Page 1

Exklu

siva in

NR 10 39 SEK

stort personporträtt med

NATHALIE

OLSSON

”Jag har alltid velat uttrycka mig på nåt sätt”

t

Marc ervjuer med hesa Leigh Viner Marc us Oh lsson Milton Glase r


PERSONPORTRÄTT NATHALIE OLSSON

nathalie I huvudet på

Kungälv. En liten småstad norr om Göteborg där det är lika långt till storstadens stress som till västkustens magiska klippor. En stad som uppfostrat storheter som Björn Gustafsson och Pontus Wernbloom (komiker och fotbollsproffs red.anm), och nu också en liten 20årig tjej vid namn Nathalie. Av: NATHALIE OLSSON

J

Bakgrund och barndom ag växte upp med en svensk pappa, en filippinsk mamma och en 3 år äldre storebror. Han skulle visa sig bli min stora idol och förebild, och jag ville jämt vara nära honom. Jag klädde mig som honom och ville vara som honom. Detta resulterade i att jag var en riktig pojkflicka när jag var liten. Jag klädde mig i brorsans ärvda killkläder, hade kort page

Lyssnar helst på: Allt med Kanye West Ser helst på: New Girl, Revenge och Entourage Läser helst: Bloggar, skvaller och nyheter Motto: ”När allt är bra - njut. Det kommer vända. När allt är dåligt - bit ihop. Det kommer vända”

2

och lekte hellre med turtles-gubbar och bilar än med barbiedockor. Nu på senare dar visar sig min manliga sida genom att jag älskar tung hiphop- och rnbmusik, gillar att titta på all slags lagsport såsom fotboll, handboll och hockey och att jag har rätt grabbig humor. När vi så småningom växte upp, och det inte var lika coolt att låta lillasyster vara med hela tiden, så blev det att istället för att umgås med tjejer i min egen ålder, så började jag leka själv. Visst, jag hade ju massa tjejkompisar som jag var med i skolan, men jag började föredra mitt eget sällskap på fritiden. Detta har gjort mig till en väldigt självständig tjej, som inte har några problem med att vara ensam, och jag värdesätter egentid väldigt högt. Kreativ skitunge Jag har alltid varit kreativt utav mig och velat uttrycka mig på något sätt. Göra saker personliga och mer jag. Redan innan jag ens kunde läsa så kunde jag sitta tyst i flera timmar och bara titta i böcker, då jag var fascinerad av alla färger och former, när jag bläddrade sida för sida.

I mellanstadiet när man fick varsin planeringskalender, där man skrev i läxor och aktiviteter, så målade och designade jag varenda sida med olika layouter för att jag ville ha en personlig och varierande kalender, som inte var som alla andras tråkiga, vita vanliga. När man sedan började komma in i tonåren och började hänga på olika communities på internet så la jag hundratals kronor på att köpa tilläggstjänster så att jag kunde designa min sida med olika färger, symboler och texter. Jag vet inte hur många gånger jag har möblerat och ändrat i mitt rum, till mina föräldrars fasa. Minst en gång varje halvår, for sure. Mina väggar är sönderhålade efter att jag satt upp och tagit ner saker. Jag tror att de blev relativt lättade nu när jag flyttade hemifrån då de slapp nya förändringar i mitt lilla flickrum. När jag gick i åttan, började jag blogga, då jag både behövde skriva ner tankar och känslor, men också för att skapa och koda olika bloggdesigner. På gymnasiet gick jag teknikprogrammet med inriktning Interaktiva medier, där jag hade kurser som webdesign, multimedia


och grafisk kommunikation. Jag märkte att jag var mycket bättre på sådana kreativa ämnen än de tunga matte- och fysikkurserna och tyckte att det var skitkul. Jag fick direkt mersmak och tänkte att något sånt här hade ju varit asroligt att ha som yrke? Sagt och gjort, efter ett sabbatsår då jag jobbade mestadels, så sökte jag några sådana utbildningar och vips så kom jag in på Grafisk Design och Webbutvecklingutbildningen och lever nu ett sjukt roligt studentliv i Jönköping med allt vad det innebär. Min smak och estetik När det gäller konst och design så ska det vara enkelt. Jag har aldrig förstått mig på typiska tavlor på museer med massa kludd i tusen färger och liksom utbrista: ”wow vilken konst! vilka färger!” Utan jag är mer för det simpla, ljusa. Sedan så får det gärna vara romantiserat och drömmande, lite åt det feminina hållet. Jag gillar ljusa, mjuka färger när det kommer till fotografier och skisser, samtidigt som jag gillar hårda, enkla och tydliga former när det kommer till informativa skyltar och tavlor. Jag har i detta magasinet samlat fyra designer som delar min estetik och designsmak, som har just det romantiska och mjuka i deras skapelser, och som samtidigt är väldigt enkla, klassiska och tydliga - och som helt enkelt är väldigt jag. Enjoy! ■

