Issuu on Google+

TUMMEN UPP/NER | SEMELTEST | ON STAGE | VAD GÖR DIG GLAD?

Nju:z Glädje


REDAKTIONEN Ansvarig utgivare Chefredaktör Chefredaktör Redigerare Reporter Reporter Reporter Reporter Reporter Reporter Fotograf

Henrik Pettersson Carolina Granholm Moa Persson Robin Bergström Johanna Elisson Emilia Hanson Jonas Holmlund Isabel Karlsson Cecilia Holm Lervik Jonna Hurtig Andreas Sönnergren

Vill du kontakta någon i redaktionen så gör du det genom att skicka ett mail enligt modellen fornamn.efternamn@kgy.se

TILLBAKABLICK

Förra numret

På förra omslaget såg du Patric Lundström som våran reporter Moa hade gjort ett moderiktigt reportage om. Du hittade även massor av krönikor, en julklappsguide och mycket annat i förra numret.

DETTA NUMMER

På omslaget På månadens omslag hittar du Fredrik Glad som blivit utvald till månadens kopparlundare. NJU:Z egna reporter Jonna har gjort en liten intervju med honom som du hittar på sidan 7. Bilden är tagen av Andreas Sönnergren.

Innehåll 4 Ledare 5 Månades kopparlundare: Fredrik Glad 6 Friluftsdagen 8 Så blir du glad i vinterns sista tid 10 Therese Eriksson: Hemma från Egypten. 12 Vad gör dig glad? 14 On stage 15 Tummen upp/ner 16 Krönika: Lycka på fyra ben 17 Semeltest 18 Presentation av Nju:z-redaktio nen

VILL DU GE OSS

FEEDBACK? Skicka då ett mail till njuz@kgy.se så kanske just din insändare publiceras i tidningen

NJU:Z 3


Glädje

sprider glädje

För några veckor sedan läste jag en notis i VLT om en tjej som uppmanade alla Västeråsare att sprida glädje omkring sig. Ett leende på läpparna räcker långt för att omgivningen ska muntras upp en aning. Så därför tycker jag att alla ni Nju:z-läsare hänger på denna trend för att skapa en gladare stad. Just nu kan det vara svårt att se någon glädje i att snön aldrig försvinner och att termometern bara visar minusgrader. Men försök att låta de här sista veckorna på vintern vara alldeles så där toppenbra som du bara vill ha dem. Kryp upp i soffan och dega en hel eftermiddag om du vill det. Drick O´boy med alldeles för mycket O´boy-pulver i. Använd pulkan som en snowboard ner för pulkabacken (OBS! Hjälm och eventuellt andra skydd kan vara nödvändigt). Ha en snögubbetävling med dina vänner. Eller varför inte hälla lite varmt vatten på snöhögen utanför huset, för att skynda på smältandet lite? För det är ju nämligen så. Att om du själv mår bra genom att göra saker som du tycker om och blir glad av. Har du lättare att göra dina vänner på bra humör också. Vi på redaktionen kände att ett nummer med ledordet ”Glädje” skulle vara väl till pass vid den här tiden på året. Vad passar därför inte bättre än att vi har utnämnt Fredrik Glad som Månadens-Kopparlundare? Några elever har fått provsmakat och tagit reda på vilka semlor som är godast i stan. Resultatet av testet hittar du på sidan 17. Två frågvisa reportrar har smugit omkring på skolan och hört efter vad som får eleverna på gott humör. Hur kul vi hade på friluftsdagen finns naturligtvis också med. Det och många andra små godbitar hittar du i detta nummer. Har du tagit åt dig av det jag skrev högst upp? Nej förstod väl det. Men kom igen. Lova mig att efter du har läst igenom tidningen, går ifrån datorn med ett leende på läpparna. Lova.

