Page 3

Ledaren

Nyliberalism och mångfald

I

skrivande stund är beredningen av den nya skogslagen på slutrakan. Speciellt två frågor i utkastet och i den diskussionen som förts har gett mig huvudbry. Å ena sidan har lagändringen ansetts vara en historisk händelse, medan å andra sidan de faktiska förändringar som lagen medför har konstaterats bli små. Jag är benägen att luta åt historisk händelse, eftersom den nya lagen innebär en förändrad politisk linje i och med att gränserna för slutavverkning slopas. Tanken på en skogsägare som överväger vilken ägandeform som ger bästa möjliga avkastning från hans skogsinnehav, avviker kraftigt från det gamla tänkesättet med en skogspolitik och en lagstiftning som baserade sig på maximal produktion av råvara. Idag på 2010-talet övertas skogspolitiken i nyliberalismens namn av en linje som betonar skogsägarens beslutanderätt och ekonomiska frihet. Förändringen är förståelig eftersom skogstillgångarna i vårt land är rikliga. Vi kunde använda betydligt mer virke än vi gör idag utan att skada det hållbara skogsbruket. Under decenniernas gång har vi lyft skogstillgångarna i ett ursprungligen fattigt land, till en så god nivå att vi inte längre behöver oroa oss för om råvaran räcker till. Samtidigt har näringsstrukturen blivit mångsidigare. Även skogssektorns roll som välfärdsskapare har blivit smalare då industrin har gått ner. Visserligen har man igen med anledning av finanskrisen konstaterat att näringsverksamhet som grundar sig på förädling av inhemsk råvara, trots allt är ganska viktig för den finländska välfärden. I diskussionen om den nya lagen har deltagarna varit bekymrade över hur mångfalden i skogarna ska tryggas. Just vid denna fråga fäster lagutkastet emellertid särskild vikt, genom att de begränsningar som gäller behandling av särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagen och det faktum att objekten är små till sin areal, har inkluderats i skogslagen i enlighet med grundlagen. Enligt dem som ställt sig kritiska till lagutkastet kommer lagen att minska andelen gamla skogar och därmed mängden död ved. Dessutom anser de att lagutkastet ger sämre förutsättningar för tryggandet av arter i viktiga livsmiljöer. Enligt den senaste listan över hotade arter i Finland har andelen hotade skogsarter i förhållande till alla hotade arter blivit mindre. Utvecklingen har gått i positiv riktning uttryckligen i skogarna – inte på torvmarker, på stränder eller i övriga livsmiljöer. Av detta kan vi dra slutsatsen att mångfalden har ökat i ekonomiskogarna tack vare de metoder man gick in för på 1990-talet. Jag tror inte, att den här inom skogsbruket etablerade verksamhetsmodellen kommer att försvinna när den nya lagen träder i kraft. ANNA RAKEMAA skogsdirektör Skogscentralen, offentliga tjänster

skogscentralen.fi/minskog-tidskrift

3

MinSkog 1/2013  

Skogscentralen offentliga tjänster kundtidning