Terapeuten Lise lotte Bergenzaun Abel (till vän ster) hjälpte Elsa Andersson ut ur hennes utmatt ningsdepression. Liselotte och en läkare hjälpte också Elsa när Försäkringskassan krävde att hon inom tre veckor skulle arbeta heltid, vilket hon än idag inte mäktar med. Regelverket för sjuskrivning vid ut brändhet är nu be tydligt hårdare och Elsa får ofta höra om andra i samma situation som inte alls får den hjälp de behöver. Foto: Stefan Gus tafsson. Vinn ett exemplar av boken – läs mer på sidan 52.
De drog upp mig ur ett av de värsta bråddjupen som jag skulle uppleva under hela min sjukdomstid. Jag fick en annan handläggare med kompetens inom området och efter en tids återhämtning var jag tillbaka på banan och kunde börja arbeta med att bli frisk igen. Vila och vänta svårt
Vad är då receptet? Vad var det som gjorde mig frisk? På ett sätt var det enkelt, bara att vila och vänta. Men samtidigt var det just det som var så svårt. Jag hade en inre fiende som hela tiden ville mer än jag orkade. Det var ju den som hade gjort att jag en gång drivit mig själv rakt ut för stupet. Att sluta stressa var som att gå igenom en slags avtändning. Giftet, som jag hela tiden längtade efter, var stimulans, stress, göra saker, träffa människor. Det hägrade som ett kakfat. Åh, att få tacka ja, att säga att jag kommer på lördag, att jag kan, jag vill, jag orkar. Den rösten fanns i mig hela tiden och lockades fram av de hänförda i min omgivning. Att ta giftet lindrade för stunden – det både dämpade
begäret efter aktivitet och bet huvudet av skammen av att inte kunna arbeta och bidra. Idag lever jag ett gott liv. Jag har lärt mig var gränserna för min förmåga och ork går och både jag och min omgivning har accepterat att jag har ett stresshandikapp. Jag arbetar halvtid och har halv sjukersättning. Men många av dem som jag har kommit i kontakt med efter att vår bok kom ut beskriver en helt annan verklighet. Många kan inte arbeta alls. En del har blivit utförsäkrade. Vissa har inte alls fått den terapi som varit så avgörande för mig, och har inte stött på läkare som har varit till hjälp. Utmattningssyndrom är ett traumatiskt tillstånd. Med adekvat sjukvård kan man komma igenom och få ett bra liv igen. I den bästa av världar har man också en familj och vänner som låter en vara trött utan att bli arga och provocerade. Men om man lämnas ensam utan behandling och med en omgivning som i sin okunskap förstärker och späder på själva sjukdomen tror jag faktiskt att det är alldeles omöjligt att bli frisk. ELSA ANDERSSON #8/9 2013
51