Page 27

R

O b när ssoemrvheerlsat

Det finns alltid få skogen men de glar i n bästa tiden för att observ era tidigt på morgo dem är nen.

Ringmärkarens klocka ringer tidigt. – Det är väckning före sex, berättar Jouni Lamminmäki. Frukosten försvinner snabbt ner i magen och ryggsäcken som packades färdigt kvällen innan väntar i tamburen. I ryggsäcken ligger ringmärknings- och klätterredskap, kikare, teleskop och telefon samt en GPS i vilken man antecknar bonas koordinater. – Det är nog bra att ha en kamrat med sig också. Man vet aldrig vad som kan hända, konstaterar Lamminmäki. Han har sysslat med ringmärkning redan i 12 år. Familjefadern som numera bor i Vanda blev ursprungligen intresserad av fåglar som tonåring i omgivningarna kring Keuru. – Min lärare i högstadiet var en flitig fågelskådare och ringmärkare. Efter skolan var det fågelklubb, och jag fick skjuts hem av läraren, säger Lamminmäki och ler litet då han minns hur det var för över trettio år sedan.

Fågelskådaren iakttar och observerar Hustrun Airi har också varit intresserad av fåglar sedan unga år. Fåglarna har alltid funnits med i familjebilden på ett naturligt sätt. Barnen, sjuåringen Markus och femåringen Lassi har fått följa med på fågelexkursioner sedan de var tre år gamla. Pojkarna bildar en energisk hjälptrupp, som mitt i det hela kan börja gräva en trollgrotta, om nu en sådan skulle behövas just då. – Det är klart att det är annorlunda att röra sig med barn, säger Lamminmäki och skrattar. Medan en ringmärkningstur under sommaren kan pågå flera dagar i ett kör från morgon till kväll i skogen och vid bona, går vi i allmänhet med familjen ut i närskogen och tillbringar dagen med att äta av vår matsäck och beundra våra vingade vänner. Det kan man egentligen kalla fågelskådning, en form av aktivt fågelintresse. Fågelskådaren iakttar och observerar fåglar. Fågelskådning kan vara att iaktta fåglar genom fönstret eller att lyssna till fågelkvitter under en skidtur. Till den här kategorin hör största delen av oss finländare, påpekar Lamminmäki. Dessutom finns det amatörringmärkare, som också sätter upp holkar. Kryssarna igen springer efter sällsyntheter och vill uttryckligen se en viss fågel. En tredje grupp är de som följer flyttsträcken, och som aktiveras till observationer särskilt om våren och hösten. – Egentligen kan man idka fågelskådning på lika många sätt som det finns fågelskådare, funderar Lamminmäki. Fågelmänniskornas värld verkar vara ganska vidsynt.

Passar också för äventyrare Man kan ta sig fram till skogsbrynet med bil, men när en ringmärkare kommer till platsen där rundan börjar är det apostlahästarna som gäller. Ringmärkningsrundan kan sträcka sig från fem till femton kilometer. – Under ett år får man gå många tiotals kilometer bara för ringmärkningen. När man hittar ett bo lokaliseras det med GPS. Ungarna ringmärks antingen med aluminium- eller stålringar, som skogscentralen.fi/minskog-tidskrift

27

MinSkog 1/2013  

Skogscentralen offentliga tjänster kundtidning