Följ oss på
Artiklar * Bilder * Filmer * Livesändningar


![]()
Följ oss på
Artiklar * Bilder * Filmer * Livesändningar


Då inleder jag lite som vanligt!
Varsågoda, ännu ett nytt och helt gratis MagazineFishEco, på en skärm nära dig. Artiklar, tester och mycket annat.
Våren kom och våren är nästan förbi, för undertecknad har det varit full fart på vår lilla redaktion i Bro. I skrivande stund sitter jag i en stuga på Åland Käringsund.
Mina vänner i Team Bertan är ute och tävlar i trollingfiske, jag har ”kontorsdag” men ska med i natt igen. Vi jagar lax och varför jag nämner det är för att det verkar som om, peppar peppar…, det blir ett bättre laxår. Förra året var riktigt illa, fisken fanns varken i havet eller i älvarna och de som kom tillslut var små. Nu finns det tecken på att de både är fler och större, time will tell!
När man pratar om fisken, även strömmingen verkar ha repats sig på ganska kort tid. Förra året infördes trålförbud på flera ställen längs med Östersjökusten. Det verkar ha gett resultat, vi får hoppas att förbudet som bara är på prov, blir permanent. Utan strömming och sill stannar hela Östersjöns ekosystem! Sillen och
strömmingen är värda ett bättre öde ön att hamna som föda i norska laxodlingar.
Nåväl, vi önskar såklart er alla läsare en fin sommar, fiska mycket, kramas mycket, det är bra för själen! Dela gärna våra Magazine med dina vänner, via vad som helst, mail, Facebook osv. Det uppskattas enormt, tack på förhand.
Ps, gå med i Sportfiskarna om ni inte är det, det är den enda organisationen som arbetar för både fisken och sportfisket!
Pps, glöm inte din lokala sportfiskehandlare när du ska köpa grejer. Här finns massor av lokal kunskap och vi vill väl kunna handla lokalt? Inte bara på nätet… /Jan O




















Ingenting slår väl en fiskedag på sjön? Med vår sportfiskeförsäkring har du dessutom ett bra skydd för dig själv, båten och fiskeutrustningen.

Skaffa vår sportfiskeförsäkring idag:
Du får hjälp dygnet runt
Kan kombineras med märkesförsäkring Utökat skydd för fiskeutrustningen
Prisrabatt om du är skadefri i ett år
FÅ OFFERT OCH SE DITT BÄSTA PRIS

PO JOHANNESSON När fiske är som roligast!


Sommarens rödingfiske på Vättern bjuder actionpackad spänning med härliga upplevelser krönta av kulinarisk njutning. Här är topptips på hugghöjande tekniker.
Jag kan sjunga så mycket jag vill utan att bli störd, Med lätt skakiga händer för jag koppen till munnen. Det är inte sant tänker jag samtidigt som jag suger i mig koppens sista blaskvarma kaffe. Pausen är slut. Kroppen brinner av fiskesug men sista fisken gjorde att jag inte klarade att stå på benen. En ryggbred gris till röding som gungade vågen kring 4.2 kilo. Den stora fisken simmade mot djupet med långsamma stjärtslag. Vitstrimmade rödfenor blinkade hej då, långt efter att den grönskimrande ryggen lösts upp i vattenblänket. Med den synen på näthinnan föll jag bak i sittande med en duns och famlade efter kaffetermosen.
Nu dyker det blåvita blänket åter mot djupet. Jag sneglar på ekolodsskärmen och njuter. ”Vilken fight, vilken fisk, vilken dröm”. Spåret av blänket syns som ett snedställt streck och med femton meter kvar till botten ser jag en av de bottenära rödinglinjerna vinkla upp. En fisk sätter fart mot blänket. Jag börjar veva i god fart, fisken knappar in. När den har några meter kvar, provar jag dagens vinstlott. Saktar in till nära noll någon sekund för att åter öka vevtempot. Ett tag, två tag – PANG! Tvärstopp - och full fart ned. Fisken tar minst tio meter innan jag lyckas bromsa den.
Några minuters givande och tagande där fighten tecknar ett brett färgspår på ekolodet. Med bultande hjärta tittar jag ned i det blåskimrande kristallvattnet. En skugga i djupet blir en form. ”Det är inte sant” tänker jag. Fisken är STOR. Ryggbred som en drömgädda och låååång…

När fisken utan dramatik gått i håven, skakar jag på huvudet. Fisken är märkbart större än den förra drömpjäsen. GOPROkameran är klar och sätts på automatmatning av bilder. Försiktigt lyfter jag fisken upp och fram mot kameran. Hinner hålla den en kort stund innan den slår till med kroppen. Av rädsla för att den ska skada sig, släpper jag den utanför båten. Lugnt glider den ned och försvinner i djupet.
VÄNTA!! Ingen vikt, ingen längd…
Rödingfisket är ett visuellt skådespel. Rödingarnas färger och kroppsmönster är en fest för ögat. De mönster fallande och uppvevade beten och inte minst jagande fisk ger på ekolodet, är feberframkallande. Adrenalinet sprutar i huggen.
Samtidigt kan rödingfiske vara otroligt frustrerande. Fisk efter fisk som reagerar på betet, följer det en bit av färden upp mot ytan – men huggen uteblir. Trots varierade betesval och tekniker. Ibland är det plättlätt, rödingarna verkar hugga på allt. För mig tog det flera sommarsäsonger där all tillgänglig fisketid dedikerades till uppgiften att få mer än någon enstaka fisk per dagspass om 12 – 13 timmar. Bompassen var många innan jag började hitta rätt. Ett magiskt fiske med svenskt rödingfiskes nestor nummer 1, Björn Carlo Karlsson, för cirka tio år sedan blev förlösande. Jag är honom evigt tacksam!
Här tänker jag gå igenom både de tekniker Carlo delade med sig av och en del tips och trix jag fått från annat håll, kompletterat med en del som växt fram ur eget experimenterande.
Teknik 1 / ”Sluta aldrig veva”
Carlos råd nummer ett, som jag kommer ihåg det var – ”sluta aldrig veva” – självklart levererat på sjungande ”vässchötska”. Det gick ut på att så snart man på lodet ser ett rödingeko reagera och stiga mot betet, gäller det att veva på mot ytan i bra tempo. Aldrig stanna för att vänta in att fisken ska hinna ikapp och på så sätt få en chans att klippa på betet. Carlo menade att det går inte att veva ifrån en röding hur mycket man än skulle vilja försöka, vill de - simmar de ikapp. Jag är helt övertygad om att han har rätt och i de allra flesta fallen tappar en röding omedelbart intresset när betet saktar in. Nyckeln brukar vara att hitta ett jämnt och för dagen rätt tempo. Hugger de inte på ett jämnt tempo var Carlos råd - något som ofta gett utdelning för min del också - att speeda upp något när fisken närmar sig. Vissa dagar är det klockrent tydligt huggutlösande. Hur extremt avgörande små skillnader i tempo kan vara har säkert många med mig upplevt. Trots identiska beten, försök att kopiera vevtempo med mera, är det en person i en båt med två eller tre fiskare, som tar i princip alla hugg.
I passet jag beskriver i inledningen var det motsatsen till att bara fortsätta veva eller öka tempot som gällde. Det har också gett fisk senare tillfällen när ”standardvevning” enligt recept 1 inte fungerat. En mikropaus på någon bråkdel av en sekund som får betet att sakta in ett ögonblick innan det på nytt fortsätter mot ytan, följt av ett knallhugg innan betet hunnit mer än någon meter.
Att pilka med sitt skeddrag eller blänke med stora bestämda ryck, någonting i stil med att pilka torsk, är inte den mest eleganta fisketekniken - men ibland ruggigt effektivt. Carlo körde under vårt pass, med i rödingsammanhang legendariska



betet Gomuku, både med vev- och pilkteknik.
Sedan dess har Gomuku blivit svårt att få tag i och som jag uppfattat det har Carlo tillämpat samma tekniker också med de beten som för honom finns som det naturliga förstavalet, öringdrag och pilkar från ABU-sortimentet.
Jag har en annan favorit när det kommer till pilktekniken. Det är Vänerpilken eller varianten Säfflepirken. Vilken som var först vet jag inte och ibland kan det upplevas som ett bete som funnits från strax efter stenåldern. Om jag uppfattat rätt det togs det ursprungligen fram för isfiske. Oavsett det så klassar det vissa rödingdagar ut andra beten fullständigt.
Jag använder dem i två storlekar, 32 gram, 100 mm och 60 gram, 120 mm varav den lättare är mer av standard i rödinglådorna hos Vätterns rödingfiskare. Mer än en gång har det dock varit det tyngre betet som gett mig flest hugg. Den tyngre varianten har fördelen av att snabbare bli ”visuellt fiskbar” från nedsläpp. Vänerpilken skär ut mer i nedsläppet än de flesta andra rödingpilkar. När den skurit ut under nedsläppet kommer den utanför ekolodskonen. Den lättare varianten tar längre tid av pilkande där betet gradvis, ryck för ryck närmar sig båten innan det blir synligt på ekolodsskärmen igen.
Pilkteknik med bottenstuds
Det finns flera varianter på pilktekniken. Vissa dagar behöver man ligga så nära botten att betet kanske inte ens syns på skärmen mer än som små bottenblippar i toppen av pilkrycket. Du släpper ned till botten, lyfter betet någon decimeter och börjar pilka. Slår då och då ned i botten. Jag tycker man då tappar en dimension av det jag älskar med rödingfisket, att se fisken reagera på betet så

att du själv kan reagera och på skärmen få följa strecket av fisken som jagar strecket av pilken. Kommer närmare, närmare, närmare… PANG! Det vill säga samma som vid vevtekniken. Pilkandet ger dock ofta hugg redan i de bottennära rycken och visst får sig kroppen en adrenalinkick också när det smäller till ur tomma intet.
Pilkteknik med rivstart
En variant på pilktekniken som jag gillar mer och vissa dagar använt för att fullständigt klassa andra fiskare i båten, är fiske med betet tydligt upp från botten. Så pass att det på skärmen hänger 3 – 5 meter upp. Här varierar jag med långa torskryck och kortare rörelser men i princip med betet i rörelse hela tiden. Koncentrationen måste vara på hela tiden. För nyckeln i att få det här att fungera, är att rivstarta uppåt inom bråkdelen av en sekund
om en fisk visar tecken på att stiga mot betet. Och då reagera med vevning enligt recept 1. Kommer vevreaktionen för sent, vilket inte är ovanligt, får man oftast bara se fisken försmädligt halvsakta ”båga” förbi betesekot och smälta ned i bottenekot igen. Rätt tajmat kommer huggen ofta inom de första 3 – 4 meterna av vevning.
Pirka går också att använda högre upp i vattnet. Vissa dagar är det tydligt att rödingen är knuten till vissa nivåer i vattnet, långt upp från botten. Som exempel, du fiskar på 36 meters djup och med lite mellanrum dyker det upp rödingekon runt 20 meter. En snabb uppvevning – och förbi ekot, ger ibland hugg i den situationen. Mer framgångsrikt brukar det vara att istället förhålla sig till ”rödingmatardjupet” som till botten i pilktekniken beskriven ovan. Dvs i fallet med 20 meter för uppdykande fisk, pilka med betet på 16 – 18 meters djup. Och precis som vid bottenvarianten, reagera blixtsnabbt om ett eko uppdykande från sidan visar tendens att vinkla upp mot betet.
Sista varianten på pilkning tror jag att jag läste mig till i en text av Håkan Fransson, en annan legend med många framgångsrika rödingpass i fiskedagboken. Som jag kommer ihåg det skickade han ned betet, brydde sig inte om han såg det, utan så fort det nådde botten, in med löslinan, lyfta någon decimeter eller två, pilka rejält fem gånger följt av uppvev i bra tempo. Pang! Jag har i desperation provat den tekniken också med ett och annat hugg men föredrar den mer visuella varianten ovan.
Vänerpilken är som sagt en stor favorit för min del i ”pilkfisket” men jag har ett jokerbete som då och då åker fram ur lådan. Det är just torskpilkar i vikter
40 och 60 gram som kommer från en höstrensning jag gjorde för ett antal år sedan i en fyndlåda på Strömwalls sportfiske i Göteborg. Redan när jag rotade runt bland reabetena hade jag en vision för hur jag skulle modifiera de här dragen med sikte på att bli ensam på Vättern ett bete. Jag satte pilk efter pilk i ett skruvstäd och böjde till det lätt. Varje bete fick på det sättet en knix på två positioner. Som mönster hade jag i tanken nämnda Gomuku, som har en ”dubbelbuktande” utformning, som bidrar till dess simrörelse i vevning uppåt. De böjda pilkarna fick ett Gomukuliknande ”viftande” på sin väg upp i vattnet, till skillnad mot de oböjde exemplaren som bara kom ”viftfritt” rakt upp som ett streck.
60-gramsvarianten av det här betet har dessutom frälst flera pass där det varit kraftig ström på alla platser där jag hittat röding den aktuella dagen. Beten i den mer normala rödingvikten runt 28 –30 gram har i den lägen varit svåra att hålla inom ekolodskonen på grund av strömmen medan de tyngre betena kunnat hållas mer rakt under båten med synlighet på ekolodet.
Mina böjda beten har gett mig bra framgång ett antal pass men då och då ställer jag mig frågan om betet verkligen behöver ha ett simmande mönster på sin väg upp genom vattnet för att vara framgångsrikt? Beten som går som en stelopererad spik har vissa dagar fiskat ut allt annat. Tydligaste exemplet för mig och mina kompisar är franska betet Fastcast som en period såldes under ABU-hatten. De har en stor fördel genom att form och tyngdpunkt gör dem mycket snabba i sitt fall genom vattnet. De är därför ett mycket bra val de dagar man vill koncentrera sitt fiske i metoden att släppa ned och veva upp utan pilkande som mellanmoment. Dagar där rödingarnas favoritdjup är svårfunnet och de
verkar kunna dyka upp nära nog var som helst i vattenvolymen, kan den tekniken att kontinuerligt ”kratta” sig igenom vattnet från yta till botten fånga intresset från rödingar från alla vattendjup.
Taktiken kopplat till var rödingarna befinner sig och var i vattnet det är störst chans att locka dem till hugg, är också kopplat till antalet uppdykande rödingar och deras placering i djupet. I början av mitt rödingfiske satsade jag alltid på de fiskar som var högt upp i vattnet, bland annat för att de var snabbast att nå i ett nedsläpp. Sällan gav det respons, sällan hugg. Ytterligare ett tips från Carlo vände perspektivet. Han gör oftast så att han, oberoende av hur många fiskar han måste passare på vägen ned, att han släpper med sikte på den fisk som står djupast.
Några meter ovan den är det dags att antingen tvärvända för att gå uppåt igen eller göra några

lockryck som extra intresseboozt innan man vevar på. Det här sättet att fiska på är ett av de tydligaste knepen för att samla ihop ett helt koppel av jagande rödingar. Extremt pulshöjande och tydligt att ju fler rödingar som jagar på efter betet i en uppvevning, desto större chans till hugg. Ytterligare argument för den här taktiken är att


det verkar finnas ett mönster kopplat till storlek på rödingarna. De allra största kommer oftast från ett bottennära ”starteko”. Lite extrakrydda här från bonuschansen att dra på en lax. Enligt Carlos observationer har en betydande andel av laxkontakter skett i ett bottennära hugg eller med startpunkt i reaktion och ”följe” från botten.
Så här långt har jag bara berört tekniker med pilkar och skeddrag av öringmodell. Men tidigt i rödingfisket var det shadjiggar i storlekar 8 –12 centimeter, matchande Vätterns norsar och siklöjor, som dominerade. De sista två, tre åren har jiggarna fått lite av en renässans. Teknikerna med jigg skiljer sig inte stort från de med skeddrag. Tempot är nyckeln också med jigg. Pilka med en jigg känns kanske inte helt självklart men några lockpilkande rörelser med jiggen strax ovan botten kan definitivt hjälpa till att samla ihop intresserade fiskar innan man sätter fart med betet upp mot ytan. Har man lyckats kan det ge ett helt ”stim” pulshöjande fiskar som följer. Ett flertal tillfällen har bytet från pilk till jigg märkbart höjt intresset hos fisken, där mer eller mindre resultatlösa släpp med glest med fisk på lodet växlat till en skärm full av blippande ”uppstissade” ekon.
Både med jigg och med pilk som bete brukar det för övrigt hända både en eller flera gånger under en dag att jag skriker rakt ut i blandad förtjusning och frustration i de här situationerna; ”Hugg då, Hugg, HUGG, För Helvete HUGG….” Just det momentet kan jag inte påstå påverkar mängden fiskar som attackerat på riktigt - men det är omöjligt att låta bli…
Jiggrigg
Vättern har speciella regler, bland annat att det enbart är tillåtet med en krok på draget. Det,
tillsammans med rödingens jaktteknik, ställer speciella krav på hur en jigg riggas. De är inte ovanligt att de attackerar betet alla längst bak, stjärtfenans läge på en bytesfisk. Ibland bara med små nagganden. Det betyder att med en jigg riggad på en vanlig jiggkrok så kommer man missa de allra flesta huggen. Riggvarianter som utgår från ett kroklöst huvud försedd med en tafs med en liten trekrok eller dubbelspetskrok, lagom lång för att fästa längts ut i jiggstjärten är melodin. Lite knixigt att knyta med väl värt besväret för den fiskare som vill ha jigg som en del i sin vapenarsenal.
Med pilk eller skeddrag slipper man det bekymret. Där sitter kroken allra längst bak på betet, i perfekt position för att en fisk som också försiktigt nyper till ska fastna. Det här är säkert en av förklaringarna till att den typen av beten snabbt blev populära efter några inledande år av jiggriggande bland våra rödingfiskare.
Jigg och pilk ska för det mesta vevas med god fart uppåt för att väcka hugginstinkten hos följande rödingar. Bitebooster, ett bete som slog igenom som en bomb i rödingfisket för 7 – 8 år sedan, kräver i de flesta fall en helt annan teknik.

