__MAIN_TEXT__

Page 1

FÖRENING | INTEGRATION | KOMMUNIKATION | AKTIVITET

MENTORSKAP SOM RESURS I INTEGRATIONSARBETET

INTEGRATION.LUCKAN.FI


Redaktionsråd: Jenny Asplund, Muluken Cederborg , Oscar Ohlis, Tina Rehnström och Liselott Sundbäck Illustrationer och layout: Johanna Öst Häggblom Fram tryckeri, Vasa 2014


FÖRENING | INTEGRATION | KOMMUNIKATION | AKTIVITET

MENTORSKAP SOM RESURS I INTEGRATIONSARBETET


INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Inledning 6 2. Bakgrund om projektet FIKA

10

3. Mentorutbildningen 15 4. Matchningsprocessen 29 5. Under mentorskapet 36 6. Avslutning 48


INLEDNING Denna handbok är en samling erfarenheter om mentorskap som stöd i integrationsarbetet. Projektet FIKA har utvecklat och etablerat ett mentorkoncept för att främja delaktigheten i närsamhället för nyinflyttade. I boken har vi samlat modeller och konkreta tips från projektet och erfarenheter från deltagarna. Handboken är riktad till föreningar eller andra aktörer som vill starta och driva ett eget mentorprogram. Den kan även fungera som stöd och inspirationskälla för någon som funderat på att ställa upp som mentor. Handboken berör frågor som vad mentorskap innebär, vad är bra att tänka på vid planering av en egen mentorutbildning eller hur går matchningen till. Den konkreta verksamheten i FIKA belyses bäst genom mentorparens individuella erfarenheter som lyfts fram i deltagarnas egna texter i handboken. Mentorskap är en relativt ny modell för att främja den positiva samhällsintegrationen. Modellen skapar bättre förutsättningar för nyanlända att lära sig samhällets koder, prata svenska eller finska i vardagen samt skapa ett kontaktnät och få större möjligheter att påverka sitt eget liv. I många fall kan mentorskapet stöda den nyinflyttades självbild och självförtroende. Samtidigt får både adepten och mentorn kanske vänner för livet. Mentorn får även själv ökad självkännedom och en klarare uppfattning om sina egna erfarenheter och kunskaper. Ny kunskap om en annan generations eller kulturs tankesätt och värderingar

6


erbjuder en möjlighet att ifrågasätta gamla tankesätt och modeller. Genom ett mentorskap tar individen ett socialt ansvar och får en möjlighet att konkret genom en personlig insats arbeta för ett samhälle med större öppenhet. En målsättning för projektet har varit att arbeta för ett öppnare samhällsklimat genom att använda tredje sektorns resurser – de frivilliga. Genom projektet har vi erbjudit en mötesplats för enskilda individer att träffas över kultur- och samhällsgränserna, vi har varit brobyggare. Genom olika möten skapas en större förståelse för det finländska, det som inte är finländskt, det som är mänsklighetens mångfald. Mentorskapet lyfter fram mångfalden bland både inflyttarna och majoritetsbefolkningen. Men det är inte bara det enskilda mentorparet som träffats och utbytt livserfarenheter. Genom mentorskapet har även mentorn och adepten inom sina egna nätverk verkat för en större öppenhet gentemot en mångfald i det finländska samhället samt en större förståelse för hur vårt samhälle fungerar idag. Dagens samhällsklimat är kallare, mera uteslutande. Vi har under de senaste åren gått mot allt flera och allt högre invandrarkritiska röster. Genom enskilda möten mellan individer från olika grupper, genom sammanbindande vänskapsband och genom större kännedom om varandra skapar vi större förståelse. Vi hoppas denna handbok kan skapa förutsättningar för nya mentorprojekt och verksamhetsformer som fortsätter bygga broar. Helsingfors, oktober 2014


kjell westö

Rädslans tid roman schatz skrev om invandring i Ilta-Sanomat. Orsaken var en gallup som visade att över hälften av finländarna förhåller sig negativt till invandrare. Schatz föreslog ironiskt att vi skulle befria oss från allt utländskt inflytande. I sammandrag: ”Förbjud utländska filmer, sköt era gamla och sjuka själva, föröka er sinsemellan och njut av rena finska bananer och kumquats.” Schatz skrev, att om vi vill göra oss av med alla invandrare så borde vi i rättvisans namn också ta hem alla utlandsfinländare och deras ättlingar. För det är ju vad idén om den rena nationen till syvende och sist innebär. Vattentäta skott mellan ”oss” och ”dem”. Det här är en nyckelfråga där jag har svårt att förstå hur de hårda invandringsmotståndarna tänker. Till den finländska självbilden hör att vi gärna betraktar vårt land som ett offer för större krafters spel. En liten och fattig nation, först koloniserad under många århundraden med stora umbäranden som följd, senare tvingad till krig mot en mångdubbelt större fiende och lämnad ensam i nödens stund. Den bilden är inte osann: det svenska väldet, Stora ofreden, det ryska väldet, Bonden Paavo, hungeråren 1866–1868, vinterkriget, katalogen kunde fortsättas nästan i det oändliga. Men bilden är bristfällig. Den övriga världen har inte bara dragit nytta av och förtryckt Finland, den har också varit till hjälp och stöd. Redan i slutet av 1600-talet fanns det finska bönder som led så svårt av de usla omständigheterna här hemma att de föredrog att utvandra till Amerika. Mellan åren 1870 och 1930 utvandrare nästan 400 000 finländare till USA och Kanada. En av dem, en fripassagerare som hittades gömd på ett skepp som anlöpte New Yorks hamn år 1926, möter besökarens blick på invandrarmuseet på Ellis Island väster om Manhattan. På Ellis Islands väggar finns fotografier av tusentals européer som flytt sina hemländer: vår landsman har den mest förtvivlade blicken av dem alla. År 1906 bosatte sig hundratjugo finska familjer så långt borta som i Argentina, där de grundade Colonia Finlandesa: många av grundarna hade flytt det ryska förtrycket. Under krigsåren skickade vi över 70 000 barn till Sverige, 4 000 till Danmark och ett hundratal till Norge. Så sent som på 1960- och i början av 1970-talet flyttade cirka 300 000 finländare till Sverige i jakt på arbete och ett bättre liv. Också den listan går att göra nästan hur lång som helst. Det finns finländare, såväl rika som fattiga, lite varstans i världen. Vi bor och arbetar i London,

8


Paris och Petersburg, vi övervintrar i Asien, vi njuter vårt otium i Fuengirolas och Alanyas solsken. Varför får vi leva var vi vill, medan de andra inte skall komma hit? Roman Schatz skrev att han bott i Finland i tjugofyra år, men först nu har han börjat känna sig som en främling. Det är illavarslande. Politiska rörelser som rider på rädsla och hat växer fram i nästan alla europeiska länder. Varför just nu? För att arbetslösheten ökat så snabbt? Som en motreaktion på terrorismen? Eller på grund av en mer obestämd oro för vad framtiden skall föra med sig? Tanken om den ”rena” nationen är inte bara farlig, den är också ofruktbar och i grunden ohistorisk. Människan har alltid vandrat. Möten, dialog och handel har berikat civilisationerna och fått dem att utvecklas vidare. Beror rädslan oh hatet på att vi nu är nästan sju miljarder och på att vitt skilda kulturer lever så tätt inpå varandra i den globala byn? Att leva sida vid sida kräver både möda och kompromissvilja av alla inblandade. Men vi löser ingenting genom att stänga dörrarna och dra oss undan i stamsamhällen. Mänskligheten befinner sig redan i en situation där vi fixar det tillsammans- eller går under tillsammans. (Ursprungligen utkommit i tidningen Samarbete i juni 2010, bearbetad för boken ”Sprickor”)

