NASA-NYTT
OS-EXTRA | 24 augusti 2024

Succé för årets nästräff med stort kräftkalas!
Nasa-rekord och världsrekord i ett hopp!

OS-EXTRA | 24 augusti 2024
Succé för årets nästräff med stort kräftkalas!
Nasa-rekord och världsrekord i ett hopp!
Glada skratt gick hand i hand (?) med hårt arbete när Nasa:s sexmästare Mia Hempel skulle få till allt som krävs för den avslutande festen på 2024 års rekordkorta (?) utflykt – till Brunnshög och den nya Statyparken (sidorna 24–29)! Gladast var i denna stund Kristian Åsberg, här i samspråk med ”poddarna” Johan ”Stenis” Stenström (tillika AF-ordförande och Fritte Fritzson med sin som vanligt ”oslipade näsa” (nr 167). I AF-borgens stora sal provsniffade trynemästare Åkerman på ett av dagens doftprov medan Olof Jarlman förberedde eldprovet –att högtidligt tända den olympiska elden, dagens stora upplysande överraskning.
NASA-FOTO: NÄSA 44
Tänt var det här!
24 augusti
13.00 Samling på Universitetsplatsen (mellan Stobaeus och Retzius)
13.15 Lunch under Lundagårds kronor (i skuggan under den stora magnolian)
13.44 Dags för marsch runt Universitetsfontänen
13.46 Presentation av vår domare Stig Persson (som förses med block och penna)
13.47 Åtta lagledare utses
13.50 Lagledarna väljer medspelare (jämför med brännboll)
13.58 Fäst numrerade klisterlappar på de tävlande som visar vilket lag de tillhör
14.00 Uppställning med fana
14.01 Marsch med sång – ett varv runt Zettervalls fontän...
14.10 Den nasala elden (läs: näs-lampan) tänds
14.14 Tävling 1: Kast med liten näsduk (närmast vinner) kontrollant med måttband
14.28 Tävling 2: Näs-stafett (näsan som stafettpinne, 10 m, möte näsa mot näsa)
14.28 Tävling 3: Nossia, kast med liten näsa (närmast vinner, jämför med boccia)
14.55 Tävling 4: Stående höjdhopp (näsa mot en hängande näsa, högst vinner)
15.15 Tävling 5: Doftmaraton (lagtävling i fyra etapper funt fontänen...)
15.38 Tävlingarna avslutas Prisutdelning under nasala former 15.55 Förflyttning till spårvagnshållplats Clemenstorget
16.05 Påstigning för en nasal historisk spårvägsresa – från torg till torg
16.18 Avstigning vid Brunnshögstorg (en stadsdel under byggnad?)
16.19 Förflyttning till närliggande den s k Nobelparken (en park under byggnad?)
16.21 Avtäckning av verk nr 1 i Lunds Nasala Statypark: ”Nasal skål”
16.23 Tal av konstvetaren Ernst von Knödeltopf (absens)
16.29 Avtäckning av verk nr 2 i Lunds Nasala Statypark: ”Dit näsan pekar”
16.33 Nytt tal av konstvetaren Ernst von Knödeltopf (absens)
16.46 Avtäckning av verk nr 3 i Lunds Nasala Statypark: ”Totem 87”
16.49 Nytt tal av konstvetaren Ernst von Knödeltopf (absens)
16.58 Gruppbild med Brunnshög som dramatisk inramning
17.05 Återtåg med spårvagn till civilisationen och promenad till AF-borgen
17.30 Årets Kräftfest på Stora scenen under sedvanliga former i ”Kräftans vänkrets”
Det var inte bara näsans och kräftans ”vänkretsar” som mötte upp när nasala utskottets exekutiv kallade till nasala OS-lekar på universitetsplatsen. En hejarklack fanns på plats bestående av några glada beteendevetare som ivrigt studerade våra beteenden. Både ”kaptenen” och ”generalen” visade brister i lundaandan, ovetande som de var om vem Hans Alfredson var för att ta ett talande exempel...
Kilian Stobæus, född 6 februari 1690 i Vinslöv, död 17 februari 1742, var svensk naturforskare, läkare och historiker. Han var son till akademiräntmästaren Nils Stobæus och brorson till professorn Andreas Stobæus. Bara en sån sak kan vara värd att uppmärksamma med en statynäsa i vår lilla stad. Lisbeth Grönlund ser misstänksam ut när Olof Jarlman lägger ut texten. Kristin Olsman däremot, har svårt att hålla sig för skratt (bilden) i sällskap med Elsa Trolle Önnefors (t h) och Mia Hempel (t v).
