Page 1

Lussetti Magazine Nr 3. Mars 2013

LUSSETTI MAGAZINE. EN FOTOKONSTMODETJOFFBLOGG I TIDNINGSFORM.


VÄLKOMNA! Välkommen till Lussetti Magazine nr3! Detta är en fotokonstmodebloggtjoff i tidningsform, skapad av mig, Simon Lussetti. Är du en ny läsare, välkommen hit! Är du en åtekommande, välkommen tillbaka. Jag vill börja med att säga att jag är så glad att magasinet har gått så bra hem hos er. Ett stort tack till alla er som skriver till mig och berättar att ni verkligen gillar det här, och som önskar att den hade funnit att köpa i butik. Det värmer mitt skånepågahjärta att höra! Jag tittar för tillfället över möjligheterna att trycka upp och sälja tidningen i fysisk form. Det hade varit så roligt att kunna få ge ut den i era brevlådor varje månad. Tyvärr kostar det dock att både trycka upp och skicka ut, och min vision är så klart att kunna ge ut den så billigt som möjligt. Framtiden får helt enkelt avgöra om den hamnar som en pappersbunt i er brevlåda eller inte. Möjligheten att prenumerera på den via mail är dock fullt möjligt redan i dagens läge! Skulle du vara intresserad av just detta finns det information om hur du går tillväga på sida 37. I dagens magasin kan ni se fram emot en helt ny sektion vid namn ”Lussetti Magazine Tipsar”. Det är precis vad det låter som. Ett par sidor om något coolt ni helt enkelt inte borde missa i interwebsdjungeln! Ni kan även läsa om hur svårt detkan vara som liten och smal att hitta en snygg kostym, samt mina tanker kring arbetsförmedlingen. Mycket nöje!

INNEHÅLL. Inledning………………………………….. 2 Svårt med kostym………………………….8-9 Lussetti Magazine tipsar………………….12-17 Alla kan om de vill…..……………………33-34 Prenumerera på Lussetti Magazine……… 37 Annonsera……………………………...…37

Foto, text, layout Simon Lussetti

simonlussetti@yahoo.com

Foto ”Rothbart” Felicia Westin


T-shirt Cheap Monday Weekday Jacka Humana second hand Jeans Cheap monday Weekday


SVÅRT MED KOSTYM. Kostym. Ett plagg som bärs utav miljoner män

massvis med butiksbesök och en envishet av stål

världen över varje dag. Ett plagg som finns i

har jag nu hittat kostymen för oss. Just när mitt

varje mans garderob. Varje affärsmans närmaste

hopp om att hitta något som satt helt perfekt,

kompanjon. Ett plagg man nyttjar vid finare

utan att kosta mig en förmögenhet, dök den upp

tillfällen eller till vardags. Allt beror på bäraren.

som en gåva från dresscodehimlen.

En god investering.

Kostymen i fråga heter ”Victor” och är, enligt

Jag har länge varit på jakt efter just en bra kostym.

den trevliga herrn som hjälpte mig, en kostym

Jag har letat, letat, och letat. Och nu tänker ni,

som Malmströms & Co själva designat och köpt

”men Simon, det kan väl inte vara så svårt att få

in just för mindre gentlemän som mig själv. Den

tag på en bra kostym? Jag har gått förbi dressman

är inte fladdrig, inte plastig, inte dyr. Jag misstän-

jättemånga gånger, och de verkar ha hur många

ker att smilet på mina läppar lyste starkare än en

som helst!”. Ja, det kan säkert stämma. Men inte

75W glödlampa när jag kom ut ur provrummet

en enda som kommer passa mig. Jag är nämligen,

och tittade mig i spegeln. Äntligen. Något som

som många andra bortglömda män, verken lång

passar.