Emilia hanson

NJU:Z 4


Fredrik Glad Månadens kopparlundare Mannen, namnet, legenden. Fredrik Glad är månadens Kopparlundare. Hur ser en vanlig morgon ut för dig? Inte speciell, jag vaknar, äter frukost, går till skolan. Vad är din dolda talang? Jag spelar gitarr. Vad har du i din taco? Majs, gurka, lök, salsa, ost och såklart köttfärs. Ett ord du använder dig alldeles för mycket av? Fan! Nämn en person du beundrar eller ser upp till? Tim McIlrath. (Frontfigur, sångare och gitarrist i bandet Rise Against) Finns det någon filmkaraktär som påminner om dig? Robin Hood. Tre ord som verkligen INTE beskriver dig? Osocial, dum och ondskefull Vad sjunger du i duschen? Allt med Rise Against Ditt bästa tips för att hålla sig glad? Bara ha en positiv syn på livet! Hur uppfyller man sina drömmar? Genom att kämpa och aldrig ge upp! Första tanken om KG? Frihet! Hur hamnade du här? Jag gillade radiostudion så pass mycket!

5 snabba med glade Glad Blond eller brunett Morgon eller kväll Glass eller godis Mobil eller dator USA eller England

Text: Jonna Hurtig Foto: Andreas Sönnergren

NJU:Z 5


Jonathan Nilsson, Daniel Öhrndalen och Olof Aldsjö. Foto: Carolina Granholm

Friluftsdagen Friluftsdagen 2011 är avklarad och som alla år har eleverna kunnat välja mellan Romme och Björnö, men i år blev det även ridning! Björnö är det alternativ som skolan erbjuder som är helt gratis, men behöver inte alls vara det tråkigaste valet. Där kan man få prova på att åka långfärdsskridskor, om isen til�låter det, pulkaåkning om det finns snö i backen, gå en tipspromenad om man vill gnugga sina geniknölar eller bara småprata med de andra kring den värmande brasan. - Jag valde Björnö för att det var gratis, men också för att jag trodde det skulle vara mest folk här och det är roligare, berättar Sebastian Bartek, åk 1. Det var runt 40 stycken som åkte till Björnö i år för att åka pulka och grilla hamburgare.

NJU:Z 6

- Jag kunde inte åka till Romme för jag kan inte ta skidorna på tåget och hade ingen skjuts, säger Alec Malmborg Nash, åk 1. Jag har redan åkt långfärdsskridskor och pulka och ska snart gå tipspromenaden. Alec skulle beskriva dagen med låten Beautiful day med U2 även om han inte åkte till Romme.

”Jag ska gå till ett fik och dricka varm choklad!” Till lunch fick alla hamburgare, vegetarianerna fick vegoburgare, som Carina och Jim grillade och KG andan spred sig som en löpeld bland elever och lärare. Daniel Öhrndalen, åk 3, har vart på Björnö året innan på friluftsdagen men kan inte minnas vad han gjorde första året. I år voltade han, av glädje kanske? El-

ler bara en misslyckad pulkaåkning? Daniel tävlade även mot läraren Henrik Pilerud i pulkaåkning, en jävig domare utnämnde Daniel till vinnare. Rikard Marklund var även på plats på Björnö, vilket han berättar glatt att det har han vart varje år och tänker även fortsätta vara! Han ser Björnö som sitt andra hem och älskar kamratskapet som finns där. När Rikard skulle beskriva dagen med en låt hade han svårt att välja en låt och fick även med sig sina kollegor och elever som var på plats. Resultatet blev en spotifyspellista som du kan hitta en länk till på vår facebooksida. Det här var Nadja Ekholms, åk 3, första friluftsdag. Första året var hon sjuk och andra året var alla tåg inställda så hon kunde inte ta sig till skolan. - Idag ska jag åka pulka, gå tipspro-

menaden och gå till ett fik och dricka varm choklad, berättar Nadja med ett stort leende. Dagen avslutades med en överraskning som Carina hade fixat, det blev grillade marshmallows. Förutom Björnön och Romme så fanns det, som sagt, ett alternativ som ridning också, även om det var väldigt osäkert och eventuellt till en början. Men visst blev det av och vi var 21 stycken Kopparlundare som på torsdagsmorgonen begav oss ut till Stora Ekeby för att testa färdigheterna på hästryggen. Vi blev uppdelade i två grupper, de erfarna och de mindre erfarna, för att rida i två omgångar. De som inte red fick gå rundtur på stallområdet, göra sitt bästa i den omöjliga tipspromenaden, stå vid grillen och värma sig eller kolla på de andra i ridhuset. Vi fick bekanta oss med


