Issuu on Google+

INTERNATIONELLT INFORMATION OM MISSIONSKYRKAN I FINLANDS INTERNATIONELLA ARBETE

NR 3/2011

DEL 1/2: MKF:S EGENFINANSIERADE ARBETE

EVANGELISTMISSIONEN

PERU

Evangelium till bergsfolken i Himalaya

UNIK KAMPANJ I MIRIK! De senaste åren har MKF:s evangelist Olle Rosenqvist regelbundet besökt staden Mirik i norra Vestbengalen i Himalaya för att nå människorna där med evangelium. Tre gånger har Olle undervisat på ledarseminarier, och i januari 2011 höll han också väckelsemöten i staden på kvällarna. Församlingen, som då bestod av cirka 50 medlemmar, växte under fyra kvällar till 300 personer! Tro tändes i de lokala ledarna, som nu har hyrt marknadsplatsen i Mirik för väckelsemöten i mars 2012. Marknadsplatsen rymmer 20 000 personer och man räknar med att kampanjen samlar lika många människor som marknaden gör. I Mirik bor ungefär 60 000 personer. Ingen har försökt nå Mirik med evangelium tidigare i modern tid, så det här är ett riktigt pionjärarbete! Olle Rosenqvist (Kvevlax) och Stefan Löv (Jakobstad) med team kommer att förkunna evagelium under kampanjen. På plats finns också

lokala ledare som är redo att plantera nya församlingar för de nytroende i de byar de kommer ifrån. Kampanjen beräknas kosta omkring 15 000 euro, och kostnaderna består bland annat av hyran för själva mötesplatsen och bussar som hämtar och kör hem människorna (teammedlemmarna bekostar sin resa själva). En bit på vägen har vi kommit, men fortfarande är det stora summor som saknas. Om du vill stödja kampanjen i Mirik kan du ge en gåva till MKF:s konto Aktia 405510-2257071 (IBAN: FI5740551020257071 BIC: HELSFIHH). Låt oss fullfölja den vision som Herren gav våra missionärer för hundra år sedan, då med livet som insats. Hjälp oss ge evangelium till folket i Mirik!

Bilderna är tagna under MKF:s tidigare besök i området. På bilden ovan tar Kaj Holtti det första spadtaget för grunden till en bibelskola.

I september åker Ann-Charlotte Rönnqvist, Sundom, till Peru där hon kommer att arbeta på sjukhuset “DiospiSuyana” (sv. “Vi förtröstar på Gud”). Sjukhuset finns i södra Peru, uppe i bergen på 2600 meters höjd. Det betjänar de fattiga quechuaindianerna, som annars inte skulle ha tillgång till sjukvård. Sjukhuset har 55 bäddplatser, 4 operationssalar, intensivvård, laboratorium, röntgen (till och med datortomografi), tandklinik och ögonklinik. På sjukhusområdet finns en egen kyrka och varje dag inleds med andakt för alla som kommer till sjukhuset, dvs patienter, anhöriga och personal. Ann-Charlotte har fått löfte om ekonomiskt stöd från Vasa missionskyrka och MKF. Den planerade arbetsperioden är ett år, till att börja med. Ann-Charlotte kan du följa på bloggen lottenronnqvist. wordpress.com. Läs mer om sjukhuset på www.diospisuyana.org.


Redaktör: Jessica Taipale 044-76 42 612 jessica.taipale@gmail.com Kontaktuppgifter: Huvudkontoret Torngatan 4 10600 Ekenäs Biståndskontoret Högbergsgatan 22C 00130 Helsingfors www.missionskyrkan.fi Håkan Björklund Samfundsledare, ansvar för MKF-finansierad mission 050-36 20 602 hakan.bjorklund@mkf.fi Mona Groop-Sjöholm Biståndsledare, ansvar för biståndsprojekten 044-76 42 617 mona.groop-sjoholm@mkf.fi Konto: Aktia 405510-2257071 IBAN: FI5740551020257071 BIC: HELSFIHH