NASA-FOTO: NÄSA 44
Flamma stolt
Mel.: Flamma stolt ( Hugo Alfvén)
Flamma stolt mot dunkla skyar, näsa, röd av sommarens sol! (…av sommarens sol!)
Lite blåa skuggor ock din hy har, (som den snö som föll i fjol).
Du som droppar när det fryser, men som glöder varm och het när jag nyser.
När jag nyser klingar dina vingar som en fest-trumpet!
NASA-FOTO: NÄSA 44
Marianne Öhman var först ut i kast med liten näsduk, men tvivels utan ett mycket vackert kast!
Nasologie doktor Zadig inväntade rätt kastvindar och fick sin snorfana att flyga cirkus tre meter...
Thomas Axel-Nilsson var inte oväntat i en klass för sig när det var dags för den första nasala OS-grenen kast med liten näsduk men så tävlar han också i klassen ”old nosboys lundensis”...
Pelle Alm ville inte vara sämre och såg i sitt första kast ut att sikta på en av de arma fakultetsgrodorna.
– Ser kul ut, sa ”vän av ordning” som åsåg Björn Svenssons suveräna teknik och undrade om också han fick vara med och kasta dit näsan pekar... I övrigt var publiktillströmningen denna soliga dag ganska blygsam. NASA-FOTO: NÄSA 44
NASA-FOTO: NÄSA 44
Gustav Åsberg i väntan på att få dela ut guldmedaljerna, här i sällskap med syster Elvira Book Åsberg och Kilian Stobeaus. Ovan en stilstudie av två olika kaststilar typ Kjell Stenström (t v) och Madeleine Åkerman.
Pelle Alm höll huvudet kallt och lyckades toppa formen lagom slutspelet i Nossia. Assisterande linjedomare till huvuddomaren var fr v O Jarlman, K Bexelius samt trynemästare S Åkerman (som hade millimetrarna på sin sida).
NASA-FOTO: NÄSA 44
Lotten Tegstam Welinder utmanade
Björn Svensson (lilla bilden t h) i den nya dagsfärska OS-grenen Nossia – kast med liten näsa där närmast (?) vinner... MÅLFOTO: NÄSA 44
NASA-FOTO: NÄSA 44
NASA-FOTO: NÄSA 44
Katarina Bexelius avslöjar
innehållet i doftmarans åtta burkar:
Burk 1: Stjärnanis
Burk 2: Honung
Burk 3: Lavendel
Burk 4: Kattmat
Burk 5: Strandmalört
Burk 6: Te, Earl Grey
Burk 7: Popcorn med smörsmak
Burk 8: Korv, medwurst
Den doft som visade sig vara den tuffaste utmaningen var burk nummer 4.
I prisvimlet runt Kilian noterades inga sura miner – tvärtom, se ovanstående bildbevis! Guld fick Per Welinder, Thomas Axel-Nilsson och Lotta Åkerman. Silver fick Ellen Åsberg, Stefan Jönsson och Elsa Trolle Önnerfors. Brons fick Rie Hägerdal, Madeleine Åkerman och Novalie Nyström. Och det virkade Specialpriset i guldtråd föreställande näsa nummer 74 Anguilla anguilla gick till Per Welinder och Ellen Åsberg för deras extraordinära insatser.
Resan var mödan värd! Vi fick se Lunds allra vackraste sidor svischa förbi utan att en behöva shwicha för biljett tack vare vår förhandlande färdledare. Och eftersom det var lördag och vårt hägrande resmål var Brunnshög så passade det bra med en öl eller två inför vår historiska, lilla (!) konstkupp.
Brunnshög blev
ännu en glad överraskning denna upptäckternas stora dag. Vart man såg, såg man sånt man ville minnas och därför fotografera...
– Varför bygger de så lustiga hus?
– Som Västra hamnen i ”M-ö”, fast utan det jobbiga vågskvalpet! – Ett fall för vår vän Ernst von Knödeltopf från Stralsund.
NASA-FOTO: NÄSA 44
Kristin Olsman låter täckelsen flyga och fara.
Välkomna till invigningen av den världsunika Nasala Statyparken här i Nobelparken, i Brunnshög, i Lund. Här, i skuggan av Max Lab, ESS och spårvagnarnas tvättanläggning, ska vi nu avtäcka vad som ser ut att bli starten på en ny spännande statypark som ska locka besökare från hela världen.
