Page 1


Modulen 2/2005 Utges av Teknologföreningen vid Tekniska högskolan Ansvarig utgivare Christian “Tjo!” Lindholm Chefredaktör Johanna “Nanna” Hellberg chefred@tf.hut.fi

Sidbrytning Johanna “Nanna” Hellberg Redaktionen Piia Rosenberg Johanna Strömberg Henrik “Mankka” Mannerström Charlotta Lund Tanja Granholm Fotograf Henrik “Mankka” Mannerström Tecknare Johanna Strömberg Adress Otsvängen 22 02150 Esbo

Ledare Modulen deltog i år i gillestidningstävlingen som ordnas av studentkårens tidning Polytekaren i samarbete med tiedotustoimikunta. Tävlingen ordnades för tredje året i rad men det här var första gången som Modulen deltog. Jag väntade därför med iver på resultatet från tävlingen för att få veta vad de tyckte om vår nationstidning. Med höga förväntningar gick jag till prisutdelningen som ordnades en vårkväll på takbastun. Trots att jag inte läst alla 13 gillestidningar var jag övertygad om att Modulen inte var bland de sämsta, speciellt inte om man jämför med mitt eget gilles tidning som jag inte tycker är värd någonting alls. Lite hög i korken här, alltså! Domarkollegiet bestod av fem domare, bl.a. Polytekarens chefredaktör, ordförande för tiedotustoimikunta och några grafiska designers. De hade sammanställt en lista där de givit feedback åt varje tidning. Modulen fick bl.a. följande uppbyggande kommentarer: ” Spagetinahmimiskilpailu vaikuttaa lievästi ällöttävältä perinteeltä (vaikka tämä ei tietenkään ole lehden vika).”, ” Hejfaderalla! –otsikot saivat hymyilemään” och ” Pj kertoo palstallaan juuri heränneensä, ja että hänellä on vain puoli tuntia aikaa kirjoittaa juttu omalla palstalle. Ei anna kovin hyvää kuvaa kiinnostuksesta.” Men domarna påpekade att kritiken inte skall tas på största allvar utan ses som snabbt hoprafsade kommentarer som ibland blev omedvetet elaka.

Tryck Painotalo Casper

Inte en enda domare tyckte att Modulen var värd poäng. Modulen var för saklig och layouten för tråkig för dem. De flesta andra gillestidningarna fick ett omnämnande på prisutdelningen men Modulen var som bortglömd. Helarg och som en dålig förlorare marscherade jag iväg från prisutdelningen direkt då den officiella delen var över. Medan jag ilsket trampade hemåt på min cykel försökte jag analysera varför de enfaldiga domarna inte tyckte som jag om Modulen. Jag kom till att det berodde på språket, de hade helt enkelt inte förstått allt i tidningen. De hade till exempel inte överhuvudtaget nämnt JÄÄ!!WÄK!!spalten, som många läsare inklusive jag själv tycker är ett av de bästa inslagen i Modulen, och den är definitivt inte saklig men svenskan var väl för svår för domarna.

Adressförändring kan göras på TF:s hemsida www.tf.hut.fi eller meddelas TF:s kanslist på adressen kanslist@tf.hut.fi

Nu efteråt, då jag lugnat ner mig så mycket att jag kan skriva en saklig text om det här, kan jag bara konstatera att jag tagit tävlingen på alltför stort allvar. Det är svårt att tävla i något som handlar om tycke, smaken är som baken – tudelad! Hur enfaldiga jag än tyckte att domarna var kom de ändå med en vettig kommentar; tidningen görs för sina läsare och det är för dem tidningen skall vara bra. Och hittills har jag bara fått positiv feedback från nöjda Modulen-läsare och jag lyssnar hellre på er än några fåniga domare i fåniga tidningstävlingar.

E-post modulen@tf.hut.fi Upplaga 1200

Ha en riktigt skön sommar! Er chefredaktör Nanna

1


Sena kvällar och roliga nätter

Innehåll Ledare Ordförandespalt Händelsekalender TFiF-kontaktpersonen informerar TF-boys futsal-mästare 2005 VM kommer, VM kommer... Äntligen har TF en fana igen! Presidenten besökte Urdsgjallar TF 133 år YLONZ 2005 6 pampeser och några cigarrer Wappen 2005 Roligt, roligare, Humpsvakars nya skiva Nationens insignier del 2 På fotokurs Sommarläsning JÄÄ!!WÄK!! Georgs kluriga uppgift Korsord Mirakel-Räkan

1 2 2 3 4 5 7 8 9 11 12 13 15 16 17 19 20 21 22 23

Vad är det styrelsen egentligen håller på med? Vad är det man sysslar med i styrelserummet? Är det så att nio personer sitter dagarna i ända och pratar skräp? Gör de något vettigt för nationen? Nu sticker de iväg för att jobba under sommaren saknande det givande nationsarbetet och livet. Jag måste säga att jag är mycket stolt över min styrelse. De har alla gjort ett fint jobb! Vi har lyckats ta tag i en hel del stora och små saker på nationen. Många av frågorna har man börjat förbereda redan tidigare år. Det har krävt massor av tid och alla har givit en stor insats. Ju mer man kräver av människor desto mer växer de till att fylla allt större skor. Det enda jag varit orolig över är att någon kör slut sig. StÄlM verksamheten ser ut att sätta igång på hösten. Hoppeligen kommer vi att kunna aktivera er StÄlM:ar och få er närmare oss teknologer. Ni StÄlM:ar är viktiga för TF och vi är mycket medvetna om att ni inte fått så mycket annat än Modulen och Katalogen. Jag är inte överraskad ifall ni känner er bortglömda. Lördagen den 22:a oktober kommer det att arrangeras en StÄlMdag med sitz. Ett STORT tack till er för det stöd ni visat i samband med fanprojektet.

Händelsekalender 18.5 Terminsavslutningsbastu 9.7 Sommarträff på Sportsugan 21.9 - 25.9 Pampas xqrr 22.10 Hejdundrande program för StÄlM:ar!

På ekonomifronten har vi startat förnyandet av kökets infrastruktur genom påbörjandet av bytandet av köksmaskiner. Till dagsrestaurangen kommer man under maj månad att bygga en nedre terrass och datorparken kommer att förnyas. När de nya phuxarna anländer i höst kommer de att få sätta sig framför iMac-datorer. Täffä Ab med vår VM-koordinator Pia Kåll i spetsen har framgångsrikt förberett VM. VM-arbetsgrupperna och Täffä Ab har gjort ett fint jobb, och jag tror nästan att vi på den här fronten lyckats felbevisa det finska påståendet: ”tiedotus kusee aina”, ett tack till Finlands sämst avlönade VD Peter Kenttä för detta. Det är för tillfället fullständigt omöjligt att röra sig i inom Urdsgjallars väggar och undvika att höra Humpsvakars nya skiva. Det kan ju vara att jag talar i ett svagt ögonblick, men jag påstår att skivan verkligen är lyckad. Denna första maj lär snutten Humala hörts överallt i teknologkretsar. Jag hoppas att ni hade en hejdundrande Wapp! Mössjakten firades i år i Riddarstämning. Ha en skön sommar! Snart ses vi igen innanför betongborgens väggar! Christian ”Chrischan” Peltonen TF:s styrelseordförande

2


TFiF-kontaktpersonen informerar: Fem-före-DI-kväll

Sommar jobb, men hur?

I år var det dags att ordna något åt dem som kommit lite längre i sina studier. Efter en fem års paus var det dags att återuppliva konceptet ”Fem-före-DI-kväll”, evenemanget som är riktat till dem som tycker att de börjar närma sig tiden då man vill veta mera om diplomarbetet och diplomarbetets skrivprocess. Kvällen bjöd på information om diplomarbeten, DI-erfarenheter, mat och dricka åt ett tjugotal intresserade människor varav flera inte mera syns på TF så ofta.