eller stor. Det framgår kanske inte så tydligt på bild, men jag är under 170 cm lång och väger mindre än 55 mjölkpaket. Ta dessa mått och kombinera dem med att jag vill ha en kostym som är slimfit, av bra kvalité och att jag är för snål för att gå och få en skräddarsydd, och du får en nästintill omöjlig ekvation. Klassikern när man är liten och smal är nämligen att kavajen sitter som om man varit i pappas garderob och röjt, och byxorna påminner mer om clownbrallor än finbyxor. Ännu tydligare blir clownbyxeffekten om man vill rocka sina byxor lite casual, och bara bära en skjorta till. För smala skjortor finns det ju gott om. Så då står man där. Med en skjorta som antyder på att man är just smal, men med ett par byxor som mer ser ut som om du ska ut och leka Dumbo. Men, minna fellow korta och smala män, det finns hopp för oss! Efter mycket om och men,


Trรถja H&M Kavaj 1 799 Malmstrรถms & Co Byxa 999 kr Malmstrรถms & Co


LUSSETTI MAGAZINE TIPSAR

Namn

Felicia Westin

Ă…lder 20

Bloggar & hemsidor

http://rothbart.se http://rothbart.tumblr.com

Sociala medier

Instagram @feliciarothbart http://youtube.com/feliciawestin


ROTHBART. Jag har följt Rothbart, eller Felicia Westin som hon egentligen heter, och hennes konst i flera år. Så när jag nu skulle införa ”Lussetti Magazine tipsar” så var det inget svårt val att låta henne bli första bloggare ut att få pryda dessa sidor. Felicia både målar, fotograferar och sjunger. Och hon är grym på det! Hon vet även hur man svingar en tygbit på rätt sätt, och inspirerar nog de flesta med sin klädstil och sitt bläck under huden. En riktigt cool kvinna helt enkelt!


När och hur föddes ditt intresse för fotografering, musik och konst? Flyter det i blodet eller är det något du plockat upp på vägen? Fotograferingen blev jag intresserad av vid 13 års ålder tror jag, då man följde alla coola kids på bilddagboken och tjatade till sig en systemkamera så man kunde ta lika feta bilder som dom haha. Sen har det väl utvecklats antar jag. Fotar inte så mycket längre men med det så har jag blivit mer intresserad av film. Ska snart spela in min andra seriösa musikvideo. Musiken och konsten har nog alltid funnits där lite, eftersom konsten finns på mammas sida och musiken på pappas sida (har hört att någon avlägsen släkting var en känd operasångare i ungern för längesen, kände att jag behövde klämma in det någonstans).

Vad inspirerar dig? Oj, det är så mycket! Tumblr är en väldigt stor inspirationskälla när det gäller fotografi osv. Och musik såklart, kan inte måla om jag inte får lyssna på Ludovico Einaudi tillexempel. Och jag kan inte städa utan Panda Da Panda.
Så får väl säga att musiken är den största inspirationen. Det finns alltid en låt för varje humör.


Oftast när man sysslar med konst av olika slag så drömmer man om att kunna ha det som sitt yrke. Är det något du skulle vilja? Eller är du rädd att det då kommer kännas som ett tvång och bli tråkigt?
 Jag skulle i så fall vilja jobba med att måla. Samtidigt så tror jag att det hade blivit svårt, för att jag MÅSTE verkligen känna att jag vill måla och känna mig inspirerad när jag ska måla! Och tyvärr så händer det inte så ofta längre.
Musiken kan jag utesluta helt. Hade blivit till spaghetti om jag ställde mig på en scen. Kanske någongång i framtiden, men inte just nu. Vad drömmer du om att få jobba med istället?
 Helt ärligt så hade velat jobba på typ ett kontor, lugnt och skönt. Hade helt velat ha en permobil också så jag slipper resa mig för kaffe. Är 100% seriös.
 Du har många coola tatueringar. Har du någon personlig favorit bland dem som du är extra stolt över, eller värdesätter du alla lika mycket? Värdesätter nog alla lika mycket, men om jag måste välja en favorit så är det helt klart pink floyd tatueringen på låren. Den betyder väldigt mycket för mig, och den är snygg!