7 saker du inte visste om mig

1 2 3 4

Jag är Sveriges värsta tidspessimist. Är alltid i tid, eller för tidig. Jag konsumerar ca 4 liter mjölk i veckan. Det är det bästa jag vet. Jag har bra gehör då jag spelade piano i 9 år, dock är jag totalt tondöv. Jag är en väldigt analytisk och känslig person, som tänker alldeles för mycket och tar åt mig saker alldeles för lätt.

5

Mina favoritnummer är 7 och 17, då jag var besatt av fotbollsspelaren Cristiano Ronaldo när jag var yngre, vars nummer var hans tröjnummer när han spelade i Manchester United.

6

Jag är överkänslig mot insektsbett, och får nästan stora bölder när de små asen biter mig.

7

Jag kan få sjuka cravings, och överkonsumera det i några veckor. Just nu är det räkor, champinjoner och daim som gäller.

3


ARTIKEL MARCHESA

”We’re women designing for women. We know how they feel in a beautiful dress. That’s our focus right now.” - Georgina Chapman

oh my, marchesa Bedårande cocktail-klänningar. Detaljrika utsmyckningar. Draperade fall. Att äga en klänning från Marchesa är varje tjejs våta dröm. Av: NATHALIE OLSSON

4


K

lädmärket Marchesa skapades av väninnorna Georgina Chapman (t.v. på bilden) och Keren Craig (t.h.) som 1995 först möttes vid Chelsea of Art & Design för att studera. De gick sedan åt skilda håll där Craig avslutade sin tryck- och broderiutbildning från Brighton Art Collage 2000 och Chapman examinerades från Wimbledon School of Art och påbörjade sin karriär som kostymör året därpå. De återförendades sedan, och med Chapmans design och förmåga att drapera, kombinerat med Craigs öga för textiler och detaljer, resulterade det i att de skapade en kollektion tillsammans. 2004 etablerades äntligen deras märke Marchesa, i London och blev nästan direkt en succé.

Marchesa är namngett efter Marchesa Luisa Casati-Belle Epoque, som var en mycket rik, narcissistisk, eccentrisk och allmänt överpampig hertiginna som levde i 1800-talets Italien. Duon inspireras mycket utav denna lilla diva, och använder henne som musa. Duons moderna, glamourösa aftonklänningar har en ganska simpel och stilren design med mycket draperande fall, men har oftast också någon dekorerande detalj såsom paljetter, fjädrar och metervis av olika lager i chiffong-tyg som gör plagget spännande. Tack vare dess enkla och klassiska design, som har en modern twist, har Marchesa snabbt blivit en röda mattansuccé och Hollywoods kändisar står på kö efter att få bära klänningarna på diverse

galor och events. Chapman är den som gör det mesta av designen och skapar själva modellen, medan Craig hanterar det mer detaljerade och koncentrerar sig på detaljerna som utsmyckade paljetter och laserskurna rosor. Huvudsakligen är Marchesa haute couture (high fashion), men de har också flera underkollektioner, t ex en väskkollektion, en bröllopskollektion och Notte by Marchesa som är deras lite billigare kollektion. Märket säljs i dyra märkesbutiker över hela världen, t ex Neiman Marcus, Bergdorf Goodman, Saks Fifth Avenue och Net-A-Porter. com, och Marchesa får årligen priser och nomineringar för sin design, och fashionisterna slåss om att sitta frontrow på deras visningar. ■

personlig åsikt

Ä

nda sedan jag bläddrade i ett magasin för 5 år sedan och såg en Marchesa-klänning i ett modereportage så har jag älskat deras design. Jag tycker om hur siluetten och modellen är så enkel, men ändå blir så detaljerad med alla draperingar och diskreta utsmyckningar. Man märker verkligen hur pass skickliga dem är; att de vet vad de håller på med, och vilken teknik, färg och material de ska använda till en viss sorts modell, så att det blir så bra som möjligt. Det kan lätt bli väldigt tacky annars, eller få osmickrande passform, men här blir det fullträff varje gång.

