Page 1

URBAN 3 ÅR 2012

Shaping the Future

Formge, planera och tänk hållbart!

Ett magasin om attraktiva landskap nr 3

plugga till landskapsarkitekt! www.slu.se/utbildning

Urban 2012

så vill vi ha det där vi bor hello sweden! studenter utomlands

Henrik Larsson Studerar landskapsarkitektur vid SLU

ondskans inkapslade avtryck Urkunder och husgudar vilka platser är viktiga för dig?


2


Innehåll Ansvarig utgivare Rolf Johansson Redaktion Ylva Dahlman Petter Åkerblom Produktion, form, prepress Lillemor Berg, BIZ&ART Ulla Holmberg, BIZ&ART KORREKTUR Lars Johansson, Mallverkstan i Uppsala Skribenter Beatrice Andersson Lillemor Berg Per Berg Ulla Berglund Håkan Blanck Annika Borg Anna Lindgren Dahlin Ylva Dahlman Åke Daun Malin Eriksson Tuula Eriksson Anna-Karin Gävert Per Hedfors Åsa Hellström Anna Johansson Mikael Johansson Rolf Johansson Ulrika Knutson Felix Melin Kerstin Nordin Mikael Propst Emily Wade Petter Åkerblom Ann Åkerskog OMSLAGSBILD Erik Johansson Foto, ILLUSTRATION: Beatrice Andersson, s. 50–51 Per Berg, s. 60–61 Thérèse Egnor, s. 59 Malin Eriksson, s. 44 Tomas Eriksson, s. 8–9 Anna-Karin Gävert, s. 49 Helen Helmfrid, s. 6, 10 Viveka Hoff, s. 85 Maria Ignatieva, s. 41 Anna Johansson, s. 52 Erik Johansson, s. 80–83 Mikael Johansson, s. 53 Rolf Johansson, s. 19–24 Eva Källander, s. 76–78 Mikael Risedal, s. 74 Stewen Quigley, s. 10, 16–17, 27–30, 32–34, 36–38, 42, 55–56, 66, 68–69, 70–75, 90–91, 94, 98 99 Emily Wade, s. 47 Övriga bilder, bl a kursprojekt s. 90–91, Tryck är tagna av elever och lärare Trydells Tryckeri AB ISSN: 2000-5792 Miljömärkning Trydells Tryckeri AB är miljöcertifierat enligt ISO 14001. Hela produktionen miljömärkt med Lic nr 341091. För icke beställt material ansvaras ej. Tidningen får ej kopieras. Citera gärna men ange källan.

URBAN finns även på webben: www.slu.se/urban URBAN nr 3 the English edition: www.slu.se/urbanen Urban – ett magasin om attraktiva landskap, vänder sig till landskapsarkitekter,

6 12 14 18 26 32 36 40 42 44 46 49 54 58 64 68 72 76 80 84 89 92 94 96

Ondskans inkapslade avtryck Konsten att väcka delaktighet Hälsningsritualer i det urbana rummet Venedig–stad i vatten Bengt Andrén, samhällsutvecklingsdirektör Bibi Leine. Många strängar på lyran Så vill vi ha det där vi bor! Forskare möts kring blågröna städer En dag om våren Vilka platser är viktiga för dig? Storskaliga ingrepp i landskapet Hello Sweden! Studenter utomlands Att skapa är att leka Den nya gröna, kompakta staden Aktivt liv och trygga cirklar Lördagsgodis Urkunder och husgudar Lek, skratt och blodigt allvar Inspiration, realism & illusion Notiser Kurser på landskapsarkitektprogrammet Examensarbeten Forskningsteman vid avd. för landskapsarkitektur Vi som arbetar på avdelningen

studenter och blivande studenter, samt till beställare, konsulter och entreprenörer och till den intresserande allmänheten.

3


R Tuula Eriksson avdelningschef, avdelningen för landskapsarkitektur, institutionen för stad och land, SLU, Uppsala

4

itbordet, linjalen, tuschpennan – arkitektens viktiga verktyg, symboler för yrkesutövandet – vart har de tagit vägen idag? Arkitekternas allt vassare förmåga att använda digital teknik för att presentera sina idéer via 3Dmodellering, animationer och YouTube utvecklas med sprängkraft. Men hur långt kan det gå? När är det inte längre en fråga om arkitektur? Var går gränsen? I detta nummer av Urban ställs frågan på sin spets via Erik Johanssons bildskapande. Både omslagsbild och artikel ger uttryck för hans visioner. Precis som arkitekter, som använder bilden som främsta uttrycksmedel när de vill visa hur en plats kan förvandlas från något det varit till något annat, utnyttjar Erik Johansson den digitala tekniken. Här förenas hans ambitioner med landskapsarkitektens, även om Erik Johanssons bildkonst tar steget långt bortom vad som är en möjlig eller ens önskvärd förändring av landskapet. Att testa gränser ingår i arkitektyrkets natur. Ylva Dahlman skriver att det rent av kan vara farligt att skapa. Alla gillar ju inte resultatet. Arkitekternas förslag kan väcka ont blod, utmana folkviljan och ifrågasätta invanda föreställningar. Men ibland kan just detta vara avsikten, att provocera och påminna. Till exempel i Berlin där man väljer att bevara spåren av krigets och deportationens gränslösa fasor för framtiden, även om det väcker starka och obehagliga minnen till liv. Ulrika Knutson skriver om just detta – om ondskans inkapslade avtryck som släpps fram i Berlin – men berättar också om motsvarande avtryck som kanske borde finnas, men inte finns, i Sverige.


Gränser för det gränslösa

Men återigen – var går gränsen? Vad ska stadsrummen berätta? När är det arkitektur, när är det konst och när blir det något annat? Urban ägnar denna gång stor plats åt internationaliseringen – vårt starkaste tecken på hur traditionella gränsdragningar utmanas. Världen krymper på många sätt och gränserna suddas ut. Studenter väljer att förlägga delar av sin utbildning i den globala omvärld som vi alltmer blir del av. Forskningen blir allt mer beroende av internationell samverkan. Vår avdelning har tagit flera viktiga steg i den riktningen under året. Vi har medverkat i ett nordiskt forskningssymposium om landskapsarkitekturens teori och arbetsmetoder som arrangerades tillsammans med FUSE och våra kolleger i Alnarp här i Ultuna den 18–19 april. Arrangemanget präglades av fantastiska berättelser från en rad landskapsarkitekter som fanns med bland pionjärerna, de som för decennier sedan banade vägar och lade grunden för yrket genom att pröva sig fram och tänja gränser. Under året är vi också värdar för ECLASkonferensen Green Infrastructure, som lockat nära tvåhundra deltagare. Konferensen spränger verkligen de internationella gränserna – den genomförs på två orter med studiebesök i tre städer – St Petersburg, Helsingfors, Stockholm och Uppsala – och besöks av forskare från ett

femtiotal (!) länder från hela världen. Därför publiceras Urban i år även på engelska. Samtidigt har en av Sveriges populäraste utbildningar fyllt femtio år. Den startade 1961 som en del av hortonomutbildningen för att tio år senare övergå i ett eget utbildningsprogram. För precis fyrtio år sedan, 1972, började den årskurs som för första gången skulle ge landskapsarkitektexamen. Men det gäller att inte slå sig till ro bara för att det är populärt att utbilda sig till landskapsarkitekt. Här har vi ett stort ansvar. Ansvaret för en bra utbildning är inte bara universitetets. Under åren som kommer vill vi därför utveckla samarbetet med branschen ytterligare. Vi kommer att arrangera nya forum för gränsöverskridande samtal om utbildningens kvalitet och prioriterade forskningsområden. Vi vill också fortsätta samarbetet med kollegorna på SLU i Alnarp liksom med andra universitet i och utanför Sverige. Vi vill höja ambitionsnivån genom ett utökat samarbete med våra partners – och inte minst genom att vidareutveckla och stärka det regionala samarbetet. Ultuna i maj 2012

5


6


Ondskans inkapslade avtryck Av Ulrika Knutson, frilansjournalist, bosatt i Uppsala

››

I Berlin går det inte att bygga bort historien. Nog finns det de som har försökt, men historien återvänder alltid och pockar på uppmärksamhet. Jorden spricker, och ondskan väller upp upp ur marken. Även offren finns där; själva marken vittnar i Berlin.

H

ur man än betraktar det är Berlin nittonhundratalets europeiska huvudstad. Namnen är tunga av historia: Unter den Linden, Brandenburger Tor, Reichstag, Bahnhof Zoo, Berlin Alexanderplatz. 1945 låg Berlin i ruiner. Die Trümmerfrauen, "ruinkvinnorna", utförde det slitsamma och ofta farliga arbetet med att röja i massorna, sortera allt användbart: tegelsten, bräder, spik, snickerier och beslag. Under femtiotalet reste sig ett nytt Berlin, eller snarare två, ur ruinerna av det gamla. Östra och västra Berlin tävlade i modernitet och prakt, man vände aggressiva skyltfönster mot varandra, skylde sina

skamfilade bakgator. Men inte kunde man utplåna kriget, varken i öst eller väst. Den turist som idag flanerar i kvarteren runt det berömda Humboldtuniversitetet vandrar alltså i det forna Östberlin. Historien viskar i tusen små detaljer: granatsplitter och kulkratrar i artonhundratalsfasaderna, och överallt sitter små hållare för röda fanor och standar, och elkablar för högtalare: Achtung! Budskapen har upphört, men tystnaden talar. Berlins stadsplanerare, arkitekter, landskapsarkitekter och konstnärer låter också marken tala. Inte långt från Humboldtuniversitetet ligger Bebelplatz. Flanören kan ha passerat platsen många gånger utan att

7


upptäcka ett sällsamt minnesmärke, placerat under vandrarens fötter. Bakom en glasruta i trottoaren öppnar sig det underjordiska biblioteket, som består av idel tomma bokhyllor. Detta är platsen för ett stort bokbål den tionde maj 1933, då nazistiska studenter tände eld på böcker av Marx och Freud, Thomas och Heinrich Mann, Ernest Hemingway och Helen Keller. 70 000 berlinare stod i regnet och såg på när lågorna slukade 25 000 volymer. Där man bränner böcker bränner man snart människor, skrev Heinrich Heine på sin tid. Även hans

i Hades. Den amerikanske arkitekten Peter Eisenmans Monumentet över Förintelsens offer invigdes 2005. Det 19 000 kvadratmeterstora stora området rymmer 2 711 betongblock, där höjden varierar mellan 20 cm och 4,5 m. Mark som tidigare var ingenmans land. Landskapsparkerna i Berlin är idag många. De har också kunnat utnyttja den gamla tomma zonen mellan östra och västra Berlin. En bidragande faktor är att trycket på citymarken ännu inte är lika stort som i andra europeiska storstäder – berlinarna fyller inte själva ut sin stad.

dikter brändes. Det underjordiska biblio-teket är ett verk av den israeliske skulptören Micha Ullman. Om man går mellan Potsdamer Platz och Brandenburger Tor i skymningen och kisar med blicken så kan man inbilla sig att man kommit till en gammal begravningplats. Stenhällarna ligger tätt. Men besökaren som vandrar in bland stenarna finner sig strax själv på väg ner i underjorden, medan stenarna växer sig höga omkring honom. Stenarna spärrar till slut sikten, besökaren är indragen i en klaustrofobisk labyrint. På bara några steg har man gjort en egen nedstigning

Naturpark Südgelände är ett annat sådant område. Här har en gammal rangerbangård lämnats kvar i befintligt skick, och naturen har successivt tagit tillbaka exploaterad, förlorad mark. Det höga vattentornet är ett landmärke i parken, rostiga vagnar och lok står kvar där de lämnades vid krigsslutet. Örter och sly växer fritt. Artrikedomen både i flora och fauna har vuxit sig förbluffande stor. Också i Südgelände bär själva marken och platsen sina symboler inom sig. Här växlades under krigsåren vagnarna som nattetid utgjorde Förintelsens gigantiska infrastruktur. Detta

8


var dödens rangerbangårdar för mindre än sjuttio år sedan. I Berlin måste man ständigt reflektera över historien, och över minneskonsten i sig. Sant är att västtyskarna ålades reflexion efter kriget. Ett kollektivt minnesarbete, vars obligatoriska delar handlade om nazismens brott mot mänskligheten. För mänsklighetens skull tvingades Berlinarna minnas, och turister som kom till Berlin skulle också påminnas. Berlinarna har aldrig fått välja att glömma historien, till skillnad från så många andra länder i Europa.

framåt, mot moderniteten. Sverige blickar sällan tillbaka, om inte för att minnas ett sämre förflutet, något att ta avstånd ifrån; ett fattigt, materiellt påvrare land, på en lägre utvecklingsnivå. Den svenska historien är en berättelse om fred och framsteg, men också om fördöljande. Den skandinaviska historien och mytologin gödde de stortyska drömmarna med färgstarka exempel. Drabbar det våra vikingaskepp, drakslingor och kungahögar? Vår lagstiftning anpassade sig under de år då anpassning var på modet. Vi krävde att judar från Tyskland behöll

Man kan göra tankeexperimentet och fråga hur existentiella landskapsparker i Sverige skulle kunna utformas. Vilka trauman skulle de blotta och bearbeta – hur skulle våra tankar vandra i landskapet? Vilka platser skulle beröras, var i marken skulle vår ondska välla fram? Det är starka ord som svar på svåra frågor, men de frågorna ställer sig Berlinarna varje dag. Först tvingas man konstatera att det svenska minnet är diffust, historiemedvetandet är begränsat. Med risk för att generalisera kan man säga att svenskarna hastat

stämpeln ”J” i passet. 1938 införde vi efter påstötningar från Nazityskland förbud mot ”skäktning”, alltså förbud mot kosherslakt. Inte primärt av omtanke om djuren, utan för att plåga människorna. Exemplen på anpassning är många, men exempel på medkänsla och mod saknas inte heller. När tyskarna ockuperat Danmark räddades majoriteten av de danska judarna till livet, genom en massevakuering i små båtar över Öresund. Ligger de räddades och räddarnas minnen kvar längs de skånska stränderna? Kan spåren av de goda gärningarna också anas i sanden?

9


10


På vilka andra områden skulle ondskan välla ur vår mark, pedagogiskt klargörande? Jag kan inte komma ifrån den gnagande känslan av att Stockholm city skulle behöva en minnets landskapspark. Polska och tyska turister på besök i Stockholm gjorde stora ögon inför riksgropen vid Sergels torg, där murbruket dammade efter rivningarna av Klara: – Herregud, Sverige slapp undan kriget helt oskadda, men nu bombar man själv sina stadskärnor. Varför gör ni på detta viset? Den svenska opinionen mot rivningarna var inte så artikulerad. Auktoritetstron var stark, man litade på dem som bestämde, sade trubaduren Olle Adolphson i en intervju: – Den estetiska känslan hos svensken har inte varit så utvecklad. Man kan ju tänka sig vilket liv det skulle ha blivit om man satt igång att riva i franska städer... Kom Sverige och slå på ditt himlaspel, du som kallas ett experiment, sjunger han 1960, i Vals på Sergels torg, lyckodrömsvalsen. Den fortsätter: Hur var det ment? Det var spel om ett folk, det var inte ment alls. Står vi stilla, mår vi illa, när vi skådar vår skam. Hur skulle Olle Adolphsons påminnelse kunna gestaltas i en landskapspark, mitt i betongen?

På det humanitära området saknas förstås inte minnen som förgiftar för längesedan bortglömda och övervuxna platser. Baltutlämningen i januari 1946 är en tämligen känd tragedi i svensk historia, som passerar Ränneslätt i Eksjö och går vidare till Trelleborg. Betydligt mindre känt är att tusentals sovjetiska soldater som varit krigsfångar hos tyskarna, utlämnades till Sovjetunionen. Den 10 oktober 1944 stod 900 soldater i Gävle hamn och väntade på en säker transport till nya fångläger i Sibirien. Vad berättar kajerna om detta? Vad berättar granarnas sus om alla lägren i Hagaström, Krampen, Lissmo och Storvreta? Till sist. Varje svensk stad eller byhåla äger en plats som förknippats med de onämnbara och utstötta. Där det har bott resande eller bofasta, ibland bofasta sedan hundratals år, men likväl utpekade, antingen med trakasserier eller välvilja. Denna samhällets välvilja som har tagit sig alla uttryck, än med strumpor från fattigvården, än med rivningar, bortdrivning och tvångssterilisering. Hur gestaltar vi dessa minnen i ett konkret landskap? Namnen finns och utmanar glömskan i vår upplysta tid: Tattarbacken, Rackarberget, Slarvtjället. 4

11


Konsten att väcka delaktighet Av Felix Melin, landskapsarkitekt på Funkia AB, Stockholm

M

änniskor vill kunna påverka sin omgivning och känna att de är del av ett sammanhang. Hur kan landskapsarkitekten skapa utemiljöer som möter det behovet? Konstnären Olafur Eliasson och landskapsarkitekten Stig L. Andersson skapar platser som väcker engagemang och en känsla av delaktighet Olafur Eliasson är en av världens just nu mest uppmärksammade konstnärer. Ett återkommande tema i hans konst är naturfenomen och verken består ofta av situationer i vilka besökarens upplevelse är i fokus. En central idé är att besökaren ska känna att han eller hon kan påverka den situation som konstverket utgör. Hans tankar framstår tydligt i verket Your Watercolour Horizon som består av en vattenspegel placerad i ett runt rum. Vattnet reflekterar ljus som hamnar på en omslutande vägg. När vattnet ligger helt stilla syns en rak linje av ljus. När någon går in i rummet och kliver på en golvplanka skakar vattnet och de vågor som framkallas syns då som vågformat ljus. Genom golvet