dotter och tittade snett på mig. Man borde lära sina barn att inte döma istället, det är vad jag tycker. Finns det någon tatuering du skulle vilja ha, men inte kan eller vågar göra? Jag personligen hade t.ex. gärna haft något stort på ryggen, men har varken ekonomi eller modet att ge mig på en. 
Åh vill göra så mycket! Skulle vilja göra hela magen och bröstet, men det kostar, tyvärr haha. Sen gör det ju klart säkert jävligt ont med. Får samla lite mod och bli rik först antar jag. Blir väl några småtatueringar på vägen sålänge!
(tycker du ska köra på hela ryggen btw) Om du fick ge ett tips om vad eller vem du vill, vad/vem skulle du tipsa oss om då? Satt och funderade på denna frågan sjukt länge,. Tänkte först ta någon internetperson som jag följt men ångrade mig.
Jag vill tipsa om skådespelaren Joseph Gilgun, har gått och kärat ner mig i honom lite antar jag. Han är väl mest känd för sin medverkan i misfits och this is england. Hans skådespelarskills är inget man skojar bort, kolla upp honom. Do it!

Har du märkt någon skillnad på hur du blir bemött (både positivt och negativt) sen du tatuerade dig i ansiktet? Och är det i så fall någon speciell generation eller kategori av människor som reagerar tydligast? 
Ja absolut, folk glor som dom aldrig sett något liknande (ibland) haha. 
Men det är såklart positivt också. Majoriteten är positiv så det är jag glad över.
Barn och äldre är nog dom som reagerar mest. Var med om att en mamma stod och viskade till sin

Skådespelaren joseph gilgun.


ALLA KAN OM DE VILL. I Sverige finns idag ca 160’000 arbetslösa ungdomar mellan åldrarna 15 – 25. Det är lågkonjunktur och Sverige står med fötterna i arbetslöshetsleran rent allmänt. Och mitt i denna lågkonjunktur, i novembermånad 2012, bestämmer sig herr Simon Lussetti för att säga upp sig från sin fasta heltidstjänst som städare hos ett stort svenskt företag. ”Galenskap!” ropar omvärlden i kör. Det himlas med ögonen från de äldre generationernas hörn när han berättar om sina drömmar och planer, medan de jämnåriga anser honom vara modig, vågad och uttrycker sin avund över att han har klara mål utstakade framför sig. Om vi ska lämna tredjepersonsberättelsen och kasta oss framåt lite i tiden, till början av januari i år, så kan jag börja med att säga att jag inte vågat berätta för arbetsförmedlingen att jag självmant sa upp mig. Jag kan bara föreställa mig deras reaktion när man berättar en sådan sak inne på just arbetslöshetens högborg. ”Domen lyder, 50 mentala piskrapp på din arbetslösa rygg! Och en obetald 3 månaders praktikplats på ett dagis för 1 – 3 åringar, med oavbruten vinterkräksjuka, och utan möjlighet till vidare anställning”. Luddiga drömmar och långsiktiga planer är nämligen inget som höjs till gudarna inne på deras kontor. När man skriver in sig på arbetsförmedlingen får man skapa sig en profil på deras hemsida. På denna profil fyller man bland annat i tidigare erfarenheter och kunskaper, som sedan ligger till grund för vilka jobb de kommer hjälpa dig att hitta. Jag fyllde tillexempel i kunskaper inom Adobe Indesign, Photoshop, Illustrator och Premier pro samt att jag skrev upp mig som illustratör och mönsterdesigner. När man är klar med sin profil får man sitta ner och vänta. En arbetsförmedlare ska då tillsammans med dig gå över ditt cv, dina gymnasiebetyg och din profil, innan alltihopa sedan publiceras på deras hemsida. Inga konstigheter. När det väl blir min tur att rakas sätter jag mig framför damen bakom det stora skrivbordet. Hon öppnar upp min profil och börjar bläddra bland mina uppgifter. Allt flyter på fram till sidan över just erfarenheter och kunskaper. För att sammanfatta en längre diskussion kan jag ju berätta att allting jag hade skrivit ströks på fläcken. Det spelar ingen roll om jag har ritat hela mitt liv. Det gör mig inte till någon illustratör i arbetsförmedlingens ögon. Det spelar ingen roll om jag designat tröjor i 3 år.

