DEBATT
Mediefokus i valdebatten Vad eller vem är det som på vägen till valurnan bestämmer väljarens slutgiltiga röst?
I
TEXT EVELINA MALTESON FOTO LI JOHANSSON DAHLGREN
ett demokratiskt land har väljaren i egenskap av medborgare makten över en egen röst i riksdagsvalet. Uppfostran, samhällsklass och mänskliga värderingar är traditionella inverkande faktorer för idiologitillhörighet. I en tid där vi konstant exponeras för medieflöden blir denna faktor kanske den största kanalen för påverkan. Med den mediala makten medföljer stort ansvar gällande rättvis porträttering. Medieklimatet gjorde valets utgång väntad. Är det den exploaterade medie bilden som ingjutit idén om ett fortsatt borgerligt styrt land och påverkat folkets val, eller har publicerade opinionssiffror helt enkelt varit rättvist redovisade? Inför valet 2010 har medias främsta bevakning rört partiernas nedvärderande angrepp av motståndarnas åtgärdsplaner. Inte konstigt, kan medges, när debattinlägg ständigt inletts med direktangrepp på motparten. Uttal anden om egna lösningar på ideologisk grund har lyst med sin frånvaro. Utan sådd är det svårt att skörda och mediebevakningen har stundtals tenderat att framställa pajkastning på sandlådenivå. Inte konstigt att det politiska förtroendet och engagemanget har sjunkit i takt med allt högre siffror för antalet osäkra väljare. Begreppet ideologi har i rådande politiskt klimat kommit att ta allt diffusare former. Dessa förutsättningar försätter Sverige i en väljarjakt där de största partierna inom blocken tar orden ur munnen på varandra.
Reinfeldt och Sahlin har vid flera tillfällen ordat exakt samma repliker. Om det beror på faktiska likartade åtgärdsplaner eller väljarraggning förblir en obesvarad fråga. Vad som däremot kan fastslås är att situationen blev minst sagt paradoxal i en valdebatt där politiker angrep i samma mening som de kopierade motparten. Väljarnas kluvna inställning verkar inte helt obefogad. Med storebrorslandet USA som förlaga har riksdagen kommit att likna ett tvåpartissystem där två starka block ställs mot varandra. Denna rolltilldelning gör att spektrat för väljarens påverkingsgrad krymper. Media har tillhandahållit bilden av att blockens potentiella stadsministrar som styrande krafter av president manér. Den ingående personbevakningen av Reinfeldt och Sahlin måste därmed ha påverkat mångas val. I valet 2010 röstades ett främlingsfientligt parti in i Sveriges riksdag. I en opinionsundersökning ett par dagar före dagen D visade siffrorna att åtta procent av de tillfrågade tänkte rösta på SD. Intressant kontext skapas när lika många procent av de tillfrågade ännu inte bestämt sig eller tänkte rösta blankt. Med dessa siffror i färskt minne kan man anta att det till stor del är missnöjesröstning eller okunskap som öppnat dörren för SD till riksdagen. Vi bör förfasas över vad som skett men inte glömma kontentan som går att utläsa. I en politisk valdebatt där moderpariterna endast tillhandahåller dröjande svar utan klara besked för att fånga ett stort spektra väljare blir effekDebatt ~ 12 ~
ten den motsatt. Osäkra väljare förlitar sig hellre på SD:s klara besked än famlar i blindo. Kanske kräver dagens mediebrus andra kanaler för att nå ut till väljarna. På P-huset Annas klottervägg kunde man dagarna före valet bevittna en målning av Reinfeldt som hällde ut en flaskas innehåll i en vask. »Varannan vasken - byt regering« stod att läsa bredvid. Ett budskap av den valören når kanske bättre ut till sin publik, må hända på provokativa grunder? Är det inte också det vi behöver i dagens mespolitiska klimat; provokation och uppseendeväckande tillvägagångssätt? Schymans pengabränning kan diskuteras, men den fick trots allt ögon att öppnas för löneskillnaderna på ett plan en föreläsning aldrig skulle ha gjort. SD har skapat politisk historia. Kanske ser vi med deras intåg i riksdagen början på ännu ett uppslag för historie skrivarna. Med frågetecken kring blockens skiljepunkter och likhetstecken ser vi en tydlig samrådighet i motståndet mot SD. Kanske kan detta gynna den politiska situation vi står inför? Om de traditionella politiska gränserna måste raseras för att ställa något till rätta kanske en plattform för nystart skapas? Denna kan möjliggöra för uppbyggandet av nya partier med tydligare ideologiska åsikter. Oberoende av vilka aspekter som avgjort valets utgång står vi inför en föränderlig politisk framtid. Fokus bör nu läggas på att återskapa politisk klarhet för medborgarna och där har media lika stor roll som ansvar.