12

styr besökaren vattnets rörelse och kan därmed påverka sin omgivning. Eliasson menar att när man kan påverka en plats känner man sig delaktig i den. De platser som är föränderliga och påverkningsbara kallar han för inkluderande. Statiska och ej påverkningsbara platser är för honom exkluderande. I verket Your Watercolour Horizon kan besökaren påverka sin omgivning. Den danska landskapsarkitekten Stig L. Andersson har liknande tankegångar och menar att människor blir engagerade i en plats om dess fysiska beståndsdelar reagerar på vad de gör. Han ser föränderlighet som en av landskapsarkitekturens mest värdefulla kvalitéer. I kontrast till byggnadsarkitekturen, som handlar om statiska objekt, handlar landskapsarkitekturen om dynamiska arrangemang som förändras över tid. Andersson skapar utemiljöer där människor, vädret och det fysiska samspelar och ges möjlighet att påverka varandra. Torget Solbjerg Plads i Frederiksberg är ett konkret exempel på hans tankar. Här finns cirkulära nedsänkningar i markmatrialet som


samlar upp regnvatten i vattenpölar. På detta sätt tillåts regnet att förändra platsen mer än på andra ställen i staden där allt regnvatten leds ner i brunnar. När någon går i eller cyklar genom dessa vattenpölar skapas spår av vatten på den torra ytan. Besökarna kan på detta vis påverka platsen. På Solbjerg plads samspelar vädret och människor med varandra och skapar på så sätt en unik plats. När detta foto togs hade ett barn nyligen hoppat i regnvattensamlingen. Eliasson och Andersson arbetar båda utifrån idén om att en plats som är påverkningsbar och föränderlig får dess besökare att känna sig delaktig. Att genom den fysiska utformningen framkalla en känsla av delaktighet är ett angreppsätt som skulle kunna användas av

fler landskapsarkitekter. Graden av påverkan och föränderlighet skulle kunna bli självklara utgångspunkter att förhålla sig till, både vid analys och vid gestaltning av utemiljöer. Idag försöker landskapsarkitekter oftast väcka en känsla av delaktighet och engagemang genom medborgarmöten där förslag på utformningen av deras närmiljö diskuterats. Dessa möten har ofta svårt att locka till sig människor och kan omöjligen samla alla de personer som kommer att använda platsen i framtiden. Även om projektet rent innehållsmässigt blir som många på mötet önskat är det inte säkert att de i slutändan känner sig delaktiga. Kanske är det så att människor känner sig delaktiga i en plats först när den går att påverka i det ögonblick de befinner sig på den. 4

Barkarbyskolan, Järfälla 13

www.liljewall-arkitekter.se


hej, god dag och hallå hälsningsritualer i det urbana rummet då och nu Av Åke Daun, professor emeritus i etnologi på Stockholms universitet samt författare med särskilt intresse för den svenska mentaliteten och den sociala, samarbetsinriktade och (ofta) osjälviska människan

H

omo sapiens är flockvarelser. Människan hade inte kunnat fortleva utan den egna gruppens stöd. Särskilt kritiskt blev det då vi lämnade livet i den östafrikanska djungeln och flyttade ut på savannen – den vi tvingades dela med köttätande djur. Paradoxalt nog lever vår tids storstadsbor i ett slags ensamhet. Den uppstår ur anonymiteten, den fysiska utsattheten och omgivningens ökade likgiltighet. Därför är hälsandet viktigt för vårt välbefinnande, gärna på några grannar i kvarteret – även på obekanta, men som vi känner igen på trottoaren. Vad har det med landskapsarkitektur att göra? Hälsa. Vad betyder själva ordet? Alla har inte funderat på den ursprungliga betydelsen: att önska någon hälsa (salve på latin). Förresten är det därför det

14

heter salva, det vi stryker på såret för att det ska läkas, bringa hälsa. Hälsningsorden tycks ha samma innebörd på alla språk. Ibland kan en nickning räcka. Tänk på hur en utebliven hälsning kan tolkas: som avståndstagande, eller en bruten kontakt. Hörsel- och synsinnen förser hjärnan med stoff som ger upphov till intryck – som i sin tur föder tankar, känslor och handlingar angående våra sociala möten. Stadsrummets möten äger sin egen kulturhistoria. Ännu på 1950-talet hälsade man ofta utan hälsningsord. Kroppsspråk är som bekant också ett språk. Att endast lyfta på hatten var urbant belevat och skolpojkar ryckte ordlöst av sig skärmmössan. För den barhuvade var det vanliga alternativet en lätt bugning


(pojkar bockade, flickor knixade). Vuxna ackompanjerade med ett passande leende och ansiktsuttryck: glatt överraskad, underdånig, vänskapligt, kärleksfullt. Då kvinnor möttes kunde det räcka med en lätt vridning på huvudet samt ett leende. Främlingens ”hälsningssignal” kan evolutionärt beskrivas som ett sätt att kommunicera icke-våld: ”Jag närmar mig dig i fredlig avsikt”. Att ta av sig hatten associerar till ”att ta av sig hjälmen”. Riddaren blottar hjässan och visar att han litar på motpartens fredliga avsikt. Hälsningsseder varierar mer än förr och kan därför vara något svårmanövrerade. Hur hälsar jag bäst vid det här mötet? I Sverige ropar vi sedan länge ”hej” (ursprungligen från tyskans ”hei”, ett uttryck för

glädje), och på 2000-talet ofta ”hallå” (inlånat från engelskan). Då tar vi ju av oss varken hatt eller skärmmössa. Under senare tid har hälsningar i Sverige fått en intimare karaktär än de på kontinenten dominerande handtryckningarna (särskilt frekventa i Frankrike). Unga svenskar kommunicerar med ömsesidiga kramar, unga män ofta med ”björnkramar” och ryggdunkningar. Män möter somliga kvinnor med en variant av franska kindkyssar. Men det gäller att hälsa passande! Särskilt äldre personer önskar slippa en ”påträngande” kroppskontakt. Men varför dessa förändringar? Svaret är förändrade relationer mellan människor. I bräschen går unga innovatörer som kulturellt fångats av ”nya vindar”.

15


››

Hälsningsorden tycks ha samma innebörd på alla språk. Ibland kan en nickning räcka. Tänk på hur en utebliven hälsning kan tolkas – som avståndstagande, eller en bruten kontakt.

De flesta är dock imitatörer, som slaviskt och glädjefullt ser sig omkring och följer det nya modet. Neuropsykologiskt beror det på hjärnans så kallade spegelneuroner. Vår tids urbana miljöer är socialt-etniskt-nationelltlingvistiskt-subkulturellt blandade. Lägg till det vidgade kulturgapet mellan generationerna, till och med mellan yngre och äldre syskon, som jag berör i min senaste bok. Som en effekt har värdet av upplevd samhörighet ökat! De brittiska stadsplaneidéer som nådde Sverige efter kriget avsåg ett förstärkt grannskap som kunde

16

stå emot politisk propaganda. Fritidslokaler i flerbostadshus var då en idé bland svenska stadsplanerare. Community-rörelsen pånyttföddes i 1970-talets ”byalag” i Stockholm och Göteborg, men anonymiseringen fick snart övertaget. Idag tycks trottoarserveringar ha accepterats av de länge motvilliga myndigheterna. Vi ser också tendenser till att stadsplaneringen, åtminstone i stadskärnorna, leder till exempelvis bredare trottoarer, informella mötesplatser, gåfarts-gator och fler inglasade platser när kylan tar över. När stadskärnan på så sätt görs


Arkitektur gör skillnad Arkitektur är en viktig resurs i ett hållbart samhälle. Du som arbetar med samhällsbyggande kan med arkitekturen som redskap skapa en god miljö med hög livskvalitet och mervärden. Sveriges Arkitekter är din samarbetspartner i detta viktiga arbete.

attraktiv för fotgängare ökar möjligheten att heja på bekanta – eller varför inte, hälsa på vem som helst? Nästa steg kunde bli krav på fritidslokaler i nya flerbostadshus och varför inte cyklar åt alla boende. ”Hej, är det dags nu? Kör försiktigt!” 4

Lästips Dömd till konsumtion av sinnesintryck. Bidrag till modernitetens historia, Åke Daun Stockholms universitets förlag (2011).

Sveriges Arkitekter har lång erfarenhet och kan ge stöd och råd i arkitekturpolitiskt visionsarbete, arkitekttävlingar och upphandling av arkitekttjänster. Vi kan hjälpa till med både strategi och process. Kontakta oss för en förutsättningslös tidig diskussion som kan inspirera och ge ett bra resultat. Mer information på www.arkitekt.se

Sveriges Arkitekter Swedish Association of Architects

17

Stortorget i Gävle, Andersson Jönsson Landskapsarkitekter AB, vinnare av Siena-priset 2011. Foto: Kasper Dudzik


venedig stad i vatten Av Rolf Johansson, professor i designteori, avdelningen för landskapsarkitektur, SLU Uppsala

››

Att bygga en stad där det inte finns byggnadsmaterial är opraktiskt. Att bygga en stad utan dricksvatten borde vara omöjligt. Men Venedig finns.

H

an hade rätt den grekiske filosofen Thales. Han menade att allt liv har sitt ursprung i vatten. Konsten att bygga städer också. De första städerna uppstod vid de stora floderna vid Eufrat och Tigris, Nilen, Indus och Huang He. Och det var tack vare vattnet. Flodvatten gjorde det möjligt att konstbevattna och tillgång på dricksvatten är nödvändigt för att anlägga en stad. När handeln sköt fart kunde stadsbor ägna sig åt andra näringar än odling och var inte längre beroende av att kunna konstbevattna. Men dricksvatten klarade man sig inte utan. Romerska ingenjörer vidareutvecklade erfarenheterna från den österländska vattenbyggnadskonsten

18

för storskalig dricksvattenförsörjning under antiken. Då blev det möjligt att bygga städer varhelst det fanns omgivande berg med källvatten. Det romerska systemet med att koppla in sig i naturens kretslopp och låta källvatten genomströmma städerna enbart genom att utnyttja naturens egna krafter, tillämpades i hela riket. Venedig grundades på 700-talet ute i en lagun. Det finns inga berg i närheten och hela staden badar i odrickbart saltvatten. Att bygga en stad där det inte finns byggnadsmaterial är opraktiskt. Att bygga en stad utan dricksvatten borde vara omöjligt. Men Venedig finns. Hade Thales alldeles fel? Mellan 300- och 600-talen ansattes Romarriket i vågor av vandrande folk från norr och öst. Den fasta


Venedig – lagunstaden

befolkningen längs Italiens nordöstra kust hade för vana att fly ut i lagunen tills kusten var klar igen. Goter och hunner var utmärkta ryttare, men de hade inte handlag med båtar, utan blev snopna kvar på hästryggarna medan Veneterna raskt försvann ut i lagunen i sina flatbottnade båtar. Men på 500- och 600-talen kom langobarderna, långskäggingarna, och de stannade kvar. Då stannade också Veneterna kvar – ute i lagunen. De första permanenta bosättningarna var inte där Venedig ligger idag, utan på andra öar, framförallt på Torcello längre norrut. Jakt, fiske och saltframställning var det man främst livnärde sig på. Byggnadsmaterial fick man ta med sig från land och det togs i stor utsträckning från gamla byggnader på fastlandet.

Senare övergavs Torcello och än en gång tog man med sig det värdefulla byggnadsmaterialet för att återanvända det. Venedigs byggnader är fulla av byggnadsfragment som återanvänts många gånger. Katedralen på Torcello blev kvar och är nu en av de äldsta byggnaderna i lagunen. Mellan 800 och 1300 utvecklades Venedig till en huvudstad i ett medelhavsvälde grundat på handel dominerad av kryddor, färgämnen och siden från öst till väst – och mest metaller som handlades åt det motsatta hållet. Venedig låg strategiskt i mötet mellan handelsvägarna till sjöss över medelhavet mot öster och till lands över alperna mot norr. Under medeltiden var Venedig en av Europas största städer.

19


De fyra bronshästarna på Markuskyrkan är förmodligen tillverkade på 300-talet och med säkerhet rövade från Konstantinopel i början av 1200-talet.

Torcello, den första större bosättningen i lagunen har idag bara några dussin invånare. Katedralen grundlades år 639 och är därmed en av de äldsta bevararade byggnaderna i lagunen. På byggnaderna ses många antika byggnadsdelar som har fraktats från land.

Campo Rusa, ett torg, med uppsamling av regnvatten i en underjordisk cistern och en brunn för att hinka upp det ur.

20


Karta över Venedig 1800. Vattenvägarna var de viktigaste transportvägarna. På kartan är det bara Rialtobron som är markerad och det beror antagligen på att den lika mycket är en butiksgata som en bro.

Venetianarna blev framstående köpmän för att de var bra på att bygga och hantera båtar, men handelsväldet stärktes också av att de hellre förhandlade om handelsfördelar än om politiska eller militära fördelar. Det är inte en slump att Shakespeare skrev Köpmannen i Venedig, alltså om köpmännen just i Venedig. De var duktiga på att köpslå, men var också skamlösa tjuvar. Till exempel när man kom på kant med den gamla bundsförvanten Konstantinopel plundrade venetianarna staden 1204. De plockade med sig allt de kunde

av konstnärligt värde. De två väldiga kolonnerna på som bär upp Markuslejonet och Sankt Theodore på Markusplatsen kommer från Konstantinopel. Det gör också de vackra bronslejonen på Markuskyrkans fasad. Och mycket annat. Det finns många särdrag i Venedigs stadsmönster som är alldeles unika. Vattenvägarna var de viktigaste för att röra sig i staden och de venetianska palatsens huvudentréer är vända mot kanalerna. Under 1800talet lades många kanaler igen för att skapa ett gång-

21


22


Piazetta di San Marco. De två kolossala kolonnerna som bär upp Markuslejonet respektive Sankt Theodore, är rövade från Konstantinopel. Venedig saknar stadsmur och därmed också en stadsport. Piazettan var 23 entrén från vattnet för besökare till Venedig och de två kolonnerna kan sägas representera en stadsport. På den här bilden står torget under vatten genom en av de återkommande översvämningarna.


Vattnet är Venedigs förutsättning och hot.

vägnät och det gjordes till och med gatubreddningar i Hausmannsk anda. Ända fram till 1854 fanns det bara två broar över Canal Grande. Då byggdes den tredje, Ponte dell’Accademia. Först helt nyligen byggdes den fjärde, ritad av Calatrava (Han som ritat Turning Torso i Malmö). Den ligger i närheten av järnvägsstationen. Fortfarande är vattenvägnätet mycket redigare och lättare att orientera i än gångvägnätet, som är rent labyrintiskt. Landförbindelsen med järnvägen kom i början av 1840-talet. Fram till dess var det bara möjligt att ta sig till Venedig i båt. Men hur ordnade man med dricksvattnet? Det fanns inget drickbart grundvatten och inget källvatten i närheten. Återstår att samla regnvatten. Varje stadsdel i Venedig har ett torg, campo. Under varje campo byggdes en vattentät cistern som fylldes med sand.

24

Regnvattnet samlas upp på det stenlagda torget som sluttar mot avvattningsbrunnar. Det filtreras genom sanden och lagras där tills det hinkas upp i en brunn mitt på torget. Först under 1800-talet började man pumpa vatten i ledning från land och brunnarna förseglades Vattnet utgör idag ett hot mot staden. Den ekologiska balansen i lagunen har rubbats genom grundvattenuttag till industrier, utfyllnad av kanaler som minskat vattencirkulationen och muddring av farleder för stora fartyg. Venedig översvämmas nu något hundratal gånger per år. Piazza San Marco står ofta under vatten och venetianarna lägger tappert ut spänger och säljer stövlar för att rädda massturismen. Venedig sjunker och vattnet stiger. 4


Møblering av offentlige rom

Victor Stanley

www.wallax.no

Ta kontakt på

n

Out-sider

n

Miramondo

n

Furnitubes

+47 67 17 75 00

Ekologigruppen erbjuder konsulttjänster inom natur och samhällsplanering till alla som arbetar för en hållbar utveckling. www.ekologigruppen.se

Stad Natur LaNdSkap VattEN

25


Från vildperenner till samhällsutvecklingsdirektör Av Anna Lindgren Dahlin, frilansjournalist

B

engt Andrén slår genast fast att hans roll som landskapsarkitekt inte handlar om att sätta sin egen prägel eller göra egna avtryck. Istället handlar det om att utveckla stadsmiljön för människans bästa. – Om Uppsala blir bättre att leva i, då är jag nöjd, säger han. För tre år sedan kom Bengt Andrén till Uppsala som ny stadsbyggnadsdirektör. Sedan årsskiftet har hans funktion utvecklats till att vara direktör för det nya kontoret för samhällsutveckling, vilket omfattar det som tidigare var fastighetskontoret, fritid- och natur-

26

kontoret, gatu- och trafikkontoret samt stadsbyggnadskontoret. – I den här rollen ingår att man arbetar på uppdrag av kommunens politiker – alla större beslut tas av politiker. Man måste gilla det läget om man ska jobba i den här miljön. Mitt uppdrag är att skapa samarbetsklimat bland parterna i stadsbyggandet. Samarbete, det är det jag är bra på, tror jag. När Bengt Andrén tänker efter är han i dag ganska nära det han hoppades få arbeta med som nybakad landskapsarkitekt. Att det är en arbetskrävande roll med ansvar över många och mycket är ingen hemlighet.


27


– Ibland är jag skiträdd och tänker; kunde de inte hitta någon bättre? Men det kunde de tydligen inte! säger han och skrattar. I barndomshemmet i Vargön, utanför Vänersborg, var familjen politiskt intresserad och man blev uppmuntrad att tycka fritt. Detta kom att prägla Bengt, inte minst i valet av utbildning. – I mitt framtida yrke ville jag delta i en process där man är med och bestämmer hur någonting ska bli. Och dessutom ville jag till Uppsala. I en tid då det inte var alldeles lätt för en akademiker att få jobb, fanns det fortfarande goda utsikter för landskapsarkitekter, enligt SYO-konsulenten i skolan. Och så blev det landskapsarkitektutbildningen på SLU i Uppsala, där han började 1974. Men utbildningen var inte riktigt som Bengt Andrén hade trott att den skulle vara, utan handlade mer om växter än om samhället. Hans examensarbete kom även det att handla om något helt annat än vad han ursprungligen hade tänkt sig med yrket. Det behandlade ämnet vildperenner. – Jag tänkte att jag skulle göra något som jag inte redan kunde. Jag försökte hitta blommor som kunde planteras i bostadsområden, men som inte krävde så mycket skötsel. I slutet av 1970-talet handlade yrket mycket om att ifall man vill göra någon nytta i samhället, så var det

28

genom att bidra till upprustning av miljöerna vid de misslyckade miljonprogrammen. Sture Koinberg var, enligt Bengt Andrén, den landsskapsarkitekt som var bäst på sådan upprustning, och han blev en av Bengts arbetsgivare under de första yrkesåren. När Bengt Andrén hade arbetat på små kontor under en tioårsperiod, och arbetet hade kommit att handla om att rita McDonalds drive through-restauranger, började han fundera: – Vad gör jag och varför? Det hela kändes meningslöst. Han sökte och fick en tjänst som planarkitekt vid Södertälje kommun, där han så småningom blev chef för planavdelningen. Efter detta sökte han jobbet som planchef för ytterområdena i Stockholm, områden som omfattar runt en halv miljon människor. – Jag tänkte: Det här jobbet får aldrig en landskapsarkitekt, men jo. Och det offentliga rummet, alltså rummet mellan husen, ligger egentligen alldeles naturligt för en landskapsarkitekt att planera. Bengt Andrén siar om framtiden för yrket och tror att det kommer att handla mycket om bostadsbyggande i städerna. – Sedan så är ju vattenfrågan stor. Städerna växer men vi vill minska belastningen på reningsverken och kunna fortsätta att använda befintliga verk. Detta


29


kommer att kräva utredningar och projekt, liksom hur vi kan klara höga flöden av vatten. Bengt Andrén tycker att det är ett privilegium att arbeta i en stad med ett sådant tryck som det är i Uppsala just nu. Och mycket har ju hänt här sedan han var student här. Han är imponerad av nyligen färdigställda Gunnar Leches park, framför det gamla stationshuset: hur man vågade behålla det stora rummet, hur man har möblerat parken och inte minst det goda arkitekthantverket. Han ser fram emot Åhlénshusets utbyggnad, och även hur Uppsala universitets nya förvaltningsbyggnad ska te sig, den som ska byggas bredvid Botaniska trädgården och Uppsala slott. – Det är en plats som är värdig en sådan viktig administration. Det kommer att bli så bra att det kommer att låta tala om sig. Ett löfte till har han, som arbetar för att staden ska bli bättre att leva i: – Vi ska försöka återerövra stadens torg. St Eriks torg och Fyris torg ska ha lämnats tillbaka till folket innan jag slutar eller, trillar av pinn’, vilket som nu sker först. 4

Bengt Andréns arbetsgivare i korthet ›› Sven Hermelin, som öppnade Sveriges första landskapsarkitektkontor

favoritplatser ›› Villa Gamberaia, en renässansträdgård i Florens. ›› Het Loo i Holland, en nybyggd park som är identisk

›› Klaus Hugo Haendler, trädgårdsarkitekt

med den barockträdgård som låg där innan.

