Issuu on Google+

KURT, DEN LILLE IGELKOTTEN Marianne Gutler Lindstrรถm

MGL Speech Communication AB

1


Innehållet i denna bok är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt, 1960:729, och får inte reproduceras eller spridas i någon form utan MGL Speech Communications skriftliga medgivande. Förbudet gäller hela verket (inkl. ljudproduktionen) såväl som delar av verket och inkluderar lagring i elektroniska media, visning på bildskärm samt band eller cd-upptagning. ISBN 978-91-88744-28-9 Copyright © MGL Speech Communication AB och Marianne Gutler Lindström, 2010 Första upplagan Teckningar och omslag: Marianne Gutler Lindström Tryck: DotGain, Litauen 2010

2


KURT, DEN LILLE IGELKOTTEN

Marianne Gutler Lindstrรถm

3


Kurt, den lille igelkotten Våren Det plaskar och rasslar när vattendropparna från takets istappar faller ner i den stora lövhögen under taket på uthuset. Talgoxarna, uppe i det stora trädet, lyssnar nyfiket på dom underliga ljuden som låter där ifrån. Där inne i högen ligger igelkotten Kurt.

Han frustar till varje gång en iskall vattendroppe träffar hans lilla nos. 4


Fågelkvitter och solens varma strålar börjar väcka honom till liv. Han kikar försiktigt fram ur lövhögen. Dom gamla fuktiga löven har fastnat på hans taggiga kropp. Han ruskar på sig, som en våt, nybadad hund. Men det hjälper inte. Några löv sitter envist kvar. Kurt tar ett djupt andetag. Vårluften kittlar honom i nosen. -Åh! Vad gott det luktar, tänker han, när han börjar sträcka på sig för att hans lilla kropp ska vakna ordentligt. Han kan inte låta bli att nysa. Det gör han så högt att talgoxarna skrämda flyger iväg bort från trädet och den yrvakne igelkotten. Plötsligt är våren försvunnen. Det svartnar för ögonen på honom och han tappar nästan andan. Snön, som hänger uppe på uthusets tak, rasar rakt ner över den överraskade igelkotten. Den iskalla snön letar sig in bland hans taggar och hans varma mjuka skinn blir alldeles knottrigt. -Uch, så äckligt!

5


Han ger upp ett hiskeligt skrik och försöker springa och hoppa så att snön ska försvinna från hans kropp. Han andas tungt. Borta i häcken ligger en gammal urblekt boll och en rostig kvarglömd kratta. Kurt kryper närmare för att nosa på dom. Han är precis framme och ska just lukta på bollen, när det hörs skrik och skratt från gårdsplanen. Några barn kommer springande. Precis innan dom kommer fram till häcken, hinner Kurt undan i blotta förskräckelsen. Han lyckas gömma sig bakom en stor sten. Både nyfiken och rädd sträcker han sig upp över stenen för att se vad dom har för sig. -Titta! skriker ett av barnen. Kurt kryper ihop. Han kniper med ögonen det hårdaste han kan. Hjärtat bultar så att det dånar i öronen på honom. -Titta, en blåsippa! -Vad i hela friden är en blåsippa, tänker han och sträcker sig försiktigt över kanten. Han får syn på den vackra blomman och kryper sakta fram för att titta närmare på den. Men då händer något.

6


Kurt, den lille igelkotten (demo)