Bitebooster är ett bete som bland annat används av trollingfiskare i Nordamerikas stora sjöar i jakt på lax och kanadaröding. Utseendemässigt påminner de mest om en skalbagge eller kackerlacka, med en platt ”kroppssked” som med vickande rörelser sänder lockande blänk genom vattnet. Ju högre fart desto intensivare vickande och betets gång vibrerar tydligt i spöt. Störst framgång med bitebooster brukar fås genom att veva betet sakta. Släpp ned till botten, börja veva med långsamma tag i jämnt tempo uppåt. Som en lus på en tjärad sticka. Betet simmar då uppåt med en cirklande rörelse om halvannan meters diameter. Får du en fisk eller flera som följer kan de smälla på med en gång men ofta kan de upprepade gånger jaga ikapp, slacka efter, komma igen, slacka efter, komma igen… PANG! Tricket många gånger är att fortsätta den monotona långsamma vevningen av betet mot ytan. Ett flertal gånger har jag på det här sättet fått hugg av fisk med exploderande vattenyta, efter att de följt från botten 40 meter ned.
Tajma uppvev
Precis som jigg kan bitebooster förändra fisket från tom skärm till ett antal tokföljande rödingstreck. Är man två eller tre fiskare i båten är det bra att alltid ha minst en bitebooster i vattnet. Flera fiskare betyder att det är viktigt att ta hänsyn till en annan effekt. Rödingarna verkar hellre följa ett bete på väg ned än upp, även om huggen på släppen är betydligt ovanligare än i uppvev. Beteendet med att följa det dykande betet gör att en fiskare som har några följande rödingar kan tappa dem om det kommer ett annat bete nedåt. Tajma därför så väl det går mellan fiskarna i båten så att man hjälps åt i att samla fisken i jakter uppåt och inte ”plockar av” kompisens följejakt.

Rödingens huvudsakliga föda i Vättern är siklöja, nors och spigg. Det borde sätta spår i urvalet av färger med en edge. Efter mycket funderande och experimenterande med olika färger och mönster är jag dock tveksam till hur stor betydelse färgen på betet har. Det mesta verkar fungera när de andra delarna av fisket sitter. Viktigaste nyckelfaktorn, framför både betestyp och färg på betet, tycker jag uppvevstempo verkar ha. Ihop med det som nämnts tidigare, vikten av tajming och blixtsnabb reaktion som respons på uppdykande eller reagerade rödingar på lodet.
Rödingfisket kan vara extremt frustrerande när fisk följer efter betet utan att hugga eller det är svårt att hitta fisken till att börja med. Det kan också vara tokhett, där det smäller på i varje släpp. Vill man med gott samvete fortsätta de dagar när rödingen är i fullt huggmode, är det viktigt att hantera fisken på ett bra sätt. Minsta risk för att skada en röding är att med en tång försiktigt lossa kroken, utan att ta fisken ur vattnet. Det kan vara trixigt att hitta rätt grepp med tången men brukar gå med lite tålamod. Det är inte helt ovanligt att en röding efter att kroken lossats, nästan som bedövad hänger kvar i vattenytan. En liten lätt ”dunk” med tången i huvudet brukar då vara allt som behövs för att
väcka dem ur sin koma och få dem att skjuta fart ned i djupet igen. När det händer brukar jag alltid säga ”Hej då” som en liten talisman för fortsatt bra fiske.
Lyfter du upp en fisk i båten för några bilder, behöver det gå snabbt. Bästa sättet därefter är att skicka dem i vattnet igen med huvudet före från lite höjd. Det är som att den lilla extraskjuts som kommer från det sättet att skicka tillbaka fiken får den att vakna till och raskt dyka nedåt.
Sommarens rödingfiske på ett spegelblankt Vättern är svårslaget. Inte mins när det kommer till potentialen av fiskespänning med mer ovana fiskare. Tekniken går snabbt att visa, ekolodsskärmens mönster av jagande fisk triggar nästan beroende framkallande spänning. En bra dag ger lite coachning kring släpp, vevningstempo med mera snabbt resultat. Och delad spänning är dubbel spänning när en fisk smäller på.
Missa därför inte sommarens chans till gemensamma upplevelser med familjemedlemmar eller kompisar med minde fiskeerfarenheter. Jag har tappat räkningen på nyfrälsta rödingjägare från tidigare somrars första försök. Att en röding, rätt hanterad tillagningsmässigt, dessutom är en delikatess gör att ”nybörjare” också kan få med sig en härlig belöning från ett fiskepass. Viktigt är dock att inte överdriva i mängden fisk som åker med hem. Bestämmelserna för Vättern är satta för att vi ska ha ett långsiktigt hållbart fiske med max två rödingar per fiskare per dag. Jag tycker, speciellt om man fiskar återkommande, att det kan vara på sin plats att stanna vid en fisk var eller nöja sig med att eventuell gäst får med sig en middagsfisk. Tillagningsmässigt finns många alternativ med röding men smörstekta filébitar av pinfärsk röding
är svårslaget. Het panna och mycket smör är grunden. En tyngd att lägga på bitarna för att de inte ska bukta delvis från stekytan är bra. Servera med färskpotatis med skirat smör och kapris eller en hemslagen hollandaisås. En knippa snabbhalstrad grön sparris matchar för inträde i det kulinariska himmelriket.







LIGHTER. FASTER. STRONGER.



...eller att vara på rätt sida staketet!

JAN OLSSON JAN O, DANIEL ROBERTSON

Detta nummer har rödingen i Vättern som ett tema, en fisk som kan gäcka en något enormt!
Den kan vissa dagar driva en till vansinne, vägrar hugga helt eller bara hugga på en viss färg eller ett visst bete och bara en dag senare eller till och med bara någon timme senare få för sig att attackera nästan vad som helst! Den här historien har några år på nacken nu men är lika aktuell för det.
I grund och botten vill jag inte att ett bete ska vara bättre än ett annat, eller så vill jag det… i alla fall om det är jag som har det bättre betet, är på ”rätt sida om staketet” kan man säga. Hopplöst att fundera över men jag tror inte att jag är ensam om att ändå göra just detta, fundera mycket över betesval, färger, storlekar och andra egenskaper som emellanåt verkar vara magiskt för fisken.
Jag har alltid tyckt att det är så svårt att avgöra när ens framgång beror på betet, färgen på betet, rätta knycken, rätt tempo på betet eller helt enkelt tur men oavsett allt detta finns det faktiskt dagar då betet avgör och avgör helt och absolut, dom dagarna man blir ”krossad” av kompisen och en regel vid dessa tillfällen, en absolut regel vill jag säga, är att kompisen bara har ett ex av betet och själv är man alltid utan…
Ja, det har hänt mig, igen, även om det nu var rätt länge sedan det sist skedde. Jag har fiskat röding med min vän Gabriel Elfström på BIOS, vi åkte tillsammans för hans första vertikala rödingfiske, själv har jag faktiskt rätt många pass i ryggen, han var taggad till tusen och han… fiskade bättre än mig med hästlängder, jag fick storstryk på gränsen till ren förnedring… vi återkommer till det.
Storstryk av Gabriel på Vättern…

Första gången det här hände mig var i början på 2000: talet när min vän Linus tog 20-25 gäddor under en dag på ett Buster Jerk som han målat brun, det var typ en ”tånglake” men det visste vi inte då på den tiden, den var i alla fall brun, å inte speciellt vacker. Tillsammans fiskade vi på Eriksbergs legendariska vatten i Blekinge, självklart inspirerade av filmen Gäddfeber, och det ska tilläggas att vi fick tips av en annan sportfiskare om att just brunt hade levererat bra. Vår första dag var rätt seg för oss alla i gänget men det där tipset med brunt fick Linus i spinn, han är den mest fixiga och trixiga sportfiskare jag känner.
Jag tror att han faktiskt åkte till den lokala bensinmacken och köpte en sprayburk med brun färg, ägnade natten åt att spraya jerkar å det lönade sig grymt… Dagen därpå fiskade han som
en gud, det högg tidvis i vartannat kast. Smisk fick i alla fall jag, mina Bustrar i färger som Skitmört, Kexchocklad mfl dög inte alls! Självklart fixade även jag bruna bustrar inom kort efter denna trip och vissa perioder och vissa dagar fiskade dom helt överlägset, speciellt på södra delen av Östersjökusten.
I ärlighetens namn har jag faktiskt varit på andra sidan också, när man själv sitter på betet som är ”the shit” och befinner sig på ”rätt sida om staketet”. Ett av de absoluts mest minnesvärda tillfällena var under min första Rügenresa år 2012 när jag själv landade fyra gäddor över 10 kilo på fyra dagar. Det här var resan när både Söderjiggen och Big MacRubber fick sina genombrott kan man säga. Med på resan var självaste Claes
Svartzonker Claesson och i bagaget hade han ett gäng Big MCR som gjorde total succé hos dom tyska gäddorna.
Några av dessa Big MCR hamnade i min beteslåda och det var en sån galen tur, mitt förtroende för just detta bete har hållit i sig genom åren och jag vill aldrig vara utan det på sjön. Det här blev faktiskt en riktigt kul artikel i Magazinet, läs den gärna här. Jag vet att flera av dom skickliga guiderna i Rügen fortfarande än idag håller just detta bete som en riktig storgäddmagnet.

Tidigt 2000 tal, Buster Jerk regerar ofta på många vatten…

Som sagt, det har nyligen hänt mig igen, att man var på ”fel sida om staketet” alltså… vi snackar storstryk! Varje år försöker jag ta några turer till Vättern för att vertikala röding. Älskar det, så svårt men ibland så enkelt… Lite som abborrfiske faktiskt men det drar lite mer i grejorna å rödingen är ju så otroligt vacker bara att se på. Om det finns en fiskegud så var han på mycket gott humör när han målade den fisken. Man vet aldrig riktigt vilket humör fisken är på dock. Nåväl, Gabriel var verkligen supertaggad och själv hoppades jag bara
Gabriel fångar fisk på fisk på fisk…
att det inte skulle gå åt skogen, ni vet, när man tar med kompisen på något nytt å tidigare berättat hur jäkl…. skoj å bra det kan vara, då går det oftast åt skogen. Men inte nu. När vi landade på dagens första hotspot fanns rödingen där, inte i mängder men den fanns där. Jag minns att jag sa till Gabriel. - Ha inte för stora förhoppningar, vi måste ha fler rödingar under båten för att det ska vara bra…
Men då stod han redan med böjt spö och skrek rätt ut av glädje när en riktigt flott röding tog lina

från hans rulle. Ja, å han fortsatte att kroka å drilla, vid lunch var jag rejält frånåkt, tvåsiffrigt bättre, vi pratar som jag tidigare skrev på gränsen till ren förnedring… Det är bra storlek på fisken också, flera passerar säkert tre kilo med råge å Gabbe lyser av fiskeglädje, ja även om det gick sämre för mig sjöng det faktiskt lite i mitt hjärta också. Det tog inte lång tid att analysera framgången. Ny på rödingfiske och supersugen som han var och eftersom han jobbar i branschen på BIOS ville han ju självklart fånga fisk på sina egna beten. Innan resan hade han gjort sin läxa och tagit med sig ett gäng havsöringsdrag och lite annat smått å gott.
Ett av dessa visade sig inte bara vara bra för havsöring, det attraherade också röding på ett sätt jag aldrig tidigare sett och jag har faktiskt provat rätt många olika beten från jigg till många pirkar och skeddrag. Vilket drag var då detta, jo, ett Stagger, ett smalt skeddrag eller pirk, vilket man vill, vitt med ett rött öga och en liten smal röd strimma på en sida.

Stagger 70 mm 22 gram, ett bete med

Vad jag och Gabriel kunde urskilja definitivt skiljde detta drag från alla andra vi testade var att Staggern roterade runt sin egen axel från början till slut under en speedjiggning. Rotationen var också riktigt stabil och havererade inte i hög fart. Var det hemligheten? Ingen aning men det kan ha varit så. Hur många sådana drag hade vi i båten då? Ett, one, uno, singular, ett enda jäkl… exemplar… som satt på Gabbes spö, typiskt va!
Här kunde ju historien slutat men icke, Gabriel stannade en dag i vår stuga och avlöstes dag två av min kompis Ove den grove! Vad tror ni? Hade jag lurat av Gabriel hans Stagger, kanske… eller? Jodå å jajamän, det satt på mitt spö nu. Historien upprepade sig och plötsligt var det jag som var ostoppbar, en rödingfiskets Tyson eller varför inte Zlatan, i alla fall denna dag.
Stackars Ove kämpade på, bytte drag, bytte jigg, bytte tillbaka, bytte krok, satte på färgkrok… han kämpade verkligen, fick några fiskar då och då, hade ändå kanske helt ok fiske om det varit en normal dag, men jag! Jag var ostoppbar eller… Staggern var ostoppbar måste sägas, det enda jag gjorde var att veva den upp och ner och tog bort fisk från betet när det nappade… Lite ödmjukhet får man kanske ha, jag var helt enkelt ”på rätt sida staketet”.
Ja, vad är det egentligen som gör att betet har betydelse. Inte vet jag, det är säkert både mycket mer komplicerat än man tror och ibland säkert jätteenkelt men det har det i alla fall ibland, å då är det så viktigt att vara på ”rätt sida om staketet!
Så ere me de.
Ove Den grove kämpade hårt och då kom fisken…

Även om den här texten handlar mer om tankar kring beten kommer här lite tips för rödingfisket på Vättern.
1. Kanter på 20-35 meters djup, här cirkulerar ofta mycket fisk. Är det dessutom kanter som går snabbt mot grunt vatten, riktiga väggar, är det extra giftigt.
2. Ekolod är ett grymt hjälpmedel, när du lokaliserar fisken hittar du oftast fler i området. Ibland räcker det med att ankra, helst med elmotor, bara en till två gånger per dag om man fått förtroende för en ”spot”
3. Rödingen har ofta väldigt markerade huggperioder. Inget, inget sen ett flertal på en halvtimme. Ge inte upp bara för att det är segt en stund.
4. Pimpla gärna på botten några minuter innan du börjar ”speedjigga”. Det får fisken att bli mer intresserad och drar ofta till sig fler fiskar.
5. Testa också att pimpla i området under språngskiktet om det är segt på botten. Här samlas ofta pelagiska rödingar som ”bara dyker upp” på skärmen för att hugga.
6. Bra beten som levererat, Stagger såklart, Storm Gomoku, flera av ABUs skedrag såsom Toby och Zigge. Bland jiggar är det viktigast att dom stjärten inte havererar när man vevar in dom snabbt. Här finns massor med olika sorter men ca 10-12 cm är lämpliga shadar, testa gärna vita.
7. Bra områden, Granvik och Motala och massor med andra ställen.
8. Ps, kroka gärna av fisken i vattnet om du inte ska behålla den. Rödingen är känsligare än man tror…