›› Sture Koinberg, landskapsarkitekt

”Det går att se hur det som är gammalt nu såg ut

›› Södertälje kommun, planarkitekt och sedan chef för planavdelningen ›› Stockholms kommun, chef för planering av Stockholms ytterområden ›› Uppsala kommun, stadsbyggnadsdirektör och sedan direktör för kontoret för samhällsutveckling

30

som nytt.” ›› Princess Gardens, Edinburgh. ”Jag blev fascinerad av gräsmattorna – hur de var skötta, och topografin.” ›› Stourhead Park, England, anlagd på 1700-talet. ›› Skogskyrkogården, Stockholm. ”En park i världsklass.”


Underbara uteliv. På HAGS vet vi att de mest uppskattade utemiljöerna skapas genom ett gott samarbete. Vi erbjuder ett mångsidigt sortiment av utemöbler som skapar hållbara och inbjudande park- och stadsmiljöer. Möblerna finns i flera färg- och materialalternativ.

HAGS Birka längs bryggan vid Kulturhuset Spira, Jönköping. Design Jan Wickelgren.

www.hags.se

MINERA SKIFER Foto John Tizzard

EN KLASSIKER FRÅN NATUREN Trumlad Skifferkross av Offerdalsskiffer. Vacker till planteringen, uppfarten eller i trädgården.

Tel +46 (0)63 208 60 mineraskiffer.se

A LTA OFFERDAL OPPDAL O T TA

31


32


Många strängar på lyran yrket där många intressen förenas

Av Anna Lindgren Dahlin, frilansjournalist

N

är Bibbi Leine var student på landskapsarkitektutbildningen tog hon ett år ledigt för praktik i Enköping. Där fick hon i uppdrag av dåvarande stadsträdgårdsmästaren Stefan Mattson att rita ett förslag på en av Sveriges första fickparker. Hon minns att hon tyckte att det var helt rimligt när det sedan bestämdes att hennes förslag skulle byggas. – I dag kan jag förstå att det var ganska speciellt att en student fick igenom ett förslag till en ny park, säger hon och skrattar. Det var nyttigt, det där att vara ute på fältet som student, tycker hon, som egentligen ville bli biolog eller husarkitekt. – Men när jag skulle börja studera, visste jag inte att den här utbildningen fanns. Det var svårt att få tag på information, så jag kontaktade Ultuna för att få veta

mer. Utbildningen var perfekt för mig – mina intressen förenades i den här utbildningen. Jag hade i och för sig trott att jag skulle arbeta med annat efter examen: naturplanering, som till exempel nationalparker. Hon glömde sedermera det där med nationalparker, fast senare i livet har hon faktiskt jobbat med två olika tävlingar om entréer till just nationalparker, bland annat entrén till Skuleskogen vid Höga Kusten. Det bästa med yrket tycker hon är bredden. Att komma med förslag, planera, kommunicera, visualisera och kanske göra bilder eller en ritning som hon sedan presenterar. Hon arbetar gärna med hållbarhet och natur. Mest har det handlat om offentliga anläggningar, men även där kan skalan skifta från stort till smått. På sistone har det blivit en del arbete med utformning av hamnmiljöer. Det blir allt vanligare över hela

33


Europa, säger Bibbi Leine, att man tar till vara hamnområden och bygger bostäder och anlägger vistelseytor där. Själv har hon bland annat arbetat med Visby och Sundsvalls hamnar. – Jag tycker om att utgå ifrån ett befintligt värde i platsen, som till exempel vatten. Det är ju tacksamt att arbeta med vattennära lägen, för ofta har det sett rätt så risigt ut i hamnarna innan. Bibbi Leine verkar vara typen som ser till att få in många av sina intressen i yrket, och hon vill gärna arbeta ”brett”. I början av sin karriär gick hon, parallellt med arbetet som landskapsarkitekt, på en konstakademi i Italien under ett antal somrar och läste grafik, skulptur och målning.

34

På White arkitekter i Stockholm stannade hon i 12 år, under vilka hon deltog i flera tävlingar. Periodvis kombinerade Bibbi arbetet på White med att undervisa på landskapsarkitektutbildningen på Ultuna. Hon trivdes väldigt bra med den kombinationen och tackade senare ja till att åka ett år till Japan för att arbeta som lärare vid ett universitet för arkitektur och design. Sedan 1999 arbetar hon på Landskapslaget AB i Stockholm. Arbetsuppgifterna är, precis som hon vill ha det, skiftande. – Jag håller i projekten, ritar, ”caddar”, arbetar i photoshop, jag jobbar handgripligen med allt. Bland de projekt som hon har hållit i och är extra nöjd med, nämner hon Sundsvall och förslaget till


utformningen av friytor vid den gamla hamnen. Först av allt anlade man en parkträdgård, på önskemål från medborgarna. En park som har varit publicerad i både böcker och i tidningen Arkitektur. Mest arbetar hon dock i Stockholm med projekt i samband med bostadsbyggande. Ett exempel är den nya stadsdelen Annedal. – Det blir många nya parker och vi har varit måna om en ekkulle som redan finns, med liljekonvaljer i gläntorna. Vi har fått jobba med utformning från helhet till detalj och har då kunnat renodla parkerna, gatorna och platserna i olika karaktärer och innehåll. I framtiden tror Bibbi Leine att landskapsarkitektens roll kommer att breddas mot kommunikatörens, någon som är med i processer och synliggör sammanhangen när något ska förändras. – Vi kan få folk att förstå vad det finns för alternativ och vad dessa innebär. Men i huvudsak kommer vi att arbeta med samma saker som i dag. Landskapsarkitekt har blivit ett mycket tydligare yrke i samhället under de 25 år som jag har jobbat. 4

favoritplatser ›› Hagaparken i Stockholm, framför allt pelousen där. ›› Mossträdgården i Kyoto. ›› Naturen: ”Den överträffar oftast det vi skapar.

Där får man upplevelser hela tiden.” Bibbi Leines arbetsgivare i korthet ›› Gotlands kommun ›› White arkitekter, Stockholm ›› Undervisat på SLU i Ultuna, Konstfack och KTH ›› Gästlärare på Hokkaido Tokai-universitetet, Asahikawa, Japan ›› Landskapslaget AB

Vi är nyfikna på dina idéer Tyréns är ett av Sveriges ledande konsultföretag inom samhällsbyggnad. Våra medarbetare skapar lösningar inom stadsbyggnad och infrastruktur för en hållbar samhällsutveckling Kanske är det dina idéer vi behöver för att utveckla morgondagens lösningar inom samhällsbyggnad. Vår nyfikenhet tar oss vidare, vill du vara med och forma framtiden? Besök oss på www.tyrens.se/karriar

35


36


Så vill vi ha det där vi bor! Av Mikael Propst, vetenskapsjournalist

G

rannar att lita på. Goda boplatser och funktioner man behöver. Landskapets utseende. Det är faktorer som människor värderar i sin boendemiljö, visar forskning i den tredje och avslutande delen av de grannskapsstudier som SLU lett sedan 1992. Denna gång valde forskarna ut 1940- och 60-talsområden i olika länder runt Östersjön. Per Berg, Tuula Eriksson och Madeleine Granvik, forskare på avdelningen för landskapsarkitektur på SLU, har fokuserat på Sverige och Danmark, tillsammans med danska kollegor. Motsvarande studier har gjorts i Ryssland, Polen och Lettland i samarbete med forskarkollegor i dessa länder. Tuula Eriksson är ansvarig för studierna av 60-talsområdena i de båda skandinaviska länderna. Huvudobjekt var Eriksbo, utanför Angereds centrum i Göteborgsområdet, och Bröndby Strand som är en förort väster om Köpenhamn vid Køge bukts norra strand. Bland referensorterna fanns även 60-talsområdet Gottsunda, Uppsala. – Vi försökte hitta mönster som var representativa för miljonprogrammen. Vi fann likheter, men också stora skillnader, säger Tuula Eriksson. När Eriksbo byggdes var det svårt att få människor

att flytta dit. Problemet kulminerade under 70-talet då många lägenheter stod tomma. – Men i slutet av 90-talet och i början av 2000-talet svängde det. Eriksbo bildade en kooperativ förening och startade upp en mängd olika typer av attraktiva aktiviteter i samverkan med hyresvärden Familjebostäder som bygger på aktiviteter i den egna närmiljön. Ett bostadsområde kan snabbt förändra karaktär. Den generation som en gång hade vuxit upp i området på 60-talet var positiv till det, såg att det var barnvänligt med attraktiva gårdar och nu flyttar man tillbaka dit. Viktiga faktorer i den förändrade synen var också att de som styrde denna stadsdel med hyresrätter satsade på att få dit butiker, föreningsverksamhet som till exempel en 4H-gård, grönstrukturer med kryddoch örtagårdar, sittplatser och inte minst att området började vårdas och att ungdomarna kunde få sommarjobb genom detta. – Det var en ny styrelse som trodde på området och såg vad som behövde göras. Befolkningen är nu blandad, med en stor andel pensionärer i mindre lägenheter och barnfamiljer i större lägenheter. När området väl upplevdes som attraktivt så kom omsvängningen, säger Tuula Eriksson. Hon betonar vikten av att det finns en närbutik i

37


Eriksbo och ett rikt föreningsliv. Och till parkområdet, och de närliggande mycket vackra naturområdena liksom 4H-gården vallfärdar barnfamiljer även från andra stadsdelar. Teatern i Angereds centrum bidrar med kulturella värden, liksom det enskilda faktum att skådespelaren Sven Wollter en gång bott här. – Vad är viktigt? Jo, att känna en slags stolthet och ”vi-identitet” – det tycks vara centralt. Men boplatsen måste också fungera i vardagen. Det ska vara en trygg plats och de funktioner man behöver ska finnas. Men det räcker inte med de ”nödvändiga” funktionerna som till exempel tvättstuga och busshållplats för att folk ska trivas.

Höga hus runt en gård kan vara avskräckande genom att skapa skuggor och öka vindhastigheterna kring husen. Det finns många exempel på liknande områden där man ökat trivseln sedan man glesat ut husen och till och med kapat dem på höjden. – I Sankt Petersburg och Köpenhamn är grannskapet ofta indelat i kvarter. Där finns inte många samlingsplatser vilket lett till att föreställningar om olika grupper skapats. I Bröndby, där danskarna är i minoritet, är kulturkrockarna ofta påtagliga. Det handlar om ungdomar, om kriminalitet men också skrönor om ”vi och dom” där enskilda händelser förstoras upp.

I attraktiva områden uppstår en nyfikenhet; man rör sig gärna i närområdet så därför är landskapets utformning viktigt. Folk småpratar med varandra vid möjlighet till naturliga möten, de utnyttjar sitt- och lekplatser ute och grillar kanske tillsammans. I ett aktivt bostadsområde som erbjuder olika aktiviteter möts man exempelvis på midsommarfesten, gårdsloppisen och Luciafirandet. Men om man är rädd för grannen, så används inte de här funktionerna, menar Tuula Eriksson.

Tuula Eriksson berättar om när invandrarföreningar i Malmö ordnade aktiviteter som synliggjorde den kulturella mångfalden. Varje förening i ett område, där det fanns motsättningar både mellan svenskar och invandrare och inom invandrargruppen, exponerade sin kultur genom att ställa ut bord med mat och spela musik som representerade det land man kom från. Evenemanget lockade många och skapade diskussioner. Det blev succé! Och den positiva nyfikenheten på grannarna hade väckts!

38


Hur naturligt refug som helst. skolgård innergård lekplats

Trött på leriga skolgårdar och lekplatser? Trött på höga underhållskostnader för små och svårtillgängliga ytor, såsom rondeller och refuger? Att installera konstgräs är idag ett prisvärt, enkelt och snyggt alternativ. KSAB Wellness har ett naturligt utseende med blandade nyanser av grönt och ljusbrunt. Den är mjuk och skön att gå på, tät och stabil tack vare en krusig rotzon. Prisexempel: 225 kr/m2. Begär offert på 021-38 11 50 eller info@ksabkonstgras.se.

takterass

trädgård

rondell Konstgräs — ett prisvärt

poolområde

alternativ för svårskötta ytor

idrottsplats

– Jag vet från många goda exempel att det går att bryta socialt cementerade attityder och tvister i bostadsområden. Men det krävs trovärdighet och förankring hos människor för att driva frågorna. När Tuula Eriksson jämför med de studerade 40-talsområdena i till exempel Kungsgärdet i Uppsala, Kyrkbyn i Göteborg och Vigerslev Have i Danmark, finns avgörande skillnader. – När de ursprungliga hyresgästerna flyttat ut ökade bostäderna i värde vid försäljningen. Det blev fler bilar på gatorna och stora altaner. Men den ursprungliga tanken med gemensamma aktiviteter och intresseföreningar minimerades och ebbade ut när nya familjer utan rötter i småhusområdet flyttade in. Ungdomarna som flyttar in är inte så intresserade av samfällighetsföreningar och man spelar inte längre brännboll tillsammans med grannarna. Generationsväxlingen medför nya krav och behov.

– Vår förhoppning är att forskningen ska leda till kunskap så att samhällsplanerare av olika kategorier får del av de erfarenheter och kvalitéer som värderas av de boende och som är nödvändiga för att få till bra boplatser, säger Tuula Eriksson. 4

Fakta Jämförande undersökning av tolv bostadsområden i fem länder runt Östersjön. I projektet kartläggs sociala boendestrukturer via enkäter, kompletterade med djupintervjuer och observationsstudier. Boende, hyresgästföreningar, fastighetsförvaltare och samhällsplanerare har ingått i studien. Forskningsledare: professor Per Berg. Ansvarig för sociologiska delar: sociologiforskare Tuula Eriksson. Forskningsrådet Formas har finansierat de tre grannskapsstudierna (GRAS 1, GRAS 2 och GRAS 3).

39


Forskare möts kring blågröna städer Ученые обсуждают зеленую инфраструктуру городов

Av Mikael Propst, vetenskapsjournalist

F

ör professor Maria Ignatieva är Östersjön inget hinder. Därför börjar konferensen i Sankt Petersburg och slutar i Uppsala. Kan det vara mer naturligt när man har sitt ursprung i Ryssland och i dag är verksam på institutionen för stad och land, SLU Uppsala? Den årliga, internationella konferensen för landskapsarkitekter ”ICON-LA” blir i år för första gången en regional konferens. Den har fått temat Green Infrastructure: from Global to Local och organiseras av International Federation of Landscape Architects (IFLA), Sankt Petersburg State Forest Technical University (FTU) – den här gången tillsammans med SLU. Eliten av forskare inom grön infrastruktur från hela världen, exempelvis från SLU, är på plats. – Den här konferensen har varit min baby under sex år. Jag var idégivare från början men ramverket har tagits fram i samarbete med Per Berg, Tuula Eriksson

40

och Rolf Johansson på min institution, säger Maria Ignatieva. Starten för den regionala konferensen sker på FTU i Sankt Petersburg, där man bland annat besöker restaurerade trädgårdar från Peter den stores tid. Deltagarna gör sedan ett mellanspel med exkursion i Helsingfors, innan man tar båten till Stockholm. Där görs nedslag i Hammarby sjöstad och Hagaparken. – Stockholm är en av de ledande städerna med ”grön-blå” infrastruktur, och det är samma sak i Sankt Petersburg. Vi har valt de bästa exemplen. Att besöka även Uppsala var ett internationellt önskemål från den senaste konferensen. Här hålls den andra halvan av vetenskapliga presentationer, den första ges i den ryska staden. – Grön infrastruktur är först och främst ett nätverk, som kopplar ihop gröna ytor. Det är också transfer och kommunikation. Vi brukar säga att landskapsarkitek-


Sankt Petersburg.

ten har ett paraplylikt yrke; där ingår stadsplanering, design, växtmaterial, ingenjörskonst och sociala aspekter. Maria Ignatieva menar att det exempelvis kan handla om småskalig grönska, som små japanska trädgårdar som fungerar som fläckar av biodiversitet i Japans storstäder. Grön infrastruktur kan bidra till lösningar på trafikproblem genom att skapa en vänlig miljö för gångtrafikanter. Både det gröna och blå bistår också med ekosystemtjänster. – Ett syfte med konferensen är att få fler människor att förstå värdet av grön infrastruktur, utbyta modeller och nya idéer mellan forskarna och visa bredden på vad vi gör inom forskningen. Maria Ignatieva menar att städer som kännetecknas av en långsiktigt hållbar utformning har satsat på att koppla ihop gröna ytor, skapa gröna korridorer och bygga motståndskraftiga citylands. Med detta menas

funktionella, täta, levande stadsytor för mixad användning och som stimulerar flera sinnen. Dessa bygger på en europeisk planeringstradition med avancerade och eko-effektiva, småskaliga grönytor. 4 FAKTA Konferensen Green Infrastructure: from Global to Local, 11–15 juni, med representanter från 33 länder, stöds av forskningsrådet Formas, SLU samt Sankt Petersburg stad. Konferensen har sju underteman: ›› Green Infrastructure in different scales ›› Green Heritage ›› Green-Blue infrastructures ›› Built-Green infrastructure and their interactions ›› Green infrastructures: ecosystem services, ›› The link between green and social infrastructure ›› Transportation and green infrastructures

