematisera vår västerländska kulturkanon just nu. Mångfalds- och genusteoretiker undrar, fullt befogat, varför det ligger så mycket gammalt vitt gubbkött och skräpar. Verklighetens folk, och inte minst dess Bankeryd-filial, undrar hur i hela världen Mozarts Trollflöjten kan anses rivigare än Ingmar Nordströms saxparty. Någonstans däremellan finns Södertörns högskola som – under kraftig beskjutning från naturvetare – har anställt en rektor som vill lägga in lite

Æ (00(

Spelaren av Robert Altman Orlando av Sally Potter De skoningslösa av Clint Eastwood

In the Loop av Armando Iannucci Where the Wild Things Are av Spike Jonze Faustas pärlor av Claudia Llosa

(0./

Mardrömsjakten av Brian De Palma Himmelska dagar av Terrence Malick Deltagänget av John Landis

(0.(

Gudfadern av Francis Ford Coppola Borgarklassens diskreta charm av Luis Buñuel Kärlek på eftermiddagen av Eric Rohmer

Eternal Sunshine of the Spotless Mind av Michel Gondry Springtime in a Small Town av Tian Zhuangzhuang Sideways av Alexander Payne

(0/+

Paris, Texas av Win Wenders Once Upon a Time in America av Sergio Leone Bitter skörd av Agnieszka Holland

Himmel över Berlin av Wim Wenders Waiting for the Moon av Jill Godmilow Working Girls av Lizzie Borden

(0/-

Blue Velvet av David Lynch Hanna och hennes systrar av Woody Allen Sid & Nancy av Alex Cox

(0/,

Blood Simple av Ethan och Joel Cohen Ran av Akira Kurosawa Purpurfärgen av Steven Spielberg

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 43


=@CD 















GAMLA LIGGER

THE LAST STATION

Regi: Michael Hoffman Manus: Michael Hoffman efter en roman av Jay Parini I rollerna: Chritopher Plummer, Helen Mirren, Paul Giamatti

Har det inte varit mycket sekelskiftesryssar på sistone? I vintras såg var och varannan eurocinefil Igor Stravinskij ligga med Coco Chanel. Och Hellboy hade med dåren Grigorij Rasputin på ett hörn, ett namn som förresten Iron Man 2 nu lånade som fejktitel ett tag. Nu bockar vi av Shakespeare-hataren och gammelmansanarkisten Leo Tolstoj. Född 1828, släppte Krig och fred på 1860-talet, Anna Karenina på 1870-talet, vid 82 års ålder hittad död vid en liten tågstation efter att ha fattat det minst sagt oortodoxa beslutet att lämna sin fru, Sofia, efter 48 års äktenskap för någon form av asketiskt kringströvarliv. The Last Station, som koncentrerar sig på författarens (Plummer) sista tid och då närmare bestämt konflikten mellan hustrun (Mirren) och devote Tolstojanhängaren Vladimir Chertkov (Giamatti), är ingen dålig film. För den som är sugen på en robust, välspelad (vad annars vore möjligt med den här rollistan) Merchant-Ivory-produktion på Viagra (ledtråd: paret fick 13 barn) är det här vad man kan



SVETTIG KONSPIRATION

THE GHOST WRITER Regi: Roman Polanski Manus: Robert Harris och Roman Polanski I rollerna: Ewan McGregor, Pierce Brosnan, Kim Cattrall

Vad som börjar som en banal berättelse om en författare som får i uppdrag att skriva en före detta premiärministers biografi, förvandlas snabbt till en politisk, konspirationsfylld thriller. Säga vad man vill om Roman Polanski som människa men att göra film, det kan han. The Ghost Writer är tät och avskalad och på klassiskt Hitchcockmanér saknar filmen en enda onödig scen. Storyn, som ser till att din röv är fastklistrad i biostolen, står på sina egna ben, men när den dessutom lyfts av en helt makalös skådespelarensemble är det omöjligt att inte kapitulera. Pierce Brosnan, som den förre premiärministern Adam Lang, numera anklagad för att ha varit USA:s nickerdocka och att ha godkänt tortyr av terrormisstänkta (en inte så diskret blinkning till Tony Blair), är lysande och det finns inget spår av James Bond i honom. Ewan McGregor gör här sin bästa prestation på flera år, Olivia Winters är perfekt som neurotisk och misstänksam premiärministerfru och Sex and the City-Samantha (Kim Catrall) är trovärdig som kylig och lojal assistent. Till och med birollerna skänker en tyngd som andra produktioner bara kan drömma om. The Ghost Writer är ingen popcornfilm, den arbetar metodiskt för att fånga ditt intresse och du



44 Nöjesguiden • Nr 4 • 2010

förvänta sig. Varken mer eller mindre. Tyvärr gör storslagenhet och motsägelsefullheten i själva livsödet at hand åtminstone mig lite besviken. En mängd intressanta teman ligger och puffar i bakgrunden: paparazzikultur, karisma, självbedrägeri, mysticism, och inte minst hela problematiken kring att som privatperson efterleva sina högtflygande filosofiska försanthållanden. Men jag tycker inte att Michael Hoffman lyckas här, eller ens verkar särskilt intresserad. I en film där skådespeleriet sprutar av liv och potens (inte minst Helen Mirren ser nästan konstant ut att gå på Larry Davids så omtalade porrfilmstabasco) är manusbygget svalt på gränsen till såsigt. Det blir i slutändan mer en skådisportfolio än något mer omstörtande bidrag till det stora, märkvärdiga Leo Tolstoj-pusslet. –NE

kommer att tappa andan åtminstone en gång. Men även om du inte gillar teet i Polanskis kopp, kan du alltid ha kul åt filmens skrattretande amatörmässigt photoshoppade bilder på en ung Brosnan. –AL

låter dig veta att country som musikgenre faktiskt har något att erbjuda och ger dig en utmärkt Bridges i huvudrollen. Genusglasögonen gör den svårare att uppskatta, men du kan alltid ta av dig dem ett par timmar. –AL

GUBBFANTASI

CRAZY HEART

Regi: Scott Cooper Manus: Scott Cooper, Thomas Cobb I rollerna: Jeff Bridges, Maggie Gyllenhaal, Colin Farrell

Crazy Heart är en från-toppen-tillbotten-till-mittenhistoria inte helt olik The Wrestler. Den här gången är det Jeff Bridges tur att spela passé och i rollen som den avdankade countrystjärnan Bad Blake är han minst sagt övertygande. Filmen vinner pluspoäng på att den är otroligt snygg och har ett fantastiskt soundtrack, men förlorar på att den följer alla musikfilmsregler och känns som en gubbfantasi. Vem skulle våga satsa pengar på att Maggie Gyllenhaals unga journalist inte blev störtföräskad i den visserligen charmiga, men groteskt ofräscha Bridges? För testa att vända på steken. Visst, det är inte omöjligt att vi skulle se en film om en ung, snygg manlig reporter som hoppar i säng med en cougar som, via jävligt bra DNA eller med hjälp av kirurgen, har lyckats hålla sig fräsch. Men skulle vi se samma unga, snygga reporter jaga en överviktig, rynklig kvinna med torkad spya på läpparna? Nej, det vet både du och jag att vi inte skulle. Så nej, Crazy Heart är inte helt fräsch, men den håller dig engagerad från början till slut,



FRANSKA SOC.

