Page 1

F A K TA

O C H

I N S P I R AT I O N

F Ö R

P A S S I O N E R A D E

O D L A R E

2010

25 ÅR

SAGOLIKA SIPPOR

• Nisses nya rön • Locka humlor • Jätteröksvamp • Trädgårdens mykorrhiza


xNoT 1004 02-03 :mall 28nov08 2010-11-14 14.21 Sida 2

nr 4 december 2010 årg 25

Innehåll Tidskriften Natur & Trädgård utkommer med fyra nummer per år. Utgivningsmånaderna är mars, juni, september och december. Natur & Trädgård säljs inte som lösnummer i butik, tidskriften kan endast fås genom helårsprenumeration.

Omslagsbild Vitsippor med ovanliga släktingar. Foto: Sven-Gösta Johansson/Lisas Blommor

Natur och Trädgård Bokförlag Postadress: Natur och Trädgård Dormen Bäcklunda 157, 716 94 Mullhyttan Telefon: 0585-400 44 Mobil: 070-686 75 19 E-post: info@naturochtradgard.se Hemsida: www.naturochtradgard.se Ansvarig utgivare: Sven Lindholm Layout: Lotta Flodén, lotta.floden@telia.com Grafisk form: Lotta Flodén, Barbro Forsberg Prenumeration Pris fyra nummer: Sverige 260 kronor (varav moms 14:71) Bankgiro: 5502-9441 Plusgiro: 7 79 14-0 Prenumeranter i Europa: Pris fyra nummer: 380 kronor, varav 120 kronor utgör porto. IBAN-nummer: SE45 6000 0000 0004 1933 6648 Swissadress: Handsess (Svenska Handelsbanken, Clearing 6567) Tryck: AlfaPrint AB

Foto: Sven-Gösta Johansson/Lisas Blommor

Sagolika sippor

4

Lisa Winnerlid beskriver flera olika sippor och uppmanar oss att investera i dessa vårens ljuvligheter.

Fantastisk perenn

14

Nu finns alunrot i en mängd spännande färger efter ett intensivt förädlingsarbete.

Klockljung – tuff med mjuk charm 18 Brita Johansson skriver om klockljungen och dess hybrider. Fyllda kanelrosen ’Lövhult’.

Årets rosor 26 Årets ros 2010 blev ’Leonardo da Vinci’. ’Lövhult’ utsågs till Årets POM-ros.

ISSN 0283-1740

2

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 02-03 :mall 28nov08 2010-11-14 14.21 Sida 3

Så driver du narcisser i vårblom

29

Plantera för humlorna

30

Bo Söderström uppmanar oss att plantera rätt växter på rätt plats åt humlorna.

Blåklint – ögonfröjd och ogräs

38

Lisbeth Almark berättar om blåklinten – en bi- och kulturväxt med lång kulturhistoria.

Löktrav – ogräs för finsmakare

foto: Tero Niemi

Fröspecialisten gråsiskan

78

42

Mykorrhiza – vår vän i trädgården 44 Mykorrhizasvamparna är livsviktiga för de flesta av våra trädgårdsväxter.

Nisses magiska massa

54

Barbro Forsberg har träffat trädgårdsmästare Nils Åkerstedt som i 30 år experimenterat med odling i sand och gräsklipp. Nu berättar han om sina senaste rön.

Så sår du

64

foto: Stefan Lindberg

Jätteröksvamp

Nils Åkerstedt berättar hur du lyckas med att så och skola dina plantor. Några frönyheter illustrerar artikeln.

Ett gynnsamt år för jätteröksvampar, både på landsbygden och i storstaden. En förträfflig matsvamp så länge köttet är vitt.

Adresser till fröfirmor

70

Längst bak

Glimtar & godbitar

72

Sven Lindholm har bläddrat i 25-årsjubilerande Natur & Trädgårds första nummer och funnit mycket som fortfarande är intressant och aktuellt.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

82

94

25%, 30%, 40% och 50% rabatt! Alla prenumeranter kan nu ge bort Natur&Trädgård till oslagbara priser! Se baksidan på detta nummer! Även på: www.naturochtradgard.se

3


xNoT 1004 04-13:mall 28nov08 2010-11-14 13.58 Sida 4

Vindens v채na v책rblomma


xNoT 1004 04-13:mall 28nov08 2010-11-14 13.58 Sida 5

Text: Lisa Winnerlid Foto: Sven-Gösta Johansson /Lisas Blommor och Istockphoto

Låt vindens blomma, vitsippan, vandra in i din trädgård! Den stör inte sina växtgrannar och det finns många vackra sorter att välja på av dessa vårens ljuvligheter.

D

et var en smekande vårdag. Jag satt i min lilla naturlund och gladdes åt vitsipporna som vandrade in i området. Kröp in i julrosrabatten och dekorerade marken runt idegranshäcken. Då kom jag att tänka på en vän, vars trädgård var vida berömd för sin skönhet. Hon var en förtjusande dam, men en gång chockade hon mig: – Jag blir galen på vitsipporna! utbrast hon ilsket, medan hon nogsamt plockade bort de fina vårblommornas små rotstammar med en pincett! De hade smugit sig in bland den blå bergvallmon och drottningskon och bildade en stjärnbeströdd matta under hennes blomsterjuveler. Och det gick inte alls an det! Varför? När vitsippan strör sina stjärnblommor över marken i ljusa lövskogar så är hennes löftesrika budskap att våren har kommit på allvar. En andlös syn som vi också kan njuta

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Vitsippa med ovanliga släktingar: limegul svavelsippa, dubbel vitsippa, ”grönögd” vitsippa och lavendelblå vitsippa.

av i våra trädgårdar om vi planterar in vitsippan i buskage och orörda lundmiljöer där den snabbt sprider sig till en förtjusande marktäckare. Var min vän irriterad på vitsipporna därför att de så fort förökar sig med vandrande jordstammar? De växer vågrätt under markytan och bildar sidoskott som i sin tur producerar nya skott. Det är därför som vitsippan bildar stora täta bestånd i naturen. Men jordstammarna är smala och sköra, och det gracilt finflikiga bladverket är högst tio centimeter högt, och kan inte skugga mer storvuxna grannar. Bladverket skräpar visserligen när det vissnar tidigt efter blomningen, men det är jättelätt att kratta bort det. Jag har aldrig märkt att vitsipporna skulle störa de växter som de har slagit sig ned hos i min trädgård. Så varför blev min vän galen på de små förtjusande varelserna? Var det frågan om trädgårdssnobberi? 5


xNoT 1004 04-13:mall 28nov08 2010-11-14 13.58 Sida 6

VITSIPPOR

Vitsipporna har själva slagit sig ned hos mina pioner där de bildar en vårlig marktäckare runt de nyvakna pionskotten.

6

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 04-13:mall 28nov08 2010-11-14 13.58 Sida 7

Hänförd blir man när vitsippan Anemone ’Robinsoniana’ slår upp sina lavendelblå ögon.

Det är något himmelskt över de blå vitsipporna. Se bara på sorten ’Allenii’!

Själv är jag galen i vitsippor. Anemone nemorosa. Bara namnet anemon… Visst är det poetiskt! I England kallas vitsippan för ”vindens blomma” (Windflower). Kanske därför att den stillsamt och behagfullt vajar för vinden vid minsta bris. Den legendariska Vita Sackville-West på Sissinghurst Castle älskade anemoner: ”Så glada de är, så strålande glada. Så lysande är de, dessa vindens blommor i olika färger, att man faller i trance…” Ja, sannerligen. Är man inte romantiker tidigare så blir man det i vitsippans sällskap. Vita öppnade mina ögon för att det finns olika slags vitsippor. Det finns blå vitsippor, läste jag. Blå som vårhimlen... Det blev till att ge sig ut på vitsippsjakt. En ny värld öppnade sig. Där fanns den blåaste av blå vitsippor, Anemone nemorosa ’Royal Blue’. Två andra himmelska visade sig vara ’Blue Beauty’ och ’Allenii’, som jag hittade hos postorderföretaget Botanicus, som säljer ovanliga växter. (www.botanicus.nu) Den sällsynta ”blåögda” skönheten ’Blue Eyes’, som jag har beställt hos Bergianska Trädgårdens Vänner, ska vara något alldeles

extra: vit med blå fylld mitt. Och så ”lavendelsippan”, Anemone nemorosa ’Robinsoniana’, som har fått sitt svenska smeknamn på grund av sin ljuvligt lavendelblå nyans på kronbladen som omger en stor gul ståndarkudde. Undra på att engelsmannen William Robinson lär ha blivit som träffad av blixten när han upptäckte den i Oxfords botaniska trägård. Den berömde växtsamlaren och naturälskaren kom vandrande i en backe alldeles vit av vitsippor, och i blomsterhavet stod en lavendelblå. Robinson lär ha blivit så begeistrad att han som latinskt namn döpte fyndet efter sig själv! Robinson rekommenderade i sin bok The English Flower Garden att man kan ha den i stora tuvor i ett stenparti, som kantväxt i rabatter, bottenplantering bland buskar och i glest gräs. Min ”lavendelsippa” är mer försynt än sin levnadglada vita släkting. Den sprider sig sakta i en ring runt en trädstam, får ett par–tre fler blommor för varje år. En planta har tagit ett skutt in under en närbelägen syrenbuske, och en annan dök i våras upp långt från modern i ett vilt

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

7


xNoT 1004 04-13:mall 28nov08 2010-11-14 13.58 Sida 8

Ett charmigt ”monster” bland vitsippor är den säregna ”grönögda” vitsippan ’Green Dream”.

Den blekgula svavelsippan är en skatt som snällt sprider sig och dyker upp på nya oväntade platser. 8

Den solgula gulsippan växer vild från Skåne till Uppland. Det finns även en fylld form Anemone ranunculoides ’’Flore Pleno’. NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 04-13:mall 28nov08 2010-11-14 13.58 Sida 9

Den fyllda vita vitsippan ’Vestal’ hyllas av konnässörer som en prinsessa bland sippor.

parti. Hade fröer kommit med vinden eller fåglarna? funderade jag tills jag plötsligt kom ihåg att jag hade flyttat dit en bit jordstam för minst tio år sedan. Under de åren hade jag aldrig sett till den. Något som kanske tyder på att ”lavendelsippan” är svårflyttad?

Grönögda monster Börjar man botanisera i olika blomstersläkten så får man lätt mersmak. Inte minst för udda varianter. Särlingar bland vitsippor är några grönögda ”monster”. De brukar kallas för monstruösa därför att de har en grön tofs i blommans mitt. Vackra? Nja, men charmiga. Jag tycker att min ’Green Dream’ påminner om en liten spjuveraktig trollunge där den står bland sina vita släktingar. En annan sippjuvel i vårträdgården är den fyllda vita sorten ’Vestal’, som av konnässörer prisas som en prinsessa bland vitsippor. Och så förstås min älskling svavelsippan, Anemone x lipsiensis, med månskensgula blommor. Det är en naturlig NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

hybrid mellan vitsippa och gulsippa från Nordeuropa, som jag fick tag på för länge sedan på den tiden när Bergianska Trädgården i Stockholm hade en riktig plantskola, och en trädgårdsmästare av den äkta gamla stammen som stolt förevisade den. Svavelsippan har med åren spritt sig till stora mattor som blommar i lövsprickningstider under buskar och träd. Den har ett förtjusande sätt att dyka upp på nya ställen. Nu senast har den slagit sig ned bland ett bestånd av blå vitsippor. Vilken syn det var i våras när jag upptäckte dem tillsammans. Naturen har känsla för finess ibland. Svavelsippans ”halvsyster” gulsippa, Anemone ranunculoides, har klargula blommor som lyser som små solar. Alla sippor har det typiska fint flikiga bladverket, men gulsippans bladverk är nog det vackraste jag sett bland sippors. De graciösa mörkgröna flikiga bladen växer till en tät matta, som långsamt breder ut sig. Det finns rosa också. Jag väntar med spänning på att få se Anemone nemorosa ’Pink Delight’, som ska ha fyllda ljust, 9


xNoT 1004 04-13:mall 28nov08 2010-11-15 12.34 Sida 10

Ungersk blåsippa finns i blått och vitt, och blommar någon vecka tidigare än vår vanliga blåsippa.

Har man den fridlysta blåsippan i trädgården så kan man unna sig lyxen att gräva upp en planta, sätta den i en kruka och njuta av den på nära håll. Efter blomningen är det bara att gräva ned den ute igen!

10

Balkansippan ’White Splendours’ stora snövita blommor har här fått ett matchande sällskap av en tulpan med vitkantade blad.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 04-13:mall 28nov08 2010-11-14 13.59 Sida 11

Den lysande rubinröda blåsippan har en förtjusande vana att dyka upp på nya platser.

Fylld rödsippa är en raritet, eftersökt av samlare.

ljust rosa blommor, enligt Botanicus katalog. Botanicus säljer också sorten ’Parlez Vous’ som presenteras som en mjukt ljusblå sort, som samlades in i Frankrike under första världskriget. En förtjusande släkting till vitsippan från Balkan, Kaukasus och Främre Asien är balkansippan, Anemone blanda. Det finns blå och rosa sorter, men ingen är som sorten ’White Splendour’. Den kan kinka om man sätter den i den för sippor idealiska halvskuggiga fuktiga lundmiljön. Ger man den däremot en plats i sol i lätt jord så strålar den varje vår lika stjärnögt med sina upp till fem centimeter stora blommor i bländande vitt.

lysande rubinröd, och finns även i en fylld form, Hepatica nobilis ’Rubra Plena’. Den ungerska blåsippan Hepatica transsilvanica, är en skatt med litet större blå eller vita blommor. Den har ett vackert glänsande bladverk och blommar lite tidigare än vår vilda blåsippa. Det märkliga är, att medan viltet aldrig rör mina blå- och rödsippor, eller vitsippor, så får jag passa upp med den ungerska blåsippan. Den är väl giftig den också som de flesta växter i familjen Ranunculaceae? Vet inte hararna och rådjuren det? Någon vild vän är det som är tidigt ute

Vårens himmelsblå ögon När blåsippan klär sig i himmelsblått siden i tjällossningstid då väntar våren runt knuten. Och då tycker jag att det inte finns någon vackrare blomma än den. Blåsippan, Hepatica nobilis (tidigare Anemone nemorosa) har flera fina ”systrar”: ”Rödsippan”, Hepatica nobilis ’Rubra’ är NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Blå balkansippa. 11


xNoT 1004 04-13:mall 28nov08 2010-11-14 13.59 Sida 12

En sirlig juvel från östra USAs skogar är Hepatica acutiloba, blek blåsippa. Åtrådd av samlare.

när plantan börjar knoppas. Jag har en anteckning i min växtdagbok om att inte glömma att ställa en papperskorg av nätkonstruktion, som släpper in ljuset, över plantan. Det är enda chansen att få njuta av de silkesfina blommorna. Blåsippor är en förtjusande underplantering under buskar där den brukar stormtrivas på grund av läget: det är ljust där innan busken hunnit lövas och höstens nedfallna löv bildar med åren den mjuka kompostjord, som blåsippan älskar. Hos en släkting såg jag den mest andlösa blåsippsbacke som jag någonsin har sett. ”Vad gör du?” undrade jag. ”Ingenting!” svarade han. Det är det som är hemligheten. Räfsa aldrig löv där det finns sippor. Gödsla aldrig. Sippor vill vara ifred”.

Myror sköter sådden Blåsippor trivs och förökar sig även i barrmattan under mörka granar. Det ser man i gamla granskogar där de kan bilda blånande hav. Jag tog bort de understa grenarna 12

Blåsippan har några få vita hybrider. Sorten på bilden heter Hepatica nobilis 'Alba', vit blåsippa. Det finns även en fylld form, Hepatica nobilis 'Alba Plena'.

på några fullvuxna granar ett par meter upp på stammen, så att litet ljus kan sila ned på marken. Till min förtjusning slog sig både blå och röda blåsippor självmant ned där. Blåsippor sprider sig genom frösådd och kan dyka upp på nya överraskande ställen, vilket alltid är lika roligt. Frösådden ombesörjs ofta av myror genom att blåsippans klibbiga fröer fastnar på dem. Myrorna planterar, det vill säga tappar sedan fröerna på sina promenader i naturen. De treflikiga, läderartade bladen, som sitter i rosetter, har skönhetsvärde nästan året runt då de håller sig gröna ända fram till våren. Då vissnar de bort samtidigt som de fjuniga blomknopparna tittar upp ur marken. Ett underbarare sätt att möta våren på än att se in i blåsippans nyvakna himmelsblå ögon kan man knappast önska sig. Det kan vara svårt att få tag på de ovanligare vårsipporna. Inte är de billiga heller. Men vad då? Sipporna är en investering i vårens ljuvligheter. Och det finns ju sämre saker att ruinera sig på!  NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 04-13:mall 28nov08 2010-11-14 13.59 Sida 13

Vit ungersk blåsippa är en bländande syn där den lyser bland vissna fjolårslöv.


xNoT 1004 14-17:mall 28nov08 2010-11-14 11.57 Sida 14

Alunrot – Heuchera ’Green Spice’.

Foto: Terra Nova Nurseries

ALUNROT – en symfoni av färger Alunroten är en fantastisk perenn med blad i ett gränslöst färgspektra som förändras under säsongen. Nya sorter förädlas fram intensivt. För 15 år sedan fanns det bara några få alunrotsorter i trädgårdsbutikerna. Men då inleddes en enorm utveckling när det gäller nya sorter, främst i USA där ett intensivt förädlingsarbete med att ta fram nya färgkombinationer ständigt pågår. Heuchera är ett sortrikt släkte med ett gränslöst färgspektra. Det finns bladfärger i purpur, silver, brons, tenn, koppar, chokladbrunt, orange, skarpt limefärgat och nästan vitt plus alla strimmor och marmoreringar som också dekorerar bladen. Där14

till förändras bladfärgerna under växtsäsongen. Blomningen infaller oftast i juni-juli med skira blomställningar. För att alunrotens blomning ska komma till sin rätt kräver den någon form av bakgrund. Plantera gärna alunrot framför exempelvis barrväxter, med olika gröna nyanser, eller vackra, stora prydnadsgräs vars blomning infaller senare på sommaren, men där de gröna bladtuvorna bildar en fin bakgrund till alunrotens mjukt rundade bladverk. NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 14-17:mall 28nov08 2010-11-14 11.57 Sida 15

Gemensamt för många av alunrotsorterna är att de är relativt anspråkslösa och trivs på de flesta växtplatser så länge det inte är för torrt och där solen inte gassar för mycket. Alunrot kan planteras i de flesta jordar, men undvik tunga lerjordar, och välj gärna lätt soliga till halvskuggiga växtplatser. Ingen regel utan undantag och det gäller även för alunroten. Vissa sorter, till exempel ’Lime Rickey’, tål inte sol alls. Läs därför alltid informationen på växtetiketterna innan du bestämmer dig för vilken sort som passar där du ska plantera.

Foto: Richard Nordström

Planteringstips När det gäller perenner blir effekten bäst om man vid planteringen sätter flera plantor av samma sort tillsammans i en grupp. Att plantera bara en planta i rabatten kan lätt ge ett rörigt intryck, försök därför att minst ha 3 plantor av varje sort. Ett annat alternativ är att använda alunrot i urnor och krukor, gärna då tillsammans med andra perenner för att få ett långlivat arrangemang. Växtsättet hos Heuchera påminner om ett halvklot och blir därför ett ’mjukt’ inslag i planteringen. Heuchera har marktäckande egenskaper och blir så småningom som en tät matta utan att ta över för mycket.

Foto: Per alm

Alunrot – Heuchera ’Plum Pudding’. Den undre bilden visar närbild på bladen.