Förra året skrev jag om en världshändelse inom sportfisket, introduktionen av Svivlo Genesis One. En multirulle med en helt unik och patenterad kastbroms. Utvecklad i Sverige av svenska entreprenörer, familjen Zander.
Självklart har vi också fått tillgång till en Genesis One och den har fått följa med på fiske i Sverige och Finland under över ett år, vi kan nog säga att den har testats efter konstens alla regler.
Design och teknik
Utseendemässigt är det här inte en rulle som sticker ut, tvärtom. Vi pratar kompromisslöst svart och mattsvart och noll utsmyckningar. Alla sidor och hela ramverket är byggt i kolfiber, inkl. gjuten rullfot.
Inne i rullen finns totalt nio inkapslade kullager i rostfritt stål plus ett glidlager. Svivlo säger själva att lagren klarar saltvatten men med ”rätt underhåll”. Så är det för alla rullar, regelbunden rengöring, olja och fett är nycklarna till en rulle som håller. Samtliga drev är gjorda av aluminium och precisionsskurna.
Slirbromsen är även den i kolfiber (Power Force Carbon Fiber Drag) och bromsar upp till 12 kilo. Nu kommer vi till det som verkligen skiljer den här rullen från andra. Kastbromsen, deras egna patenterade CastGuard. Kort kan man säga att det hela är en kastbroms som reagerar på spolens förändring i hastighet. När spolen saktar ner i kasten och betet slutar ”dra i linan” då bromsar rullen. Den känner alltså av när betet saktar in och hamnar i vatten. Inga fler skatbon eller ”professional overruns och inga fler tumbromsningar!
Omdöme

Ja, jag var noga i början med att säga att Svivlon JAN OLSSON JAN OLSSON & ANNA BERG

fått följa med på fiske i över ett år. När produkter som hävdar unikitet börjar marknadsföras så är det rimligt att betrakta dom med hälsosam skepsis. Det alla vill veta som hör talas om Svivlos rullar är, funkar kastbromsen? Svaret är JA, det gör den! Till och med när du provocerar rullen. Det är smått fantastiskt och sant.
Fråga nummer två, påverkar kastbromsen kastlängderna? NEJ, det har jag aldrig upplevt. Snarare tvärtom i snitt eftersom man stundtals tenderar att ta i lite extra när man väl litar på rullen.
I övrigt, det här är inte marknadens lättaste rulle, med lina väger rullen på vår våg ca 325 gram. Jämför man det med En Ambassadeur 5600 Pro Rocket eller en Calcutta Conquest 300 är det ändå likvärdigt.
Utväxlingen 6.3:1 tycker jag passar skandinaviskt gäddfiske väl, det finns en modell med högre utväxling, 8.1:1 för den som önskar det.
Slirbromsen fungerar väl över hela registret, bromsar mer än godkända 12 kilo dessutom.
Något man reagerar på är veven som är lite längre än vad som kan anses vara standard, enligt Svivlo själva är det för extra vevkraft, jag tyckte att det kändes lite onödigt i början men vande mig snabbt och uppskattade till slut. De rundade och ruggade EVA-knopparna är också rejäla och ligger riktigt fint och stadigt i handen när man vevar.
Sett över tiden upplever jag rullen i prestanda, precision, kullager, slirbroms mm som klart godkända. Under hela testperioden har den uppfört sig utan problem och inte eller ändrat karaktär negativt i prestanda efter att den slitits in.
Ps, två reflektioner. Vilken drömrulle för alla fiskeguider med gäster som vill men kanske inte riktigt kan kasta med multi! Två, alla som tävlingsfiskar har någon gång stressat… gjort ett eller två kast slarvigt och vips… suttit med skatboet från helvetet! Kanske är det här även
en rulle som kan vinna tävlingar där varje kast räknas…
+ Självklart kastbromsen!
+ Sköna knoppar som ligger bra i handen
+ Rejäl slirbroms (12 kilo)
+ Rätt cool design
– Upplever den som stor

Bra vev och riktigt bra knoppar

Stadig pjäs i svart och mer svart!

Hela rullen och gavlar i kolfiber!
En av många fiskar med Svivlo!

Svivlo Genesis One
Tillverkare: Svivlo
Antal kullager: 9+1
Likapacitet: 0.27mm 300m / 0.32mm 230m
Broms: 12 kg
Utväxling: 6.3:1
Vikt med lina: 325 gram
Rek.pris: 3 295 kr






BOLLSTA FISKE
Morgondimman låg tjock över horisonten när ljuset från soluppgången började bryta fram mellan de taggiga bergen på Senja. Havet låg stilla, som om det höll andan inför dagens prövningar.
I det här landskapet handlar det lika mycket om upplevelsen som fångsten. Att ta sig ut i naturen, bepröva sina färdigheter och njuta av stillheten. Ett äventyr som vi tillsammans kommer bära med oss genom livet.
Under sommaren 2025 fick vi i Bollstafiske möjligheten att utforska den storslagna fjällmassiven på ön Senja i jakten på de stora öringarna och rödingarna. Vi brinner för att utforska nya vatten och miljöer i jakten på de ädlaste av fiskarter. Just detta äventyr var ett vi sent skulle glömma. Tillsammans med Catch Fiskeresor gav vi oss ut på en två mil lång vandring, med olika vattendrag längs hela sträckan. Rinnande vatten, små tjärnar och stora sjöar gör utmaningen extra rolig i jakten på stor ädelfisk.
Efter en biltur runt ön blev vi avsläppta för att påbörja vår vandring, vilken inleddes med en rejäl stigning. Detta i kombination med tung packning på våra ryggar fick oss att inse vad vi gett oss in på. I soligt väder tog vi oss upp på högre höjder och kunde efter några kilometrar påbörja vårt fiske. Vicke och Viking Herring var två självklara val av drag för att lura de svårflörtade fiskarna.
Första vattendraget visade sig och genast såg vi vakande fiskar. När Hannes efter enbart några minuter lyckades lura en mindre röding kände vi att vi var någonting på spåren. Nu började den stora utmaningen i att lyckas knäcka koden och leta de vatten som håller stor och huggvillig fisk. Vi rörde oss metodiskt vidare genom landskapet,
En fin fjällöring tagen på viking herring i färgen “Bollsta rödingen”.

testade nya platser och anpassade vårt fiske efter de olika vattnens förutsättningar. När vi utforskar nya vatten tycker jag det är viktigt att testa sig fram för att se vad som ger resultat för dagen. Olika fiskemetoder, färger, tyngder och typ av drag kan framstå som väldigt olika under vattnet. Det finns tydliga skillnader mellan exempelvis Viking herring och Vicke. Viking herring fiskar jag hem på ett triggande sätt med vevstopp och fart, medan Vicke är ett drag som lämpar sig för långsamt fiske med långa vevstopp och låta det vicka förföriskt i droppet. Att anpassa och testa sig fram är ofta fördelaktigt för att fånga fisk i dessa vatten. Jag upplever att fisken i dessa typer av vatten visar relativt fort om du som fiskare valt rätt metod, förändringar i hur man tar hem sitt bete och vilka
typer av drag man använder kan därför ha stor inverkan på hur lyckat ens fisketur blir.
Ytterligare några kilometrar upp lyckades vi fånga några finare öringar i anslutning till inloppet i en större sjö. Målet var dock att fånga en riktig praktöring, därför fortsatte vi upp till första delmålet i vår vandring och tilltänkta tältplats.
Efter att vi slagit upp tältet avnjöts en middag med nyfångad fisk, ackompanjerat av ett stilla fjällvatten med vakande stim av fjällröding. Med magarna och energin påfylld gav vi oss ut i hopp om att skymningen skulle locka fram större fisk. Våra förhoppningar besannades när öringen bjöd på hårda hugg nära land. Plötsligt öppnade sig himlen
Tältplats och matlagning
över öppen eld efter en lång dags fiske.

och regnet dalade ned. Just I det ögonblicket tog det tvärstopp för Hannes, när en bättre fisk kastat sig över hans Vicke. Denna fisk hade tyngre gung och bjöd upp till en rejäl kamp. Efter några minuters fi ght lyckades han landa resans absolut finaste fisk. Känslan av att krypa ned i sovsäcken på ett lugnt och stilla fjäll efter en dags lyckat fiske tillsammans med fina personer är svårslagen.
En riktig praktöring uppe i nordnorges höga berg, tagen på ett Vicke.


Vandringens sista fisk tagen högst upp på bergen, riktig kallvattensröding som ej kunde motstå ett Vicke.

Dag två packade vi ihop lägret med uppladdade batterier och gav oss iväg för den andra delen av vandringen. Här började den riktiga utmaningen. Under denna etapp skulle vi fiska vid två större vatten, specifikt i ett som låg på väldigt hög höjd. Avslutningen av vandringen bjöd på vår dittills brantaste stigning.
Trögt fiske präglade denna dag. Höjdpunkten var en fin fjällröding i anslutning till ett litet
vattenfall, som jag lyckades lura på en Vicke. Med självförtroendet på topp möttes vi av ett bergsmassiv som upplevdes som en vägg. På snöbeklädd mark trampade vi oss successivt upp. Efter en timmes vandring i brant terräng möttes vi av en häpnadsväckande utsikt med gigantiska bergsmassiv som mynnade ut i en vacker havsfjord Kroppen var trött och huvudet fullt av intryck när vi nådde den sista delen av vandringen. Vi hade pressat oss genom tuff terräng, testat oss fram i
nya vatten och fått uppleva ett fiske som verkligen kräver sin fiskare.
Senja gav oss precis det vi sökte – en utmaning, gemenskap och minnen för livet. Någonstans där, bland fjällsjöar och berg, blev det tydligt varför vi gör det här. Inte bara för fisken, utan för hela upplevelsen som kommer med den.


Se filmen här






Ett bra grundvattenankare kan revolutionera ditt fiske. Både Raptor och Talon är fantastiska verktyg när du hittat den plats du vill fiska på.
Rikta in dig på ditt mål genom att hålla din båt i exakt position och orientering, fäll sedan ner ditt ankare genom en enkel knapptryck och Raptor eller Talon håller dig på plats utan att skrämma bort fisken.
Både Talon och Raptor är en del av One-Boat Network, styr enkelt din elektronik via bluetooth eller från Humminbird ekolod.


Minn Kota Talon BT är ett elektriskt grundvattenankare för ankringsdjup ner till 4,5 meter. Smidig installation och ett teleskopisk konstruktion som ankrar vertikalt.

Minn Kota Raptor är ett smidigt grundvattenankare för ankringsdjup ner till 3 meter.
Pålitlig hydrauldrift och Active Anchoring som automatiskt känner av bottenhårdhet och justerar kraften efter behov.







HENRIK JACOBSSON HENRIK JACOBSSON & PER EGON HANSEN
Få spinnare har haft en sådan självklar plats i svenska fiskelådor som Abu Droppen. Den lilla, kompakta spinnaren som lanserades av ABU 1967 har blivit lika mycket nostalgi som pålitligt drag – en trogen följeslagare för generationer av sportfiskare.
Ett drag som många sportfiskare vuxit upp med För många, undertecknad inkluderad, är Droppen starkt förknippad med barndomens fiskeäventyr. I min fars draglådor låg de i drivor – slitna, repade och oftast försedda med en fluorescerande orange limklick som han omsorgsfullt applicerat själv.

Tvågrammaren var hans favorit, särskilt till öring och harr i de älvar och åar vi fiskade under våra sommarresor till Lappland.
En annan kär bekant var Dropfish, varianten med

en liten gummifisk, som ofta fick följa med i jakten på abborre och gädda.
Själv fick jag min första Droppen omkring 1990 – en grön, lite tyngre modell som ingick i mitt allra första haspelset. Min mor köpte det på skolavslutningsdagen på Intersport i Alingsås. Setet hette Bronco, om jag minns rätt, och kostade 299 kronor.
Droppen betraktas idag som en av ABU:s verkliga trotjänare, men dess historia sträcker sig betydligt längre tillbaka än företagets egen lansering.
När jag för en tid sedan köpte en större auktionspost på Tradera – omkring 80 äldre spinnare – fann jag en tidig version av Droppen som uppenbart tillverkats innan ABU tog över modellen. Det väckte frågan om dragets egentliga ursprung.
De uppgifter som länge cirkulerat har pekat mot att Kastafabriken i Östersund började tillverka modellen omkring 1960. Nya uppgifter tyder dock på att historien börjar ännu tidigare.
Dokumentation och samtida uppgifter pekar mot att Droppen tillverkades redan 1956–57 vid Dyrellfabriken i Ope utanför Östersund. Om uppgifterna
stämmer flyttas spinnarens ursprung flera år bakåt i tiden, vilket gör den till en ännu äldre svensk klassiker än vad många tidigare trott.
Alf Erenius – mannen bakom Droppen
Bakom konstruktionen stod Alf Erenius, som utvecklade spinnaren under namnet Kastafabriken. Själva tillverkningen utfördes av Dyrellfabriken i Ope.
Kropparna svarvades medan skedarna pressades och försågs med den karakteristiska veckade kanten. Droppen tillverkades i tre storlekar – nummer 1, 2 och 3 – samt i utförandena guld, silver och koppar.
Monteringen på försäljningskartor utfördes för hand, där spinnarna fästes med gummiband innan de skickades vidare ut till återförsäljarna.
Patentet som aldrig blev av Erenius skötte själv en stor del av försäljningen och marknadsföringen av den nya spinnaren. Efter en tid försökte han också patentera konstruktionen.
Patentansökan ledde dock till att ett engelskt företag hörde av sig och hävdade rättigheter till en liknande konstruktion. Risken för en kostsam juridisk tvist gjorde att patentplanerna övergavs och ansökan drogs tillbaka.
Om det engelska företagets anspråk verkligen var berättigade är idag svårt att avgöra, men resultatet blev att Droppen aldrig kom att skyddas genom något svenskt patent.
Vid sidan av arbetet med Droppen var Alf Erenius verksam inom sportfiskebranschen och knöt med tiden kontakter som skulle föra honom vidare till ABU i Svängsta.
Han anställdes som försäljningskonsulent och flyttade till Blekinge 1962. Efter några år inom företaget avancerade han till försäljningschef.
Någon gång under första halvan av 1960-talet köpte ABU tillverkningsrätten till Droppen direkt av Erenius. I affären ingick även de verktyg som användes vid produktionen.

När ABU senare introducerade Droppen i sitt eget sortiment var det alltså inte fråga om en ny konstruktion, utan om ett redan etablerat drag med rötter i Jämtland.
ABU:s officiella lansering kom 1967, men då hade Droppen redan flera år på nacken.
Det är oklart om modellen haft några längre produktionsuppehåll genom åren, men faktum kvarstår: den säljs fortfarande. Det är i sig ett bevis på spinnarens funktionella elegans och tidlösa de sign.
Att ett drag som började utvecklas i mitten av 1950-talet fortfarande hänger på butikskrokarna närmare 70 år senare är närmast unikt inom svensk sportfiskehistoria.
Kanske är det just enkelheten som gjort Droppen odödlig. Den fungerar – år efter år, vatten efter vat ten.
Ett kulturarv i miniformat
För många av oss är Droppen mer än bara ett fiskedrag. Den är en del av våra minnen, våra förs ta kast och våra största fiskedrömmar.
Oavsett om man håller i en nött tvågrammare från 1970-talet, en grön 90-talsmodell från barndomens haspelset eller en tidig Droppen från de första åren i Östersund, bär varje exemplar på en liten bit av svensk sportfiskehistoria.
Det är också det som gör Droppen så speciell. Den är inte bara ett framgångsrikt fiskedrag – den är ett stycke levande kulturhistoria som fortfarande fån gar fisk, precis som den gjorde när de första exem plaren lämnade verkstaden i Ope för nästan sjuttio år sedan.









