Page 12

© Can Stock Photo Inc. / tomwang

– Skriv mer så att fler kan läsa. Så jag började skriva på kvällarna, de kvällar jag mådde bra. Det blev 22 kåserier. Jag hade inte en tanke på att det skulle bli en bok. Jag skrev ju för att roa mina vänner. Jag döpte dokumentet i datorn till ”Kul med cancer”. Först när jag hade skrivit ungefär hälften förstod jag att det var en bok jag skrev. Min man undrade vad den skulle heta. –  Kul med cancer, svarade jag. Undvek nätinformation

Jag skrev om en vardag med bröstcancer. En vardag man kan ta sig igenom, bara man vågar skratta åt eländet. I Sverige är överlevnaden i bröstcancer ca 80 %. Mitt motto blev: fokusera på allt det positiva runt omkring dig. Jag bestämde mig för att inte googla på allt hemskt om cancer, på nätet utan istället fråga min doktor om just min situation. Som drabbad måste man få känna hopp och glädje. Man måste försöka se det positiva i tillvaron. I varje människas liv finns Varför ska man använda den saker som är bra. lilla energi man har under en Varför ska man cytostatikabehandling till att använda den lilla fokusera på det som är dåligt? energi man har under en cytostatikabehandling till att fokusera på det som är dåligt? Så resonerade jag. Allt kunde vändas till sin fördel. Flintskallig? Då så. Då kan man ta av peruken och borsta den så att det blir snyggt även där bak. Tvätta håret på kvällen? Inga problem, man slipper ju en blöt kudde, eftersom håret – peruken kan självtorka på en liten ställning på nattduksbordet. Hjälpte andra hjälpa

Ingen ork kvar? Bra, då kan din partner eller vän få känna sig som en hjälte när han eller hon storhandlar efter en lista du skrivit. Eller gör någonting annat snällt som du vill ha hjälp med. Det här är en jobbig tid för den som är drabbad. Men även en svår tid för den som är 12

#6 2014

anhörig eller vän. Många vill hjälpa till men vet oftast inte hur. De är rädda för att göra fel, tränga sig på och störa. Hjälp dem därför att hjälpa dig. Tala om vad du vill ha hjälp med, när och hur. Och tacka bestämt nej till det du inte vill ha hjälp med. I boken ”Kul med cancer- hur man tar sig igenom bröstcancer” handlar ungefär hälften av kåserierna om tiden då jag var sjuk och fick cytostatikabehandling. Men märkliga och ibland komiska situationer inträffade även efter att jag var färdigbehandlad. Så ungefär hälften av kåserierna handlar om vägen tillbaka till ett friskt liv. För hur märkligt det än låter så fanns det en slags trygghet i att vara sjuk. Under sjukdomsperioden jobbade jag halvtid, förutom de veckorna då jag fick cytostatikabehandling, då var jag helt utslagen och sjukskriven. Arbetskamraterna tyckte att jag var fantastisk bara jag dök upp på jobbet. Det fanns inga krav, bara beröm och uppmuntran. Tufft med heltid igen

Hade jag en deadline kunde den alltid skjutas upp, eller så kunde jag få hjälp av någon annan. När jag sedan blev frisk och skulle jobba heltid igen började folk förvänta sig saker och ting av mig igen. Lika svårt som det var att vänja sig vid att jag var svagare när jag var sjuk, var det sen att vänja sig vid att folk såg mig som frisk och kapabel. Att vänja sig vid att leva utan förmildrande omständigheter och att klara av allt jag gjorde innan jag blev sjuk. När jag var sjuk tog alla hänsyn till mig och var extra snälla. När jag sedan blev frisk vågade barnen vara bråkiga igen, min man kunde unna sig att vara vresig ibland, mina vänner bestämde saker och ting utan att höra med mig först och arbetskamraterna förväntade sig att jobbet blev gjort. Skulle jag klara ett vanligt liv igen? Alla förväntningar och krav gjorde mig nedstämd. Men det märkte jag inte själv. Nedstämdhet smög sig på

Som bröstcancerpatient i Stockholm blir man erbjuden

Profile for Medicinsk access

Min Medicin 2014 #6  

Min Medicin 2014 #6  

Advertisement