9


BAKGRUND OM PROJEKTET FIKA Projektets målsättning har varit att verka för en positiv samhällsintegration i form av stödformer och sysselsättning med tredje sektorn som resurs. En förutsättning för ett samhälle där alla känner sig delaktiga och kan fungera på lika villkor är en dubbelriktad integration. Det är inte bara ”de nya” som ska integreras i det finländska samhället utan även ”de gamla” som ska vara mottagliga. En dubbelriktad integration förutsätter öppenhet av det mottagande samhället och dess invånare. Genom individuella insatser kan samhällsintegrationen påverkas positivt men det krävs ofta en plattform för att skapa möten över kultur- och språkgränser samt ramar för verksamheten. Inom FIKA har de resurser som finns inom tredje sektorn används för att skapa plattformer där nyinflyttade och representanter från majoritetsbefolkningen kan träffas under organiserade förhållanden. Projektet FIKA startade i januari 2012 med Luckan r.f. som huvudman. Projektet har finansierats av Europeiska socialfonden via Nylands NTM-central, medverkande kommuner och städer samt Svenska kulturfonden. FIKA leds av en styrgrupp som består av representanter från Sydkustens landskapsförbund, Svenska studiecentralen, Finlands Svenska Idrott, Röda Korset, Marthaförbundet, Laurea, Esbo, Kyrkslätt och Raseborg. Verksamheten inleddes i Raseborg, Kyrkslätt och huvudstadsregionen under 2012 och under hösten 2013 kunde projektet utvidgas till Borgå och Sibbo tack 10


vare ett utökat anslag och ett stort påvisat behov i Östra Nyland. Projektet fick även möjlighet att fortsätta verksamheten med ytterligare 6 månader t.o.m. december 2014 tack vare goda resultat i början av projektet. Projektpersonalen utökades med en projektkoordinator för Östra Nyland, så helhetsstyrkan har i slutskedet av projektet varit 3 personer. Projektet har bestått av två delar, FIKA-Mentor och FIKA-Förening. Inom FIKA-Förening skapades verktyg och metoder för föreningar att öppna upp sin verksamhet även för andra målgrupper, speciellt personer med invandrarbakgrund. Inom projektet har vi samarbetat med olika föreningar och hjälpt till att bygga upp koncept som är ändamålsenliga för just den föreningen. En förening har startat upp sitt eget mentorprogram. FIKA har utbildat aktiva föreningsmedlemmar med syfte att matchas upp med nykomlingar inom föreningen för att lotsa in dem i verksamheten och för att de skall känna sig bekväma och hitta sitt eget sätt att delta. Andra föreningar har välkomnat en ny målgrupp till sina evenemang. Nya deltagare har hittat verksamheterna tack vare en riktad flerspråkig marknadsföring t.ex. via FIKA och Luckan Integration. Många adepter i FIKAs mentorprogram har hittat nya fritidsintressen i föreningsvärlden. FIKA-Mentor har utvecklat ett koncept där frivilliga ställer upp som mentorer för invandrare. Konceptet fick i början inpiration av Stockholms Röda Kors projekt Yrkeskompis och var banbrytande i Finland. Modellen har senare utvecklats för att motsvara behovet i Nyland. Processen kan i korthet beskrivas enligt följande: Efter en introduktionsutbildning har mentorerna matchats med personer som flyttat till Finland och känner att de gärna skulle ha ett extra stöd i sin integrationsprocess. Mentor- och adeptparen har bildats utgående från liknande utbildning, yrke eller intressen. Tillsammans har de bekantat sig med det finländska samhället och arbetslivet enligt adeptens önskemål och parens gemensamma målsättningar. Paren har träffats i 6 månader 4–8 h i månaden. Det har visat sig vara ett väldigt lyckat koncept för att förkorta invandrarnas stig till att etablera sig i sin nya omgivning. Sammanlagt har projektet matchat över 130 par sedan den första utbildningen erbjöds hösten 2012. Verksamheten har uppfattats som givande för deltagarna; adepterna har fått nya tips och idéer för att komma in på arbetsmarknaden, hjälp med studier, yrkesval och ansökningar, tips för att utveckla företagsidéer, nya kontakter och möjligheter. Mentorerna har också upplevt verksamheten givande, många mentorer har ställt upp för nya adepter efter avslutat förvärv. En av grundprinciperna för projektet har varit ett normkritiskt tankesätt, att inte placera människor i olika fack utan låta dem tala för sig själv och respektera deras drömmar och målsättningar. Därför har vi i marknadsföringen och informationen om projektet omnämnt personer som ”inte känner sig etablerade” eller ”skulle vilja ha ett extra stöd i sin integrationsprocess”. Mentorns uppgift 11


har varit att stöda på vägen mot målsättningarna, men naturligtvis också ställa frågor där adepten måste överväga realismen i målsättningen. Det finns ett stort behov för olika typers verksamhet både bland dem som ännu inte känner sig etablerade i samhället och bland dem som vill göra en konkret insats för integrationen. FIKAs verksamhet har skapats för att motsvara det behovet och är ett steg på färden mot ett samhälle där alla känner sig delaktiga.

OLIKA MODELLER FÖR MENTORSKAP Det finns olika former av mentorprogram. Bland dem som handlar om integration i samhället har personalen på FIKA bekantat sig närmare med fyra stycken. Vi har jämfört vår modell under projektets gång och fått nya idéer och intryck av dem. Yrkeskompis I initialskedet fick FIKA väldigt många nyttiga tips och idéer från Stockholm. Stockholms Röda Kors var huvudman för ett projekt som hette Yrkeskompis. Yrkeskompis var en del av ett större projekt som hette Etablering Stockholm, 2010–2012 och delfinansierades av Europeiska socialfonden. I Yrkeskompis ställde personer som etablerat sig i Sverige upp som mentorer för nyanlända. Inom Yrkeskompis fick mentorerna en kort introduktion och matchades upp med en adept som önskade arbeta inom samma bransch som mentorn. En viktig faktor inom Yrkeskompis var kamratstödet, adepterna kunde utbyta erfarenheter med en person som genomgått samma process tidigare. Paren träffades i under ett halvår minst två gånger i månaden. Genom projektet ordnades också gemensamma evenemang och verksamhet. Personalen på Yrkeskompis blev experter på att hitta personer som passade ihop med varandra. De betonade vikten av att paret trivs tillsammans, de hade upplevt att trots att det på pappret kunde se ut som en perfekt matchning fungerade den inte om adepten och mentorn inte trivdes tillsammans. Inom Yrkeskompis undveks det att tala om invandrare, istället användes termerna nyanlända och etablerade. Womento Womento-projektet är Väestöliittos riksomfattande mentorskapsnätverk för utbildade kvinnor. Projektet har verkat under åren 2011–2014 och finansieras av Penningautomatföreningen och Suomen Kulttuurirahasto. Målsättningen med