Under hösten 2025 fick FishEco en inbjudan att beskåda lite av en ”världspremiär” för svenska Linders nya sportfiskesatsning, en båt som verkligen andas sportfiske, Linder Arkip 510 Catch. Det blev inte mindre intressant att åka när man i inbjudan till evenemanget angett plats Eriksberg. Området i Blekinge som är världsberömt för sitt gäddfiske!
Linder med sin egen fabrik och tillverkning i småländska Tingsryd har en både lång och framgångsrik historia av att producera båtar, faktiskt i hela 60 år. Under dessa år har man i Tingsryd designat och tillverkat flera modeller som favoriserats av sportfiskare. Många stora fiskar har fångats från tex en lätt och enkel Linder 400 och inte minst från den äldre och lite mindre modellen av Arkip.
Den här gången har man faktiskt tagit i ordentligt för att tillfredsställa oss sportfiskare, inte minst genom att engagera Claes Svartzonker Claesson som konsult genom hela processen, från ritbord till färdig produkt. Det är smart att samarbeta med riktiga proffs, Claes vet vad han vill ha och Linder har lyssnat.
Undertecknad har pratat med Claes som kört båten under hela 2025 och det är inget tal om att han är mycket nöjd med slutresultatet och säger bland annat att Linders konstruktörer verkligen varit lyhörda när det gäller just ”fiskabiliteten” när båten ritats.
Skrovets höjd är totalt 92 cm, ovan vatten 49 cm. Helt godkända mått ur sportfiskeperspektiv, inte för låg översida så vatten slår in när det går sjö men tillräckligt lågt för smidig hantering och avkrokning av fisk i vattnet. Skrovet är självlänsande och det finns även en elektrisk länspump. Översidans aluminiumprofiler är också tillräcklig breda för att man ska kunna montera skenor för diverse tillbehör som extra givare eller lite lyxigare spöhållare mm. Relingen är också förberedd för att kunna fästa ett kapell om så önskas.

Spöförvaring ala amerikansk bassbåt, toppen!
Vad är då detta för båt? Aluminium i skrovet, 2,7 mm tjockt. Lite extra roligt är att Linder garanterar att materialet i båten är upp till 60 procent återvunnet. Skrovet är 506 cm långt, bredden 220 cm och vikt utan motor 478 kilo.
Det främre kastdäcket är också generöst, här kan med lätthet två personer fiska samtidigt, kanske till och med tre om man har rutin. På amerikanskt manér finns ett stort vadderat spö/ stuvfack som går under hela fördäcket. Här kan man stuva upp till sex spön för transport eller bara förvara sina spön man inte använder för sekunden. Facket
rymmer spön upp till 250 cm eller 8 fot 2 inches. Längre spön får man dela. Hela fördäcket är också täckt med mjuk matta i grått, s.k. Cut Pile modell, en matta där garnets öglor har klippts av och med det blir den extra mjuk och smidig. Ett fäste/ hål förberett för en fiskestol finns för den som gillar det. (stolen är extra tillbehör). Det ryktas även om att det under 2026-2027 kommer att finnas en permanent måttstock, printad o klar på däcket, för att mäta fisk.
På sidorna i fördäcket finns två stora stuvfack för förvaring av diverse pinaler och som på bilden även separat batteri för elmotor.
Durken mellan för och akterdäck är gjort i ”veckad” aluminium för bästa grepp för fötterna.
Styrpulpeten är riktigt smidig med plats för både förvaring av mindre prylar, motorinstrument och ekolod/ plotter. Ett Garmin UHD 2 9 tum är förmonterat med givare, Ingår alltså. Uttag för laddning av tex telefon finns usb/usbc. En vindruta av lägre modell finns monterad på pulpeten.

Kompakt styrpulpet och låg ruta
Bakom Styrpulpeten hittar vi till slut akterdäcket. Här finns två stolar som är infällbara i däcket och med det blir en del av ett för den här storleken på båt imponerande akterdäck, eller kastdäck framför allt. Även här kan två personer fiska men kanske vill man helst ha det för sig själv, då blir det riktigt lyxigt. Under däcket finns också ett större stuvfack för bränsletank och även ankarboxar på varsin sida.

Uppfällbara stolar i aktern
Motor då, det ska ju gå undan på sjön när man fiskar tycker många. Ja, med en motor på 80 hk vilket är max toppar Arkipen strax under 40 knop (38 enligt Linder) med två personer ombord, det får anses godkänt med ett plus i kanten.
Omdöme
Man har tagit mycket av det bästa från den amerikanska standarden på sportfiskebåtar, tex bra spöförvaring med specialfack i fören och en bra matta som är både halkfri och lätt att spola av. Både för- och akterdäcket är riktigt fina att fiska
från. Ett plus är också att man inte frestats att göra så låga fribord som möjligt ala amerikansk bassbåt, de är låga men inte extremt låga.

Sidofacken i fören är generösa
Hela ”bygget” känns kvalitativt, skrovet lättplanande och båten tar sjön på ett bra sätt. Är ni flera i familjen och alla kanske inte vill fiska hela tiden är det en båt som inte skäms över sig som bad och sol båt, tvärtom.
Båtens storlek och relativt låga vikt gör den sannolikt lätt att traila och sjösätta för sportfiskaren som ofta byter vatten, här har jag dock ingen erfarenhet.
Priset är inte lågt men står sig mycket väl mot andra sportfiskebåtar i samma klass. Well done Linder!

Fören förberedd för elmotor och ekolod
Ps, på Linders hemsida kan du skapa och konfigurera din egen Arkip med diverse extrautrustning, även flera grejer för fiske och samtidigt se pris, testa här.

Förberett för stol om så önskas

Henrik Tingstedt tar första gäddan under provfisket!

Generösa utrymmen för fiske, fram och bak!

LINDER ARKIP 510 CATCH

Längd: 506 cm
Bredd: 220 cm
Rek motor: 60-80 hk
Vikt utan motor: 478 kg
Max antal personer: 3 st
Garanti: 3 år
Pris utan motor: 264 000 kr
Läs mer på Linders hemsida








Här har vi den första haspelrullen som Abu tagit fram i Beast-familjen och faktiskt den första haspeln för Abu på riktigt länge för lite tyngre fiske. Beast-familjen är välkänd sedan flera år tillbaka för sina riktigt stygga multirullar. Så, att sätta en ”beastlogga” på en produkt skapar med andra ord förväntningar.
Beasthaspeln kommer i tre storlekar, 3000, den lite ovanligare 3500 och den mest kraftfulla 4000 som vi haft på test. Utseendemässigt har man valt att hålla låg profil. Abu har ofta lite färg på sina rullar men icke så den här gången. Hela huset, rotor och stativ mm går i mörkgrått med inslag av svart för vissa partier och ett band i mörk silver kring spolen.
Precis som Shimano använder sig Abu Garcia av små egenutvecklade system när man bygger sina rullar. Hela huset, även veven, är byggt i aluminium, Abus X2-Cräftic legering vars egenskaper, förutom låg vikt, ska förhindra korrosion och vara extra stark och hållbar.
Spolbromsen man använder är också en egen produkt, Power Stack Carbon Matrix, en mycket välbeprövad broms som vi sett förut på flera av Abus rullar. Bromsen går att dra ner till 10 kilo. Lagren i rullen, totalt åtta stycken varav fyra är rostfria och tre är extra saltvattensskyddade samt ett glidlager.
Spolen är designad för långa kast såklart, även den en egenutvecklad modell, Rocket Spool Lip Design och, tack för det, av djup konstruktion på alla rullstorlekar.

Omdöme
Det här är en rulle gjord för tyngre predatorfiske, det är inget tvivel om det och det är också vad Abu kommunicerar när man marknadsför rullen.
Under 2025 tills nu har jag fångat säkert ett 50: tal gäddor med rullen. Jag har även försökt men misslyckats att fånga Vätternlax, det hade verkligen blivit spännande och utmanande för rullen om det lyckats men det blir fler försök. Till saken. Rullen är riktigt snygg, eller snarare cool i sitt mörka uttryck med inslag av svart och silver.
Två saker är extra viktiga för mig när det gäller att fiska tyngre beten med haspel. Det får inte vara för stort motstånd från rullen under invevningen men samtidigt inte för låg utväxling så att man måste öka hastigheten. Här har Abu lyckats riktigt bra, lent och fint med acceptabelt motstånd. Just 4000 modellen har utväxling 5.2:1.
Två, linuppläggningen! En spole med snett påspolad lina eller gropar och dalar av lina efter ett tags användning är det värsta jag vet. Här fungerar allt som det ska. Extra plus för att spolen är av djup modell, jag gillar att ha rejält med lina på spolen om något händer kan man alltid grunda om och ändå ha tillräckligt med huvudlina. Kastlängderna är fullt normala.
Vevknoppen i sannolikt lite mjukare gummi är rejäl, överdimensionerad med avsikt och ligger perfekt i handen. Riktigt bra.
Bromsen är rejäl och fungerar över hela registret utan hack, len o fin och med permanent klick. Tio kilo räcker gott för vårt skandinaviska fiske.
Rullen väger 315 gram med påspolad lina (vår våg), klart godkänt även här, den känns faktiskt
Gäddjakt med Beast-haspel!

riktigt lätt på spöet i förhållande till sin storlek. Nåväl, inga fel alls på rullen tänker ni? Inte mycket men något jag saknar är en spak för att frikoppla anti-reversen. Jag vill kunna veva bakåt ibland, det går inte!
Så, till slut knyter jag an till inledningen av detta test. Det finns all anledning att tro att den här första haspeln i Beast-familjen kan bära Beastnamnet med heder. Rullen är inte gratis men känns faktiskt prissatt lite i underkant. Well done Abu Garcia!
Plus
+ Snygg eller cool rulle, välj själv!
+ Riktigt bra vevknopp
+ Jämn fin slirbroms
+ Bra linuppläggning
+ Inte för tungt vid ”invevning”
+ Priset
Minus
– Går inte att "veva bakåt"

Bra linuppläggning!

Första haspelmodellen i Beast-familjen

Riktigt bra vevknopp
Antal kullager: 7+1
Linkapacitet: 0,20 flätlina 190 meter
Broms: 10 kg
Utväxling: 5.2:1
Vikt med lina: 315 gram
Rek. pris: 2 599 kr
Med våra kunders hjälp ökar vi den biologiska mångfalden i våra vatten, till exempel genom bygge av fiskvägar, utläggning av lekgrus och andra åtgärder.
Läs mer om våra projekt och bidra genom att teckna ditt elavtal på www.tranasenergi.se.

Läs mer om våra elavtal

I mer än ett sekel har Sommens storvuxna öringar haft svårt att nå sina lekplatser på grund av mänskliga hinder. Nu är arten på väg tillbaka i regionens vattendrag. I Svartån och Bulsjöån har vandringsvägar öppnats och livsmiljöer återskapats – och efter hundra års väntan kan öringen åter nå historiska lek- och uppväxtmiljöer.
Sommens storöringar
I sjön Sommen, belägen på gränsen mellan Östergötland och Småland, finns ett särskilt anmärkningsvärt öringbestånd. Sommen är en djup och klar sjö (maxdjup ca 53 m) med hög vattenkvalitet, vilket har bidragit till en rik biologisk mångfald – där öring och röding sticker ut som särskilt intressanta arter. Sommenöringen är känd för att bli storvuxen; genom åren har flera exemplar över tio kg fångats i sjön.
– I Sommen finns det två olika lekstrategier representerade: en del öringar vandrar uppströms från Sommen för att leka i tillflöden, medan andra tillhör ett unikt nedströmslekande bestånd, berättar Magnus Lundberg, projektledare på Tranås Energi.
Det sistnämnda beståndet – nedströmslekande storöring – är mycket ovanligt och söder om Dalälven finns idag bara några få sådana kvar i Sverige.

Se filmen där Magnus Lundberg från Tranås Energi berättar om öringens starka comeback!
Se filmen här
Trots sin vida spridning i diversifierade livsmiljöer följer öringen en likartad livscykel var den än lever. Leken sker på hösten i strömmande väl syresatta vattendrag över grus- eller stenbottnar. Honan gräver en grop i gruset där hon lägger sina romkorn som hanen befruktar. De unga fiskarna stannar vanligtvis ett par år i vattendraget där de kläckts. Därefter sker den stora förflyttningen: öringarna genomgår en fysiologisk omställning och vandrar ut som smolt till antingen en sjö eller havet för att växa upp. I några vatten blir öringen kvar inom sitt uppväxtområde hela livet.
– Havsöringar och vissa stammar av sjölevande öring kan som vuxna bli uppemot en meter långa, medan ”bäcköringar” som stannar kvar i det lilla vattendraget sällan blir mer än 20 till 30 centimeter, avslöjar Magnus.
När öringen når könsmognad vandrar den tillbaka till det vattendrag där den en gång föddes för att leka. Denna procedur upprepas flera gånger under öringens livstid. Vandringsinstinkten är stark och förutsätter att det finns fria vandringsvägar. Men under 1900-talet början byggdes dammar och många vattendrag rensades för vattenkraft och flottning – i samma veva gick livsviktiga miljöer för öringen förlorade. Under de senaste tjugo åren har Tranås Energi öppnat upp vandringsvägar och återskapat lek- och uppväxtområden, så att öringen åter kan nå sina forna miljöer.
Svartån, rinner genom Tranås och är ett av de vatten där öringen gör comeback. Ån har historiskt varit en livsnerv för både människor och djur i trakten, men likt många andra strömmande vatten har den påverkats av kraftverksdammar och andra ingrepp över tid. Sedan början av tvåtusentalet

Öringens anpassningsförmåga är ut över det vanliga. På bilden syns en rejäl öring stiga upp i ett mindre vattendrag för att leka.

Öringen (Salmo trutta) förekommer i flera skepnader, trots att det är samma art. Illustrationen överst visar en blank havsöring, vars ljusa färg ger ett effektivt kamouflage i havet. Den nedre brunöringen är mörkare och mönstrad för ett liv i sötvattensmiljöer.
ansvarar Tranås Energi för den del av Svartån som flyter genom Tranås stad hela vägen uppströms den numera utrivna dammen i Vriggebo.
Arbetet i Svartån kombinerar modern teknik med traditionell biotopvård. En central del har varit att bygga faunapassager, så kallade fiskvägar vid de dammar och kraftverk som tidigare hindrat fiskens vandring. Fiskvägarna gör det möjligt för öringen att passera hinder och åter nå sina naturliga lekoch uppväxtområden uppströms i vattensystemet. Parallellt med detta har åns habitat förbättrats: strömsträckor har restaurerats genom utläggning av lekgrus och stenblock vilket skapar gömställen och ökar syrehalten i vattensystemet. Magnus flikar in:
– Vi har satsat på att bygga faunapassager vid våra kraftverk och dammar samt att återställa strömmande partier för lek och uppväxt. Ett bra exempel är faunapassagen i Åsvallehult. Idag kan öringen leka och växa upp högre upp i ån, men även inne i själva faunapassagen.
För att följa upp åtgärderna används både undervattenskameror och årliga elfisken (inventeringsfiske med svagström). Med kamerorna kan man i realtid observera fisk som vandrar upp eller ned, och med elfiske går det att inventera tätheten av ungfisk på olika sträckor över tid.
– Resultaten hittills är mycket lovande. Öringen, som tidigare bara lekte i de nedersta delarna av Svartån, har spridit sig längre upp i systemet. Efter arton års arbete i ån fångas det idag öring över en mil uppströms mot vad det gjordes tidigare, avslöjar Magnus.
Öringen är en av målarterna för Tranås Energis arbete med att öppna upp och återställa Svartån och Bulsjöån. Idag har öringen återetablerat sig i systemet och kan efter hundra års väntan nå historiska lek- och uppväxtmiljöer


1. Biotoprestaurering för öring i Bulsjöån. 2. Lockvattenflöde för att dra in öring i omlöpet. 3. Forsande sträckor med sten och lekgrus. 4. Fiskkamera och övervakningsstation. 5. Uppväxtmiljöer för ungfisk. 6. Lekgrusbankar. 7. Utlopp för vidare vandring mot Lägernsjöarna. 8. Bevarat kulturminne.
Fria vandringsvägar efter hundra år
Parallellt med insatserna i Svartån har Tranås Energi med samarbetspartner även fokuserat på Bulsjöån med öringen som målart, ett vattendrag som förbinder Sommen med sjöarna Östra och Västra Lägern.
Hösten 2025 stod den sista fiskvägen vid Oppeby kvarn färdig vilket idag resulterar i att öringen numera kan vandra hela vägen från Sommen till Lägern-sjöarna
– Framstegen i Bulsjöån syns tydligt då lekande öring observerats i båda faunapassagerna i Vis-
skvarn och Forsnäs. Dominoeffekten är tydlig när man öppnar upp vattensystemet igen och öringen tar sig an leklokaler högre och högre upp i systemet, berättar Magnus
Tranås Energis arbete i Svartån och Bulsjöån visar på möjligheterna att kombinera hållbar energiproduktion med naturvård. Genom att bygga fiskvägar vid kraftverken och aktivt delta i fiskevårdsprojekt har inte bara öringstammen stärkts, utan hela ekosystemet i ån har börjat återhämta sig .
Öringen i världen
Öringen (Salmo trutta), är en laxartad fisk med anmärkningsvärd spridning. Dess naturliga utbredning sträcker sig från norra och nordvästra Europa (inklusive Island och Brittiska öarna) över till västra Asien.
Arten har dessutom introducerats av människan till många andra delar av världen, bland annat Nord- och Sydamerika, delar av Afrika samt Australien och Nya Zeeland .
I Sverige förekommer öringen i princip i hela landet – från våra kuster till höga fjällvatten, med undantag för de allra högst belägna fjällsjöarna.
Öringen trivs i både sötvatten och i havsmiljö och kan etablera sig i allt från små bäckar till stora sjöar och kustområden.
– Vi vill vara en del av lösningen och bidra till hela den biologiska mångfalden i de vattensystem där vi utvinner energi, summerar Magnus Lundberg.
1966 - 2026

”Den är magiskt jäkla bra helt enkelt.
Hur som, är båten och de 80 hk en match in heaven”
Utvecklad för – och med – sportfiskaren. En kompromisslös – bred och kraftfull båt för de mest hängivna. Den främre fiskeplattformen har tre generösa stuvfack – varav ett 250 cm långt spöfack i mitten och ett fördäck förberett för montering av elmotor. I aktern finns två uppfällbara stolar med stuvfack och plats för batterier, bränsletank och ankarboxar. Totalt 9 stuvfack.
Reling med spår för enkel montering av tillbehör och kapell. De stora däcksytorna är inklädda i grå cut pile matta. Självläns och länspump är standard.