41


En dag om våren Av Annika Borg, teologie doktor, samhällsdebattör, radiopratare och präst

V

arje år brukar jag påminna mig själv om att jag verkligen ska uppleva försommaren. Stå under ett äppelträd i full blom, inte missa den tid då gullvivorna blommar. Njuta av syrenerna. Plocka liljekonvaljer när de breder ut sig som en vit skir matta. Förutom njutningen i att plocka blommorna och placera ut dem och känna dofterna i rummen, så handlar själva plockandet också om något som är omistligt. Något som hör till själva livsnerven. Det har med livshållningen att göra. Givetvis är det i det närmaste banalt att man varje år upplever ljuset och överflödet i naturen som ett mirakel. Men varje år får jag bevis för att det är en känsla jag delar med många. Jag minns en av de första vårdagarna i år, då cyklade jag längs vattnet i Stockholm på väg till ett möte. Det var som att göra en tur genom en öken som börjat blomma. I den långsträckta parken längs vattnet såg människor och djur faktiskt ut som nyutslagna blommor. Det var små barn i solhattar, bleka äldre som satt på bänkar med rollatorer bredvid sig och blinkade som pånyttfödda mot en varm sol. Jag mötte en

42

papegoja i en sele på en ung mans axel, joggare som log och svettades, par som strosade. Allting andades frid. Det fanns inte ett enda bekymmer någonstans, så kändes det faktiskt. Ingen plingade ilsket när man oväntat saktade ned farten, ingen gick med snabba bestämda steg och blicken i marken. Alla verkade titta sig omkring och precis som jag suga i sig varenda detalj av denna förunderliga första riktiga vårdag. Det var som om vi alla kommunicerade samma budskap till varandra: det här förtjänar vi, det här är livet. En svårt sjuk vän ringde senare samma eftermiddag och berättade att hon suttit i skuggan på sin balkong och kunnat njuta av väder och dofter. Friden hade funnits hos henne också. En sådan dag är fullständigt ovärderlig, god. Det kändes nästan som om just en sådan dag uppväger alla tunga dagar. En arbetskamrat berättade att känslan av att kunna ta med sig kaffet ut i trädgården skingrade stressen över bolåneräntor och framtiden. Det ordnar sig, hade han tänkt och tagit en klunk kaffe och kunnat känna hur


en ro spred sig inom honom. På kvällen hörde jag hur människor samlats nere på torget invid huset där jag bor. Någon hade tagit med sig stolar och jag satt en lång stund och lyssnade på skratt och mjuka röster. Det är just en sådan där dag som våra röster slutar att vara frostbitna och hittar ett annat tonläge. Kanske har vi till och med glömt bort att det är så vi faktiskt låter. En sådan stund kan göra all skillnad i världen, vrida perspektiven rätt, få fäste inom oss så vi lever länge på minnet av hur det kan vara när allt bara stämmer och är i samklang. När andra funderingar än de vanliga tar plats. Sent på kvällen ser jag nyheter och läser tidningen som jag inte hunnit med på morgonen. Mina ögon fastnar på en notis om att småflickor säljs för trafficking i Saudiarabien och en artikel om den plågade befolkningen i Syrien. Och så känner jag hur allt det där andra – ilskan och vanmakten – börjar ta fart och snurra runt inom mig. Men så avstannar alltihop. Dagens upplevelser av frid och ljus gör att jag kan

möta världen, verkligheten och svårigheterna på ett annat sätt, och inte falla ned i missmod. Det finns alltid något att göra åt saker, det finns alltid de som ser och ingriper, livet är gott och människor vill varandra väl. De tankarna sköt undan de mörka. Det behövdes bara den där första ljusa vårdagen för att göra sinnet lättare. Och det kommer fler. Många år har jag inte hunnit njuta av ljuset. Och inte heller tagit mig tid att plocka blommor. Och känt ett styng av vemod. Men nu ska det inte bli några fler år då det som faktiskt är omistligt försvinner in i en kalenders sidor. Kalendern ger inte ledtrådar till själva livet. De ledtrådarna finns någon annanstans. Och lika medveten om att jag ofta kommer att misslyckas med min föresats, lika förvissad är jag om att jag varje år får en ny chans. 4

43


Vilka platser är viktiga för dig? När medborgarna får delta i planeringen Av Malin Eriksson, forskningsassistent vid avdelningen för landskapsarkitektur, SLU Uppsala

N

ål efter nål placeras på kartorna utanför den lokala matbutiken i villaområdet Lindö i Norrköping. Efter ett par timmar en fredagseftermiddag, och några till på lördagen, har ett hundratal Lindöbor i alla åldrar stannat till för att markera platser som är viktiga för dem själva – eller för

där, jag är hemma när jag är där – jag är uppväxt på landet”. Strax väster om Lindö finns planer på en ny trafikled. Ett av alternativen skulle innebära att en högbro byggs i området mellan Lindö och centrala Norrköping. Men vad innebär det när stora vägar

området som helhet. Vitt för platser som används vid speciella tillfällen, gult för utsiktsplatser och så vidare. Kartorna har fått ett brokigt mönster av olikfärgade nålar. Varje plats har sin egen betydelse, precis som en av ortsborna vittnade om i ett av sina nålstick: ”på våren plockar jag nässlor

byggs genom människors vardagslandskap? Hur kan planerarna få del av kunskaper och värderingar hos dem som bor i och använder ett landskap som de betraktar som sitt? Och vilka kvaliteter skulle detta kunna innebära för den fortsatta planeringen av olika slags landskapsingrepp?

44


I Lindö testar vi kartnålsmetoden, som har utvecklats för att vara snabb och enkel så att så många som möjligt ska kunna, vilja och ta sig tid att delta. Den möjliggör för de medborgare som påverkas av besluten att kunna ge sin syn på landskapet i ett mycket tidigare skede av planeringsprocessen än vad som annars är praxis idag. Metoden har utvecklats inom forskningsprojektet Bättre landskapsanalys för transportsektorn. Projektet tar sin utgångspunkt i den europeiska landskapskonventionen och har som syfte att säkerställa landskapsanalysernas kvalitet och förtydliga dess roll i planeringsprocessen. Det pågående projektet är ett samarbete mellan SLU Uppsala, SLU Alnarp och VTI (Statens väg och transportforskningsinstitut) och arbetet leds av Ulla Berglund, Ultuna. Målet är att i slutet av 2012 ha tagit fram en vägledning med konkreta råd och goda exempel för upphandling och genomförande av landskapsanalyser som stämmer överens med den europeiska landskapskonventionen. 4 I juni 2011 invigdes tre nya innergårdar med olika teman på Gävle sjukhus. Tidigare var detta tomma ytor med endast betongplattor, nu är de plats för lek, rehabilitering och fikapauser. Arkitekt: Thorolf Hedlund, Johan Skoog arkitektkontor ab. Beställare: X-Fastigheter, Landstinget Gävleborg

JOHAN SKOOG arkitektkontor ab www.johanskoogarkitekt.se

BYGGNAD - INREDNING - LANDSKAP 45


Storskaliga ingrepp i landskapet

Av Håkan Blanck, Sweco och Emily Wade, Landskapslaget, Stockholm

Vågrätt Järnvägar skär rätt igenom landskapet. Syftet är att spara tid och energi. Kurvor och stigningar försämrar kapaciteten. Det vill man undvika, även när landskapet är kuperat eller innehåller känsliga miljöer. Därför ägnas inledningsvis mycket tid åt att bedöma var nya järnvägar kan dras. Det är de stora sammanhangen i landskapet som då är i fokus – ekologi, markanvändning och boende, rekreation och landskapsbild, vägar och övrig infrastruktur. Utifrån vissa fixpunkter (t ex stationer) och inom vissa ramar (tekniska riklinjer, bullerutredningar, MKB, ekonomi, etc) testas olika alternativ i plan och i profil. Landskapets förutsättningar påverkar placeringen av järnvägen, och järnvägen kommer att påverka landskapet. Det gäller att identifiera var man behöver gå varsamt fram och i vilka miljöer järnvägsanläggningen bör utformas med en högre ambitionsnivå. Men det är först när sträckningen är bestämd som järnvägsdragningen och den anslutande marken – det vi kan kalla gränssnittet – gestaltas.

46

De som bor längs den planerade järnvägssträckningen, deras upplevelser, tillgång till stationer och möjligheter att ta sig fram längs banan blir centrala gestaltningsuppgifter. Målet är ofta att begränsa påverkan på omgivande landskap och ibland att lyfta fram landskapet genom anläggningen. I vissa fall handlar det också om att framhäva anläggningen. I landskapsarkitektens verktygslåda för utformningen finns bl a slänter, skärningar, murar, vallar, broar, bullerskärmar och vegetation. För tio år sedan ökade mobiltelefonin explosionsartat och därmed utbyggnaden av 3–G master. I Sverige höjdes tonläget mot denna nya infrastruktur i våra landskap. Telemasterna, som placeras högt i landskapet, syns på flera kilometers håll och blev därigenom en allmän angelägenhet. Man började fråga sig vad som skulle hända med unika miljöer som orörda myrar och storslagna utkiksberg när landskapet stördes av dessa uppstickare.

Lodrätt

››

Landskapet är under ständig förändring. Vissa processer och stora projekt orsakar stor påverkan på till exempel landskapsbild och ekologi. Sedan jordbruksrevolutionen är människan en viktig faktor i detta. Eftersom vi numera är väl medvetna om det, kan vi i samband med nya ingrepp både mildra negativa effekter eller tillföra nya värden. Här visar vi hur skissen kan vara ett hjälpmedel för att förstå och förklara storskaliga ingrepp i landskapet.


Regeringen gav därför 2006 Sveriges kommuner och landsting i uppdrag att ta fram en handledning för bygglovshandläggare för mast på rätt plats. Den centrala frågan var hur landskapsbilden skulle komma att påverkas. Struktur, markanvändning och upplevelsevärden inventerades och tio landskapsbildstyper identifierades. För varje typ beskrevs karaktärsdrag, visuellt influensområde, visuell känslighet och förekomst. Sex år senare har masterna på många håll blivit en självklar del av landskapet på dagen och på natten

vakar de över oss med varsitt blinkande öga. Master upptar en liten yta men kan förändra landskapsbilden över ett större område. I öppna orörda landskap är siluetten ett viktigt karaktärsdrag och en mast blir ett storskaligt ingrepp. Lokaliseringen av masten avgör hur den kommer att uppfattas. Det som anläggs och byggs idag kan med tiden bli accepterade och kulturbärande inslag i landskapet. På vägen dit kan skissen vara ett utmärkt redskap för både analys och förslag. 4

47


Inred ute med hållbara material!

-Klassikplattan är ett användbart system för moderna miljöer Med sitt diskreta utseende, plana yta och användbara form har Klassik en självklar topplacering inom markbeläggning av offentliga miljöer. I systemet ingår många format och tjocklekar som gör det möjligt att tillgodose varje önskemål på t ex hållfasthetskrav eller mönstervariation. Komplettera läggningen med ledytor och stoppmarkering i vår plattserie Superplattan som med sin höga kontrast ökar tillgängligheten och säkerheten vid övergångställen och busshållsplatser. Besök gärna vår hemsida för mer information om våra produkter och kontakta oss när du vill veta mer om våra kreativa lösningar för offentlig miljö!

Sveriges ledande leverantör av Mark, Tak och VA system för en bättre miljö, sedan 1888 48

www.steriks.se


Hello Sweden! Studenter utomlands

Living the dream! Anna-Karin Gävert är sistaårsstudent på landskapsarkitektutbildningen på SLU, Uppsala. Student vid Purdue University i West Lafayette, Indiana, läsåret 2010–2011.

J

ag tog chansen. Jag bytte jag cykelturen till Ultuna med den ständiga motvinden till bilens och majsens Mecka i den amerikanska mellanvästern Under läsåret 2010/11 studerade jag vid Purdue University. Ett äventyr på alla sätt och vis men också en utmaning att som fotgängare ta sig fram i ett samhälle planerat för bilen. Det blev en resa i att förstå – men också i att värdera likheter och skillnader på olika sidor Atlanten. Det är svårt att veta hur man ska sammanfatta livet som student utanför Svea rikes gränser. Framför allt skapar det perspektiv. Inte på yrkesutövningen i första

hand, där landskapsarkitekten illustrerar framtida förändringar, utan snarare på att skapa förståelse för den nutida världen och dess olikheter. Jag fick helt enkelt klart för mig att livet, såväl som staden, undervisningen och människorna, kan se annorlunda ut utifrån de olika förutsättningar som råder på olika håll i världen. Äventyret innehöll dessutom besök i Millenium Park i Chicago, MFO Park i Toronto, Central Park i New York och andra fantastiska stadsrum jag tidigare bara sett på bild. Living the dream!

49


Wien och Berlin – varför välja? Beatrice Andersson är sistaårsstudent på landskapsarkitektutbildningen på SLU, Uppsala. 2010–2011, Erasmusutbyte Universität für Bodenkultur, Wien, University of Natural Resources and Life Sciences, Vienna. 2011 augusti–oktober, kontorspraktik på MAN MADE LAND, Berlin.

N

io månader i Wien och tre månader i Berlin blev till ett intensivt och intrycksfyllt år som jag fortfarande bearbetar och inspireras av. Det var en resa från de traditionella parkernas stad, till modernaste gatukonst och nyaste landskapsarkitektur. Att studera utomlands var inte ett val jag gjorde för att fly utbildningen i Sverige eller för att läsa mängder av kurser på olika österrikiska dialekter. Jag visste att studierna och praktiken skulle förändra min vardag och göra den mer präglad av platsens kultur. De erfarenheter som jag värderar högst ifrån utlandsstudierna har ändå inte så mycket med föreläsningar eller praktikens uppgifter att göra. Utan det handlar om att

50

bo och leva i ny stad. Om att ständigt observera och vara en del i stadslivet och om att se hur utemiljöerna används och hur de värderas. I Wien bodde jag granne med slottsparken till Schloss Schönbrunn. Jag gick dit flera gånger i veckan och fick följa parken från det att löven började färgas röda i september, in i de grå vintermånaderna då parkens och trädens struktur var som tydligast och man kunde se då man såg rakt igenom labyrinter och gångar. På våren blommade lundar med vårlök och gigantiska magnolior och till sommaren hela rosenträdgården. Dynamiken fanns även i den strikta skötseln, bland joggare, turister, temamarknader, evenemang och


folkfester. Det som fascinerade mig mest i Wien var att se hur de traditionella parkerna, framförallt slottsparken Auggarten, verkligen användes varje dag av österrikarna. I Berlin slutade jag aldrig att vara turist. Varje ledig stund gav jag mig ut på min cykel för att hinna till en ny stadsdel med mer landskapsarkitektur. Nästan alltid var jag tvungen att stanna på vägen då jag upptäckte något annorlunda; en karaktäristisk innergård, gatukonst, någon spännande aktivitet eller en övergiven grönyta som blivit anonymt omhändertagen av någon

anonym. Att se parker som påverkas och verkligen används av stadsborna var inspirerande. Mina favoriter kom att bli flygfältet Tempelhof som blev offentlig park i maj 2010 och den helt nya stadsparken Park am Gleisdreieck. Jag kunde tillbringa flera timmar i båda parkerna och bara iaktta alla aktiviteter. Upplevelserna i de båda städerna har fått mig att turista mer hemma, att gå på upptäcktsfärder, att välja omvägar. För det är helt klart värt att gå vilse i sin egen hemstad.

funkia landskapsarkitektur www.funkia.se 51


Kanadahåla, ett minne för livet Anna Johansson är sistaårsstudent på landskapsarkitektutbildningen på SLU, Uppsala. Bilateral agreement, University of Manitoba, Winnipeg, Kanada, hösten 2011.

S

edan starten på utbildningen i landskapsarkitektur har mitt mål varit att åka utomlands och studera. Siktet var inställt på Australien men på grund av indragna platser var utbudet begränsat. Så när jag fick en plats i Kanada var jag aningen tveksam. Vem hade hört talas om Winnipeg? Inte jag i alla fall. Enligt kanadensiska mått är denna stad med cirka 700 000 invånare en liten håla. Nu i efterhand kan jag bara konstatera att utbytet blev bland det bästa jag gjort i mitt liv. Jag hittade min

52

vardag i Winnipeg, hade på det stora hela en fantastisk vistelse och är otroligt nöjd med den utmanande resan. För att få ut så mycket som möjligt försökte jag tänka på vad man vill ha ut av utbytet – att uppleva kulturen, utveckla sina kunskaper, jämföra utbildningarna och träffa nya människor med mera. Ett utbyte är utvecklande både yrkesmässigt och personligt. Oavsett var man hamnar får man erfarenheter och minnen för livet. I slutändan blir det verkligen vad man själv gör det till.


Krukodling i stadsvävens mellanrum Mikael Johansson sistaårsstudent på landskapsarkitektutbildningen på SLU, Uppsala. Utforskar Tokyos gröna struktur, våren 2012

S

nart slår körsbärsblommorna ut här i Tokyo. Jag reste hit för att utforska Tokyos gröna struktur. Jag är mest intresserad av de småskaliga odlingsinitiativ som jag hittar på de mest oväntade platser och som ger stadsdelen en grön prägel. Min stadsdel liknar till sin struktur de flesta områden i centrala Tokyos ytterkanter: En yttre ring av höga byggnader längs de större vägarna och en inre, finmaskig väv av friliggande hus i två till tre våningar utmed ringlande smågator och gränder. Husen står nära vägen och gränsen mellan gatan och den privata sfären är ibland diffus. Som en tyst överenskommelse om var man får befinna sig eller inte. Strukturen har sin grund i det regelverk som styr hur en tomt får bebyggas. Det tillåter bland annat endast en byggnad per tomt samt ett minsta avstånd på en halv meter mellan tomtgräns och byggnad. I utkanten finns den lokala parken som tillsammans med tempelträdgårdar bidrar till den gröna strukturen. Båda är halvprivata med öppettider och besöksregler. Någon direkt offentlig mark ingår alltså inte. Vid

utställningen Tokyo Metabolizing, som visades under den tolfte arkitekturbiennalen i Venedig, beskrevs denna stadsstruktur som ’a porous structure containing garden plants’. Det är här – i stadsvävens mellanrum, i utrymmet mellan byggnaderna och mellan husen och gatan – som invånarna odlar sina trädgårdsväxter. Genom att undersöka dessa så karakteristiska ytor kan vi förstå de större sammanhangen bättre. Byggnader i Tokyo har en relativt kort livslängd, 25–30år, vilket leder till en ständig förändring där initiativ i det lilla på sikt har möjlighet att förändra strukturen i en större skala. Kan de privata gröna initiativen expandera och bli en större del av staden? Kanske kan krukodlingarna i förorten på sikt leda till ett grönare Tokyo.

