Page 1

Moa Söderkvist TNGD09 Tidskriftsdesign och -produktion

Designkonceptanalys av tidningen Filter TYPOGRAFIN LAYOUTEN BILDANVÄNDNINGEN OMSLAGET IDENTITETEN Detta PM syftar till att analysera tidskriften Filters designkoncept och är utformat efter tidningens designprinciper för att spegla varumärket Filter och dess formuttryck.


F

ilter säger själva att de “är ett läsmagasin för nyfikna, för de som vill veta mer och det först. Oavsett kön, ålder och politisk uppfattning.” Tidningen hör till kategorin Politik och Samhälle och innehåller informativa reportage inom många olika områden. Alla tidningens artiklar går in på djupet och analyserar det senaste som händer i Sverige.   Enligt Sveriges Tidskrifter är filters läsare “unga och välutbildade storstadsbor av båda könen, som vill veta mer - först.”   Men vad säger tidningens formgivning om Filters identitet? Lyckas den kommunicera vad Filter är? -Nu är det dags att analysera Filter.


Ett typiskt uppslag

-Typografin, layouten och bildanvändningen

Med den mångtydiga helsidebilden, tresplats-griden, den lågmälda typografin och anfangen visar bilden ovan ett typiskt uppslag i tidningen.

G

enom hela tidningen används samma svarta seif skrivet på vit bakgrund. Undantag finns dock med ingresser skrivna i en sans-serif och rubriker skrivna i andra variant av teckesnittet. Teckensnitten väcker ingen stor uppmärksamhet utan är väldigt vanliga. Detta beror nog främst på att tidningen är så pass

textbaserad vilket gör att texten måste vara lätta att läsa, och långa texter gör sig bäst i en serif. För att bryta av den monotona känslan som kan uppkomma i samband med mycket text finns citat ur texterna uttagna och placerade i större punkter och med en annan stil utplacerade på lite olika ställen i artiklarna. Dessa citat gör även att man som läsare

kan få en snabb överblick om vad artiklarna handlar om utan att behöva läsa i de långa textstyckerna. På så sätt kan man som läsare enkelt se vilka artiklar man tycker är mest läsvärda och välja att fördjupa sig i och ta reda på mer om. Något som även de tar bort den monotona känslan är de väl återkommande anfangerna. Tillsammans med citaten ger anfangerna luftrum och som läsare får man chansen till andrum mitt i de stora textmassorna, och underlättar läsningen.


»tidningen är så pass textbaserad vilket gör att texterna måste vara lätta att läsa«

E

ftersom tidningen lägger stor vikt på texten använder de sig av en enkel layout som gör texterna lätta att läsa och även typografi som underlättar läsningen. En alltför avancerad och uppseendeväckande layout och typografi skulle ta för mycket uppmärksamhet från texterna.   Layouten består till största delen av en trespaltsgrid per sida, vissa delar av tidningen är indelat i två textspalter och det är oftast en sida text och en helsidesbild per uppslag. De uppslag som inte har en helsidesbild har antingen en liten bild som hör till texten eller ett citat ur texten, detta för att undvika “bokkänslan” med ett helt uppslag bestående av endast flytande text. Detta tillför lite mer spänning och andrum i läsningen.

P

recis som omslaget antyder så ligger den största vikten på texten, det är den som ska ta plats, läsas och

väcka nyfikenhet. Men en tidning med enbart text blir lätt tråkig och ointressant, därför finns det bilder kopplade till varje artikel. Dessa bilder är till största delen fotografier som har med artikeln eller människorna i artikeln att göra, även några få illustrationer förekommer. Bilderna som används är alla relevanta för artikeln. De allra flesta fotografierna är stora och placerade på en egen sida där uppslagets andra sida består av text som hör till bilden. Bilder som tar upp ett helt uppslag förekommer ofta i samband med längre reportage. Fotografierna talar inte om alltför mycket och det är i de flesta fall svårt att förstå vad den tillhörande artikeln handlar om genom att endast titta på bilderna. Att bilderna tillåter läsaren att själv tänka hur de är kopplade till artikeln och det faktum att det inte är för avslöjande skapar en viss nyfikenhet hos läsaren. Man kan titta på en bild

och fundera över vad den säger, när man sedan läser den tillhörande artikeln faller bitarna på plats genom att man som läsare får dra egna slutsatser om bildernas innebörd och betydelse.

Ä

ven fast tidninges layout och typografi inte är speciellt spännande, då de är utformat efter att underlätta läsningen, så medför tidningens bilder lite spänning till läsningen. Bilderna som används har lite olika “genrer”, vissa är mer komiska medan andra är väldigt gåtfulla och otydliga. Denna variation av bilder tillför en viss grad av spänning i designen utan att för den delen göra layouten uppseendeväckande. Bilderna är även i stort sett det enda färgelementen i tidningen, bortsätt från några få rubriker som är skrivna i en inte alltför uppseendeväckande färg.


Omslaget Vad säger omslaget? Och fångar det målgruppens uppmärksamhet?