12


projektet är att underlätta högutbildade invandrarkvinnors väg in i arbetslivet. Via programmet får de en mentor inom sin egen eller en närstående bransch. Efter att aktorerna anmält sig intervjuas de av projektpersonalen för att de skall kunna bilda sig en uppfattning om adepternas målsättningar och önskemål samt ifall de är beredda att förbinda sig till mentorskapet. Efter intervjun matchar personalen upp adepten med en lämplig mentor. Mentorerna och adepterna får en gemensam introduktion när de matchats upp. Flera mentor- och adeptpar inleder verksamheten samtidigt och bildar således en grupp. Projektet ordnar också mellan- och slutträffar för gruppen. Dessutom ordnas inspirerande föreläsningar. Paren träffas självständigt under 8–12 månader. Då de träffas första gången skriver de under ett kontrakt där de planerar målsättningarna med träffarna, hur många gånger de planerar att ses samt hur lång tid mentorskapet skall räcka. Resultaten för projektet har varit mycket goda. KVINFO KVINFO är ett center för information om kön, jämställdhet och mångfald i Danmark. De upprätthåller ett mentornätverk där kvinnor med icke-danskt ursprung paras ihop med en mentor som är aktiv i det danska samhället. Mentorn hjälper den nyanlända med att till exempel öva danska, bekanta sig med det danska samhället, med jobbsökning och ger råd kring studier. Mentorn och den mentorerade träffas åtminstone en gång i månaden i 12 månaders tid. Mentornätverket startade år 2002 och fler än 7 500 kvinnor har deltagit i projektet. 25 % av de mentorerade har fått arbete. Många har med mentorns stöd genomfört en utbildning och många har integrerats bättre i det danska samhället. KVINFO får offentlig finansiering. Näktergalen Näktergalen är en mentorverksamhet som utvecklats vid Malmö högskola, men spridit sig till olika högskolor runt om i Europa. I Finland finns programmet vid Yrkeshögskolan Arcada. I programmet ställer högskolans studerande upp som mentorer för nyinflyttade barn i åldern 7–12 som bor i samma stad. Paren träffas en gång i veckan under åtta månader. Projektets personal stöder och handleder mentorerna i uppdraget. Näktergalens mål är att främja integration och verka för social-och etnisk mångfald. En stor del av barnen som deltar i programmet har ingen tradition av högskolestudier hemma. I och med mentorn kan de få en positiv inblick i högskolestudier redan i ett tidigt skede. Verksamheten har funnits redan i 17 år i Malmö och har utvärderats flera gånger. Resultaten tyder på att verksamheten är väldigt omtyckt. Det är väldigt

13


svårt att entydigt redogöra för konsekvenserna av verksamheten, men tendensen är övervägande positiv. Flera av de barn som en gång haft en mentor studerar på högskolan idag och har själva ställt upp som mentorer för att de tyckt att det i barndomen kändes så bra för dem själva att ha en mentor. I verksamheten prioriteras barn som är relativt nyanlända till Sverige och behöver träna det svenska språket, barn som inte har många fritidsaktiviteter, som bor i familjer med många syskon, ensamma barn, barn som behöver en kvinnlig eller manlig förebild eller som behöver utvidga sitt kontaktnät och träffa nya vuxna.

”När jag lärde känna min mentor förstod jag att jag inte skulle ångra mitt val att komma med i mentorprojektet. Min mentor var en verkligt trevlig kvinna. Hon har ett sånt liv som jag drömmer om! Hon tycker om att resa och har bott i många länder, bland annat Italien och Frankrike. Det var verkligen intressant att höra det som hon berättade om sig själv. Vi har också planer för sommaren. Till exempel ska vi på kryssning till Estland. Hon har varit i Tallinn en gång tidigare, men aldrig med en ortsbo. Jag hoppas att jag också ska kunna bjuda henne på roliga upplevelser under projektet.” Kariina Kruglova Utdrag ur Eiran aikuislukios verksamhetsberättelse

14


MENTORUTBILDNINGEN Inom projektet FIKA har en av huvudtyngdpunkterna varit att stöda den frivilliga i sitt uppdrag som mentor. För att förbereda mentorn för sitt uppdrag har alla frivilliga erbjudits en mentorutbildning. Utgångsläget inom projektet har varit att vem som helst kan bli mentor utan förkunskap, tidigare erfarenhet av integrationsfrågor eller erfarenhet av tidigare frivilliguppdrag. Mentorutbildningen ger samma förhandskunskap till alla frivilliga och bereder dem för uppdraget som mentor.

Hur hittas mentorerna? Mentorerna har i första hand kommit med i projektet genom synligheten i media. Vidare har mentorer rekryterats via föreningar och frivilligmässor.

Tycker du att mentorutbildningen gav dig de färdigheter som behövdes för uppdraget? Nej 14 %

MENTORNS ROLL Alla mentorer har ett individuellt förhållande till sin adept. En

Ja 86 %

15


mentor kan vara en kritisk vän och granskare, en som ifrågasätter och diskuterar. En bra mentor ställer frågor men undviker att servera färdiga svar. Som mentor skall man också undvika att påverka adepten med sina egna åsikter utan vara öppen för diskussion. Mentorn borde berätta om saker så objektivt som möjligt för att ge adepten en möjlighet att forma sin egen åsikt. Mentorn borde ändå lyssna mera än prata, – det är viktigt att ge plats för adepten att prata! Mentorn kan vara en inspirationskälla och aktiv sparrare som uppmuntrar och stöder. I många fall kan mentorn fungera som en brobyggare och guide till det nya samhället för att underlätta skapandet av kontakter och nätverk. Varje mentorpar skapar sin egen relation som är beroende av parets gemensamma målsättning för mentorskapet. Under mentorskapets gång förändras och utvecklas relationen konstant.

VAD FÅR DELTAGARNA UT AV MENTORSKAPET? Ett mentorskap är i bästa fall väldigt givande för både mentorn och adepten. Mentorn får ökad självkännedom och bättre uppfattning om sina egna erfarenheter och kunskaper. Genom kunskap om en annan generations eller kulturs tankesätt och värderingar erbjuds en möjlighet att ifrågasätta gamla tankesätt och modeller. Nya möten ger nya insikter, diskussioner kring olika synvinklar och uppfattningar samt breddar nätverken. Mentorn kan genom en individuell insats visa ett socialt ansvar och bidra till att främja integrationen. Den som kommer med i mentorprocessen som adept får en klarare uppfattning om närsamhället, omgivningen, kulturen och den egna rollen. Hen får större kunskap om samhällets spelregler och förhållningssätt och kännedom om vilka möjligheter hen har i Finland. Större kunskap är till hjälp vid yrkesval eller karriärval och många mentorpar har diskuterat dessa teman tillsammans. Via mentorn får adepten ett utvidgat nätverk och beroende på mentorskapet t.ex större yrkeskunskap eller språkkunskap. En viktig roll mentorn har är att ”se” den enskilda individen och således stärka adeptens självkännedom och självförtroende.