Största delen av er har säkert redan fått ett sommarjobb och allt verkar klart. Det känns säkert som det värsta är bakom och nu kan man bara ta det lugnt. Även om det redan är jobbigt att skaffa sommarjobbet så måste man också fundera på fortsättningen. Nu börjar nämligen det skedet då man måste ta hand om allt som har att göra med arbetsförhållandet. Det första kritiska skedet är skrivandet av arbetsavtalet. Det är lätt att kolla att lönen är som den skall men resten blir ofta ogenomtänkt. Ett arbetsavtal borde dock alltid innehålla åtminstone följande saker:

På programmet stod en presentation av högskolans svenskspråkiga studieplanerare Pia Rydestedt, erfarenheter av professor CarlJohan Fogelholm, DI Fredrik Boxberg, DI Janne Blomqvist, DI Niclas Svahnström, teknolog Emmi Wahlström och teknolog Robin Enholm. Dessutom presenterades IAET-kassan och TFiFmedlemskapet efter gradueringen av verksamhetsledare Lars Engström.

- parterna i arbetsavtalet - tidpunkt då arbetsförhållandet börjar - arbetsavtalets art - arbetsplats - huvudsakliga arbetsuppgifter - lön och övriga eventuella ersättningar - löneperiod - arbetstid - årsledighet - kollektivavtal - underskrifter

Under kvällen berättades det att det finns flera olika alternativ att skriva diplomarbetet. Man kan skriva diplomarbetet för skolan eller för ett företag, finansieringen kan skötas med lön eller stipendium. Diplomarbetet skrivs oftast från det egna huvudämnet. Vanligtvis tar det 6-8 månader att skriva diplomarbetet. För att kunna låta sin avdelning fastställa ämnet för diplomarbetet måste man ha avlagt första delen av examen och ha 140 studieveckor. Man kan inte godkänna diplomarbetet på samma möte som ämnet fastställs. Varje diplomarbetare har en övervakare (oftast huvudämnets professor) och en rådgivare (någon på företaget man gör jobbet för som har avlagt högre högskoleexamen).

I tidsbundna avtal, som t.ex. avtal för sommarjobb, måste dessutom finnas information om arbetsavtalets längd och möjlig uppsägningstid. Ifall ett kollektivavtal inte nämns i kontraktet bör arbetstagaren skriva upp information om semesterpengar, lön vid sjukdom och ersättning för diverse utgifter. Ett arbetsavtal kan även innehålla annan information, men dessa är de viktigaste.

Under diskussionen kom det klart fram att övervakarens och rådgivarens roll kan variera mycket och detta kan ha en stor inverka på arbetet. En bra och intresserad rådgivare kan vara till stor hjälp. Motivationen till att skriva är oftast högst i början och sen igen när slutet börjar närma sig, där emellan kan skrivandet kännas tungt och oändligt. Man kan skaffa sitt arbete genom att kontakta f.d. arbetsgivare, genom professorn eller helt enkelt genom att envist ta kontakt med just det företaget du vill arbeta för. Var seg, dom ger nog efter! I slutet lönar det sig att ställa ett mål åt sig själv som man siktar på och sedan bara jobba hårt för att nå slutet. Ett väl gjort arbete kan mycket väl resultera i ett fortsatt kontrakt.

När du skall skriva ett arbetsavtal skall du vara förberedd. Det lönar sig att sätta upp mål för sig själv, och kom ihåg att alla villkor kan diskuteras. Man måste inte godkänna arbetsavtalet som det är, utan man kan göra ändringsförslag. All information skall skrivas ner före underskrifterna, man kan inte tillägga något till avtalet senare. Läs igenom avtalet noggrant, läs också de dokument som det hänvisas till i kontraktet. Det viktigaste är att du vet vad du skriver under. När själva arbetet börjar är det dags att visa vad du går för. Kom ihåg att ett välgjort arbete kommer att belönas i framtiden, medan ett dåligt gjort arbete snabbt hämnar sig. När sommaren är slut och arbetet lika så, lönar det sig att be om ett arbetsintyg. Som utgångspunkt i ett intyg är information om längden på avtalet och arbetsuppgifternas art, men ifall arbetstagaren vill kan man också skriva en utvärdering om arbetsskickligheten och uppförandet. Det lönar sig att alltid be om detta, för saknandet av denna information kan signalera om negativ feedback.

Jag vill tacka alla som var med och berättade om sina erfarenheter och kunskaper och hoppas att detta evenemang ordnas nästa gång senast inom 2 år! Med sommar hälsningar, Pia Forsström TFiF:s kontaktperson på TF

3


TF-boys futsal-mästare 2005

När arbetsförhållandet är slut lönar det sig att ta hand om att man får de semesterpengar som hör till en. Alla skall nämligen få semesterpengar, också sommararbetarna. Ifall semesterpengarna eller annat orsakar problem lönar det att komma ihåg att TEK:s jurister betjänar alla medlemmar avgiftsfritt. Ifall din arbetsgivare blir besvärlig har du alltid användning av lite bakgrundstöd.

Teknologföreningens fotbollslag, TF-boys, är mästare i futsal år 2005. Futsal-turneringen ordnades av Helsingfors Universitet på vårvintern och TF-boys deltog för andra gången i turneringen.

Ha en arbetsrik sommar!

Förra året var spelet ännu lite obekant för TF-boys’ del, men i år behärskade laget spelet mycket bättre. Futsal skiljer sig från vanlig fotboll bl.a. på att tempot är mycket högre och på att futsal-bollen studsar mycket mindre. En bidragande orsak till årets framgång var också att ganska långt samma spelare deltog i alla matcher. Laget svetsades samman och både försvarsspelet och anfallsspelet fungerade bra.

Anna Himmanen översättning: Pia Forsström

TEK:s praktiklönerekommendationer: Årskurs Studieveckor I (25-) II (50-) III (75-) IV (100-) V (130-) VI(160-)

Turneringen bestod av en amatörserie och en tävlingsserie, i vilken TF-boys deltog. I gruppspelen spelade TF-boys fem matcher, av vilka man vann fyra och förlorade en. I finalen mötte TF-boys sedan UHFC, som hade vunnit inbördesmötet i gruppspelet. I gruppspelet slutade matchen 7-9, men i finalen koncentrerade sig båda lagen bättre på försvarsspelet och matchen slutade med en 2-1 seger för TF-boys. Lagets båda mål i finalen gjordes av Rickard Kallis, som också vann lagets interna skytteliga med 8 fullträffar.

Rekommendation (euro/mån) 1590 1680 1770 1860 1950 2040

TF-boys bestod i denna turnering av: Markus Vauhkonen (mv), Jan-Erik ”JEJE” Eklöf, Mathias ”Matti” Jansson, Johannes ”Jussi” Sarin, Rickard ”Richie” Kallis, Toni Pesonen, Ove Buddas, Mathias ”Matte” Nyman, Anders ”Adde” Granfelt och Daniel ”Danne” Österholm (Kapten). TF-boys vill också passa på att tacka StipK för stipendiet laget fick på årsfesten.

StÄlM!