53


54


att skapa är att leka Av Ylva Dahlman, universitetslektor vid avdelningen för landskapsarkitektur, SLU Uppsala

A

rkitekter skapar hela tiden, det nya, det ännu inte upplevda. Trots friheten och de oändliga möjligheterna är det lätt att låsa fast sig i invanda mönster och beteenden. Vad består sådana låsningar av och hur kan vi komma förbi dem? Skapandet är en aktivitet men också ett tillstånd som innehåller paradoxala motsatser. Det kan till och med vara farligt att leva ett skapande liv. De två största fällorna är önskan att vara till lags och driften att vara originell. Båda riskerar att gå till överdrift och leda till handlingsförlamning eller ett petande i detaljer. Skapandet kräver rum. Under antiken iordningställdes temenos, det vill säga avgränsade heliga platser där den omgivande världens lagar och normer sattes ur spel och där särskilda överenskommelser gällde. Psykoterapeuten CG Jung använde begreppet för att beskriva det rum där mentala processer kan lyftas fram i ljuset och göras medvetna. Något liknande behövs i skapandet. En särskild plats för de fria tankarna. Men att skapa är inte alltid självklart en enkel match. För många startar det skapande arbetet med att ordna upp i sitt eget temenos – städa skrivbordet, arkivera filer eller koka kaffe.

Om man senare, när skapandet kommit igång, drabbas av förvirring, lamslagning eller kreativ kramp kan det övervinnas genom att återställa ordning i temenos. Skapandet kräver frihet. Genom improvisationsövningar kan vi häva våra blockeringar. Men det fungerar bara om vi utgår från vårt eget skapande, inte om vi försöker följa andras föreskrifter. Det betyder inte att vara fri från regler – utan snarare tvärtom. Att följa skapandets regler är däremot inte så lätt. De är ofta komplicerade och ibland till och med svåra att formulera. Men de har den egenskapen att vi alltid själva vet när vi bryter mot dem. Skapande är raka motsatsen till att göra ”vad som helst”. När det är som bäst känns skapandet som att sträcka ut ett ögonblick av kreativitet så att det räcker oändligt längre. Det är på samma sätt som när tiden försvinner i en intensiv lek. Det viktiga är då inte vad vi gör utan hur vi gör det. Lewis Carroll skapade ordet galumphing (troligen en blandning av gallop och triumph), som bland annat kan beskrivas som lekenergi, att göra det onödiga bara för att det är roligt. Till exempel att hoppa i stället för att gå. Att leka och improvisera är effektivt för att

55


››

Det finns, tycks det, två muser: Inspirationen, hon som ger oss oartikulerade visioner och önskningar, och Förverkligandet, som gång på gång bedyrar: Det är ännu mycket svårare än du tror. Detta är formens musa.Det är kanske så att formen betjänar oss bäst när den utgör ett hinder, som gäckar oss och avleder oss från den avsedda riktningen. Det är kanske så att, när vi inte längre vet vad vi ska ta oss till, har vi kommit fram till det verkliga arbetet. Och när vi inte längre vart vi ska ta vägen, har vi börjat den verkliga resan. Den hjärna som inte är förvirrad är inte engagerad. Den hejdade strömmen är den som sjunger.

Wendell Berry, poet och författare. Ur Poetry and Marriage/ Standing by Words 1983, övers. Sven Smedberg.

56


befria oss från tidigare, ofta godtyckliga restriktioner och för att vidga vår mentala aktionsradie. Och det är först då det är möjligt att skapa något nytt! Skapandet kräver kreativitet. Men att vara kreativ är samtidigt någonting riskfyllt. Att följa en egen utstakad bana och att överge föräldrar, institutioner, lärare eller kamrater som förebilder innebär en ömtålig balans mellan tradition och personlig frihet, mellan att stå på sig och att vara öppen och lyhörd för förändringar. Vi måste då samtidigt hantera vår förnuftsmässiga kunskap och den intuitiva kunskap, som har sin upprinnelse ur allt vi vet, allt vi är och som har en

förmåga att leda till absolut förvissning. Här är den svåra utmaningen i skapandet att hitta och stå upp för sina idéer, som ju inte vilar på förnuftsmässig grund, och på det vi tror oss vara förvissade om. Utmaningen är att våga stå upp för det som är viktigt, att nyfiket följa vart detta leder, att släppa taget, att misslyckas, att acceptera sina blockeringar – men också att gå in för att häva dem. Skapande innebär ytterst att leka, att våga tappa ansiktet och göra sig fånig och att vara ärlig mot sig själv. Då först får man uppleva såväl misslyckandets besvikelser som de underbara genombrotten. 4

Landskapsarkitektkontoret URBIO vill föra naturen närmare människan genom att integrera nya former av natur i staden. Varför? För att berika människors livsmiljöer, gynna hälsa och välbefinnande, skapa klimatpositiva effekter och på samma gång utveckla den biologiska mångfalden! Läs mer om våra idéer på: www.urbio.se & www.hållbarstad.se 57


Nära rymlig sinnlig den nya gröna kompakta staden Av Per Berg, professor i landskapsplanering vid avdelningen för landskapsarkitektur, SLU Uppsala

F

ramtidens stad är sig lik och ändå helt ny. Den myllrar av människor. Men det är närmare till kommers, kontor och kultur. Den har i stort samma gator, platser och torg. Men den har betydligt resurseffektivare blandning av gående, cyklister, spårvagnar, bussar och mikro-bilar. Framtidens stad är kompakt, men också rymlig – längs livliga gator, levande hus och i attraktiva offentliga miljöer är sinnliga upplevelser lika viktigt för stadslivet som arbete och transporter. Framtidens stad är grön och smart – överallt. Gatuträd och mångfunktionella stadsrum skapar ett kontinuerligt nätverk med lövskugga, årstidsdofter, kronbrus och vattenspel och erbjuder allt från puls och leklust till sinnesro och kroppsvila. Dagens europeiska städer är täta och måttligt höga. Stadsbyggnadsidealet har genom historien oftast varit fyra våningar för vanlig bebyggelse och upp till fem när

58

det finns affärer och service i gatuplanet. Från början var staden också integrerad med sitt omland – stad och land utvecklades interaktivt. Även stora städer som London och Berlin hade ännu på 1920-talet storskaliga ”gröna kilar” och ”blåa stråk” (parker, grönområden och vattendrag) som flätade samman staden med landsbygden i alla väderstreck. Men med bilen, välfärden och globaliseringen har många städer med tiden byggts igen och kontakten förlorats med det omgivande kulturlandskapets skogar, fält och vatten. De nordiska städerna är fortfarande ganska integrerade med sitt omland ofta ända in till den historiska kärnan, men här tycks utvecklingen i dagsläget gå i motsatt riktning jämfört med kontinenten: I Frankfurt, Paris och Bryssel förstärker man satsningarna på gröna stadsrum. Trots att samma credo ekar i Centraleuropa som här om förtätning som en


Clichy Batignolles: Det ombyggda bangårdsområdet i norra Paris skulle liksom Hammarby sjöstad bli en Olympisk by (till OS 2012) – men man förlorade snöpligt till London. Men planerna på en ny eko-stadsdel genomförs just nu och kommer att vara färdigt 2013. När det är klart kommer de gröna delarna att omfatta 10 hektar som i sin tur ingår i en total satsning på att öka grönytefaktorn med cirka 300 hektar i hela inre Paris. I den nya stadsdelsparken finns mycket plats för vardagliga utflykter för de boende med baguette och vin. Stadsdelsparken Clichy Batignolles har planerats för att hantera dagvatten och även skapa vattenspeglar i parklandskapet. Det finns både lekplatsinslag och skateparksinslag i den nya stadsdelsparken. En vindkänslig flerbladig propeller bidrar till bevattningselen för parkens skötsel. 59


Köpenhamn cyklisternas stad. Ur ett album om alla världens huvudstäder, utgiven av Åhlén och Åkerlunds förlag, 1936. Sedan dess har Köpenhamn utvecklat ett av världens mest avancerade cykelnät i stadscentrum och även ett i grönområdena lokaliserat länscykelnät som erbjuder Köpenhamnarna att kunna cykla i ren luft genom parker och grönstråk, från alla riktningar in till arbetsplatserna i centrum.

Velib i Paris. Velib är ett omåttligt populärt, tidseffektivt och (för Parisarna) billigt transportmedel med Velibstationer i ett tätt nätverk över hela Pariskartan.

60

Det är bekvämt och säkert att cykla i Vauban vilket skapar en synnerligen effektiv rörlighet inom området – med goda cykelförbindelser också med Freiburgs centrum. Längs alla cykelvägar, gator och stigar har man bemödat sig att skapa lövskugga och attraktiva ”greenways”.

väg mot större uthållighet – så sker förtätningen annorlunda på kontinenten än i Norden. Här exploateras de gröna kilar som har gjort det nordiska stadsbyggandet berömt. I Europa vill man istället öka andelen grönyta i staden. I Paris är målet att öka park- och grönytor med 13% fram till år 2019. Paris är spännande på många sätt. Samtidigt som man utvecklar ett par större parker och ett stort antal småparker, är ambitionen att minska avstånden mellan olika nöjes- och nyttofunktioner. Det görs via en viss komplettering av bebyggelse, men främst via en tydlig omfördelning av transporter från bil och metro till cykel och gång. Med det omåttligt populära Velib-systemet (hyrcyklar) minskar avstånden drastiskt samtidigt som cykelnätet utvecklas. Detta har lett till att planerarna har fått syn på grönytornas


Zürich har ett av Europas mest avancerade kollektivtrafiknät byggt på hög turtäthet (2–4 minuter) för spårvagnarna som i genomsnitt kommer inom 1 eller 2 minuter eller ”genast”. Spårvagnsnätet är kopplat till ett bekvämt system av gång- och cykelvägar, torg, trottoarer samt park- och vatten promenader. I Zürich är det

och stadsträdens betydelse för att skapa en attraktiv transportmiljö för cyklisterna (greenways). Gång-cykelnätstrukturens samband med grönstrukturen är väl utvecklat sedan 1950-talet i Nordiska städer men har alltmer slagit igenom i stadsomvandlingen i holländska och tyska förorter (Houten och Culemborg utanför Utrecht och Vauban i Freiburg och Südstadt i Tübingen) och även i stadskärnor i Holland, Belgien, Spanien och Österrike. I Köpenhamn finns gröna cykelnät på länsnivå och ner på lokal nivå i stadskärnan. De tjugofem kriterier för ekologisk anpassning som definierats i en uppmärksammad EU-studie av sju Europeiska städer och de tolv kriterier som gäller i EU:s Green Capital Award handlar alla om omvandling till förnybar energi, kretsloppssystem och en nyväckt blandstad (”mixed-use”).

bekvämt att vara cyklist, spårvagnsåkare och fotgängare och allt mindre bekvämt att vara bilist. I dagstidningarna klagar trafikreportrar på att ”nu behöver fotgängarna bara vänta högst 20 sekunder innan det slår om till grön gubbe” (I Uppsala vid korsningen Vretgränd–Kungsgatan tar det 90 sekunder).

Men även allt mer om kompakt byggande baserat på en avancerad grönstruktur ända in i stadskärnan integrerat med gåfartszoner och ett komplett cykelnät. Detta leder in stadsutvecklingen på att skapa trygga, vackra och attraktiva stadsrum med ljus och luft, växter, djur och vatten – och med många människor. I denna framväxande gröna och blå infrastruktur finns service-stationer inte bara för bilar utan även för fotgängare och cyklister. Strategiskt placerade cykelhus dyker upp i allt fler städer. Inbäddade i grönska byggs ”noder” med affärer, bevakad cykelförvaring, verkstäder, hyrcyklar, caféer ofta direkt anslutna till järnväg, spårvägar, bussar, taxi och hyrbilar – som i Freiburg. Denna service kan också hamna under lokaltågens plattformar – som i Houten och Malmö. Med ökande cyklism, införandet av gåfartsplanering och den aktuella ”ITS-explosionen” (Intelligent

61


Det nya internationellt omtalade eko-kvarteret Vauban nära centrala Freiburg. Här finns ett gång-cykelspårvagns-dominerat trafiksystem, förnybar energi och plus-hus (husen producerar ett överskott på el) men också en avancerad grönstruktur i fyra skalor. Lägg märke till den gröna övergångszonen i bildens vänstra sida där man anlagt en bäck, äppelodlingar, trädgårdar, lekplatser, ridstall och ett flertal funktioner som skall göra gränszonen ”trög” mot vidare exploatering.

Transport Systems), förändras förutsättningarna för en rad funktioner i staden. Exempelvis underlättas trafikplaneringen enormt för kollektivtrafikens resenärer via tydlig och ständigt uppdaterad information på stationer, hållplatser och appar direkt i din smart-phone. Detta skyndar på omvandlingen till ett bekvämt transportsystem med bra och lättillgänglig trafikinformation. Just nu sker en spännande utveckling då ITS kopplas till all annan service och kulturutbud i staden. Att ta bilen blir alltmer obekvämt, dyrt och tidsödande medan kollektivtrafik, gång- och cykel blir både attraktivt och allt effektivare och tidsbesparande.

62

Det vi upplever idag är en internationellt utbredd trend att splittrade och utspridda städer och förorter utvecklas till mer samlade och kompakta. Samtidigt blir de grönare, mer trafiksäkra, socialt tryggare och mer attraktiva som livsmiljöer. Framtidens städer är gröna och kompakta, men paradoxalt nog också ljusare och mer socialt interagerande och därmed tryggare. De är mindre resurskrävande, klimatsmarta och har alla chanser att också främja trivsel, välbefinnande och folkhälsa – något som gynnar kulturutvecklingen och bidrar till att känna sig hemma i staden överallt där man bor, reser och verkar. Men då måste vi ta detta stadsutvecklingsideal på allvar – också i Sverige. 4


VI SÖKER FLER SOM VILL VARA MED OCH FORMA SVERIGE Inom landskapsarkitektur och stadsbyggnad är Tema en av de största aktörerna i Sverige. Vi medverkar i alla skeden, från program och utredningar till färdigt resultat. Våra uppdrag sträcker sig från Luleå i norr till Malmö i söder. Nu söker vi fler engagerade medarbetare som vill vara med och forma Sverige.

Vill du bli en av oss? Vi söker: • Flera landskapsarkitekter till våra kontor i Stockholm, Malmö och Uppsala. • En erfaren miljökonsult i stadsbyggnadsuppdrag samt en handläggande planarkitekt till vårt kontor i Stockholm. Läs mer och gör din ansökan på www.temagruppen.se.

1

2 3

3

4

5

1. Förnyelse av Slussen, delområde Land. Foto: Dieter Stöpfgeschoff 2. Dragarbrunnsgatan, Uppsala 3. Gå-City, Västerås 4. Norra Kajen, Sundsvall 5. Ribersborgs strandpromenad, Malmö 63


AKTIVT LIV OCH TRYGGA CIRKLAR de äldre som resurs i uthålligt boende Av Per Berg, professor i landskapsplanering och Tuula Eriksson, sociolog med fokus på boendefrågor, avdelningen för landskapsarkitektur, SLU Uppsala

D

e äldre blir allt fler i samhället. I statliga utredningar har detta beskrivits som ett växande resursproblem, där färre arbetsföra skall försörja fler pensionärer. Bland yngre pensionärer väntas många vara aktiva resenärer och konsumenter. Äldre pensionärer är mindre rörliga. De har ett större behov av enkel och nära samhällsservice och en trygg närmiljö som är attraktiv för alla sinnen. Men både yngre och äldre pensionärer kan bidra till städers och landsbygders omvandling till ett mer miljövänligt, resurssnålt, hälsosamt och mer uthålligt samhälle. Om detta forskar vi. Frågan är hur mycket de äldre kan och vill hjälpa till i omställningen? De yngre äldre kan teoretiskt bidra med både tid, kraft och erfarenhet. De äldre äldre kan berätta om sina liv och spela en viktig roll för att underhålla sociala nätverk i grannskapet. Vi studerar hur de äldre vill och kan få delvis nya roller i fyra vanliga stadstyper i Uppsala: stadskärnan, Kungsgär-

64

dets småhusområde, Tunabackars folkhemshus och Gottsundas miljonprogramshus. Vi kommer också att jämföra stadskärnans grannskap i fyra tätorter: storstaden Göteborg, mellanstaden Uppsala, småstaden Trollhättan och småorten Vattholma utanför Uppsala. Boende och de som förvaltar de äldres bostäder intervjuas, liksom äldreorganisationerna PRO och SPRF. Vi intervjuar också olika aktörer som planerar och på andra sätt har inflytande över de äldres boende och engagemang. Vad är ett bra boende när man är yngre äldre – dvs rörlig och aktiv – och vad är ett bra boende för dem som är äldre äldre? Det gäller att lära sig mera om och bättre förstå hur äldre anser att de kan och vill hjälpa till att utveckla sitt grannskap. De frågor vi ställer handlar om hur vi kan hushålla med fysiska resurser som energi, vatten och material – men även ekonomiska resurser som boendekostnader, omsorg om anlagda miljöer och informella samarbeten i grannskapet. Vi vill till exempel


De äldre kan spela en aktiv roll både i omsorg om barnen och för att berätta om sina liv – att dela med sig av sin visdom. Ett sekel och fyra generationer skiljer de två på bilden.

65


I kvarteret Järnbrott i Göteborg har de äldre medverkat till en halvering av energibehovet (till 90 KWh/kvm) genom att låta bostadsföretaget Poseidon isolera väggar och bjälklag, byta ut fönster och installera solfångare. De har också bildat en odlarförening för det nya växthuset som är en populär fikaplats, liksom ett minikoloniområde på den tidigare gräsytan framför huset som är byggt 1950.