Inte så konstigt att alla kändisar suktar efter att få bära deras plagg - man måste ju känna sig som en prinsessa i en sådan, när de är så vackra, eleganta och exklusiva. Inför min studentbal så letade jag ljus och lykta efter en liknande draperad, böljande klänning bland alla dessa fula balklänningar i hiskliga tyger, och till slut hittade jag en liknande, en röd i chiffongtyg, med massa draperingar. Jättefin. Till mitt framtida eventuella bröllop skall jag däremot ha en riktig Marchesa-klänning. Fint skall det vara! Dock kostar de ca 60 000-100 000 kronor, så det är väl bara att börja spara... ■

5


INTERVJU LEIGH VINER

Upprymdheten av en idé, glädjen av skapandet och friheten av färdigställandet” - Leigh Viner om vad hon älskar

lovely lleigh

fakta

V

arför just modeillustrationer? Jag älskar att experimentera med olika tekniker, och efter att ha målat på duk med akryl, olja och akvarell i flera år, så blev det ett naturligt steg att måla på papper, och jag märkte hur mycket jag verkligen gillade det sättet. Hur skulle du beskriva din stil? Mina illustrationer är en blandning av realism och abstraktion, och de påverkas definitivt av konst, mode och skönhet, som är mina intressen. Jag hittar det vackra i det enkla. Vad har du för utbildning? Jag är helt självlärd, förutom att jag har tagit några enstaka tecknings- och konstkurser. Jag började rita när jag var liten, som ett sätt att uttrycka mina känslor och tankar, då jag var väldigt blyg och inåtriktad som barn. Jag har också, tack vare min karriär som makeup-artist, lärt mig att förstå strukturen och uppbyggnaden av människans ansikte, och att fånga formerna så realistiskt men samtidigt så grafiskt som möjligt, då jag färglägger på samma sätt som jag skulle ha sminkat en modell.

6

Leigh Viner är en frilansande konstnär/illustratör, fotograf, makeup-artist och bloggare, som jobbat sig uppåt och blivit ett välkänt namn genom sociala medier såsom Instagram, twitter och blogg. N Magazine åkte till Denver, Colorado där hon bor, för en exklusiv intervju med den eftertraktade illustratören. Av: NATHALIE OLSSON

Var hittar du din inspiration? I fotografier, böcker, musik, och olika miljöer. Jag gillar att kombinera inspirationen jag får tillsammans med minnen från mitt förflutna, då jag gärna blandar in personliga känslor för att kunna skapa en känslosam och stark illustration. Berätta om dina metoder, hur du ritar. Jag börjar med en enkel blyertsskiss, och skissar försiktigt tills jag känner att det går i en bra riktning, sedan börjar jag skugga mörkare på vissa partier, och sedan koncentrera mig på ögon och ansiktsform som brukar dominera bilden. När jag känner mig nöjd, tar jag fram akvarellfärgerna och färglägger några detaljer så att motivet blir kraftfullt. När jag sedan ska skriva ut bilden tar jag en högupplöst bild av den, printar in den i datorn och redigerar lite om vissa färger gått bort. ■ Viner började sälja sin konst 2003 och har sålt sina motiv världen över, både på hennes hemsida leighviner.com och på köp- och säljsidan etsy.com.

personlig åsikt

J

ag upptäckte Leigh Viner på ’Popular pictures’ på Instagram då hon la upp bilden här till höger. Jag fastnade direkt för hennes konst, och började ta reda på mer om henne. Hennes verk består av den sortens konst som jag gillar och föredrar bäst. Det är cleant, drömmande och med mjuka färger, och fina realistiska motiv, med någon utstickande detalj som ger hela bilden intresse och edge. Det blir liksom så dynamiskt och kraftfullt när det är väldigt enkla motiv i svartvita färger, med en stark och utstickande accentfärg som bryter av hela temat, när allt annat i bilden är så nertonat och dovt. Leighs illustrationer är väldigt känsloladdade, och jag tycker att hon fångar och uttrycker motivens känslor på ett fint sätt, genom hur hon gestaltar poser och ansiktsuttryck. Jag är själv fascinerad av människoansikten, och tycker att det är vackert att rita. Så jag tilltalas verkligen av hennes konst. Någon gång ska jag sätta mig ner och måla en stor liknande tavla till lägenheten, för det bästa som finns, att inspireras av någon man ser upp till, men göra den personlig och till ens egen. ■


7


INTERVJU MARCUS OHLSSON

mr

ohlsson Från att ha fotat sina polare i gymnasiet till att ha kunder som H&M, Vogue och Marc O’Polo som står i kö för att få jobba med honom. Marcus Ohlsson är den oskolade fotografen som gick sin egen väg. Av: NATHALIE OLSSON

personlig åsikt

J

ag har ingen jättekoll på fotografer överlag, men Marcus Ohlsson vet jag vem det är. Han är modefotografen som tar jättefina porträtt- och modebilder, och som anlitas av stora företag som H&M och Vogue. Första gången jag upptäckte honom var för några år sedan, när jag bläddrade i en H&M Magazine, där han hade fotat ett sminkreportage med jättefina porträttbilder på kvinnliga modeller. Jag blev så inspirerad att jag tog fram skissblocket och ritade i flera timmar.