bland annat Lilla Gubben, Ior, Pomperipossa och Afrika, som förövrigt absolut inte ville ha några närmanden bakifrån. Daniel Westerholm var en av lärarna som fick följa med ut till ridanläggningen, trots allergi mot hästar. Men Daniel var nöjd och tog direkt till sig rollen som grillmästare. Där gjorde han ett riktigt bra jobb och grillen blev bara mer och mer populär allteftersom tiden gick.

”Bästa friluftsdagen någonsin” För frös gjorde vi, men många kommenterade att det här var nog den bästa friluftsdagen någonsin och för vissa anonyma treor var det också den första de velat vara (och faktiskt varit) med på. Många blev hästfrälsta och fick mersmak för ridning. Beatrice Ekberg var en av dem som tidigare ridit i flera år, som efter dagen började fundera starkt på att ta upp ridningen igen.

- Om jag nu fixar körkortet blir det ju inga problem med skjuts och sånt… Men Beatrice var långt ifrån den enda med ridning i sikte. Planer om kollektiva hästköp och ridläger till sommaren, pratades det för fullt om. Vår alldeles egna idrottslärare Annica Fredell, som också hängde med ut till Stora Ekeby, berättade om en resa till Brasilien med ridning på stranden och att man där kunde bli med häst i två timmar för 20 kronor. Behöver det tas upp var diskussionen slutade? - Jamen, Brasilien i sommar då? En liten mängd av Kopparlundens elever följde med upp till skidanläggningen Romme på friluftsdagen. Vädret blev inte så bra som man hade hoppats på, en grå himmel och snöfall visade det sig att bli för dagen. Dock så stoppade inte vädret någon och alla tog sig genom dagen i en eller flera av Rommes 23 nedfarter.

1. Varför valde du att åka till Romme på friluftsdagen? 2. Vad åker du för något i backen och när lärde du dig åka? 3. Hur ser en riktigt bra skiddag ut för dig?

”Jag lärde mig att åka skidor i fyran.” Sara Söderberg 1. - Det var många av mina kompisar som skulle åka så då ville jag också åka dit. Sen så gillar jag att åka skidor också. 2. - Jag åker både snowboard och skidor. I Romme åkte jag skidor som jag lärde mig när jag var 5, 6 år någonting. Vi åker vartenda år till Sälen på sportlovet. 3. - Ungefär 5 minusgrader, ingen blåst, strålande sol och en blå himmel.

Maja Lindblad 1. - För att det är roligt att åka skidor. 2. - Jag åker skidor och lärde mig att åka när jag gick i sexan. 3. - Det ska vara ungefär 2 minusgrader ute, växla mellan lite molnigt och lite soligt. Sen så ska det var vindstilla. Joshua Bulagna 1. - Jag valde att åka till Romme för att jag tycker om att åka skidor. 2. - Åker både snowboard och skidor. Jag lärde mig att åka skidor i fyran och snowboard började jag med förra året, så jag lär mig fortfarande av att åka det. 3. - Det ska vara så pass varmt så att man inte behöver frysa, sen så ska det vara soligt med ingen blåst och bra snö. Text: Carolina Granholm, Cecilia Holm Lervik och Johanna Elisson.

Sebastian Bartek och Alec Malmborg Nash. Foto: Carolina Granholm

NJU:Z 7


HEMKOMMEN .