Bostadsbolaget fyllde 60 år 2005 i 50-tals förorten Kyrkbyn på Hisingen i Göteborg. Här bor många äldre som flyttade in när området var nytt. Just dessa äldre kan spela en viktig roll som socialt kitt i grannskapet när det nu går in i en generationsväxling och nya barnfamiljer flyttar in.  

Med fler äldre behöver vi inom en nära framtid utforma utemiljön på ett mer medvetet sätt för att underlätta framkomlighet och för att erbjuda flersinnliga upplevelser nära bostäderna. 66


veta om det är vanligt att de äldre hjälper varandra och om de delar användningen av maskiner och verktyg. Kan de tänka sig att hålla uppsikt över lägenheter, cyklar och barnen i kvarteret? Vi undersöker hur de äldre värdesätter biologiska värden som växter, djur, gröna entréer, gårdar och anslutande grönområden. Hur de ser på service och tillgänglighet när det gäller resurser som affärer, apotek, bank, bibliotek och vårdcentral. Och hur de upplever de sociala aspekterna i sin boendemiljö, till exempel relationerna med sina grannar och mellan generationerna. Vi undersöker också betydelsen av platsens kulturella identitet (historia, konst och traditioner) och

de äldres syn på estetiska resurser som syn-, hörsel-, doft- och andra sinnesintryck. Att samtala med dem det berör är ett bra sätt att arbeta för att få fram och kvalitetssäkra nyanser och djup i den kunskap som utvecklas i projektet. Men som man ofta gör som forskare varvar vi intervjuer och samtal med enkäter, observationer på plats, studier av skrifter, kartor och bilder. På så sätt tror vi att vi kan bidra till nya synsätt bland planerare, arkitekter, boendeföreningar, äldreföreningar och av politiker som vill förstå hur vi kan ta vara på kraften hos de allt fler äldre i samhället. 4

Vi skapar landskap och miljöer med stark identitet och funktion – i går, i dag, i morgon.

Stora Tullhuset – Fotografiska Museet, Stockholm I samband med ombyggnaden fick Tengbom Landskap i uppdrag att gestalta och projektera de två torgen som omger Stora Tullhuset. Projektet erhöll ROT-priset 2011.

67


Lördagsgodis Av Kerstin Nordin, universitetsadjunkt och doktorand vid avdelningen för landskapsarkitektur, SLU Uppsala

a

p

t kö

g

is ood

bra

man om

K

er höv

nåt

b snab

ng tt hä a a r br afä s i d o is g d o g kiosken där godis is d o g er

be

an det verkligen vara bra för barn att köpa lördagsgodis? Frågan dyker upp när jag går igenom resultatet från en undersökning som gjordes i Täby kommun 2010 med barn 11–18 år gamla. På en karta som redovisar deras favoritplatser i kommunen fastnar min blick på ett område med många markeringar, men som inte verkar vara en lekplats, en skolgård, en idrottsplats eller en bostadsgård. Området ligger inklämt mellan järnvägen och ett villaområde. Vad är det som gör att det är en favoritplats för så många? I undersökningen deltog 600 skolelever. Alla svarade på en datorenkät med sju frågor och en karta. Eleverna svarade genom att själva rita och göra markeringar på den digitala kartan, välja svarsalternativ eller skriva in egen text. Enkäten gjordes i skolan, på skoltid. En handledare från kommunen fanns tillhands för att ta emot barnen, hjälpa dem i gång och svara på eventuella frågor. Tack vare detta fick vi reda på vilka vägar barn använder till skolan och på fritiden, samt vilka platser

68

godis t g i bil

man brukade vara på. Dessutom fick vi reda på vilka platser som eleverna upplevde som farliga eller otrygga samt vilka platser som var deras favoritplatser. Dessutom bidrog eleverna med förslag på förbättringar! Vad lär man sig av detta? Jo, att vi i arbetet med att planera och utforma stadsmiljön bör ta hjälp av experter på barns utemiljö – barnen själva. Barnens vardagslandskap är mycket mer än lekplatser och bostadsgårdar. De har goda kunskaper om vilka vägar de använder till och från skolan och på fritiden. De kan rita på en karta och med egna ord skriva ner vad de upplever som farliga platser eller som en favoritplats. De har synpunkter på park- och gatuunderhåll och ger konkreta förslag på vad som kan förbättras. I barnens landskap finns inga juridiska eller administrativa gränser – allt hänger ihop. Favoritplatserna som fångat min blick visar sig vara en barackbyggnad där man säljer dagligvaror och godis. Av de kommentarer barnen själva skrivit in, verkar det vara godiset som lockar.


n kan

ma att

a köp

s

godi

med a v och

na mi

k

r

isa

p om

Fakta Täby kommun genomförde år 2010 en undersökning med drygt 600 skolelever i åldrarna 11–18 år. Projektet ”Plats att växa” använde sig av en metod ”Barnkartor i GIS” som utvecklats av Ulla Berglund och Kerstin Nordin vid Institutionen för

HUS

LANDSKAP HUS

HUS LANDSKAP LANDSKAP HUS

HUS LANDSKAP LANDSKAP

stad och land, SLU Uppsala. www.barngis.slu.se

Tanken slår mig, det kanske inte bara är godiset som gör att det markerats som en favoritplats – utan det faktum att barnen kan ta sig dit utan någon vuxen och själv göra inköpet. Forskare inom utvecklingspsykologi har visat på betydelsen av att barn får möjlighet att gradvis utforska och bemästra sin närmiljö. Att på egen hand klara av att ta sig till en affär för att köpa mjölk eller godis, kan vara en del i den egna utvecklingen. Barnen som har kiosken som favoritplats bor maximalt en kilometer därifrån och kan ta sig dit på gång- och cykelvägar utan att korsa stora trafikleder. Det är alltså inte bara den kommunala parkförvaltningen som har ansvar för barns vardagsmiljö. Det kan också vara näringslivsutvecklaren, butiksägaren och miljöinspektören! För det kan vara riktigt bra för barn och unga att kunna köpa lördagsgodis nära där man bor. 4

På ÅWL är vi både arkitekter och landskapsarkitekter. Vi arbetar tillsammans eftersom resultatet blir bättre om stadsbyggnad, hus och landskap tänks som en helhet från början.

www.awlark.se/landskap Arkitekter 69


L

andskapsarkitektur bygger traditionellt inte på boklig bildning, utan på utvecklingen av en yrkesspecifik handlingskunskap. Källorna till kunskap är därför till stor del andra än publikationer. Influenserna kan vara föreläsare, medarbetare, samtal, diskussioner, upphovsmän, anläggningar, exkursioner etcetera. Mot denna bakgrund är det begripligt att teorier inom ämnet sällan uttrycks explicit, trots att de är viktiga för kommunikationen inom och utom

70


Urkunder & husgudar Av Per Hedfors och Petter Åkerblom, avdelningen för landskapsarkitektur, SLU Uppsala

V

arje yrke präglas av sina traditioner. Praktiska erfarenheter och tyst kunskap spelar stor roll när nya generationer gör entré i yrket och gör det till sitt. Landskapsarkitekturen är inget undantag. Detta yrke bygger till stor del på utvecklingen av en yrkesspecifik handlingskunskap. Källorna till yrkeskunskap finns därför till stor del på annat håll än i publikationer. Sinnliga erfarenheter är en viktig grund för yrkesskickligheten att växa fram. Influenserna under studietiden förmedlas till exempel via exkursioner, studiebesök, landskapsupplevelser, praktiskt trädgårds- och anläggningsarbete. Under perioder av kontorspraktik introduceras landskapsarkitektstudenten i arbetsplatsens organisation, arbetsvillkor och affärsidéer.

Mot denna bakgrund är det begripligt att den teoretiska basen för både yrkesutövandet och ämnet landskapsarkitektur, kan upplevas som otydlig trots att den finns där i föreläsningar, seminarier och uppsatsskrivande. För att ta reda på vilka teorier som prövats eller utvecklats inom disciplinen under mer än de dryga femtio år som utbildningen funnits i de Nordiska länderna inbjöds landskapsarkitekter från de nordiska länderna till ett symposium i Uppsala den 18–19 april i år. I fokus stod ”urkunderna och husgudarna”, som i detta fall betyder publikationer och de författarskap som haft störst betydelse för dessa landskapsarkitekters egen utveckling, det vill säga vilka texter som inspirerat eller gett bestående kunskaper i den egna yrkesutöv-

71


72


››

Det jeg selv i mine refleksjoner har havnet på er en ekspose over litteratur/personer som til meg har formidlet nyttig Teori/tanketradisjon” som jeg fant under min søken under tiden fra ungdom til alderdom. Min generasjon måtte være mege søkende, det var få spor som var lagt opp for oss. Olav R. Skage

ningen. Följande citat från Olav R. Skage – en av pionjärerna och en av föreläsarna – visar något av historiens vingslag: – Det jeg selv i mine refleksjoner har havnet på er en ekspose over litteratur og personer som til meg har formidlet nyttig ”teori/tanketradisjon” som jeg fant under min søken under tiden fra ungdom til alderdom. Min generasjon måtte være meget søkende, det var få spor som var lagt opp for oss. Under symposiet klargjordes att behovet av kunskap om landskapsarkitekturens teori är central för att både forskning och yrkesutövning ska kunna utvecklas. Den teoretiska förståelsen är viktig både för kommunikationen inom disciplinen och med andra ämnen och

yrkesområden. Allt oftare behöver vi använda teoretiska ramverk för att bättre förstå – och kunna utveckla – de verksamheter som landskapsarkitekter är involverade i. Detta i en värld som krymper och där uppdragen blir allt mer internationella. Teoretiska angreppssätt blir viktigare för både studenter och praktiker för att utveckla begrepp och designkoncept. I universitetsvärlden är det teoretiska ramverket centralt, exempelvis i formuleringar av utbildningsprogram och forskningsansökningar. Det har helt enkelt blivit nödvändigt att artikulera en ämnesspecifik teori för att underlätta kommunikationen med andra och för att göra oss landskapsarkitekter förstådda.

73


Per Hedfors

Clas Florgård

Ansvariga för symposiet var Per Hedfors, landskapsarkitekt och forskarassistent, Caroline Dahl, planeringsarkitekt, professor emeritus Clas Florgård och professor emerita Eivor Bucht. Föreläsare var Nina Marie Andersen, Thorbjörn Andersson, Magne Bruun, Per Hedfors, Göran Johnson, Ib Asger Olsen, Olav R. Skage och Ragnhild Widgren. I panelen för de avslutande diskussionerna deltog Ulla Berglund, Eva Gustavsson, Sture Koinberg, Ingbritt

74

Caroline Dahl

Eivor Bucht

Liljekvist, Irja Persson, Anders Sandberg, Bengt Schibbye, Marit Silins, Torbjörn Suneson och Pär Söderblom – med Eivor Bucht och Clas Florgård som moderatorer. Presentatör: Caroline Dahl. Symposiet dokumenterades med video och material från symposiet kommer att publiceras på FUSE:s hemsida www.slu.se/fuse, och även speglas i ett kommande nummer av Nordisk arkitekturforskning som bygger på samma tema. 4


Tillverkning och återförsäljare över hela landet

Fakta Symposiet Urkunder och husgudar anordnades den 18–19 april 2012 Uppsala i samarbete med forskningsprogrammet FUSE (Future Urban Sustainable Environment) vid SLU, som ett led i att synliggöra teoriutvecklingen inom det praktikorienterade ämnet landskapsarkitektur. Forskningsprogrammet FUSE arbetar för att stötta planering och organisering av energieffektiva urbana områden baserad på en markhushållning som sparar mark för odling av livsmedel och råvaror samtidigt som den förbättrar livskvaliteten för människan och bidrar till hållbara miljöer. Detta gör FUSE genom att initiera fakultetsövergripande forskning i samverkan med näringsliv, intresseorganisationer och myndigheter.

SÄKER ETABLERING MED RÄTT JORD. Trädgårdsjord E

Trädplanteringsjord

Dressjord

En mullrik, lucker och rotogräsfri jord för plantering av perenner, buskar och träd. Finns i flera varianter med olika gödsling. För växtbäddar enligt AMA’s riktlinjer.

Till plantering av träd längs gator, på parkeringsytor och i andra utsatta miljöer. Finns i flera varianter för olika jorddjup, i skelettjordar och för extrema miljöer.

Lättarbetade dressprodukter som ger ny växtkraft till slitageutsatta gräsmattor som sportplaner och parkytor. Finns i flera varianter med olika mullinnehåll och gödsling.

hasselforsgarden.se/mark Park&Mark 020 -50 50 70 • mark@hasselforgarden.se

75


lek, skratt och blodigt allvar Av Åsa Hellström, projektledare på miljöförvaltningen i Malmö och arbetar med frågor om hållbar stadsutveckling för barn och unga

76


B

arnen i Indien – detta stora land med sin enorma befolkning, där skillnaderna mellan fattiga och rika är avgrundsdjupa – vilka förutsättningar finns det här för barns lek och utveckling? Det finns barn överallt men de leker sällan på platser som för oss är traditionella ”barnplatser”. De leker där de är just där och då, vilket ibland är trottoaren och ibland vägar och gator med risk för liv och lem. Jag befinner mig i Cubbon Park, Bangladore. Den enda lekplatsen som finns här är inträdesbelagd. Dit kommer endast föräldrar som har råd att lägga pengar på traditionell lekplatslek för barnen. De flesta barn i Indien lever inte i megastäderna utan på landsbygden och i mindre samhällen och överlever på väldigt små medel. Så många barn i de yngre åldrarna som nu går i skolan har det aldrig funnits tidigare. Det innebär att många bostadsområ-

den är tomma på barn under dagarna för att sedan svämma över av barn efter skoldagen. Men detta betyder inte att det skulle finnas platser för lek eller uteaktiviteter på skolgården eller runt skolan. En del skolor har inga skolgårdar alls, andra har en cementerad plätt att uppehålla sig på, inte mer. På andra skolgårdar upptas halva skolgården av den öppna, gemensamma toaletten i det fria. Det är visserligen förhållandevis varmt under skoldagen men det hindrar inte att barnen både under morgonen och förmiddagsrasterna skulle kunna leka och vara utomhus. De pengar som satsas på skolorna läggs i regel på undervisningen. Behovet av nya skolor ökar enormt för varje år som går, men på lek och uteaktiviteter tycks det varken läggas tid, pengar eller funderingar. Vart jag går stöter jag på gatubarnen, barn som inte går i skolan, som inte har familjer och är hemlösa. De

77


flockas kring järnvägsstationerna för att ha någonstans att bo och leva. Dessa barn tillbringar större delen av dagarna utomhus. Det är blodigt allvar att få tag på mat för dagen och skydd för natten. Mitt i allt detta allvarstyngda är det svårt att som tillfällig besökare från vår del av världen förstå att barnen kan vara så glada. Det är sällan man ser sura miner. Sällan gnäll. Sällan tjat. Många barn är otroligt smala och smutsiga – men skiner ändå som solar.

78

Kläderna är smutsiga och sällan hela – men flickorna har färska blommor i sina flätor och långa kjolar eller klänningar. Pojkarna är alltid klädda i shorts och tröja eller skjorta. Barnen har knappt några leksaker men leker med det som finns till hands – eller med varandra. Här är den sociala utväxlingen mellan barnen som står i fokus. Alltid med ett leende på läpparna. 4


Hållbar

design

energieffektiv

arkitektur

ekologiskt

skötselplanering

energiberäkningar, köldbryggor

byggande

e n e r g i d e k l a r at i o n e r

l o k a lt o m H ä n d e r ta g a n d e av d a g vat t e n e n e r g i e f f e k t i v

utomHusmiljö

b e ly s n i n g sunda

m at e r i a l

miljöklassning

för

människor

lCa-beräkningar

i t- s t r at e g i e r

miljöinventering

t r ä d g å r d s r e s ta u r e r i n g radon

solfångare

byggnader

oCH

landskapsarkitektur

anläggningar

byggnader

av

styr-

termografering d e ta l j p l a n e r i n g ,

provtryCkning

tillgängligHet oCH välj

reglersystem b ä s ta

solCeller

besiktningar

möjliga

geoenergilager

av

energikälla värmelagring

miljökonsekvensbeskrivninginomHusmiljö & m at e r i a l tion

projektering

geografiska

i n f o r m at i o n s s y s t e m

Hållbart byggande värmelagring

sunda

Hus

trä- oCH stålkonstruk-

laserskanning mätningsteknik

visualisering

av

k u lt u r m i l j ö v å r d

projekteringsledning

geoHydrologi

landskap

geoteknik

lCC-beräkningar

byggledning

projektled-

ning

arkitekter ingenjörer w w w. b j e r k i n g . s e

0 1 8 - 6 5 11 0 0

79


inspiration realism & illusion bildkonstn채ren erik johansson Av Lillemor Berg, skribent och formgivare, Uppsala

80


81


belysningskonst På Götaplatsen med Poseidon i centrum, har vi på Ramböll utformat ljussättningen för att skapa en trygg och inbjudande miljö även kvällstid. Våra landskapsarkitekter, landskapsingenjörer och fysiska planerare skapar miljöer över hela landet där sambandet mellan plats och människa stimulerar till spännande möten och upplevelser.

www.ramboll.se

Konstnärer som inspirerar Erik Johansson ›› Salvador Dali – spansk surrelasit ›› M.C. Escher – holländsk grafiker ›› René Magritte – beligisk surrealist ›› Rob Gonsalves – kanadensisk målare ›› Jacek Yerka – polsk målare ›› Shaun Tan – australiensisk illustratör ›› Mattias Adolfsson – svensk illustratör

82

foto: ulf celandeR

›› Sven Nordqvist – svensk illustratör och författare


Eriks tips för inspiration

E

rik Johansson, en ung, talangfull fotograf och konstnär som med humor och en skruvad realism upphäver gränserna mellan illusion och verklighet i sitt bildspråk. Han föddes 1985 i Götene, en liten stad i Västergötland, men är numera verksam i Berlin. Samtidigt som han utvecklar sin personliga stil som konstnär, är han egen företagare med uppdrag inom bland annat reklambranschen. Erik Johansson är utbildad till dataingenjör på Chalmers men inom ämnena foto och digital bildteknik är han självlärd enligt konceptet learning by doing. På den vägen har han blivit en skicklig retuschör som leker med den digitala teknikens möjligheter på ett kreativt sätt. De digitala verktygen är obegränsade, menar han, endast fantasin sätter gränserna för vad man kan åstadkomma. Motiven varierar – det är landskap, urbana miljöer, vardagsliv eller expressiva scener, allt med en surrealistisk knorr. I många av Erik Johansson bilder anas en ironisk underton och inslag av samhällskritik. Hans bildkonst är en drabbande blandning av humor och svartsyn. Inspirationen är sprungen ur iakttagelse i det vardagliga livet och direkt hämtad ur den omgivande verkligheten. Enligt Erik handlar resten om att se realiteten ur ett annorlunda perspektiv. Likt de surrealistiska målarna jobbar Erik Johansson mycket med integration av paradoxer och att blanda intryck från helt skilda företeelser. Hans arbetssätt liknar mer en målares än en fotografs. Under våren 2012 var Erik Johansson aktuell med en utställning på Fotografiska i Stockholm. Hans bilder har också fått stor spridning på internet och väckt uppmärksamhet världen över. Erik är dessutom en av de kreativa talanger som företaget Microsoft valde att lyfta fram i ett projekt kallat Generation 7. Tack vare detta fick Erik Johansson sommaren 2011 möjlighet att förverkliga en idé om att skapa en storskalig illusion, en 32x18 meter stor avgrund, mitt på Sergels torg i Stockholm. Projektet kallades Mind your step

http://thisiscolossal.com http://inspire.2ia.pl/ http://www.yerkaland.com

och finns dokumenterat på Erik Johanssons blogg, alltelleringet.com. Omslaget på detta nummer av Urban, är ett av Erik Johanssons verk. 4

83


Notiser

Att gå är också ett trafikslag

A

tt gå är det vanligaste och mest miljövänliga sättet att transportera sig. De flesta – men förstås inte de längsta

resorna i våra städer utförs till fots. Och då borde väl gång vara en självklar utgångspunkt för trafikplaneringen?

