Page 41

ett gemensamt, nämligen att när de lämnat arbetslivet upplevde de att då förvandlats från Någon till Ingen. När man inte längre fyllde sin dag med avlönat arbete utan ”bara” med ideella insatser upplevde man inte att man var en resurs som samhället hade behov av. Be om att slippa vakna

Det mest skrämmande exemplen på livsleda har jag från vård- och omsorgsboenden där jag mött människor som sagt ungefär så här: ”Jag ber i min aftonbön varje kväll att få slippa vakna i morgon. Vad har jag gjort för ont när Gud trots min bön låter mig vakna dan därpå”. Jag har också fått samtal från människor som sagt att ”nu har jag levt färdigt, nu vill jag dö innan jag tvingas sitta och sova framför TV:n på ett äldreboende. Det känns förnedrande att bli en ”grönsak”. När får vi en lag som tillåter eutanasi (dödshjälp)?”. En del av dem har varit medlemmar i organisationen Rätten till en värdig död (RTVD) som är en ideell förening för hjälp i livets slutskede. En del människor tar saken i egna händer. Det utförs omkring 1 500 självmord om året i Sverige. En fjärdedel begås av personer som är 65 år eller äldre. Män är i majoritet och det är våldsamma självmord det handlar om. Relativt litet forskning har genomförts för att utröna orsakerna. Men Danuta Wasserman och Susanne Ringskog publicerade 2001 en rapport av vilken det framgår att depression är den vanligaste bakomliggande orsaken, följt av andra fysiska sjukdomar som stroke, cancer och multipel skleros. Och då kan man fråga sig om depressionen berott på livsleda, att man inte längre känt sig behövd. Sluta äta och dricka

I självmordsstatistiken ingår inte de årsrika som slutat äta och dricka, ett sätt många äldre känner till att man kan förkorta sitt liv med. Jag undrar om de människor för vilka hög ålder har angivits som dödsorsak har tagit till den metoden. I Svenska Dagbladet 2008-11-20 citerades psykiatern Christian de Saussure som sagt ”Om livsleda är tillräckligt skäl för att få hjälp att begå självmord, är det ett totalt fiasko för de livsvillkor vi kan erbjuda äldre människor i samhället.”

Den slutsats jag drar är att vi måste förebygga livsleda och på olika sätt se till att människor känner sig behövda hela livsresan. En åtgärd är att öppna arbetsmarknaden för årsrika människor som vill och kan fortsätta arbeta högre upp i åldrarna. Då måste vi också komma åt den ålderism, den negativa syn på äldre som präglar samhället och med åldersdiskriminering som konsekvens. Den är särskilt tydVi måste tydliggöra värdet av alla de ideella insatser årsrika människor gör som anhörig­ vårdare, skolgårdsvakter, medlemmar i organisationer som SPF, PRO och Röda korset. lig i arbetslivet. Här behövs mer forskning som visar vilken resurs människor som lagt många år till livet utgör. Vi måste tydliggöra värdet av alla de ideella insatser årsrika människor gör som anhörigvårdare, skolgårdsvakter, medlemmar i organisationer som SPF, PRO och Röda korset. Jag har föreslagit att det arbetet ska redovisas i nationalräkenskaperna. Inte för att vi ska börja betala lön för insatserna men för att tydliggöra vilken viktig samhällsresurs årsrika människor utgör. Aktivare äldreboenden

Vi måste låta dem som bor i äldreboenden delta i arbetet där efter förmåga och vilja. Att få delta i matlagningen skulle betyda mycket för många. Djur i boendena är också en tillgång. Barbro Beck-Friis m.fl. (2007) har beskrivit hur hundar kan komma in som ”terapeuter” och tröstare vid kriser. Själv vill jag ha en katt som vill bli klappad om jag måste tillbringa min sista tid i ett äldreboende. Då kan jag känna mig behövd hela livsresan. Jag vill få slut på den syn som präglat alltför många debatter nämligen att den växande andelen årsrika människor i samhället är ett hot som tär på våra gemensamma resurser. Jag ser i stället årsrika som en närande del som genom sina insatser bidrar till sam­hällets utveckling i smått och stort. BARBRO WESTERHOLM Professor emerita, riksdagsledamot (fp) Foto: Peter Knutson

Referenser: Andersson, L. Ålderism. Studentlitteratur 2008. Beck-Friis B, Strang P, Beck- Friis A. Hundens betydelse i vården – erfarenheter och praktiska råd. Gothia förlag 2007. Butler, R.N. Age-ism: A forework. Journal of Social Issues, 36 (2), 8 – 11. 1969. Eriksson Bo.G. Studying ageing: experiences, description, variation. Prediction and explanation. Akad. Avhandling Göteborg 2010 GUP 15939. Johansson Ivar-Lo. Ålderdoms-Sverige. Carlsson Bokförlag ISBN 917798-109-X. 1952 nytryck 1987. O`Neill P.D. Health Crisis. World Health Organization. Regional Office for Europe. Copenhagen 1982. Rollén, B. Inget jobb att gå till. IISBN 91-630-9568-8. 2000. de Saussure C. Psykiater Geneve, refererat i SvD 2008 11 20. Socialnytt petita 1981 sid 36 – 37. SOU 1997:170 .Barns bilder av äldre. Bemötandeutredningen. SOU 2007:103 Bo för att leva. SOU 2008: 113. Bo bra hela livet. SOU 2012: 28 Längre liv, längre arbetsliv. Förutsättningar och hinder för äldre att arbeta längre SOU 2013:25 Åtgärder för ett längre arbetsliv. Rapport från riksdagen 2013/14: RFR8 Ett förlängt arbetsliv – forskning om arbetstagarnas och arbetsmarknadens förutsättningar. Svensson, T. Målsättningar och verklighet – vård och omsorg i kommunal regi. PrioriteringsCentrum. Rapport 2006:2 Waern M. m.fl. Depression från vaggan till graven. Läkartidningen 2013 nr 9. Wasserman D. Ringskog S. Suicide among the elderly in Sweden. National Centre for Suicide Research and Prevention of Mental Ill- Health NASP 2001.

#6 2014

41

Profile for Medicinsk access

Min Medicin 2014 #6  

Min Medicin 2014 #6  

Advertisement