Rekommenenderad motorstyrka –60 till 80 hk. Med en 80-hästars och två fullvuxna fiskare når du 37 knop. Pris med motor 80 hk från 399 900 kronor.
Svartzonker Comfort,

Dags för ett spö från Svartzonker! Genom åren har det blivit en hel del tester av Svartzonkers produkter och den här gången har nya gäddpåken ”Comfort” från the Force serien fått följa med under vårens gäddbataljer.
Design och teknik
Det här är ett spö som visuellt sticker ut, antingen gillar man det eller så gör man det inte. Merparten av klingan är svart och blanklackerad, även lindningarna. Den nedre delen framför rullen och hela den exponerade delen av klingan mellan rulle och butt går i tonad lila, mer om detta i omdömet.
Svartzonker har satsat på en mix av 30 och 36 ton grafit. Alla handtag är gjorda av kork.
Ringarna kommer från Fuji, K-guides stabila och i rostfritt stål med alconite/ keramiska inserts, totalt 10 st inkl toppögla och alla tvåfotade som det ska vara på ett gäddspö, enfotade ringar på gäddspön är en styggelse! Även rullfästet i kolfiber kommer från Fuji och är av hög kvalitet.
Spöet är tvådelat på mitten med klassiska ”hona/ hane” holkar. Handtagen bakom och framför rullen är gjorda i svart, heldragen, foam. Ja! Det finns en liten klassisk enkel krokhållare.
Omdöme
Jag börjar med utseendet. Det må tilltala vissa och vissa inte men! En intressant aspekt. När jag fiskar, själv eller i sällskap blir det alltid en massa spön i båten, till slut lite rörigt och man får rodda lite för att få fram just det spö man söker. Så brukar det vara även för tävlingsfiskare och eller andra spönördar. Det här spöet hittar du alltid i högen med andra spön. Det sticker ut, så är det med det.

JAN OLSSON JAN OLSSON, ANNA BERG

Svartzonkers spön har ofta s.k. parabolisk aktion. Det vill säga motsatsen till spön med topp-aktion.
Så upplever jag även det här spöet men med en antydan till mer ”krispighet” eller ”rapphet” än Svartzonkers tidigare spön för lite tyngre gäddfiske. Claes ”Svartzonker” Claesson säger själv att dom jobbat hårt för att få till vad dom tycker är den perfekta paraboliska aktionen. Det som också utmärker spöet är förmågan att ladda för långa kast och kraften som finns ända ner i bottendelen när man belastar det med större fisk. Vikten på spöet, på vår våg, ligger på 206 gram. Det får betraktas som lätt i förhållande till längden.
Enligt mig är det här ett långt spö, 8,6 fot, sett utifrån dagens rådande spöutbud på marknaden. Främst har jag fiskat gummibeten och tailar på lite djupare vatten. Det är här det kommer till sin rätt, klassningen 30-140 gram stämmer bra, går att belasta liiite till om man vill.
Som jag sagt om många andra spön, det går att tex vev-jerka men helst ska man använda andra spön och kortare spön för det.
Enkel krokhållare finns, handtag framför rullen finns, två saker ett gäddspö inte får sakna.
Så, ett bra spö med sköna egenskaper för lite tyngre gäddfisket och, som vanligt med Svartzonkers spön, inte överprisat utan tvärtom, till riktigt bra pris!
Plus
+ Långa kast
+ Härligt kraftfull aktion
+ Krokhållare finns
+ Handtag framför rullen finns
+ Färgsättning, eller inte!
Minus
– Lite för kort främre handtag
– Färgsättning, eller inte!


Bakhandtag med skyddande butt!


Handtag framför rullen, bra där!

Alla handtag i kork

Tvådelat på mitten.
Svartzoner Force series "comfort" 8'6" 30-140 gram
Tillverkare: Svartzonker
Längd: 8´6´´, 259 cm
Angiven kastvikt: 30-140 gram
Antal ringar: 10 st. inkl topp
Vikt: 206 gram
Material handtag: Kork
Sektioner: Två, delat vid handtaget
Rek pris: 1 699 kr

Välkommen till Mörrumsån, ett av Sveriges mest kända lax- och havsöringsvatten. Kanske är det för att man dragit upp bjässar här sedan år 1231, men också för att ån och naturen är sagolikt vacker.
Det finns gott om fiskehistorier härifrån och nu tycker vi det är dags att du kommer hit och skapar din egen fiskehistoria för kommande generationer.
Vi har allt du behöver. Tveka inte att höra av dig till oss, vi gör allt för att du ska trivas när du besöker Mörrumsån.
• Kurser för alla – nybörjare, kastteknik, slipa kastformen m.m.
• Uthyrning av utrustning
• Guidningar efter dina önskemål
• Konferensmöjligheter
• Utställning med akvarium
• Vandringsleder


Här finns också bemannad reception, logi, restaurang och fiskeshop.
Välkommen hälsar personalen
på Mörrums Kronolaxfiske




TOBIAS FRÄNSTAM
Det blev en gädda nästan direkt när vi kom fram, men sedan dog fisket ut i viken. Min kompis Henrik nöter tålmodigt vidare med samma jigg som fungerat så många gånger tidigare, medan jag fortsätter gräva djupare i betesboxen.
Varken tailbeten eller offsetriggade jiggar, fiskade tätt intill vassen, lockar några gäddor till hugg.
Men så fort jag byter till ett ledat swimbait får jag tre kontakter på lika många kast. Lika snabbt som betet blomstrat dör det ut igen. En stund senare monterar Henrik en spinnarsked framför jiggen och upplever ett liknande scenario — två landade gäddor tätt efter varandra.
Ju mer jag fiskat, desto mer har jag funderat över hur saker egentligen hänger ihop. En av de viktigaste erfarenheterna jag bär med mig är att vi sportfiskare ofta är ganska bra på att identifiera var fisken står för stunden, men samtidigt underskattar vikten av hur vi fiskar efter den.
Gäddor, abborrar, gösar — egentligen all fisk — har ett minst sagt svajigt humör. På bara några minuter kan temperamentet förändras beroende på om solen går i moln eller plötsligt bryter igenom ytan. Mellan olika dagar kan skillnaden i aktivitet vara enorm beroende på vattenstånd, väder och vind. Och ser man till årets säsonger blir variationerna ännu tydligare: från perioder då sjöns fiskar verkar fullständigt apatiska i månader till tillfällen då det känns som att fisken är aktiv dygnet runt.

Beten och utrustning kopplade till olika metoder får ofta utstå den klassiska kritiken att ”det inte är grejerna som fångar fisken, utan fiskaren”. Det är ett påstående jag i stora drag håller med om. Skillnaden är bara att jag ser varje betestyp som ett eget verktyg i en större verktygslåda.
Till slut satte jag upp en ännu större utmaning: att fånga minst en tiokilosgädda på varje betestyp — utan att någon fisk fick komma från samma vatten. Min tanke var enkel: först när jag lyckats fånga en ”tia” på en viss betestyp hade jag verkligen lärt mig att använda den fullt ut.
Sammantaget är det förstås utmanande förutsättningar för en sportfiskare. Men om allt förändras hela tiden — vad kan man egentligen göra åt det?
En självklar del är att variera sina beten.
Det räcker nämligen inte att plocka upp ett skeddrag eller en vobbler och börja kasta. Om man inte förstår betets styrkor, svagheter och användningsområde kommer man också få betydligt sämre resultat med det.
Tidigt under mina år som gäddfiskare formulerade jag därför ett personligt mål. Först ville jag fånga en gädda över tio kilo. Sedan ville jag fånga stora gäddor under hela året och i olika typer av vatten.
Vobblern var först ut — en långsamt invevad Conrad i en skärgårdsvik en aprilkväll. Nästa fisk kom på ett stort träjerkbait längs en strategisk djupvass i en klarvattensjö hösten därpå. Tailgäddan fångades under vintern i ett grumligt bakvatten i en älv. Spinnartian högg i en strömsatt älvkrök precis när naten skjutit sina första blad.
Spinnflugegäddan tog jag i en grund
mellanskärgårdsmar i Stockholms skärgård lagom till lövsprickningen, medan min första jiggtia föll för
en jigg fiskad under ett strömmingsstim i ett djupt sund utanför Östhammar i slutet av maj. Listan kan numera göras lång. Från de ursprungliga betestyperna har jag idag lyckats fånga gäddor över tio kilo på nästan samtliga. Det har varit ett roligt mål — ett sätt att ständigt utmana mig själv och fortsätta lära mig mer. Och i takt med att erfarenheten vuxit har jag allt mer börjat se betena som just verktyg snarare än trender.
Här är några av de kategorier jag använder mest — och när, hur och varför jag tycker att de fiskar som bäst.
Ett skeddrag påminner, precis som namnet antyder, om en sked och är oftast tillverkat av metall. Skeddrag för gädda är vanligtvis breda i formen och simmar med en vaggande, något slingrande gång.
Många ser skeddraget som ett enkelt nybörjarbete, men det är långt ifrån en betestyp som ens den mest rutinerade gäddfiskaren bör underskatta. Tvärtom är det ett av de mest lättfiskade och samtidigt effektiva betena som finns.
En stor styrka är nämligen att skeddraget fiskar nästan på autopilot. Det räcker ofta att kasta ut och veva hem i jämn takt. Betets inbyggda, oregelbundna gång skapar liv av sig själv, och eftersom de flesta skeddrag dessutom inte är särskilt känsliga för fart fungerar de utmärkt även vid driftfiske från båt.
Personligen tycker jag att skeddraget är som bäst under årets varmare period — från tiden efter leken och fram till dess att höstens vegetation börjar vissna ned.
Det finns heller ingen anledning att krångla till det när det gäller denna betestyp. Skeddraget behöver varken vara särskilt stort eller ha någon avancerad färgsättning. Det räcker långt att ha några få välbeprövade klassiker i lådan, som exempelvis ABU Garcias Atom, och sedan ge betet det viktigaste av allt: tid i vattnet.



Vobblern är kanske det mest klassiska gäddbete som finns. Till skillnad från jerkbaitet har den en tydlig egen gång, skapad av en sked framtill som får betet att vobbla och rulla genom vattnet vid invevning. Formen varierar från kort och kraftig till lång och smal beroende på vilket byte betet ska efterlikna och på vilket djup det är tänkt att fiskas. Det som gör vobblern så användbar är dess mångsidighet. En vobbler kan trollas, kastas, vevas hem långsamt över gräsflak eller fiskas djupt längs branter och djupkanter.

Från att vobblern till en början var mitt huvudbete för nästan allt gäddfiske har den idag istället blivit ett bete jag främst använder i två specifika situationer.
Den första är när jag snabbt vill fiska av större områden, exempelvis vid driftfiske, men samtidigt behålla kontroll över både djupgående och presentation. Betets jämna och rytmiska gång gör det nämligen förlåtande att fiska med. Även om tempot råkar bli något för högt eller lågt fortsätter vobblern oftast att arbeta på ett trovärdigt sätt.
Den andra situationen där jag tycker att vobblern verkligen briljerar är under årets kallaste förhållanden, när gäddan blir köldstel och försiktig
— exempelvis tidigt på våren. Genom att använda en vobbler som är så nära svävande som möjligt kan man fiska hem betet extremt långsamt i korta etapper, uppblandat med långa spinnstopp. Jämfört med många moderna betestyper, som ofta har aggressiv gång eller stora böljande jiggsvansar, är det lätt att tro att även vobblern måste skapa mycket rörelse i vattnet för att vara effektiv.
Men ofta är det precis tvärtom.
Det subtila, försiktiga och nästan svävande uttrycket verkar många gånger vara exakt det som krävs för att lura en trög och misstänksam vårgädda till hugg.


Jerkbaits är beten med liten eller nästan ingen egen gång. Istället är det du som fiskare som skapar den irrationella och oemotståndliga rörelsen genom att knycka hem betet genom vattnet. Formen kan variera kraftigt, men många jerkbaits är långsmala och saknar den sked framtill som är vanlig på mer traditionella vobblers.
Det bästa med jerkbaitfiske är, enligt mig, möjligheten att erbjuda gäddan ett till synes enkelt byte — samtidigt som betet hela tiden signalerar att chansen snart kan vara förbi.
En inaktiv gädda som står parkerad i stubbvass, intill stenblock eller inne i en tät natebädd är kanske egentligen inte ute efter att jaga. Men gång på gång triggas den när jerkbaitet stannar upp mitt i synfältet, för att i nästa ögonblick slingra iväg i en kort knyck och sedan åter frysa till med bredsidan exponerad mot gäddans gap.
Det är också i just sådana situationer jag tycker att jerkbaitet kommer allra mest till sin rätt: när du tror dig veta exakt var gäddan står, men behöver ett bete som verkligen kan övertyga den att hugga. Det kan handla om en gädda som parkerat under ett bytesfiskstim i kanten av ett djuphål, i toppen av en vassudde där betesfisken passerar tätt förbi eller runt den steniga toppen på en friliggande grynna.
Med ett kortare spö och flätlina blir jerkbaitet ett mycket precist verktyg. Visst kan det användas för att täcka mycket vatten, men dess verkliga styrka ligger i möjligheten till kirurgisk presentation när du väl förstått vilken typ av miljö gäddan söker sig till.

Spinnflugan är en märklig skapelse — och idag dessutom svår att hitta i någon riktigt genomtänkt form direkt i butik. Därför bygger jag oftast mina egna.
Grunden består vanligtvis av en cirka 20 centimeter lång och relativt grov ståltråd med öglor för tafs och krok i vardera ände. Därefter lindar jag remsor av disktrasa längs kroppen för att skapa lite extra vikt och kastbarhet. Hela konstruktionen dressas sedan med olika remsor av kanin, hare eller opossum som ger betet dess levande och pulserande rörelse i vattnet.
Egentligen liknar spinnflugan nästan ingenting naturligt som finns i gäddans miljö — möjligen en manet. Trots det är det ett bete som gäddor ibland
kan reagera fullständigt ursinnigt på.Som bäst tycker jag att spinnflugan fiskar under riktigt kalla förhållanden, exempelvis mitt i vintern eller under det allra tidigaste vårfisket. Då kan betet tas hem i ett extremt långsamt tempo utan att förlora sin livliga rörelse.
De köldstela gäddorna kommer ofta långsamt glidande bakom betet innan de till slut suger i sig det under ett långt spinnstopp. Huggen känns sällan hårda eller tydliga. Istället handlar det ofta om försiktiga slackhugg, vilket gör att man hela tiden måste fiska med full koncentration och ständig kontakt med betet.
Betets största nackdel är samtidigt tydlig: spinnflugan fastnar ofta djupt i gäddans mun, och krokarna har en tendens att hamna kring gälarna. Det gör att försiktig hantering och genomtänkt krokval blir extra viktigt vid denna typ av fiske.