Sorter I milt vinterklimat är de flikiga bladen vackra året om och glöm inte att även studera bladundersidan som i många fall har en avvikande färg i jämförelse med ovansidan. Sorten ’Plum Pudding’ har en vackert rödlila bladundersida, men en ännu vackrare ovansida där området närmast bladnerverna är plommonlila och resten av bladet går mot en gråmetallisk nyans. ’Plum Pudding’ är kraftigväxande och blommar med krämfärgade blommor på 60 cm höga stänglar. NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Alunrot – Heuchera ’Silver Scrolls’. Foto: Per Alm 15


xNoT 1004 14-17:mall 28nov08 2010-11-14 11.57 Sida 16

Alunrot – Heuchera ’Lime Rickey’.

Foto: Per Alm

Alunrot – Heuchera ’Marmalade’. Foto: Richard Nordström

Några andra alunrotsorter där bladverket har en metallisk anstrykning är ’Green Spice’ och ’Silver Scrolls’. Hos ’Green Spice’ är området runt bladnerverna purpurfärgat och i övrigt är bladen mönstrade i grönt och i en mer grågrön nyans. Undvik att plantera ’Green Spice’ i solen då bladen lätt blir brända. ’Silver Scrolls’ har en mörkare grön nyans i området närmast bladnerverna på ett i övrigt gråmetalliskt blad. Blommar gör ’Silver Scrolls’ med vita blommor på 60 cm höga stänglar. Utmärkande bladfärger finns också hos sorterna ’Lime Rickey’ , ’Marmalade’ och ’Obsidian’. Den förstnämnda har en limefärgad bladnyans som lyser upp den mörkaste vrån i trädgården. ’Lime Rickey’ måste planteras på skuggiga till halvskuggiga växtplatser eftersom den inte tål sol. Mitt i sommaren blommar ’Lime Rickey’ med vita blommor på 40 cm höga stänglar. Är man ute efter mer färg kan ’Marmalade’ vara ett alternativ. Här samsas färgerna orange, koppar och purpur i en skön blandning. Dessutom är bladen lätt vågiga i kanten och lite lätt vridna så att bladundersidan blottas. ’Marmalade’ blommar med ljust rosa blommor på stänglar som blir 40 cm. ’Obsidian’ vars blanka, nästan svarta bladverk utgör en kontrast till de övriga i alunrotsläktet är klart den mörkaste alunroten av de som förekommer, just nu får väl tilläggas, och kan planters i både sol till halvskugga. Blommorna, som är vita, kommer i juni på 40 cm höga blomstänglar. Alunroten är mycket användbar i trädgården eftersom de vackra bladen kan få vilken rabatt som helst att livas upp. Både blad och blommor är hållbara i buketter.

Klockvippesläktet Alunrot – Heuchera ’Obsidian’. Foto: Terra Nova Nurseries

16

En nära släkting till Heuchera, som också har vackra blad, är Heucherella, klockvipNATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 14-17:mall 28nov08 2010-11-14 11.57 Sida 17

Klockvippesläktet – Heucherella ’Stoplight’.

Foto: Per Alm

pesläktet. En lyckad korsning mellan alunrot, Heuchera, och spetsmössesläktet, Tiarella. Här syns det tydligt att bladens dekorativa mönster kommer från alunroten och att de söta blommorna är ett arv från spetsmössan. Heucherella har ungefär samma krav på växtplats som en Heuchera men trivs bäst i skugga till halvskugga. Heucherella ’Stoplight’ har blad i en ljust gulgrön nyans med en rödaktig markering i mitten och längsmed bladnerverna. ’Stoplight’ blommar med attraktiva blomspiror som är helt översållade av vita små blommor från maj och en bit in på sommaren.  Text: Blomsterfrämjandet NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Hävvkera För de som har ett nyväckt trädgårdsintresse kan de vetenskapliga namnen på växterna vara avskräckande, men egentligen är de till stor hjälp och fungerar i hela världen. De som har varit i trädgårdsbranschen ett tag upptäcker snart att det händer saker hela tiden med namngivning och framför allt hur uttalet av växternas namn ska tolkas. Ett bra exempel på detta är alunrotsläktet Heuchera, som numera uttalas [hävvkera]. Namnet på släktet kommer från en tysk botanist och läkare Johann Heinrich Heucher (1677–1747) och länge har vi uttalat namnet som [höjjtjera].

17


xNoT 1004 18-25:mall 28nov08 2010-11-14 15.25 Sida 18

Klockljungen och dess Text och foto: Brita Johansson

Klockljung, en tuff växt med det enklas och blygsammas mjuka charm.

18

Ingen svensk är obekant med ljung, Calluna vulgaris. Det är en av vår floras vanligaste växter, svenska markers skönaste länk mellan sommar och höst. Vår andra ljungart, Erica tetralix, klockljung är det långt färre som har förmånen att möta i naturen. Det beror delvis på att den koloniserar biotoper där man inte vistas så ofta, som mossar och sjöstränder. Det beror också på att dess utbredning i stort sett begränsas till västra halvan av Götaland. Det finns spridda lokaler längre åt norr och öster och arten anses glädjande nog vara på spridning. I övNATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 18-25:mall 28nov08 2010-11-14 15.25 Sida 19

’Con Underwood’ är lätt att lyckas med.

hybrider rigt har klockljung ett stort utbredningsområde i Västeuropa. Plantor av sydligt ursprung är inte härdiga i Sverige. Med sin älskliga framtoning förskönar klockljungen vår natur och varför inte också våra trädgårdar? Den behöver lågt pH, runt 5,0 med tolerans åt båda hållen, men den är inte så vattenkrävande i trädgården som i naturen. Jag har odlat en rad sorter under många år och aldrig funnit den svårodlad. Jorden måste vara lucker och fukthållande vilket gäller alla ljungarter. Där klockljung trivs blir den långlivad. Vi NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

har haft plantor som blivit tjugo år gamla. På mycket våta lokaler växer klockljung glest och oredigt medan man på en dikad mosse kan möta kompakta plantor fullständigt översållade med blommor. Under de år min man och jag botaniserade på Tore mosse mellan Halle- och Hunneberg i Västergötland såg vi hela fält av yppiga plantor i skiftande lilarosa toner. Då och då fann vi vitblommande exemplar men aldrig någon så röd planta som förekommer i odlingssortimentet. Vid flera tillfällen träffade vi på muterade gula skott och tog 19


xNoT 1004 18-25:mall 28nov08 2010-11-14 15.25 Sida 20

’Swedish Yellow’ härstammar från ett muterat gult skott som jag lyckades sticklingsföröka. Plantan blev en fullträff och finns nu att köpa i alla länder i världen där ljung saluförs.

sticklingar. Vi lyckades bara i ett fall men den plantan blev å andra sidan en fullträff. Vi kallade den ’Swedish Yellow’ eftersom vi ville sätta Sverige på ljungkartan. Det fanns vid den tiden ingen svensk ljungsort. ’Swedish Yellow’ saluförs och odlas numera överallt i världen där ljung är populär. Den är förvånansvärt härdig. Plantan i bild växer hos Bosse Strandgren i närheten av Umeå. Efter en ovanligt sträng vinter i Skottland fick vi veta att den finaste plantan på ljunganläggningen Cherrybank i Perth var vår egen ’Swedish Yellow’.

Lättskött och långblommande Klockljung börjar blomma i juli och kan hålla på in i september om man klipper bort de vissna blommorna. De sitter i hängande flock i spetsen av skotten. Någon gång 20

påträffas en planta av f. stellata där blommorna är uppåt- eller sidoriktade. De vissna blommorna vänder däremot alltid uppåt. Bladverket är mer eller mindre hårigt och ger ett gråaktigt intryck. Få plantor blir högre än tjugo centimeter, omfånget trettio till fyrtio centimeter. Skötseln är enkel. Man klipper bort de vissna blommorna på våren och beskär bladverket litet om det behövs. Klockljung bryter någorlunda från äldre ved men beskärningen får inte vara alltför radikal. Arten ar inte lika mångformig som Calluna och odlingssortimentet är inte tillnärmelsevis lika stort. Det rör sig om ett femtiotal namnsorter men av dessa är inte mer än cirka tjugo i kommersiell odling. Hur många ser vi i svenska plantskolor? Erica tetralix korsar sig spontant med tre NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 18-25:mall 28nov08 2010-11-14 15.25 Sida 21

E. x watsonii ’Dawn’ i blom.

E. x watsonii ’Dawn’ med utspring.

Den här plantan är förökad från ett naturfynd. Så blomtät kan klockljung bli.

Vild klockljung växer i Sverige främst på mossar i västra Götaland. Foto: Istockphoto

andra ljungarter där de växer på samma lokal. Hybrider är intressanta för trädgården därför att de i regel är sterila. Normalt gör blommor sig av med all grannlåten så snart befruktning har ägt rum och satsar allt på fröets utveckling. Hos sterila plantor fortsätter knoppbildning och blomning under lång tid och den enskilda blomman står länge fräsch.

tillsammans med de kloroplaster som finns i hybriden. Kloroplaster är de organeller inom cellerna som utför fotosyntesarbetet. De har eget DNA som hos de flesta växter ärvs uteslutande från moderplantan. Efter en tid sker en anpassning och topparna får normal färg. Den nyväxt som kommer på hösten brukar också få färgat utspring men inte alltid lika tydligt som på våren. Korsningen mellan E. tetralix och E. mackayana heter Erica x stuartii, stuartljung. Den är något mindre härdig än klockljung. Det finns flera odlingsformer. Särskilt värdefull är ’Irish Lemon’ som har stora rosa blommor och gult utspring. Denna sort blommar från midsommar och tills frosten sätter stopp. Den har klarat alla vintrar i zon II. Den kan försökas i zon III.

Vackert utspring Alla Erica-hybrider har ytterligare en attraktion, nämligen färgat utspring. Topparna på nyväxten kan vara vita, gula, orange eller rosa, ibland en kombination av två färger. Orsaken till detta har länge varit en gåta. Det anses numera att den genetiska information som kommer från faderplantan inte är anpassad till att fungera NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

21


xNoT 1004 18-25:mall 28nov08 2010-11-14 15.25 Sida 22

E. x stuartii ’Irish Lemon’.

E. x williamsii ’Ken Wilson’.

Erica x watsonii, watsonljung, är en korsning med E. ciliaris, en art som knappast kan odlas hos oss. Hybriden klarar sig under snötäcke normala vintrar i zon II. En egendomlighet hos watsonljung är att ungplantor som vinterförvaras i isolerad drivbank kan stå med friska blommor ända till våren. Sorten ’Mary’ har uppkommit i Frankrike. Det är en utliggande planta med mycket stora, rosa blommor. ’Dawn’ växer kompakt med purpurrosa blommor och utspring i gult och rött. ’Pink Pacific’ är storväxt med mjukrosa blommor utan blått inslag. Den kommer från en medveten korsning gjord av David Wilson i Canada. De båda hybriderna ovan påträffas inte så sällan i naturen. Den tredje däremot, Erica x williamsii, williamsljung är sällsynt. Bara tolv naturhybrider är kända, alla från Cornwall. Ena föräldren är här E. vagans,

som vi kallar fransk klockljung. Williamsljung brukar klara sig i zon III. Det finns en mycket värdefull sort som korsats fram av David Wilson. Den heter ’Ken Wilson’ efter hans far. Plantan har nästan inget utspring men blomningen ar yppig, långvarig och med en enastående rödrosa färg. Ju mera sol desto rödare färg. En bra marktäckare är naturhybriden ’Cow-y-Jack’ som sällan blommar men har ett fint gult utspring som varar länge.

22

Drömkorsningen Det pågår på flera håll medvetet korsningsarbete. Vi kommer att få se mera av ljunghybrider. Den önskvärda korsningen mellan klockljung och purpurljung, E. cinerea, har hittills gäckat alla försök att förena klockljungens härdighet med purpurljungens starka blomfärger. Men vem vet? Det finns numera knep som kan lura en NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 18-25:mall 28nov08 2010-11-14 15.25 Sida 23

E. x watsonii ’Pink Pacific’.

tyckmycken plantfröken att acceptera en oönskad friare. Klockljung är lätt att föröka med stickling. Ta under andra halvan av juli 4–6 centimeter långa, tillräckligt fasta skott som inte har knoppar. Stick i ogödslad torv eventuellt med en liten tillsats ren sand. Gör rena snitt. Hos klockljung kommer rötterna runt snittytan. Vinterförvara i väl isolerad drivbänk med en springa öppen för luftväxling. Kruka upp på våren och nyp bort yttersta spetsen. Fortsätt att nypa de skott som kommer tills plantan är buskig och fin. Såväl klockljungen som hybriderna tillför ljungplanteringen variation i blad och blommor och utsträcker blomningstiden till juli och augusti. Klockljung är inte en planta som kråmar sig men den äger det enklas och blygsammas mjuka charm. Och den är tuff. NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

E. x williamsii ’Cow-y-Jack’.

23


xNoT 1004 18-25:mall 28nov08 2010-11-14 15.25 Sida 24

Några bra sorter

• ’Alba Mollis’ är en kompakt vit planta med grågrönt blad och silvergrå toppar.

• ’Con Underwood’ är ett förstaval för svenska förhållanden. Den är pålitlig och har en fin röd färg. De vissna blommorna blir rostfärgade och ger effekt även efter blomningen.

• ’Pink Pepper’ får sparsamt med små blekrosa blommor. Bladet är ljusgrått med vit nyväxt. Storväxt, lättodlad och effektfull.

• ’Pink Star’ växer lågt med ljust silvergrått blad. Blommorna är rent rosa och sidoriktade. Vacker men inte helt robust. Plantan i bild växer i torvblock. • ’Ruth’s Gold’ är en kompakt, prydlig planta med rosa blommor och gult blad som skiftar i limegrönt och mörkare gult.

• ’Helma’ har uppåtriktade rosa blommor i mängd och upprätt hög växt.

24

• ’Samtpfötchen’ har mörkt rödrosa blommor och mörk grågrönt blad. Den kompakta, håriga blomflocken liknar en tass, därav namnet ”liten sammetstass”.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 18-25:mall 28nov08 2010-11-14 15.25 Sida 25

De vissna, rostfärgade blommorna hos ’Con Underwood’ matchar fint det gula bladverket hos vårljungen ’Rosalinde Schorn’.


NoT 1004 26-29:mall 28nov08 2010-11-14 12.48 Sida 26

’Leonardo da Vinci’ vald till Årets ros för ”dess robusta skönhet och friska, frodiga växtsätt”. Foto: Lars-Åke Gustavsson


NoT 1004 26-29:mall 28nov08 2010-11-14 12.48 Sida 27

ÅRETS ROS 2010

’Leonardo da Vinci’

På andra plats kom Austinrosen ’Leander’. Foto: Lars-Åke Gustavsson

Trea blev kanadensiska buskrosen ’Therese Bugnet’. Foto: Helena Verghese Borg NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

’Leonardo da Vinci’ röstades av cirka 1 000 personer fram som Årets ros 2010. ’Leander’ knep andra platsen och ’Thérèse Bugnet’ tredje. ’Leonardo da Vinci’ är en ungefär meterhög rabattros av floribundatyp. Den introducerades 1993 av franska Meilland och tillhör deras produktgrupp Romantica. Den är listad som en av de bästa solitärer bland de kraftigaste rabattrosorna. Skålformiga, fyllda, gammalrosa blommor som bleknar till ljust rosa. Blomningen pågår nästan kontinuerligt till långt in på hösten. Zon 1–4. Tävlingen arrangeras sedan 2008 av Svenska Rosensällskapet, Programmet för Odlad Mångfald och GRO Plantskolor. Premiärvinnare blev ’Ingrid Bergman’, fjolårets segrare var ’Flammentanz’. Kandidaterna till Årets rostävling nomineras av Lars-Åke Gustavsson, Liselotte Dahlin, Göte Boberg och Helena Verghese Borg. Några av nomineringsgruppens kriterier är att de utvalda rosorna ska vara motståndskraftiga mot sjukdomar och vara härdiga så långt norrut som möjligt. De nominerade sorterna hämtas också från olika rosgrupper som exempelvis; busk-, rabattoch klätterrosor. Syftet med tävlingen och ’Rosens Dag’ är att alla ska ges tillfälle att upptäcka rosornas fantastiska mångfald och möjligheter! Nästa års kandidater presenteras snart på www.rosensdag.se  27


NoT 1004 26-29:mall 28nov08 2010-11-14 12.48 Sida 28

Årets POM-ros fin på naturtomten En lågvuxen fylld kanelros som växt i Lövhult i södra Småland sedan åtminstone 1930-talet har utsetts till Årets POM-ros 2010. Den passar på naturtomter och finns att köpa i trädgårdsbutikerna. De rotäkta plantorna är sticklingsförökade av Elitplantstationen och Splendor Plant. Rosen har fått det passande sortnamnet ’Lövhult’ och beskrivs så här av POM i ett pressmeddelande: Av tradition har fylldblommiga plantor av Rosa majalis, kanelros, förts samman under namnet ’Foecundissima’, fylld kanelros. I en nyligen genomförd studie har det visat sig att fylld kanelros består av många genetiskt skilda kloner. Enligt vår tids klassificering bildar dessa Foecundissima-Gruppen.

’Lövhult’ bäst av alla Det studerade materialet fördelade sig i två tydligt skilda grupper. Den ena består av 2– 3 m höga buskar. I den andra gruppen är buskarna lågväxande och de blommar cirka 10 dagar före de högvuxna klonerna. Högvuxna kloner saluförs av svenska plantskolor under namnet ’Foecundissima’, fylld kanelros, men ingen plantskola har tidigare salufört en lågvuxen klon. ’Lövhult’ har valts ut av POM som den bästa av 27 lågvuxna kloner som studera28

Årets POM-ros, fyllda kanelrosen ’Lövhult’ från södra Småland.

des på Balsgård av Sveriges lantbruksuniversitet och POM. Buskarna blir ofta 0,7–1,2 m höga och blommar på försommaren, i Skåne i början av juni. Blommorna är 4–5 cm i diameter och doften medelstark. Den är frisk, anspråkslös, lättodlad och härdig i minst zon 6–7. ’Lövhult’ kommer bäst till sin rätt när den odlas på naturtomter och i äldre, kulturhistoriska trädgårdar, särskilt i allmogeträdgårdar. Under POMs inventering har flera lågväxande kloner påträffats i betesmarker.  Programmet för Odlad Mångfald, POM, leder en nationell inventering av äldre kulturrosor. Varje ny Årets POM-ros är en särskilt intressant och värdefull ros som påträffats under inventeringen. Läs mer www.pom.info NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 26-29:mall 28nov08 2010-11-14 12.48 Sida 29

Så driver du narcisserna i vårblomning Text: Nils Åkerstedt Våren känns långt borta just nu men om du planterade påsk- eller pingstliljor i kruka i höstas, så kan du snart smygstarta våren inomhus. I januari är det dags att ta in krukorna och följa deras växtkraft fram till blomningen efter 3–4 veckor. Lökar som sattes i höstas (se Natur & Trädgård 3/2010 sidorna 60–63) och som förvarats i en källare sedan dess, börjar i slutet av januari bli klara för att drivas i blom. Innan man tar in en lökkruka för drivning är det viktigt att kontrollera om lökarna verkligen är tillräckligt långt komna för att drivningen ska lyckas. Är de inte det är risken stor att det bara kommer blad ur lökarna, eller också kommer det några små missbildade blad och blommor. Rätt tid för drivning Ett tecken på att lökarna är klara för drivning är när man kan se en blomknopp i mitten av skotten om bladen försiktigt viks undan. Syns det ingen knopp bör lökarna stå kvar i källaren några veckor till. Vissa sorter av narcisser blommar tidigare än andra. Har man några olika sorter går det lätt att se vilka som bör drivas först genom denna knoppkontroll. Det kan även vara andra orsaker till att lökarna inte är klara för drivning. En är till exempel för dålig rotning, som oftast beror på brist på vatten. Så tänk på att kontrollera fukten i krukorna med 2–3 veckors mellanrum. Håll koll på skottlängden När lökkrukorna tas in till drivning är det en fördel om de först kan ställas på en ljus plats med ca 15 graders värme om skotten är 10–12 cm långa. Är de kortare kan krukorna stå mörkt några dagar till dess skotten blivit längre. Det är vid den här tidiga drivningen som knopparna kan ”fastna” i löken om skotten är för korta. Längre fram på våren händer inte detta lika lätt.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Efter en vecka höjs temperaturen till normal rumstemperatur. Vattningen sköts noga så att rötterna inte torkar. När blomningen börjar kan man antingen klippa av blommorna och sätta dem i en vas eller låta dem stå kvar i krukan. Oavsett hur man gör håller blommorna lika länge. Det är en fördel att låta bladen vara kvar i krukan eftersom löken får tillbaka lite näring när de vissnar ner. Spara lökarna Det går bra att spara dessa lökar för odling ute och för drivning på nytt om 3–4 år efter att de fått stå ute och hämtat krafter. Ställ undan de utblommade lökkrukorna i ett norrfönster eller på en undanskymd plats i ett par veckor. Sedan kan krukorna ställas tillbaka ner i källaren till dess lökarna kan sättas i jorden ute.

