”Ett skrytbygge för den politiska och ekonomiska eliten” Vänsterpartiet sa som enda parti i Malmö nej till Malmö Live. Hellre pengar till kulturverksamhet och välfärd än ett rekorddyrt konserthus var partiets besked när det begav sig. Vänsterpartiets ifrågasättande av bygget innebar att projektet omprövades och var nära att falla innan alla andra partier gick samman i sista sekunden för att driva igenom det.
FOTO: SIMON FROLUND
meter bort (de blev förvånande nog inte arresterade), men hade redan slagit huvudet på spiken. Det var en skarp kritik av inte bara byggnaden Malmö Live, men av hela den nyliberala politiken som fött byggnaden. Banderollerna ifrågasatte idén om trickle down, att ökade satsningar för de rika ska sippra ner till alla oss andra. De ifrågasatte också idén att ökade intäkter till Malmö Live ska ge mer välfärd. Banderollerna visade på en klassdimension. Antingen prioriterar man de rika eller så prioriterar man fattiga, arbetare, arbetslösa och folk i utsatta yrken: ska man välja offentlig välfärd för alla, eller skrytbyggen för de rika? Banderollerna visar också att Malmös socialdemokrater redan har valt. Banderollerna säger dock inte – det finns väl gränser för hur mycket som kan stå på tre banderoller – vad alternativen skulle vara. Detta är vänsterns stora utmaning nu. Att kritisera det nyliberala Malmö är viktigt. Men det är också dags att börja diskutera alternativen. Inte bara repetera att vi ska ha bättre och mer välfärd – vilket vi ska! – men också diskutera de svårare frågorna, som vad ska vi egentligen arbeta med i en här staden? H Folkviljan | Vänsterpartiet Malmös tidning
I grunden handlar det om synen på ekonomin, kulturen och ett samhälles uppgifter för sina medborgare. Kritiken kan sammanfattas i följande punkter: 1. Malmö kommun ska satsa på kultur för alla malmöbor i hela staden och redan idag får kulturverksamheterna – såväl institutionerna som det fria kulturlivet – för lite resurser. 2. I den motsättning som uppstår mellan att finansiera ett skrytbygge som byggs i den rika delen av staden för i huvudsak besökare och stadens politiska och ekonomiska elit är det viktigare att utöka resurserna till Kulturskolan, stadsdelsbiblioteken, det fria kulturlivet, Stadsteatern, Malmö Symfoniorkester och Sommarscen Malmö. Enbart hyran med Malmö Live ökade hyreskostnaderna för ett konserthus med över 40 miljoner kronor – pengar vi ville satsa på Malmös kultur och kulturarbetare. 3. Kommunens resurser ska inte bakvägen användas för att finansiera kongressanläggning och hotellbyggnad där vinsterna tas hem av det privata näringslivet, utan användas till det allmännas bästa. De hokuspokus-siffror som tas fram av HUI för hur många arbetstillfällen som skapas kan lika gärna för samma summa skapas i kulturlivet eller för den delen vården, skolan och förskolan. 4. Kulturen ska inte kommersialiseras och sponsras utan det är kommunen som ska finansiera en fri och ickekommersiell kultur som stödjer utvecklingen av ett kulturliv som kan skapas på sina egna villkor och för sin egen skull. Nu står Malmö Live där trots Vänsterpartiets motstånd. Kommunens ekonomi är i kris och satsningarna på kulturlivet har upphört. Malmö Live och bristande intresse från den styrande koalitionen tränger ut satsningar på både den breda och den spetsiga Malmökulturen. I mångt och mycket har Vänsterpartiet fått rätt. Vänsterpartiets arbete handlar nu om att fortsätta arbeta för en kultur åt hela Malmös befolkning och att alla malmöbor ska få tillgång till kultur där de bor liksom tillgång till Malmö Live och dess innehåll. H Daniel Sestrajcic
21