Tailbetet ser jag som en bredare och mer mångsidig vidareutveckling av spinnflugan. Betet har i grunden mer egen rörelse och liv i vattnet, samtidigt som det är betydligt mer formbart tack vare möjligheten att variera olika jiggstjärtar i nästan oändlighet.
Genom att byta tail kan man snabbt förändra hela betets uttryck — från subtilt och svävande till kraftigt pulserande och aggressivt. Det gör tailbetet till ett av de mest anpassningsbara gäddbeten som finns.
Personligen använder jag tailbeten framför allt när jag vill fiska långsamt men ändå skapa en tydlig silhuett och mycket rörelse i vattnet. Kombinationen av den pulserande kroppen och den arbetande tailen gör att betet ofta kan trigga gäddor även under dagar när de verkar svårövertalade.
Samtidigt är det ett förhållandevis enkelt bete att fiska med. Ofta räcker det att kasta ut, låta betet sjunka till rätt djup och sedan veva hem det i lugn takt med korta pauser eller små tempoväxlingar. Mitt eget personbästa på gädda — en fisk på 16,4 kilo — fångades faktiskt på just ett tailbete. Gäddan högg i ett strömmande bakvatten när jag stod och fiskade från land på absolut enklast möjliga sätt.
Det är kanske också det jag uppskattar mest med tailbetet: att det, trots all utveckling och alla moderna varianter, fortfarande är ett bete där det ibland räcker med rätt plats, rätt tempo och tålamod för att något riktigt stort ska kunna hända. Mitt bästa tips vad det gäller denna betestyp är
att alltid välja detta bete när du tror att du är på rätt plats men inte lyckas få gäddan att reagera. Kasta då om och om igen på samma fläck och nöt ut gäddan, inget verkar kunna få en stor gädda så intresserad som när en tail i långsamt tempo passerar förbi gång på gång.
Jiggar är beten tillverkade av mjukt gummi och finns i en närmast oändlig variation av färger, former och storlekar. De säljs både som färdigriggade beten och som separata kroppar och krokar, vilket ger stora möjligheter att själv anpassa presentationen efter situationen.
Just möjligheten att rigga betet precis som man vill är, enligt mig, en av jiggens största styrkor. Genom att variera skalle, kroktyp och vikt kan man enkelt anpassa fisket efter både djup, vegetation och hur aktiv fisken är för stunden.
Med rätt vikt på jiggen går det utan problem att fiska effektivt på tio meters djup eller ännu djupare — exempelvis när man vill få ned betet under ett bytesfiskstim under senhösten eller till botten av en djup hölja i en älvkrök. Det gör jiggen till ett av de mest användbara betena för riktat djupfiske efter större gädda.
I vissa vatten står dessutom de riktigt stora gäddorna ofta något djupare, särskilt under sommarhalvåret när ytvattnet blir varmare. Det jag framför allt uppskattar med jiggfiske är känslan av kontroll. Man kan fiska betet extremt metodiskt — studsa det längs botten, veva hem det jämnt genom frivattnet eller låta det sväva precis ovanför ekolodade fiskar.
Och just för denna betestyp är det ofta precisionen som gör hela skillnaden.
Två till synes snarlika jiggar kan fiska helt olika beroende på hur de är riggade. En viss jiggskalle kan ge exakt rätt balans, medan en rasselkammare i tailen plötsligt kan få en trög gädda att attackera ett bete som den bara sekunder tidigare ignorerat. Experimentera — och experimentera mer än du tror behövs. I längden lönar det sig nästan alltid.



Realistiska swimbaits är beten som i hög grad försöker efterlikna riktiga bytesfiskar, både i form, färg och rörelsemönster. De är ofta segmenterade i flera leder, vilket ger en naturlig, flytande gång genom vattnet där hela kroppen arbetar i en mjuk S-form vid invevning.
Det som skiljer swimbaits från många andra betestyper är just graden av realism. Där jerkbaits och jiggar ofta handlar om att trigga reaktion, bygger swimbaits på igenkänning. Gäddan ska helt enkelt uppfatta betet som ett faktiskt byte — en fisk som beter sig “rätt”.
Det finns både sjunkande, svävande och flytande modeller, vilket gör att man kan anpassa fisket efter allt från grunt vassfiske till djupare pelagiska situationer. Särskilt de större modellerna används ofta för att selektera fram riktigt stora gäddor, då storlek och silhuett i sig är en viktig trigger.
Jag använder realistiska swimbaits framför allt när jag vill fiska mer metodiskt i vatten där jag vet att det simmar rätt gädda. En stor och erfaren gädda som inte låter sig luras på annat än vad som kan uppfattas som äkta föda. Långsam invevning, tempoväxlingar och korta stopp. Det är nästan alltid under de där pauserna, när betet nästan “tappar balansen”, som huggen kommer.
Samtidigt är det ett bete som kräver lite mer tålamod. Stora swimbaits är tunga att kasta och sällan de mest effektiva betena för att snabbt täcka vatten.


Desto varmare vattentemperaturen blir, desto mer anser jag att ljud och tryckvågor spelar roll i gäddfisket jämfört med rena visuella stimuli. Och få beten gör detta bättre än just spinnaren. Det är också därför jag tycker att den här betestypen kommer till sin rätt framför allt under årets varma hälft.
Vilken typ av spinnare man bör välja beror mycket på miljön. Spinnerbaitet, med sin karakteristiska galge framtill, är ett självklart val i tätare miljöer — kring stubbvass, natebälten och snåriga strandkanter där betet måste kunna passera utan att fastna.
Bucktailspinnaren, med sin mer voluminösa och pulserande profil, passar bättre i öppnare vatten där den får utrymme att verkligen arbeta fritt och skapa silhuett och vibrationer utan hinder.
Den viktigaste aspekten för båda typerna är dock bladen. De måste ha rätt form och inte vara för stora. Gäddan verkar ofta vara väldigt nyfiken på den här typen av vibrationer, men tappar snabbt intresset om trycket blir för kraftigt eller onaturligt.
När det gäller färg föredrar jag generellt de mörkare varianterna — svart, brunt eller naturtoner. Eftersom spinnaren i sig redan skapar så mycket ljud, rörelse och vibrationer behöver den sällan “hjälpas på” visuellt. I vissa fall upplever jag snarare att alltför skrikiga färger kan göra att gäddan blir mer misstänksam än intresserad.




Ytbeten är kanske den mest visuellt spektakulära betestypen inom gäddfisket. De fiskas precis vid eller strax under ytan och skapar ofta ljud, rörelse och tryckvågor som gör att de sticker ut långt mer än många andra beten.

Det kan handla om allt från klassiska walk-thedog-beten som slingrar sig fram i sidled, till propellerbeten som skvätter och skapar tydliga ytvågor, eller grodimitationsbeten som kan fiskas rakt över tät vegetation där andra beten fastnar. Det som gör ytbeten så speciella är att de inte bara fiskar på synlighet, utan på hela upplevelsen i ytan. Ljudet, plasket, vibrationerna och den tydliga silhuetten gör att gäddan ofta reagerar instinktivt — ibland nästan överdrivet aggressivt. Döm dock inte ut ytbeten som ett rent “snipbete” eller något man bara tar fram vid barnfiske. I rätt miljö är det tvärtom ett av de mest effektiva storbetena som finns.
I karga fjällvatten, där gäddan ofta ställer sig mycket grunt för att utnyttja den snabbare metabolismen i de annars kalla vattnen, kan ytbeten vara direkt avgörande. Likaså i grunda strömmiljöer, som forssträckor mellan sel, där gäddan sommartid ofta positionerar sig för att utnyttja det rika insektslivet och de betesfiskar som följer efter.
I sådana miljöer blir ytbetet inte bara effektivt för att det undviker bottenkontakt, utan också för att det är extremt lätt för gäddan att lokalisera. Den är redan inställd på att leta efter rörelser i ytan — fiskar som trycker upp mot ytfilmen eller rör sig ytligt i strömmen.



Gös- och abborrspö


Det är lite roligt att vi har allt fler varumärken med svensk prägel. Ett av dessa är BIOS varumärke IFISH där det finns allt från små pirkar till gäddbeten till isfisketält till hela spöserier! Nu släpper man en helt ny spöserie IFISH Adventure. Adventure består av tre olika modeller, 205 cm 5-17 gram, 235 cm 7-32 samt 260 cm 7-32 gram. Speciellt framtagna för gös, abborre och havsöringsfiske. Alla spön är designade av BIOS egna Per Westerlund och Gabriel Elfström. Vi har testat ett av dessa under förra hösten och innevarande vår.
Design och teknik
Klingan i mörkgrått har den råa olackade ”looken”, man kan tydligt känna de lindade fibrerna med fingrarna, klingan är byggd i 40 ton grafit enligt en teknik som kallas Powerflex Tec. En speciell metod för att bygga starka och lätta spön, mer får vi inte veta. Sista delen av klingan mot rullen sticker av i en roströd/ kopparaktig färg och alla lindningar är kolsvarta.
Rullfästet från Gaho är av screw down modell, i kolfiber, skruven dock i aluminium och har ett skönt klick när man skruvar fast rullen. Fästet är klätt med foam på översidan. Värt att notera är det ”Monocoque” liknande bakhandtaget, riktigt snyggt.
Ringarna, 8 stycken inkl. toppögla kommer från Seaguide med keramiska inserts. Krokhållare finns inte!
Omdöme
Just det här spöet vi har på test har IFISH tänkt för gösfiske och lite tyngre abborrfiske. Där har dom tänkt rätt. Jag har landat flera lite bättre abborrar under testet men framförallt har jag fiskat gös, tidig

höst och under denna vår innan lek. IFISH klassar detta spö som ML, moderate light. Det stämmer väl, kanske lite i underkant. Klingan är absolut känslig men inte extremt känslig, det här är inget finesse-spö. Något jag uppskattar är att man inte byggt in en ryggrad av absolut stål i den nedre delen av klingan utan istället byggt klingan så den jobbar mer progressivt och följsamt vid belastning. Det är en fröjd och riktigt roligt att drilla stånkande stygga gösar med. Ett plus är handtaget som är ovanligt skönt att hålla en hel fiskedag.
Kastlängderna är fullt acceptabla, spöet laddar bra, det går att ta i. Spöet får anses vara lätt för 235 cm, det väger 119 gram, vägt på vår egen våg Spöet är klassat upp till 32 gram, jag har inte fiskat tyngre än drygt 20 gram. Det fungerar utmärkt men jag är ganska övertygad om att 32 gram är absolut max vad spöet klarar för att fiska effektivt
Till slut! Ett kompetent, lite läckert utseendemässigt spö för kanske framför allt jiggfiske efter gös, till helt rätt pris måste tilläggas.
Plus
+ Känsligt
+ Lätt
+ Progressiv aktion
+ Snygg diskret design
+ Skönt handtag
Minus
– Ingen krokhållare
Seaguideringar av bra kvalitet


Bakre handtag ”Monocoque” style!
Intressant rullfäste med klick-lås.



En flott gös på IFISH Adventure!

IFISH Adventure 235 cm 7-32 gram
Tillverkare: BIOS / IFISH
Längd: 7´7´´, 235 cm
Vikt: 119 gram
Antal delar: Två, delat vid handtaget
Angiven kastvikt: 7–32 gram
Material handtag: EVA-foam
Rek. pris: 1 299 kr


HANS HELLBERG
Våra Fiskevatten har frågat ett tiotal fiskeprofiler hur de ser på sportfifiske och vad de prioriterar när de väljer fiskevatten och fiskevårdsområden.
Fiskeprofilerna fiskar helst i väl förvaltade vatten och uppskattar aktiva och kunniga fiskevårdsområden.
Att det finns stor fisk, ramp och bra parkeringsmöjligheter är nummer ett för många sportfiskeprofiler eftersom de oftast fiskar med båt. Men även god förvaltning, relevanta, strikta och tydliga regler och hållbart fiske kommer högt upp på listan när profilerna väljer fiskevatten.
Samtliga tillfrågade fiskar huvudsakligen från egen båt. Det är därför kanske inte konstigt att de i första hand prioriterar att det finns en bra ramp där de kan lägga i sin båt samt bra parkeringsmöjligheter när de väljer var de ska fiska.
– På de flesta ställen fungerar det bra att få i båten men på många ställen är det låsta bommar så man inte kommer ned, säger Claes Claesson, mer känd under namnet Svartzonker.
Henrik Sandahl anser att fiskevårdsområdena på iFiske eller på sina hemsidor behöver bli bättre på att informera om huruvida det finns båtramp och markera ut på karta hur man hittar dit.
– Att det finns båtramp är centralt när jag planerar mina fiskeresor. Men oftast måste man försöka få tag i någon kontaktperson för att få besked om man kan sjösätta eller inte, säger han.
Samtliga framhåller också vikten av att det ska vara lätt att lösa fiskekort och uppskattar att allt fler fiskevårdsområden och fiskeklubbar numera säljer fiskekort via iFiske.
Otydliga regler ett problem
Fiskeprofilerna framhåller också vikten av att
området förvaltas väl och att det finns relevanta, tydliga och gärna strikta regler som garanterar ett hållbart fiske.
– På många håll är reglerna otydliga och ger utrymme för tolkningar så att man tvingas gissa vad som gäller, är en allmän uppfattning.
Anders Hed påpekar att det inte räcker att ha information om fiskereglerna på några skyltar utmed vattnet.
– Texten på skyltarna är inte sällan så solblekt att den inte går att läsa. Information om vad som gäller måste finnas på hemsidan eller i appen, i dag har väl alla en smart telefon.
Låga fiskekortpriser
Nästan samtliga tillfrågade anser att fiskekortpriserna i dag är låga, till och med för låga.
– Ja, det är fruktansvärt billigt att fiska i Sverige, säger Fiske-Lars Norberg. Utländska gäster som besöker mina hemmavatten i Åsele säger att det är löjligt billigt.
Dan-Olov ”Lollo” Englund fyller i: – Det finns dagkort som kostar 50–60 kronor. Många sportfiskare har båtar för mellan en halv och en miljon och kan utan problem betala åtminstone 150 kronor per dag. Även för den som fiskar 100 dagar per år blir det inga pengar, säger han.
Huruvida man bör få använda livegivare för att hitta och fånga de största individerna är en kontroversiell fråga. De flesta tillfrågade har förståelse för de fiskevårdsområden som förbjuder metoden för att skydda de största individerna, medan andra anser att även nätläggning eller alltför duktiga fiskare som fiskar för ofta kan orsaka samma skador på bestånden.
Samtliga profiler tycker att tillsynen verkar eftersatt på de flesta håll och efterlyser ökad tillsyn som ett måste för att garantera att regler efterföljs.
Fönsteruttag, med mini- och maximimått, måste vara en självklart liksom begränsningar av hur många fiskar man får ta med sig hem. I dag finns huvudsakligen fångstbegränsningar för ädelfisk och gös, men borde utökas till att även gälla för abborre och gädda.
Fredningsområden under och i anslutning till lekperioden borde också vara en självklarhet för de flesta eftertraktade arter anser man. I vattnen med högt fisketryck vill fiskeprofilerna även gärna se en kvotering som begränsar antalet fiskare per dag. Många efterlyser också krav på fångstrapportering som ett sätt att ha koll på fisketrycket.
– Visst, jag förstår att det är svårt att få fram tillräckligt med tillsynare och att många fiskevårdsområden inte har råd att betala, säger Daniel Nilsson. Men bristen på tillsyn är ett jätteproblem. Jag har bara blivit kollad en gång de sista tio åren.
Sportfiskeprofilerna stöder också Fiskevattenägareförbundets förslag om att införa en nationell fiskevårdsavgift i havet och de stora sjöarna, där pengarna ska användas för fisk- och vattenvård.
– Det tycker jag skulle vara ett jättebra sätt att nå
ut med grundläggande information om vad man ska tänka på när man fiskar, säger Daniel Nilsson. Det skulle dessutom innebära ett välkommet tillskott till fisk- och vattenvården.
Samtliga ser positivt på framtiden för sportfisket men Axel Strandberg betonar det egna ansvaret.
– Vi sportfiskare är bortskämda med de goda möjligheter vi har i Sverige i dag, det är vårt ansvar att förvalta det väl. Det kräver sunt förnuft.
Jan ”Jan-O” Olsson är inne på samma tankegångar:
– Vi får aldrig urarta till att enbart bli catch &release-fiskare. Den dagen vi inte behåller fisk för att äta, då är vi inget annat än nöjesplågare.
Vad, hur och var fiskar du?
– Åker gärna överallt om tiden tillåter men framför allt till Mälaren, Roslagen och från Hälsingland till nordligaste Lappland. Mest blir det gädda men jag flugfiskar även harr, öring och abborre.
Vilken är din inställning till fiske med livegivare?
– Jag är inte positiv till livegivare och använder det inte själv. Det är för effektivt och jag har sett konsekvenserna. I det långa loppet blir fisken skygg och mår inte så bra vilket påverkar hela ekosystemet. Det finns många exempel.
Hur ser du på framtidens sportfiske?
konstant jakt på förståelse – var befinner sig fisken, hur får jag den att hugga på det här draget, varför hugger fisken och varför inte? Men jag har insett att jag aldrig kommer att förstå fullt ut och det är det som driver mig.
Vad, hur och var fiskar du?
– Jag fiskar lite överallt men mest i Vänern och på Västkusten och framför allt gädda och abborre på spinnfiske och oftast med båt. Utmaningen ligger i att fånga stor fisk och göra det på ett sätt som är utmanande för mig – att lura fisken att hugga på ett artificiellt bete.
Hur tycker du fiskevårdsområdena sköter sina vatten?