Daniel ”Danne” Österholm TF-boys’ kapten

Vill du träffa gamla vänner och bekanta? Skaffa nya? Vill du veta vad som händer på TF? Boka då den 22 oktober i din kalender. Det blir sits på Urdsgjallar med tillfälle att se den nya fanan och höra vad som är aktuellt på nationen. Ylva Norrgrann Kontaktansvarig

4


VM kommer, VM kommer… …snart är det här…(*) I Modulen nr 4 år 2004, publicerade vi en intervju med TF:s VM-direktör Pia Kåll. I skrivandets stund är det aprilmånad, och endast lite på tre månader kvar tills idrottare från 211 länder kommer att besöka vårt nationshus: äta, roa sig på nattklubben, surfa på nätet eller ta sig en öl på terrassen medan den vackra augustisolen sjunker ner under horisonten. Det är alltså hög tid att fråga vår VM-direktör hur projektet framskrider. Kommer allt att bli färdigt i tid? – Hittills har tidtabellen hållit riktigt bra, svarar Pia. Ingenting kritiskt har blivit försenat. Men så klart börjar det bli lite stressigare då vi närmar oss augusti med rasande fart. – Saker börjar i stort sätt bli klappade och klara, fortsätter hon. Vi vet vad som ska göras. Nu gäller det bara att få allt gjort i tid. Jo, och mycket har nog blivit gjort sedan vår förra intervju, får jag lov att konstatera då jag får all fakta presenterad för mig. De fem VM-grupperna har skött sig utomordentligt och jobbat hårt. För den som av någon oförklarlig anledning inte läst den redan tidigare nämnda intervjun i Modulen nr 4 år 2004, är det säkert skäl att presentera de olika VM-grupperna: nattklubbsgruppen, ölterrassgruppen, Internetkafégruppen, Urds-faktorn och PRgruppen. Vad de sysslar med framgår rätt så tydligt från namnet.

TF:s VM-direktör Pia Kåll håller i trådarna för VM-projektet.

fas nya ljus- och ljudsystem. En stor del av pengarna för detta fås genom att Esbo stad under VM köper nattklubbstjänst från Täffä. Esbo stad gör detta p.g.a. att staden har kontrakt med VMorganisationen om att ordna program åt idrottarna under tävlingarna. Och TF, som ligger inne i tävlingsbyn, är ju ett logiskt val att ordna nattklubb på. Under Handikapp-EM driver Täffä däremot nattklubb för egen räkning. Personalen som kommer att stå i baren är vald, och man har ingått muntliga arbetskontrakt med de utvalda. De skriftliga kontrakten skrivs i slutet av maj.

Bespisningskontraktet med försvarsmakten är färdigt så när som på lite finslipning av formuleringarna. Detta innebär att 200-250 personer tillhörande säkerhetspersonalen, kommer att äta på TF fyra gånger i dagen under de två första veckorna i augusti. Daxens personal kommer att jobba i två skift för att tillreda maten, som börjar med frukost från klockan sex på morgonen. – Detta innebär i praktiken att 800-1000 portioner ska tillredas dagligen under VM, konstaterar Pia. Under en vanlig onsdag går det åt 1600 portioner, så att tillreda max 1000 portioner i två skift är inget problem. Under Handikapp-EM är det endast idrottarna som äter på TF, och då måste restaurangen komma upp till 2000 portioner dagligen.

På april månadsmöte beslöts det om att bygga en ny terrass utanför stora salen. Taksumman för investeringen sattes till 12000 €, varav man satsar på att få 8000-9000 € i främst materialsponsring, men också som rena pengar. – Man har talat om att bygga en terrass i åratal. Terrassen byggs alltså inte enbart p.g.a. VM, poängterar Pia. Däremot byggs den just nu p.g.a. att vi vill ha den under VM och Handikapp-EM.

Åtta kvällar under VM, och ett antal kvällar under HandikappEM, kommer det att ordnas nattklubb i stora salen. För att förvandla salen till en riktig nattklubb, kommer det att införskaf-

5


Även Daxen kommer att ha stor nytta av den under senvåren, sommaren, och hösten.

till Internetkaféet får TF låna från VM-organisationen för augusti månad. – Och så har det spekulerats i att bygga en ny flyttbar bardisk som löper utanför betongpelarna som gör den nuvarande bardisken till ett instängt hörn. Ifall detta blir av är ännu oklart, eftersom man i så fall borde borra hål i golvet. Det är inte säkert ifall det stackars golvet klarar av det, konstaterar Pia. Och barsortimentet ska såklart anpassas till en internationell kundkrets.

Terrassen kommer att bli i ett plan, med hållbar betongkant runtom, grus inuti och betongplattor för 100 m2 ovanpå. – Hur många plattor det blir, vet jag inte, säger Pia. Men utan sponsring kommer de att kosta ca 4000 €. Arbetet kommer att utföras med talkokraft, så ALLAS hjälp behövs. Det är endast betongkanten som kommer att gjutas av professionella byggarbetare. – Det traditionella talkokonceptet kommer att omarbetas, berättar hon vidare. Det här kommer att bli talkon man kommer att ångra ifall man missar. Exakt hur det kommer att fungera är ännu under arbete, men i stort sett kommer det att fungera så att det blir gratis sitz på kvällen för den som jobbat hela dagen. Kanske kommer antalet skottkärror man fyllt och tömt under dagen att avgöra hur många extra snapsar eller öl man får under sitzen. Eller kanske kommer det att hända något annat kul under själva talkot… Det är bara att komma med och uppleva själv, uppmanar hon oss alla.

Ifall du har frågor, kontakta pia.kall@hut.fi. Och boka alltså tid i kalendern för att bygga terrassen! DIN hjälp behövs, likasom hans som sitter bredvid dig. En garanterat rolig tillställning tillsammans med andra hurtiga teknologer utlovas.

Piia Rosenberg

Andra saker som kommer att köpas eller införskaffas är terrassmöbler till taket och den nya terrassen, samt nya möbler till klubben. Rullstolsramperna i gatan kommer att byggas om, eftersom de är totalt oanvändbara i sitt nuvarande skick. Datorerna

(*) sjunges enligt melodin till ”Punshen kommer, punschen kommer, ljuv och sval…”

6


Äntligen har TF en fana igen!

En årsfest och två självständighetsdagar har nationen stått utan fana, efter att fanan försvunnit i samband med ett inbrott hösten 2003. Men nu är den fanlösa tiden förbi. Den 16.3, bara några dagar före nationens 133:e årsfest, invigdes Teknologföreningens nya fana med fanspikning.

I sina tal konstaterade både Kenneth Hörhammer och Christian Peltonen att fananskaffningsprocessen engagerat många medlemmar på nationen och att den väckt livliga diskussioner. Christian Peltonen tackade alla som varit inblandade i arbetet med att skaffa en ny fana och alldeles speciellt riktade han ett tack till det stora antalet StÄlMar som visat intresse för fanfrågan och bidragit med pengar för att finansiera fanan. Vid tidpunkten för fanspikningen hade över 70 StÄlMar bidragit med en sammanlagd summa på nästan 10 000 euro, och det droppar fortfarande in bidrag!

Ett femtiotal teknologer, ständiga äldre medlemmar (StÄlMar) och gillesrepresentanter hade satt på sig kostymen och styrt stegen mot Urdsgjallar för att ta del av fanspikningen. Under högtidliga former ”spikades” fanan fast i sin fanstång av fanspikarna: hedersmedlem Hans Andersin, Krister Ahlström, Ulf Cederqvist, Janne Liuko, kurator Kenneth Hörhammer och styrelseordförande Christian Peltonen. Därefter blev fanan välsignad av prästen Ben Thilman och Humpsvakar sjöng Polyteknikernas marsch.

TF:s nya fana är designad av heraldiker Tuomas Hyrsky i samarbete med fanarbetsgruppen (Fanar), som tillsattes för att reda ut alla nödvändiga uppgifter gällande fananskaffning och fundera på behovet av en ny design. Designen på den nya fanan skiljer sig ändå inte mycket från den gamla. Teknikhjulet och de nio rosorna som symboliserar Finlands nio landskap finns kvar, TF-symbolen har förstorats en aning och lagerkransen har öppnats och är inte längre svart. Däremot har avdelningssymbolerna

7


tagits bort eftersom de inte längre stämmer med den nuvarande avdelningsindelningen. Fanan är tillverkad av Suomen Käsityön Ystävät. Bottentyget är siden och mönstret är helt och hållet handbroderat. Till fanstången skall skaffas ett genius av samma modell som studentkårens. Själva fanan har kostat 10 200 euro. Utöver det kommer det ännu kostnader för bl.a. fanstången, geniuset och en förvaringslåda. Fanan finansieras till en del med försäkringspengar från den försvunna fanan och med ett bidrag från Konstsamfundet. Men största delen av finansieringen står ändå StÄlMarna för.