FRAN ETT ANNAT EGYPTEN THERESE ERIKSSON JOBBADE SOM SNORKELGUIDE I TURISTSTADEN HURGHADA I EGYPTEN NÄR DEMOSTRATIONERNA BRÖT UT. NU ÄR HON TILLBAKA I VÄSTERÅS OCH TILL MINUSGRADERNA. NJU:Z TRÄFFADE DEN HENNE OCH FICK HÖRA HENNE BERÄTTA OM EGYPTEN. TEXT OCH FOTO: MOA PERSSON

NJU:Z 10


När Nju:z träffar henne har Therese varit hemma i en vecka och den Egyptiska presidenten har precis avgått. Jag hade tänkt stanna säsongen ut och komma hem i april eller maj men nu blev det inte så vilket jag tycker är jättetråkigt, säger Therese. För Therese var upproren aldrig läskiga. Det enda hon märkte av var att det var en väldigt tryckt stämning. I Hurghada så demonstrerade väldigt få, och när de gjorde det så gick de bara fram och tillbaka på några olika gator. Det var aldrig någon hotfull stämning, berättar hon. Protesterna fortsatte och affärerna hade öppet allt kortare, de stängde allt tidigare från att ha öppet till 23.00 till att ha öppet till 19.00. Staden som alltid var öppen och ljus blev helt plötslig mörk och tyst. Ett utegångsförbud infördes men det följdes bara av turisterna berättar Therese.

”Jag ska satsa på att åka tillbaka nästa säsong” Folket i Hurghada var ledsna över att protesterna startade och turisterna åkte hem. Det är nästintill bara fattiga män som jobbar med turismen och pengarna de tjänar skickar de oftast hem till sin familj som brukar bo i någon av de större städerna. När turisterna försvann, försvann också alla jobb, förklarar hon. Protesterna var det enda folk pratade om. Alla tittade på den engelska nyhetskanalen BBC för att hänga med vad som egentligen hände i Kairo. Under ett par dagar stängdes internet ned, i ett försök av regeringen att få slut på protesterna. - Det var jättejobbigt, allting sköts ju genom internet. Alla bokningar på hotellen sköts genom internet, och det är genom internet jag har haft kontakt med folk hemma så blev allting kaos. När alla turister åkte hem så åkte också Therese hem. Hon blev erbjuden en gratis hemresa vilket hon beskriver som en stor lättnad. Hemma i Sverige ska hon nu börja söka jobb. Kan du tänka dig åka tillbaka till Egypten? - Absolut! Jag har tittat på flyg ner redan, men inga flygbolag flyger ner dit, så jag ska satsa på att åka tillbaka och jobba igen nästa säsong, svarar Therese glatt.

NJU:Z 11


Linn Krouthén, åk. 2 - När jag ser andra som är glada och när de delar med sig av glädjen!

Sebastian Bartek, åk. 1

Daniel Öhrndalen, åk. 3

- Andra personer.

- Pengar och min katt!

Vad gör dig glad? En enkät gjord av Moa Persson och Emilia Hanson

Maja Lindblad, åk. 1

Linus Engström, åk. 2

- Choklad, musik och att vara med vänner.

Emelie Ekblom Carlsson, åk.3 - Vänner och musik.

- Mat! Det är det bästa jag vet.

Simon Green, åk. 1 - Åka longboard, vara med mina kompisar och flickvän gör mig glad. Spela med mitt band gör mig också glad!

Amanda Wendelstam, åk. 2 - Att springa, när endorfinerna flödar. Härliga människor. Mina vänner och familj. Och GLASS!


Jonathan Nilsson, åk. 3

Mimi Sawyer, åk. 1

Emil Högberg, åk. 2

- Film.

- Roliga tv-program!

- Det finns mycket saker, som till exempel en gratis fika hos Pierre. Det händer ju inte så ofta, därför blir man extra glad!

Johanna Fundelius, åk. 3

Brandon Welez Mira, åk. 2

Nadja Ekholm, åk. 3

- När jag umgås med människor som är glada, det smittar av sig!

- Fina tjejer med stora rumpor när jag kommer till skolan. Och sen att jag får lära mig någonting.

- Vänner.