Höstplanterade lökar i kruka kan drivas i blom inomhus redan under vårvintern. Foto: Istockphoto

29


xNoT 1004 30-37:mall 28nov08 2010-11-14 11.58 Sida 30

Humledrottningen vältrar sig obesvärat i stockrosens pollen.

Plantera för humlorna Text och foto: Bo Söderström och Istockphoto

T Naturträdgård Din trädgård är räddningen för humlorna när omgivningen blir fattigare på blommor, om du planterar rätt växter. Som tack ökar humlorna dina frukt- och bärskördar. 30

rädgårdar har blivit allt viktigare för humlor. Samtidigt som det omgivande landskapet blir fattigare på blommor, har det ökade intresset för trädgården skapat prunkande oaser. Om man medvetet väljer nektarrika växter kan trädgården bli än mer attraktiv för humlor. Inget svårt val när man betänker att humlor är oerhört viktiga pollinerare av träd och buskar. Utan de nyttiga humlorna blir skörden av exempelvis äpple, hallon, vinbär och krusbär inte vad den skulle kunna vara. Humlornas surr i rabatten hör verkligen sommaren till. Med sin skyddande päls är humlorna aktiva från gryning till skymning NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 30-37:mall 28nov08 2010-11-14 11.58 Sida 31

Humlor är oerhört viktiga pollinerare av fruktträd och bärbuskar.

Humlerabatten avgränsas av lavendel,’Munstead’ och ’Hidcote Blue’. Kontinuerligt blommande buskrosor ’Diamond Border’ nära farstutrappen och invid fasaden olika självsådda stockrosor.

– även vid riktigt låga temperaturer under bakslag i vädret om våren.

Humleväxter i trädgården Det finns en uppsjö av olika växter i handelsträdgården som lockar humlor. Men minst lika viktigt som växtsort är var i trädgården man planterar dem. Humlor gillar sol och lä. Välj därför ut trädgårdens soligaste och mest vindskyddade hörn, gärna invid farstutrappan där man kan dricka morgonkaffet till rogivande humlesurr. Humleväxten framför alla andra är lavendel, Lavandula angustifolia, perfekt att rama in humlerabatten med. Plantera gärNATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Tack vare sin päls kan humlor flyga även om vädret är kallt och ruggigt.

na flera sorter med olika blomningstid. Vi valde ’Munstead’ och ’Hidcote Blue’. Närmast huset har vi behållit de stockrosor, Alcea rosea som självsår sig år efter år. De har en mycket lång blomningstid, och det är lustigt att se hur humlorna utan ansträngning vältrar sig och blir mjöliga av pollen. Mellan de höga stockrosorna och den låga lavendelhäcken har vi planterat humlefavoriten anisisop, Agastache foeniculum och buskrosen ’Diamond Border’. Jordhumlorna har en särskild teknik för att samla pollen från rosorna, ett kraftigt surr inne i blomman får pollenet att lossna från ståndarna. 31


xNoT 1004 30-37:mall 28nov08 2010-11-14 11.58 Sida 32

Invid dammen trivs den höga rosenflockeln (närmast kameran) och bakom den skymtar en likaså manshög hjärtstilla. Tillsammans erbjuder dessa två plantor rika nektarresurser från 1 juli till 15 september.

En backhumla, Bombus humilis suger nektar från hjärtstillan.

En jordhumla, Bombus terrestris tar för sig av kärleksörtens höstnektar.

32

Humlor återvänder gärna till rika och kontinuerliga nektarkällor. Enstaka plantor är inte lika attraktiva. Plantera därför åtminstone två eller tre plantor av varje sort. Undantag är de buskliknande hjärtstilla, Leonurus cardiaca och rosenflockel, Eupatorium purpureum. Trivs de blir de mer än manshöga och blommar rikligt under en stor del av sommaren. Vi har planterat dessa invid trädgårdsdammen i lä mellan garaget och huset. Hjärtstillan blommar i sex veckor från början av juli och när den är på upphällningen tar rosenflockeln vid med blommor in i september. Här vet humlorna att säkra nektarkällor finns tillgängliga under nästan hela sommaren. Kryddträdgården förenar nytta med nöje. Ängssalvia, Salvia pratensis, kungsmynta, Origanum vulgare och backtimjan, Thymus serpyllum är riktiga humlefavoriNATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 30-37:mall 28nov08 2010-11-14 11.58 Sida 33

Växter som lockar humlor till din trädgård Arter i fet stil har särskilt hög attraktionskraft på många olika humlearter.

Blomningstid Krokus, Crocus Blåstjärnor, Scilla Revsuga, Ajuga reptans Gullviva, Primula veris Rosenplister, Lamium maculatum Lupiner, Lupinus Klätterros, Rosa helenae (hybrida) Stäppsalvia, Salvia nemorosa Gul fetknopp, Sedum acre Ängssalvia, Salvia pratensis Blånepeta, Nepeta grandiflora Kattmynta, Nepeta cataria Fingerborgsblomma, Digitalis purpurea Strålöga, Telekia speciosa Backtimjan, Thymus serpyllum Honungsfacelia, Phacelia tanacetifolia Lavendel, Lavandula angustifolia Hjärtstilla, Leonurus cardiaca Anisisop, Agastache foeniculum Stockros, Alcea rosea Kungsmynta, Origanum vulgare Stjärnflocka, Astrantia major Kranssalvia, Salvia verticillata Parkstånds, Senecio sarracenicus Kransveronika, Veronicastrum virginicum Syrenbuddleja, Buddleja davidii Temynta, Monarda fistulosa Bolltistel, Echinops sphaerocephalus Rosenflockel, Eupatorium purpureum Kärleksört, Hylotelephium telephium

Apr apr apr

Maj maj maj maj maj maj

Juni

juni juni juni juni juni juni juni juni juni juni juni juni juni juni

Juli

Aug

Sep

aug aug aug aug aug aug aug aug aug aug aug aug aug aug aug

sep sep sep

juli

juli juli juli juli juli juli juli juli juli juli juli juli juli juli juli juli juli

Att tänka på: • Vindskydd • Soligt läge • Flera plantor av samma sort • Sorter med olika blomningstider • Samla många humleväxter på samma plats istället för att sprida ut dem i trädgården

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

33


xNoT 1004 30-37:mall 28nov08 2010-11-14 11.58 Sida 34

ter bland kryddorna, liksom kattmynta, Nepeta cataria.

Sociala humlor

Scilla är en av många tidigblommande örter som kan rädda vårhungriga humlor.

Blommande Salix uppskattas av vårens första humledrottningar. Det röda murarbiet tillhör solitärbina och lämnar här sitt pollen i ett hål i en förborrad stubbe, ett ”bibatteri”.

34

Humlor tillhör familjen bin Apidae med omkring 300 arter i Sverige. Endast ungefär en tiondel av dessa är sociala bin – det vill säga de bygger samhällen med avgränsade kaster (drottning, arbetare och hanar). Förutom humlorna tillhör även honungsbiet, Apis mellifera de sociala bina. Övriga arter i familjen är solitära, ensamlevande, där honan anlägger sitt bo i en gång i marken eller i död ved. Honan samlar en pollenklump där ett ägg läggs och sedan muras boet igen. Larven som kläcks ur ägget äter upp pollenklumpen, förpuppas och kläcks nästföljande sommar. Många solitärbin har svårt att finna lämpliga boplatser och därför kan man hjälpa dem genom att sätta upp så kallade bibatterier (se Natur & Trädgård nummer 1/2008). De sociala humlorna flyger som allra flest i trädgården från midsommar till skolstart. Under tre veckor mellan 20 juli och 10 augusti brukar det vara som bäst. Då är inte bara arbetarna i samhällena aktiva, utan även hanar och unga drottningar av alla arter. En förutsättning för denna rikedom är att de nymornade drottningarna i april har tillgång till nektar och pollen för att komma i gång med sina samhällen. Plantera gärna en sälg, Salix caprea eller någon annan Salix i en solig del av trädgården. Blåstjärnor, Scilla, gullviva, Primula veris, rosenplister, Lamium maculatum och revsuga, Ajuga reptans är tidiga örter som gärna besöks av humledrottningarna under våren. När den värsta hungern är stillad börjar drottningen jakten på en lämplig boplats. Hon lågsniffar i cirklar över marken på jakt efter övergivna sorkbon, lämpliga grästuvor eller luftig mossa. Drottningen brukar sällan slå ner sina bopålar i välansade trädgårdar. UndanNATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 30-37:mall 28nov08 2010-11-14 11.58 Sida 35

En åkersnylthumla, Bombus campestris på väddklint. Snylthumlor har gles päls vilket gör att ”skalet” skiner igenom. Vingarna är mörka, bakhuvudet kraftigt och bakbenen saknar pollenkorg.

taget är hushumlan som gärna bygger bo i fågelholkar, uthus eller under träpanelen i fasaden. Humlor har en stor aktionsradie, enligt vissa studier en till två kilometer från boet. Därför räcker det att lämpliga miljöer för humlor finns någonstans i omgivningen för att man också ska få dem till blommorna i sin trädgård.

Snylthumlor Snylthumlor kan inte själva samla pollen och de har inga egna samhällen. I stället tränger sig snylthumlehonan in i ett redan etablerat socialt humlebo där den lägger sina ägg. Bona av de nio vanligaste sociala humlorna i Sverige parasiteras av var sin art av snylthumla. Av de tio vanliga humlor som förekommer i trädgårdar är det endast

haghumlans, Bombus sylvarum bon som inte parasiteras av en snylthumla. I slutet av juli och i början av augusti finner man ofta snylthumlor på väddklint, Centaurea scabiosa, åkervädd, Knautia arvensis och åkertistel, Cirsium arvense. Givetvis lockar dessa växter även till sig många sociala humlor. Förutom deras större storlek och trögare intryck utmärks snylthumlor av en glesare päls, vilket gör att de ser blanka ut när kutikulan, ”skalet”, skiner igenom. Vingarna är ofta mörkare och huvudet större med längre och kraftigare käkar. Snylthumlor har inga arbetare och honorna saknar pollenkorg på bakbenen – med andra ord är honans bakben håriga runtom hos snylthumlor.

LITTERATUR Holmström, Göran. 2007. Humlor – alla Sveriges arter. Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm. ISBN: 978-91-7139-776-8

Lindholm, Sven. 2008. Skörda mer frukt och bär – Sätt upp bibatterier. Natur & Trädgård. http://www.naturochtradgard.se/naturtradgard_solitarbin.html

Humlesidan. http://www.artdata.slu.se/Humlor/Index_humlor.htm

Montelius Risberg, Jens. 2008. Gynna humlorna på gården. Jordbruksinformation 3–2008. Jordbruksverket, Jönköping.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

35


xNoT 1004 30-37:mall 28nov08 2010-11-14 11.58 Sida 36

Att känna igen humlor Tio arter sociala humlor är vanliga över nästan hela landet och besöker gärna trädgårdar för nektarbesök. Utöver dessa arter finns tolv arter som bara förekommer i Norrland, sex ovanliga arter i Götaland/Svealand samt nio arter snylthumlor. Totalt finns alltså i dag 37 arter humlor i vårt land. I min trädgård i utkanten av Uppsala har jag funnit 18 arter humlor. Om du vill lära dig att bestämma olika humlearter är det bäst att börja i din trädgård. I den enkla nyckeln presenteras endast utseendet hos drottningar. Utseendet hos arbetare och hanar skiljer sig i flera fall från det hos drottningarna. För att göra det än lite mer komplicerat har många humlor olika färgformer, och en sliten humla sent på säsongen är inte särskilt lik en fräsch humla. Därför är det en spännande utmaning att sätta namn på humlor trots det rätt begränsade antalet arter. Som tur är finns några knep att ta till. Ta haghumlan, B. sylvarum till exempel. Den kan vara ytterst lik stenhumla, B. lapidarius och gräshumla, B. ruderarius, men flygtonen avslöjar den! Ett ilsket, högt surr särskiljer den från det dova brummandet hos snarlika arter. Växtval kan också vara utslagsgivande vid artbestämning. En ”jordhumla” som försvinner in i en knölklocka, Campanula rapunculoides är nästan alltid den lilla blåklockshumlan, B. soroeensis; ett sällsynt väl valt namn med andra ord! På liknande sätt finner du ofta stormhattshumlan, B. consobrinus i nordisk stormhatt, Aconitum lycoctonum. Om en humla flyger in i en fingerborgsblomma är det den långtungade trädgårdshumlan, B. hortorum och inte den korttungade ljunghumlan, B. jonellus.

36

Om du ser en humledrottning i din trädgård är det med största sannolikhet någon av följande tio arter. Orange eller röd rumpa:

Åkerhumla, Bombus pascuorum.

Åkerhumla helt brun mellankropp

Ängshumla bred gul krage på mellankroppen

Haghumla rufsig gråsvart päls, högt flygljud, variabel (ljus eller mörk form)

Ängshumla, B. pratorum.

Stenhumla slät sammetssvart päls, lågt flygljud

Haghumla (mörk form), B. sylvarum.

Stenhumla, B. lapidarius.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 30-37:mall 28nov08 2010-11-14 11.59 Sida 37

Vit rumpa:

Hushumla helt brun mellankropp

Ljunghumla liten, gul på båda sidor om midjan, kort kind och sugsnabel

Trädgårdshumla

Hushumla, B. hypnorum.

Ljunghumla, B. jonellus.

stor, gul på båda sidor om midjan, lång kind och sugsnabel

Blåklockshumla saknar gul midja, ofta avbrutet gult band över bakkroppen

Ljus jordhumla saknar gul midja, helt gult band över bakkroppen, rufsig päls, bred citrongul krage

En humla som flyger in i en fingerborgsblomma är nästan alltid en trädgårdshumla B. hortorum.

Mörk jordhumla saknar gul midja, helt gult band över bakkroppen, slät päls, smal ockragul krage

Blåklockshumla, B. soroeensis. Trädgårdshumla, B. hortorum.

En humla som flyger in i en knölklocka är nästan alltid en blåklockshumla, B. soroeensis.

Ljus jordhumla, B. lucorum.

Mörk jordhumla, B. terrestris.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

37


xNoT 1004 38-41:mall 28nov08 2010-11-14 11.59 Sida 38

BLÅKLINT – en kulturväxt med anor Text: Lisbeth Almark Foto: Istockphoto

Den vackra blomman har funnits i vårt land sedan urminnes tider. En ögonfröjd för vägfarande – ett besvärligt ogräs för bönder. Kanske tänker inte så många på att de blåblommande växterna har en lång kulturhistoria. Blåklint, Centaurea cyanus (Asteraceae), är en biväxt som kan användas till mycket. Blåklint förekommer i hela landet, från Skåne till Torne i Lappland. Vildväxande är den mest vanligt förekommande i södra och mellersta delen av landet. I släktet Centaurea finns en dryg handfull arter, till exempel rödklint, väddklint och bergklint, men det är bara blåklint och 38

bergklint som har blå blommor. Den senare är odlad och förvildad. Blåklint är en ett- till tvåårig höst- eller vårgroende ört med rak, grenig, lätt hårig stjälk med strödda, gråaktiga, mjukt ludna lansettlika blad. Stjälken är ofta grenig och kan bli drygt 80 cm hög. Blomkorgarna sitter enstaka på långa skaft i grenspetsarna och innehåller stora, klarblå femflikiga kantblommor som är sterila och rörlika, violetta diskblommor som är tvåkönade. I handeln finns ett stort antal sorter, från vita NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 38-41:mall 28nov08 2010-11-14 11.59 Sida 39

till ljusgula, rosa, röda och olika blå nyanser. Holkfjällen har svarta och fransade bihang. Frukten är en tillplattad och silvrig nöt med kort pensel av sträva hår.

Ständigt nya blommor Blåklint blommar i juli–september och det kommer ständigt nya blommor som ersättning för de man plockar. Avklippta blommor håller sig i fyra till åtta dagar i vas, men de förlorar gradvis i färg. För bin är blommorna mycket attraktiva. Under blomNATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Centaurea scabiosa, väddklint. 39


xNoT 1004 38-41:mall 28nov08 2010-11-14 11.59 Sida 40

ningstiden besöks blåklinten av många insekter som söker efter den söta nektarn i de blommor som sitter i mitten av blomställningen. Här sitter också ståndarna som är mycket känsliga för beröring. De skjuter upp ståndarmjölet mot de besökande insekterna så snart dessa kommer åt ståndarsträngarna. På så sätt sprids ståndarmjölet och tryggar därmed frösättningen.

Centaurea montana, bergklint.

Myror sprider nötterna ”Blomman” är ett sammansatt konstverk som utgörs av många små blommor. I kanten sitter de blå kantblommorna som är betydligt större än de mörkt violetta blommorna i mitten.Alla blommorna hålls samman av en ”korg” bestående av rundade fjäll som sitter tätt tillsammans och är gröna med en mörkare kant. Efter blomningen utvecklas små nötter i korgarna som i torrt väder faller ner på marken under plantan. Myrorna bär gärna med sig dem en bit bort. Blåklint kan på så sätt spridas ett stycke bort från moderplantan.

Växtplats

Centaurea jacea, rödklint.

40

Ursprungligen kommer blåklint från medelhavsregionen. Därifrån har den spritt sig med odlingen av spannmål till andra delar av världen. Växten var tidigare ett vanligt ogräs i sädesfälten i Sverige, från Skåne till Värmland, Västmanland och Gästrikland och sparsammare norrut. Man trodde förr att blåklint kommit in i Sverige med importerat utsäde i ganska sen tid. Nu har man dock klarlagt att blåklint fanns i landet redan under senglacial tid. Blåklint blommade alltså på svensk jord redan innan barrskogen vandrade in och drev bort många örter som krävde öppna marker. Under 1900-talet blev blåklinten sällsynt i åkerfälten, då bruket av kemiska ogräsmedel gjorde den alltmer fåtalig. Dock har den till viss del åter börjat synas i åkrarna, framför allt för att flera börjat inNATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 38-41:mall 28nov08 2010-11-14 11.59 Sida 41

tressera sig för bevarande av växten, och numera kan man ibland få uppleva den euforiska blåhet i landskapet som väckte Karlfeldts andakt: ”I skördetider, jag sökte drömögt blåklint mellan halmen.” ”Det vackra är icke alltid det nyttiga”, är blåklintens budskap i Svenska Blomsterspråket och det är vad lantbrukaren har tyckt. Det är inte bara som ogräs i allmänhet som blåklint varit illa sedd på fälten, utan också för att de sega stjälkarna gör liebladet slött. På engelska kallas den därför ofta för hurt-sicle (”skadar skära”). 

Myror skrapar på blåklintens knopp för att komma åt den söta växtsaften.