Hedersmedlem Hans Andersin.

Fananskaffningen har varit en lång process och det har funnits många åsikter i frågan. Nationen fattade det slutliga beslutet på månadsmötet i oktober 2004 då man med stor majoritet beslöt att TF:s fana skulle få en ny design. Nu har fananskaffningsprocessen äntligen kommit till ända och nationen kan stoltsera med en ny fantastisk fana! Men den gamla fanan kommer inte att glömmas bort bland teknologerna. En kopia från 1952 av den gamla fanan med design från 1914 har konserverats och hängts upp på väggen i Urdsgjallar.

Fanspikarna Kenneth Hörhammer, Christian Peltonen, Janne Liuko, Ulf Cederqvist, Krister Ahlström och Hans Andersin.

Johanna Hellberg foto: Linda Norrgård

Presidenten besökte Urdsgjallar Teknologföreningen fick exceptionellt fint besök då president Tarja Halonen besökte Urdsgjallar den 12 mars. Halonen deltog i människorättsorganisationen Amnesty Internationals Finlands avdelnings årsmöte som ordnades på TF den 12 mars. Halonen höll ett tal under mötet och hade även tid att delta i en frågetimme efter sitt framförande. Teknologföreningens styrelseordförande Christian Peltonen och Täffä Ab:s vd Peter Kenttä passade på att hälsa presidenten välkommen till TF efter mötet. Christian berättade kort för Halonen om TF och överräckte även en TF historik. Halonen tog glatt emot historiken och ställde gärna upp på fotografering tillsammans med Christian och Peter. Johanna Hellberg

8


TF 133 år Anna och Saken är i farten.

Teknologföreningen firade sina 133 år med årsfest den 19 mars. Temat för festen var kontraster, eller himmel och helvete.

Festtalet hölls av hedersmedlem Björn-Erik Björnström.

Coccarna hölls nere i de underjordiska delarna av Urdsgjallar bland demoner och andra syndare. Efter en lång plågsam väntan öppnades äntligen portarna till himelriket. Till tonerna av änglanskön harpmusik vandrade gästerna bland molnen till sina förutbestämda platser vid de dukade festborden. Den himmelska festen kunde börja! Årsfesttalet hölls av hedersmedlem Björn-Erik Björnström, som höll ett mycket intressant framförande om TF:s lokaliteter genom tiderna. Tal och sång avlöste varandra under middagens lopp och mellan varven hann man avnjuta den underbara maten och drycken. Efter middagen fortsatte festen med dans långt in på natten, tills solstrålarna följande dag tittade fram och det blev dags för ....

Talet till kvinnan hölls av Olli-Pekka Roiha med honung i rösten och blommor i pratbubblan.

Årsfestmarskalkerna Lucy och Gayb.

Nicodemus “Nico” Jansson belönades med Stavans kamratskapsmärke.

Christopher “Colle” Diesen belönades med hedersmärket i silver.

Emmi och Leo. 9

Phuxmästare Henkka före....


Orkesterkärlek! Snoken föll i Phällan... ...SILLIS! Skumpan flödade och stämmningen var i taket. “Sommar och sol” ljöd ur högtalarna tills även den tröttaste teknolog kom på fötterna. Morkkis-sillen gick i år till styrelseordförande Christian “Chrischan” Peltonen, som inte ännu har lärt sig hur man får en mobiltelefon ljuflös.

Morkkis-sillen - det bästa havet har att bjuda på!

Johanna Hellberg

John Lennon deltog i sillisen.

Sommar, sommar och sol...

...och efter.

10


YLONZ 2005 Teknologer har sprungit efter öl i tid och otid sedan urminnes tider. En gång om året sker detta dock under strikt kontrollerade förhållanden, en tillställning som lockar både ung som gammal att bekanta sig med vår östra hamnstads krogutbud. Jag tänker förstås på Ylonz, den anrika ölorienteringen. För den nuvarande teknologgenerationen är Ylonz en självklarhet, det har alltid varit så, men även Ylonz har en bakgrund.

fortsättningen, skribenten hoppas att tävlingens avslappnade och glada stämning inte skall offras på kommersialismens altare. Biologer och naturvetare (matematik/fysik/kemi) från Helsingfors universitet har dominerat tävlingen de senaste åren (troligen smygtränar de året runt) men traditionen bärs vidare av det snabbaste Teknologlaget, i år Valko. Det allt som allt snabbaste laget i år töjde reglerna genom att inte anmäla sig vid varje kontroll utan uppvisade kvitton vid målet i stället, att de faktiskt druckit allt de påstod var det dock inget tvivel om. En eventuell skärpning av reglerna kunde vara på sin plats, eftersom en helt kvittobaserad tävling lätt leder till oklarheter. Själv minns jag både tävlingen och arrangerandet av Ylonz med varmt minne. När mitt lag gick i mål en solig vårlördag för ungefär ett år sedan brydde vi oss inte alls om att vi var det snabbast laget på TF utan njöt av det goda sällskapet och den alltjämt stigande stämningen med fulla muggar. Att ordna årets tävling gick utan större haverier och det är alltid både kul och givande att få ordna en lyckad TF-fest. Till sist ett stort tack till PK’05 som fixade och städade när arrangörerna redan sällat sig till de suddiga festdeltagarna.

Lite letande i TF:s arkiv ger följande fakta: År 1949 ordnade TFiF en ölorientering. Troligen inte den första i sitt slag men i alla fall den äldsta dokumenterade. År 1953 instiftades en vandringspokal i ölorientering på TF så på den tiden torde det ha varit rätt så regelbundet med kamper om ädla maltdrycker. Från år 1962 finns en hänvisning till Ylontz, varifrån det namnet nu kommer, och 1963 hade det fått sin nuvarande form, Ylonz.

Henrik Mannerström medlem i laget ”Var fan e’ den?” tillsammans med Clas Blomberg och Peter Lindqvist

I dag går Ylonz ut på att laget så snabbt som möjligt skall avverka sin startöl, besöka sex bestämda krogar där de inmundigar ett stop öl per man och till sist ta sig till målet där målölen väntar. På krogarna skall lagen anmäla sig med kvitto och tomma ölstop till den officiella kontrollanten som godkänner deras prestation. Traditionellt får deltagarna vila ut i Otnäs strandbastu (Rantsu) innan efterfesten på TF tar vid. Ylonz har vuxit sig till ett av de större evenemangen för studeranden i huvudstadsregionen med deltagare från både TF, Hanken, Uni och Arcada. I år tävlade nästan 400 personer på stadens gator men mycket större än så kan den knappast bli i

11


herr Kosola, fortsätter vi till vår sista krog på Tilkvägen. Manolo verkar ha missat husnumret lite, men till sist hittar han värdshuset. I brist på bättre, måste vi nöja oss med lite Monnet VS – vilken skandal! Vi njuter av den gemytliga stämningen, men besluter oss trots allt för att fortsätta. Målet hägrar, men så börjar klockan också närma sig sju. Vi dricker målskumpan samt vår egen medtagna champagne och ber Manolo föra oss till bastun.