Det gör mig inte till någon mönsterdesigner. Det gör mig inte heller kunnig i Adobeprogrammen att jag jobbat med dem varje dag de senaste 4 åren. I grund och botten kan man inte få godkänt för något som har minsta lilla att göra med kultur, såvida du inte har flera års erfarenhet i branschen. Och med erfarenhet menar jag en fast anställning. För att få ett kulturjobb måste man alltså ha haft ett kulturjobb. Låter logiskt, förutom den där biten med att ta sig in i den slutna cirkeln. När jag lämnade deras kontor var mitt år som städare, och de vaga ”godkänt” symbolerna i mitt gymnasiebetyg, alltså det enda, enligt dem, vettiga jag åstadkommit i mitt liv. Nu tänker ni säkert samma sak som jag tänkte när jag satte mig på bussen hem. Att arbetsförmedlingen är helt värdelösa. Jag förstår någonstans att de inte kan föra in alla som vill titla sig själva ”fotograf ” i sina register. Kön med 20åriga hipsters som gått media är allt för lång. Men att de inte vill plocka ut de som verkar drivna och som har kämpaglöden i ögonen, vilket jag anser mig själv ha, är för mig obegripligt! Jag har varit på deras kollektiva möten. Jag har sett många av de ungdomar som, precis som jag, för tillfället är arbetslösa. Och jag måste få säga att en stor del av dem är en ganska sorglig syn. Det är fel av mig att ha fördomar. Men det är svårt att låta bli när man sitter i en samling människor, där över hälften av personerna inte tar av sig jackan när de sitter inomhus och den närmaste timmen ska lyssna på en föreläsning som handlar just om deras situation. Är det någonting jag har svårt för så är det människor med en dålig inställning. Om den bara är negativ eller rent utav ouppfostrad spelar mindre roll. Man kan inte tycka att allt är kul, men man kan respektera andra och anstränga sig för att det ska bli så bra som möjligt. Är det konstigt att arbetsförmedling har en så negativ inställning till ungdomar när de flesta som är där på olika sätt poängterar att de inte vill vara där Samtidigt gör det egentligen mig ännu mer förbryllad över arbetsförmedlingens inställning och policy.


Borde de inte skutta av lycka när någon har ambitioner som är större än de själva? Borde de inte vilja ta tillvara på de som faktiskt har drömmar och gör allt i sin makt för att förverkliga dem? Nu kan det ju också vara så att just de terapigrupperna jag hamnat i är de mest oambitiösa i Sverige, och ett av arbetsförmedlingens svarta hål. Men av arbetsförmedlarnas föreläsningar att döma så ser det likadant ut i alla grupper de jobbar med. Det var nämligen mycket prat om ansvar, och att argument som ”mamma öppnade inte posten, så jag visste inte att jag skulle vara här” var vanliga men inte acceptabla. Ni läste rätt. Det var tydligen ett, på riktigt, vanligt argument till att inskrivna inte dök upp. Man kan ju förundra sig över hur en sådan människa ska klara av att sköta ett arbete, om den inte ens vet hur man öppnar sin egen post. Nä, en spark i arslet skulle de ha! Vad i helsike håller de på med? Vi är unga. Ta chansen att lära er något nytt. Att prova på något ni inte gjort innan. Vi har alla möjligheter i världen att forma våra egna öden och verkligheter! Vi bor alla i Sverige. Ett land som låter folk förverkliga sina vildaste drömmar, om man bara jobbar hårt nog för dem. Man kan bli nästan exakt vad man vill! Med tillräckligt mycket övning och envishet kan man, som det så metaforiskt heter, flytta berg. Jag önskar att jag kunde rycka upp de här försoffade människorna och kasta dem rakt in i något spännande. Allting leder till något annat. Mitt städjobb var ju knappast det mest spännande i världen, men det gav mig möjligheten att uppleva nya saker utanför jobbet. Jag var t.ex. inneboende mitt i centrala Malmö hos en 40 årig man. Det var minst sagt en underlig upplevelse. Jag träffade även en massa nya underbara människor som jag idag betraktar som några av mina närmaste vänner. Så även tråkiga skitjobb kan leda till spänning i vardagen och en massa goda berättelser. Det var bland annat berättelsen om min vistelse hos den 40 åriga mannen som jag använde som isbrytare när jag träffade kvinnan som idag är min flickvän.