Istället är det tvärtom.

Planeringen har länge haft bilen som norm. Nu när

hållbarhet och hälsa har kommit mer i fokus ökar intresset för ”aktiv transport”. Ganska många forskningsprojekt,

gå ströva strosa knata vandra marschera promenera flanera spankulera skrida släntra stiga kila ila vimsa yra dansa valsa

slinka skynda stega klättra traska raska hoppa skutta studsa släpa masa asa hasa smyga töva kliva pulsa vada

klafsa klampa stolpa stappla streta halka sväva glida springa kuta rusa jogga löpa sprinta spurta hänga

statliga och kommunal initiativ studerar gång- och cykeltrafik med målet att anpassa våra städer bättre till dem som tar sig fram för egen maskin. Men gång är också mycket mer än transport och mer än motion, och gående kräver inget fordon. Kanske är det därför som projekt om gång- och cykel till slut brukar handla mest om cykel.

Trafikverket har noterat detta och stödjer nu ett

forskningsprojekt om utveckling av gångvänliga städer. SLU är en av fem parter som arbetar i projektet, där man studerar gångvänlighet och gång i alla dess former.

Ulla Berglund

Din växtleverantör i Mälardalen 84

www.eriksbo-plantskola.se

Fakta Projektet ”Planering och utformning för ökat gående” löper fram till våren 2013, och ska resultera i en vägledning för gångvänliga städer. Fokus ligger på Sveriges små- och medelstora städer med Luleå, Östersund, Västerås, Älmhult och Båstad som exempel. Arbetet leds av Charlotta Johansson vid Luleå tekniska universitet. Från avdelningen landskapsarkitektur medverkar Ulla Berglund (docent) och Malin Erikson (forskningsassistent). Ulla och Malin har särskilt ansvar för en delstudie med fokusgrupp och medverkandekartering. Läs mer i rapporten ”Här går man” www.slu.se/sol/rapportserier/2011_3


Landskapsparkerna under lupp

BVK

BEVATTNINGSKONSULT AB

L

andskapsparkerna tillkom i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. De hämtade sitt formspråk från

naturen i det omgivande kulturlandskapet – skogar, sjöar, bäckar, ängar och hagar inspirerade utformningen lika starkt som dåtidens nyanlagda parker i England utformades med inspiration från det engelska kulturlandskapet.

Poängen med dessa tidstypiska parker var att de skulle ge

uttryck för tidens litterära, filosofiska och politiska tankar och idéer – som exempelvis reaktionen mot det franska enväldet, upplysningens vetenskapliga landvinningar samt betoningen av individens betydelse i samhällslivet. Tack vare tidigare forskning vet vi mycket om utformningen av och tankarna bakom de engelska parker som skapades i Sverige på beställning av och i samverkan med kung Gustaf III.

I det här doktorandprojektet beskrivs och analyseras

landskapsparker i Sverige från 1700-talet och tidigt 1800-tal.

Vi utför konstruktion & design kontroll & besiktning av bevattnings- & fontänanläggningar Hur var dessa parker utformade? Vilka beståndsdelar hade de (gångvägar, markmodulering, vegetation, vatten, inhägnader, byggnader, skulpturer och monument)? Hur användes de och av vilka personer?

Här undersöks vilka litterära, filosofiska och/eller

politiska, religiösa eller andra idéer som fick sitt uttryck i dem, samt hur dessa idéer förhåller sig till idéer som andra länders landskapsparker ger uttryck för.

Vill du hjälpa till? Välkommen med frågor, tankar eller

tips på parker att studera till Viveka Hoff, viveka.hoff@slu.se

Viveka Hoff

Fakta Doktorandprojekt med inriktning på landskapsarkitekturens historia. Projektet kommer att studera svenska landskapsparker, delvis med fokus på anläggningar i Mellansverige och Uppland/Bergslagen. Doktorand: Viveka Hoff. Handledare: Professor Maria Ignatieva. Projektet är nystartat och beräknas pågå i knappt fem år.

BVK Bevattningskonsult AB

Box 740, 182 17 Danderyd85 08-522 778 79, info@bvkab.se, www.bvkab.se


Spirande spira

V

år tids krav på miljöhänsyn och hållbar utveckling påverkar samhällsplaneringen på många plan. SPIRA är

en nyinrättad forskargrupp som arbetar med integrering av miljöfrågor i praktisk planering med utgångspunkt i gruppens engagemang i tvär- och samhällsvetenskaplig forskning och utbildning.

Intresset riktas främst mot de utmaningar som miljöper-

spektivet och hållbar utveckling som planeraren ställs inför i olika konkreta planeringssammanhang. Spira undersöker och utvecklar lärande och förändringar i planeringspraktiken. Man är särskilt intresserade av de normer, värderingar och maktrelationer som kännetecknar konkreta planeringssituationer och hur dessa är konstruerade, prioriterade och kommunicerade i planeringsprocessens olika aktörer och

N

u utvecklar vi ett hjälpmedel för att karaktärisera pågående och framtida ljud i landskapet (Soundscape

intressenter.

Landskapsarkitekter spetsar öronen

Spira studerar fysisk planering på nationell, regional och

Characterisation Tool – SCT ).

lokal nivå och undersöker policyimplementering, MKB/miljö-

bedömningar, landskapsanalysprocesser och regional

sätta ord på ljuden och göra ljudupptagningar som stöd för

utvecklingsplanering.

minnet. Informationen kan användas i landskapsanalyser,

miljökonsekvensbeskrivningar och platsanalyser, men även

Det viktigaste målet är att bidra med kunskap med hög

Med hjälp av en mobilapplikation kommer du att kunna

relevans för både forskning och de som arbetar konkret med

som stöd i ett gestaltningsarbete. Noteringarna som du gör

planering.

med applikationen tankar du över till datorn på kontoret och

Ann Åkerskog

FAKTA Spira finns vid avdelningen för landskapsarkitektur och har sju medarbetare (2012): Ann Åkerskog (gruppchef), Tim Richardson (gästprofessor), Tuija Hilding-Rydevik (docent), Sylvia Dovlén (forskare), samt de tre doktoranderna Antoienette Wärnbäck, Mari Kågström och Kerstin Nordin.

Växter utvalda för svenskt klimat www.eplanta.com 86

med en tillhörande programvara får du stöd att strukturera jämförbara texter. Verktyget kan även tillämpas på musik, i klassrum och så vidare, det vill säga överallt där hörseln och lyssnandet regerar.

Trafikverket finansierar projektet som leds av Per

Hedfors, forskarassistent vid SLU.

Per Hedfors


Tensta Parkour

invigs i juni 2012 Grontmij landskapsarkitekter i samarbete med Stockholms stad, GIH och Parkour Academy

WSP LANDSKAPSARKITEKTUR - innovativa, erfarna, hållbara

Läs mer på www.wspgroup.se/landskap

Vi erbjuder en bred kompetens, från tidiga skeden till skötsel och förvaltning. Hållbar stadsplanering med klimatanpassning, grönstruktur och hälsoperspektiv, landskapsarkitektur med designprofil, projektering i 3D för infrastruktur såväl som stadsmiljö är några av våra tjänster.

UNITED BY OUR DIFFERENCE 87


Vi är specialiserade på att flytta och återplantera stora träd för återställande och uppbyggnad av funktionella och hållbara växtmiljöer. Vår mångåriga erfarenhet och samlade spetskunskap rörande träd och vedartade växter gör att vi kan värdera och bedömma förutsättningarna för flytt i varje enskillt fall. Genom vårt exklusiva samarbete med Europas ledande företag inom området, kan vi erbjuda specialdesignade grävaggregat i flera dimensioner upp till 3m i diameter.

Vi hjälper dig att skapa färdiga växtmiljöer genom att flytta befintliga träd. Det ger dig möjlighet att arbeta med större växter än vad som normalt är ekonomiskt genomförbart samtidigt som du hushåller med resurserna genom att återanvända träden. Vid nyexploateringar är det tyvärr allt för vanligt att vackra, välväxta träd med rätt proveniens röjs undan eller skadas så illa att de går ut. Vi kan rädda värdefulla individer genom att de grävs upp innan byggnationen och behandla dem i en tillfällig depå för att därefter återplacera träden på lämplig plats när byggnationen är slutförd.

Kontakta oss gärna för mer information

Örjan Stål Jörgen Andersson Fredrik Taflin Lars Engström 88

070 - 65 78 424 046 - 14 67 71 08 - 590 725 21 08 - 590 725 22

orjan@tradflytt.se jorgen@tradflytt.se fredrik@tradflytt.se lars@tradflytt.se


i uppsala ›› kurser på landskapsarkitektprogrammet på slu i uppsala ›› kurser på landskapsarkitektprogram

Landskapsarkitekt–en introduktion ›› Människan i landskapet ›› Geologi och hydrologi ›› Studio–Förändringar i landskapet Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds- och parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Studio–trädgård oc detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och geoteknik ›› Studio–gestaltning av närmiljö ›› Kurser i markprojektering Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestaltnings biologi ›› Markvetenskap–Växtnäring och växtbäddar ›› Ekologi ›› Staden historia och framtid–struktur och planering, ›› Studio–stadens offentliga rum ›› Projekt i landskapsarkitektur ›› Projekt landskapsplanering ›› Landskapsarkitektur Design Studio ›› Landskapsarkitekten i praktiken ›› Självständigt arbete i land skapsarkitektur ›› Självständigt arbete i landskapsplanering ›› Landscape Project Studio–advanced course ›› Geografisk informationssystem och geografisk analys ›› Växtgestaltning ›› Stadsutveckling ›› Gestaltning genom förvaltning ›› Byggla gar och byggprojekt ›› Landskap och planeringsprocesser ›› Tillämpad markvetenskap, avancerad kurs ›› Stadsrum för bar och unga ›› Studieresa inom landskapsarkitektur ›› Agrarhistoria, praktisk sommarkurs i agrar- och landskapshistoria Landskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› Geologi och hydrologi ›› Studio–Förändringar i landskapet Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds- och parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Studio–trädgård oc detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och geoteknik ›› Studio–gestaltning av närmiljö ›› Kurser i markprojektering Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestaltnings biologi ›› Markvetenskap–Växtnäring och växtbäddar ›› Ekologi ›› Staden historia och framtid–struktur och planering, ›› Studio–stadens offentliga rum ›› Projekt i landskapsarkitektur ›› Projekt landskapsplanering ›› Landskapsarkitektur Design Studio ›› Landskapsarkitekten i praktiken ›› Självständigt arbete i land skapsarkitektur ›› Självständigt arbete i landskapsplanering ›› Landscape Project Studio–advanced course ›› Geografisk informationssystem och geografisk analys ›› Växtgestaltning ›› Stadsutveckling ›› Gestaltning genom förvaltning ›› Byggla gar och byggprojekt ›› Landskap och planeringsprocesser ›› Tillämpad markvetenskap, avancerad kurs ›› Stadsrum för bar och unga ›› Studieresa inom landskapsarkitektur ›› Agrarhistoria, praktisk sommarkurs i agrar- och landskapshistoria Landskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› Geologi och hydrologi ›› Studio–Förändringar 89 i landskape ›› Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds- och parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Studio– trädgår och detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och geoteknik ›› Studio–gestaltning av närmiljö ›› Kurser i markproje


kurser på landskapsarkitektprogrammet på slu i uppsala ›› kurser på landskapsarkitektprogrammet på slu i uppsala

Landskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i landskape ch detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och geoteknik ›› Studio – gestaltning av närmiljö ›› Kurser i markprojekter tadens historia och framtid – struktur och planering, ›› Studio – stadens offentliga rum ›› Projekt i landskapsarkitektur ›› Pr andskapsarkitektur ›› Självständigt arbete i landskapsplanering ›› Landscape Project Studio – advanced course ›› Geografis lagar och byggprojekt ›› Landskap och planeringsprocesser ›› Tillämpad markvetenskap, avancerad kurs ›› Stadsrum för ba andskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i landskapet ch detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och geoteknik ›› Studio – gestaltning av närmiljö ›› Kurser i markprojekter tadens historia och framtid – struktur och planering, ›› Studio – stadens offentliga rum ›› Projekt i landskapsarkitektur ›› Pr andskapsarkitektur ›› Självständigt arbete i landskapsplanering ›› Landscape Project Studio – advanced course ›› Geografis lagar och byggprojekt ›› Landskap och planeringsprocesser ›› Tillämpad markvetenskap, avancerad kurs ›› Stadsrum för ba andskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i landskapet hej! ›› Kurser i markprojekter ch detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och geoteknik ›› Studio – gestaltning av närmiljö tadens historia och framtid – struktur och planering, ›› Studio – stadens offentliga rum ›› Projekt i landskapsarkitektur ›› Pr andskapsarkitektur ›› Självständigt arbete i landskapsplanering ›› Landscape Project Studio – advanced course ›› Geografis lagar och byggprojekt ›› Landskap och planeringsprocesser ›› Tillämpad markvetenskap, avancerad kurs ›› Stadsrum för ba Landskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i land io– trädgård och detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och geoteknik ›› Studio – gestaltning av närmiljö ›› Kur äxtbäddar ›› Ekologi ›› Stadens historia och framtid – struktur och planering, ›› Studio – stadens offentliga rum ›› Proj raktiken ›› Självständigt arbete i landskapsarkitektur ›› Självständigt arbete i landskapsplanering ›› Landscape Project ng ›› Gestaltning genom förvaltning ›› Bygglagar och byggprojekt ›› Landskap och planeringsprocesser ›› Tillämpad ma raktisk sommarkurs i agrar- och landskapshistoria ›› Landskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› ch parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Studio– trädgård och detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och och växtmateriallära, årkursoch 1 växtbäddar ›› Ekologi ›› Stadens historia och framtid – struktur oc taltnings biologiFormlära ›› Markvetenskap – Växtnäring kapsarkitektur Design Studio ›› Landskapsarkitekten i praktiken ›› Självständigt arbete i landskapsarkitektur ›› Självst ch geografisk analys ›› Växtgestaltning ›› Stadsutveckling ›› Gestaltning genom förvaltning ›› Bygglagar och byggprojek Studieresa inom landskapsarkitektur ›› Agrarhistoria, praktisk sommarkurs i agrar- och landskapshistoria ›› Landskapsar ch rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds- och parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Studio– trädgård och Landskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i lan o–trädgård och detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och geoteknik ›› Studio – gestaltning av närmiljö ›› Kur äxtbäddar ›› Ekologi ›› Stadens historia och framtid – struktur och planering, ›› Studio – stadens offentliga rum ›› Pro raktiken ›› Självständigt arbete i landskapsarkitektur ›› Självständigt arbete i landskapsplanering ›› Landscape Project ng ›› Gestaltning genom förvaltning ›› Bygglagar Fullskala, och byggprojekt ›› årskurs Landskap Word Feud, 2 och planeringsprocesser ›› Tillämpad m raktisk sommarkurs i agrar- och landskapshistoria ›› Landskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› ch parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Studio– trädgård och detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och g Landskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i land o–trädgård och detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och geoteknik ›› Studio – gestaltning av närmiljö ›› Kur xtbäddar ›› Ekologi ›› Stadens historia och framtid – struktur och planering, ›› Studio – stadens offentliga rum ›› Proj aktiken ›› Självständigt arbete i landskapsarkitektur ›› Självständigt arbete i landskapsplanering ›› Landscape Project g ›› Gestaltning genom förvaltning ›› Bygglagar och byggprojekt ›› Landskap och planeringsprocesser ›› Tillämpad ma aktisk sommarkurs i agrar- och landskapshistoria ›› Landskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› h parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Studio– trädgård och detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och ge Landskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i lan o–trädgård och detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och geoteknik ›› Studio – gestaltning av närmiljö ›› Ku äxtbäddar ›› Ekologi ›› Stadens historia och framtid – struktur och planering, ›› Studio – stadens offentliga rum ›› Pro raktiken ›› Självständigt arbete i landskapsarkitektur ›› Självständigt arbete i landskapsplanering ›› Landscape Project ng ›› Gestaltning genom förvaltning ›› Bygglagar och byggprojekt ›› Landskap och planeringsprocesser ›› Tillämpad m raktisk sommarkurs i agrar- och landskapshistoria ›› Landskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› ch parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Studio– trädgård och detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och g Landskapsarkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i lan o–trädgård90och detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och geoteknik ›› Studio – gestaltning av närmiljö ›› Ku äxtbäddar ›› Ekologi ›› Stadens historia och framtid – struktur och planering, ›› Studio – stadens offentliga rum ›› Pro raktiken ›› Självständigt arbete i landskapsarkitektur ›› Självständigt arbete i landskapsplanering ›› Landscape Project


sala

kurser på landskapsarkitektprogrammet på slu i uppsala ›› kurser på landskapsarkitektprogram et ›› Plats och rum i staden ›› Kurser formlära ›› Trädgårds- och parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Studio– trädgård met på slu ii uppsala