6 pampeser och några cigarrer Nedförsbacken började egentligen redan på fredagen när papi och Mónica (du kommer ihåg, hon som papi hämtade hem från Bahamas – ja du träffade dem på regattan i somras) hade garden party. Efter en lång kväll så hann vårat gäng just och just till mötesplatsen halv ett på lördag morgon. Manolo, punktlig som alltid, hämtar upp oss i lördagsbilen (syrran skulle absolut på popkalaset med söndagsbilen, så vi måste stå ut med att klämma in oss i den gamla skorven) för att ta oss på en kort biltur i hamnstaden. En kort bilfärd tar oss till Casa och efter en proletär b-vitamindryck senare kan vi sätta oss ner i ro, röka lite kubaner och titta på när Manolo utreder rutten. Vi vinkar lite åt pöbeln, sätter oss i bilen och smuttar på whiskey. IT’S THE EYE OF THE TIGER, IT’S THE THRILL OF THE FIGHT. Den klassiska musiken spelar behagligt i bakgrunden medan vi glider in på vår första krog i Böle. Konjaken känns behaglig i magen och morgonens bakis börjar ge vika. Sex, drugs & rock ‘n roll, som vi brukade säga med papi på det glada 60-talet. Vi ringer Manolo och ber honom hämta oss. På vägen till krog nummer två i Sörnäs och nummer tre i de mer perifera östra delarna av staden kan vi studera mera proletär klädsel – arbetshalare verkar vara mode här, speciellt vinröda är populära idag. Vi sätter oss på terrassen och njuter av solen. Måste man ha pass så här långt österut? På krog fyra vid Malms station känner vi oss färdiga att underhålla publiken med en liten sång. En väl förfriskad äldre dam applåderar och vi tackar så hjärtligt. Servitrisen ger oss underliga blickar... Skulle det möjligen finnas en restaurang med Michelinstjärnor i närheten? Jaså inte, undra på att folket svälter i världen! Nåväl, nåväl, vi får fortsätta till Åggelby. Efter att ha fått en konjak samt en föreläsning av en urininvånare om Lenin och

Efter en skön bastu, och en liten sväng på dansgolvet så vaknar jag hemma utan telefon långt in på söndagsdygnet – men det, mitt herrskap, är en annan historia. Walther aka Crusing Aristocrats Stretching Helsinki samt Borgarsvinen

Resultat Herrklass 1. alpha males 2. Tunnelban Pojkar Accelererade 3. Dead Drunken Ducks

tid 2:56 3:00 3:09

Damklass 1. Knulle Puh kom igen 2. Rompetrollen 3. Du och jag, döden

tid 3:57 4:06 4:12

Cigarrskrå 1. Cruising Aristocrats Stretching Helsinki & Borgarsvinen Bästa TF-lag Valko

12

tid 3:50


WAPPEN 2005 - En nu före detta tophsphuxs nostalgifulla mössjakt Glada Wappen till er alla, kära läsare! Fastän, när ni läser detta är det troligen mitten av maj, och Wappen har ni glömt på grund av en eller annan odefinierad orsak. Men, nu när jag sitter och skriver detta är det faktiskt 1.5.2005, och klockan är 19.50. Ni läste rätt. Jag har just kommit hem från Ullis, och försöker nu skärpa blicken för några timmar framåt för att ge er, Modulens läsare, en skön (?) lässtund om Wappen. Försök hänga med i svängarna, för de kan vara lite tvära ibland ;-)

Klockan är drygt åtta på morgonen den 30 april. Jag står vi domkyrkans trappor och fryser som en liten våt hund. Vädret kunde vara bättre, och i synnerhet varmare. I mitt stilla sinne undrar jag ifall min idé sist och slutligen är så klok. Men nu är det för sent att backa ur. Även om jag redan haft min mössa i ett år ska jag på mössjakt, som representant för den internationella pressen. Men det är inte enbart för denna artikel som jag är med. Bakom finns också en längtan om att få uppleva mössjakten, som jag ifjol missade på grund av en fotskada. Så utan föraningar stiger jag på färjan till Sveaborg, inställd på att ha en rolig dag. Phuxarna tittar lite förstulet på mig. Vem är hon där som redan har en mössa? En undrar t.o.m. om jag redan fått min mössa från SIK:en, och nu ska ha en från TF också. Nej, svarar jag. Jag är inte phux, utan representant för pressen. Väl framme på Sveaborg får vi gå en halv evighet för att komma fram till startpunkten. Eller, så känns det åtminstone. Henkka och Johan berättar så temat för årets mössjakt: Medeltida väsen och andra ridderliga grejer. Låter intressant, tänker jag. Vi blir indelade i lag på basis av vilken färgs tygbit vi lyfter ur en plast-

påse. Jag får en mörkblå sådan, och hamnar i samma lag med två andra Svattor och fyra Svakar. Så är det dags att välja en lagkapten. Det görs på basis av vem av oss som har det största öronmåttet. Alla lagkaptener får sedan var sin käpphäst. Startordningen bestäms genom en travtävling lagkaptener emellan. Vi kommer iväg som fjärde lag. Första punkten bommar vi sådär smått, men hittar tillslut lyckligt fram. Det är KuK:s kontroll. Vår uppgift är att bygga en drake, som helst ska flyga. Vår drake blir av gult silkespapper, med en massa serpentin hängande från alla hörn och kanter. Men den flyger! Oj, vad vi känner oss duktiga! Sedan bär det av framåt. Vår andra punkt är belägen så långt borta från vår första som man bara kan komma. Jobbigt!! Men, tappert stretar vi oss fram över höga berg och djupa dalar, irrar bort oss, tar en drickspaus, men hittar till slut fram nästan hela och välbehållna. Punkten hålls av PhuxK 2005, och för att komma dit måste man krypa på alla fyra genom ett fönster för att så hoppa ner på strandstenarna. Där får vi trä ett rep genom våra allas byxor så, att det går in genom ena byxbunten och kommer ut genom den andra. Pluspoäng ges på basis av hur nära huden repet löper. Vi bestämmer oss för att repet inte behöver gå in genom kalsongerna. Halaren och byxorna får räcka. Sedan ska vi steka plättar. Det går fint. Som plättsås serverar vi salmare. Den tredje punkten är TFS 2004:s punkt. Där får vi göra en massa saker, varav jag inte minns ens hälften. Bland annat måste vi hitta på en raggningsreplik åt en skäggigt förklädd Janne, och bygga en hatt av ett vitt papper. Så ska vi galoppera på vår förtjusande Ikea-käpphäst vid namn Saigon, snurra runt fem varv med pannan mot Saigons panna, fylla ett ölstop med vatten, springa med det fram till ett ämbar där det fanns en tegelsten, och lyckas täcka tegelstenen helt med vatten. Liiiiite

13


man blir snurrig! Men, vi klarar det med fem stop. Mellan tredje och fjärde punkten ska vi skriva en dikt och gå och läsa upp den för Lady någonting. Vi gör detta till ett riktigt skådespel, med två riddare (en teknolog och en hankeit) som slåss för de fagra jungfrurna, och så överräcker den segrande riddaren blommor åt dem. De båda ”damerna” ser ut att njuta av uppträdandet. På väg till fyran stöter vi så på TFS 2003:s skuggpunkt. Men, vi vet ju så klart inte att det är en skuggpunkt förrän efteråt. Där får vi i alla fall komma åt en ölflaska utan att röra i marken med någonting nedanför höften. Det är egentligen helt roligt, så det gör ingenting att det är en skuggpunkt. Följande punkt, den fjärde alltså, hålls av PhuxK 2004. Där får vi hitta på pantominrörelser till en snapssång, som kommittén sedan ska gissa sig till. Vi väljer Helan gick i vänstra foten, och det är ganska lätt för dem att gissa rätt. För att få ett litet plus i marginalen bygger vi ännu en pyramid i tre våningar. Sedan lyckas vi tappa bort oss riktigt ordentligt. Vi skulle till vår femma, men vi kommer till vår sjua. Strunt i det, tänker vi, och går till vår sjunde punkt, fria föreningarnas punkt. Den är den överlägset tråkigaste punkten (ursäkta mig bara, alla som var där, det är inte personligt menat). Kanske tycker jag så för att jag inte är så musikalisk, och därför inte vet hur man sjunger ett rent Bb. Ännu mindre hur man får ett sådant ur en trumpet. För det är vad vi ska göra. Som tur är de andra i min grupp betydligt mera musikaliska än jag, och får till stånd det rena Bb:et som krävs. Och så ger Kim oh’ no!:s blinkande och pipande svarta låda en snaps åt den lycklige sångfågeln.

