Page 27

Tema: Familjepolitik

I Sverige, Norge, Danmark och Island har spermadonatorn vid en insemination inga som helst rättigheter eller skyldigheter gentemot barnet. Däremot krävs det att det finns en annan person i mammans liv, en sambo eller en registrerad partner/äkta maka/make, oavsett den andra personens kön. Här ställs kärnfamiljsidealet – tanken att barnet ska ha två föräldrar som lever tillsammans vid tidpunkten för inseminationen – över det heteronormativa idealet att ett barn nödvändigtvis ska ha två föräldrar av motsatta kön. I Finland däremot har lagstiftarna utgått från barnets rätt till en far, oavsett om mannen lever med barnet eller inte. En spermadonator kan i vissa fall välja att få bli juridisk far till barnet, dock har kvinnan rätt att välja en donator som inte vill ha juridiskt faderskap. Adoption inom familjen kan i Finland bara ske ifall barnets andra biologiska förälder ger tillstånd till det, och i motsats till alla andra nordiska länder så är det spermadonatorn som i vissa fall kan ha rätt att

fastställa sitt juridiska faderskap – inte den inseminerade kvinnans partner. Här segrar heteronormen över idealet om kärnfam­ilj, en juridisk far anses vara viktigare för barnet än ett juridiskt förhållande till den andra modern, oavsett att spermadonatorn i sådana fall kan vara helt okänd för både barnet och dess andra föräldrar i vardagen. Så långt har inget nordiskt land ännu kommit på att det skulle erkänna att ett barn kan ha f ler än två föräldrar – också juridiskt.

Normernas osedvanliga följder Snabbt sett skulle det alltså verka som om Finland skulle ha den mest heteronormativa lagstiftningen i Norden vad gäller insemination och adoption. Konsekvenserna av lagen är däremot mycket intressanta. Lagstiftningen i de övriga nordiska länderna prioriterar kärnfamiljen. Som följd blir det lättare för lesbiska kärnfamiljer att skaffa barn, men homosexuella män – vars i praktiken enda möjlighet att få barn är att hitta någon som föder det – blir lämnade ute i blåsten. Homosexuella män får i princip

adoptera, men i praktiken finns det just inga givarländer som skulle acceptera homosexuella adoptivföräldrar. I Finland däremot ger lagstiftningen inga självklara signaler om kärnfamiljsformens överlägsenhet – familjerna måste själva avgöra hur de vill ha det. Det kan vara ett sammanträffande, eller så inte, att den senaste utvecklingen i finsk regnbågsfamiljskultur pekar mot en ökande mängd klöverfamiljer – familjer med f ler än två föräldrar. Finsk lagstiftning ger också dessa familjer relativt fria händer att välja hur föräldraskaps- och vårdnadssituationen ska se ut när barnet väl finns till, och familjerna väljer de lösningar som bäst passar dem. Paradoxalt ger alltså en lagstiftning som explicit vill värna on heteronormen – barnets rätt till en far och en mor – större valfrihet åt familjerna själva än den till synes ickeheteronormativa nordiska modellen som prioriterar kärnfamiljen. Anna Moring är tf. generalsekreterare för de Gröna Kvinnorna och jobbar på en doktorsavhandling om familjeideal på Helsingfors universitet.

NIKK magasin 1.11

27

NIKK magasin 1 2011 Tema: Familjepolitik  

NIKK magasin är en populärvetenskaplig tidning som innehåller nyheter och artiklar om könsforskning och jämställdhetspolitik i Norden. Detta...

NIKK magasin 1 2011 Tema: Familjepolitik  

NIKK magasin är en populärvetenskaplig tidning som innehåller nyheter och artiklar om könsforskning och jämställdhetspolitik i Norden. Detta...

Advertisement