UTVECKLANDE AV EN MENTORUTBILDNING INOM FIKA Mentorutbildningens omfattning och tidpunkt har varierat under projektets gång. Projektpersonalen har provat olika alternativ; att ha utbildningen under veckokvällar och lördagar med varierande omfattning och längd, från en till tre kvällar. I början av projektet utarbetades utbildningen tillsammans med Finlands Röda Kors. Röda Korsets utbildning för frivilliga är 12 timmar i omfattning 16


och FIKA inledde med ett koncept på tre timmars utbildningskvällar fördelat på tre dagar. Detta koncept upplevde deltagarna vara för omfattande. Det utbildningskoncept som fått mest positiv feedback av deltagarna har varit att utbildningen är uppdelad på två kvällar. Deltagarna har föredragit utbildningar under vardagskvällar istället för veckoslut. Projektet har även ordnat enkvällsutbildningar men insett att fördelarna med att gruppen träffas två kvällar har varit många. Genom att träffas fler än bara en gång hinner mentorerna bekanta sig med varandra. Det är både roligt och nyttigt för mentorerna att känna varandra, det är senare lättare att dela erfarenheter ifall man är bekant med de andra. Ifall någon inte har kunnat delta ena kvällen har projektpersonalen träffat personen och gett hen en individuell introduktion till kvällens material. En utmaning i projektet har varit att utveckla ett utbildningskoncept som passar alla deltagare oberoende av hur insatta de är i de olika teman som behandlats under utbildningen.

FYRA DELOMRÅDEN Utbildningen har planerats kring fyra delar för att på bästa möjliga sätt förbereda mentorerna för sitt kommande uppdrag och ge en introduktion till temat integration. Följande delar har behandlats under utbildningen: 1) frivillighet 2) mentorskap 3) interkulturell kommunikation 4) integration i Finland Utbildningen har förverkligats både med utomstående föreläsare eller experter och genom föreläsningar och diskussioner med projektpersonalen. FIKA har använt föreläsare från samarbetsorganisationer såsom Röda korset och Migrationsverket för den delen av utbildningen som berör interkulturell kommunikation och integrationen i Finland. Oftast har projektpersonalen själv föreläst och diskuterat frågor kring frivillighet och mentorskap. För åhörarna är det intressantare med inslag av olika personer och i mån av möjlighet har vi haft minst en utomstående föreläsare per kväll. FIKAs personal har varit noggrann med att poängtera även för de utomstående föreläsarna att undvika föreläsningsformat utan hellre ge plats för diskussion. Hela utbildningen har byggt på ett diskussionsformat och deltagarna har aktivt deltagit i diskussionen med egna erfarenheter och frågor. Det är viktigt att den som drar utbildningen är uppmärksam på att materialet och innehållet i övrigt har en passlig nivå så att deltagarna får en lämplig blandning av ny och redan bekant information. Föreläsaren måste också kunna anpassa innehållet och materialet under 17


utbildningens gång ifall hen tycker att deltagarna redan känner till allt det hen ursprungligen hade tänkt behandla. 1) Frivillighet Ett frivilliguppdrag ger glädje och inspiration, nya upplevelser och erfarenheter samt möjlighet att göra samhällsnytta. Frivilliguppdrag finns av väldigt varierande karaktär, t.ex. att koka kaffe på idrottsevenemang eller fungera som stödperson. Reglerna och förhållningssättet varierar beroende på uppdragets karaktär. Det är viktigt att hitta ett uppdrag som passar ens livssituation, önskemål och möjligheter. Innan man ger sig in i uppdraget är det bra att fundera ifall man har de resurser och möjligheter uppdraget kräver. Utbildningen är därför väldigt viktig, den ger utrymme att stanna upp och fundera om man sist och slutligen har tiden uppdraget kräver. Ett frivilliguppdrag av mer krävande karaktär innebär ofta att man sätter in sig i en annan persons situation, t.ex. får insikt i hur det är att vara ny i ett samhälle eller av att ha ett funktionshinder. Samtidigt som ett frivilliguppdrag för med sig positiva upplevelser innebär det även en del utmaningar, som att kunna sätta gränser för vad man ställer upp på och vad man inte är villig att göra inom sitt frivilliguppdrag. En viktig sak för en frivilligverksamhet är att gränserna är väl definierade då den frivilliga ställer upp och deltar i verksamheten. Då kan den frivilliga känna sig trygg eftersom det finns gränser för frivilliginsatsen och personen har realistiska möjligheter att avgöra uppdragets omfattning och vad hen ger sig in på. Inom FIKA projektet har frivilliginsatsen varit 4–8 timmar/månad under 6 månader. Under utbildningarna inom FIKA har många fört fram att faran med frivilliguppdrag är att hamna i en situation där man förväntas ställa upp mycket mer än man ursprungligen tänkt. Ett exempel på hur sådana situationer kan uppstå är då man blir styrelsemedlem i en förening. Efter en tid märker man att det tar väldigt mycket tid att sköta föreningens ärenden och att man är engagerad i ärenden man inte ursprungligen hade tänkt sig . Därför är det viktigt att berätta om eventuella andra uppgifter i anknytning till uppdraget som man förväntas bidra med. I FIKA har det handlat om att man förbinder sig att delta i evalueringen av projektet. Vi har även på utbildningarna nämnt möjligheten att få delta i media. Det är naturligtvis helt frivilligt och inget som förutsätts av deltagarna. Det är speciellt viktigt att hålla tidsgränsen för träffarna i början. Ifall man efter hand känner att man vill ge uppdraget mera tid är det upp till mentorparet att


Tycker du att du fick tillräckligt med stöd komma överens om hur ofta man från FIKA personalen? ses. Det är däremot betydligt svårare att minska på tidsanvändningen Nej 8 % ifall man i början gett mer tid än de utstakade tidsramarna skulle kräva. Det gäller att dra gränser både vad gäller den tid man vill sätta ner som de saker man vill ta sig an. Under utbildningen har vi ofta också funderat på hurudana metoder var och en har för att undvika Ja 92 % stress. Även ett frivilliguppdrag kan bidra till ökad stress, och det kan kännas som ett tillägg i listan över saker som måste göras. På FIKAs utbildningar har deltagarna fått fundera på bland annat saker de gillar att göra, positiva ordspråk och livsvisdomar och egna erfarenheter som gör att de fått en större stresstålighet. För att den som ställer upp på ett frivilliguppdrag ska kunna utföra sitt uppdrag är stöd och handledning från huvudmannen essentiellt. Regelbundna träffar och känslan av att det finns en person att vända sig till (koordinator, handledare, projektpersonal) om det dyker upp problem. Det är viktigt att få ”prata av sig” om de saker som dyker upp och som man behöver få handledning i. I ett frivilliguppdrag har den frivilliga även rätt att backa ur sitt uppdrag ifall uppgiften känns för betungande. Inom FIKA har vi som första alternativ erbjudit mentorn möjlighet att få en annan adept. Följande alternativ har varit att mentorn helt drar sig ur projektet om det under verksamhetens gång kommer fram att mentorn inte upplever sig ha resurser/tid/motivation för att ställa upp som en mentor. I vissa fall har den frivilliga även valt att ställa upp på ett annat frivilliguppdrag i föreningen.