göra en massa uppgifter som har med sprit att göra, närmare bestämt öl. En av oss ska bland annat ligga på rygg medan en annan häller öl i munnen på honom. Detta leder så klart till örontvätt med öl. Hoppas mamma blir glad för det ;-) Så ska också två av oss lyckas dricka upp en ölflaska som hänger från ett rep, utan att röra den med händerna. Till sist bygger vi ännu en sfinx av oss själva, som har ett käpphästhuvud, vår käre Saigon. På maskinisternas punkt, som heter något i stil med mördarkaninerna, får vi till uppgift att få alla ljusen släckta på en ljustavla genom att trycka på knappar som stänger eller släcker de fyra eller tre närmaste ljusen. Vi blir till och med själv förvånade då vi lyckas med detta. Maskinisterna påstår att vi är de första som klarat av det. För att göra deras dag lite ljusare bygger vi ännu vår sfinx till dem. Så är vi äntligen framme vid den sista punkten, som hålls av TFS 2005. Där måste vi strida mot den svarta riddaren. Efter att ha besegrat honom kan vi äntligen träda in i undergångens grotta och skåda målet för vår strävan, den heliga gral. Sedan får vi äntligen sätta oss ner och vila oss och äta grillad korv. Till slut är det äntligen dags för den efterlängtade mössutdelningen. I år är det runt 40 phuxar som får sin mössa till Wappen. Mössorna delas ut av kuratorn under en högtidlig ceremoni, följda av applåder och skumvin. Sedan bär det av tillbaka till Salutorget i privatbåt. Färden är mycket kall men stämningen hålls uppe av glad teknologsång. Till slut vill jag ännu säga, att jag hade en riktigt rolig dag tillsammans med dem, som nu är tophsphuxar. Lagandan i vårt lag var bra, och vi var framför allt ute efter att ha roligt. Jag hoppas att mina lagkamrater inte tyckte att det var konstigt eller tråkigt att ha en lite äldre teknolog med. Det som jag reagerade på var att de så kallade mutorna framträder allt mer och mer i både phuxintagningen och mössjakten. Jag hoppas innerligt att denna trend inte kommer att fortsätta. Varför måste de grupper straffas, som inte har tagit med så mycket egen sprit? Med dessa tankar önskar jag er en riktigt skön senvår och sommar! Piia Rosenberg

Sedan bär det av till Täffä Ab:s punkt. Där får vi, naturligtvis,

14


Roligt, roligare, Humpsvakars nya skiva

Man tager några faijor i frack, lite horn, lite flöjt, en näve stärkande drycker, två doser humor och en liten skvätt banjo. Låt jäsa ungefär ett halvår, rör om med nya idéer en gång i veckan. Efter två veckoslut av intensiv gräddning börjar en skiva ta form. Humpsvakar har gjort det – igen. Det elfte albumet har sett dagens ljus. Ända sedan hösten har den tokroliga teknologorkestern jobbat hårt för att äntligen få den nya skivan inspelad. Under två veckoslut tidigt på våren ägde sedan själva inspelningen rum. Samtliga teknologer som ville vistas på Urdsgjallar under veckosluten avkrävdes sträng tystnadsplikt och fick inte uppehålla sig i närheten av stora salen. Även om inövandet av själva musiken krävde en del av orkestermedlemmarna visade det sig vara förvånansvärt svårt att få alla instrument att tystna när det behövdes. Även de medaljer som pryder orkesterfrackarna ledde ibland till oönskade ljudeffekter (för man måste ju naturligtvis spela in skivan i frack). Man kan med litet god fantasi likna skivans tillblivelse vid ett havandeskap. Det tog heller inte länge innan några orkestermedlemmar insåg det komiska i denna jämförelse och beslöt sig för att salutera den nya skivan på ett alldeles speciellt sätt. Söndagen innan skivutgivningen satt säkert mången tidningsläsare och förundrade sig över den märkliga annonsen i Hufvudstadsbladets ”födda”-spalt, som angav att ett barn vid namn Album

hade kommit till världen. De lyckliga föräldrarna hette naturligtvis Heidi Ump och Sergei Vakar. Skivutgivningsfesten gick av stapeln i högspänningshallen i Otnäs. Och jo, det var verkligen spännande att sitza mitt bland tio meter höga maskiner som normalt används till att producera gigantiska blixtar. Till skillnad från Humpsvakars normala spelningar blev det ingen vanlig show under kvällen. Temat för tillställningen var ”Så kan det låta – Humptsibum” och programledaren Larvo Djurslem lotsade lagen och publiken mellan olika mer eller mindre kända låtar som var handplockade från skivrepertoaren. Precis som på TV valde lagen ömsom blå och röda rutor, men huvudsaken var att alla fick sjunga och spela av hjärtans lust. Förutom själva programinslagen gav också orkesterns egna reklamer med tillhörande reklamuggla upphov till muntra skratt. Festen kulminerade i en högtidlig ritual där man presenterade alla de tio tidigare skivorna för att sedan välkomna minstingen. Gästerna fick sina skivor serverade på silverfat, givetvis med persilja till. Det är en trött men lycklig orkester som nu kan glädjas åt resultatet av allt det hårda arbetet. Också du är välkommen att ta del av vad vi kokat ihop och krystat ut. Skivan kan bli din – redan idag! Charlotta Lund foto: Christian Lindholm

15


Nationens insignier del 2 Humpsvakars skivor: Humpsvakar (1964)

Stavans kamratskapsmärke

Pro Urdsgjallar (1966) Vänstergängade (1966) Toppen/Botten (1970) Helan/Halvan (1975) Gomorron/Gonatt (1980) Utanpå & Innanför (1985) Inom ramen för god ton (1990) Live är härligt (1996) Tuta är Silver, Tiger är Guld (2000) Elfte dukningen (2005)

Skivan kan köpas från Luckan i Forum, från TF:s kansli eller styrelserum eller beställas via Humpsvakars hemsidor www.humpsvakar.fi.

Max ”Stavan” Kaulbars-Staudinger, en av TF:s bortgångna hedersmedlemmar, stiftade ett kamratskapsmärke den 23 februari 1927. Stavans kamratskapsmärke är kanske det mest omtyckta märket på vår nation som i grund och botten handlar om just det vad märket symboliserar, nämligen kamratskap. I sitt donationsbrev skrev Stavan följande: Till minne av de goda kamrater jag under min teknologtid fått samt det utomordentliga kamratskap, som rått mellan teknologer av olika generationer, stiftar jag ett kamratskapsmärke. För ändamålet donerar jag åt TF: Fmk 1.000:- (ettusen finska mark) av vilka avkastnigen skall användas till att årligen åt den bästa kamraten inom föreningen vid årsmötet utdela märket. Detsamma utgöres av det inre emblemet av ingenjörsringen på en guldnål. Övriga detaljer såsom stadgar ävensom ovannämnda summas placering överlämnar jag till TF:s avgörande. Helsingfors den 23.2.27 Max Staudinger

Stavan donerade även pengar till en fond för utdelning av ett kamratskapsstipendium och var själv sannerligen bland de bästa kamraterna på TF och en mycket välkommen syn på TF:s årsfester i vilka han deltog så länge som hälsan tillät. Stavan lämnade oss på hösten 1995 men kamratskapet som han uppskattade och värnade om, lever fortfarande kvar på TF idag. Önskande alla kamrater på TF och ute i arbetslivet en varm och skön sommar! Fanans vänner ”Fri förening som värnar och sprider information om traditioner på TF och om TF:s insignier” Plock ur reglementen för Stavans kamratskapsmärke: § 1.

