Page 43

Dags att stryka ”idiopatisk” ur medicinska vokabuläret – Vad gör vi med patienterna som har ”hälsoångest”? Symptom och funktionsnedsättningar som inte går att förklara utifrån gängse medicinsk-patologisk kunskapsbas har i alla tider förbryllat och irriterat läkare världen över.

Vi tycker nuförtiden inte att det är särskilt konstigt att läkarkollegorna förr i tiden, med rudimentära kemiska, fysiologiska och mikrobiologiska metoder och utan tillgång till röntgen, scintigrafi, endoskopi med mera, hade svårt att förklara vad många patienter egentligen led av. Men faktum är att vi även nu på 2000-talet ofta har patienter vars besvär vi inte kan påvisa någon rimlig patologisk (sjuklig) orsak till. Många patienter framstår som mer lidande och funktionsnedsatta än vad som borde vara fallet utifrån de patologiska fynd som går att påvisa. I sällsynta fall handlar det om simulering eller factitia (sjukdomsimitering), men den vanligaste orsaken är somatisering (somatisera betyder enligt sin etymologi ”göra kroppslig”). En somatiserande patient är en person som vid flera tillfällen får eller upplever kroppsliga besvär i samband med ångest, oro, stress eller liknande mental påfrestning. Många läkare känner sig väldigt obekväma med att lyfta fram detta i diagnosställandet trots att alla moderna diagnosklassifikationssystem har väldefinierade diagnoser för sådana tillstånd. I ICD-10 återfinner vi dem i diagnosklass F44 och F45, dissociativa respektive somatoforma syndrom. Inte så svårförklarade

Under de senaste tio åren har synen på hela detta spektrum av idiopatiska symptom (utan känd orsak) förändrats avsevärt. Det har visat sig att de inte är så svårförklar-

liga - och definitivt inte ”inbillade” - utan fullt rimliga, förutsatt att man väger in psykofysiologiska och beteendemässiga aspekter i bedömningen. Då finns det nämligen påvisbara diagnostiska kriterier vilket innebär att somatisering inte längre är uteslutningsdiagnoser, utan sjukdomstillstånd med kliniska kännetecken, patofysiologiska processer och undersökningsfynd som går att positivt påvisa. Dock inte i rutin-lablistan eller på röntgen. – Men! Det är väl inget för oss läkare?!, tänker många inför denna utmaning. – Jo, det är just vad det är, för dessa patienter är många. Och de dyker upp i alla specialiteter, utom på psykiatriska mottagningar, för dit vägrar de att gå även om de remitteras. De positiva diagnoskriterier det här handlar om utgörs av kognitiva dysfunktioner och beteendemässiga störningar. – Men! Det är väl inget för oss läkare?!, tänker många inför denna utmaning. – Jo, det är just vad det är, för dessa patienter är många. Och de dyker upp i alla specialiteter, utom på psykiatriska mottagningar, för dit vägrar de att gå även om de remitteras. Gäller var tredje patient

Sannolikt hinner du inte träffa mer än ett par patienter till innan du möter en som söker för besvär som du inte kan förklara fullt ut med de somatisk-patologiska undersökningsfynd du får fram. Ungefär var tredje patient som söker vård i Västeuropa och Nordamerika (oavsett medicinsk specialitet) uppvisar inslag av somatisering.(1, 2, 3, 4) #6 2014

43

Profile for Medicinsk access

Min Medicin 2014 #6  

Min Medicin 2014 #6  

Advertisement