2) Mentorskap Det finns många olika former av mentorskap, t.ex arbetsplatsmentor eller studiementor. Mentorskap är en process för att överföra kunskap och erfarenheter från en person till en mindre erfaren person. Ett mentorskap bidrar till personlig och professionell utveckling genom ömsesidig interaktion mellan två personer. Utgångsläget är adeptens behov och fokuset ligger på vad adepten vill lära sig. Det finns andra metoder som är närstående mentorskap men som har en annan innebörd. Coachningen görs t.ex. av en utbildad coach som får ersättning för sitt uppdrag medan mentorer ofta ställer upp frivilligt och oavlönat. Coachen hjälper personen att komma från punkt a till punkt b och strävar 19


ändamålsenligt och målmedvetet till att uppnå målet. Målet är ofta klart definierat och kan vara högt uppsatt. I ett mentorskap är målen oftast mera flytande och förhållandet är mera jämställt. Under utbildningen har vi inom projektet gått igenom de centrala principerna för hur vi ser på mentorskap inom FIKA. Mentorskapet baserar sig på: Öppenhet och ärlighet. För att skapa tillit och respekt mellan mentorn och adepten är öppenhet och ärlighet centralt. Både mentorn och adepten ställer upp med egen tid och genom att visa respekt och vara öppen för den andra kan relationen byggas på förtroende. För att mentorn på bästa möjliga sätt ska kunna vägleda adepten och underlätta integrationen i regionen förutsätts att adepten är ärlig angående t.ex. sin utbildning. Mentorn måste också kunna vara ärlig mot adepten, ifall hen t.ex. har helt orealistiska målsättningar måste mentorn kunna säga att det inte kommer att lyckas ifall inte adepten t.ex. utbildar sig ytterligare. Jämlikhet och respekt. I en mentorrelation är båda parterna jämlika och respekterar varandra ömsesidigt. Bägge parterna har sitt specialkunnande och sina styrkor. Mentorn känner t.ex. till arbetsmarknaden och nätverken i regionen medan adepten har ny innovativ kunskap inom branschen. I många länder har hierarkin och maktdistansen en större betydelse än i Finland och då kan det vara utmanade att skapa en jämlik relation. Då kan det löna sig för mentorn att öppet diskutera önskan om att relationen skall vara jämlik. Konfidentialitet. All diskussion som förs mellan adepten och mentorn är konfidentiell. Även om det kan kännas lockande att berätta om sin adept för en vän är det viktigt att minnas konfidentialiteten. Mentorerna måste känna efter vilka saker de kan berätta vidare. En bra ledtråd är att det som man inte vill att någon skulle berätta vidare om en själv berättar man inte heller om adepten. Samtidigt är det på mentorns ansvar att inte känslig information som behandlats under träffarna om adepten kommer ut. Ifall mentorn upplever behov av att få diskutera saker som gäller adeptens situation finns projektkoordinatorn tillgänglig som ett stöd under hela processen. Även om mentorn i god tro och med målsättningen att hjälpa adepten vill ge ut informationen krävs alltid ett godkännande från adepten. Konfidentialiteten gäller även i förhållande till det offentliga, t.ex. stadens invandrarkoordinator. Engagemang. Att komma med i ett mentorprojekt kräver aktivt engagemang av båda parterna. Ett mentoruppdrag kräver ett aktivt engagemang

20


från mentorns sida och genuint intresse för adepten och för att underlätta integrationsprocessen. Med engagemang avses att mentorn är närvarande under den tiden man ger sin adept. Om man t.ex. är för jäktad och trött är det bättre att skjuta upp mötet än att träffas om man inte kan koncentrera sig på adepten. Inom FIKA har ändamålet varit att mentorn och adepten har ett gemensamt intresse att börja från. Det kan vara yrkesmässigt intresse, språkmässigt eller en gemensam hobby att matchas utgående från. Detta bidrar till att de även kan engagera sig kring ett tema som intresserar båda två.

Om mentorn efter mentorutbildningen upplever att hen inte har tid eller möjlighet att engagera sig enligt de ramar som projektet fastställer kan projektpersonalen föreslå andra frivilliguppdrag för mentorn som är mera lämpliga, t.ex. språkstödsverksamhet med en lägre timinsats/månad. För adeptens del kan det hända att ett mentorskap inte är det mest ändamålsenliga just i det skedet, t.ex. om personen nyligen har kommit till regionen, har traumatisk bakgrund och behöver professionell hjälp med psykologiska trauman. Adepten måste alltså vara mottaglig för råd, tips och hjälp av mentorn och kunna vara mottaglig för nya idéer.

3) Interkulturell kommunikation En del av mentorutbildningen har berört kommunikation mellan personer från olika kulturella bakgrund, dvs interkulturell kommunikation. I många fall är kulturella olikheter enbart positivt och associeras till t.ex. god mat men det kan även innebära att vi i många fall förhåller oss olika till t.ex. hierarkier, tidsbegrepp och familjen beroende på vår kulturella bakgrund. På utbildningen har man diskuterat bl.a. det kulturella isberget – att endast en liten del av en kultur syns på ytan, medan mycket av de kulturella normer och värderingar vi har syns först då man lär känna en person bättre. När man börjar tala om olikheter och stereotypier är det ofta bra att inleda diskussionen med hurudana stereotypa uppfattningar man själv har om sin egen kultur och i sitt förhållningssätt till främmande/utländska/annorlunda saker. En bra inledningsuppgift har varit att be deltagarna parvis utan att prata med varandra rita ett hus tillsammans. När de har gjort det ber man dem vända pappret och rita ett utländskt hus på andra sidan. Efteråt kan man diskutera dels hur samarbetet fungerade men också hurudan bild man har av inhemskt/

21


DET KULTURELLA ISBERGET

Medveten kultur Levnadssätt, lagar, praxis, institutioner, metoder, tekniker, riter och språk

HANDLINGAR

Undermedveten kultur TANKAR Normer, roller, ideologier, trossatser och filosofi

Värderingar, smak, attityder, begär, antaganden, myter, förväntningar, etc.

KÄNSLOR


Endast en liten del av det vi kallar vår kultur syns utåt, liksom enbart en liten del av isberg syns ovanför ytan. Bilden baserar sig på Edward T. Halls teori om det kulturella isberget.

