Handlöst fall Ljust. Ljust. Mörkt. Ljust. Ljust. Mörkt. Gatlyktorna blixtrade förbi bilfönstret med jämna intervall och Maud kunde inte hålla tillbaka en gäspning. Det hade varit en lång dag och även om hon hade lämnat den värsta delen av den bakom sig hängde dess skugga kvar över henne. Ljust. Ljust. Mörkt. Ljust. Ljust. Mörkt. Hon satte på radion, allt för att hålla henne vaken lite längre. Musiken som strömmade mot henne var snabb med en hårt dunkande bas. Elgitarrer. Trummor. En orientalisk flöjt. Musiken ändrades, transformerades och förvanskades samtidigt som minnena från dagen blev allt skarpare. *** Klockan är kvart i tolv. Utanför kontorets höga fönster skiner solen på ett näst intill hånfullt vis. Innanför väggarna är det tyst, inte som tystnaden av tomhet. Det är tystnaden då tre människor stirrar på varandra med hat i blicken. En Mexican stand off. Maud står vid skrivbordet med en mapp i ena handen, stödd mot den andra. Hennes blick rör sig mellan Harald Egerkrans, hennes närmaste chef, och Simone Rönn, kontorets högsta chef. För mindre än två minuter sedan hade de varit inbegripna i en vild diskussion rörande ett företag som ansökt om konsulttjänst. Egentligen borde det inte vara en anledning för dem att gapa på varandra men Maud är obeveklig. Hon griper hårdare om mappen hon håller i, mappen med all information om företaget som vill anlita dem. Företaget, som går under det obskyra namnet Interna Ärenden YOG-S, säger sig arbeta med internutredningar för högre myndigheter. Ingenstans framkommer det vad YOG-S står för. Det är inte det som gör att Maud vägrar att godkänna företaget som samarbetspartner, inte heller det faktum att hon inte har kunnat hitta någonting i deras dokument som styrker deras påstådda verksamhet. Nej, det som gör att Maud Andersson, jurist på Swan's Consulting AB, vägrar att tillåta samarbetet med Interna Ärenden YOG-S är samtalet med VDn. ”Var inte en så tjejig.” Hennes blick dras till Simone igen, mörknar. ”Ursäkta?” ”Du vet hur mycket pengar det handlar om, du kan inte backa ur på grund av lite uppdiktat rättspatos och ovilja att skita ner dig.” ”Och det är att vara tjejig?” Hennes röst är kall, hennes blod kokar. ”Klart som fan att jag är tjejig, jag är en tjej. Kvinna rent av, men jag är en tjej som inte vill ha att göra med... med...” ”Med vad?” Hon skakar på huvudet. Det går inte att förklara. ”Vi kan väl kalla till ett möte?” föreslår Harald. ”Om vi ringer upp deras VD...” Han söker igenom texten på det översta pappret i högen på skrivbordet.” ...Walter Sann så kan vi säkert få till stånd ett möte om några timmar.” Maud tittar inte på honom längre. Hon ser ut genom fönstret, försöker att intala sig själv att det är lika bra. Kan hon inte övertala dem kan de övertala sig själva genom att träffa herr Sann. Walter Sann har mycket riktigt tid att komma på ett akutmöte. Han låter trevlig på telefon, lika trevlig som han hade låtit då Maud träffade honom sist. Lika trevlig som då hans röst hade ekat efter henne när hon i all hast lämnade hans kontor och försökte intala sig att hon faktiskt hade bråttom till nästa plats. Inte bara att komma därifrån. Han sitter redan vid konferensbordet tillsammans med Harald och Simone då hon kommer in. De skrattar med varandra, pratar som om de vore gamla vänner. Harald säger någonting och Walter ler överseende samtidigt som Simone ursäktar sig. Nej. Hon ursäktar Mauds dåliga beteende. ”Förlåt att jag är sen.” Maud sätter sig ner, biter ihop. ”Det gör ingenting. Jag har all tid i världen.” Tonläget säger att Walter inte alls har all tid i