”En dags inkomst till missionen”

Ansvarig utgivare: Håkan Björklund

Höstinsamlingen

Internationellt är Missionskyrkan i Finlands (MKF) nyhetsbrev med information om de utlandsprojekt samfundet bedriver. Nyhetsbrevet distribueras kostnadsfritt till medlemmar i MKF:s församlingar och andra intresserade. Internationellt utkommer 4 gånger per år. Nyhetsbrevet består av två delar: del 1 för de egenfinansierade utrikesprojekten och del 2 för de projekt som delfinansieras av Utrikesmininsteriet (UM). UM-projekten stöds av UM via frikyrkornas takorganisation Frikyrklig Samverkan (FS).

FAMILJEN TUN

Sedan 2008 har familjen Tunér b arbetat för den persiskspråkiga SAT-7 PARS. Nu har de återvänt ”Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån.” (1 Tim. 6:7). Jag kommer just från närbutiken där jag hämtat den första bananlådan för vår flytt. Vi har bott på Cypern nästan tre år och på den tiden har vi hunnit samla på oss en hel del grejer. Med huvudet fullt av tankar på världsliga ting, är det viktigt att sitta ner en stund för att tänka på alla de andliga skatter och upplevelser som vi berikats med när vi nu återvänder till Finland. Vi kom till Cypern för att arbeta med ett projektbaserat missionsarbete på den kristna satellitkanalen SAT-7 Pars (den persiskspråkiga avdelningen). Mickes yrke som TV-regissör, och hans kunskaper i persiska och engelska, har varit till stor nytta för kanalen. Micke har koncentrerat sig på att höja kvalitén på programmen, att öka samarbetet med producenterna och att styra det påbörjade studioarbetet. Micke har också arbetat mycket med att förbättra planering och kommunikation, samt att skapa olika arbetsmetoder. Ibland har krafterna tagit slut. Ur finländsk synvinkel har arbetskulturen varit aningen för hierarkisk, spontan och långsam. Genom den respons som kanalen fått, vet vi ändå att det hopp och den kärlek som förmedlas genom de kristna programmen har förändrat


CYPERN

NÉR HAR KOMMIT HEM

bott på Cypern, där Mikael a kristna satellitkanalen t till Finland.

många människors liv. Därför är det glädjande att SANSA också i fortsättningen vill stödja Mickes arbete för SAT-7 Pars, som han från och med sommaren gör med bas i Finland. Wenla och Xenia, våra 11åriga döttrar, har förändrats mycket de tre senaste åren. De små förstaklassisterna har blivit långa tjejer som talar flytande engelska, som träffat människor från jordens alla hörn i den internationella skola de gått i, och som klarar av att anpassa sig till olika kulturella miljöer. De tycker att det är tråkigt att lämna Cypern, men samtidigt att det också är roligt att komma tillbaka till Finland. Min roll här har varit att sköta om vardagsbestyr och skolgång. Trots det har även

jag tillbringat en hel del tid på Pars kontor, där jag lärt känna de anställda. De flesta av dem har jag intervjuat och skrivit artiklar om för SANSAtidningen Lähde. Eftersom satellitkanalens huvudsakliga arbetsfält är Iran, Afghanistan och andra länder där det talas persiska, har det varit uppmuntrande att intervjua de här personerna som lämnat allt för att bli kristna, och att diskutera om deras liv. Alla av dem talar fritt om sin egen tro, men samtidigt kommer det också alltid fram att de, i egenskap av arbetare för kristen media, inte kan återvända till sitt hemland. Situationen på Cypern är inte alltid så gemytlig som skylten på gränsen till den turkiska sidan låter förstå: ”Fred hemma, fred i världen”.

