ledare
Solveig Bergman pol.dr. och direktör för NIKK
Nolltolerans mot könsrelaterat våld
D
en nordiska välfärdsmodellen – med jämställdhet som en integrerad del – betraktas ofta, särskilt utanför Norden, som ett lyckat socialt ”experiment” och en förebild för resten av världen. Denna syn behöver nyanseras och modifieras. Trots en starkt uttalad jämställdhetsideologi med förankring i såväl lagstiftning som i vardagslivet har vi ingalunda lyckats utplåna det könsrelaterade våldet. Tvärtom kan just den grundmurade myten om att vår jämställdhet i alla avseenden är ”världsbäst” ha bidragit till att osynliggöra våldet. Det frivilliga arbete, som den feministiska rörelsen i västvärlden – också i Norden – igångsatte på 1970-talet med kvinnojourer, kriscentra och självhjälpsgrupper, synliggjorde våldet, som fram till dess varit tabuiserat och ansetts ”privat”. Mäns våld mot kvinnor blev ett synligt socialt problem och en jämställdhetspolitisk fråga, som politik och offentlighet började fokusera på. Sedan 1990-talet har könsrelaterat våld lyfts fram på den politiska dagordningen i FN, Europarådet, EU och det nordiska samarbetet. I det nya nordiska fyraåriga samarbetsprogrammet Jämställdhet skapar ett håll bart samhälle, fastställs ”nolltolerans mot könsrelaterat våld” som ett prioriterat och genomgående tema. Temat är synnerligen välvalt. Nu behövs en konkretisering av samarbetssatsningar och aktiviteter. Det är viktigt att detta sker i en dialog mellan praktiker och politiker, men också med forskarvärlden. Vid sidan
av det praktiska arbetet krävs problematisering, teoretisering och begreppsutveckling. Nordiska mötesplatser för forskare och praktiker kan ge utrymme för nya infallsvinklar och erfarenhetsutbyte. I internationella sammanhang är Norden ett särskilt intressant objekt för forskning om kön och våld på grund av glappet mellan den officiella nordiska jämställdhetspolitiken och den våldsamma verkligheten. Innanför vår region kan komparativa studier om förekomsten av våld, de uttryck våldet tar och samhällets åtgärder för att minska våldet ge information inte bara om de gemensamma dragen i Norden utan också om hur länderna skiljer sig från varandra.
Ett nordiskt forskningsprogram Kön och våld finansierades av Nordiska minister rådet under första hälften av 2000-talet. Programmet bidrog till att bryta väg för nya perspektiv inom våldsforskningen och visade på ett behov av att säkra kontinuiteten i forskningssamarbetet. På senare år har nya frågor lyfts fram, som det också är skäl att diskutera på ett samnordiskt plan, till exempel våldets koppling till etnicitet, social klass, ålder och funktionshämning, kvinnors våldsutövande och våld i sam könade relationer. Tiden är mogen för ett nytt nordiskt forskningsprogram på temat kön och våld.
NIKK magasin 1.11
31