Claes ”Svartzonker” Claesson, 55 år, driver företaget Svartzonker som säljer sportfiskeutrustning på nätet.
Vad är sportfiske för dig?
– Det handlar mycket om att utmana sig själv. Få saker är så befriande som att knäcka koden, att hitta fisken på ett helt nytt vatten. Drömmen är att hitta ett orört vatten. Så här resonerar 11 profiler om
– Positivt, det är hur kul som helst att fler yngre personer upptäckt sportfisket. Dessutom hoppas och tror jag att kraftbolagen en dag inser att det inte går att fortsätta att stoppa vatten och vandringsvägar för fisken.

Daniel Nilsson, 37 år, driver podcasten Time is Fish och jobbar med produktutveckling och som fiskeguide.*
Vad är sportfiske för dig?
– Egentligen hela mitt liv med intresse, karriär och umgänge. Det handlar om en nyfikenhet och en
– Det finns många jättebra fiskevårdsområden och generellt tycker jag att det funkar bra men vissa ibland saknas engagemang och kunskap på vissa platser. Det finns ju inget krav på dem som bestämmer. För att ha en bra förvaltning krävs att man är engagerad och påläst och framför allt att man tar hjälp av andra när man inte kan själv.
Hur ser du på framtidens sportfiske?
– Det är positivt att de som fiskar blir mer medvetna och duktigare på det de gör. Det finns en risk att det blir färre svenskar som fiskar framöver eftersom barnafödandet går ned. Å andra sidan kommer vi få fler turister från Europa i takt med att somrarna blir allt varmare där. De älskar naturen och fiske och är en köpstark grupp. Det ger förutsättningar för att höja fiskekortspriserna framöver men samtidigt måste man ha en bra förvaltning, tydlig information och moderna regler för alla arter, inte bara för "ädelfiskar".


Filmaren och föreläsaren Martin Falklind vill se engagerade fiskevårdsområdesföreningar, tuffa regler och höjda fiskekortpriser. Dessutom oroas han över att begreppet Catch & Release används på fel sätt.
Vad är sportfiske för dig?
– Som ung var det bara äventyr och jakten på den stora fisken. I dag handlar det mer om kamratskap och naturupplevelsen. Men såklart finns drömmen om den stora fisken fortfarande.
Vad, hur och var fiskar du?
– Nuförtiden fiskar jag mest med kameran och det är nog så svårt. Det brukar också bli någon
fiskeresa varje år i Sverige eller världen. Jag har en favoritsjö där jag växte upp utanför Lerum där jag fiskar gädda, abborre och gös. Och havsöring på Västkusten, det enda vi egentligen har kvar här –resten är förstört när det gäller havet.
Vad är viktigt när du väljer fiskevatten?
– Självklart att det finns fisk. Därför vill jag aldrig åka till ställen där förvaltningen är dålig, då bidrar jag bara till utarmningen av vattnet, det känns bara olustigt.
Vad innebär bra förvaltning för dig?
– Att man ägnar sig åt fiskevård och har ett hållbart uttag av fisk. Att det finns fredningsområden, fångststatistik, regler om fönsteruttag och kvoter både för antal fiskare och antal fiskar som får tas upp.
Och hur vet du det?
– Om jag tittar på hemsidan och ser högar med fisk inser jag att det mesta är upptaget. Men om det verkar ordning och reda blir jag intresserad. Om de dessutom skryter om att de har hårda regler blir jag ännu mer intresserad. Då vet jag att man bryr sig om sitt vatten och sin fisk.
Hur tycker du att fiskevårdsområdena sköter sig?
– Från att varit en total katastrof börjar det se riktigt bra ut på sina håll, det är min upplevelse att det går åt rätt håll. Men generellt anser jag att man borde skärpa sina regler ytterligare och även motivera varför man gör det.
– Men då är det också viktigt att det finns ett engagemang kring vattnet. Kanske att man anlägger våtmarker, gör provfisken, röjer bort vandringshinder och restaurerar lekområden. Då är det ännu mer intressant för mig som fiskare att åka dit.
Hur ser du på fiskekortpriserna?
– Jag har länge tyckt att de ofta är alldeles för låga, det är ju en extremt liten del av vad allting kostar. Det finns en rädsla för att folk ska bli sura om man höjer priserna, som jag inte förstår. Det är ingen mänsklig rättighet att få fiska i ett vatten. Det är fiskevårdsområdena som bestämmer även vilka regler man ska ha. Om du gör ett bra jobb med ditt vatten ska du självklart kunna ta betalt. Ju högre kvalitet desto mer kan du ta betalt. Jag betalar gärna fler hundralappar per dag för ett bra vatten. Men om det är höga priser och dåliga regler blir jag bara förbannad. Jag tror att fiskevårdsområdena skulle få bättre ekonomi om de höjde kortpriserna, skärpte reglerna och visar att det bryr sig om sitt vatten.
Hur ser du på framtidens sportfiske?
– Jag är positiv när det gäller våra inlandsvatten. Intresset och kunskapen ökar bland yngre människor som bryr sig om vattnen och jag hoppas och tror att fiskevårdsområdena blir allt duktigare på att förvalta sina vatten.
– Däremot ser det mer illa ut för havet. Många av de beslutsfattare som bestämmer fiskekvoter och
regler är tyvärr både okunniga och vågar heller inte göra sig osams med fiskelobbyn.
Nåt mer du funderat på?
– Ja, jag har reagerat på att en del fiskevårdsområden och fiskecamper marknadsför ”Catch & Release”, vilket kan sända helt fel signaler. En bättre approach är att vi ska ha ett ”hållbart uttag” och sätter regler utifrån det, till exempel att alla honor eller alla fiskar av en viss storlek måste släppas tillbaka.
– Ambitionen måste ju vara att vi ska kunna skörda och ta upp mer fisk i framtiden, och att vi därför vårdar våra vatten för att få tillbaka en god produktion av fisk. Att marknadsföra Catch&Release reducerar fisken till att enbart vara en leksak, i förlängningen rent djurplågeri i mångas ögon.

Lars ”Fiske-Lars” Norberg, 60 år, Åsele, driver bloggen Fiskelars.
Vad är sportfiske för dig?
– I början var ju det viktigast att få fisk. Med åren har naturupplevelsen blivit allt viktigare. Det handlar om rekreation och nöje och att få med sig några goda fiskar att äta.
Vad, hur och var fiskar du?
– Framför allt flugfiske i sjöar, tjärnar, åar och bäckar. Det går i princip att få de flesta arter på fluga – brax, abborre, mört, gädda, sik och förstås harr, öring och röding. Dessutom ismetar jag och fiskar abborre med ultralätt spö.
Hur ser du på fiskevårdsområdenas arbete?
– Jag tycker att det blivit bättre på senare år i takt med att det kommer in yngre personer i styrelserna som är mer pålästa och engagerade. Många föreningar är dock fortfarande dåliga på att ha tydlig information om vilka regler som gäller, om man kan parkera bilen och om det finns vindskydd fasta eldstäder. Dessutom är det ofta svårt att få kontakt med någon person om man behöver ställa frågor.
– Positivt är att fler föreningar verkar bli medvetna om att gädda och abborre både har ett ekonomiskt och ekologiskt värde för sjön och föreningen –tidigare slogs ju alla gäddor ihjäl. I dag kommer fler och fler till Norrland för att fiska gädda och gäddan är otroligt viktig för hela ekosystemet.
Hur ser du på framtidens sportfiske?
– Intresset för fiske fortsätter att öka och även medvetenheten hos dem som fiskar. Ett hot är utflyttningen från byarna som kan göra det svårt att ha tillräckligt med folk för att sköta om vattnen i fiskevårdsområdena.



John Zafaradl, 50 år, Karlstad, driver podcasten
Gäddpodden, är styrelseledamot i Hökensås sportfiske och leder till vardags leaderprojektet
Vänerresurs2.0.
Vad är sportfiske för dig?
– Att få lägga pusselbitarna på plats och till slut lura en av de där fiskarna man länge sökt, det ger en enorm känsla av tillfredsställelse. Med åren har fisket också blivit ett sätt för mig att umgås med mina barn i naturen. Då är stillheten, gemenskapen och möjligheten att ta hem en fisk till middag viktigare än jakten på drömfisken.
Vad, hur och var fiskar du?
– Nu för tiden pratar och tänker jag mer fiske än vad jag fiskar känns det som, men jag försöker komma ut på vattnet så ofta jag kan. Det blir mest fiske från båt men jag metar en del från land samt isfiskar. Stora gäddor är ofta målet, men jag trollingfiskar lax, jiggar abborre, metar vitfisk osv. Främst håller jag till i Värmland och norra delarna av Vänern, men jag fiskar även i Klarälven, södra Dalarna och Skaraborg.
Vad är viktigt när du väljer fiskevatten?
– Först och främst att vattnet besitter möjligheter som får mig att tro på en drömfisk. Minst lika viktigt är ett genomtänkt regelverk, då vet jag att det är förvaltat på bra sätt. Utan genomtänkta regler är risken stor att fisket påverkats negativt.
Hur vet du vart du ska?
– Jag kan titta på iFiske var det rapporterats stor fisk och var det finns rätt sorts betesfisk. Länsstyrelsens arkiv för provfiske ger också bra information om fisksammansättning. Och så läger jag ihop två och två. Men det kan egentligen vara så enkelt att en sjö ligger i ett område där det bor få människor och man kan anta att fisketrycket är lägre, då blir det extra spännande.
Vad innebär ett genomtänkt regelverk?
– Inte bara att man har genomtänkta regler utan att man på Ifiske eller sin hemsida även motiverar varför man har dessa regler. Då förstår man att föreningens styrelse både är kunnig och påläst, och att man bedriver en genomtänkt och proaktiv förvaltning.
Du vill gärna se regler om hullinglösa krokar och minskad krokstorlek, varför?
– Jag har experimenterat med att fiska med mindre krokar på större beten och det ger betydligt mindre skador på fisken. Även releasetackel, som dessutom gör att man tappar färre fiskar, bidrar till att minska krokskador. Problemet är att väldigt få beten i dag säljs med sådana tackel eller ”mindre” krokstorlekar. Det är svårt att påverka branschen/producenterna, men jag anser att åtminstone fisketävlingar borde ha regler om maxstorlek på krok och att de kan främja användandet av releasetackel.
Hur ser du på fiskekortpriserna?
– Jag tror fortfarande man ligger för lågt på vissa håll. När man sätter priset borde man se till att inkludera kostnader för en bra fisketillsyn. Om man
ska betala ut arvoden eller köpa in en tillsynsbåt ska det täckas av fiskekortsintäkterna. Tillsynen bör bli bättre överlag, det är väldigt sällan jag blir kollad. Ett bra gös- eller gäddvatten borde kosta uppemot 200 kronor per dag.
Din syn på livegivare?
– Vi vet att metoden bidrar till ett extra hårt fisketryck på de stora individerna i ett vatten och det ökar riskerna för så kallad subletal stress, vilket medför försämrad kondition, nedsatt hälsa, samt ökar dödligheten efter återutsättning. Vi vet det eftersom det redan gjorts studier på riskerna med ett storleksselektivt sportfiske. Det är ju med allra största sannolikhet så att livegivare skulle ge ett ännu tydligare resultat. Metoden möjliggör också ett effektivt, riktat fiske på större individer i den fria vattenmassan. Fiskar som tidigare var ”indirekt” skyddade för att de var svåra att påföra ett fisketryck på, blir nu enkla att hitta. Och även om de inte skulle hugga så utsätts de för stress när man följer efter dem eller kastar på dem upprepade gånger.
– Jag förstår de fiskevårdsområden som förbjuder fiske med livegivare. Och om man inte vill gå så långt direkt, kan alternativet vara att kvotera antalet livegivarekort per dag eller vecka. Eller om man har flera sjöar förbjuda livegivare i några och tillåta i andra. Då får man även en möjlighet att utvärdera effekterna. Sen anser jag att fiskevårdsområden över lag bör vara uppmärksamma på om man har ett utbrett storleksselektivt under högsommaren när vattentemperaturen är som högst, det medför en hel del risker som inte är lika påtagliga i kallt vatten.
Hur ser du på sportfiskets framtid?
– Jag tror att intresset kommer att öka ytterligare. Sportfiske är en jättefin möjlighet för alla att komma ut i naturen, och fisket i sig tillför extra spänning i naturupplevelsen. Bara att kunna behålla en fisk och äta sin egen fångst är en ynnest, en helhet. Samtidigt hoppas och tror jag att fiskevårdsområdena kommer att bli mer
proaktiva med regler för att skydda sina stora individer.

Dan-Olov ”Lollo” Englund, 59 år, Forshaga, tidigare fastighetschef och delägare i Forshagaakademin.
Vad är sportfiske för dig?
– Att komma ut i naturen med vänner och känna lugnet. Nuförtiden har resultatet mindre betydelse, upplevelsen är det viktigaste.
Vad, hur och var fiskar du?
– Jag fiskar huvudsakligen med båt och sommartid gädda, abborre och gös, både spinn och trolling. Från oktober till maj är det trollingfiske efter lax och öring på Vänern och Vättern.
Hur tycker du att fiskevårdsområdena sköter sina vatten?
– Jag vill inte säga att det sköts dåligt, men jag tror att många skulle kunna göra mer. Jag är rädd för att fiskevårdsområdena inte inser vilken resurs de sitter på. Ett problem är dålig återväxt och brist på yngre förmågor i styrelserna, vilket säkert bidrar till att fiskereglerna inte alltid är helt moderna
Hur ser du på framtidens sportfiske?
– Jag är positiv men vill ändå varna för att det finns en risk att vissa sjöar riskerar att utsättas för hårt fisketryck. Det stora informationsflödet på nätet om stora fiskar gör att många fiskare snabbt flyttar sitt intresse till dessa sjöar. Det ställer större krav på fiskevårdsområdesföreningarna att vara på tårna och skärpa reglerna.