EN PROFET

Regi: Jaques Audiard Manus: Thomas Bidegain, Jaques Audiard I rollerna: Tahar Rahim, Niels Arestrup, Adel Bencherif

Malik är en analfabet som åker in i finkan någonstans i Frankrike och en fängelseskildring av rang börjar ta form. Malik blir indragen i korsikanska maffian där han blir rasistiskt behandlad och slutligen upptagen som en i familjen. De tvingar honom att skära halsen av en man i utbyte mot skydd. Detta påminner inte så lite om att sälja sin själ. Traumat tränger igenom som hallucinationer, med regelrätta samtal med den homosexuella araben han dödade. Det var ett mord som även satte Maliks muslimska ursprung på spel. Genom drömmar och samtal börjar han studera Koranen, blir upplyst och lär sig att skriva och läsa. Samtidigt sker en annan utveckling, efter gränsöverskridandet i mordet finns ingen anledning att hålla på någon moral. Malik, begår brott å maffians vägnar mot araber, mot maffian själv. Han är oskyldigt dömd, men i fängelset får han en ny identitet som bottenlös, gränslös, otrogen. En profet, som fängelsefilm, ligger och skvalpar i ligan med Oscars- och guldpalms-











belönade Spindelkvinnans kyss från 1985, om ett bögpar (William Hurt och Raul Julia) i det mest brutala och skitiga av fängelser. Där får man fängelseberättelsen i andra hand, fast miljön nästan aldrig byts ut. I båda fallen handlar det om dem. Det finns ett pågående samtal, ett inre och yttre. Lågintensivt och hisnande. –CRFN BLOD- OCH SKRATTFEST

KICK-ASS

Regi: Matthew Vaughn Manus: Jane Goldman, Mark Millar I rollerna: Aaron Jones, Christopher Mintz-Plasse, Nicolas Cage, Chloe Moretz

”Åh nej”, tänker jag efter de första minutrarna av Kick-Ass. Okej, runk-, bröstoch oskuldsskämt är rätt skoj, men filmens inledning visar alla symptom på usel fantasi. Ännu en grov komedi om en nörd som vill knulla. Och ännu en snygg tjej som faller för en tafatt tölp. Gäsp. Men sedan är det som att regissören Matthew Vaughn kommer på sig själv. Antagligen kom han till insikt efter en sen natts Kill Bill-tittande. För Kick-Ass blir plötsligt så brutalt våldsam att till och med ett barn av åttiotalet behöver blunda. Filmen handlar om en serietidningsälskande tonåring som, trots att han saknar krafter, bestämmer sig för att bli en superhjälte. Efter några inledande fiaskon och ett lyckosamt ingripande blir han YouTube-kändis och träffar på Big Daddy (en mustaschprydd Nicolas Cage) och Hit-Girl (13-åriga Chloe Moretz, vars mamma kommer att behöva kasta tvålen i munnen på henne) som har sina egna vendettor mot stans maffiaboss. Ni behöver egentligen inte veta mer om handlingen för den är minst sagt i bakgrunden. Det enda ni behöver veta är att Kick-Ass är som ett riktigt rått tv-spel, vissa kommer att bli avtända av själva premissen, medan andra som tar den för vad den är kommer att bjudas på en explosiv berg-och-dalbana.



–AL JOHN LENNON-MYTOLOGI

NOWHERE BOY

Regi: Sam Taylor-Wood Manus: Matt Greenhalgh efter Julia Bairds biografi I rollerna: Aaron Johnson, Anne-Marie Duff, Kristin Scott Thomas

Hur mycket jag än älskar när Terence Davies spankulerar omkring i sina uppväxtkvarter i Liverpool, inser jag att det inte är det vi behöver mest. Vi behöver sådant som Nowhere Boy. Med manus av Controls Matt









Greenhalgh sjunger Sam Taylor-Woods memoarfilm en konstflummig call and response mellan två av den unge John Lennons världar. Den ena är dynamiken mellan John, deprimerade modern Julian och den på gränsen till parodiskt kedjerökande aunt Mimi. Den andra skildrar mötet med Paul McCartney. Det finns ingen anledning att avslöja för mycket om vad Sam Taylor-Wood är på jakt efter här, men låt oss säga att flashbacks, briljant foto och färgen röd är viktiga ingredienser. Jag gillar att brittisk film på sistone har vågat titta allt djupare ner i sin narcissistiska brunn av nationalklenoder (drottning Elizabeth, Ian Curtis, nu detta). Det har ju varit lite förbjudet och någon meningsfull Beatlesskildring har vi väl inte sett sedan Backbeat på mitten av åttiotalet. På något sätt är det som att de här filmerna smyger sig in köksvägen. Control är gjord av en holländsk fotograf. Sam Taylor-Woods är född i London och hon är fortfarande mest känd som konstnär och då kanske främst för att ha ställt ut en sovande David Beckham. Det låter kort sagt som att nytt blod håller på att rinna till. –NE

9vJKALJKEL Caroline Ringskog Ferrada-Noli crfn@nojesguiden.se

Jag skulle så gärna vilja skriva att jag äntligen har hittat tiotalets motsvarighet till 1940-talets screwballfilmer. Men icke. Som kompensation tänkte jag tipsa om de tre bästa screwballfilmerna. Det hände en natt (1934) Regi: Frank Capra

Kanske världens bästa film: Om en bortskämd brat och en reporter med Clark Gable och Claudette Colbert. Adams revben (1949) Regi: George Cukor

Ett gift par slänger käft och skämtar vilt. Katharine Hepburn är ett komiskt geni. Det ligger i blodet (1940) Regi: Howard Hawks

Taglinen är "She learned about men from him". Om en tidingsredaktör som tar till alla trick för att få tillbaka sin bittra, roliga exfru.

FALSKA SKRATT

EN GALEN NATT

Regi: Shawn Levy Manus: John Klausner I rollerna: Tina Fey, Steve Carell, Mark Wahlberg

Shut your Vagina! är en kul sak som sägs av Steve Carell när en tuff kille ska vara tyst. Men en one-liner gör inte en hel film, om det inte är en episk replik. Det är det inte, det är en rolig replik uttalad till en liten italiensk maffiaboss med mascara, i en i övrigt usel film. En galen natt är det mest cyniska jag har sett på länge. Man kan riktigt höra den kallhamrade planen av diverse VD:ar i filmindustrin. Idén är att ta de kanske två roligaste människorna i världen och ge dem ett uselt manus. Sedan ger man filmen enorm PR och alla går och ser den. Tina Fey, som är världens roligaste levande människa just nu, hålls gisslan i detta brott till film. Hon borde tänka mer på sitt varumärke. Fey, som har gjort en hel karriär på att skämta om stereotyper, åker dit rejält på att bli kvinnofierad och därmed tas hennes humor ifrån henne. En rolig kvinna är inte en attraktiv kvinna. Det är sorgligt. Ibland lyser det igenom, men det är bara få gånger tyvärr. I eftertexterna spontanskämtar hon om att någon går hem och



9vJKALJKEL Niklas Eriksson niklas.eriksson@nojesguiden.se

Amanda Seyfried skådis

Atom Egoyan, Catherine Hardwick, Lasse Hallström, Nick Cassavetes och castingavdelningen för Big Love. De förstod tidigt det vi andra håller på att bli varse: här finns en av tiotalets amerikanska megastjärnor. Welt am Draht

Rainer Werner Fassbinder

Fassbinders lilla cybernetikpärla från tidigt sjuttiotal, baserad på Daniel F Galouyes genreklassiker Simulacron-3. Den som vill slå på riktigt stort tar en trippelmacka med den här, släktingen The 13th Floor (1999) och ett knippe sköna Richard Dawkinsavhandlingar. Youth in Revolt Regi: Miguel Arteta

Jag börjar inte bli tjatig?


 GRÅSKALOR

GREENBERG

Regi: Noah Baumbach Manus: Noah Baumbach I rollerna: Ben Stiller, Greta Gerwig, Rhys Ifans

Noah Baumbach är lite av en mästare på att skildra den gråa tillvaron som ibland präglar våra liv. Han gjorde det med The Squid and the Whale och gör det ännu mer extremt med Greenberg. Här spelar en förvånansvärt nedtonad Ben Stiller en man som nyss har fått ett nervöst sammanbrott och nu har flyttat in i sin brors Los Angeles-villa. Därefter driver han mest runt, proklamerar att han är nöjd med att inte göra någonting och bjuder tittaren på en av de mest obekväma sexscenerna i filmhistorien. Stillers karaktär delar kvaliteter med Napoleon Dynamite. Han är misslyckad och osocial, men är ändå så pass odräglig att man inte tycker synd om honom. Det är



Konstnärligt ytligt. MANLIG SNYFTARE

SOM EN PASCHA

Regi: Svante Tidholm Manus: Svante Tidholm Producent: Erik Gandini Medverkande: mest en hora och Svante Tidholm

Försöker hålla tungan rätt i mun här för att inte raljera. Vet själv hur mycket arbete som ligger bakom att producera ett livsverk, som jag faktiskt tror att det här är. Resultatet är ändå inte noggrant. Slarvigast är den inbjudande ytan av feministisk analys som inte hämtas upp nånstans i filmen. Svante Tidholm undrar varför män vill köpa horor. Hans gestaltade slutsats är för att det är synd om männen, att de egentligen bara vill ha kärlek. Det låter ju som att han är intresserad av mansrollen, dennes del i patriarkatet. Det är han inte. Han är bara intresserad av mannen. Och det är väl okej, man kan inte recensera genre. Det flesta filmer handlar om studier av mannen, från Die Hard till Superbad. Direkt sårande är dock hur han illustrerar detta genom att åka till norra Europas största horhus utan att bry sig om hororna. Det är konstärligt ytligt. Han objektifierar kvinnorna, som vilken kund som helst. Inga frågor om orsak och verkan. Inte ens i skarpt läge, när han intervjuar en högt uppsatt på Pascha, frågar han om den



rakar sina armar. Alltid kul. Annars klingar den här filmen mest metalliskt och tomt, det låter som pengaklirr. –CRFN BARN/GOTH