vanligt hus kontra utländskt hus. Oftast är de utländska husen som paren ritar väldigt annorlunda än det första huset. Det har varit iglon, hyddor, japanska tempel och skyskrapor. Det ger bra diskussionsunderlag för hur man ser det utländska som något väldigt annorlunda än det man är van vid. Under mentorutbildningen har det diskuterats även hur anpassningsprocessen ser ut för en person som flyttar till ett nytt land. Anpassningsprocessen varierar mycket beroende på vilken sorts migration det är frågan om, ifall det är en frivillig eller icke frivillig migration eller ifall en person kommer till Finland på grund av familjen eller söker internationellt skydd. Vi har även lyft upp frågan om integrationscykeln (se bilden på följande uppslag) och vilka olika skeden det kan finnas under en migrationsprocess. I början verkar ofta det mesta spännande och lockande i ett nytt land. Efter en tid upplever många en fas som är mera negativ och för med sig hemlängtan då verkligheten visar sig vara annorlunda än den uppfattning man fått på förhand eller föreställt sig. Den tredje fasen i cykeln är igen mera positiv då personen börjar hitta nätverk och finna sin plats och känner sig delaktig. Denna process varierar från individ till individ och i en familj kan barnens integrationsprocess gå fortare genom klasskamrater och hobbyn, än t.ex. mammans. En viktig faktor som påverkar hur integrationsprocessen utvecklas och hur anpassningsprocessen ser ut och hur fort den går framåt är ifall flytten är temporär eller på obestämd tid. Huvudändamålet med denna del av mentorutbildningen har varit att skapa förståelse för kulturella olikheter och även medvetandegöra vår egen kultur som påverkar vår kommunikation med andra. Samtidigt har vi varit måna om att fokusera på likheter istället för olikheter – att vi trots olika kulturell bakgrund även kan vara väldigt lika som människor. Genom övningar har mentorerna fått öva på hur det kan vara med kulturkrockar, t.ex. hur mentorn förhåller sig till ett hypotetiskt fall där adepten upprepade gånger är försenad till ett möte de kommit överens om. Det har också varit intressant att diskutera hurudana frågor det är som gör att man känner sig osäker. Det är oftast ganska enkla frågor som kan t.o.m förhindra en integrationsprocess ifall man inte har någon att rådfråga. Det kan t.ex. kännas osäkert att gå på olika evenemang om man inte vet hur man skall klä sig. Dessa små frågor kan kännas banala, men kan ha en stor betydelse för individens trivsel.

23


INTEGRATIONSCYKELN

HUMÖRET UPPE

ÖVERLEVNADSERFARENHETER EFTER ANKOMSTEN TILL FINLAND

Ankomsten till Finland. FortsättningsPraktikantplats, Första intryck, kurs i finska trevliga arbetskompisar alla möjligheter finns. Nybörjarkurs Framtiden ser Föreningsverksamhet i finska lovande ut.

TID

Familjen är tillsammans

Arbetslöshet Viktigt sammanträffande

MISSMOD

Missmod

Arbetslöshetsperiod. Krishärdarna i världen. Läget i forna hemlandet och alla vänner mitt i kriget. Egen kraftlöshet och skuldkänsla.

MAMMA PAPPA BARN 10 ÅR UNG 15 ÅR


Praktikantplats, kanske blivande arbetsplats. Trevliga arbetskompisar. Rytm i livet! Språkkurs, vänner och nätverk

En rolig hobby

Praktikantplats Fortsättningskurs i finska

Arbetslöshet, språkkunskaperna svaga Familjekris, rollsökning: pappa/mamma, hustru/man

Inga vänner, inget språk, skolsvårigheter

Gäng/ brottslighet

Bilden baserar sig på Röda Korsets modell.


4) Integration i Finland Den fjärde delen i mentorutbildningen har berört integration i Finland. Vi har lyft fram de centrala aktörerna som ansvarar för integrationsfrågor och informerat om grunder för uppehållstillstånd i landet. Denna del har deltagarna ofta upplevt ganska tung och komplicerad. Projektpersonalen har därför poängterat att det inte är ändamålsenligt att lära sig detaljer kring uppehållstillstånd utan att ändamålet är att ge en helhetsbild av de centrala aktörerna och den grundläggande information om integration i landet.

Denna del av utbildningen har ofta av deltagarna upplevts som tung eftersom den innehåller en del statistik och inte erbjuder lika stora möjligheter till diskussion som de tidigare delarna. Ibland har vi därför enbart delat ut materialet till deltagarna så att de själv fått bekanta sig med materialet och läst det på egen hand. Vid den andra utbildningskvällen eller mentorintervjun har mentorn sedan erbjudits en möjlighet att diskutera frågorna.

UTVÄRDERING Mentorutbildningen har varje gång utvärderats grundligt för att kunna utveckla och förbättra den inför nästa gång. Deltagarna har fått utvärdera utbildningens delområden, dvs. alla föreläsare enskilt på en skala mellan 1–5. Utvärderingsblanketten innehåller också frågor relaterade till det fortsatta uppdraget, ifall mentorn känner sig redo för det kommande uppdraget samt frågor kring utbildningens omfattning. Genom att kontinuerligt utvärdera utbildningen har projektpersonalen samlat in värdefull information av deltagarna och haft möjlighet att utveckla utbildningen enligt målgruppens önskemål.

TIPS FÖR MENTORUTBILDNINGEN: • Två kvällar istället för en ger deltagarna möjlighet att lära känna varandra bättre • Minimiantal för en mentorutbildning ska gärna vara 4 deltagare – annars haltar diskussionen

26


• Ta gärna ”tunga” diskussioner den första kvällen, som t.ex. frågor kring integrationen i Finland. Det ger deltagarna möjlighet att smälta och fundera på saken före det andra utbildningstillfället då de igen har möjlighet att ställa frågor • Berätta också hur verksamheten sker i praktiken i början av utbildningen, det är oftast det som deltagarna mest väntar på att få höra • Fokusera på diskussion och reservera tillräckligt med tid för spontana reflektioner mellan delmomenten

ÖVNINGSUPPGIFTER SOM ANVÄNTS UNDER MENTORUTBILDNINGEN: Uppgifterna har inte rätt eller fel svar. Meningen är att mentorerna får öva sig på exempelsituationer som andra mentorer råkat ut för tidigare. Exemplen är modifierade men bygger på verkliga situationer. 1. Ni har stämt träff under Stockmannsklockan 18.15 per sms. Du anländer till platsen kl. 18.10 och blir lite nervös kl. 18.25 för din adept varken syns eller hörs. Hur reagerar du och vad kan ha hänt? I samband med denna fråga kan man diskutera olika sätt att förhålla sig till tiden, om att man kanske tar för givet att alla vet var vissa ställen är. Man kan också t.ex. diskutera att det kan vara bättre att komma överens om mötesplats skriftligt än muntligt speciellt ifall båda inte kommunicerar på sitt modersmål. 2. Efter första träffen frågar din adept på facebook om du vill bli hens kompis. Vad gör du? Vid den här frågan kan man diskutera hur och när man själv upplever det korrekt att kontakta någon. Eftersom adepten kan ha en annan upplevelse kan det löna sig att berätta när och hur man helst vill bli kontaktad, t.ex. att man inte kan svara på samtal under arbetstid eller att man helst talar i telefonen före kl. 22. 3. Din adept bjuder dig på middag hem till sig. Hur känns det för dig? Den här frågan inbjuder till en diskussion om hurudant förhållande man vill ha till adepten. Om man vill ha ett mer ”professionellt” mentorskap träffas man antagligen inte hemma hos varandra. Om man däremot vill bekanta sig mer blir man kanske fortare bekant genom att se den

27


andra i sin ”egen” miljö hemma hos sig. Man kan också diskutera om man vill blanda in sina eventuella familjemedlemmar i förhållandet eller hålla det mellan sig och adepten. 4. Ni sitter på ett café tillsammans med din adept. I bordet bredvid diskuteras ett provocerande uttalande som ett politiskt parti nyligen gjort. Du har själv en ganska tydlig åsikt i frågan, men har inte velat diskutera det med din adept. Hen frågar dig nu vad diskussionen går ut på. Hur känns det för dig? Hur diskuterar du politik med din adept? Hur tar du upp andra känsliga frågor? Deltagarna har sett denna situation som en bra möjlighet att diskutera den finländska politiken på ett allmänt plan och berätta kort om t.ex. vad de olika partierna står för, vad riksdagen, regeringen och kommunen gör. Dessutom kan man diskutera mentorernas förhållningssätt till sin egen religion och andra religioner. Dessutom har det uppstått diskussion om hur man skulle reagera om man skulle möta rasism tillsammans med sin adept. 5. Din adept söker jobb och skall fylla i en arbetsansökan. Hen frågar dig om du kan rekommendera denne. Vad gör du? Diskussionen i samband med denna fråga har handlat om att det är avsaknaden av nätverk som får många adepter att vilja ha en mentor. Samtidigt är det en möjlighet att diskutera hur man gör rekommendationer/referenser i olika länder och i vilken egenskap man kan göra det.