Konstnärerna har bett att få vara anonyma men Nasala Utskottet har fått en av de mer tongivande konstkritikerna i Europa – Ernst von Knödeltopf från Stralsund – att berätta om verken och dess kontextuella potential. Tyvärr han har dock fått lämna återbud på grund av hastigt påkommen snuva, men han har skickat sin analys, översatt till svenska, som jag nu ska läsa upp:
Nästan gömd, bland grönskande buskar och träd, kan den observante upptäcka en skålformad installation, fylld med vatten, som bjuder in de utrotningshotade fåglarna till en sista svalkande dryck. Noggrant utmejslad i plexiglas blir konstverket nästan ett med naturen men inbjuder också den nyfikne till ett närmare studium. Från ett annat perspektiv upptäcker betraktaren att skålen i själva verket är en upp-och-nervänd näsa, elegant balanserande på sin tipp.
Signalen är stark och omedelbar – här ställs allt på sin spets!
Den sköra lokala ekologiska balansen – allt för lätt att rubba – det livgivande vattnet som snart är förgiftat eller vaporiserat i den globala uppvärmningens tecken.
Den lilla vattenspegeln ger också associationer till båtflyktingar på Medelhavet eller varför inte den enorma virvel av plastskräp som håller på att förgöra allt liv i Stilla Havet.
Konstverkets kongeniala placering i Nobelparken är ett finger i luften åt tron att den västerländska vetenskapen ska komma sprängande som en vit riddare, hyllad av omvärlden, när sanningen i stället är att vi alla snart kommer att ligga utslagna med näsan djupt nerborrad i den förgiftade marken.
Skål – och botten upp!
Som en kvarvarande rest efter ett kärnvapenanfall ses ett långsamt vajande skelett i form av en näsa som likt en kapitulationsflagga moloket signalerar – Jag ger mig, jag ger mig… Med okomplicerad självklarhet står den där, svängande i vinden i kontrast till omgivningens högteknologiska byggnader av stel betong och hårt glas.
Statyns vertikala utsträckning och de lätt oregelbundet formade strukturerna ger associationer till Giacometti eller varför inte till Rafaels eller Mantengas skisser och Rothkos hypnotiserande färgfält.
Konstnären har här arbetat under ritual-liknande former där både det personliga, livserfarenheten och vardagligheten, samverkar och där betraktaren mellan hålrummen kan föreställa sig utdragna visdomständer, sprutor och tandtråd i ståltrådens stiliserade piktogram.
När den avskalade näsan försiktigt rör sig i vinden ger det paralleller till konstnärens egen livshistoria, hennes egna förlossningar och en missbrukande far, medan de uppenbara tomrummen är mer vedertagna konsthistoriska symboler för vanitas och tidens gång.
Lugn, bara lugn, farbror har bara råkat knäppa ihop västen med gylften – för att hedra Näsa nr 1, Hana Alfredson, i tacksamt minne en dag som denna då Brunnshög fick en liten (!) statypark (vilket Nasa-Nytt var för att meddela omvärlden). NASA-FOTO: NÄSA 44
Varför står det en totempåle här i Nobelparken?
Den kulturella approprieringen synes uppenbar, en idémässig stöld från ursprungsbefolkningen i nordvästra USA som i kontakten med de våldsamma och imperialistiska vita männen förlorat nästan allt – sitt land, sin jakt och inte minst sina heliga artefakter, impregnerade av en blomstrande kultur där naturen och dess gåvor står i centrum. Men vid närmare betraktelser upplöses betraktarens indignation och konstverket förvandlas till något annat – en manifestation av människans vilsenhet och fruktlösa önskan att alltid vara närvarande för att inte gå miste om något.
De små utbuktningarna, som först tolkades som en del i totempålens komposition, visar sig i stället bestå av små näsor som på ett stokastiskt sätt försöker hitta vägen vidare.
Associationerna till Rügen och Svantevit, med sina fyra ansikten, är uppenbar och olycksbådande. Framtiden är mörk och snart kommer en nutida Absalon och krossar belätet – kanske i form av en skenande ESS-anläggning när dess neutronstrålning slitet sig från sina magnetfälts-bojor och skoningslöst slår ner Totem 87, Brunnshög och hela Lund. Slutet är allt för nära!
Ernst von Knödeltopf
Under hemresan bjöd Skånetrafiken på samma vyer över ”det vackra Lund”, fast i omvänd ordning, nu från norr till söder. Gamla Lund mötte oss med glatt studentliv och ett nygift brudbar med en felparkerad Porsche på Universitetsplatsen där vi nyss utkämpat våra nasala OS-lekar. I hjärtat av den gamla lärdomsstaden fanns inte den tomhet vi fann på Brunnshög och i den nya Statyparken...
MEL. Nu är julen slut
Nu är alla kräftor slut, slut, slut
Allt för fulla burits ut, ut, ut. Men till nästa år min vän, sker det samma sak igen – ty det har vi lovat!