Jan ”Jan-O” Olsson, 58 år, Stockholm, äger och driver sajten Fisheco, Fisheco Magazine.
Vad är sportfiske för dig?
– Det är en oförklarlig passion. Jag har varit en inbiten fiskare sedan jag var liten grabb, när alla andra åkte hem stannade jag kvar vid sjön i timmar. Jag får en enorm tillfredställelse av att planera en fisketur, scouta ett vatten och lyckas fånga en fisk att ta med mig hem och laga till. Det bejakar fångstgenen i mig. Dessutom kamratskapen och att dela intresset med likasinnade.
Vad, hur och var fiskar du?
–Jag har haft förmånen att åka runt halva världen och fiska. I dag fiskar jag huvudsakligen gädda och abborre i alla typer av vatten, det är det som den stora publiken är intresserade att läsa om. När
jag väljer vatten ska det finnas möjlighet att fånga en stor fisk – gädda över tio kilo eller en abborre över 1,5 kilo. Att fiska gädda i både sjö och rinnande vatten i Norrland kommer allt mer. Men bland det bästa jag vet är att flugfiska efter lax och havsöring.
Vilken är din inställning till fiske med livegivare?
– För mig handlar diskussionen inte om livegivare eller inte utan om alla metoder som påverkar bestånden negativt. Tål inte vattnet livegivare så ska det inte tillåtas, samma sak gäller för nätfiske och andra metoder. Både sportfiskare och fiskerättsägare måste ta ett större ansvar för våra bestånd framöver. Fiskens bästa måste komma först. Fredningsområden och fredningstider har visat sig effektivt för svaga bestånd att återhämta sig.
Hur ser du på framtidens sportfiske?
– Jag är jätteorolig för laxens framtid, såväl i Östersjön som på Västkusten. Som våra politiker skött fisket i Östersjön är ett underbetyg av Guds nåde. Jag tror också att sportfisket står inför fler regleringar och att det fria handredskapsfisket på sikt inte kommer vara fritt. Jag ser gärna att det införs en nationell fiskevårdsavgift där pengarna används till fiskvård.


Anders Hed, 40 år, Vansbro, guidar och är kapten i fisketeamet Eagle Fishing.
Vad är sportfiske för dig?
– En hobby som hjälper mig otroligt mycket att slappna av och ladda batterierna, att få komma bort en stund från all stress som mitt arbete medför och självklart mitt liv som småbarnsförälder. Bara stå och kasta ur sig stressen och umgås med likasinnade personer.
Vad, hur och var fiskar du?
– Abborre och gädda är mitt huvudfokus och jag fiskar oftast i Dalarna, Kalmar och Vänern. Spinnfiskar från en bassboat.
Vad är viktigt när du väljer fiskevatten?
– Att det finns bra information som djupkarta, utmärka risvasar, grund, båtramper och att det är ett hälsosamt bestånd och lovande för större predatorfiskar. Regler om fönsteruttag, fredningsområden med mera är en förutsättning för ett långsiktigt, hållbart fiske. Det är otroligt viktigt för mig att även nästa generation ska få uppleva ett bra fiske.
Hur ser du på framtidens sportfiske?
– Att det fortsätter öka långsamt, mycket tack vare alla Youtube-produktioner som görs idag. För att fisket ska vara långsiktigt hållbart måste
kraftbolagen ta ett större ansvar att öppna upp fiskvägar och minska ned korttidsregleringen. Hemmavid ser vi att bestånden minskar på grund av att rommen blir kvar på land och torkar när vattennivåerna sänks för mycket.

Axel Strandberg, 22 år, Ljusdal, är ambassadör på fritiden för företaget Jaktia fiske. Vad är sportfiske för dig?
Vad är sportfiske för dig?
– Det är en livsstil för mig, något som jag lever med varje dag. Upplevelser, gemenskap med kompisar och minnen. Jag fiskar cirka 150 dagar per år, om så ibland bara en kort stund.
Vad, hur och var fiskar du?
– Vad, hur och var spelar egentligen ingen roll, det
viktigaste är att jag får använda min. kreativa sida –oavsett om det är spinnfiske, flugfiske eller mete –och hela tiden lära mig något nytt. Jag fiskar mest hemmavid och mest med båt, men allt oftare från land. Största utmaningen är gäddfiske i Vänern, med stor variation som inte liknar något annat.
Hur tycker du fiskevårdsområdesföreningar sköter sig?
– Jag tycker att vissa fokuserar på fel saker. Personligen skulle jag se att fler jobbade mer med biotopvård, restaurering av vattendrag och öppning av sidofåror. Vi borde jobba mer för att gynna våra naturliga fiskar i stället för inplanterad fisk. Jag vill gärna även se fler fredade områden under leken och kanske även ett förbud mot gäddoch gösfiske under sommarmånaderna. Sedan behöver även vi sportfiskare ta vårt ansvar och inte fiska på svaga bestånd, det handlar om sunt förnuft.
Hur ser du på framtidens sportfiske?
– Framför allt hoppas jag att vi kan vända den negativa utvecklingen i våra hav och få stopp på det storskaliga fisket men också minska skarvens påverkan i fiskens uppväxtområden.
Dessutom hoppas jag att vi sportfiskare och fiskerättsägare gemensamt kan sätta press på vattenkraftsbolagen så att de skapar mer fria vandringsvägar för fisken. Till exempel genom att byta till de elleverantörer som prioriterar sådant arbete.


”Viktigt med mål för fiskevatten”
Fiskeribiologen, författaren och sportfiskeentreprenören Tobias Fränstam, 41 år, från Hölö, anser att fiskevårdsområdesföreningar borde bli bättre på att bestämma vilka mål man har med sina vatten. Först då går det att ta fram relevanta regler.
Vad är sportfiske för dig?
– Avkoppling och spänning men i grund och
botten även ett husbehovsfiske. Jag är sällan så tillfreds som när jag är på jakt, oavsett om jag fiskar eller jagar. Jag gillar att skörda och samla mat, det är väl en nedärvd egenskap. Att ta vara på livsmedlet. På så sätt är jag nog lite annorlunda jämfört med andra sportfiskare.
Vad, var och hur fiskar du?
– Nuförtiden blir det ofta nära hemma och inga heldagar eftersom jag har tre små barn. Jag fiskar oftast med båt och använder den teknik som passar bäst för arten. Havsöring är väldigt roligt
att fiska med fluga, gös tycker jag om att trolla och för gädda och abborre blir det främst spinn. Jag fiskar ungefär lika mycket i havet som i sjöar. Men jag älskar att testa nya vatten och utmana mig och lära mig något nytt.
Vad är det viktigt när du väljer fiskevatten?
– Att det ska vara enkelt att ta sig dit, naturskönt och självklart ett hyfsat fiske. Vettig båtramp och parkering är också viktigt. Viktigast av allt är en bra förvaltning. Jag vill gärna att reglerna ska vara så hårda som möjligt – ju hårdare regler desto bättre fiske. Det finns många exempel på där man har generösa regler och fisket är dåligt, men väldigt få exempel där man har hårda regler och dåligt fiske – som beror på reglerna.
– Dessutom ska reglerna vara tydliga och lätta att hitta, på många ställen måste man tyvärr gissa sig till vad reglerna betyder. Och det räcker inte att det står på en liten skylt i skogen. Och jag vill absolut inte göra fel. Det får gärna vara övertydligt.
Hur tycker du att fiskevårdsområdena sköter sig?
–Väldigt varierande. Många gör ett bra jobb medan andra borde kunna göra betydligt mer. Framför allt anser jag att fiskevårdsområdena behöver bli bättre på att bestämma vilka mål man har med sina vatten och utifrån det sätta reglerna. I dag verkar många sätta reglerna utan att ha något tydligt mål. Jag uppskattar också föreningar som tar in experter som kan hjälpa till att sätta mål och föreslå regler.
Hur ser du på fiskekortpriserna? – Jag betalar gärna en större slant för ett väl förvaltat vatten, upp till 200 kronor känns rimligt. Däremot anser jag att prisskillnaden borde vara större mellan dagkort och årskort, ibland skiljer det bara några hundralappar. Jag är tacksam att det i dag går att köpa fiskekort digitalt eftersom jag oftast är ute på sjön långt tidigare än macken öppnar.
Hur ser du på sportfisket i framtiden?
– Jag är positiv, det finns ett stort intresse och starkt engagemang bland fiskare. Men jag skulle gärna se en ökad diskussion om vad som är ett schysst sportfiske, att fisken alltid ska ha en rimlig chans att undkomma jägaren. Jag tycker till exempel att fiskemedier bör bli bättre på att visa upp fisken som en resurs, det är väldigt sällan man ser recept hos dem till skillnad från i jakttidningar. Det skulle öka acceptansen för sportfisket från de som är kritiska.

Henrik Sandahl, 54 år, driver och är stor ägare i Söder sportfiske i Stockholm samt e-handelssajterna Sportfiskeprylar.se och Sportfishtackle.com.
Vad är sportfiske för dig?
– Den bästa anledningen till att vara utomhus och som tar mig till platser i Sverige och världen som jag aldrig skulle uppleva annars. Såväl tävling, som avkoppling och gemenskap med kompisar, i dag spelar de två senare störst roll.
Vad, hur och var fiskar du?
– I dag mest efter gädda, gös och abborre och
nästan uteslutande från båt. Mest i Stockholms skärgård men annars även från norr till söder i Sverige.
Hur viktigt är relevanta och tydliga fiskeregler?
– Jag gillar egentligen inte förbud men tycker det är viktig med en aktiv förvaltning och regler. Jag ser gärna fredade områden antingen permanent eller under lektider, fönsteruttag och fångstbegränsning. Gärna även krav på hullinglösa krokar när man troligen vill släppa tillbaka fisken.
Hur ser du på framtidens sportfiske?
– Det känns väldigt bra. Återväxten av sportfiskare är stor, det har blivit hippt att fiska. Vi har gott om vatten och ganska bra med fisk i de flesta. Jag är förvisso partisk men sportfiske är en sjukt bra sysselsättning.




Favourite
Bärbar kolgrill som tack vare sin smarta design kan laddas med kol hemma, sedan enkelt ha med i bilen, båten eller ryggsäcken. Fäll upp den och grilla inom några sekunder! Försedd med bra ventilationshål på sidorna som säkerställer snabb tändning och stabil glöd. Trots dess lilla storlek erbjuder grillen tillräckligt med utrymme för att laga mat till mindre sällskap. Hurricane Grill Box är tillverkad av rostfritt stål som gör att grillen är både robust och hållbar, men samtidigt lätt att bära med sig. Grill Box är perfekt för dig som söker en enkel och praktisk lösning för att kunna njuta av nygrillat var som helst! Mått: ca 39 x 30 x 8 cm. Vikt: ca 1,5 kg
Ca. pris: 329 kr
www.wiggler.se
Ett spö framtaget för modernt fiske med gummibeten. Den uppdaterade serien av Favorite Skyline professionella spön är främst utformad för fiske med jigg och gummibeten
Ca. pris: 2 495 kr www.jiggskallar.nu

Westin Original Swim är inte bara ett bete – det är ett arv, väl värt att hylla. Känd för sin otroliga fångstförmåga, imponerande kastlängd och enkelhet att presentera, har detta hårdbete dominerat vatten i över två decennier. Man kan kalla designen för "gammaldags", men vid en närmare titt är
Swim full av hemligheter som gör det till ett av de mest effektiva beten som någonsin skapats. Namnet Swim är så ikoniskt att det har satt standarden för en hel kategori av beten. Bär legenden och visa din kärlek till betet som förändrade spelet.
Ca. pris: 749 kr Finns på flera ställen


Beteshållare
Weikko är en helt unik beteshållare som revolutionerar trollingen med betesfisk! Inga tandpetare behövs och rörelsemönstret justeras utan att behöva knyta om tafsen. Weikko är en löjskalle från Finland och använder sig av patenterade gångjärn som tillåter dig att anpassa dragpunkten och rörelsemönstret eller varför inte färg på löjskallen utan att knyta om.
Ca. pris: 170 kr
Finns på flera ställen

Odonata Ned är designad med Hyper Realistic Technology och är ett av de mest naturtrogna Ned-beten som någonsin tillverkats. Avsedd att efterlikna en trollsländelarv, ett viktigt byte för många fiskarter, har den ett perfekt format huvud för att riggas på Ned-jigghuvud eller dropshot. En dold krokskåra mellan vinganlagen möjliggör EWG-riggning, medan ben och spröt ger oemotståndliga rörelser vid dropp och hemtagning. Den segmenterade kroppen och den tjocka stjärten skapar en naturlig, huggutlösande rörelse vid varje skakning.
Ca. pris: 89 kr 4-pack
Finns på flera ställen


Favourite
Favorite Blue Bird '26 är en serie spinnspön som främst fokuserar på mikrojiggfiske. Precisionstillverkade med fokus på lätta beten


En perfekt väska för predatorfiskaren som vill ha med sig många beten på fisketuren. Väskan har ett stort förvaringsutrymme i mittenfacket med fyra boxar. På vardera sida finns ett förvaringsutrymme med blixtlås och med påsytt nät för ytterligare förvaring. På framsidan finns ett rejält förvaringsutrymme där man enkelt får plats med våg, tänger, tafsmaterial osv. Botten är gummerad för att skydda mot blött underlag. Mått: 48x330x23 cm. 4st boxar ingår: 2st 36x22,5x8 cm och 2st 36x22,5x5 cm.
Ca. pris: 1 099 kr
www.wiggler.se
Ca. pris från: 1 199 kr www.jiggskallar.nu
långsamma stjärtrörelser – ett färdigriggat bete som glider och pilar oförutsägbart i vattnet vid varje ryck och knyck med spöet. Tack vare den unika simrörelsen kan betet liknas vid ett ”soft jerkbait” och TwitchTeez är det perfekta sökbetet för både abborre och havsabborre. Finns i en rad fantastiska fiskfångande färgsättningar. Se upp för detta fantastiska och unika mjukbete!
Ca. pris: 79 kr
Finns på flera ställen




För drygt ett år sedan testade vi ett av Savage Gears top of the line spön, Alpha Sg8, en riktigt grym påk och naturligtvis prissatt efter det. Nu kommer turen till mer ”normalt” spö. Ett spinnspö i Sg2 serien designat för europeiskt gäddfiske av SG:s egen Mads Grosell.
Sg2 är Savage Gears bas-serie spön kan man säga. Spöet går i mörka färger, klingan och lindningarna är helt svarta med vissa inslag av guld i detaljerna. Grafiten är en mix av 24 och 30 ton samt förstärkt med ett lager krysslindad grafit. Spöet är tvådelat på prick mitten med spigotholkar. Det finns totalt 10 stycken ringar på spöet, inkl. toppögla dubbelfotade som det ska vara. Ringarna kommer från Seaguide, alla i rostfritt stål med insida i SiN (Silicon Nitride, en keramisk legering).
Om jag förstår det rätt är rullfästet SG:s eget, lättvikt i grafit och med dubbla lås för rullen, både en vanlig skruv som man sedan låser genom att även skruva ner framhandtaget.
Handtagen bakom och framför rullen är gjorda i svart, heldragen, foam.
Ja! Det finns en liten klassisk enkel krokhållare.

DJag har fiskat det här spöet under hela vårsäsongen och landat en försvarlig bunt gäddor med toppar på runt sex kilo. Jag har till 90 procent fiskat gummijiggar men även vevat några jerkbaits. Rent generellt måste jag direkt säga att skillnaden idag mellan ett spö för sig 3000 kr och ett för 1000 kr, som detta börjar bli försvinnande liten. Klingans överdel och topp får anses relativt snabb, dock inte ”extra fast” eller något sådant. Nedre delen av klingan har förvånansvärt mycket kraft och kickar in perfekt när man drillar. Kanske kunde
handtaget framför rullen varit någon cm längre, ok för mig som har små händer, jag gillar att hålla i det istället för att ”palma” rullen. Spöet väger 248 gram enligt vår våg, helt godkänt och jag upplever det under fiske som relativt lätt och framförallt välbalanserat i kombination med en Ambassadeur 5600 Pro Rocket FishEco.
Kasten blir riktigt långa, spöet laddar ett bete suveränt! Beten upp till 120 gram som spöet är klassat för stämmer bra, kanske kan man belasta det lite till. Det här är ett spö för jiggar och tex wobblers. Det fungerar att jerka/ vevjerka också men då tycker jag inte att man har riktigt lika bra kontroll som man har med ett kortare spö. Återigen, det är fascinerande hur lite som skiljer mellan högt och lägre prissatta spön idag. Sg2 Alpha Swimbait känns och fungerar som ett spö som borde kosta minst 1000 eller 1500 kr mer. Det här spöet skäms inte för sig någonstans och är kanske ett av de mest prisvärda gäddspön jag testat på länge!






Seaguideringar överlag



Savage Gear Alpha Sg2 Swimbait 8´1´´
60-120 gram
Tillverkare: Savage Gear
Längd: 8´1´´, 246 cm
Vikt: 248 gram
Antal delar: Två, delat vid handtaget
Angiven kastvikt: 60–120 gram
Material handtag: EVA-foam
Rekpris: 999 kr (finns billigare på nätet)



Läs alla tidigare nummer online – självklart helt gratis!