28


MATCHNINGSPROCESSEN INTERVJUER Då en person anmält sitt intresse att delta i FIKA-programmet som mentor eller adept har de blivit ombedda att fylla i ett elektroniskt formulär med kontaktuppgifter och bakgrundsuppgifter som t.ex. studier och arbetserfarenhet. Alla deltagare i FIKAs mentorprogram intervjuas enskilt. Personalen bekantar sig med mentorerna redan under utbildningen i en viss mån och kan iaktta hur de kommunicerar i grupp. För att få reda på vilken typ av frågor mentorn bäst kan hjälpa till med är det dock viktigt att träffas för en intervju. Människor agerar olika i grupp och i enrum. I enrum kan man lättare tala om känsliga frågor t.ex. om familjen, sjukdomar som man inte vill tala om i grupp eller fylla i en blankett men som kan ha en betydelse för uppdraget. Under intervjutillfället har det ofta kommit fram att mentorn har specialkunskaper eller erfarenheter som hen inte meddelat i formuläret. Därför är det bra att inleda intervjun med att be mentorn berätta kort om sig själv och sin bakgrund. Under intervjun har frågorna oftast handlat om: • vilka mentorns förväntningar är inför det kommande uppdraget • hurudan mentorns idealadept skulle vara • vilka styrkor personen har i uppdraget som mentor • eventuella farhågor beträffande uppdraget som mentor När man ber mentorn beskriva sin idealadept är det bra med tilläggsfrågor som ifall mentorn kunde tänka sig att ha en äldre/yngre adept eller en adept av det andra könet. Naturligtvis kan inte mentorerna välja sina idealadepter, 29


men svaret ger en bra bild av en hurudan person mentorn helst skulle utbyta tankar och idéer med. En viktig målsättning med intervjun är att känna efter hurudan personen är och vilken sorts person hen kunde passa att umgås med. Är hen tyst/pratsam och passar därför ihop med en person med det motsatta draget? Det är förstås omöjligt att slå fast olika personlighetsdrag under ett kort samtal, men det handlar om en känsla som utvecklas hos den som intervjuar. Man kan också känna efter hur engagerad mentorn verkar vara. I FIKA-konceptet har de som gör intervjun alltid frågeformuläret med sig och antecknar svaren på det för att försäkra sig om att alla deltagare svarar på samma frågor. Intervjuerna varar ca 30 minuter. Inom FIKA har det inte ordnats en utbildning för adepter. Därför har adepternas intervjuer en väldigt stor betydelse för matchningsprocessen eftersom det är det enda tillfället för personalen att träffa adepterna och bilda sig en uppfattning om dem. Intervjutillfället har också en informationsfunktion. Personalen berättar för adepterna vad FIKA-mentorskapet har för målsättningar och tillsammans har man sedan diskuterat adeptens förväntningar för att se ifall adepten har förväntningar som motsvarar den uppgift och de ramar som varit aktuella inom konceptet. I de fall mentorskapet inte har fungerat har det oftast handlat om situationer där adepten haft orealistiska förväntningar på mentorskapet. Mentorskapet kräver ett aktivt engagemang av adepten. Adeptintervjun har inletts på samma sätt som mentorintervjun, den som intervjuat har bett adepten fritt berätta om sig själv. En av förutsättningarna för att kunna få en mentor i FIKA har varit att man har ett uppehållstillstånd i Finland för att man skall kunna förbinda sig till processen på 6 månader. Därför har detta också diskuterats på intervjun. Många adepter befinner sig i en livssituation där förhållandena kan förändras fort. Det är fullständigt förståeligt att man avbryter programmet ifall man t.ex. får arbete på en annan ort och flyttar, men det är viktigt att komma ihåg att informera projektpersonalen.

Frågorna till de blivande adepterna har handlat om: • adeptens förväntningar av mentorskapet • varför adepten vill ha en mentor • vad adepten upplever att den skulle behöva stöd i • hurudan adeptens idealmentor skulle vara Adepterna har fått liknande tilläggsfrågor som mentorerna dvs, kunde hen tänka sig att träffa någon av det andra könet och hur skulle hen reagera om mentorn var yngre/äldre än hen själv. 30


Hej, mitt namn är dana och jag har kommit med min familj till Finland för 2 år sedan. Efter att ha kommit igång med mitt nya liv här i Vanda och efter allt var igång och rullande, började jag inse att det var något som jag saknade: mina vänner och en glimt från den verkliga världen. Jag började se mig om efter möjligheter och information och det är på den vägen som jag upptäckte FIKA. De erbjöd mig ett mentorskapsprogram som skulle hjälpa mig att bättre integreras i det finländska samhället. FIKA gjorde det ”magiska” då jag matchades med en underbar mentor, paulina. De viktigaste saker som förde oss samman var lusten att upptäcka och förstå en ny kultur. Dessutom har vi samma yrkesbakgrund. Vid det första mötet satte vi upp våra mål för mentorprogrammet. Här är några av dem: förbättra mina kunskaper i finska, upptäcka vad som är nytt och händer i Helsingfors, bygga upp mitt eget nätverk. Vi träffades varje vecka över en kopp kaffe eller så gick vi på museum. Jag hade en underbar tid då jag fick chansen att få en glimt av kulturlivet i Helsingfors och dessutom hade (och har fortfarande) en bra och hjälpsam vän som kunde visa mig runt. Tillsammans stötte vi på kulturella skillnader, som vi senare löste. Vi har insett hur intressant och vackra andra kulturer är om man är villig att utforska dem. Vi har även upplevt en central kulturell tradition från mitt land: tillsammans deltog vi i ett traditionellt bröllop. Det var fantastiskt att se hur öppen Paulina var och hur bekväm hon var med mitt folks vanor och seder. Min mentor var mycket stödjande och uppmuntrade alltid mig att använda det finska språket. Hon använde sitt nätverk för att hjälpa mig att hitta mitt första riktiga jobb här i Finland. Tillsammans med henne har jag hittat en ny hobby som jag skulle älska att utveckla: orientering. Tack Paulina! Tack FIKA! Daniela Kilpeläinen, FIKA adept