Kamratskapsmärket tilldelas årligen den bästa kamraten inom TF.

§ 2.

Märket utdelas av kurator vid årsfesten.

§ 3.

Märket bärs till arbets- såväl som till högtidsdräkt på vänstra rockuppslaget, knapphålets vänstra sida och om sådant ej finnes mitt på uppslaget.

16


På fotokurs

Torrövning med spole. Från vänster: Pia Forsström, Pontus Fred, Markus Lövholm, Jenny Vesterlund, Hanne Strandvall, Pontus Flink.

Vad får man, när man stänger in sju teknologer i två mörka små rum med kemikalier? Kulturkommittén ordnade fotokurs i mars. Solen sken från blå himmel nästan hela mars. Det kunde inte ha varit bättre väder för lite fotografering. Alltså en ypperlig tid att gå på fotokurs! Deltagarna på TF:s fotokurs fick dra nytta av det vackra vädret och framför allt Pontus Freds kunskaper för att knäppa och framkalla fina foton under några dagar. Pontus från Teekkarikamerat, med mycket erfarenhet av svartvitfotografering, ledde kursen som var uppdelad i en informationsdel och en praktisk framkallningsdel.

upp kamerans film och för att få den in i en framkallningsbehållare. Men så jätte-enkelt var det ju förstås inte! Detta och mycket till skulle vi klara av att göra i beckmörker. Inga röda lampor, ingenting. Alltså släcktes lamporna och efter lite fumlande och några nerviga minuter lyckades alla få upp sin filmrulle med korköppnare (jo, den kan användas till mycket), få ut rullen, klippa av fliken som finns i ena ändan av filmen, runda hörnen på filmen med sax, spola hela filmen på spolen, klippa av ändan som sitter fast i rullen, sätta spolen in i framkallningsbehållaren, och ännu lägga på locket till behållaren ordentligt.

Under en träff på TF fick vi höra en massa nyttig information om fotande i allmänhet. Ord som skärpa, slutartid, objektivets öppning, brännvidd, exponering, blev mer eller mindre bekanta för oss och med nyköpta filmrullar och stor inspiration hade vi nu två veckor på oss att fotografera rullen full med mästerverk.

När lamporna äntligen tändes var det dags för lite shakande. Burken med filmen och framkallningsvätskan skulle skakas i tio sekunder, vändas uppochner och bankas i bordet varje halv minut i cirka tio minuters tid. Ni kan säkert tänka er vilket härligt ljud av bankar unisont, kanon och…nå... i otakt, fyllde det lilla rummet. Tillslut sköljdes filmen och negativen kunde hängas på tork.

Filmerna framkallades en lördag i Teekkarikameras två små labb i Otnäs. Efter att vi blandat färdigt alla vätskor var det dags att bekanta oss med spolen. Spolen används för att helt enkelt spola

Exponeringstider och kontraster var nyckelord för resten av framkallningen. Efter justeringar och test kunde vi överföra de bästa bilderna på papper. Och vilka fina bilder det blev!

17


De röda skorna. Markus Lövholm

En ko i stan. Pia Forsström

Eftersom flera av bilderna lyckades över förväntningarna, beslöts det att ha en fotoutställning i samband med Art Caféet som KuK ordnade den 6.4 i Ölkken. Ett glädjande stort antal TF:are bekantade sig med utställningen. Många var dessutom inspirerade att stanna kvar och göra egna konstverk med målfärg eller färgpennor över ett glas vin den kvällen. Fotoutställningen flyttades efter den lyckade kvällen upp till gamla mötesbordet. Jag hoppas att så många som möjligt har tagit sig en titt.

Fotografering och framkallning av egna bilder är roligt och kan verkligen rekommenderas för alla som äger en kamera, har någorlunda tålamod, och inte är mörkrädd. Blev du inspirerad? Det går att bli medlem i Teekkarikamerat som ordnar kurser och har mörkrum. Om det finns intresse kan vi kanske ordna en kurs till på TF i höst. Cultivator Annika Malm cultivator@tf.hut.fi

Du kan också anmäla dig till cultivator@tf.hut.fi. Pris ca 13 euro.

18


Sommarläsning Brukar du ibland känna dig sysslolös när sommarlovet kommit igång? Är du orolig för att ditt IQ-värde ska sjunka under sommaren i brist på stimulans? Vill du se intelligent ut när du solar på stranden? Vi har lösningen för dig! Här är tre prima böcker att avverka under de varma månaderna!

Åsne Seierstad – Med ryggen mot världen Åsne Seierstad blev känd som författare genom sin bok ”Bokhandlaren i Kabul”, en dokumentation av en afghanisk familjs vardag. Nu fortsätter hon sin författarkarriär i samma banor med boken ”Med ryggen mot världen”, som skildrar olika livsöden i Serbien. Varje person eller familj i boken har fått ett eget kapitel, och Seierstad har följt upp deras situation mellan år 1999 och 2004. Berättelserna i boken är ställvis utformade som intervjuliknande dialoger, ställvis som en utomstående betraktares beskrivningar av levnadsmiljöer och unika personligheter. Författaren har varit mån om att återge så många olika versioner av verkligheten som möjligt, och vi får möta allt från gamla, desillusionerade kommunister till unga frihetskämpar med höga ideal. Boken går utmärkt att läsa som ren underhållning, men är ett absolut måste för den som är intresserad av Europas närhistoria i allmänhet och konflikterna i det forna Jugoslavien i synnerhet. Sanningen om händelserna i Serbien under 90-talet framstår som betydligt mer komplex då man tar ned problematiken på gräsrotsnivå och låter enskilda serber komma till tals. Med sitt utmärkta berättargrepp lyckas Seierstad fånga också den mindre allmänbildade läsaren.

Henning Mankell – Djup Mankells nya bok utspelar sig under upptakten till det första världskriget. Huvudpersonen är en gåtfull mariningenjör, vars hemliga militära uppdrag så småningom spårar ur och får hans liv att anta helt nya dimensioner. Boken är på många vis mer en psykologisk thriller än en klassisk deckare, och den som gillar blodiga intriger blir antagligen besvik-

19

en. Här finns ändå ett och annat mysterium att lösa, om än på en mer psykologisk eller rent av metafysisk nivå. Som titeln anger handlar boken väldigt långt om just djup; djupen inom oss eller mellan oss och andra människor. Vi möter en man som tampas med sin egen svårfångade identitet men också med den besynnerliga verklighet han inte verkar få något grepp om. Läsaren får följa med hur en aldrig så liten lögn långsamt kan växa till ett maniskt manipulerande av andra människor, hur kontrollbehovet kan bli sjukligt och hur svårt det är att dra en gräns mellan sunt förnuft och ren galenskap. Men även om man inte direkt är intresserad av vad som pågår i karaktärernas inre bjuder boken på ett spännande händelseförlopp och blir mot slutet en riktig ”page-turner”. Boken rekommenderas också varmt till alla som är intresserade av livet på havet och i skärgården, och naturligtvis får man också sin beskärda del av sjöfartstekniska detaljer...