ALICE I UNDERLANDET Regi Tim Burton Manus: Linda Woolverton efter Lewis Carolls bok I rollerna: Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway, Mia Wasikowska

På pappret ser det vattentätt ut. Surrealisten och 1800-talsbritten Lewis Caroll och den anglofila, barnsliga gothälskande Tim Burton slår sina påsar ihop. Det måste bli lyckligt, eller? Nej. Alice i Underlandet är ju redan en bra historia, solid och färgsprakande, en stolt fanbärare av allt vad eskapism heter. Men fan ta mig om inte Burton lyckas förstöra den. Han går in i en vanlig konstnärsfälla – han



moraliska smärtpunkten i systematisk och ekonomisk förnedring, utan om denne skulle tänka sig att prostituera sig. Det är underligt att någon lyckas vara på ett så vibrerande ställe och inte komma åt en nerv. Han intervjuar bara män. Förutom en kvinna han följer som inte heller lyckas vittna om något berörande. De bara hänger. Filmen drar sig inte för att reproducera porrfilmsinspelningar. Man vill gärna tro att det är kritiskt, avslöjande. Det är det inte. Kvinnorna avhumaniseras nästan ännu mer genom att bara filma deras kroppar när de blir gruppvåldtäktpåsatta. Jag önskar att detta hade en annan dimension, åt Houllebeque-hållet. Att det fanns en vilja att iskallt och obarmhärtigt försöka återge världen. Men inte det heller. Ett flertal gånger säger Tidholm att han aldrig skulle köpa sex. Är det ett slags moraliserande? Är det fel att köpa sex? Att sälja sex? Frågan är för mig ointressant. Tidholm säger sig vara intresserad av mansrollen. Han gullar med den, på en bordell utan att undersöka kvinnornas situation. När han efter en filmvisning i Malmö menar att våldtäkt handlar om sex snarare än makt, har jag inget förtroende kvar. Det såg så bra ut från håll. Men det var bara en fortsättning på rådande ordning trots Atmos kredd och potential i en ny kulturs tidevarv. –CRFN

kapar ett verk och får det att handla om saker som passar hans intressen och skiter i både publiken och verket. Det är inget fel med intertextualitet och tolkningar. Men att för gängets skull skriva in Johnny Depps hattmakare i en nyckelroll och ge Helena Bonham Carters onda drottning ett spelrum som gör att man börjar syna karaktärernas trovärdighet är bara slappt. Det är för hög budget för att göra det för after work-ölen. Ännu värre är hur han skriver ut själva huvudrollen Alice ur manuset. Istället för att ta en av litteraturens mest potenta berättelser, en guldgruva för att skapa ett enormt dynamiskt flickpsyke eller gå vägen med symbolvärdena, gör han Alice kär i helt fel karaktär. Really? Filmen börjar med att hon överger sin förlovning, och det är att ramla

ner i ett kaninhål. Härligt! Det börjar alltså bra. Men sedan skiter han i henne. Och som Helena Bonham Carter sa i en intervju: ”Johnny och Tim pratar bara med varandra, vi får inte vara med.” Anne Hathaway spelar ironiskt en god drottning med underbar humor. Annars är Alice-karaktären väldigt fint gestaltad, henne skulle man vilja se mer av, förslagsvis i filmen om henne... –CRFN FÖRVIRRAD DRAMAKOMEDI

PIPPA LEES HEMLIGA LIV Regi: Rebecca Miller Manus: Rebecca Miller I rollerna: Robin Wright Penn, Alan Arkin, Keanu Reeves

Det finns en scen där Pippa Lee, filmens förvirrade huvudrollsinnehavare, tittar på den flera decennier äldre Herb (Alan Arkin) och säger



typ: ”jag älskar att höra dig prata”. Det är talande för hela produktionen. För är det någonting regissör och manusskrivare Rebecca Miller bjuder på är det väl utarbetade karaktärer som känns äkta och välspelade. Både Arkin och Robin Wright Penn (som spelar Pippa), ja till och med Keanu Reeves, som här får användning för sitt smått puckade ansiktsuttryck, är en fröjd för alla sinnen. Filmen handlar om Pippa Lee, en medelålders kvinna som har gift sig med en äldre man som nu, efter ett par hjärtattacker, har flyttat till ett seniorboende. Utåt sett är Lee nöjd med att ta hand om sin man, men via tillbakablickar (där Gossip Girls Blake Lively spelar den yngre versionen) får vi en inblick i Lees rebelliska sida som allt mer gör sig påmind. Visuellt är övergångarna från då- till nutid felfria, men Pippa Lees hemliga liv skulle behöva ett berättarmässigt rött rep snarare än en tråd för att hålla ihop allt. Det saknas och resultatet är en samling småroliga, anekdotiska scener från en intressant karaktärs liv. –AL ”DRAMA”

MIRAKLET I LORDES Regi: Jessica Hausners Manus: Jessica Hausners I rollerna: Sylvie Testud

På grund av Nöjesguidens långa pressläggning har jag inte kunnat undgå att läsa alla hyllningar av Jessica Hausners film Miraklet i Lourdes. Jag är i chock. Varför älskas den här filmen som är medioker när den är som bäst? För att det är en kvinna som har gjort den? Man vill säga duktig? För att den har långsamma klippningar och de pratar franska? För att även handikappade får vara med? Jämför de här idioterna med Lars von Triers Idioterna så ska ni få



inte roligt, inte tragiskt och inte spännande. Det är bara beige, vilket så klart är ett medvetet val. Greenberg kommer nämligen att tvinga dig att definiera hur du ser på film. Tycker du att film ska ha en början, en mitt och ett slut och att karaktärerna ska genomgå en fysisk eller psykisk resa kommer du att hata den. Tycker du att film inte behöver ha ett mål utan istället bara kan återspegla vardagens poänglösa natur, ja då kommer du potentiellt att bli kär. –AL

se på riktigt liv. En ung supersmal kvinna åker till en kurort och får sin MS botad genom ett religiöst mirakel. Det är tveksamt redan där, att 2010 göra något pro-katolskt, eller religiöst överhuvudtaget. Hon blir botad, får en mans bekräftelse och blir sedan sjuk igen. Allt i Provence. Filmen förslår att Gud finns, tyvärr inte med glimten i ögat, utan med något stort och klumpigt, som en skylt som hålls fram med bokstäverna: SÅ DET KAN GÅ. Ett slags övertydlig ödets ironi som belönar den smalaste. Bland det mest fjäskiga jag har sett på länge. –CRFN UTMATTNINGSKOMEDI

THE BOUNTY HUNTER Regi: Andy Tennant Manus: Sarah Thorp I rollerna: Jennifer Aniston, Gerard Butler, Gio Perez

Jag tillhör dem som inte riktigt kan se Jennifer Anistons påstådda uselhet som skådespelerska. Medioker är hennes bottennotering och i rätt sammanhang är hon en av få naturliga arvtagerskor till Goldie Hawn. Det sammanhanget är emellertid inte det här. The Bounty Hunter, om en statligt kontrakterad prisjägare (Butler) som har fått i uppdrag att lämna över sin egen kriminalreporterexfru (Aniston), låter kanske på pappret som en naturlig visit i just Goldie Hawnland. Men utförandet är kärlekslöst. Forcerat. Tondövt. Fyllt till bredden med de tröttaste av trötta actionkomediklichéer. Det finns faktiskt inga försonande drag. The Bounty Hunter är som en jättestressad person just innan denne får diagnosen utmattningssyndrom. Man ska bara dra nästa gag, spelar ingen roll hur, fort ska det gå, man svarar i strykjärnet och lägger



9vJKALJKEL amat levin amat.levin@nojesguiden.se

Francois karaktär

Michael Ceras alter ego i Youth in Revolt (recension kommer i nästa nummer!) är oemotståndlig. Äntligen gör någon neonfärgade skjortor, vita byxor och lillfingerringar hett igen! Tina Fey skådis

Gör sitt bästa för att lyfta ett magplask till film. Borde satsa på bättre manus. Hit-Girl karaktär