ON STAGE

Text och foto: Carolina Granholm

NJU:Z 14

Varje år får andra års eleverna sätta upp en pjäs på engelska där de själva skrivit ett eget manus utifrån en bok som de läst. De bygger dekorerna själva som används i scenframträdandet. En del av scenen spelas in och en annan uppträds på scenen. I år blev det Animal Farm skriven av George Orwell som klass09 gjorde en egen tolkning av. För en person som aldrig läst den boken kan det vara svårt att hänga med i handlingen, men det finns några viktiga personer att komma ihåg och en av dem är Napoleon, som hade en väst på sig, som är en gris i grundhistorien som i pjäsen fick symbolisera nörd. Sedan hade vi en ”bad guy” som säger sig ska hjälpa de andra på farmen, i vårt fall skolan men det får inte den effekten som eleverna (djuren) hoppats på som hade en svart skinnjacka. Att gå ut och spela teater inför en publik kan vara jobbigt, och att göra det på engelska gör det inte lättare. Att så många elever går upp och gör detta varje år är väldigt bra, och att göra detta efter en sådan kort tid som fem veckor är även det imponerande. Manusen ska synkas, dekorer skall byggas, filmerna ska filmas och redigeras och repliker ska nötas.


Tummen upp för…

Solsidan. Är det någon i Sverige som inte sitter bänkad framför tv:n på söndagskvällarna? Det populära humorprogrammet är ett toppenbra avslut på veckan och en ännu bättre start på den nya veckan. ”Såg ni Solsidan igår?” är standardfrågan vid lunchen på måndagen. Låt det förbli så ett bra tag framöver.

Vad är tummen upp och tummen ner för dig? Gå in och tyck till på vår Facebook-sida, Nju:z kort och gott.

Tummen ner för…

Sura busschaufförer. Stressad och trött småspringer du till bussen. Busskortet ligger såklart längst ner i väskan eller så fryser fingrarna sönder när du knappar på mobilen för att skicka efter en biljett. När du sedan kliver på och möts av ett Stone-face till chaufför blir inte saken bättre. Ett glatt ”Hej” från din sida hjälper inte heller. Personen som sitter bakom ratten verkar ha ett tusen gånger värre morgonhumör än dig själv. Ett litet leende från föraren är väl inte för mycket begärt? Det skulle nog glädja många morgontrötta människor. Text & Foto: Emilia Hanson


LYCKA PA FYRA BEN En krönika av Isabel Karlsson

N

är temat ”glädje” spikades för den här månadens nummer av N:juz utbrast min vän Cissi ”ååh Bella, du måste ju skriva om dina katter!” och jag tänkte ”jaaa det måste jag ju!”. För finns det någon människa som inte blir glad av ett djur? Finns det någon känsla som går upp emot den man får av sitt djur när man kommer hem efter en lång dag, smäller igen dörren, andas ut och tänker ”fan, jag måste ha en fet powernap” och ska just gå iväg och dö och precis då möts man av (i mitt fall), två lurviga bollar som ska föreställa katter som nästan tävlar om vem som skall nå mina fötter först. Och sedan, när den ena sätter sig framför mig och börjar jama för att hon måste ju få mat, herregud annars svälter hon ju (med en vikt på 8 kilogram) ihjäl! Hur kunde jag lämna henne i morse med bara ena skålen fylld med mat när det faktiskt finns två? Och när den andra lite mer korkade av dem börjar slicka på mina strumpor och kastar bollar in i alla skor han får syn på (som han sedan aldrig lyckas få ut). Ja, hur idiotiska och små hjärnor de än må ha så finns det inget mer unikt och vackert som ett djur, i synnerhet katter men också givetvis alla andra sorters pälsklädda krabater som fyller upp ett hjärterum någonstans i något hem där han eller hon blivit den sista pusselbiten för den familj som haft turen att lyckats få just honom eller just henne. Jag fick min första katt när jag var åtta år gammal. Linus. Min gråblåa, lurviga prins som jag bara fick gosa med i tre månader, sedan uppdagades det att min bror var allergisk och Linus blev tvungen att flytta. Jag vet inte hur mamma lyckades med att få mig att överleva den dagen han hämtades av sin nya familj i Hökåsen. Jag grät och grät och grät och jag fortsatte att gråta i dagar, nätter, dygnet runt, överallt för att min älskade kisse tagits så hastigt ifrån mig. Men mot alla odds så överlevde jag den traumatiska händelsen och blev bästis med vår grannes bondkatt; Putte. Han var svartvit, tjock och inte alls lika vacker