Tracy Chevalier – Flicka med pärlörhänge Chevaliers succéroman är egentligen inte någon nyhet, men har nyligen blivit väldigt populär. Författaren har inspirerats av en verklig målning och använder också konstnären Vermeers namn i boken, men historien hon bygger upp kring tavlan är fiktiv. Boken handlar om unga Griets liv i en liten stad i 1600talets Holland. Hon är en helt vanlig tjänsteflicka hos en konstnär och hans familj. Griet är en vandrande lektion i ödmjukhet, hunsad som hon är och van att möta motgångar. Det visar sig dock så småningom att hon har oanade talanger och ett intuitivt sinne för konst, vilket hennes husbonde till all tur lägger märke till och förstår att ta vara på. Man kan inte låta bli att förundras över författarens förmåga att leva sig in i en svunnen tid; språket är mustigt, som om Chevalier verkligen sett alltsammans framför sig. Boken är skickligt uppbyggd och en njutning för både vana och ovana läsare. I stort sett är berättelsen om Griet en riktig askungesaga, även om slutet inte är lika sockersött utan mera realistiskt. Boken bjuder på en fängslande och stundvis dramatisk historia, och den har det där lilla extra som kännetecknar en bra roman.

Charlotta Lund


JÄÄ!!

WÄK!!

1) Burger King’s fläskburgare Aahhahahah!! Nu kommer motreaktionen! Inte ens ett halvt år efter Supersize-me-attacken orkade amerikanerna med Mc’Donalds nya ”hälsomat” (-fnys!! vi hatar er fortfarande era äckelavskrädes-kloakhyenor!!)! Därför har Burger King nu lanserat en ny turbofläskburgare; med korv, bacon, ägg och dubbelost! över 50% av burgaren består av rent fett!! Mm-m-yaam!!! Det här är helt FÖR hilarious, nu väntar vi bara på Mäccens svar, alltid skall dom ju vara värst. Snart slutar Ronald låtsas att han tycker om att jumppa, och börjar propsa på att folk skall pröva deras nya smördipp till den nya ”djupfriterade majonäs-smörburgaren med frityrstekt-trippla-bacon och 8 skivor panerad-ost,”! Sen får vi börja läsa om amerikaner som spricker påriktigt *påxx!*, *poff!*, aAAahahhahh- och vi bara skrattar!

1) Feministparti i Svealand MuahAHHahaa!! Vem behöver ett sånt, påriktigt? Det bevisar ju tyvärr bara hur svaga kvinnorna är i vårt grannland- starka kvinnor behöver nämligen inte kalla sig feminister, än mindre grunda partier som pyr av hormoner. Starka kvinnor ifrågasätter från början aldrig vilken ställning de har i samhället, utan tar det som en självklarhet ATT dom är på samma nivå som sina pitt-besittande-med-homosaper.... Men- om dom är så förtryckta, måst dom väl bränna stringar tillsammans och hata män med framgång. Alla skall få säga sitt. Vad skall dom sen tala om? 2) Reklamtuggor Ha ni märkt hur äckligt fjanttigt dom tuggar i reklamerna?! Speciellt i sånadär olika ”patukka”-reklamer; en såndär vidrigt käck och prutthurttig tugga, som sedan vrids av med hela armen i en överdriven och ur-fånig gest. Alldeles extra irriterande är sånadär lillgamla snorungar med lös-fräknar på näsan, som efter sin ”roarr-vad-jag-riktigt-mumsar-i-mig-tugga” förtjust talar om hur många vitaminer deras pinne innhåller! Som om dom (eller nån annan) sku bry sig?! Löjligt!

2) Magnum Ojjoj! IGEN har Magnum slagit till mot oss glassomaner; den här gången med nya linjen ”5 senses”. De av er som blir utan sommarjobb kan ta sig an frysboxen istället- det finns mycket jobb med att pröva igenom alltsammans!! Tyvärr överträffar ingeting förra årets ”7 deadly sins” chokladigaste glass= ”Frosseri”- den förtjänar en plats i standard sortimentet, GB: hör vår bön! I år rekommenderas hasselnötsglassen ”Touch” och kokosglassen ”Sound”, smaskelibask! ”Vision”= jordgubbsglassen, smakar parfym överdragen med tvål, och ”Taste”, som på bilden ser ut att vara fylld av nån kinuski-geggamojja består endast av über-söt toffeglass- vilken besvikelse! Den som gillar kaffe får pröva ”Aroma” själv.

3) Bröst Tyvärr pöjkar- när ni äntligen börjar få skymten av dem igen, efter den långa vintern, hamnar era älsklings-puppelupp-mjukis-gose-gull-knölar inte alls på hit-listan, utan på shit-listan!! Bröst är onödiga. Två löjliga fettstrutar ovanför magen som bara är i vägen, och som till på köpet kräver ett eget klädesplagg för att hållas på plats! Är det lite kyligt i luften gör dom –till er stora glädjeen jäynä åt oss brudar, och får för sig att dom skall ut ur blusen, ”titta på oss allesammans, hej, här är VI, oj så vi är roliga!!”. Se till sen att ni som gamla gubbstruttar fortsätter dyrka dem- också när dom blir sagg:ande skinnpåsar som daskar byxlinningen. Våga inte heller i det skedet komma och tala om någon påfyllnad- åtminstone inte innan ni själva implanterat ett kvastskaft i den slakande skinnflöjten.

3) Solkräm Det är inte tufft att ligga och pressa i solen och bränna sig kräftröd, för att sedan flaga bort alltsammans i snuskiga vita skinnflagor. Det är löjligt och sedan äckligt!! Använd solkräm(!!), då slipper ni dessutom på äldre dagar- då ni redan har rynkångest- pumpa upp trynet med botox!

Adíos hälsar JO:), sista gången från (>25’C varma) Barcelona!

20


Georgs kluriga uppgift Denna gång handlar problemen om tåg, men de är nära besläktade med problemet med kannibalerna och savolaxarna (se Modulen 1/2004): det gäller nämligen att lista ut lämpliga tillvägagångssätt. Loken i uppgifterna kan kopplas till både vagnar och andra lok, i såväl framsom bakändan. Likaså kan de åka såväl fram- som baklänges och såväl skjuta på som dra lass. Vagnarna kan kopplas ihop med lok och andra vagnar, men rör sig endast då något lok drar eller skjuter på.

Bild till uppgift 1.

Siperian lakeus on suuri, Ljonja siellä sontaa lapioi, :,: Ljonjalla kävi hiton huono tuuri, Politrukki uutta sontaa toi.:,: 1) Mitt på den sibiriska slätten möttes två tåg, det ena (bestående av loket L samt vagnarna A, B, C och D) på väg från Moskva till Vladivostok och det andra (bestående av loket l samt vagnarna a och b) på väg från Vladivostok till Moskva. Vid mötesplatsen fanns ett litet stickspår, som tyvärr endast kunde rymma ett lok eller en vagn. På stickspåret stod en tom vagn O. Hur kan de två tågen passera varandra?

Bild till uppgift 2.

2) Hankeiten Pelle sommarjobbar hos sin morbror, som är tågmästare. En dag fick han i uppdrag att byta plats på två vagnar A och B, som stod på varsitt stickspår. Stickspårens gemensamma del var så kort, att den bara rymde ett lok eller en vagn. Hjälp Pelle att byta plats på vagnarna. 3) Vid ett annat tillfälle skulle Pelle åka med sin morbror till en annan station. På vägen skulle de byta plats på två (andra) vagnar A och B, som stod på ett sidospår. Över sidospåret gick en gångbro, som var så låg, att loket inte kunde passera under den på grund av den höga skorstenen (men vagnarna rymdes under den). Hjälp Pelle, så han inte behöver skämmas ögonen ur sig inför sin morbror, då denne ger honom i uppdrag att byta plats på vagnarna.

Bild till uppgift 3.

Ha en trevlig sommar! Georg Metsalo

21


22


2005 modulen2  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you