LITTERATUR & KÄLLOR Stodola, J, Volak, J. Tidens stora bok om läkeväxter. Tidens förlag. Örtmedicin och växtmagi. Det Bästa. Falk, B, Kallenberg, L. Barnens flora. Alfabeta bokförlag. Jonsson, R. Vilda blommor i våra marker. Bonniers. Mac Fadyen, D, Westrup, Jadwiga P. Blommor ur örtagården. Trevi. Wahlin, Bertil. Vilda blommor i vår närhet. Tidens förlag. NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Fakta och kuriosa om blåklint INNEHÅLL Blåklint innehåller organiska färgämnen, bitterämnet cnicin (centaurin), flavonglykosider, acetylenföreningar, slem- och garvämnen. Dessa substanser ger den svagt diuretisk (urindrivande), adstringerande (sammandragande) och stärkande egenskaper. ANVÄNDNING I moderna, färdigblandade örtteer och kryddblandningar används ofta blåklint för att ”försköna” blandningen. Blommorna ger också angenäm färg i potpurrier. Blomsaften blandad med alun ger en fin ultramarin färg, dessvärre är den inte ljusäkta. Blad och skott ger gul färg. Blommorna (Cyani flores) används inom örtmedicinen som infusion enbart eller tillsammans med andra växter i teblandningar mot störningar i ämnesomsättningen. Utvärtes används blåklint i badpreparat eller kompresser för behandling av sår och bölder. Den ingår också i hårtonika och används för ögonsköljning och vid hornhinneinflammation. NAMN OCH SYMBOLIK Klint lär vara ett fornsvenskt ord för klump och kan syfta på blomkorgens form. Artepitetet cyanus är latinets ord för blå. I blomsterspråket finns det flera tolkningar av vad blåklint signalerar eller meddelar; takt, celibat, kravlös, barnslig, enfald, lantlig oskuld och ”var enkel som den”. Ett gammalt talesätt förtäljer att blåklint faktiskt inte håller färgen, utan skiftar med vädret från djupt blått till allt ljusare färger, ända till rent vitt, därför: ”Den som är svag och vankelmodig, ska bära blåklinten, vilken aldrig håller färgen och är en bild av vankelmod.” Detta var sannolikt inget Folkpartiet tänkte på när de valde den som symbol.

41


xNoT 1004 42-43 :mall 28nov08 2010-11-14 12.10 Sida 42

LÖKTRAV – ogräs för finsmakare Text: Peter Jägerbro

Löktrav. Foto: JC Schou Biopix

L

öktraven är ett välbekant ogräs för många. Den trivs på skuggig mark, under träd och buskar och i trädgårdar och är allmän i södra och mellersta Sverige. Att den väljer sina växtplatser med omsorg och inte går att hitta överallt kompenseras av att den förökar sig generöst där den väl trivs – något många trädgårdsägare kan intyga.

Senapspepprig vitlök Det vetenskapliga namnet är Alliaria petiolata, och redan i släktnamnet avslöjar den sitt främsta särdrag. Alliaria är en böjning av lökväxternas Allium, vilket antyder att man länge känt till och säkert också uppskattat den doft av vitlök som står kring alla delar av plantan. Krossas ett blad mellan fingrarna känns den tydligt och bladen smakar lite senapspepprigt, som det anstår en växt som sorteras in nära senapsväxterna. Löktraven är tvåårig och utvecklar första året en bladrosett av hjärtliknande blad. I maj och juni under sitt andra levnadsår 42

Mixa ner färska blad i den varma soppan, lägg dem i salladen eller som bas i pesto – ja, det går att använda den vitlökssmakande löktraven på många sätt i köket. blommar den, oansenliga vita blommor med fyra kronblad. När den har blommat sätter den ärtliknande frukter i skidor och dör sedan. Närmast marken har löktraven en krans av hjärtlika blad, medan de blad som sitter på den resliga stammen, som kan bli uppåt en meter hög, får en fintaggig form som mer påminner om nässlans blad. Stammen fortsätter ner i jorden i en pålrot som även den luktar vitlök. Roten har dessutom en stickande, pepparrotsliknande arom som får ögonen att tåras och näsan att rinna.

Två typer av blad Knappast något ogräs gör sig så nyttigt i köket som löktraven. De hjärtformade bladen närmast marken har en starkare lukt av vitlök än de nässellika blad som sitter på stammen högre upp, men båda bladtyperna kan användas i matlagning. De passar bäst i det kalla köket – långvarig upphettning får de flyktiga aromämnena att försvinna och kvar får man på sin höjd några NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 42-43 :mall 28nov08 2010-11-14 12.10 Sida 43

sorgligt slokande gröna blad. Bladen kan mixas ner i en varm soppa i sista sekunden innan servering, eller blandas ner i en wok i allra sista stund, det tål de. Smörstekta blad som fått rinna av på hushållspapper blir krispiga och är ett perfekt tillbehör till fisk, även om de möjligen hinner tappa lite vitlökskaraktär under stekningen. Bladen kan läggas råa i en sallad, men för att lösa ut den delikata vitlökssmaken på bästa sätt krävs fett och tid. Fint skurna och nedrörda i rumsvarmt vispat smör eller som bas i en mortlad pesto med sötmandel och parmesanost blir löktravens blad en ren delikatess. I en salladsdressing på kallpressad rapsolja och schalottenlök känner den sig verkligen hemma, inte alltför avlägsen släkting med raps som den är. Den djärve använder även den starka roten som kan användas finriven i stället för pepparrot.

Garlic mustard, ”vitlökssenap” är löktravens engelska namn och blommornas fyra kronblad avslöjar släktskapet med senapsväxterna. Foto: Istockphoto

Världens bästa restaurang Det är så gott som omöjligt att förväxla löktraven med någon oätlig växt, åtminstone för den som har luktsinnet i behåll. De hjärtformade bladen i kombination med resligheten och den påtagliga vitlöksdoften gör löktraven till en passande ingång till de ätliga ogräsen. Men som vanligt när det gäller mat från det vilda anbefalls försiktighet – var och en kan reagera olika på svavelämnena i löktraven. Ändå, den som vanligtvis inte tål vitlök men som vill kunna njuta av vitlökens aromer kan göra klokt i att utforska vad löktraven har att ge. Ett sådant här användbart ogräs förtjänar ett bättre öde än att hamna på komposthögen. Och René Redzepi, ägare och köksmästare på restaurang Noma i Köpenhamn använder gärna löktrav i sin matlagning, ogräs eller ej. Med tanke på att Noma av en branschorganisation blev utsedd till världens bästa restaurang 2010 får man anta att han har goda skäl till det. Så gör som René och ta in löktraven i köket!  NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Ett läckert kryddsmör görs enkelt genom att blanda fint skuren löktrav i rumsvarmt vispat smör. Foto: Peter Jägerbro

Första året har plantan runda blad i en rosett vid marken. De här bladen smakar bäst när de utsatts för lite höstkyla. Foto: Lotta Flodén 43


NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.09 Sida 44

Ett tätt förgrenat nätverk av svamphyfer växer ut från skogsträdens tunnaste rötter. Själva rötterna kan inte ses på bilden eftersom de är täckta av gult eller vitt svampmycel. Symbiosen benämns ektomykorrhiza eftersom svamphyferna aldrig växer in i cellerna. Foto: Håkan Wallander

Mykorrhizasvamparna Text: Håkan Wallander, professor i markbiologi

Det är inte bara våra trädgårdar som är helt beroende av de underjordiska svamptrådarna. De är livsviktiga för nästan all växtlighet på jorden.

44

Jag gillar inte när gräset gror i mina odlingsbäddar. Tänk så mycket värdefull jord som följer med när man drar upp en grästorva. Jord som vårdats och förbättrats genom idogt arbete när komposten myllats ner varje höst. Det tar tid att bygga upp en lucker och näringsrik jord och arbetet blir förgäves om den får följa med grästorvan tillbaks till NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.09 Sida 45

Purjolöken har grova rötter och är helt beroende av mykorrhizasvampar för att kunna ta upp mineralnäring ur marken. Foto: Istockphoto

Gräset å andra sidan har finförgrenade rötter och kan växa ganska bra även utan sina symbiotiska svampar. Foto: Istockphoto

– våra vänner i trädgården kompostbehållaren. Även om man skakar av jorden så har den inte samma goda egenskaper som den hade som orörd i odlingsbädden. Har ni tänkt på hur lite jord som följer med när man drar upp en lök? Plantan har bara en handfull grova rötter, men kan ändå bilda en stor saftig lök som väger lika mycket som en rejäl grästorva. Hur är detta NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

möjligt? Båda växterna behöver ungefär lika mycket näringsämnen från marken. Gräset tar upp dem genom sitt finförgrenade rotsystem, men hur gör löken? Löken lever, liksom de flesta andra växter, i symbios med svampar i marken som hjälper till med näringsupptaget. De kallas mykorrhizasvampar och själva ordet mykorrhiza kommer från grekiskans ”my45


NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.09 Sida 46

Hyfer av trädgårdsväxternas mykorrhiza (arbuskulär mykorrhiza) växer in i en rot. Den runda bollen är en spor som har bildats utanför roten.

Mycel från en sandsopp växer snabbt ut från en tallrot. Översta bilden visar en rot som nyligen placerats på en torvyta. Efter en vecka har svampmycelet vuxit ut några cm från roten. Efter ytterligare två veckor täcker mycelet hela ytan (nedersta bilden). Foto: Håkan Wallander

Här ser man hur hyferna växer in mellan cellerna i roten, finförgrenade arbuskler bildas i vissa rotceller och där sker utbytet av näring mellan växt och svamp.

kos” som betyder svamp och ”rhiza” som betyder rot. Sporer från dessa svampar väcks ur sin dvala när en rot växer förbi. Sedan tar sig svampen in i roten där den kan ta del av växtens kolhydrater.

mikroskopet. Överallt syns tunna trådar, varenda markpartikel är omspunnen av svamp, men trädens rötter får man leta efter. Ur en enda rotspets kan det växa ut hundratals meter svamptrådar och rötternas huvudsakliga uppgift är att föda svampen så att den kan leta upp de näringsämnen som växten behöver. I utbyte får svampen kolhydrater som växten bildat genom sin fotosyntes. Det är därför denna symbios har blivit så framgångsrik bland växterna, 80 till 90 procent av alla växter bildar symbios med mykorrhizasvampar. Så länge solen lyser har växterna gott om kolhydrater, men har ofta svårt att ta upp tillräckligt

Lyckat samarbete När symbiosen är etablerad växer hyfer, svamptrådar, ut ur roten och förgrenar sig i komplicerade nätverk, mycel. Tunna svamptrådar har en oslagbar förmåga att tränga in i jordens alla skrymslen och vrår i sin jakt på nyttiga näringsämnen. Jag brukar låta studenter betrakta en handfull jord från en mager tallskog under 46

Illustrationer: NRC Research Press, ur boken ”Mycorrhizas: anatomy and cell biology”.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.09 Sida 47

Mykorrhizahyfer växer ut från en solrosrot. Lägg märke till hur tunna svamphyferna är jämfört med roten. De runda strukturerna är sporer som svampen bildar för att kunna sprida sig. Foto: Sören Rosendahl

Tunna mykorrhizahyfer och runda sporer som växer i en odlingsskål. Foto: Edith Hammer

Till skillnad från trädgårdsväxternas mykorrhiza, bildar trädens mykorrhizasvampar (ektomykorrhiza) synliga fruktkropparar som till exempel den här kremlan. Foto: Istockphoto

med mineralnäring som kväve och fosfor ur marken. Det råder däremot hård konkurrens om snabba kolhydrater mellan alla sorters svampar i marken. Att vara kopplade till växternas fotosyntes ger mykorrhizasvamparna en enorm fördel när de kämpar med andra organismer om markens tillgångar. Mykorrhizasvamparnas mycel gör jorden gynnsam att växa i. De binder nämligen ihop jordpartiklarna till små klumpar som gör den lucker och mindre kompakt så att luft och vatten lättare kan röra sig. Man säger att jorden blir aggregerad. Men aggregaten går sönder vid kraftigt regn el-

ler när man skakar av jord från en grästorva. Det gäller att skydda jordytan och låta mycelet verka ostört i marken. Då får man en lucker doftande mylla som tjänar våra växande vänner.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Rätt svamp på rätt plats Den ursprungligaste formen av mykorrhiza utvecklades redan när de första växterna vandrade upp på land för 400 miljoner år sedan, och denna förekommer hos de flesta av våra örtartade trädgårdsväxter. Man behöver ha ett bra mikroskop för att kunna se trådarna som finns både inne i rötterna och ute i jorden. 47


NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.09 Sida 48

Det kan bli väldigt vackert att odla träd i krukor. Jag har provat både japanska tallar och svenska lövträd och de trivs fortfarande bra efter drygt tio års krukodling. Jag gräver ner hela krukan i marken under vintern och droppbevattnar hela sommaren. Allra vackrast blir vresboken, en genetisk variant av vanlig bok som växer runt Torna Hällestad i Skåne. Man kan odla fram plantorna från bokollon. I en vacker kruka påminner de om japanska bonsaiträd som skulle pryda sin plats i vilken trädgård som helst. Foto: Håkan Wallander

Svampen förökar sig med sporer som är ganska stora för att vara svampsporer – ibland synliga för blotta ögat – men oftast bara någon tiondels millimeter breda. Dessa förekommer rikligt i de flesta trädgårdsjordar, men ska man exempelvis plantera en bokhäck är det inte säkert att de rätta svamparna finns på plats. Skogsträden har en annan typ av mykorrhiza som utvecklades långt senare – för cirka 60 miljoner år sedan. Det är bra att tillföra lite skogsjord när man planterar sin häck, så är man säker på att de rätta svamparna kommer med. Trädens mykorrhizasvampar är lättare att se. Om man lyfter försiktigt på ett jordlager som legat och vilat mot ett stenblock i skogen, syns ett komplicerat nätverk av 48

rötter och svamptrådar. Många av dessa tillhör matsvampar, som exempelvis soppar, kantareller och kremlor. Svamparna vi plockar, fruktkropparna, sprider sporerna, men utgör bara en liten del av svampen. Det mesta finns kvar i marken där svamptrådarna förlänger trädens rötter och gör att kontaktytan med jorden mångdubblas.

Svampodling Om man vill odla speciella mykorrhizasvampar för att få fruktkroppar, måste man ympa in svampmycelet redan när trädplantorna är små. Det är inte helt lätt att lyckas. En forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala fick visserligen fram kantareller från krukor med ympade trädplantor i växthuset, men kantarellmyNATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.09 Sida 49

Foto: Håkan Wallander Foto: Håkan Wallander

Numera kan man köpa tryffelympade ek- och hasselplantor på vissa svenska plantskolor.

Foto: Stefan Lindberg

En gotländsk bourgognetryffel.

celet klarade sig inte i den hårda konkurrensen med andra svampar när han planterade plantorna utomhus. Däremot har man lyckats odla bourgognetryffel på Gotland, mycket tack vare Christina Wedéns forskning vid SLU. I hennes bok, Tryffel – mat för gudar, gutar och svin, kan man bland annat läsa om hur man nått de framgångsrika odlingsresultaten.

Epifyter I mitt växthus pryder orkidéer av släktet Cyrtochilum sin plats mellan grenarna från vinrankan. Jag odlar dem i små krukor med barkflisor. När det gäller orkidéer är det viktigt att svampen är på plats redan när fröet gror, för orkidéfröet har ingen frövita och därmed ingen egen energireserv. MyNATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Orkidé av släktet Cyrtochilum. För att orkidéfröet ska kunna gro så måste mykorrhizasvampen finnas på plats från början.

Orkidérötter kan med hjälp av mykorrhizasvampar bryta ner död ved och omvandla den till energi åt plantan. Foto: Istockphoto

korrhizasvampen som koloniserar orkidérötterna kan även bryta ner ved och en del av energin från veden går till den spirande plantan. Många orkidéer i regnskogen växer som epifyter högt upp på trädens stammar. Där kan de få ljus och svampen får också tillgång till lite död ved. Även risväxter som ljung och blåbär har en speciell typ av mykorrhiza. Det är visserligen ont om blåbär i skogarna runt Torna Hällestad, men jag brukar ändå kunna njuta av hemplockade bär med gräddmjölk under ljumna sommarkvällar, eftersom det finns flera trädgårdsanpassade sorter att välja på. Blåbärens mykorrhizasvampar trivs i sur jord, och de är specialister på att frigöra kväve från svårlöslig torv och annat or49


NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.10 Sida 50

Ängsblommorna på bilden behöver mykorrhizasvampar för att kunna hävda sig i konkurrensen med andra växter. På en äng utan mykorrhiza växer det bara gräs. Foto: Istockphoto

ganiskt material. Det är bra att blanda in okalkad torv när man planterar, men man ska vara försiktig med vattningen för torven suger år sig mycket vätska som kan frysa till en stor isklump under vintern. Det kan ta lång tid innan den smälter på våren och då får växterna svårt att ta upp vatten. Det lär gå bra att odla blåbär i ren sand också, bara den är tillräckligt sur. Själv ska jag prova i en sandig hörna av trädgården där det tidigare vuxit bergtall.

Barndomens blomsteräng Många vill skapa en hörna i trädgården där en blomsteräng kan utvecklas fritt och kanske ge minnesbilder från barndomens ängar, med all sin blomsterprakt. Men det är inte så lätt att få blomsterängen att frodas om man inte har en näringsfattig plätt att utgå ifrån. Näringshalten är 50

ofta för hög och den är inte lätt att få bort. Min far sådde frön på sin torpartomt i norra Skåne, och även om fröna grodde så dröjde det inte länge förrän gräset hade tagit över och konkurrerat ut ängsblommorna. Nu har han under flera år slagit ängen med lie och tagit bort växtmaterialet så att jorden har utarmats. Den börjar sakta men säkert att likna en äng. Att avlägsna näring från jorden är ett tålamodsprövande arbete, medan man lätt förstör en blomsterrik äng på nolltid genom att gödsla. Forskare i Holland har visat att mykorrhizasvamparna ökar artrikedomen på våra blomsterängar. Om jorden steriliseras, fylls i krukor och besås med blomsterängsfrön, kommer det inte att bli samma blomning i krukorna som på ängen. I stället frodas gräset i krukan medan de flesta blomväxter lyser med sin frånvaro. Om man däremot NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.10 Sida 51

Mykorrhizan trivs när man täcker markytan med gräsklipp. Då kan de breda ut sig i den fuktiga miljön och de växer bra i det kväverika materialet som dras ner i marken av daggmaskarna. Foto: Håkan Wallander

blandar in lite sporer av mykorrhizasvampar i jordblandningen blir resultatet annorlunda, och mycket mer likt det man ser på ängen. Många av blomväxterna har grova rötter och är beroende av svamparna för sitt näringsupptag. När de inte är närvarande blir dessa växter utkonkurrerade av gräs med mer finförgrenade rotsystem som kan ta upp näring utan svampens hjälp.

Underverk med gräsklipp En del frågar sig om man ska tillföra de gynnsamma mykorrhizasvamparna för att gynna tillväxten hos sina plantor, eller för att förbättra själva jorden hemma i trädgården. Jag är övertygad om att det oftast inte behövs – om man nu inte är ute efter att odla tryffel. Hur ska vi då göra våra trädgårdar till ett paradis för mykorrhizasvamparna? Först NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Foto: Istockphoto

Blåbär har en speciell typ av mykorrhiza som trivs bäst när marken är sur. De har speciella enzymer som kan lösgöra näring från den humus som ansamlas i sura marker.

och främst ska vi inte gödsla för mycket, och helst använda organiska gödselmedel som är mer skonsamma för mykorrhizan. Växterna gör sig av med sin hjälpande svamp när jorden innehåller för mycket lättlöslig näring, speciellt fosfor. Ekologisk odling är bra eftersom mineralgödsel då är bannlyst. Men det är också viktigt att inte röra om för mycket i jorden och då bör man undvika alltför intensiv mekanisk ogräsbekämpning som kan vara vanlig inom den ekologiska odlingen. Därför förespråkar jag täckodling enligt Nils Åkerstedts metod, se sidan 54. Gräset gör sig bäst på gräsmattan men gräsklippet kan göra underverk i odlingsbädden. Täck all bar jord med gräsklipp. Därunder får jorden ligga ostörd så att svamparnas trådar kan breda ut sig i lugn och ro. Daggmaskarna drar efterhand ner det kväverika 51


NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.10 Sida 52

klippet i marken och när det bryts ner så växer svamptrådarna ut och tar upp näringen som frigörs från gräset. Dessutom hålls det lagom fuktigt och ogräset får lite svårare att gro.