8

Jag gillar hur han fångar de små ögonblicken, och man märker hans timing och talang när man ser bilderna. De är väldigt feminint kvinnliga, med mjuka drömmande färger och med genomtänkt styling och rekvisita. Det blir som en romantiserad värld, där den snygga, sexiga tjejen är hon som alla tjejer vill vara, och som killarna vill ha. Och sådana bilder säljer. Det är nog därför han är så eftertraktad hos de stora modeföretagen - just för att han kan ta de bilder som kläd- och skönhetsindustrin söker och strävar efter. ■


M

arcus Ohlsson är en 32 år gammal modefotograf, som jobbar på agenturen lundlund. Trots att han bara har några år bakom sig som egen fotograf, så har han gjort en kometkarriär i modevärlden. Hans bilder är vackra och sensuella, och gärna i ett naturligt ljus och i en naturlig miljö som fångar de rätta ögonblicken. - Jag tycker att man kan se om det är jag som tagit bilden, men det är svårt att sätta fingret på vad det är, säger han. Kanske är det en känsla, ett uttryck eller en blick. Det finns iallafall ett ögonblick av kontakt i bilden. Han har ingen formell utbildning inom fotografi, men har många år som assistent åt stora modefotografer på sin meritlista. Som t ex Calle Stoltz, Micke Jansson och Camilla Åkrans. Men sedan 2005 står Marcus på egna ben. - Jag lärde mig otroligt mycket olika saker hos de olika fotograferna. Jag var väl i olika faser i livet, i början kunde jag inte lika mycket som jag kunde i slutet, så jag lärde mig väl olika saker på grund av att jag utvecklades.

Marcus Ohlssons bildstil är på något sätt klassisk - enkel och inte så konstlad. Utan är mer som ögonblick, men samtidigt ändå ganska simpelt. Han gillar att arbeta med befintligt ljus och på plats. Resultatet blir då oftast sensuella, vackra och nästan drömlika bilder med stor närvaro. År 2008 vann han Elles modepris för ‘Årets modefotograf ’ och deras motivering löd: «mångfacetterad, silhuettsäker, tekniskt skicklig och överraskande. Gör mode lättillgängigt samtidigt som han respekterar kläderna». Bland Marcus kunder finns tidningarna Velvet, Tush, Elle, V och S magazine, men också stora modeföretag som H&M, Marc O’Polo, Loréal och Acne. Beroende på vilken tidning eller kommersiell kund han jobbar med, så har han olika stor frihet i sitt skapande. men oftast får man stort spelrum för egna idéer. - Då får man vara fri att göra vad man vill, men man snackar ihop sig med stylisten - vad jag har för idéer

och vad hon har för tankar. Sedan jobbar man ihop en idé tillsammans. Ett intresse för att fotografera människor är en orsak till varför modefotografi blev hans grej. - Jag började fotografera på gymnasiet i Göteborg, då jag fotade mina polare som åkte skateboard. Sedan var jag assistent i 6 år i Stockholm innan jag började plåta själv. Jag gillar att man kan skapa sin egna lilla värld som inte är dokumentär, även om jag gillar dokumentärfotografier. Men det är kul att kunna få styra det själv. Och så är det jävligt kul att min hobby är mitt yrke, det känns väldigt lyxigt. ■

9


INTERVJU MILTON GLASER

Milton Glaser har skapat allt från restaurangmenyer, husfasader, kontors- och restaurangmiljöer till över 300 ikoniska posters för kulturella, politiska och sociala organisationer och företag. Ändå är han relativt okänd för allmänheten. Men säger detta er något då? Han är även skaparen av I love NY - världens mest kända logotyp. N Magazine åkte till hans kontor i New York för en exklusiv intervju. Av: NATHALIE OLSSON

