Page 40

© Can Stock Photo Inc. / creatista

• ”I en modern fabrik eller på ett modernt kontor är gamlingen totalt ur leken”. ”Hobbies” räcker inte till att ersätta arbetets centrala plats. Det borde ute i produktionen kunna skapas åldringsyrken, där inget annat är möjligt, halvtidstjänst för gamla osv. Allting skulle vara bättre än en anbefalld sysslolöshet” Sänkte pensionsåldern

Ingen lyssnade på Ivar Lo-Johansson om arbetslivets betydelse för människors livskvalitet. I stället sänktes pensionsåldern 1975 från 67 år till 65 utan att man frågade vad människor tyckte. Jo, Socialstyrelsen gjorde ett tappert försök 1981. Stefan Schnell, ansvarig för styrelsens äldreomsorgsprogram skrev i Socialnytt petita 1981 att gruppen 65 år och äldre kommer att med åren bli fler och allt vitalare. Många vill också efter pensioneringen betyda något – ha en funktion – inte vara maktlösa. En åtgärd är att öppna arbetsmarknaden för årsrika människor som vill och kan fortsätta arbeta högre upp i åldrarna. Stefan Schnell förde fram att pensioneringen för de flesta innebär en svår omställning. För en del blir den en så dramatisk förändring att den kan få negativa konsekvenser för både hälsa och social tillvaro i övrigt. Han skrev också att en gammal människa har stor livserfarenhet och kunskap som måste tas tillvara. Hon är en tillgång som vi inte har råd att vara utan. Men hon blir i 40

#6 2014

dagens samhälle inte behandlad därefter. I stället ser vi de gamla som några som måste hjälpas och omhändertas till ett ”normalt” liv. Alternativ fick inte gehör

Den slutsats Stefan Schnell och Socialstyrelsen drog var att fler borde få stanna kvar i arbetlivet åtminstone upp till 70 eller få en alternativ sysselsättning. De här tankegångarna slog inte rot. Först idag med utredningen Längre liv, längre arbetsliv (2012) finns frågan på den politiska dagordningen. Det beror mer på att det krävs att vi arbetar högre upp i åldrarna för att vi ska klara pensionssystemet än vad arbetslivet betyder för känslan av att vara behövd. Andra uttryck för livsleda och att inte känna sig behövd mötte jag som förbundsordförande för SPF, Sveriges Pensionärsförbund som nu bytt namn till SPF Seniorerna. Jag blev uppringd av människor som gått i pension och som undrade om jag hade något jobb åt dem. Det var så trist att vara ”bara pensionär”. Samtidigt, år 2000, gav Berit Rollén ut ett litet häfte med titeln Inget jobb att gå till…där hon beskrev hur svårt det var att som nypensionerad mot sin vilja inte längre känna sig behövd, att ha förlorat den dagliga kontakten med arbetskamraterna och den struktur av arbetstiden som arbetslivet ger. Några år senare, 2006, kom en annan väckarklocka. Prioriteringscentrum i Linköping gav ut skriften Målsättningar och verklighet – vård och omsorg i kommunal regi. Där finns beskrivningar av ett antal livsberättelser lämnade av kvinnor och män 80 år och äldre. De har

Profile for Medicinsk access

Min Medicin 2014 #6  

Min Medicin 2014 #6  

Advertisement