Page 50

Hemkärlek i exil

Att vara sig själv på spåren Karriären har kastat Henrik Löwenhamn fram och åter över ­Östersjön, men »hemma« är alltid där löpningen är som bäst – på Gotland.

Henrik Löwenhamn, 43, kommunikatör på Riksantikvarieämbetet i Visby och inbiten löpare. Här med kompisen Jonny Edin på Sandvikens strand på östra Gotland.

P

Å VÄG NER mot Visby flygplats spanar jag alltid över Brissunds strand och Själsö hamn. Lite trånar jag efter husen nära vattnet, men mest spanar jag efter löparvänner. Det här är min favorit­ runda, från Visby, längs ringmuren, över Galgberget och förbi Snäck, på små stigar norrut så långt jag orkar springa för dagen. Det finns en trygghet i att kunna en runda utan och innan, i att känna till exakt vilken stig jag måste ta upp på klintkanten före Muramaris för att undvika de allra blötaste ställena, eller exakt var jag ska springa igenom det enorma björnbärssnåret precis före grinden till Brucebos naturreservat. Men från flyget passar jag också på att leta efter nya stigar. Att springa för länge i gamla upptrampade spår är, enligt livsmetaforen, inte bra. Det senaste året har jag i både livet och löpningen snubblat och ramlat mer än en gång. Jag har lärt mig mycket om mig själv och insett att jag klarar mer än jag tror, men viktigast är ändå att naturen övertrumfar jaget. Det största är det som går utanför mig själv: att få lära känna Gotlands natur genom löpningen. Hela Fårös kust på nära håll, till exempel, när vi var ett litet gäng som sprang runt ön under två fantastiska dagar förra sommaren.

Lusten att upptäcka nytt är också det som får mig att packa ner löparskorna på alla resor. Att upptäcka en ny stad en tidig morgon innan samhället helt har vaknat till är oftast höjdpunkten på dagen och även om mitt lokalsinne kanske inte är riktigt på topp alltid så hittar jag för det mesta hem till hotellet med en hel del nya upptäckter och tankar i bagaget. FÖR NÄR JAG SPRINGER hinner jag ofta tänka klart tankarna som snurrar i huvudet. Livet har på sistone fått mig att fundera på vad »hemma« är för något – och svaret har formulerat sig själv när jag stannat till uppe på klinten och njutit av utsikten in mot Visby i solnedgången en ljummen sommarkväll. Jag tänker att hemma är här och nu. Inte bara för att jag just nu inte vet var jag kommer att bo de närmaste åren, utan också för att jag aldrig kommer att bli färdig med att upptäcka Gotland med löparskorna på. Förra året var jag med i ett av Sveriges vackraste lopp, en hisnande upptäcktsfärd längs Gotlands kust, från Hallshuks hamn på norra Gotland hela vägen in till Visby hamn. Tidigare har jag sprungit loppet som visar upp alla fiskelägen på kusten mellan Ljugarn och Katthammarsvik, och i sommar finns funderingar på att springa från Fårö i norr Upplev till Hoburgen i söder. Men allt detta är sommaren på Gotland. BRA ändå bara en bråkdel av allt som återstår flyger till Visby från att upptäcka av både Gotlands långa nio svenska kust och livet i stort. städer! Därför kommer Gotland alltid att vara hemma, oavsett var i världen jag bor.

»Det största med löpningen i de gotländska markerna är att naturen övertrumfar jaget.«

50

Bra Koll nr 04 2017  
Bra Koll nr 04 2017  
Advertisement