Otroligt uppfriskande att en kvinna, nej tjej, nej flicka är den mest våldsbenägna karaktären i Kick-Ass.

smutsvätten i frysen, bara man kommer framåt, framåt, framåt. Nu är jag inte det minsta förvånad, ska sägas. Manusförfattarinnan Sarah Thorp har jag för all del aldrig hört talas om. Däremot har Andy Tennant en framskjuten position på listan över Hollywood-regissörer jag gladeligen skulle skicka till arbetsläger i Gulag vid ett eventuellt återöppnande. Will Smith-fiaskot Hitch, präktiga Sweet Home Alabama och surfrelationsdramat Fool’s Gold är en nästan fascinerande usel filmografi – och då ska man komma ihåg att de är Andy Tennant bästa filmer! Nej, nu vi glömmer vi det här och tittar framåt. –NE

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 45


DLJ@B



































E.T.A. Hoffmann

2SaR_ Naa UN cN_Va OR`Naa Nc Zb`VXX_VaVX V UNYcN `Vaa YVc b[Q_N_ ;VPU\YN` ?V[T`X\T 3R__NQN;\YV cNQ SN[ UN[ UxYYR_ ]x ZRQ 5N[ Â&#x2020;[`XN_ Naa žR_ `avYYQR `VT QR[ S_xTN[

DLJ@BBI@K@BĂ&#x2020;Jw=LEB8I;<K Text NICHOLAS RINGSKOG FERRADA-NOLI

D

usik är flummig skit. Vad är det egentligen? Och varfĂśr gillar vi det? VarfĂśr är musik, eller konst i allmänhet, viktigt? Ă&#x201E;r det viktigt alls? Det är en filosofisk frĂĽga. Men det är en frĂĽga som kritiker mĂĽste ta ställning till. GĂśr alla kritiker det? Det är 2010. TvĂĽ ĂĽrhundraden efter att E.T.A. Hoffmann uppfann den moderna musikkritiken â&#x20AC;&#x201C; att han inte var ute och cyklade fĂĽr man en antydan om genom att Beethoven själv skrev ett uppskattande brev. Hoffmann var bĂĽde tonsättare och skĂśnlitterär fĂśrfattare, sĂĽ när han skulle skriva en recension kunde han dels se nyanser i verket som gick gemene man fĂśrbi, dels uttrycka sina analyser pĂĽ ett fängslande och lättillgängligt sätt. Men det var länge sedan, och idag begär ingen att en musikkritiker ska vara musiker och fĂśrfattare. SĂĽ vad begärs egentligen idag? Alldeles fĂśr lite, skulle jag vilja säga. En litteraturkritiker fĂśrväntas kunna spegla sina bokrecensioner mot teorier om genus eller klass. En konstkritiker gĂśr personliga tolkningar av verken som det rapporteras

46 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 4 â&#x20AC;˘ 2010

om. En film-kritiker som inte detaljerat kan beskriva dialog, foto eller klippning tar ingen pĂĽ allvar. Men en musikkritiker behĂśver i princip bara ha en sak: koll. En musikkritiker â&#x20AC;&#x201C; som fĂśr Ăśvrigt är en obekväm term, de flesta kallar sig fĂśr musikjournalister â&#x20AC;&#x201C; kan skriva en recension som inte bestĂĽr av mer än â&#x20AC;?det här är den nya artisten x, det lĂĽter som en blandning mellan y och, nĂĽgot oväntat, zâ&#x20AC;?. Beroende pĂĽ vilken status y och z har fĂĽr x ett hĂśgt eller ett lĂĽgt betyg. SĂĽ enkelt är det. VarfĂśr är det sĂĽ? VarfĂśr behandlas musik annorlunda? Kanske fĂśr att musik är sĂĽ flummigt och abstrakt. Under romantiken sĂĽgs musik som den hĂśgsta av alla konstformer, just fĂśr att den inte lät sig fĂĽngas av världsliga saker som sprĂĽk och budskap. Ă&#x201E;ven om musik har sin logik och sina regler, precis som allt annat, är det svĂĽrt att fĂśrklara varfĂśr viss musik pĂĽverkar oss känslomässigt pĂĽ ett annorlunda eller starkare sätt än annan. Det är subjektivt. Och därfĂśr är det väldigt svĂĽrt att säga nĂĽgot generellt om det. DĂĽ blir det lättare att hĂĽlla sig till fakta:

Ă&#x2C6;8kk]Â&#x201A;e^X`eYXie\e `eeXe[\ki`ccXiÂ?m\i bXek\e#[\kÂ&#x20AC;i bi`k`b\iejlgg^`]k%Ă&#x2C6; â&#x20AC;?Morrissey spelade tidigare i ett band som heter The Smiths och till de fĂśrfattare som inspirerat hans texter hĂśrâ&#x20AC;Śâ&#x20AC;?. Men vad säger det egentligen? En sak som skiljer musik frĂĽn andra konstformer är den populärkulturella revolution som ägde rum pĂĽ 1900-talet, och som fick den västerländska musikhistorien att dela upp sig i tvĂĽ grenar. När ĂĽrhundradet bĂśrjade fanns det bara en linje, en historieskrivning â&#x20AC;&#x201C; det var nyskapande verk som

framfĂśrdes av skolade musiker pĂĽ konserthus som räknades. Den folkliga, populära musiken existerade, men var ansedd som obetydlig i jämfĂśrelse med Debussy, Mahler och Puccini. När ĂĽrhundradet slutade hade rollerna helt kastats om: nu var det populärmusiken som stod i centrum, och konstmusiken handlade mer om att konservera än om att chockera. Att det blev som det blev beror pĂĽ tusen saker â&#x20AC;&#x201C; politiska och ekonomiska fĂśrändringar, framväxandet av ungdomskulturen och konsumtionssamhället, och inte minst uppfinnandet av grammofonen. Men oavsett anledningen har faktumet att musikens populärkulturella gren är mycket starkare än den äldre finkulturella grenen pĂĽverkat musikjournalistiken. Musikjournalister är ofta avskärmade frĂĽn historien pĂĽ ett sätt som litteraturkritiker aldrig kan vara. Och viktigare än sĂĽ: popmusikens kultur i sig uppmuntrar en sĂĽdan historielĂśshet. Popmusikens hjärta bultar fĂśr fĂśrändring, driften att bryta upp och hitta nĂĽgot nytt, känslan av att de äldre släktingarna inte har


 <EJ8EE BCPJ:?86 "Kritiker blir bara den som är misslyckad rockmusiker" hävdas det allt som oftast, utan att någon hittar en källa till citatet.

N Här är ett gäng som gick i andra riktningen Josefin Olausson från Nöjesguiden/Sonic till Love Is All Lisa Milberg från Nöjesguiden till The Concretes och solo Tomas Andersson Wij från Nöjesguiden till solokarriär Chrissie Hynde från New Musical Express till The Pretenders Neil Tennant från Smash Hits till Pet Shop Boys Marilyn Manson från 25th Parallel till solokarriär

N Dessa har hållit båda bollarna i luften samtidigt Mattias Alkberg både Norrbottens-Kuriren och Bear Quartet något att göra med dig och ditt liv. Det är klart att det påverkar musikkritiken. Varje generations kritikerstjärna blir en stjärna genom att befinna sig mitt i sin samtid, att ha koll på samtidens artister och de artister som influerat dem, att prata samma språk som samtidens musikälskare. Varje generation, varje scen befinner sig i sitt eget vakuum. Det är både sorgligt och fint. Under nittiotalet fick vi lära oss att ta popmusik på allvar. Barriären mellan högt och lågt skulle raseras, och eurodisco förtjänade lika långa analyserande artiklar som Radiohead. (Barriären mellan popmusik och konstmusik fick dock förbli intakt.) Under nollnolltalet kom bloggarna som lärde oss att inte ta musik på så himla stort allvar. Det viktigaste var känslan, inte analysen; känslan av att det här är så himla bra, just nu. Det gick snabbare att skriva om ny musik – man behövde inte vänta på papperstidningens pressläggning, man behövde faktiskt inte ens vara anlitad av någon tidning – och genom att ladda upp mp3:or, imbedda YouTube-klipp eller klistra in länkar till Spotify-listor gick det otroligt snabbt för musiken att nå från kritiker/ bloggare till lyssnare. Eftersom lyssnarna själva på ett enkelt och billigt sätt kunde göra sina egna bedömningar blev det också mindre viktigt för skribenten att vara en bra kritiker – det var inte som tidigare, då man läste en recension och gick och köpte en skiva för att bli förbannad när den inte var så bra som kritikern hade påstått. Så i takt med att vårt sätt att lyssna på musik har förändrats har också vårt behov av musikkritik förändrats. Ändå finns det en ganska stor samstämmighet kring att kritiker behövs, även på musikens område, även idag. Någon måste ju leta upp den där nya (eller gamla och bortglömda) musiken, någon måste säga att den är värd att lyssna på, någon måste välja