I ungefär 40 år har Cypern varit uppdelad i en grekisk del, öns södra del, och en turkisk, öns norra del. Relationen dem emellan är fortfarande ansträngd, och det är svårt att se en gemensam framtid. Vi har bott på öns grekiska del, nära gränsen. Här är invånarna ortodoxa, men för utlänningar finns ändå ett stort utbud av ekumeniska gudstjänster. Från turkiska sidan hör man de högljudda böneropen från moskéerna. Att ha fått tillbringa tre år på missionsfältet har kristalliserat för oss vad det kan betyda att leva under Guds beskydd. Hela perioden på Cypern som SANSAs utsända till SAT-7 Pars, har varit förberedd och välsignad av Gud! TEXT: ANNE TUNÉR


AUSTRALIEN

Familjen Zuglian:

TRE MÅNADER I KAPPSÄCK I skrivande stund (21.8.2011) har vi bara en dag kvar av vår nästan tre månader långa vistelse i Europa. Det är med blandade känslor vi åker tillbaka. Det har varit oerhört skönt och absolut nödvändigt med en längre paus från vardagen i den aboriginska byn Numbulwar i Arnhemland i Norra Australien. Tiden har gått fort... vi har hunnit med MKF:s sommarkonferens i juni, med fem veckor i Italien och med lika många veckor i Finland. Fabio och jag (Maria) har kunnat lämna barnen med mor- och farföräldrar, för att få lite tid på tumanhand. Vi har njutit av europeisk sommar, av italiensk mat och av vacker natur i Finland. Vi har hunnit träffa (och i barnens fall lära känna) familj och en del vänner. Barnen har fått så många nya intryck att man inte riktigt förstår hur de ryms i personer som är så små... Om någon har sett filmen ”Crocodile Dundee”, så kan ni kanske leva er in i hur barnen upplever det att komma från vår lilla by i bushen till storstaden. Luca skriker fortfarande till av glädje när han ser en motorcykel åka förbi. Och Linda förundras av att folk förstår ”vårt” språk, och att det finns så många släktingar som intresserar sig för henne. Samtidigt börjar vi nog tröttna på ”kappsäckslivet” och längtar efter att komma hem igen. Det har varit många långa resor, och vi har flere kvar innan vi kommer hem. (Vi reser på måndagen och kommer fram på fredag).

Trots att vi haft fem veckor i både Finland och Italien, vill tiden inte räcka till för de relationer man skulle vilja ”ta igen” efter att ha varit borta två och ett halvt år. (Och tiden i Finland har dessutom till stor utstäckning gått åt till att vara sjuka...) För Linda som är lite större kommer det att bli svårt att lämna människorna här hemma. Hon kommer för första gången att förstå och minnas vad hon lämnat bakom sig. I en kultur där familjen är det centrala i livet, kommer det att vara ganska uppenbart vad som fattas oss. Det är alltid svårt att lämna människor bakom sig ”på obestämd tid”. Men jag försöker påminna mig om att situationen skulle vara verkligt tragisk om man inte hade några tårar att fälla när det är dags att åka iväg. Kanske det skulle vara ett tecken på att man inte hade några relationer av värde?! Jag har många gånger fått tröst av psalmistens ord i Ps 73:25-28: ”Vem har jag i Himlen utom Dig! Och när jag har Dig frågar jag inte efter något på jorden. Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt... Att vara i Guds närhet är lycka för mig. Jag tar min tillflykt till Herren, Herren, för att kunna tala om alla dina gärningar.” Tänk vilken tröst som finns i Honom, vilket hopp Han har gett oss! Vad jag önskar att vi kunde förmedla den trösten och det hoppet till människorna i Numbulwar! TEXT & BILD: MARIA ZUGLIAN

FAKTA: Maria och Fabio Zuglian, med barnen Linda och Luca, har varit MKF:s utsända sedan 2007. De arbetar för organisationen Mission Aviation Fellowship, MAF, som erbjuder effektiv flygservice och evangelium till svåråtkomliga områden. Familjen Zuglian bor i den lilla byn Numbulwar i Arnhemland i norra Australien. Deras förhoppning är att de kunde hjälpa aboriginerna i området att lära känna Jesus.


Internationellt nr 3