Gillar mångfald Det är också bra att hålla jorden ständigt bevuxen genom att odla grödor mellan rader av träd eller så in nya grödor mellan de äldre som snart ska skördas eftersom det då alltid finns växtrötter som kan vara värdar till svamparna. Jag tycker förresten inte att det gör så mycket med lite ogräs i odlingsbäddarna. Mykorrhizasvamparna trivs när det finns en mångfald av växtrötter i marken, och visst blir det finare med en blandning av växter än alltför rena monokulturer. Men en del odlare gillar inte täckodling och menar att sniglarna frodas under gräsklippet där det är lagom fuktigt och gott om mat. Men det finns andra material att använda. På Mandelmans trädgårdar använder man ull. Den är mjuk och skön att gå på, den luktar gott och sniglarna gillar den definitivt inte.

I Mandelmanns trädgård används ull som marktäckning. Skönt att gå på och garanterat snigelfritt. Foto: Håkan Wallander 52

Svampar hittar Svampar kan bli allt viktigare för jordens framtida livsmedelsförsörjning. Jag tror att mykorrhizasvamparna kommer att få allt större betydelse både i jordbruket och i våra trädgårdar i framtiden. Ett av våra stora miljöproblem är nämligen att fosfortillgångarna på jorden håller på att ta slut. Nordafrikas fosfatgruvor beräknas vara tömda redan om 50 till 100 år och fosforpriset har redan rusat i höjden. Utan fosfor kommer vi ha svårt att producera tillräckligt med mat, men mykorrhizan kommer att gynnas när jordarna blir fosforfattigare. En stor del av fosforn som lagts på åkrarna har blivit otillgänglig för växterna, eftersom det bildats svårlösliga föreningar med järn- och aluminium. Men NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 44-53 :mall 28nov08 2010-11-14 14.10 Sida 53

Foto: Istockphoto

I framtiden kommer det att bli ont om fosfor. Det kommer att bli svårt att tillverka konstgödsel som innehåller lika mycket fosfor som dagens. Foto: Istockphoto

Wavellit (aluminiumfosfat), ett av flera fosfatmineral som bryts i Nordafrikanska gruvor.

Fosforinnehållet i urin från en människa räcker till att producera minst hälften av den mat som han eller hon konsumerar. Foto: Istockphoto

fosfor där växtrötter går bet svamparna kan lösa upp en del av dessa föreningar och göra fosforn tillgänglig. I Kanada har man gjort försök som visat att veteskörden ökade med 6 procent och linsskörden med 26 procent trots att man minskade fosfortillsatsen, men bara om man samtidigt tillförde mykorrhizasvampar till jorden. Tydligen kunde svamparna utnyttja fosfater som tidigare varit otillgängliga för växterna. Att det gick så mycket bättre för linserna än för vetet beror på att linser tillhör ärtväxtfamiljen som har mycket grövre rötter och därmed blir mer beroende av svampen för sitt fosforupptag. Om man gödslat mycket med fosfor kan det dröja innan mykorrhizan kommer tillbaka på ett naturligt sätt. Då kan man behöva tillföra sporer som ympmaterial, men det gäller att använda en svamp som är anpassad till rådande förhållande. NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Men mykorrhizasvamparna kan inte skapa ny fosfor så vi måste lära oss att hushålla bättre med den vi använder i samhället. En del försvinner med avloppsvattnet ut i Östersjön, där den orsakar giftiga algblomningar. Vi kommer inte ha råd att slösa med fosfor på detta sätt. Om den ska avskiljas på reningsverken eller redan i toalettstolarna får framtiden utvisa. Fosforinnehållet i urin från en människa räcker till att producera minst hälften av den mat som han eller hon konsumerar. Dessutom innehåller urin både kväve och kalium som växterna också behöver. Kanske kommer vi trots allt att ha tillräckligt med fosfor för vår matproduktion i framtiden, men då måste vi nog ändra våra levnadsvanor. 

53


xNoT 1004 54-63:mall 28nov08 2010-11-14 12.01 Sida 54

– En av fördelarna med att odla i sand och grönmassa är att växten själv bestämmer över sin näringstillförsel och kan utveckla sitt rotsystem i exakt rätt takt, säger Nils Åkerstedt. 54

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 54-63:mall 28nov08 2010-11-14 12.01 Sida 55

Nisses magiska massa Text: Barbro Forsberg Foto: Stefan Lindberg

Efter dryga 30 års experimenterande har Nils Åkerstedt nu förfinat sina odlingsmetoder med sand och gräsklipp med oöverträffat resultat.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10 55


xNoT 1004 54-63:mall 28nov08 2010-11-14 12.01 Sida 56

Så här gör du din egen grönmassa 1. När du klippt gräsmattan, samla ihop det färska gräsklippet i önskad mängd. 2. Lägg det i oigenomskinliga plastkassar eller sopsäckar. 3. Fukta klippet om det är torrt. Nässelvatten påskyndar processen och ger grönmassan ännu bättre egenskaper. 4. Tryck ut så mycket luft som möjligt och förslut noga. 5. Placera plastförpackningarna varmt och soligt i cirka 4–8 veckor. 6. När grönmassan är klar ska den vara ihopsmetad, brunsvart och lukta som gödsel. 7. Låt massan ligga och lufta i två dygn innan den används.

Nils Åkerstedt öppnar en påse med klipp som ännu inte blivit till färdig grönmassa. Den behöver lagras några veckor till. Man kan fortfarande urskilja gräs och andra örter.

Så här svart och geggig ska den färdiga grönmassan se ut. Gräsklippet har legat lufttätt i en plastkasse i en dryg månad i solen och omvandlats till ett supergödsel. Det kan sparas utomhus i sin förpackning till nästa säsong utan att förlora näring. Det är en fördel att ha gummihandskar på när man hanterar gödslet.

56

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 54-63:mall 28nov08 2010-11-14 12.01 Sida 57

Det är många odlingsprojekt som tävlar om utrymmet i Nils Åkerstedts trädgård.

– Allt man planterar i gräsklipp och sand växer snabbare och mår bättre. Varken kompost-, planteringsjord eller torvmull har någon chans. Inte ens om man gödslar efter hand går det att få bättre resultat, berättar Nils Åkerstedt livligt medan han knyter upp en ihopsnörd plastkasse för att visa upp sin färdiglagrade grönmassa. En klibbig svart sörja tittar fram – den är allt annat än grön. Nils öppnar upp påsen och blottar hela härligheten. En stark doft sprider sig. – Det här är klart. Det märker man på lukt och konsistens. I princip har det förvandlats till kogödsel.

bylånga på Öland, väster om Alvaret där jorden är extra bördig ner mot kusten. Det är här på Blomstervägen 4 som trädgårdsmästaren Nils Åkerstedt experimenterar för fullt med sina, för många kontroversiella, odlingar i sand och gräsklipp. På trädgårdsskolan, där Nils utbildade sig till trädgårdsmästare i slutet av 40-talet, var det konstgödsel som gällde. Den slutade han med för 40 år sedan och ett tiotal år senare slutade han även att använda jord. Sedan dess har han prövat sig fram med att odla i olika konstellationer av sand och gräsklipp med banbrytande resultat.

Ajöss till konstgödsel och jord

Den torra sommaren märks inte mycket av i trädgården. Det grönskar och prunkar vart man än vänder sig – i växthuset, på marken,uppåt väggarna i olika krukor och byttor.

Skonsam start Det är i slutet av juli på solens och vindarnas ö. Luften är mättad av havets dofter och det platta landskapet ger fritt spelrum för himmelskupan. Vi befinner oss i MörNATUR & TRÄDGÅRD 4/10 57


xNoT 1004 54-63:mall 28nov08 2010-11-14 12.01 Sida 58

Nils går in i växthuset för att demonstrera hur man planterar i kruka med sand och grönmassa. Han lossar en stickling med svarta vinbär ur den lilla startkrukan. – Man lägger först ett lager med cirka 1/2 cm grönmassa i botten på den nya krukan oavsett storlek. En fördel är att man inte behöver ha så stora krukor när man planterar i den här blandningen, berättar Nils och strör lite sand på grönmassan så att rötterna inte får för mycket näring i början.

Plantan vet bäst Han ler finurligt och avslöjar en av hemligheterna med odlingsframgångarna – nämligen att plantan själv kan välja när den vill ha ”mat” och på så sätt utvecklas i sitt eget tempo. – I princip är det omöjligt att själv tillföra exakt den mängd näring en specifik växt behöver, vare sig det är konst- eller ekologisk gödsel. – Det är många parametrar som påverkar näringsbehovet, exempelvis väderlek, typ av jord och i vilket stadium växten befinner sig i, berättar Nils vidare medan han med vana fingrar ger plantan nytt livsrum med sand runtom.

– Lämna sedan plats för ytterligare ett lager av grönmassa upptill, på 1–2 cm. Då får växten lite lagom gödsel i starten. Så småningom, vartefter plantan växer, hämtar rötterna näring i bottenlagret efter behov. – Och till sist strör man lite sand överst så att grönmassan hålls på plats, säger Nils och vattnar igenom krukan. – Sådärja, då var det klart, konstaterar Nils och ställer ner den på gräsmattan. – Nu kan daggmaskar och andra mikroorganismer leta sig in. De blandar sig sedan med grönmassans fauna och gör sanden ännu mer näringsrik. Mer gödsel behövs inte på ett halvår, säger Nils. – I höst, när jag planterat ut sticklingen, sparar jag sanden den har vuxit i. Den fungerar utmärkt som såjord till våren.

En uppsjö av produkter Nils tar upp ämnet om det stora utbud av olika typer av gödsel, jord och mull som handeln erbjuder. – Det skapar förvirring hos konsumenterna och en uppfattning om att exempelvis gräsmattor, frukt, bär, rosor måste ha sina egna speciella gödningsmedel, säger han och fortsätter berätta om olika trädgårdsprodukter på marknaden.

Plantera med grönmassa och sand i kruka

Lägg 1/2 cm färdigluftad grönmassa i botten på krukan, oavsett storlek …

58

… och täck över med lite sättsand med en blandad kornstorlek mellan 0–8 mm.

Ta bort all jord på rotklumpen om plantan är köpt, sätt sedan ner den i krukan …

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 54-63:mall 28nov08 2010-11-14 12.01 Sida 59

Ett exempel på lyckat odlingsresultat med grönmassa och sand i kruka. Bilden visar en tvåårig vinranka som bar frukt redan första året. I vanliga fall tar det minst fyra till fem år innan de första druvorna kan skördas.

3. na … och fyll på med mera sand runt plantan och lämna plats för …

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

… ytterligare ett lager med grönmassa på 1–2 cm. Tryck till och …

… avsluta med lite sand överst och vattna igenom krukan ordentligt.

59


xNoT 1004 54-63:mall 28nov08 2010-11-14 12.01 Sida 60

Namn: Nils Åkerstedt, 85. Bor: I Mörbylånga, Öland. Familj: Hustrun Ingrid, som gick bort i juni 2009. Döttrarna Eva och Karin. Yrke & utbildning: Trädgårdmästarutbildning 1948–49. Drivit tre handelsträdgårdar. Arbetat som trädgårdstekniker i Sundsvall fram till pensioneringen. Skrivit trädgårdsböcker. Artikelförfattare i Natur & Trädgård. Skriver för Dagbladet i Sundsvall. Föreläser i trädgårdsföreningar med mera. Intressen: Förutom trädgården, natur, litteratur, hundar och katter.

– Torvmull som man uppmanas att plantera i på hösten, suger åt sig vatten och fryser sedan till is runt den nyplanterade rotklumpen, hur vettigt är det? – Och täckbark, den passar bara när växten är fullvuxen, annars hämmar barken tillväxten då den hindrar fukt, näring och mikroorganismer att komma åt rötterna. – Den hönsgödsel man köper, har förlorat cirka 75 procent av sitt näringsvärde efter att ha behandlats på olika sätt för att pelleteras och avlägsna obehaglig lukt, berättar Nils. 60

Nils Åkerstedt har med sig en specialbyggd kruka med glasvägg när han håller föredrag. Han berättar om fördelarna med krukodlat. – Det är praktiskt med mobila växter, man kan flytta dem till mer skyddade platser om det till exempel är för stark sol. Den enda nackdelen med den här odlingsmetoden är att man måste vattna oftare vid torr väderlek, men å andra sidan har plantan ett varmare klimat i kruka än på friland.

– Då är det här sättet att använda sand och gräsklipp inte bara enklare och billigare, det ger dessutom bättre odlingsresultat och är mer miljövänligt. Bland annat för att de produkter som säljs i handeln, transporteras långa sträckor, menar Nils.

Ingen brist på klipp Vi kryssar runt i trädgården mellan bärbuskar, fruktträd, grönsaksodlingar och andra prydnadsväxter, medan Nils berättar om sina projekt och visar på resultaten av sina odlingsmetoder. NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 54-63:mall 28nov08 2010-11-14 12.01 Sida 61

– Ville bara testa om det skulle gå. Drev upp några majsplantor som jag sedan satte ut i sand och grönmassa. De växer över förväntan, säger Nils Åkerstedt nöjt.

Med tanke på trädgårdens begränsade gräsytor, ställer vi frågan hur han får ihop tillräckligt med gräsklipp. – Jag har snälla grannar som skänker sitt klipp. Och ibland hämtar jag gräs från allmänningar och ängar. Det har gjorts studier där man jämfört kväverikt gräsklipp med magert från ängsmark. Resultatet visade på att det näringsfattiga, örtrika klippet har en mer gynnsam effekt på växterna. – Många tror att det är bra om klippet ligger kvar som extra gödning, eller att man måste gödsla extra om gräsklippet avlägs-

– En annan fördel med sand- och grönmassemetoden är att man inte behöver ha så stora krukor, säger Nils och berättar om när han fick sin kanariebananplanta. En 100-literskruka rekommenderades och plantan skulle bära frukt efter fyra till fem år. I stället använde Nils en 20-literskruka med sand och gräsklipp och kunde skörda 65 banaFoto: Istockphoto ner redan tredje året.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10 61


xNoT 1004 54-63:mall 28nov08 2010-11-14 12.02 Sida 62

nas. Så är inte fallet, gräsmattan mår bra ändå, berättar Nils av egen erfarenhet.

Släng inte ogräset Han tipsar om att klippa innan gräs och andra örter går i blom och sätter frö. Det gör att man slipper ogräs i odlingarna. Även grönmassan hindrar ogräset. Har man mycket ogräs, kan man klippa ner det som inte gått i blom och lägga det som gödsel direkt på odlingen – ogräs innehåller mycket näring. – Många tycker det är fult, men det tar inte många dagar för daggmaskarna att mumsa i sig ogräsklippet, säger Nils. – Traditionen är fortfarande att det ska vara bar jord mellan växterna i rabatten. Det är onaturligt, konstaterar han. Efter en rördragning på tomten blev det en öppen jordyta i gräsmattan. Nils sådde inte med nytt gräsfrö. Efter några veckor var det grönt igen med de sorter som vuxit där tidigare – de som den övriga gräsmattan bestod av – de som var tåligast och trivdes där bäst helt enkelt. Det börjar dugga så smått. Men det Nils berättar om är solklart. – Ju mer man härmar naturen, desto bättre resultat. 

Denna ettåriga rosstickling, som Nils Åkerstedt drivit upp i sin sandblandning, har utvecklat ett rotsystem som enbart består av en mängd fina sugrötter. De främjar näringsupptag och tillväxt. Köperosor har däremot oftast tre kraftiga rötter med få sugrötter som försvårar tillväxten.

Hur Nisse upptäckte sand- och gräsklippsmetoden I mitten av 70-talet skulle Nils Åkerstedt montera upp ett växthus. Det skulle ta ett tag eftersom marken behövde jämnas ut. Under tiden satte han ner tomatplantor provisoriskt i sand täckt med gräsklipp för att behålla fukten. När tomaterna skulle planteras i vanlig jord efter cirka två veckor hade de vuxit sig enormt stora.

62

Då anade Nils att han kanske hade kommit på något nytt. För att testa om det var just sand och gräsklipp som gav detta positiva resultat, gjorde han ett experiment och planterade i fem olika substrat. 1. Flisblandad jord 2. Naturgödslad jord. 3. Konstgödslad jord. 4. Sand med älggräsklipp 5. Sand med gräsklipp

Klar vinnare var sand och gräsklipp. Sämst växte det i fliset. Sedan dess har Nils förfinat metoden. I början använde han bara färskt gräsklipp i sandblandningen. Det är effektivt, men metoden med lagrad grönmassa ger ännu bättre resultat. Dessutom går den att spara länge utan att den torkar eller förlorar sitt näringsvärde.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 54-63:mall 28nov08 2010-11-14 12.02 Sida 63

– Kålrabbi odlar jag främst för att den är så vacker, säger Nils Åkerstedt och drar upp en skönhet ur trädgårdslandet.

Läs Nils Åkerstedts Boken om marktäckning – och om odling i sand gratis på www.naturochtradgard.se/boken_om_marktackning.html

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

63


xNoT 1004 64-69:mall 28nov08 2010-11-14 15.37 Sida 64

Bilderna i artikeln visar några av fröfirmornas nyheter 2011. Pelargonen ’Divas Pink Meteor’ är en av Rara Växters nyheter. Den uppges vara kraftigväxande och vädertålig, blommar hela sommaren med sina vita kronblad och det rosa ögat på framsidan. Baksidan är lysande rosa. Bästa groningstemperaturen är mellan 20–22 grader. Fröna gror på en dryg vecka. Plantera plantorna en och en när de är ca 2–3 cm höga i 6–8 cm vida krukor. Plantera sedan om dem 2–3 gånger innan de sätts ut. Dels blir plantorna knubbigare om de planteras om några gånger och dels händer det lätt att frösådda pelargoner dör om de sätts i stora krukor och vattnas för rikligt.

SÅ DINA PLANTOR SJÄLV – Nisse berättar hur du lyckas Text: Nils Åkerstedt

Kanske inte billigare, men det är mycket roligare att så och dra upp sina egna plantor än att köpa dem. Då finns också chansen att pröva på något annat än de gamla vanliga sorterna. 64

Att studera frökataloger och bestämma vilka växter man ska satsa på, är avgörande för resultatet av vårens och sommarens odlande. Visst kan man gå till närmaste varuhus och köpa fröer, men sortimentet är oftast mycket begränsat och det är ju roligt att försöka med någonting nytt, till exempel när det gäller att välja kantväxt till stora NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 64-69:mall 28nov08 2010-11-14 15.37 Sida 65

rabatten. Varför alltid sätta lobelia när det finns så många andra växtarter som passar lika bra? När det gäller grönsaksfröer är det extra viktigt att välja sorter som hinner bli klara där man bor. Det finns all anledning att skaffa en frökatalog och hemma i lugn och ro bestämma vilka växter man ska satsa på. Att själv så och dra upp de växter som ska pryda rabatter och ge fin skörd i trädgårdslandet, tillhör vårens glädjeämnen.

Värme och ljus styr såtiderna Vilka växtarter man ska börja med, och när sådden av respektive art eller sort ska göras, är beroende av vilka möjligheter man har. Fröplantorna behöver rätt värme och ljus i början av sin utveckling samt en bra plats att stå på de sista veckorna före utplantering. För de flesta arter är det lämpligt med en temperatur på 18–20 grader för sådden. Gurka gror dock bäst vid 25–30 grader, sallat vid en temperatur på 15–18 grader. Att ordna en bra plats för sådden är därför inte så svårt. Däremot kan det vara svårare att ge fröplantorna en ljus plats där det inte är varmare än cirka 18 grader under några veckors tid, vilket är nödvändigt om man ska lyckas få några livsdugliga plantor. För vissa växtarter kan temperaturen få vara så låg som 10 grader. För den som har balkong eller annan lämplig uteplats att ställa växterna på sista veckorna före utplanteringen, är det inga problem. Och har man växthus, även helt utan uppvärmning, är det mycket lätt att klara av förkultiveringen av utplanteringsväxter.