Kenny Håkansson både Nöjesguiden och The Hellacopters

È8kkjbi`mXfde‚^fek`e^YXiX]iXkk[\k€iepkk €i`e^XgifYc\d%8kkjbi`mXfd\ejb`mXYXiX]i Xkkjb`mYfcX^\kjb`ZbXi[\ek`cc\e€i€eelc€kkXi\% 8kkjbi`mXfde‚^fkYXiX]iXkk[\k€i_pgXk fZ__`ggk€ij‚c€kkXkk]fcb^i[\k^iXk`j%È just den artisten framför en annan. Att kunna göra det urvalet, att vara J.D. Salingers räddare i nöden och fånga in barnen innan de trillar över kanten, det är kritikerns uppgift. Och det är minsann ingen lätt uppgift. Det kräver att man har någon sorts estetisk kompass, att man vet varför man gillar det man gillar och varför man ogillar det man ogillar. Det är just den kompassen som många av dagens svenska musikkritiker saknar. Att skriva om någonting bara för att det är nytt är inga problem. Att skriva om en skiva bara för att skivbolaget skickar den till en är ännu lättare. Att skriva om något bara för att det är hypat och hippt är så lätt att folk gör det gratis. Men att utgå från det skrämmande gamla ordet ”kvalitet”, och låta det kritiska sabelhugget obönhörligen falla över det man hör, det är en annan sak. De flesta ryggar tillbaka inför ordet kvalitet. Det kräver ju någonting av dem, det kräver att man som kritiker garanterar att den här skivan eller den här artisten har något som inte bara är hippt eller säljbart, att artisten

är en bärare av eviga värden. Det kräver att man sticker ut hakan. Och vem vill göra det? ”Jag gillar bara musik, och jag gillar att skriva” säger de defensivt innan de springer tillbaka till sina hål i underjorden. De tar inte sitt ansvar. Att vara kritiker är inte att vara allvetande. Det vore fåfängt om jag skulle påstå att jag ”vet” vad kvalitet är. Men att kämpa med den frågan, att erkänna att den existerar och är viktig, och att ständigt utvärdera sina utgångspunkter och motiv, det är gott nog. Kritikern ska inte vara naiv och distanslös, men han eller hon måste kunna gå upp i känslorna som musiken sköljer över en, precis som vilken lyssnare som helst. Det handlar om en dubbel blick, för att låna en term från feminismen. Det handlar om balans. Förnuft och känsla. Kritik är flummig skit. Vad är det egentligen? Och varför gillar vi det? Varför är kritik viktigt, om det nu är det alls? Det är en filosofisk fråga. Men det är en fråga som kritiker måste ta ställning till. Gör alla kritiker det? Q

Stig Vig både Nöjesguiden och (ett avsomnande) Dag Vag Jon Jefferson Klingberg både Nöjesguiden och Whale (senare Docenterna) Marcus Joons både Sonic och solo Nick Kent både New Musical Express och The Subterraneans Lester Bangs både Cream och solo

N Och dessa stämmer klyschan stämmer på Mick Farren från The Deviants till New Musical Express L-P Anderson från Royal Beat Conspiracy till Sonic Jan Gradvall från ON-Birds till Dagens Industri och Ica-Kuriren, för tillfället Kai Martin från Kai Martin & Stick! till GT Patrik Forshage från diverse hobbyband till Nöjesguiden Märta Myrsten från Florian till DN På Stan

Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 47


DLJ@B















JdXik#Y`cc`^#‚ki‚m€i[ fZ_k`cc^€e^c`^

K

Betygssättning av The Arks In Full Regalia? Okej, eftersom ni tjatar: MUSIK



UTFORMNING



9vJKALJKEL Ariel Pink’s Haunted Grafitti Round and Round sjutumssingel, 4AD/ Playground

Chemical Underground/Border INDIE

THE RADIO DEPT. Clinging to a Scheme Labrador/Border

Det kunde ha blivit ett fiasko. All prestationsångest, all den desperation som föds ur att slänga färdiga låtar i papperskorgen och börja om från början för tionde gången – det kunde ha slutat illa. Så glädjande då att Clinging to a Scheme, radioavdelningens första fullängdare på fyra år, faktiskt är det mästerverk som den förtjänade att bli. Mindre slick än föregångaren men mer sofistikerad än debuten. Allt är perfekt: episka ackordvampar, melodier som hugger tag som isande vindar, svängiga rytmer, smakfulla arrangemang, och så texter som hela tiden befinner sig på rätt sida om bitterhetens gräns. En av årets bästa skivor. –NRFN



POPPERFEKTION

JOHN GRANT Queen of Denmark

Bella Union/Bonnier Amigo

Vem anade det här storverket? Minst av allt John Grant själv, i alla fall. Han hade lagt ner musiken efter The Czars implosion, och tagit jobb som servitör. Men Midlake lurade in honom i studio, och där förvandlade han sina misslyckanden och förluster inte bara till en popskiva utan till ett mästerverk. Med svarthumoristiska texter, briljanta vokalharmonier och snickarglädje i detaljerna är Queen of Denmark pianodriven pop som låter så där simpel och klockren som bara den riktigt komplexa harmonilärapopen kan göra. Upptäck nu eller när skivan placerar sig på allehanda decenniebästalistor om tio år. –PF SVENSKT SVÄNG

Av Johan Angergårds olika popprojekt har Club 8 alltid i mina ögon varit det minst intressanta – mjäkigare än Legends, melodisvagare än Acid House Kings. Men på The People’s Record levererar han och Karolina Komstedt sprudlande sommarpop, rak men smart, och fylld av samma svenne-samba-sväng som fick folk att börja dansa

CD-box, Bear Family/ Border

Sju cd sedan sextiotalshonkytonk från Bakersfield att möta våren med.

G8KI@B=FIJ?8>< patrik.forshage@nojesguiden.se

48 Nöjesguiden • Nr 4 • 2010

Ingen hade klandrat producerande Okkervil River-Will Sheff om han hade valt den enkla vägen här, och än mindre hade någon klandrat Roky Erickson. Lite fuzz, lite träsk och några monster i texterna så hade de varit hemma med det comebackalbum som ingen anade skulle vara möjligt så sent som för några år sedan. Men båda har seriösa avsikter, så istället tar de alla upptänkliga risker och erbjuder hela spektret från just det förväntade – minus monstren – via lättillgänglig småpsykedelisk pop med smidigt blås till de mest stillsamma sånger. De sistnämnda tar utan ångestmetaforer avstamp i gamla fältinspelningar från Rokys internering på Rusk Maximum Security-fängelse för mentalsjuka, och till det adderar Will Sheff med varsam hand akustiska gitarrer och stråkar. Resultatet är årets mest omskakande musikupplevelse. –PF





Hafdis Huld Synchronized Swimmers

Buck Owens Open Up Your Heart



ROKY ERICKSON WITH OKKERVIL RIVER True Love Cast Out All Evil

CLUB 8 The People’s Record

Efter aska kommer sol.