NJU:Z 16

som Linus egentligen, men han var speciell och ingen katt kan ju faktiskt vara ful. Vi blev homies så det bara skrek om det. Han hängde i min luva när jag pluggade, låg i mitt knä när jag kollade på TV, åt mat när jag gjorde det. Vi var oskiljaktiga helt enkelt. Och visst blev min granne sur för att jag fått ett sådant starkt band till hennes katt men både jag och Putte brydde oss inte så värst om det och fortsatte hänga oavbrutet. Sedan kom den dagen när jag hittade honom i en buske efter att han varit spårlöst försvunnen i fem dagar. Hunden i huset mitt emot hade bitit honom i bakbenen och Puttes liv gick inte att rädda utan att han skulle få lida under hela sin resterande tid på jorden, därför avlivades han dagen efter och det var nästan värre än när jag förlorade min egen Linus. Jag slutade aldrig att gråta; jag grät när jag åt, jag grät när jag var i skolan, jag grät när jag skulle sova, jag grät när jag vaknade. Ingen i min omgivning förstod varför jag grät över grannens bondkatt förutom mina två bästa vänner som kände en nästintill lika djup sorg som mig, för de visste hur mycket han betytt för mig. För nästan exakt två år sedan läkte den där lilla delen inom mig som stått tom så länge. Jag skulle äntligen få katt igen – och inte bara en, utan två. Min brors allergi hade växt bort och det var inga som helst problem för oss att skaffa katt. Jag, mamma och pappa tog bilen till Stockholm och hämtade Pirum och Piraten som snabbt fick byta namn till Nisse och Ester (som egentligen borde heta Solveig på grund av hennes beigegula fläck som sträcker sig runt hela vänstra ögat). Ester, snart tre år gammal, är den smarta, kvicka, lite tillbakadragna, tjocka katten med alldeles för korta ben med tanke på hennes mage som hänger allt närmre marken dag för dag. Nisse, tre och ett halvt år gammal, är den där förnäma helraskatten (ragdoll) som tror att han är störst, bäst och vackrast. Och visst är han otroligt fin med sin vita päls med gråbruna mönster, rosa nos och klarblåa

ögon, men störst och bäst – där går gränsen. Han är den mest korkade katt jag stött på i min livshistoria. Vanliga saker han brukar sysselsätta sig med är att sitta i fönstret och slå på fönsterrutan mot kråkor han ändå aldrig kommer att fånga (och i själva verket är otroligt rädd för), försöka äta skinkbitar som Ester lämnat på golvet men efter tio minuter ger han upp då han bara lärt sig slicka och inte tugga och skinkbiten har inte rört sig en millimeter från golvet. Han brukar också springa emot en när man tittar på TV och tvärnita för att sedan vända och springa iväg (då vill han leka jaga), han tycker också om att titta på ishockey, vara ute i timmar och försöka fånga ett byte och sedan komma tillbaka med en fjäder han hittat i skogen och är så stolt över som bara en katt kan vara med sträckt hals och ivrigt vill visa upp den för att få beröm. Det som dock är mest utmärkande för Nisse är ändå hur han måste fötts i fel kropp. Han älskar att leka apport och brukar ofta sätta sig någonstans och säga ”voff!” till en dörr eller en vägg eller något annat som kan vara skrämmande för en stor och stark (feg och liten) fyrbent kissemiss. Ja, kära läsare. Det spelar nog ingen roll hur mycket jag försöker framhäva eller förklara mina katters egenskaper, för det som är så otroligt fascinerande är att man kan lära känna en katt så djupt och han eller hon kan lära känna dig lika mycket, att ert band helt enkelt blir till ett sådant där obeskrivligt som egentligen är helt onödigt att ens försöka förklara (varför försökte jag) eftersom att det helt enkelt är sådär unikt som jag tror att alla djurägare känner. Det enda man vet säkert är att ingen djurägare kan må sämre av sitt djur utan från det får man bara tonvis med kärlek, kärlek och kärlek. Och så galet mycket lycka. Och glädje. Och gemenskap. Och skratt. Och minnen. Och kärlek, kärlek, kärlek. Och lycka. Absolut mest lycka.


te st as

ml or

Se

Rahma Jamal, Emelie Gunnstedt, Gustav Nyberg och Nicolina Magnussson.