Vänta med sådden Den som inte har en lämplig plats med ljus och rätt temperatur vid sådd redan i mars– april, kan vänta till slutet av april och början av maj, även för växter som ska sås NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Pomodoro Dattero F1 är en typisk italiensk miniplommontomat. Uppges vara saftig, smakrik och perfekt till alla olika sorters pastasåser etcetera.

Samtliga tre tomater är nyheter hos Franchi fröer, Skandinvien. Den på bilden heter Tondo Piccolo Ibridio och är en F1-hybrid.

Rio Grande är också en pastatomat. Påminner om Roma men är mer produktiv. Sås inomhus i februari till maj, 1 cm djup. Kräver solig och varm växtplats, blir bäst i växthus.

65


xNoT 1004 64-69:mall 28nov08 2010-11-14 15.37 Sida 66

Den lågväxta luktärten föddes i ett försöksfält i Santa Clara, Kalifornien 1893 i ett enda exemplar. Bland ett fält med vitblommande ’Emily Henderson’ upptäcktes en avvikande låg planta. Det visade sig att plantans dvärgegenskaper var så stabila att när man några år senare odlade den på sju tunnland var alla plantorna lika små. Under drygt 100 år har växtförädlarna trollat fram åtskilliga låga luktärtor. En är Lathyrus odoratus var. nanellus ’Villa Roma Scarleet’. Den nya drottningen bland låga luktärtor, hävdar Impecta som tagit in denna ettåring belönad med Fleuroselects guldmedalj. Luktärtsfröna har hårda skal, men det finns knep att snabba på groningen. Ett är att fodra en tom margarinask eller dylikt med fuktigt, men inte blött hushållspapper. – Lägg fröna på papperet, sätt på locket och ställ asken på en ljus och varm plats, 17–18 grader. Efter några timmar har de flesta frön börjat svälla, vilket visar att de sugit upp vatten och börjat gro, skriver Graham Rice i sin bok Luktärter (ISBN 91-7233145-3). Han rekommenderar att man sedan tar ett frö mellan tumme och pekfinger och skär en skåra i fröskalet med en vass kniv. Eller drar ett par gånger över skalet med en ny nagelfil eller annan fil.

66

För den som är ute efter att förnya perennrabatten med något extra, är denna tistelaster ett tips. Barkheya purpurea ’Silver Spikes’ är namnet och en av Impectas nyheter. Denna taggbladiga, upp mot en meter höga, perenn kommer från de svala, gräsbevuxna bergsluttningarna i östra Sydafrika. Blommar oftast redan första året med 8 cm ljuslila korgblommor i juli–september. Kräver ett soligt läge och uppges härdig till zon 3–4. Förkultiveras inomhus i februari–mars eller utomhus i maj–september. En annan namnsort, B. p. ’Zulu Warrior’, har rykte om sig att vara lättodlad men kortlivad. Hur det är med ’Silver Spikes’ har vi ingen uppgift på.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 64-69:mall 28nov08 2010-11-14 15.37 Sida 67

i början av mars. Det är nämligen långt ifrån nödvändigt att småplantorna är så stora som de vi köper i handelsträdgårdarna på våren. Visserligen börjar de blomma något senare, men blir lika fina efter några veckor. För till exempel purjo blir det inte någon större skillnad på slutresultatet. Så det allmänna rådet till alla som ska dra upp utplanteringsväxter, är att det är bättre att så lite senare än för tidigt och att välja arter och sorter som är lätta att klara av så länge man inte har tillräcklig erfarenhet. För varje år som går kan man tidigarelägga sådden med någon dag om man noga studerar plantornas utveckling och tar lärdom av de fel och misstag som man oundvikligen begår ibland.

Såjord och såkärl Den första och mycket viktiga delen av plantuppdragningen är val av såjord och krukor, fat eller andra lämpliga såkärl. I handeln finns så kallade miniväxthus som beskrivs som utmärkta för detta ändamål. De är onekligen mycket bra att använda, men inte längre än till dess fröna har grott och hjärtbladen har utvecklats. Det går lika bra att använda ett fat som är lämpligt stort för att man ska kunna ställa fyrkantiga krukor på det. Det är alltid bäst att så varje frösort i var sin kruka. Det underlättar skötseln avsevärt eftersom frö av en sort kan gro efter 2– 3 dagar medan andra frön kan behöva 2–3 veckor på sig. Behandlingen genast efter uppkomsten är också olika för olika sorter. Har man gamla krukor eller såfat är det viktigt att de är väl rengjorda i hett vatten som blandats med såpa för att undvika angrepp av förökningssvampar. De ställer ofta till problem, i synnerhet vid sådd av småfröiga växtarter som petunia, lejongap och lobelia. Förökningssvampar är en gemensam benämning på de parasitsvampar från flera NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

olika svampsläkten som angriper fröplantor och orotade sticklingar.

Näringsfattig jord bäst till sådd Det är viktigt att man använder jord som är avsedd för sådd. Det säljs speciell såjord som är utmärkt att använda, om man inte själv har tillverkat Ekoblandning (lika volymdelar grönmassa, som lagrats i minst två månader, och sand). Den kan dock inte användas som såjord direkt eftersom den är alldeles för näringsrik, men det går lätt att sålla blandningen så att man skiljer på sanden och gräsklippet. Den sållade sanden är utmärkt att använda vid frösådder eftersom det finns små mängder näring kvar på sandkornen. De krukor som sådden sker i ska vara fyllda ända upp till kanten. När man sår gäller det att fördela fröna så jämt som möjligt över hela ytan och att inte så för tätt. Det är endast lobelia som det är en fördel att så tätt. Det underlättar skolningen eftersom man ska sätta flera plantor tillsammans.

Sand stoppar svampangrepp Oavsett om man använder köpt såjord eller egen, lyckas man bäst om det översta lagret i krukan består av ren sand, 5–10 mm tjockt. Fröna som ska myllas över, täcks även de med ren sand. Det finns alltid risk för att de så kallade förökningssvamparna angriper de små fröplantorna, i synnerhet om det är för fuktig luft, för låg temperatur, ljusbrist eller för tät sådd. Vid sådd i ren sand minskar risken med nära hundra procent. Det är säkrast att sätta etiketter i krukorna om man sår frön av många olika sorter och färger. En förväxling kan medföra stora nackdelar för slutresultatet. Vissa växtarters fröer gror bättre i mörker och andra i ljus, men eftersom det inte är lätt att veta vilka önskemål de olika fröerna har 67


xNoT 1004 64-69:mall 28nov08 2010-11-14 15.37 Sida 68

brukar jag täcka över frösådden med ett tidningspapper med enbart text på. Finns det bilder kan de skugga för mycket. Den metoden har jag tillämpat i mer än 50 år med gott resultat.

Vattning

Lippia dulcis, Sötverbena. Impecta, som har denna tropiska fleråriga ört i sitt nyhetssortiment, skriver att den är cirka 1000 gånger sötare än socker på grund av sitt innehåll av hernandulcin. Det är bladen som inte bara smakar utan även doftar sött. Blir 20 cm hög. Får små, vita blommor i juli–september. Klarar både sol och halvskugga. Har ett utbrett växtsätt, så den går att använda både som marktäckare och som vävarväxt i amplar och lådor. Förkultiveras i februari–mars och utvecklas bra redan första året. Måste övervintras frostfritt, till exempel bland krukväxterna. Sötverbena växer vild i Mexiko och Centralamerika och ska ha använts av aztekerna inte bara som sötningsmedel utan främst som medicinalväxt mot luftvägsinfektioner och hosta. Sötverbenans vetenskapliga namn ändrades för några år sedan från Phyla dulcis till Lippia dulcis.

68

Frösådden bör vattnas underifrån. En bunke fylls med ljummet vatten till två tredjedelar av krukans höjd. Cirka 30 minuter bör krukan få stå i vattnet. Upprepa med 4–5 dygns mellanrum. Sker vattningen uppifrån med duschspruta eller kanna är det stor risk att små frön flyter ihop till klumpar eller att de glider ner mellan krukkanten och jorden. Ett par dygn efter sådden bör man lyfta på papperet som täcker sådden för att se om någon sort börjat gro. Så fort hjärtbladen börjar visa sig ska pappret bort. Sedan är det mycket viktigt att göra denna kontroll varje morgon. Får papperet ligga kvar över en dag sedan fröna börjat gro kan det vara för sent att rädda plantorna.

Duscha med ljummet vatten Det är också viktigt att luften är fuktig intill de små fröplantorna. När man tar bort papperet blir de utsatta för torrare luft och därför bör man duscha dem med ljummet vatten någon gång på morgonen eller förmiddagen tills de vänjer sig vid den torrare luften efter några dagar. Det är även mycket viktigt att frösådden kommer på en riktigt ljus plats så fort fröna börjar gro, men man ska undvika att de utsätts för starkt solljus den första veckan. Underbevattningen måste ske oftare sedan pappret över sådden tagits bort.

Skolning Vid uppdragning av växter från frö kan man visserligen, i stället för att skola plantorna, så direkt i de krukor som växterna ska stå i under den första tiden, eller ända NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 64-69:mall 28nov08 2010-11-14 15.37 Sida 69

till dess de ska utplanteras. Men detta kräver dels stora utrymmen genast från sådden och dels blir utplanteringsväxterna lättare gängliga om de inte skolas och flyttas om några gånger. Att skola små fröplantor är en trevlig sysselsättning som inte är svår och inte heller så tidskrävande om man bara bestämmer sig för hur många plantor man ska ha av varje växt och sedan slänger resten av dem. Det kan kännas svårt, till och med för en som odlat i mer än 50 år. Beroende på hur många plantor av varje sort man ska ha, kan man skola i krukor eller fat, men det är en fördel att ha varje art och sort för sig eftersom de växer olika fort, har olika krav på ljus och värme och därför kräver individuell behandling. Den jord som används vid skolning kan vara vanlig blomjord eller Ekoblandning när det är växtarter som exempelvis tagetes, dahlia, solros och andra kraftigväxande arter. För till exempel lobelia, petunia, lejongap och liknande arter med små fröplantor måste man använda jord med mindre näringsinnehåll. Fyll halva krukan med näringsrik blandning och blanda ut resten med lika stor mängd sand, då är det ingen risk för att rötterna på de små plantorna bränns. Sedan finns det bra med näring efterhand som plantorna växer i storlek. Det räcker för de flesta växtarternas plantor om djupet på krukan eller fatet är 5–8 cm. Fröplantorna bör vattnas några timmar innan de skolas. Enklast är det att fortsätta med underbevattning när det gäller små fröplantor. De storväxande arterna kan i fortsättningen vattnas med stril eller genom underbevattning. Den första veckan efter det plantorna skolats bör de skuggas mot sol. Sedan är det en fördel ju ljusare de står eftersom plantorna då blir knubbigare. NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Sibirisk backsippa, Pulsatilla turczaninowii, är en sällsynt art med nickande, mycket mörkt violetta blommor med mer eller mindre bakåtböjda kronbladskanter. Bladverket är finflikigt och djupt grönt. Eftersom den har sin hemvist i Västra Sibirien, Mongoliet samt Västra och Norra Kina bör den vara härdig. Blir 20 cm, vill ha sol ochblommar i april–juni. Plantor finns sporadiskt att köpa hos odlare som specialiserat sig på udda växter. Frön finns mera sällan, men nu har Impecta Sibirisk backsippa som nyhet. Sås inomhus i januari–maj, 1 mm djupt i såjord. Gror oregelbundet, från 30 till 180 dagar. Kan även sås utomhus på hösten.

När de skolade plantorna vuxit så mycket att de börjar stå trångt, är det dags att antingen skola om dem om det är småväxande arter, eller också plantera dem i krukor som de får står i tills de ska planteras ut. Det brukar dröja 3–6 veckor.  69


NoT 1004 72-77:mall 28nov08 2010-11-14 16.03 Sida 72

25 GLIMTAR ÅR

& GODBITAR Foto: Istockphoto

Detta är det hundrade numret av Natur & Trädgård. Ända sedan starten för 25 år sedan har tidningen skrivit om många praktiska odlingstips. Här har chefredaktören Sven Lindholm plockat fram några av pärlorna ur innehållet från tidiga nummer. Redan i premiärnumret slog jag an den ton som fortfarande ljuder i Natur & Trädgård – omsorgen om trädgårdens djur. ”Sluta elda skräpet/Tänk på alla djuren”, var rubriken på en krönika som uppmanade trädgårdssägarna att i stället låta ris och dylikt bli ny näring för de odlade växterna. Krönikan har varit införd en gång senare i Natur & Trädgård och finns nu på vår hemsida.

Första frågan om vitlök Flitigaste medarbetaren under alla år har varit, och är, Nils Åkerstedt. I början svarade han på åtskilliga frågor från läsarna om biologisk odling. Den första var om vitlök. En kolonist i norra Uppland hade fått höra av flera, bland annat i ett TV-program, att den inte gick att odla så långt norrut, men tänkte ändå försöka och undrade när hon skulle plantera vitlöken. Nils Åkerstedt, som hade sett och förvånats över samma TV-program, kände till en odlare i Lit, Jämtland, som lyckades förträffligt. Så här svarade han: – Det kan göras antingen höst eller vår. Jorden där vitlöken ska sättas, bör vara lucker och gärna sandblandad, dessutom bör det blandas i mineraler, antingen med stenmjöl eller träaska. 72

När vitlöksplantorna är så här stora är det dags att täcka med gräsklipp.

– Avståndet ska vara cirka 15 cm x 20–30 cm. När lökbladen blivit 10–15 cm täcks jorden med färskt gräsklipp mellan raderna. – Löken kan stå kvar i jorden över vintern, så därför kan det vara lämpligt att plantera så mycket att en del kan få stå kvar på tillväxt för nästa år.

Underkänd blomjord Nils Åkerstedt har i flera artiklar i Natur & Trädgård underkänt den så kallade blomjorden, som egentligen är finmalen torv. NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 72-77:mall 28nov08 2010-11-14 16.03 Sida 73

Dansk körvel mot sniglar

Men i Natur & Trädgård var det faktiskt professor Eivor Bucht som var först med den kritiken – redan i premiärnumret våren 1986. Då var hon verksam vid Movium, Alnarp och vida känd genom TV:s trädgårdsprogram som på den tiden var ett kunskapsprogram. – Den som har tillgång till egen jord behöver aldrig köpa blomjord, sade hon till Natur & Trädgård. Även den så kallade jord som köpta krukväxter växer i, underkände hon. – För mycket torvmull. Jag planterar alltid om krukväxter så fort jag kommer hem. Enligt Eivor Bucht har torven i detta sammanhang flera negativa faktorer: • Suger upp vatten långsamt och därför bildas luftfickor kring rötterna. • Behöver näring för att bryta ner sig själv. • Krymper när den torkar. Eivor planterade om i sin egen hemmatillverkade blomjord. Den innehöll också torvmull, men bara 30–50 procent. För att hålla nere priset köpte hon balar hos Lantmännen. Resten av hennes krukväxtjord bestod av sand, trädgårdsjord och siktad kompost. – Tumregeln är – en del sand, en del trädgårdsjord och en del siktad kompost blandat med torvmull. Är trädgårdsjorden sandrik blir det att minska på sanden och är den lerrik blir det att ta lite mer sand.

Vad som är tro och vad som är vetenskap när det gäller biologisk bekämpning är i dag en tvistefråga, konstaterade jag i premiärnumret och inbjöd läsarna att prova ett av, då 80-åriga, tyskan Gertrud Franks påstående. Varje sommar tog hon emot busslaster och berättade om sin mångåriga erfarenhet av biologisk odling. Bland annat hävdade hon att sniglar inte går på sallat om man sår dansk körvel i samma säng. Vi sände med två fröpåsar, en med dansk körvel och den andre med bataviasallat. Läsarna ombads provodla och rapportera. Ingen hörde av sig. Tyvärr, för på Lantbruksuniversitet i Alnarp var en forskare intresserad att lägga upp ett vetenskapligt försök om det kommit positiva signaler.

Gamla sparrisplantor Att odla sparris har blivit mycket populärt under de senaste åren. En fråga som dyker upp då och då, är om det går att flytta gamla sparrisplantor. Svaret på det spörsmåNATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Gamla sparrisplantor går bra att flytta, men läs Nisses tips här intill först!

73


NoT 1004 72-77:mall 28nov08 2010-11-14 16.03 Sida 74

Fransk dragon – en riktig norrlänning! Fortfarande kan man läsa i trädgårdslitteratur att den fleråriga kryddörten fransk dragon, Artemisia dracunculus, är en skör och frostöm planta trots att Roland Karlsson redan i Natur & Trädgård nr 4/1996 dementerade detta. Under ytterligare en vinter med barfrost och långvarig kyla i Järvsö i Hälsingland frös många perenner ut. Men icke den franska dragonen. – Denna, kanske vår tuffaste kryddväxt, kom med sina första skott kring den 20 maj, bara några dagar senare än vanligt, rapporterade Roland Karlsson, då örtagårdsmästare på Stenegård. – Där har den betett sig som en riktig norrlänning i många år. Inte nog med att den återkommer stadigt år från år – den är också mycket okänslig för kalla och våta vår- och försomrar. Medan andra växter kan stanna i växten och börja gulna när kylan och vätan blir för svår, står våra franska dragoner gröna och fina.

Nässelvatten • Plocka en hink vårnässlor, helst på en äng. Det går även att plocka nässlor senare på året och från andra växtplatser. • Slå på vatten tills det täcker. • Låt stå i två veckor. • Späd därefter det nässelextrakt du får tio gånger. • Användes i trädgården som växtstimulans.

let lämnade Nils Åkerstedt redan i höstnumret 1986. Så här skrev han då: – Visst går det att flytta dem, men om det däremot går bra, det kommer till en del an på den som flyttar plantorna och vilken behandling de får efter flytten. – Är det stora plantor är det en fördel att dela på dem innan de sätts på nytt. Delas inte plantorna kan de visserligen ge skörd något tidigare, kanske redan första året efter flyttningen, men samtidigt tar det längre tid innan de ger lika bra skörd som delade plantor. – Dela därför plantorna försiktigt i 2–3 delar, det bör vara minst 5 skott på varje planta eller rester av skott, eftersom skotten klipps av före delningen. – Varje år på eftersommaren gödslas plantorna antingen med färskt gräsklipp eller naturgödsel och man bör även strö ut träaska eller stenmjöl. – Låt de delade plantorna växa första sommaren utan att de skattas på skott, andra sommaren kan de skattas med några skott per planta och därefter kan de skattas normalt.

Natur & Trädgård ofta först När jag nu bläddrar i gamla nummer slår det mig hur ofta Natur & Trädgård varit först att publicera nyheter. Vi var till exempel först av alla trädgårdstidningar att berätta om varför nässelvatten är bra för växterna. I nr 2/1988 skrev vi om forskaren Rolf Peterson som efter sju års experimenterande vid Lunds universitet funnit att nässelvatten höjer pH-värdet i marken, stimule-

Tvestjärtar kan äta 100 bladlöss per dygn. 74

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 72-77:mall 28nov08 2010-11-14 16.03 Sida 75

rar växtens kväveupptagning samt gynnar deras rotutveckling. Det var just nässelvattnets positiva inverkan på rotsystemet som ansågs vara den värdefullaste upptäckten. Rolf Peterson odlade bland annat tomat i sand. De plantor som fick nässelvatten utvecklade ett mycket mera finfördelat rotsystem än de som vattnades med näringslösning. – Det är en iakttagelse jag gjort under samtliga försök när jag odlat i sand och kunnat frilägga rotsystemet, berättade Rolf Peterson vid disputationen när han blev ”nässeldoktor”. – Och eftersom mineralerna i huvudsak tas upp i rotspetsarna, innebär det att man har en mycket större upptagningsyta av mineraler i nässelvattenbehandlade plantor än i de som fått näringslösning. Rolf Peterson fann att unga nässelplantor plockade i maj innehåller de högsta värdena av kväve, fosfor och kalium. Och att nässelvatten som lagrats under sex månader har högre kvävehalt än när det tillagas.