»Omslaget speglar tidningen, att den riktar sig till de som är nyfikna«

M

annens ansikte, med blicken riktad snett uppåt, är det som blicken dras till först. Detta på grund av att ansiktet är omringat av en ljusblå bakgrund samtidigt som bilden förövrigt går i svart. I samma ljusblå färg står omslagets huvudrubrik i ett teckensnitt som ger uppfattningen om att det rör sig om någonting allvarligt och viktigt.   I och med att huvudrubriken har samma färg som ansiktets bakgrund kopplar man ihop bilden med rubriken och man börjar fundera på om fotografiet visar ett ansikte på en man som är miljöhjälte eller en terrorist. Det faktum att huvudrubriken är en fråga lämnar den något osagt och man blir nyfiken på att veta vilken roll mannen på bilden har, är han terrorist eller miljöhjälte?   Huvudrubriken har en liten underrubrik, “Den okände svensken bakom kontroversiella Sea Shepherd”. Är man inte påläst och har koll på vad Sea Shepherd säger denna


underrubrik inte mycket mer om denna okända man på omslaget. Vet man däremot vad Sea Shepherd är kanske nyfikenhet väcks kring hur organisationen vinklas i artikeln, om svaret på huvudrubriken ges i artikeln. Den mystiska minen som mannen har gör att man kan tänka sig honom som både terrorist och miljöhjälte, men för att få reda på vem mannen är måste man öppna tidningen och läsa artikeln.   Bilden och huvudrubrikens samspel kan alltså skapa nyfikenhet hos alla, oberoende av om man känner igen mannen, vet vad Sea Shepherd är eller inte har någon aning om varken eller. Detta speglar vad Filter själva säger sig vara “ett magasin för nyfikna, för de som vill veta mer”.

H

uvudrubriken är skriven i nästan lika stora punkter som tidningens logotyp, men i och med att logotypen är skriven i vitt som alla övriga puffar på omslaget, har huvudrubriken och logotypen ganska likvärdig hierarki. Skulle man endast se logotypen skulle man inte förstå vad tidningen handlar om eller vilken kategori den tillhör. Teckensnittet är en stadig, vanlig serif och ger intrycket av pålitlighet i och med dess stadga. F:et är dock lätt snirkligt och ger lite av intrycket av en inredningstidning. Samtidigt tar detta snirkliga F:et bort det “tråkiga” intrycket som en enkel serif lätt kan ge och skapar en viss spänning i logotypen.

P

å omslaget finns ett antal puffar som berättar innehållet i numret. Högst upp på omslaget finns ett

antal puffar skrivna i en mjuk, lätt sansserif med ett antal namn i fet stil. Dessa puffar är skrivna på ett lite “roligt” sätt, till exempel; “Mons Kallentoft unnar sig” och “slöjdporr”. Dessa tilltalar nog fråmst en yngre målgrupp. Puffarna lämnar en del osagt, liksom vad menas med “slöjdporr” och vad unnar sig Mons Kallentoft? Om man inte öppnar tidningen och läser mer kommer man aldrig få reda på det.

O

mslaget speglar tidningen, att den riktar sig till de som är nyfikna, eftersom omslaget väcker nyfikenhet hos läsarna. Men omslagets snälla färger och lite halvtråkiga fotografi fångar inte direkt uppmärksamhet.   Tittar man snabbt över alla tidningar på tidningshyllan är inte Filter den tidning som är mest intresseväckande. För att nyfikenheten ska väckas måste man börja titta på omslaget och läsa puffarna, detta signalerar att det är störst fokus på tidningens texter och att man inte kan förvänta sig de allra flashigaste bilderna i den. Något som kan fånga blickar på tidningen där den står bland en massa andra på tidningsstället är dess format. Filter har inte det traditionella tidningsformatet utan är mindre, som ett A3 plus marginaler, vilket gör att man vill ta upp tidningen bara för att kunna känna på hur formatet känns i handen. Detta mindre format gör tidningen lätt att bära med sig vilket kan antyda på att läsaren är någon som läser tidningen, lägger ifrån sig den för att sedan fortsätta läsningen.


Uppslag & helheten

T

ypografin och layouten i tidningen bjuder inte på många överraskningar, vilket kan kännas lite tråkigt. Men tidningen är till för de som vill veta mera och för att veta mer behöver man läsa artiklarna, därför fungerar tidningens utformning till dess syfte. Filter är ingen tidning som man köper för att kunna sitta och bläddra i, Filter köper man för att man vill veta mer. Som läsare bläddrar man inte vidare i tidningen för att man vill veta vad nästa sidas formgivning har att erbjuda, utan man bläddrar vidare för att man är nyfiken på texternas innehåll.

F

ilters uppslag är utformade på i princip samma sätt genom hela tidningen. Men några olikheter finns det med antalet spalter i griden, rubriksättningar och bildanvändning. Denna lilla variation gör mycket. Det är dessa små olikheter som skapar rytm i läsningen. Variationen med antalet spalter gör att man enkelt förstår att det en text hör till en annan artikel eller reportage, de olika rubriksättningarna bidrar till små överraskningar och bildanvändningen bidrar mycket till rytmen i tidningen och skapar både överraskningar och nyfikenhet utan att för den delen ta uppmärksamheten bort från texternas innehåll.

»man bläddrar vidare för att man är nyfiken på texternas innehåll.«


designkonceptanalys  

designkonceptanalys av tidningen filter

Advertisement