STÖRDA FÄLT-INSPELNINGAR

Finare experimentell softpop finns inte den här månaden.

kommande album, Red Grape/Playground



till Håkan Hellström. Nytt är det inte. Men likväl vill man dricka cava och dumdansa juninatten lång. –EW

KRÖNIKA

he Arks nya skiva In Full Regalia (Artistmagasinet) får en krönika istället för en recension. Det är den värd, proppfull som den är med glamrockhits som ingen tänkte på att skriva 1974. Eller förresten, jo, det gjorde nog folk som Mungo Jerry, Queen, Bryan Ferry och framför allt låtskrivarparet Chinn/Chapman, som låg bakom både Sweet och Suzi Quatro. Allihop har bidragit med väsentliga delar ur sina kataloger till The Ark även denna gång. Men det mest uppseendeväckande med The Arks nya album handlar inte om deras fantastiska förmåga att förvandla de gamla beståndsdelarna till glittrande nutidshits som når såväl Melodifestivalsoffsittare, tonåringar (kanske i lite mindre grad numera) och sentimentala gamla glamfans som undertecknad. Nej, det som verkligen imponerar på alla tänkbara sätt är konceptet för lanseringen av In Full Regalia. Genom att ge ut skivan som bilaga till magasinet The Ark – In Full Regalia, en överdådig fyrfärgsprodukt om 100 sidor och kartongomslag har de säkrat alla baser. Det ger dem möjligheten att oemotsagda och utan kritiska invändningar från journalister tala direkt med sina fans, i några fall genom beställningstexter av Andres Lokko, Jan Gradvall och redaktören Johan Wirfält, och att med glimten i ögat lista allt från sina favoritkonserter till sina högskolepoäng och sin sammanlagda vikt. Det ger dem möjlighet att i avsevärt större format och omfattning presentera hårdstylade livefoton och hyllningar från Nina Persson och nästa Jesus Hank Von Helvete. Det ger dem chansen att förekomma genom att vara explicita med de glamlån och sjuttiotalsstölder som frimärkssamlar-typer som Eder underdånige skivredaktör hursomhelst skulle ha pekat ut. Viktigare än att magasinet inte gör sig särskilt väl via Rapidshare, och dessutom kostar under hundralappen, ungefär som ett internationellt musikmagasin. Och där börjar vi närma oss det geniala, eftersom den distribueras inte bara via utrotningshotade skivbutiker, utan också via Pressbyrån och 7-Eleven. På det sättet når den orter en separat cd-skiva inte ens kommer i närheten av, och kommer utan att bli svettig att sälja mer än någon svensk rockskiva har gjort på minst ett årtionde. Som grädde på moset bakar de in lite turnétjafs i magasinet också, till exempel en kortintervju med förbands-Amanda Jensen, så att de kan kränga den som turnéprogram om det skulle behövas. Smart, billig, åtråvärd och tillgänglig. Det är en sammanfattning som inte bara beskriver In Full Regalia utan förstås The Ark per se. Räkna alltså med succé, efterföljare och varianter. Det här kan bli kul. Q



Labrador/Border









vill, de är inte orsaken till att The National på bara några år har gått från det obskyra till att sälja ut turnéer omedelbart när de offentliggörs. Nej, det är deras förmåga att med mungiporna nedåt mjukt och följsamt smeka vårt vemod på skönast tänkbara sätt med sina mollmelodier för pukor och stråkar som får sådana följder. Med sina nedstämda skildringar av ett grått och regnigt NYC är de här mer deprimerade än någonsin, och mer intagande. –PF







Dylans Blood on the Tracks, med självutlämnande, gitarrer och bitterhet som huvudingredienser. Istället närmar hon sig ämnet från en distanserad, närmast antropologisk attityd och till milda, ödmjuka popmelodier. Det är texterna – och, som alltid, Traceys röst – som är behållningen med denna välgjorda sångcykel. –NRFN FOLKROCK

ANNA VON HAUSSWOLFF Singing from the Grave Kning Disk/ Playground

Det fanns en tid då svensk kvinnlig indiesång var synonymt med adjektiv som försynt, skör och bräcklig. Men dagens indiesångerskor tar mer plats och sjunger fylligt och hänförande. Efter First Aid Kits strålande debutalbum kommer nu Anna von Hausswolff, som gör dramatisk pianopop men inte alls låter som Frida Hyvönen. Snarare som en mer fokuserad Laura Nyro eller en mer intensiv Martha Wainwright. På det mörkaste havets botten ligger de diamanter som är hennes låtar. En tsunami av blues för dem till våra skräckslagna stränder. –NRFN

 ELEKTROPOP

CARIBOU Swim

City Slang/ Bonnier Amigo

För den som har hunnit hämta andan från fläskigt pumpande Odessa är Swim en välkommen fortsättning. Caribiou är på sin tredje skiva ökat elektroniska, men med fötterna djupt rotade i popmyllan. Ekande frasstegringar samsas med de mest delikata små melodier, allt varvat med både tunga och fjäderlätta rytmer. Det är så snyggt att du dör. –EW



FUNK

JAMIE LIDELL Compass Warp/ Border

Räkna inte in Jamie Lidell bland de ändlösa skaror som drar runt världen och sprider sin evinnerliga neooch retrosoul. Hans bakgrund i techno, hans skivbolag och inte minst hans intima samarbete med Grizzly Bear och en lekfull Beck borgar för annat. Visst finns här en hel del soul av gammaldags snitt, men oftare drar det mot hårdare funk. Istället för att luta sig mot Al Green bearbetar Jamie Lidell hellre George Clintons Atomic Dog och Prince 1999 med alla sina elektroniska verktyg. Det är lekfullt och detaljrikt, med till exempelfrijazzflöjter mitt i en smidig Jackson 5-tribut, det är skitigt och svettigt, det är kort sagt autentiskt. –PF

 RAP

YELAWOLF Trunk Muzik mixtape

Alabamasonen Yelawolf är lika bekväm oavsett om han samarbetar med Slim Thug, G-Side, Juelz Santana eller Raekwon. Men det är inte därför man älskar honom – det är för att han är en rappare med en egen röst, en egen stil, en sympatisk outsider. Blixtsnabbt flyter han över de dunkla beatsen, än åker han omkring i sin bil på natten, än röjer han på klubben, allt är en dimma. Och In This Club är en In Da Club för My Bloody Valentine-öron. –NRFN



POP REGNROCK

THE NATIONAL High Violet 4AD/Playground

Här kan folk som Sufjan Stevens, Bon Iver och medlemmar från Arcade Fire trängas hur mycket de



TRACEY THORN Love and It's Opposite Strange Feeling/ Border

Skilsmässoalbum är ingen ny företeelse. Men Tracey Thorn är klok nog att inte ställa sig i kön för att utmana mästerverket, Bob



KANADA KOMPLETT

BROKEN SOCIAL SCENE Forgiveness Rock Record City Slang/ Bonnier Amigo

 THE NEW PORNOGRAPHERS Together Matador/ Playground

Med nya album från Kanadas båda mäktigaste musikkollektiv finns det inte särskilt mycket mer att önska från den nordamerikanska kontinenten. Broken Social Scene har tagit sin melodistarka multilagerindie till John McEntire i Chicago och släppt in folk som Spiral Stairs och Sebastien Grainger bland de vanliga kollaboratörerna Feist, Metric-Emily Haines och Stars-Amy Millan (här för första gången i en och samma låt). Det blir oerhört spretigt och komplext, givetvis, och bedårande. Men det går ändå inte upp mot The New Pornographers, som alltid är så mycket större än summan av sina redan imponerande




9vJKALJKEL

9vJKALJKEL

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Elina Wessman

nrfn@nojesguiden.se

elina.wessman@nojesguiden.se

Lil B What You Doin’ mp3 Lil B från The Pack är en av 2010-talets mest udda och intressanta rappare. Drömska lågbudgetbeats, fritt associerande texter och en närmast manisk produktivitet.

delar. Carl Newman tar med sig sin hypersmarta pop, Dan Bejar sina sjuttiotalshangups, må det vara glam eller symfonirock om det vill, och Neko Case sin gudomliga sångröst, och tillsammans bildar de komponenterna den snyggaste, smartaste och mest kraftfulla pop man kan tänka sig. –PF PROTESTROCK

DUNDERTÅGET Dom feta åren är förbi Razzia/Sony

I sin första engelskspråkiga inkarnation var Hellacopters-Strängens språngbräda obeskrivligt meningslösa med sin klichéfyllda tradrock, och inte heller deras svenskspråkiga debut förra året gjorde några djupare avtryck hos undertecknad. Den här gången är det annorlunda. Fortfarande ägnar de sig åt ohöljd sjuttiotalsfetischism, i vartenda tufft riff, i varenda etablissemangsfientlig textrad och inte minst i Per Åhlins omslagsbild. Men nu åstadkommer Dundertåget något större än bara Nationalteatern- och Motvind-uppdateringar, eftersom deras museala rock’n’roll lyckas engagera, särskilt i det stilbrott som är en balladduett med Nina Ramsby. –PF



GUBBHIPSTERISM

LCD SOUNDSYSTEM This Is Happening EMI

Tappat sin kant har de inte gjort än, hipstergubbarna i bandet bakom nollnolltalets kanske mest träffsäkra soundtrack, låten Losing My Edge. Däremot har de kapitulerat för skivbacksinfluenserna, och börjat fokusera allt mer på ren, rak pop och rock. De elektroniska inslagen är betydligt färre än på föregångarna – ett säkert



The-Dream feat. T.I. F.A.L.A. (Fall in Love Again)

Panda Bear Kommande spelning

från kommande albumet Love King, Def Jam/Universal

Big Boi Shutterbug

från kommande albumet Sir Luscious Left Foot, Def Jam /Universal

No Joy No Summer/No Joy mp3-singel, osignat

på Way Out West 2010

Singeln Love King var okej, men det är först nu när albumspåren har börjat läcka som The-Dreams nya skiva börjar kännas riktigt spännande.