Bygg litet bo till tvestjärten Om tvestjärten inte fanns, så tror jag att man måste uppfinna den, tyckte Roland Berglund i Natur & Trädgård 1/1987. Han konstaterade att flera forskare fått fram att tvestjärten är en duktig medhjälpare i den biologiska trädgården, bland annat är den storkonsument av bladlöss. Varje tvestjärt kalasar på drygt 100 stycken under ett dygn. Ungarna sätter i sig omkring 50. Därför finns det biologiska yrkesodlare som bygger bo åt tvestjärten och flyttar dessa bon till träd som hotas av bladlusinvation. Det är lätt att bygga ett litet bo åt tvestjärten, tipsade Roland. Bara att fylla en tom blomkruka med lite torrt gräs. Omedelbart efter att Rolands tvestjärtartikel var införd förlorade jag en prenumerant. Hon var upprörd över att vi NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Morötter och lök skyddar inte varandra En gammal myt som ännu frodas, är den att om morötter och lök växer tillsammans, skyddar de varandra mot morots- och lökfluga. Redan i Natur & Trädgård 1/1987 skrev vi om den försöksodling på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som visade att så inte var fallet. Försöket gav negativt resultat. – Ingenting framkom som visar att löken skyddar morötterna från angrepp av morotsbladloppa och morotsfluga, rapporterade hortonomerna Birgitta Rämert och Gunilla Nehlin. De samodlade även vitkål med selleri för att se om det låg någon sanning i att selleri skyddar mot kålfjärilen. Men det gjorde den inte – fjärilen kom ändå fladdrande till vitkålsplantorna och brydde sig inte alls om att selleridoften signalerade landningsförbud. Ett annat gammalt recept som också prövades, var att strö ut granbarr runt rädisorna för att skydda dem mot snigelangrepp. I samma syfte provade man att pudra plantorna med släkt kalk eller stenmjöl. Man vattnade också med avkok på rabarberblad. Men resultaten blev alla negativa. Sniglarna avskräcktes inte utan hasade sig fram till rädisorna i alla fall.

75


NoT 1004 72-77:mall 28nov08 2010-11-14 16.03 Sida 76

kunde propagera för ett sådant ”stort” skadedjur. Hade hon läst artikeln hade omdömet måhända nyanserats något. Det är nämligen med tvestjärten som med allting annat här i livet, den har från vår horisont, både för- och nackdelar. Tvestjärten lever nämligen av både animaliskt byte och vegetarisk föda. Bladlöss, sköldlöss, flugor, larver och småsniglar. Späda blad och skott, kronblad av chrysanthemum och dahlia, frukter, skadade växtdelar och växtmaterial som håller på att brytas ned. Roland refererade till aktuella forskarrön som visade att den allätande tvestjärten föredrar animalisk föda. I själva verket tycks den inte alls ge sig på vegetabilier, annat än när det råder brist på animalier. Och de skador den i så fall åsamkar kulturerna är mycket obetydliga.

Mannen som älskade maskrosor Allan Nyström skrev flera artiklar i Natur & Trädgård under de första åren. Han älskade verkligen sin trädgård – för honom en förgård till paradiset Allt fick leva i den. In-

Välgödslade maskrosor blir mindre beska och passar utmärkt i en sallad.

te ens en mygga slog han ihjäl. Maskrosen var hans favoritblomma. – Den som de flesta hatar, den älskar jag, skrev Allan Nyström i Natur & Trädgård 2/87. – Jag odlar faktiskt maskrosor. Under äppelträdet där jag lägger rikligt med kogödsel på hösten, har den sin favoritplats. Där växer den snabbt och frodigt. Och det var viktigt, för Allan använde maskrosen till hundra procent, från topp till rot. – Både bladen, blommorna och rötterna är delikatesser. Antingen var för sig eller tillsammans. Här finns både bitterämne, taraxin, garvämne, kåda, kautschuk och flyktiga oljor. Verksamt mot gallsten, skrumplever, gikt och reumatism. Men framför allt var han ute efter bladen som skördades med sax. Eftersom Allans odlade maskrosor fått kogödsel växte de snabbt och fick inte den beskhet långsamväxande maskrosor lätt får. – Mina maskrosblad är överlägsna den fräschaste sallat du kan odla i din trädgårdstäppa. Tro mig, eller prova själv, uppmanade Allan Nyström. Han hade ett nästan andligt förhållande till sin trädgård. – Att skörda maskros en tidig junimorgon med dagg i gräset är en handling som har något av skapelsens hemlighet över sig. Under nattens skymning har igelkottarna, som bor under stenarna vid vinbärsbuskarna, plöjt sina stigar på jakt efter sniglar i det våta gräset.

Skydd mot kålfluga Marktäckning är ett bra vapen mot kålflugan enligt en dansk provodling vi skrev om i Natur & Trädgård 2/1987. På Steensminde på Jylland hade blomkål och kinakål uppdragna i växthus utplanterats ganska stora på friland. Strax efter la man på ett 3– 5 cm tjockt marktäcke av häckklipp från 76

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 72-77:mall 28nov08 2010-11-14 16.03 Sida 77

naverlönn, hagtorn, liguster med flera växtslag hopblandat med gräsklipp och finfördelat i kompostkvarn. I en kontrollruta växte flera oskyddade plantor. Marktäckningen visade sig vara positiv. Enligt trädgårdskonsulent Helge Petersen var anledningarna tre: • För det första hindrar marktäckningen kålflugan från att lägga ägg i jorden, vilket den normalt gör. • För det andra ger marktäckningen skydd åt nattdjur som jordlöpare och kortvingar – djur som bland annat lever av kålflugans ägg och larver. • För det tredje trodde Helge Petersen att kålplantan trivs med marktäckningen eftersom denna skuggar jorden och håller den fuktig. – Vilka av dessa faktorer som är avgörande för det goda resultatet, må vara osagt, men faktum är, skev Helge Petersen i tidskriften Haven, att marktäckning har en betydande effekt mot kålflugan. 

Lätta drivbänksfönster De praktiska tipsen har varit många i Natur & Trädgård genom åren. Här ett från nummer 4/1986 som jag funderar på att pröva till våren. Det gäller problemet med tunga drivbänksfönster. Biodynamiske grönsaksodlaren Artur Nilsson utanför Hässleholm hade funnit att genomskinlig, korrugerad plast som bland annat används till uteplatstak är lika användbar som glas när det gäller att driva fram växter. Enda skillnaden jämfört med glasade bänkfönster är tyngden – och den är väsentligt till plastens fördel. Artur Nilsson täppte till ”vågorna” på kortändan med hjälp av tjocka porösa gummilister.

Marktäckning fungerar mycket bra som skydd mot kålflugan.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

77


xNoT 1004 78-81 :mall 28nov08 2010-11-15 09.30 Sida 78

GRÅSISKAN – en fröspecialist Text och foto: Tero Niemi


xNoT 1004 78-81 :mall 28nov08 2010-11-15 09.30 Sida 79

Granfrö är gråsiskans nödfoder. Olika ogräsfrön äts också när huvudfödan björkfrön tryter.

Gråsiskan trivs bäst ovanför Norrlandsgränsen. Men tryter frön från björk kan den häcka långt söderut och i stället livnära sig på granfrön.

N

är hösten kommer brukar de första flockarna med gråsiskor dyka upp i landets södra och mellersta delar. Då kan man höra flockarnas typiska metalliska lockläte ljuda uppe från skyn. Hur stort antal fåglar som visar sig beror helt och hållet på tillgången av föda. Precis som många andra näringsspecialister är också gråsiskan en så kallad invasionsfågel som under vissa år uppträder i ovanligt stora mängder. Här i vårt land är gråsiskan främst en nordlig fågel som har sitt huvudsakliga häckningsområde norr om den så kallade Norrlandsgränsen. Den förekommer från nordligaste Värmland och norra Dalarna till Torne lappmark. Den finns även i skogslandet ända ner till kusterna i Norrbotten, Västerbotten samt i de inre delarna av Ångermanland, Medelpad och Hälsingland. Det totala beståndet av gråsiskor uppskattas variera mellan 250 000 till 1 000 000 par. 79


xNoT 1004 78-81 :mall 28nov08 2010-11-15 09.30 Sida 80

Ju äldre en gråsiskhanne är desto rödare bröst. Högst kända ålder för en gråsiska är 10 år och 8 månader.

I södra Sverige finns också ett mindre bestånd av den sydliga gråsiskan, kallad brunsiska. Den förekommer främst i Skåne och längs Västkusten, men har under senare tid spridit sig längre norrut. Landets bestånd av brunsiska uppskattas till några tusen par.

Äldst är vackrast Till utseendet är gråsiskan en grann fågel, särskilt de äldre hannarna. De är vackert rödfärgade på bröstet, på pannan och ibland även på den streckade övergumpen. Undersidan är gråvit med längsstreckade kroppssidor. Honorna har också rött på huvudet men saknar hannarnas röda bröst. Ungfåglarna är kraftigt streckade och saknar de äldre fåglarnas röda färginslag i dräkten. Gråsiskan är en tämligen liten fågel som inte mäter mer än 13 centimeter mellan näbb och stjärt. Den kan förväxlas med flera andra arter, bland annat vinterhämplingen. Men den 80

saknar gråsiskans svarta haklapp, är mer brunaktig i dräkten och har inget rött på huvudet. Även grönsiskan kan förväxlas med gråsiskan, men grönsiskan har alltid något grönt i dräkten, vilket gråsiskan saknar. Snösiskan är den vanligaste förväxlingsarten som dock ger ett betydligt ljusare intryck. Vidare har snösiskan ett tunt ljust pannband och en vitaktig ostreckad övergump. Gråsiskans föda består huvudsakligen av frön, och då främst björkfrö som den är specialiserad på. Ofta kan man se hur fåglarna klänger omkring flockvis ute på björkgrenarna för att komma åt de åtråvärda fröna. Även de som fallit ner till marken tas till vara. Under häckningstiden äter gråsiskan även insekter, fjärilslarver och fröer från olika örter. Under år med mycket god tillgång på grankottsfrön utgör de en viktig näringskälla för gråsiskan och då kan den häcka långt söder om sitt normala häckningsomNATUR & TRÄDGÅRD 4/10


xNoT 1004 78-81 :mall 28nov08 2010-11-15 09.30 Sida 81

råde och redan tidigt på året så fort grankottsfröna blivit tillgängliga. Gråsiskan häckar i enstaka par eller i glesa kolonier. Den häckar både i skogslandet och i fjällens björkskogsbälte. Boet placeras vanligen ganska lågt, oftast under tre meter, gärna i en björk- eller videklyka eller i en mindre gran. I fjällen häckar den gärna i buskrika bäckraviner och andra fuktiga marker. Boet är rikligt fodrat med dun, främst från ripa, men också med växtull och djurhår. Det byggs ensamt av honan även om hannen håller henne sällskap under byggtiden. Bobygget går vanligen mycket snabbt och redan efter två till tre dagar brukar det vara helt klart. Sedan lägger honan fyra till sex ägg som ruvas i tio till elva dagar. Under ruvningstiden matas honan av hannen med föda som han stöter upp ur krävan. Efter ytterligare tio till tolv dagar är ungarna redo att lämna boet och blir sedan flygfärdiga kort därefter. Gråsiskan kan sedan skaffa ytterligare en kull. Ibland läggs den första kullen i barrskog och den andra i fjällbjörkskog.

Enstaka snösiskor återfinns ofta i gråsiskeflockarna även i södra Sverige. Häckar främst i Torne lappmark.

Värmer sig i snön Under år med bra tillgång på björkfrön kan många gråsiskor stanna kvar på nordliga breddgrader och tillbringa vintern där. Dock kan kalla vinternätter vara tuffa för en så pass liten fågel som gråsiskan. Men den har ett knep – den gräver helt enkelt ner sig i snön precis som rapphöns och ripor, och har på så sätt bättre chans att överleva. Det enda som sedan vittnar om gråsiskornas nattliga vanor är små hål i snön där de legat. År när det inte finns tillräckligt med björkfrön, tvingas många gråsiskor att ge sig iväg för att söka efter platser med bättre tillgång på mat. Dessa flyttningsrörelser kan föra fåglarna ända ner till Västeuropa, varifrån de sedan återvänder norrut mot sina häckningsplatser i april månad.  NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Brunsiskan, även kallad sydlig gråsiska, lever i landets sydligaste delar, men är på väg norrut.

81


NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.55 Sida 82

JÄTTEN har landat Text: Barbro Forsberg Foto: Stefan Lindberg

Skymningen sänker sig sakta medan det sörmländska kulturlandskapet passerar förbi bilfönstret. Plötsligt glimtar något till i ögonvrån – ett gigantiskt, nästan självlysande vitt ägg.


NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 83

10 september. Andra mötet med den imponerande jätteröksvampen. Vi följde dess livscykel under 26 dagar.


NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 84

84

– Vad var det där för någonting? Inbromsning och en u-sväng tillbaka. Frodiga gräsytor sträcker sig upp mot en herrgårdsliknande byggnad. Ägget, som ligger ett tiotal meter från vägen, ligger i en krans av mörkare gräs vid basen. Det är en jätteröksvamp och den visar villigt upp sig – fullvuxen med ett benvitt ytterhölje i ett imponerande sciencefictionformat. Den som klippte gräset här senast, förstår att uppskatta denna skönhet som gästar ägorna.

Vanligtvis lever jätteröksvamparna farligt. I parker och dylikt nära bebyggelse, får de sällan växa sig så här stora, skonade från sparksugna fötter och gräsklippningsmaskiner.

5 september. Första mötet med giganten. Omkretsen är cirka 145 cm. Ytan känns som baksidan på en fårskinnsfäll. Den svarta pricken till vänster är en mygga.

12 september (även stora bilden på uppslaget). Vartefter svampen mognar minskar den i omfång och hatthuden får djupare sprickor.

Storstadssvamp Säsongen har varit synnerligen gynnsam för den ovanliga röksvampen. Det har dykt upp fruktkroppar på flera ställen i Stockholms innerstad under augusti – i Vasaparken,Vanidislunden och till och med i en plantering vid Fridhemsplan. Men de har in-

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 85

te fått vara i fred. Efter någon dag har de blivit söndersparkade eller försvunnit.

Torrbollar Jätteröksvamp är en mycket bra matsvamp så länge köttet är vitt, men man bör inte äta de som växer i storstadsmiljö. Får samtal från svampkonsulent Dieter Endom som fått rapport om att giganterna är på gång på Mälaröarna utanför Stockholm. Nu kanske det finns chans att provsmaka.

17 september. Jätteröksvampen har börjat sjunka ihop ännu mer och mörkna. Sporfabriken jobbar nu för högtryck inuti fruktkroppen.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

85


NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 86

86

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 87

30 september. Jätteröksvampen har blivit ännu mer brunspräcklig och plattare. Ytterhuden är rejält uppsprucken och blottlägger nu biljontals med sporer som väntar på att få spridas. Petar i öppningen med en pinne för att få fart på ”röken”.

Fredagseftermiddag vid Fridhemsplan i Stockholm. Från busshållplatsen syns något bekant ovanför stenmuren …

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10 87


NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 88

… visst är det jätteröksvampar som ligger på lur bland vitplistrarna. Dagen efter fanns alla utom en kvar. 88

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.56 Sida 89

Vi besöker Teri Lee Eriksson på Wiggeby gård på Färingsö. Hon berättar om jätteröksvamparna som återkommer varje år på ägorna. – Förra året växte sju stycken i en häxring vid boningshuset, men i år har de hittat ett nytt ställe, säger Teri Lee och pekar ner mot en slänt. Där syns två jätteröksvampar i det frodiga gräset – knappt fotbollsstora och ljust gräddfägade. – Det är först vid beröring som sporerna frigörs. Och när de är riktigt gamla torkar de ihop och fångas så småningom upp av vinden. Då rullar de”mumifierade” bollarna omkring medan sporerna ryker. På så sätt hittar de nya ställen att växa på längre bort, berättar hon vidare.

Makabert utseende Vi får lov att gräva upp den minsta fruktkroppen för att ta hem och provsmaka. Den sitter ordentligt fast nere i grässvålen. Skär en cirkel med kniv runt basen och gräver försiktigt med fingrarna under bollen.

Jätteröksvamp är rätt så vanlig på Mälaröarna. Här på Wiggeby gård på Färingsö får man jätteröksvamp på tomten varje år. Detta exemplar visar sig vara ett perfekt exemplar att lägga i stekpannan – fruktköttet är fortfarande vitt och fast. Sporbildningen har inte påbörjats.

Lyckas få upp hela svampen oskadd. Den är tung och kompakt, känns behagligt sval och sammetslen. Hela jätteröksvampen med den åtsnörda foten liknar faktiskt en dödskalle. 

Heta fotoobjekt. Svampkonsulent Dieter Endom fångar in två jätteröksvampar i kamerasökaren. Dessa exemplar fanns vid Alby gård på Ekerö – i högt gräs i ett dike längs en allé. NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

89


xNoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-15 09.16 Sida 90

JÄTTERÖKSVAMP Calvatia gigantea. Från latinets calva huvudskål och giganteus jättestor. Text: Barbro Forsberg Foto: Stefan Lindberg

Vid en polisutryckning, när byggjobbare i södra London larmade om att de hittat dödskallar under ett golv, fick experter från den kungliga botaniska trädgården klara upp mysteriet – det var jätteröksvampar. Ja, historierna är många, likaså rekordnoteringarna om hur stora och tunga fruktkropparna kan bli. I normala fall blir jätteröksvampen som en fotboll med en vikt på några kilo. Men ibland händer det att den blir många storlekar större – diametern kan överstiga halvmetern och då blir kilona tvåsiffriga. Jätteröksvampen finns i större delen av hela världen i tempererade områden med varierad förekomst, både på norra och södra halvklotet. I Sverige är den vanligast i de sydligaste delarna och mer sällsynt norrut. Svampen växer gärna på kalkrik, gödslad mark i häxringar. Den är ätlig som ung när köttet är vitt och fast, men man bör avlägsna den sega hatthuden innan anrättning. Tillväxten på fruktkroppen är snabb. Vartefter sporerna bildas i gleban, sporkammaren, spricker ytterhöljet. Till slut bryts det upp i oregelbundna flikar på ovansidan och åtskilliga miljarder sporer hoppas på att få ”ryka” iväg”. Av alla dessa är det i bästa fall bara en enda som lyckas hitta en ny plats att växa på.  90

Dödskallar? Nej, omkullsparkade jätteröksvampar i Vasaparken i Stockholm. Det vita kompakta svampköttet på de tudelade fruktkropparna visar att de är unga och har ännu inte börjat bilda sporer. Men de har redan blivit angripna av insekter. Här syns den millimetertjocka ytterhuden.


erök-

xNoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-15 09.16 Sida 91

Visste du detta om jätteröksvamp? c Rekordet lär vara från New York State, 1877. Där fanns ett exemplar som hade en diameter på 137–163 cm med en omkrets på över 4 meter. Höjden var dock bara 24 cm.

c Det senaste svenska rekordet noterades 1997 på Gotland. Omkretsen på svampen var 207 cm och den vägde cirka 19 kilo. En avgjutning i gips finns på Naturmuseet i Visby.

c I början växer fruktkroppen med mer än 20 000 celler per minut, i omfång betyder det en ökning av storleken med cirka 1 cm i timmen.

c På Naturhistoriska riksmuseet finns ett exemplar från 1952 från Odengatan i Stockholm som kom upp under trottoaren och lyfte stenläggningen med sin växtkraft.

c Man har räknat ut att ett stort exemplar innehåller cirka 20 biljoner sporer. Lagda i en enda rad skulle de nå två varv runt jorden vid ekvatorn eller täcka Sveriges yta med 44 sporer per kvadratmeter. Om bara 7 stycken av dessa bildade fruktkroppar, skulle hela vårt avlånga land vara täckt av jätteröksvampar.

c I Danmark fanns vid ett tillfälle 43 stycken jätteröksvampar med en samlad vikt av 138 kilo i en enda häxring med en diameter på cirka tolv meter.

c Häxringarna ökar med 2 meter per år. c Det är den största markväxande svampen i världen.

de tunga och de har

huden.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

91


xNoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-15 09.39 Sida 92

Ovan. Ett perfekt exemplar av jätteröksvamp från Wiggeby gård på Ekerö. Det skivades och stektes i smör. Enda kryddan var lite havssalt. Svampen var delikat. Mild i smaken – nötig och lite ostig. Men vi visste inte då att man ska ta bort hatthuden. Höger. Snittet på en äldre jätteröksvamp där sporbildningen är i full gång. (Ej ätbar.) 92

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 82-93:mall 28nov08 2010-11-14 15.57 Sida 93

Jätteröksvamp, Calvatia gigantea FRUKTKROPP: 20–60 cm bred. Som fullvuxen kan den väga åtskilliga kilo. Oval till kloteller oregelbundet rund. Som ung liknar ytterhuden berett fårskinn, både till färg och utseende. Efter hand blir ytan full av småsprickor, missfärgas och blir slutligen brun och ihoptorkad.