Foto: Emilia Hanson

Semlans historia Semlan åts från början enbart på fettisdagen under påskfastan (”fastlagen”) i större delen av landet. Senare, när svenskarnas intresse för fastan minskade, blev det tradition att äta den varje tisdag under fastans sju veckor. I Skåne åts dock fastlagsbullen enligt traditionen enbart på fastlagssöndagen, senare även veckorna före. I dag börjar bageritillverkade semlor säljas strax efter jul (ibland till och med före jul) och finns tillgängliga varje dag fram till påsk.

Foto: Emilia Hanson

4

Nu såhär när allahjärtansdag är över och fettisdagen nalkas tyckte vi på Nju:z att det var dags för att bestämma på vilket bageri som har de bästa semlorna. Därför tog jag en tur ner på stan till minne av den av semlor avlidna Kung Adolf Fredrik och köpte semlor från 4 olika bagerier. Jag lånade även in ett gäng oberoende testare från 1an och 2an och satte igång med testet.

Kopparlundens Bageri Pris: 25 kr

Utseende: För liten

Snittbetyg: 1.5

Semlan hade gott bröd men grädden var vattnig ansåg testpatrullen, mandelmassan smakade dessutom diskmedel. Den var liten och inte prisvärd. 10 kronor hade passat bättre.

Systrarna Eriksson Pris: 25 kr

Utseende: Perfekt

Snittbetyg: 4

Denna semla ansågs vara Jättegod, den hade bäst mandelmassa av alla! Helt klart prisvärd.

Ica ettan Pris: 17 kr

Utseende: Dåligt

Snittbetyg: 1.5

Testarna tyckte att denna semla hade gott bröd men det var allt. Grädden var äcklig, mandelmassan var sur och florsockret för mycket. Den var inte prisvärd, 10 kronor hade varit bättre.

Chantal's Pris: 20 kr

Utseende: Stor och bra

Snittbetyg: 3.5

Denna var torr men hade god grädde och tjockt bröd. Den var prisvärd.

Text: Jonas Holmlund

NJU:Z 17


Fakta/Moa Persson

Fakta/Carolina Granholm

Moa är en av våra chefredaktörer. Hon går i årskurs 3 och är 18 år. Det som ingen annan gör i Nju:z gör Moa, till exempel kalla till möten, ha sista ordet av vad som får vara med i tidningen och håller ordning på vad alla ska göra när de inte kommer ihåg det, tillsammans med Carolina då. Självklart så är Moa även reporter och fotograf.

Carolina är den andra av chefredaktörerna för Nju:z. Hon går i årskurs 3 och är 19 år. Det som gör henne glad är att vara med andra människor, lyssna på bra musik, genomtänkta saker och så klart när saker och ting går bra.

Moa blir glad av glada människor, söta sms, grymma konserter och riktigt roliga utekvällar.

Förresten! Carolina har precis som alla andra i Nju:z en hemlig egenskap: Hon kan flyga! Berätta inte det för någon.

Så var det dags, hemlisarnas hemlis, Moa är sjukt nyfiken. Hon vill veta allt om allt och det värsta hon vet är att känna sig okunnig.

Isabel Jonas

Robin

Carolina

Jonna

Moa

Johanna

Emilia

Fakta/Robin bergström

Fakta/emilia Hanson

Robin är 16 år, 17 i mars och går i årskurs 1. Om du undrar vad han gör i Nju:z så är det precis det du kollar på. Han har designat, layoutat och redigerat vartenda litet hörn av det du ser. Melodifestivalen/Eurovision Song Contest, vänner, sommar, spontanitet och familjen är sådant som han blir glad av.