Så, om vi ska knyta ihop säcken i denna text på något vis. Om du sitter i en situation där du har drömmar och visioner, men någon annan håller dig tillbaka från att satsa fullt ut. Strunta i de människorna. Tro på dig själva. Arbetsförmedling, i mitt fall, vet inte ett dyft om mig och det jag gör. Jag vet att jag kan om jag vill. Det kvittar vad de än säger och tycker. Om du är en person som vill göra något, men inte vet vad. Ta vad som helst! Så länge man får in pengar på kontot varje månad öppnas dörren av möjligheter upp, och man kan utforska livet på annat håll än just karriärsmässigt. Du kan flytta till närmaste storstad och bo hos en 40 årig man, eller skaffa dig en sjukt märklig hobby. Vad fasen vet jag. Men pengar innebär möjligheter! Om du är en av de där personerna som inte tar av sig jackan inomhus. Ta av jackan låt folk hjälpa dig. Det finns alla möjliga olika ungdomsprogram utanför arbetsförmedlingen som är tusen gånger mer drivande än de torrbollarna! Och är du till sist inte arbetslös what so ever, utan trivs i din tillvaro, bra! Jag är glad för din skull. Försök smitta av din positiva inställning och situation på människor i din omgivning. Alla människor behöver en förebild i sin närhet av något slag. Inte någon kändis långt bort, utan en människa på samma plan som de själva. Någon de kan relatera till. Försök vara den människan för någon. För alla människor kan om de vill.


MISSA INTE PODCAST À LA SIMON & CLARA!

En humorpodcast av Simon Lussetti och Clara Henry. https://soundcloud.com/simonlussetti/sets/podcast-la-simon-clara Podcasten finns, i skrivandets stund, i 8 avsnitt och täcker upp mer än 6 timmar av material. Avsnitten släpps minst en gång i månaden och för tillfället har det mest spelade avsnittet över 11’000 spelningar! Detta är helt enkelt en podcast du inte vill missa!


PRENUMERERA PÅ LUSSETTI MAGAZINE? Vill du vara säker på att du inte missar något nummer av Lussetti Magazine, och få det skickat till din mail varje månad? Skicka ett mail med ditt namn och din mailadress till simonlussetti@yahoo.com. Döp mailet till ”Prenumeration - L Magasin”. Lussetti Magazine ser för tillfället även över möjligheten att kunna ge ut magasinet i tryckt form. Skulle du vara intresserad över att börja prenumerera på tidningen, och varje månad få hem den i brevlådan? Eller kanske bara köpa ett lösnummer eller två? Låt oss veta det! Skriv ett pm på facebook (http://facebook.com/lussetti) eller twittra till mig (@lussettt) och säg något i still med ”Jag är intresserad!”.

ANNONSÖR. Är du ett företag, en blogg, en podcast, ett band eller kanske en youtuber och vill annonsera i magasinet eller sponsra en podcast? Hör av dig så får du veta mer! info@simonlussetti.com


LUSSETTI MAGAZINE.

Š http://simonlussetti.com/magazine

LUSSETTI MAGAZINE Nr 3.  

LUSSETTI MAGAZINE. En webbtidningstjoff av Simon Lussetti.

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you