fakta

I

love NY är knappt en logga längre - den är en del av vårt allmänna samhälle. Vi har sett I love (valfri stad i världen) i miljontals turistbutiker, på mängder av t-shirts, på många olika språk och i massvis av reklamkampanjer. Varför är den så populär? Svaret är mycket enkelt. Alla vill säga att de älskar något. Folk har väntat på att få säga det, men hade inget enkelt sätt att säga det på. Vad kan vara enklare än att få säga att man älskar Schweiz eller bananer? Folk upptäckte att de kunde använda loggan i det syftet. 1976 fick han uppdraget av New York stad att göra en logotyp till en marknadsföringskampanj för staden. Man ville locka turister till New York, som på den tiden hade dåligt rykte och var kända för sin kriminalitet och sina osäkra gator. - Jag gjorde en annan logga först, men kände att den inte dög - så jag gjorde om den på fem minuter i en taxi en morgon, berättar Milton. Jag tyckte det inte var nån stor grej, utan trodde bara att det skulle bli en tremånaders-kampanj som skulle slängas sen. Så blev det inte. New York stad äger fortfarande rättigheterna till loggan och använder den frekvent. 1994 började de även licensera ut rättigheterna till mängder av företag som ville använda den

10

till marknadsföring. Stadens myndigheter tjänar årligen hundratals miljoner dollar på att låna ut loggan till allt från parfymflaskor och mineralvatten. Själv klarar han inte av att se den mer. Den betyder ingenting för honom. Det är bara ett av hans verk som han åstadkommit. Ett jobb som han dessutom gjorde gratis. - Det ledsamma med detta, om det nu finns något ledsamt med det, är att folk tror att det är det ända jag har gjort. Något som jag gjorde på 5 minuter i en taxi, blir metaforen för allt som jag har gjort i hela mitt liv, säger han. Men jag ska väl egentligen inte klaga. Dock så skulle jag helst vara känd för min bredd och utveckling, och det faktum att jag inte bara gjort en enda logga som jag sedan levde av hela livet. Han är inte mest stolt över något speciellt verk, för han tycker det är ett sånt gammaldags sätt att se det på. - Jag är mest stolt över att jag har kunnat hålla mig kvar i branschen och fortfarande kan tänka att idag kanske jag upptäcker något som jag inte kan eller vet. Det som definierat mitt arbete är främst hur länge jag har lyckats hålla på och att jag kunnat jobba så brett, från arkitektur till att designa magasin och allt däremellan.

Man blir nästan förvånad när han berättar att han aldrig använt en dator. - Vi har datorer här på kontoret, men jag har aldrig rört dem. Datorn är det mäktigaste verktyget i människans historia, och den tvingar dig att tänka som den vill att du ska tänka. Alla som använder datorer inom grafisk design, gör vad datorn vill att de ska göra. De ser allting genom verktyget, men om du inte vet så mycket om datorer så kan du lyckas göra något som datorn inte vill, och det är en stor fördel. Hans mål har varit att bredda definitionen av grafisk design - att människor kan göra mer inom fältet. Grafisk design är inte bara att lägga ut bilder eller flytta runt typsnitt, utan handlar även om att tänka, planera, kunna utgå från en konsthistoria och skapa bildspråk och illustrationer. - Grafisk design har utvecklats mycket från hur det var förr, det är mer kommersiellt nu, och är drivet av marknadskrafter. Min åsikt är att estetiken har fått stå åt sidan för kommersialismen. Man låter marknaden bestämma, och ger människor bara det de vill ha och utgår från vad de kan tänkas vilja köpa. Det är väldigt hämmande för kreativiteten. Allt man gör för pengar förhindrar en från att ha ett rikt och utvecklande liv. ■


”Art is everything” - Milton Glaser

personlig åsikt

J

ag satt och försökte komma på en grafisk designer, då jag inte kan så många. Så jag började söka efter en känd logga, och fann givetvis I love NY-logotypen som är så välkänd över hela världen. Jag tycker det är så häftigt att en enkel symbol och tre bokstäver har blivit en så framgångsrik logga och vill användas av så många företag. Den är så briljant egentligen, trots att den är så simpel, för precis som Milton säger här i texten brevid, så vill man ju berätta och visa vad man älskar och tycker om. Det som jag tycker är fint med herr Glaser är att han verkar så ödmjuk och jordnära. Han skulle lätt kunna ha hybris och leva på att han skapat en av världens största logotyper, men ligger lågt för att kunna utvecklas och inte sabba sin kreativitet. Det är nog så man blir så bra som möjligt också, när man aldrig är nöjd och ständigt gör sitt bästa. Annars är det lätt att man fastnar i samma gamla mönster hela tiden. Jag gillar ju personligen väldigt enkla och tydliga budskap så I love NY är som gjord för mig, då jag verkligen inte tycker om loggor med massa krulliduller och massa olika färger osv. Utan det ska vara stilrent och enkelt för att vara my cup of tea. ■

11


N Magazine  
Advertisement