ring ›› Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestaltnings biologi ›› Markvetenskap – Växtnäring och växtbäddar ›› Ekologi ›› rojekt i landskapsplanering ›› Landskapsarkitektur Design Studio ›› Landskapsarkitekten i praktiken ›› Självständigt arbete ska informationssystem och geografisk analys ›› Växtgestaltning ›› Stadsutveckling ›› Gestaltning genom förvaltning ›› Bygarn och unga ›› Studieresa inom landskapsarkitektur ›› Agrarhistoria, praktisk sommarkurs i agrar- och landskapshistoria ›› t ›› Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds- och parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Studio– trädgård ring ›› Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestaltnings biologi ›› Markvetenskap – Växtnäring och växtbäddar ›› Ekologi ›› rojekt i landskapsplanering ›› Landskapsarkitektur Design Studio ›› Landskapsarkitekten i praktiken ›› Självständigt arbete ska informationssystem och geografisk analys ›› Växtgestaltning ›› Stadsutveckling ›› Gestaltning genom förvaltning ›› Bygarn och unga ›› Studieresa inom landskapsarkitektur ›› Agrarhistoria, praktisk sommarkurs i agrar- och landskapshistoria ›› t ›› Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds- och parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Studio– trädgård ring ›› Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestaltnings biologi ›› Markvetenskap – Växtnäring och växtbäddar ›› Ekologi ›› rojekt i landskapsplanering ›› Landskapsarkitektur Design Studio ›› Landskapsarkitekten i praktiken ›› Självständigt arbete ska informationssystem och geografisk analys ›› Växtgestaltning ›› Stadsutveckling ›› Gestaltning genom förvaltning ›› Bygarn och unga ›› Studieresa inom landskapsarkitektur ›› Agrarhistoria, praktisk sommarkurs i agrar- och landskapshistoria dskapet ›› Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds- och parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Sturser i markprojektering ›› Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestaltnings biologi ›› Markvetenskap – Växtnäring och jekt i landskapsarkitektur ›› Projekt i landskapsplanering ›› Landskapsarkitektur Design Studio ›› Landskapsarkitekten i Studio – advanced course ›› Geografiska informationssystem och geografisk analys ›› Växtgestaltning ›› Stadsutveckarkvetenskap, avancerad kurs ›› Stadsrum för barn och unga ›› Studieresa inom landskapsarkitektur ›› Agrarhistoria, Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i landskapet ›› Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårdsgeoteknik ›› Studio – gestaltning av närmiljö ›› Kurser i markprojektering ›› Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgech planering, ›› Studiostolar... – stadens offentliga rum ›› Projekt i landskapsarkitektur ›› Projekt i landskapsplanering ›› Landtändigt arbete i landskapsplanering ›› Landscape Project Studio – advanced course ›› Geografiska informationssystem kt ›› Landskap och planeringsprocesser ›› Tillämpad markvetenskap, avancerad kurs ›› Stadsrum för barn och unga ›› rkitekt – en introduktion ›› Människan i landskapet ›› Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i landskapet ›› Plats Design, årskurs 4–5 ›› Kurser i markproje h detaljer ›› Ekologisk botanik ›› Markvetenskap och geoteknik ›› Studio Studio – gestaltning av närmiljö ndskapet ›› Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds- och parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Stu rser i markprojektering ›› Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestaltnings biologi ›› Markvetenskap – Växtnäring oc ojekt i landskapsarkitektur ›› Projekt i landskapsplanering ›› Landskapsarkitektur Design Studio ›› Landskapsarkitekten t Studio – advanced course ›› Geografiska informationssystem och geografisk analys ›› Växtgestaltning ›› Stadsutvec markvetenskap, avancerad kurs ›› Stadsrum för barn och unga ›› Studieresa inom landskapsarkitektur ›› Agrarhistoria Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i landskapet ›› Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds geoteknik ›› Studio – gestaltning av närmiljö ›› Kurser i markprojektering ›› Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestal dskapet ›› Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds- och parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› Stu rser i markprojektering ›› Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestaltnings biologi ›› Markvetenskap – Växtnäring och jekt i landskapsarkitektur ›› Projekt i landskapsplanering ›› Landskapsarkitektur Design Studio ›› Landskapsarkitekten Studio – advanced course ›› Geografiska informationssystem och geografisk analys ›› Växtgestaltning ›› Stadsutveck arkvetenskap, avancerad kurs ›› Stadsrum för barn och unga ›› Studieresa inom landskapsarkitektur ›› Agrarhistoria Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i landskapet ›› Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds eoteknik ›› Studio – gestaltning av närmiljö ›› Kurser i markprojektering ›› Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestalt ndskapet ›› Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds- och parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› St urser i markprojektering ›› Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestaltnings biologi ›› Markvetenskap – Växtnäring oc ojekt i landskapsarkitektur ›› Projekt i landskapsplanering ›› Landskapsarkitektur Design Studio ›› Landskapsarkitekten t Studio – advanced course ›› Geografiska informationssystem och geografisk analys ›› Växtgestaltning ›› Stadsutvec Akvarell... markvetenskap, avancerad kurs ›› Stadsrum för barn och unga ›› Studieresa inom landskapsarkitektur ›› Agrarhistori Geologi och hydrologi ›› Studio – Förändringar i landskapet ›› Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgård geoteknik ›› Studio – gestaltning av närmiljö ›› Kurser i markprojektering ›› Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestal ndskapet ›› Plats och rum i staden ›› Kurser i formlära ›› Trädgårds- och parkhistoria ›› Växtmaterial, grundkurs ›› St urser i markprojektering ›› Studio–Bygga i natur ›› Kurser i växtgestaltnings biologi ›› Markvetenskap – Växtnäring oc 91 ojekt i landskapsarkitektur ›› Projekt i landskapsplanering ›› Landskapsarkitektur Design Studio ›› Landskapsarkitekten t Studio – advanced course ›› Geografiska informationssystem och geografisk analys ›› Växtgestaltning ›› Stadsutvec


ETT AXPLOCK AV EXAMENSARBETEN

Här ligger en hund begraven Examensarbete av Hanna Asp

Lambergstjärnet – en grön oas i östra Karlstad Examensarbete av Maria Bengtsson

Planering och gestaltning för träning och motion Examensarbete av Hanna Höij

Tillfällig landskapsarkitektur Examensarbete av Fredrik Schönfeldt

From Tyresta with love Examensarbete av Jennie Månsson

Metoder för medborgardialog Examensarbete av Anna Squassina

92

Att kommunicera hållbarhet Examensarbete av Siri Sigrand

Titta – en metod för att skapa konstruerande perspektiv Examensarbete av Jenny Forslund


läs dem i sin helhet på www.slu.se/urban

Artificiella naturupplevelser Examensarbete av Felix Melin

Markanvändningens klimatpåverkan Examensarbete av Isabell Brandt

Spårbunden – en studie om järnvägsarkitektur Examensarbete av Lo Lennartsson

Mot toppen Examensarbete av Sofia Kanslätt

Gestaltningsförslag för Boglundsvägen i Örebro Examensarbete av Linnea Örtenvik

Vasaparken – ett förslag för ökad mångfald med pedagogisk användbarhet Examensarbete av Erik Karlsson

Dubai – ett framgångsrecept eller dårskap? Examensarbete av Joanna Silvermark Junemar och Kristina Wikholm

Att vila i naturen Examensarbete av Ia Hallgren.

93


94


forskningsteman

vid avdelningen för landskapsarkitektur

Forskningsområden

Kontaktperson(er)

Landskapsarkitektur Historia och Teori

Rolf Johansson, arkitekt och fakultetsprofessor i landskapsarkitekturens designteori Maria Ignatieva, landskapsarkitekt, PhD i botanik, ämnesföreträdare och fakultetsprofessor i landskapsarkitektur Per Hedfors, landskapsarkitekt, AgrD och forskarassistent i landskapsarkitektur

Hållbara urbana mark- och växtsystem

Tom Ericsson, AgrD och docent i växtfysiologi

Urban bioversitet och design Landskapsplanering – markanvändning och stad–land–interaktioner

Lokalsamhällen och grannskap Landskapsanalys

Barn och unga i stadens utemiljö Planeringens och miljöintegreringens praktik

Maria Ignatieva (se ovan) Madeleine Granvik, MSc i kulturgeografi, PhD och forskarassistent i landskapsplanering Per Berg, PhD i biologi, docent och professor i landskapsplanering–särskilt uthållig samhällsbyggnad Per Berg (se ovan) Madeleine Granvik (se ovan) Ulla Berglund, landskapsarkitekt, TeknD i stadsbyggnad, universitetslektor och docent i landskapsplanering Susan Paget, landskapsarkitekt, PhD och universitetslektor i landskapsarkitektur Ann Åkerskog, landskapsarkitekt, PhD i landskapsplanering och biträdande forskare, gruppchef för Spira

95


VI ARBETAR PÅ AVDELNINGEN FÖR LANDSKAPSARKITEKTUR Birgitta Andersson Bitr. avdelningschef med inriktning på organisationsutveckling och personalfrågor.

Thorbjörn Andersson Adjungerad professor, landskapsarkitekt LAR/MSA. Ansvarar för stadsrumsstudion som är den avancerade delen av gestaltningsutbildningen på landskapsarkitektprogrammet.

Helen Arvidsson Utbildningsadministratör inom grund- och forskarutbildningen, samt ansvarig för resursplanering på landskapsarkitektprogrammet.

Per G Berg Professor i landskapsplanering, forskningsledare för uthållig samhällsbyggnad. Arbetar med funktionell förtätning, stad- och landintegration och planering av uthålliga grannskap. Expert i EU-kommissionens EGCA-kommitté (European Green Capital Award).

Ulla Berglund Universitetslektor, docent i landskapsarkitektur, landskapsarkitekt LAR/MSA. Forskar om barn och unga i planeringen, om gångvänliga städer och om landskapsanalys, handleder doktorander och undervisar i stadsbyggnad och landskapsplanering.

Johann Brösemyr Assistent. Arbetar med IT-support i form av utbildning och förekommande IT-relaterade arbetsuppgifter inom forskning och utbildning.

Andrew Butler Doktorand i forskarskolan APULA, landskapsarkitekt med examen från Leeds Metropolitan University. Undersöker hur allmänhetens uppfattning av landskap kan inkorporeras i en holistisk analys av stadens utkanter.

Roger Elg

Universitetsadjunkt, doktorand i forskarskolan APULA, landskapsarkitekt LAR/MSA. Forskar om växtanvändningen i 1900-talets parker, och undervisar om växtanvändning i offentliga miljöer.

Tom Ericsson Universitetslektor och docent. Undervisar om växtgestaltningens biologi. Movium-rådgivare och forskar kring växtnäringsfrågor inom trädgård, park, jord- och skogsbruk.

Malin Eriksson

Forskningsassistent, landskapsarkitekt LAR/MSA. Undervisar på landskapsarkitektprogrammet, forskar om landskapsanalys för infrastrukturprojekt och landskapets identitet.

Tomas Eriksson

Programstudierektor, universitetsadjunkt och landskapsarkitekt LAR/MSA. Ansvarar för landskapsarkitektprogrammets kurser i gestaltning och projektering samt undervisar i formlärans teckningsmoment.

Tuula Eriksson

Avdelningschef, universitetsadjunkt. Undervisar i sociologi. Forskar om organisationsutveckling, organisationsteori och hållbar utveckling.

Clas Florgård

Professor emeritus i landskapsarkitektur. Forskar om anpassning av bebyggelse till landskapet. Medverkar i internationella forskarnätverk om urban ekologi och planering, är aktiv inom forskarutbildningen och diskussionerna om framtida forskningsinriktningar.

Madeleine Granvik

Irene Collberg

Forskarassistent i planering för stad-land interaktioner. Forskar om synsätt på jordbruksmark och närproducerade livsmedel kopplat till fysisk planering, samt kritiska aspekter av förtätning i bostadsområden. Driver frågor om avdelningens forskningsstrategiarbete.

Avdelningshandläggare. Arbetar med likavillkorsfrågor på NL-fakulteten.

Maria Hedberg

Camilo Calderon Doktorand i forskarskolan APULA. Arkitekt med masterexamen i samhällsplanering från KTH Stockholm Forskar om medborgarnas deltagande i planering och utformning av offentliga platser.

Ylva Dahlman Universitetslektor, arkitekt. Ansvarar för utbildning i formlära på landskapsarkitektprogrammet och forskar kring gestaltning som metod för kunskapsutveckling.

Sylvia Dovlén Biolog och naturgeograf, doktor i regional planering. Forskar om biologisk mångfald i planerings- och policyprocesser. Undervisar på landskapsarkitektprogrammet i kommunal planering, hållbar utveckling och grönstrukturplanering. Medarbetare i forkargruppen Spira. 96

Universitetsadjunkt, landskapsarkitektur LAR/MSA. Undervisar i gestaltning och projektering.

Per Hedfors

Forskarassistent i landskapsarkitektur med inriktning på teori och tanketraditioner med exempel från Norden. Landskapsarkitekt. Doktorerat på temat ljud och akustisk utformning i olika landskap.

Åsa Heiter Universitetsadjunkt i landskapsplanering. Arbetar med undervisning på lanskapsarkitektprogrammet och miljökonsekvensbeskrivningar (MKB). Tjänsteledig pga studier.

Tuija Hilding-Rydevik Universitetslektor med MKB-inriktning. Arbetar huvudsakligen med forskning, medarbetare i forkargruppen Spira. Just nu verksam som chef för Centrum för biologisk mångfald.


Viveka Hoff

Åke Nordkvist

Universitetsadjunkt och doktorand, landskapsarkitekt. Undervisar om landskapsarkitekturens historia och hantering av historiska värden i utemiljöer. Forskar om svenska landskapsparker och deras inhemska och utländska influenskällor.

Universitetsadjunkt, landskapsarkitekt LAR/MSA. Undervisar på deltid inom markbyggnad, material och teknik. Arbetar i egen verksamhet som markanläggare i offentliga miljöer.

Maria Ignatieva

Susan Paget

Professor i landskapsarkitektur. Forskar och undervisar om urban biodiversitet och gestaltning, landskapsarkitekturhistoria och urban ekologi.

Universitetslektor, doktor i landskapsarkitektur, landskapsarkitekt LAR/MSA. Undervisar i landskapsarkitektur. Forskar om landskapsarkitektens yrkesroll, samt utvecklande utemiljöer för barn och unga.

Rolf Johansson Professor i landskapsarkitektur med inriktning mot designteori, Docent i projekteringsmetodik, Stf. Prefekt för institutionen för stad och land, arkitekt SAR/MSA. Forskar och undervisar om landskapsarkitekturens teori och metod.

Niclas Qvarfort

Mari Kågström

Universitetsadjunkt, landskapsarkitekt LAR/MSA. Undervisar på landskapsarkitektprogrammet.

Industridoktorand, finansierad av Thyréns. Forskar om “Hälsa i MKB”. Medarbetare i forskargruppen Spira.

Tomas Lagerström Universitetslektor med inriktning på växter för offentlig miljö och landskapsarkitekt. Forskar om funktionsanpassning, hållbar förvaltning, och framtidens växtmaterial. Movium-rådgivare och curator för de pedagogiska växtsamlingarna på Ultuna.

Ulf Lindblom Utredare på området miljökonsekvensbeskrivningar.

Katri Lisitzin Forskare och universitetsadjunkt, arkitekt SAR/MSA, gästprofessor vid Aarhus School of Architecture. Inriktning på kulturmiljöplanering, resurshantering och kulturlandskap. Arbetar internationellt med världsarvsfrågor, Europeiska landskapskonventionen, nordiska och internationella vidareutbildningar.

Arbetar på avdelningen som översättare av texter inom verksamhetsområdena forskning och utbildning.

Marina Queiroz

Tim Richardson Gästprofessor i planering och miljökonsekvensbeskrivning med uppdrag inom forskargruppen Spira. Särskilt intresse för doktorandutbildning och akademisk utveckling.

Sofia Sandqvist Universitetslektor, landskapsarkitekt LAR/MSA. Undervisar i gestaltning och projektering.

Ulf Sandström Utredare på området miljökonsekvensbeskrivningar.

Bruno Santesson Universitetsadjunkt och landskapsarkitekt. Undervisar inom grundutbildningen på landskapsarkitektprogrammet på deltid.

Lena Steffner

Anna Lundvall

Gästlärare och arkitekt. Arbetar med undervisning inom grundutbildningen på landskapsarkitektprogrammet på deltid.

Universitetsadjunkt och landskapsarkitekt. Undervisar inom grundutbildningen på landskapsarkitektprogrammet på deltid.

Antoienette Wärnbäck

Ulla Myhr Universitetsadjunkt, doktor i landskapsplanering, landskapsarkitekt LAR/MSA. Forskar om hur man kan värdera fastighetsrelaterad miljöpåverkan. Undervisarpå landskapsarkitektprogrammet. Koordinator för forskarskolan APULA.

Hildegun Nilsson Varhelyi Gästlärare, landskapsarkitekt LAR/MSA och grafisk designer. Undervisar på landskapsarkitektprogrammet i gestaltning, designmetodik samt informationsdesign och kommunikation.

Kerstin Nordin Universitetsadjunkt, doktorand i forskarskolan APULA, landskapsarkitekt LAR/MSA. Forskar om barns medverkan i stadsplaneringen med hjälp av GIS (geografiska informationssystem). Medarbetare i forskargruppen Spira.

Doktorand. Lägger fram sin avhandling”EIA practice examples of cumulative effects and final disposal of spent nuclear fuel” under våren 2012. Medarbetare i forskargruppen Spira.

Petter Åkerblom Universitetslektor, doktor i landskapsarkitektur, landskapsarkitekt LAR/MSA. Handleder och samordnar examensarbeten inom yrkesutbildningen till landskapsarkitekt. Koordinator på Movium för att samordna, kommunicera och sprida kunskap om utvecklande utemiljöer för barn och unga.

Ann Åkerskog Biträdande forskare, landskapsarkitekt. Forskar om översiktsplaner och planeringspraktik, lanskapsanalys och MKB i infrastrukturplanering. Undervisar på landskapsarkitektprogrammet, ansvarig för forskargruppen Spira.

97


Kontakt Avdelningen för landskapsarkitektur finns vid institutionen för stad och land tillsammans med avdelningen för miljökommunikation, avdelningen för landsbygdsutveckling samt Centrum för naturvägledning.

Adress Avdelningen för landskapsarkitektur, institutionen för stad och land, SLU, Box 7012, 750 07 Uppsala E-post fornamn.efternamn@slu.se Telefon 018 67 10 00 Webb www.slu.se/sol/la

Urban finns även på webben www.slu.se/urban Urban – the English webb edition www.slu.se/urbanen

98


99


Urban nr 3 2012  

ETT MAGASIN FÖR ATTRAKTIVA LANDSKAP