Bättre än senaste singeln Fo Yo Sorrows, om än inte lika magisk som Shine Blockas. Men kom igen nu Big Boi, släpp skivan och sluta teasa!

Distat värre och som hämtat från nittiotalets mest shoegaziga musikkvarter. Duon No Joy gör musik för sommarens kommande monsunregn.

Allt mer säkra rykten gör gällande att Animal Collectives mest begåvade medlem packar material från kommande soloskivan i resväskan och beger sig till Way Out West i sommar. Kan man annat än jubla?

tecken på att kreddvärldens dansscensvurmande har nått inflationsgränsen. LCD Soundsystem levererar som vanligt svidande träffsäkra texter, vilket gör skivan högst lyssningsvärd, även om musiken är aningen tamare än tidigare. –EW NEOSOUL

ERYKAH BADU New Amerykah Part II: Return of the Ankh Motown/Universal

Erykah Badu har odlat sin trädgård, skapat ett funklandskap som hon självsäkert vandrar omkring i. Hon gör musik för sin egen skull, och det känns – även om texterna handlar om kärlek och melodierna går att nynna på är det aldrig låtar som handlar om dig och mig. Snarare är det Erykahs dagboksanteckningar från sitt liv i trädgården. Mitt i all funkpsykedelisk värme finns en distans. Med det sagt: detta är hennes bästa skiva på tio år. –NRFN



AVANTGARDE, FORTFARANDE

LAURIE ANDERSON Homeland Nonesuch/Warner

Den röda tråden från O Superman för snart 30 år sedan är tydlig, och att Homeland med sina uppdateringar av Laurie Andersons kombination av elektronisk konstmusik med samhälls- och religionskritik och pop är så akut aktuell idag säger en hel del om hur länge hon har marscherat med avantgardet, och hur långt fram i den klungan hon hela tiden har befunnit sig. Här minglar låtar som går före i kön på Manhattans hippaste klubbar med John Cage-stipendiater, och strupsångare umgås intimt med Antony Hegarty och Kieran Hebden. Men hedersgästen är samtidsbetraktaren Fenway Bergamot, som föräras både skivomslag och skivans centralverk Another Day in America, och om det synes märkligt att Laurie Anderson för första gången någonsin accepterar att spela andrafiolen bakom en man bör man betänka hans genetiska likheter med henne. –PF



HIPHOP

METHOD MAN, RAEKWON & GHOSTFACE KILLAH Wu-Massacre Def Jam/Universal

1976 släpptes skivan V.S.O.P., en återförening med Miles Davis klassiska sextiotalskvintett, med Miles själv ersatt av Freddie Hubbard, och de nostalgiska jazzfansen jublade. WuMassacre är en modern motsvarighet – tre av de bästa rapparna från nittiotalets största hiphopgrupp gör en skiva ihop, och fansen jublar. Soundet är helt rätt och skivan är fokuserad. Men den håller inte vad den lovar – endast på tre låtar rappar samtliga tre stjärnor. –NRFN



HÅRD BLUES

THE DEAD WEATHER Sea of Cowards Third Man/Warner

De där illavarslande gothtendenserna som kunde anas på The Dead Weathers första album är som bortblåsta här. Istället rockar Jack White och Alison Mosshart så extremhårt att det lockar fram spontan headbanging även vid lyssning till exempel ombord på kollektiva färdmedel, och Jack tar dessutom mera vokalt utrymme än sist. Men entusiasmen dämpas något av att deras rytmiska rock här och där slår över i den värsta av utdöda musikstilar, nämligen funkmetal. Då önskar man hellre till och med gothen tillbaka. –PF



LIVET SOM KONSTVERK

USHER Raymond vs Raymond LaFace/Sony

Liksom Tracey Thorn låter Usher Raymond sin nya skiva handla om äktenska-



pets kollaps. Det finns dock en viktig skillnad: Thorn studerar skilsmässor på håll, Usher har nyss gått igenom en skilsmässa själv. Han är mest intresserad av att slicka sina sår och gå vidare i livet. Det är förståeligt, och att göra låtar om att festa, dansa och ragga borde egentligen vara vanligare på skivor som handlar om de olika faserna i sorgearbetet efter ett förhållandes död. Men skivan skulle ha varit bättre om Usher hade orkat sätta sig i terapistolen mer än i ett par låtar. –NRFN ROCK

JOHNOSSI Mavericks Universal

Den som snöar in på att Johnossi är en trummor-ochgitarr-duo och associerar till andra framgångsrika dito kommer väldigt fel i sina associationer. Det finns nämligen inget i John Engelbert och Ossi Bondes ljudbild som antyder avskalat. Snarare kan deras extrema energinivå skvallra om hur intensivt båda arbetar för sin stora och fylliga rock, lika späckad av finesser som av tryck. De välte P3 Guld-galan med What’s the Point, och även om den är skivans mäktigaste stund är den långtifrån ett enstaka lyckokast. Med Mavericks kommer deras stora genombrott.



RAP

LUDACRIS Battle of the Sexes

Hot Chip feat. Bonnie ”Prince” Billy I Feel Bonnie

Remix

Disco möter folk när Hot Chips I Feel Better får vokalt stöd av Will Oldham. Arthur Russells ande svävar över hela det välsignade köret.

DLJ@B98IFD<K<I

Def Jam/ Universal

Det kunde ha blivit så bra. Ludacris skulle göra ett duettalbum med den underskattade rapparen Shawna med mäns respektive kvinnors syn på sex och relationer som tema, en modern version av Otis Reddings och Carla Thomas King & Queen. Men det ambitiösa projektet kapsejsade när Shawna hoppade av Disturbing Tha Peace. Skivan blev ändå gjord, men som ett vanligt Ludacris-album med en hel del gästartister. Trist. Ludacris låter mer inspirerad än på länge, även om hans självmedvetna entertainer-roll kan komma i vägen för musiken, men det stora problemet med skivan – förutom att Shawna bara är med på två låtar – är att beatsen är för tunna. Luda siktar på radion snarare än dansgolven. Det är därför bara logiskt att samarbetet med Flo Rida, I Know You Got a Man, är skivans bästa låt.



–NRFN

 Robyn Dancing on My Own Hon är tillbaka med en fantastisk stalkerhit.

 Handsnidad Bonnie Prince Billy-vinkork Skivan på köpet. Sa vi inte något om nya försäljningsknep?

 Brian Eno Aldrig har behovet av Music for Airports varit större.

 Detox 2010? Dr. Dre säger att hans nya album släpps i år. Det har han sagt sedan 2004.

 Åttiotalsturné. Vid Alphaville är gränsen för vad nostalgi lurar oss att uppskatta sedan länge passerad.

 Niklas Strömstedt på Twitter Rock bottom.

–PF RETROGANGSTA

STARLITO Renaissance Gangster

KVASIINTELLEKTUELT SKVAL

Det är inte många rappare som lyckas låta totalt coola och tillbakalutade samtidigt som de spottar ur sig minnesvärda textrader som rinnande vatten. All Star, även känd som Starlito, är denna stils mest begåvade artist sedan Snoop Dogg. Han är konservativ: rappar om att varken lita på GPS eller på tjejer som twittrar hela tiden. Den retrovurm som länge funnits för hård New York-hiphop har äntligen fått en motsvarighet för västkustens och söderns rap. –NRFN

Universal

mixtape



OLA JOYCE Happily Suppressed

Ola Joyce pratar gärna om hur han började spela fiol när han var fem, om sin bakgrund som gatumusikant, munk och barpianist i Dubai. Om hur han vandrade Kreta runt i polska lackskor. Som om alla dessa tänkbara influenser per automatik skulle göra hans musik sprudlande inspirerad och lysande originell. Så är nu inte fallet. Slätstruken, sönderproducerad Mika-ripoff ligger närmare till hands. En nästan imponerande antiprestation.