DOFT: Mild och behaglig.

OVANSIDA: Med åldern öppnas hatthuden upp i oregelbundna flikar som blottar de mogna sporerna.

PLOCKNING & RENSNING: Ta bara unga fasta exemplar som är helvita i köttet. Skär bort basen.

BASPARTI: Svampens runda form avslutas med en mindre rotliknande del undertill som inte är sporbildande.

TILLAGNING & FÖRVARING: Svampen passar bäst att stekas eller friteras i skivor. Avlägsna den sega ytterhuden innan tillagning. Svampen är olämplig att torka eller att konservera.

KÖTT: Nästan hela innanmätet består av gleban där sporerna bildas. I början är köttet kompakt, vitt till gulvitt. Vartefter sporerna mognar ändras färgen från gulbrunt till olivbrunt och innanmätet blir till pulver. SPORER: Olivbruna. Sporerna sprids vid beröring, som exempelvis av regn eller blåst. När svampen har torkat ihop kan den släppa från underlaget och rulla omkring, varvid sporspridningen fortsätter.

SMAK: Som nötig pannkaka eller tofu. VÄXER: Från sommar till höst. Ofta i häxringar på gödslad mark i parker och betesmarker. Är tämligen allmän i södra Sverige och mer sällsynt i övriga delarna av landet.

FÖRVÄXLINGSARTER: Läderboll, Mycenastrum corium, som också är ätlig, är en hotad art och bör därför lämnas i fred. Den växer i samma typ av terräng, men blir inte lika stor som jätteröksvampen, 5–20 cm bred. Har en tunn vit ytterhud och en inre läderartad vägg som spricker upp i rutor och till sist öppnar sig i spetsiga flikar som en stor jordstjärna.

LITTERATUR & KÄLLOR Broch, Ingvild & Johnsen, Ben (1988): Svamp – som gift drog och medicin i magi, sex och religion. Rabén & Sjögren.

Nylén, Bo (2000): Svampar i Norden. Natur och Kultur/LT:s förlag.

Cortin, Bengt (1951): Svampplockarens handbok. Saxon & Lindström

Philips, Roger, Jacobsson, Stig (1985): Norstedts stora svampbok. P. A. Norstedt & Söners förlag.

Holmberg, Pelle & Marklund, Hans (2009): Nya svampboken. Prisma.

Rune, Flemming (2010): Svampegastronomi. Svampe nr 62.

Klán, J (1986): Nybloms svampbok. Nybloms förlag/Litteraturfrömjandet.

Ryman, Svengunnar & Holmåsen, Ingmar (1992): Svampar, en fälthandbok. Interpublishing.

Lohmeyer, Till R. & Künkele, Ute (2008): Svampar. Läsförlaget. Mossberg, Bo, Nilsson, Sven & Persson, Olle (1999): Svampar i naturen c kulturen c köket. W & W.

www.svampguiden.com www.kew.org/plants-fungi/Calvatia-gigantea.htm www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen.7036.html

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10 93


NoT 1004 94-99:mall 28nov08 2010-11-14 15.28 Sida 94

25 ÅR

”Längst bak” är periodiskt återkommande i Natur & Trädgård. Här hittar du en hortikulturell blandning av nya och gamla nyheter om trädgård, funderingar och mycket mera. Redaktör: Sven Lindholm

Längst bak

Vi firar 25 år och nytt upplagerekord! • ”Sven, starta en tidning!”

Uppmaningen kom från Nils Åkerstedt, odlaren som utvecklade marktäckningen med gräsklipp och framförallt kom på något nytt – de fantastiska fördelarna med att odla i enbart sand. Om det kan du läsa på sidorna 54–63 i detta nummer. Natur & Trädgårds reportageteam har besökt honom. Nisses och mina vägar korsades under tidigt 80-tal och den vänskap som spirade håller än. Han trädgårdsmästare och jag journalist. Den kombinationen var ett viktigt inslag i den tankeprocess som födde Natur & Trädgård våren 1986 – ja, rent av förutsättningen.

En lyckad plan Att starta en tidning utan några ekonomiska muskler är vanskligt. Mina var på den tiden slaka, men Nisse hade ett bokmanus som sökte en förläggare. Det kunde måhända ge vinst under de första åren när den drömda tidningens upplaga skulle börja byggas upp. Natur och Trädgård Bokförlag inregistrerades och boken Den Biologiska Trädgården del 1 trycktes. Kritikerna öste lovord och Nisse skrev snabbt del 2, del 3 och del 4. Samtliga slutsålda sedan länge. Nisse har ända sedan premiärnumret va94

rit en flitig skribent i Natur & Trädgård. Under några av tidskriftens första år så ivrig att propagera för odling i sand, att prenumeranterna hotade med att hoppa av. Lösningen blev att han skrev ”sandboken” så att de som inte fick nog kunde läsa den och de andra slapp sandpropagandan i tidningen. Det trycktes flera upplagor av Boken om marktäckning – och om odling i sand. Också de slutsålda sedan länge, men du kan läsa eller skriva ut den från vår hemsida www.naturochtradgard.se

Omstart Premiäråret 1986 blev upplagan blott 1000 exemplar, men den ökade stadigt i takt med att den nya tidskriften med det kunskapsmättade innehållet blev känd. Sedan steg upplagan ytterligare till 5 200 innan den ekonomiska krisen kom i början av 1990-talet och alla uppmanades att spara. Flera valde att inte förnya prenumerationen och åren med ständigt minskande upplaga inleddes. Det fanns inga pengar till färgbilder och katastrofen närmade sig – jag skulle bli tvungen att ge upp. Då ringde Lotta Flodén, som varit trogen prenumerant på Natur & Trädgård från det första numret, och erbjöd sig att göra layout. Det var för sju år sedan och alla som NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 94-99:mall 28nov08 2010-11-14 15.28 Sida 95

Chefredaktör Sven Lindholm med Natur & Trädgårds meste medarbetare, trädgårdmästare Nils Åkerstedt. Framför dem jordärtskockan ’Bianca´med sina gula blommor. Foto: Mattias Bergstrand

läste tidningen då, märkte att något positivt plötsligt hände. Lotta är inte bara en suverän layoutare som lyfte Natur & Trädgårds utseende. Från att under alla åren ha arbetat ensam, fick jag plötsligt ett fantastiskt bollplank att bolla idéer mot. Resultatet är som alla trogna läsare noterat – Natur & Trädgård blir bara bättre och bättre. Upplagan började långsamt öka. I skrivande stund, i slutet av oktober nådens år 2010, är den på väg mot nytt rekord. När du läser detta torde upplagan överstiga 5 200 exemplar och vara nytt toppresultat.

Nöjda läsare sporrar Jag får många trevliga brev från nöjda läsare vilket värmer och uppmuntrar. Och trevliga recensioner som denna: – Den mycket informativa skriften tar upp allt från enklare odlingsråd till senaste forskningsnytt. Spännvidden är imponerande stor och det vimlar av lästips och nyttiga adresser. Natur & Trädgård lyckas verkligen förmedla att kunskap är grunden till ett givande trädgårdsliv. Det är uppskattningen från er kära läsare som gör att Natur & Trädgård fortsätter att komma ut. Eftersom den inte innehåller annonser är prenumerationsavgifterna enda inkomstkällan. Jag är inte principiellt mot annonser, men när jag för många år seNATUR & TRÄDGÅRD 4/10

Premiärnumret kom ut i mars 1986.

dan funderade på att införa dem i Natur & Trädgård, förstod jag att många inte önskade dem och beslöt då att avstå. Annonsfriheten gör att Natur & Trädgård inte bara är en unik tidskrift till innehållet. Det har varit många glädjestunder de gångna 25 åren. En reporter undrade för några år sedan hur många nummer jag tänkte göra. Hundra, svarade jag, och där är vi nu. Men det blir fler, för arbetet med nästa års vårnummer är redan i gång. Nu är siktet inställt på Natur & Trädgårds 30-årsjubileum. Det skulle vara underbart att få uppleva det. Sven Lindholm, Natur & Trädgårds ägare sedan starten 1986. Nu har han siktet inställt på 30årsjubileum. Foto: Stefan Lindberg

95


NoT 1004 94-99:mall 28nov08 2010-11-14 15.28 Sida 96

Längst bak

Lappugglorna drar sig söderut • Enligt gammal folktro liknar lappugglan

trollpackan ”Tita Grå” som även Skam (djävulen) hade respekt för. Det är lätt att i hastigheten förväxla den drygt 60 cm stora fågeln med en hare, när hon stryker tätt med marken i storskogen i jakt på sorkar. Lappugglan var länge en häckfågel långt uppe i nordöstligaste Sverige. Enstaka snörika vintrar kunde fågeln tillfälligt ses så långt ner som i Kilsbergen, dock utan att stanna. Men nu har något hänt. Sedan några år har den med stor framgång börjat häcka i Svealand. I Fågelvännen 3/2010 rapporterar Daniel Green att ett dussintal par häckat i Dalarna och åtminstone fem lyckade häckningar gjordes i Västmanland. – Svealandsugglorna fick också många ungar. Åtskilliga kullar hade fyra ungar och i Dalarna noterades en rekordkull med hela sju ungar, vilket lär vara rekord. Bäst trivs den lavfärgade lappugglan i gallrad blandskog med många småkärr.

Lappuggleunge i Skinnskattebergs kommun, Västmanland. Foto: Daniel Green

Den är, som alla ugglor, tystlåten men avslöjar sin närvaro genom dova parningsrop under vårnätterna, enligt Erik Rosenberg ett dussin who who who …

Prisbelönta kristaller • Fysikern Kenneth Libbrecht har fått

Lennart Nilsson-priset 2010 för sina foton av snökristaller. Juryns motivering: ”Kenneth Libbrechts bilder öppnar människors ögon för naturens regelbundenhet och skönhet. Med sina fotografier av snöflingor förvandlar han matematik, fysik och kemi till bilder av yttersta estetik.” Nu finns hans bilder av snöflingor från Kiruna i en serie vinterfrimärken som svenska Posten gav ut i november. Snöflinga belyst med färgat ljus under fotograferingen för att förstärka den estetiska effekten.

96

Foto: Kenneth Libbrecht

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 94-99:mall 28nov08 2010-11-14 15.28 Sida 97

Mördarsnigeln har fått egen hemsida • FOR, FritidsOdlingens Riksorganisa-

Domherre kan bli Årets Vinnare 2011 i nästa räkning vid fågelborden.

Dags att mata och räkna småfåglar • 28–31 januari 2011 är det dags igen för

alla som matar småfåglar att delta i den stora kampanjen ”Vinterfåglar inpå Knuten”. Den drivs av Sveriges Ornitologiska Förening som vill att du under de fyra dagarna räknar och rapporterar vilka fåglar som varit framme vid ditt fågelbord. Det är sjätte året i rad som kampanjen drivs. Instruktioner och rapportblankett finns på SOF:s hemsida www.sofnet.org Där finns också telefonnummer till personer du kan ringa om du har frågor kring fåglar och räknande under kampanjhelgen. Förra året deltog 19 500 personer i kampanjen. Då ”skrällde” bergfinken och blev Sveriges näst talrikaste besökare på fågelborden. Talgoxen står alltjämt efter 6 års räknande som Sveriges fågelbordsfågel nr 1, med 148 276 räknade exemplar 2010. Kanske blir det gott om domherrar vid fågelborden i år, för redan i augusti dök de upp i mellansvenska trädgårdar. Troligen är det ont om ”lönn-näsor”, lönnträdets frön, som annars är domherrarnas favoritföda. Så domherren kanske blir en ”vinnare” på fågelborden i år.

NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

tion, har under flera år kämpat för att berörda myndigheter, kommuner med flera ska ta frågan om spanska skogssnigelns utbredning på allvar, och i likhet med Norge anta en nationell handlingsplan. I väntan på den har FOR samlat den kunskap och de rekommendationer om spanska skogsnigeln och dess bekämpning som finns i dag på hemsidan www.snigel.org Där finns följande råd om hur man kan förebygga angrepp i trädgården. Kolla alla plantor du köper i handeln eller byter på växtbytardagar med mera. (Sniglar får inte förekomma i trädgårdsbutiker enligt Jordbruksverkets regler, men det är ingen garanti.) Förväxla inte snigelägg med de gödselkorn som kan förekomma i krukjorden. Snigelägg är genomskinliga till mjölkvita och ligger klumpvis, medan gödselkornen är gulbruna, lite hårda och ligger jämnt fördelade. För att gardera sig för risken att föra in sniglar, kan man sätta nyköpta plantor i karantän på en markväv eller plast under uppsikt i några veckor innan de planteras. Spola av rötterna på uppgrävda plantor som kommer från andra trädgårdar. Det vi kallar spansk skogssnigel kommer egentligen från västra Frankrike och heter Arion vulgaris och inte det vi fått lära oss, Arion lustianicus. Men spansk skogssnigel är så inarbetat som svenskt namn att vi får fortsätta kalla ”mördarsnigeln” för det.

97


NoT 1004 94-99:mall 28nov08 2010-11-14 15.28 Sida 98

Längst bak

Vitryggig hackspettunge i Norrbotten. Foto: Projekt Vitryggig hackspett

Ljusglimtar för vitryggig hackspett • Fyra par vitryggiga hackspettar har häc-

kat i Sverige. Det är den bästa siffran på många år, rapporterar Naturskyddsföreningen. Nu hoppas man att detta är början på en riktigt positiv trend. Häckningarna har ägt rum i Värmland, och för första gången på över 15 år vid Nedre Dalälven. Från Norrbotten kommer rapporter om den första kända häckningen där på över 65 år. Flera av fåglarna som häckat i Värmland och vid Dalälven, härstammar från fåglar som Naturskyddsföreningen planterat ut. Det är unga vitryggiga hackspettar från föreningens samarbete med avelsanläggningen på Nordens ark i Bohuslän. Fåglarna har klarat sig på egen hand, bildat par och själva genomfört en häckning i det vilda. – Det här resultatet visar att vi nu hittat ett sätt att få utplanterade fåglar att överleva på egen hand och till och med få ut ungar. Det känns väldigt uppmuntrande, säger Kristoffer Stighäll, projektledare för Vitryggig hackspett. De båda vitryggiga hackspettarna som

98

häckat framgångsrikt i Norrbotten kommer däremot österifrån. Det är troligen ungfåglar från ryska Karelen som gjort en rejäl utflykt och funnit sig tillrätta i en lövskog i Norrbottens kustland, tror Kristoffer Stighäll. I dag finns det knappt 15 vuxna vitryggar i det fria i Sverige. Med årets tillskott av ungar och ytterligare tio utplanterade ungfåglar, hoppas Naturskyddsföreningen att den sedan länge pågående minskningen av antalet vitryggar i landet nu vänts till en permanentad ökning och att framtiden kommer att se lite ljusare ut. – Att arten gått tillbaka har sin förklaring i bristen på den typ av lövskogar som fågeln lever i. Vi hoppas därför att skogsbolagen Bergvik Skog, Stora Enso och Sveaskog ser den här framgången som en bekräftelse på hur viktigt det är att de fortsätter sitt arbete med att restaurera artrika lövskogar och att också staten gör mer för att rädda och utveckla värdefulla lövskogar, säger Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson. NATUR & TRÄDGÅRD 4/10


NoT 1004 94-99:mall 28nov08 2010-11-14 15.28 Sida 99

För stor för svampkorgen • I gammal, högvuxen skog kan man fyn-

da svamprariteter. I södra Närke växte denna blomkålssvamp, Sparassis crispa, som vägde närmare fyra kilo. Efter noggrann sköljning och avhysning av sniglar och andra kryp, kunde delikatessen avnjutas under åtskilliga dagar. Blomkålssvamp innehåller nämligen ett mögeldödande ämne som gör den extra hållbar. Vår svampskribent, Barbro Forsberg med sitt jättefynd av blomkålssvamp. En av våra godaste matsvampar. Foto: Stefan Lindberg

Värva och få supersöta ’Elan’ gratis! • ”Söta och milda i smaken, inte alls som

de sura och skarpa sorter som säljs.” ”’Elan’ mår bra här i Härjedalsfjällen. Den har blivit min favoritgubbe.” Två omdömen om den remonterande, extra söta jordgubben ’Elan’, vår populäraste värvarpremie genom tiderna. ’Elan’ är en av sorterna i den nya serie frösådda jordgubbar som får nya blommor och ger skörd oavbrutet under hela odlingssäsongen ända fram till att frosten blir för ihållande. En och annan tidig köldknäpp bekommer den inte. Jordgubbar har måttliga krav på näring. Alltför riklig tillgång, framför allt kväve, leder till kraftig och frodig växt, skriver Lisbeth Larsson och Birgitta Svensson i sin lärorika bok Bärodling (ISBN 91-36-026964, första upplagan1989). Tyvärr tänkte jag inte på det förra året, utan lade på ett extra lager med gräsklipp strax efter midsommar. ’Elan’-plantorna blev frodigt gröna NATUR & TRÄDGÅRD 4/10

och kraftiga, men bärskörden minskade dessvärre.

Du får sex ’Elan’-plantor för varje värvad! Du som värvar kan redan nu önska 6 stycken Elan-plantor för varje ny prenumerant. Jag har beställt nya plantor till våren och räknar med att kunna börja sända dem till värvare i slutet av april – början av maj 2011. De aktuella värvarpremierna beskrivs i en pdf på vår hemsida www.naturochtradgard.se Har du inte tillgång till Internet sänder vi gärna en utskrift. Postadress: Natur & Trädgård, Dormen Bäcklunda 157, 716 94 Mullhyttan

99


Posttidning B Natur och Trädgård Dormen Bäcklunda 157 716 94 Mullhyttan

Du får sex Elanplantor när Du värvar en ny prenumerant! Natur & Trädgård kan nu återigen erbjuda den supersöta remonterande jordgubben ’Elan’ som värvarpremie! Värvar Du en ny prenumerant får Du som tack sex pluggplantor ’Elan’. Porto ingår. ’Elan’ ingår i den nya serien jordgubbar som ger skörd från omkring midsommar tills första frosten sätter stopp för blomningen. Sorterna remonterar, d v s får oavbrutet nya blommor under hela säsongen fram till frosten blir ihållande. ’Elan’ har högt sockerinnehåll, är kraftig och revgivande. Med sina stora vita blommor och mörkgröna blad är den en perfekt ampelväxt. ’Elan’-plantorna sänds i slutet april/ början av maj 2011.

Posta, mejla, ring eller gör din beställning via hemsidan www.naturochtradgard.se

Foto: Istockphoto

'Elan' – en supersöt jordgubbe som passar utmärkt i ampel!

Beställningsdress: Natur och Trädgård, Dormen Bäcklunda 157, 716 94 Mullhyttan. Tel: 0585-400 44 E-post: info@naturochtradgard.se Hemsida: www.naturochtradgard.se 2

NATUR & TRÄDGÅRD 1/11

Natur och Trädgård Bokförlag

Lösnummerpris:100 kronor

Natur&Trädgård 4/10  

Trädgårdstidning för passionerade odlare och naturälskare.

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you