Emilia går i årskurs 2, är 17 år och född 1993. Hon arbetar som fotograf, reporter, krönikör, ja, precis det som faller henne in. That 70’s show, hennes glada vänner och träning är saker som gör henne glad. Vi på Nju:z-redaktionen måste även tillägga att hon är bäst av oss alla när det kommer till att organisera sitt arbete.

En liten hemlis som han har är att han väldigt ambitiös även om det kanske inte märks hela tiden. Frågar du honom får inget göras halvdant ska det göras så ska det göras så fulländat, stort och perfekt som möjligt. Men som sagt det är en hemlis så dela den inte på Facebook.

Och självklart har Emilia också en liten hemlig egenskap. Hon har ett extremt långtidsminne och bildminne. Hon har väldigt lätt för sig att komma ihåg hur främlingar ser ut. Hon kan till och med komma ihåg vad hon hade på sig på midsommarafton för åtta år sedan.

foto: Andreas Sönnergren

Andreas Cecilia


Fakta/Cecilia Holm Lervik

Fakta/Isabel Karlsson

Cecilia med det dubbla efternamnet går i trean och är 18 år. Hon är främst reporter på Nju:z men när hon känner för det som är hon också krönikör. Hon blir glad när hon får planera sommaren med härliga människor.

Isabel är 18 år och går i årskurs 3. Det hon gör i Nju:z är att skriva så att fingrarna glöder. Hon blir superglad av O’boy choklad och glada människor.

En jäkel på dansmatta är hon också, men det är en hemlis så berätta in det för någon.

Sjunger med stängd mun gör hon också, men du vet förmodligen redan att det är en helig hemlighet.

Fakta/Johanna Elisson

Fakta/Jonas Holmlund

16 år är Johanna och går i årskurs 1. Det hon gör för Nju:z är att skriva artiklar, att vara reporter alltså. Saker som gör henne glad är att stå i ett folkhav på en konsert och sjunga med till den bästa musiken.

Jonas är 18 år och går i årskurs 2. Att skriva är hans uppgift i Nju:z och han skriver allt möjligt. Teater, fred, CISV och Blender är saker som gör honom glad.

Johannas lilla hemlighet är att hon är mästare på att baka morotskakor. Så om du frågar henne så kanske du får en liten kaka. Men berätta inte för någon, för du vet väl att det är hemligt?

Han har en egenskap som är att han är väldigt tolerant mot olika kulturer och folkgrupper. Men den är ju som vanligt hemlig så sprid den inte vidare.

Fakta/Jonna Hurtig

Fakta/Andreas Sönnergren

Jonna är 16 år men fyller 17 i juni. Hon går i årskurs 1 och när hon inte koncentrerar sig på skolarbete så skriver hon för allt vad hon orkar till Nju:z. Hon är en syster som hon blir väldigt glad av. ”Hon är sån där konstig, dryg sak som pratar om saker hon inte har en aning om. Ibland ger hon mig de sötaste små presenterna, helt spontant. Love her!”, säger Jonna.

Andreas är 16 år och går i årskurs ett. Fotografering är hans uppgift för Nju:z. Det finns en liten enkel sak som gör honom glad och det är solen. Så nu kan det väl bli vår så Andreas blir glad, eller?

Jonna har faktiskt namn skrivna på insidan av ögonlocken. Eller ja, nästan i alla fall. För hon kommer ihåg namn som att dem vore skrivna där. Hon kan komma ihåg namn på personer hon intervjuat för ett halvår sedan. Det tycker Jonna kan vara lite obehagligt ibland. Men hennes hemlis är ju så klart en hemlis.

Andreas är lite hemlighetsfull av sig så när vi frågade vad han har för hemlig egenskap så svarade han: ” Om jag säger den, är den ju inte hemlig längre?” Och det är ju sant.

Sammanställning av texter: Robin Bergström


Februari Nju:z