–EW

BEDRÄGERIFÖRSÖK

LOSTBOY! A K A JIM KERR Lostboy! A K A Jim Kerr EarMusic/ Playground

Det är inte alls svårt att förstå poängen med att dumpa den albatross som varumärket ”Simple Minds” är runt Jim Kerrs hals. Det är inte heller svårt att förstå poängen att skaffa artistnamn för den som är så extremt passé som han. Men poängen med att i samma andetag röja sin identitet är svårare att begripa, för att inte tala om poängen med att ändå envisas med samma trötta och svulstiga arena-indie. –PF



Nöjesguiden • Nr 4 • 2010 49


Ă&#x2C6;;\]lcXjk\a\Xej\e aX^eÂ&#x201A;^fej`e_Xij\kk mXi[\j`^eX[\Xm 8c\oXe[\iDZHl\\e%Ă&#x2C6; FOTO: KJELL B PERSSON

Cx_N ZR`a Xv[QN _R]\_a_N_ UN_ _R`a W\_QR[ _b[a \PU ]_NaNa ZRQ Xb[TYVTURaR_ nu tycker jag att du gĂĽr fĂśr lĂĽngt. YN[Q`SÂ&#x2020;__vQN_R \PU `x XNYYNQR `VYVX\[O_bQN_ <PU ZRQ aN[XR ]x Ub_ ZfPXRa  Fast Orka driva med folk som enligt Aftonbladet â&#x20AC;?tros vara psyksjukaâ&#x20AC;?. Snubben 1Â&#x2020;`XNYYR  :v`aR_YVTa TVYYN_ Naa ]YNQQ_N v_ QRa Raa b[QR_ Naa QR V[aR är ju knäckt. Som han den där Jonas BergstrĂśm som leker player trots att han är UN_ V[aR_cWbNa cN_N[Q_N :R[ ]x R[ `x XNYYNQ cx_QNT a_vSSNQR` QR SÂ&#x2020;_ Naa ihop med en prinsessa. PRZR[aR_N QRa UV`a\_V`XN Â&#x2020;T\[OYVPXRa  Det är inte samma sak. Att bli utskälld

 D{K<I 

arg när jag sĂĽg dem fĂśr att de var sĂĽ fula.  Tja. gillar när man uttalar jeans som  Jag â&#x20AC;?chaunsâ&#x20AC;?. Det lĂĽter franskt. Jag gillar Men tja!  allt med Frankrike utom Ribery som ligger med smĂĽflickor. Läget?  man betalar fĂśr sig tycker jag  SĂĽatt länge det känns lugnt. Det är som jag Soft. Var inne pĂĽ expressen.se och de  jävlarna visade nĂĽgot klipp pĂĽ ett gäng brukar säga: Bättre betala fĂśr sex än att bli

sÜndertjackade runkfjortisar som tände eld pü en kanin. Sluta!

ĂĽtalad av sitt ex! SĂĽ du gillar inte Di Leva?

av Alexander McQueen. Jag blev alldeles

estniska ordet fÜr stol är detsamma som

av kungen är ju livsomvälvande. Tror du verkligen att den mannen ens fĂśrmĂĽr säga nĂĽgot när han är upprĂśrd? Hans stammande mĂĽste nĂĽ oanade hĂśjder. â&#x20AC;?N-n-n-n-u f-f-f-ĂĽ-r-d-e-t-v-a-r-a-N-n-OG!â&#x20AC;?. Haha! Som Ruth i Ă&#x201E;nglagĂĽrd! Ă&#x201E;ntligen nĂĽgon som knullar runt i hovet. Det kan de behĂśva. FĂśrresten, har du hĂśrt att de har frusit in Daniel Westlings säd fĂśr framtida bruk?! Du, jag äter.

  

Ă&#x2C6;AX^_Â?i[\?Xjj\8if jmÂ&#x20AC;iX%Gi\Z`jeÂ&#x20AC;i[\ YiÂ?k]Â?ii\bcXdbcÂ&#x20AC;Zbk\ _Xelij`^Ă&#x160;YÂ?^iÂ?mĂ&#x160; fZ_ipebX[\gXeeXe%Ă&#x2C6;

 senaste Efterlyst är jag fÜrresten helt  Ijävla säker pü att jag hÜrde Hasse Aro

svära. Precis när de brĂśt fĂśr reklam kläckte han ur sig "bĂśgrĂśv" och rynkade pannan. Jag sĂĽg ocksĂĽ det, sedan hade trean klippt bort det i webbversionen. Vilket de borde ha gjort med Anna Hibbs genom hela Glamourama. Haha! Vi borde prata oftare. MĂĽste erkänna att jag har haft väldigt svĂĽrt fĂśr dig. FĂśrstĂĽr faktiskt inte varfĂśr du alltid ska behĂśva fĂśrstĂśra stämningenâ&#x20AC;Ś Som du har byggt upp genom ett avancerat rĂśvslickeri! â&#x20AC;Ś det var det jag tänkte säga. Jag har varit sĂĽ upptagen med att skämmas Ăśver dig att jag inte har tänkt pĂĽ att du kanske har stĂśrt dig pĂĽ mig. Om jag har!



   Nej, han är humorlĂśs.  Det fick mig att tänka pĂĽ en sak. Man engelskans ord fĂśr verktyg. Det säger väl  brukar legitimera prostitution med att allt om de där lata balterna? VadĂĽ, det är väl det nya heta. Att inte  ha humor alltsĂĽ. det är världens äldsta yrke. Well, djuren har Ja, tänk att vara fĂśdd i Estland och alltid, sedan stenĂĽldern, varit vĂĽra fiender. Om man med humor menar Stefan och  ha utbildat sig till snickare. Svart Vad är grejen med att det nu helt plĂśtsligt är  Krister har du rätt. Men menar man jobb, lĂĽnga kafferaster och skor inomhus hett att tycka synd om dem? â&#x20AC;&#x201C; vilken drĂśm. intelligens har du fel. Det är aldrig hett att  vara dum i huvudet. du, det är synd om djuren. Djur i  Men  Word. FĂĽ hĂśra ditt bästa skämt. mat är nästan lika äckligt som frukt i Sant. Jag gillar ändĂĽ hans nya  albumomslag. SkĂśnt med nĂĽgon som mat. Den där uppeldade kaninen är det väl pĂĽ den här: Polisen ringer:  Lyssna verkligen synd om. Jag tycker att djurplĂĽgare inte räds Photoshop. "Har du mĂśrdat nĂĽgon?" "Nej", sĂĽ är  borde fĂĽ livstid. man Mats Alm ;pPpPPpPppp Vad fan är det med folk nu? Allt detta  Ja.plĂśtsliga retuscheringsmotstĂĽnd? VarfĂśr Har du sett vad som händer om ett OMG! WTF! ASG! ROFLOL!  djur fĂĽr tag pĂĽ en?   Men alltsĂĽ. Kan du sluta vara en idiot? tror folk att man vill se finnar och pĂĽsar under Ăśgonen? Brassa pĂĽ med tuschen, säger jag. gillar djur. Man fĂĽr inte dra dem i fĂśr att jag är emot mord i sak, och jag är sĂĽ jävla trĂśtt pĂĽ att se  Jag  Nog  Nej, svansen och "hĂĽlla pĂĽ". Vad är din ĂĽsikt men hur genialisk är inte Mats Alms din mun rĂśra sig. I och fĂśr sig kan det väl vara en skĂśn  omväxling med den här â&#x20AC;?naturliga redogĂśrelse fĂśr hur han blev tvĂĽngsmatad angĂĽende genifĂśrklaringen av Alexander  Va? McQueen nu när han kolat? med friterade gamla räkor? De pĂĽstĂĽdda trendenâ&#x20AC;?. Det är ju inte ens eget fel att man gärningsmännen var ju asiater, sĂĽ ingen ser ut som han frĂĽn Mask utan smink. har faktiskt aldrig varit speciellt det här. Nästa  Jag  SĂĽgĂĽngnej,ärvidetgĂśrduintesomomskaffar hade trott pĂĽ honom om han sa att han fĂśrtjust i Alexander McQueen. De fulaste fram Di Leva är i alla fall fan mer lik Cher.  PĂĽ tal om henne, visste du att det hade blivit tvĂĽngsmatad gammalt pulverjeansen jag nĂĽgonsin har sett var designade nĂĽgon snygg människa jag kan konversera potatismos!!!

med â&#x20AC;&#x201C; annarsâ&#x20AC;Ś ja, dĂĽ fĂĽr du spĂś.

NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 4 â&#x20AC;˘ 2010 51


Jeans 399.–

jc.se

Nöjesguiden nr 4 Stockholm  

Stockholmseditionen nr 4 2010

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you