31


MATCHNING Efter intervjuerna har all information om deltagarna sparats i ett dataregister. Under projektets gång har olika metoder för hanteringen av uppgifterna provats. Projektet har kommit fram till att det mest ändamålsenliga systemet för att behandla informationen är ett program som heter Highrise. Förutom att endast spara uppgifterna har programmet underlättat själva matchningsprocessen betydligt. Alla deltagare har försetts med olika taggar som beskriver dem. T.ex. mentor utan adept, mentor hösten 2013, man, ingenjör, teknologi, franska, historia. Dessa skulle kunna beskriva en manlig mentor som inte ännu blivit uppmatchad. Han är utbildad ingenjör, arbetar inom teknologibranschen, pratar franska och är intresserad av historia. Dessa taggar kan användas som sökord i programmet. Tex. ifall man vill se alla lediga mentorer eller alla de som är intresserade av historia, lyckas det enkelt med hjälp av taggarna. Paren har bildats utifrån vissa kriterier. Vi har strävat efter att matcha upp mentorer och adepter med samma kön i liknade ålder. Matchningen har utgått från adeptens målsättning(-ar) med mentorskapet. Oftast har det handlat om en önskan att träffa någon som är verksam inom samma bransch som adepten själv. Ifall vi haft en mentor som varit verksam inom samma område har vi kunnat ge avkall på de andra kriterierna ifall båda har tyckt att det känns bekvämt för dem. Tycker du att din mentor var väl utvald för dig? Jag vet inte 21 %

Nej 12 % Ja 67 %

Enligt den erfarenhet vi fått inom FIKA och som Stockholms Röda Kors ”yrkeskompis”-projekt fått är det bra att skriva att det handlar i huvudsak om mentorer med samma kön att fokus med verksamheten inte missuppfattas. Ofta har särskilt mentorerna uttryckt en vilja av att ha en adept som är ungefär i samma ålder som mentorn själv. Ett sådant förhållande upplevs som enklare och man har ofta fler gemensamma diskussionsämnen. 32


Alla par som FIKA matchat upp har inte haft frågor inom arbetslivet som målsättning. Det har också t.ex. handlat om mammor med nyfödda barn som har velat träffa någon i en liknande livssituation. Många har också haft som målsättning att lära sig språket bättre. En del har haft kulturella upplevelser som målsättning medan andra att hitta nya hobbyn och att bekanta sig bättre med Helsingfors. För de allra flesta har en viktig målsättning också varit att utvidga sina nätverk. Det kan vara svårt att bekanta sig med finländare och därför har många sett projektet som en möjlighet att lära sig känna lokala människor. Även många deltagare som är gifta eller bor tillsammans med en finländare har haft detta som målsättning eftersom de upplevt att de gärna skulle vilja ha ett eget kontaktnät, inte enbart partners kontakter. Ett viktigt kriterium för matchningen är naturligtvis också att paret har ett gemensamt språk att kommunicera på. Vi har välkomnat alla till projektet oberoende av ifall de har valt finska eller svenska som integrationsspråk. Vi har uppmanat paren att så småningom övergå till att tala finska eller svenska ifall de inlett sina diskussioner på t.ex. engelska. Vi har också utbildat mentorer för kvotflyktingar som kommit till landet för en kort tid sedan och som inte pratat engelska och därmed inte haft ett gemensamt språk med mentorn. I de fall har mentorskapet varit lite annorlunda då man i början inte kunnat diskutera mer djupgående ämnen. Stödet har varit mera konkret.

33


När jag träffade nahid (fingerat namn) första gången uppskattade jag hennes ålder till minst 10 år äldre än mig. Faktum är att hon är fyra år yngre. Vid första träffen, då vi hade möjlighet att bekanta oss med varandra med hjälp av en tolk, försökte vi förmedla varandra lite om oss själva. Då jag berättade om mina fyra barn var hennes spontana, hjärtliga hälsning ”Må de länge vara med dig”. Hälsningen följde mig i flera dagar. Hennes karga verklighet föll över mig som en kalldusch. Realiteten i hennes värld är att familjer splittras och kännedomen om de närmastes väl och ve är bristfällig. Det är ingen självklarhet att ha sin familj omkring sig. Hon har inte ens haft ”lyxen” att veta om de lever… Nahid är analfabet. Vilket naturligtvis försvårar vår kontakt och vårt utbyte. Då vi träffas kan vi bara försöka förmedla värmen och vänlighet gentemot varandra. Vi dricker te, bjuder varandra på mat och besöker butiker. Ofta i tystnad eller genom att med vissa mellanrum upprepa de vänliga fraserna ”Kaikki hyvin” och ”Kiitos”. För Nahid var det viktigt att komma till ett land där dottern ser att kvinnor är självständiga och starka. Att kvinnor kan vara myndighetspersoner är för Nahid tecknet för att samhället är öppet för kvinnor. Till ett sådant land ville hon föra de barn hon hade kvar omkring sig. I över tio år har hon levt ett tillfälligt liv i ett annat land i väntan på en slutgiltig placering till ett mottagarland. En vardag som inte möjliggjorde fortsatta studier för barnen eftersom de uppfattades som tillfälligt bosatta. Efter att själv ha konfronteras med Nahids verklighet kan jag inte annat önska än att fler människor i Finland skulle öppna sina ögon för omvärlden. Att finländarna skulle se hur vardagen kan se ut för andra. Att alla skulle notera hur väl vi har det i vårt land och utgående från det vara beredda till att öppna oss för varandra och vara välkommande till våra medmänniskor. Att kalla Nahid till min vän är kanske överdrivet. Jag är hennes stödperson och vi träffas regelbundet och även vid behov kontaktar vi varandra. Av fri vilja. Vi vill träffas. För att skapa ett vän-förhållande i vuxen ålder behövs ett gemensamt språk, diskussioner och utbyte av erfarenhet så att förtroende oss emellan kan växa. I brist på gemensamt språk eller gemensamma tecken har vårt umgänge inte ännu utvecklats till vänskap. Tiden skapar sedan vänskapsbanden. Men i denna stund är det tillräckligt att vi träffas och vill varandra väl. Christel Liljeström, mentor

34


FÖRSTA TRÄFFEN Efter att vi hittat en adept som vi tyckt att en viss mentor skulle passa särskilt bra för har vi föreslagit den adepten för mentorn. Det har handlat om att med några ord ge en kort beskrivning om en hurudan person det är, t.ex. en kvinna i 30-årsåldern som talar arabiska, engelska och lite svenska, är skådespelare till yrket och har 2 barn. Efter att mentorn tyckt att det verkar bra och att hen gärna träffar personen har vi föreslagit datum för första träff. Den första träffen mellan adepten och mentorn har ordnats på Luckan tillsammans med någon från personalen. Träffen har inletts med att man ännu en gång gått igen spelreglerna för mentorskapet. T.ex. att det endast är i början av den första träffen som personalen är närvarande. Efter det är det upp till paren att komma överens om när och var de träffas. Efter det har mentorn och adepten i korthet presenterat sig och berättat varför de är med i programmet. Projektpersonalens funktion har endast varit att fungera som stöd och försöka underlätta diskussionen. För de flesta paren har det varit enkelt att börja diskutera och personalen har lämnat dem att bekanta sig med varandra ifred. Det har varit bra att bjuda på kaffe /te så har deltagarna haft något att göra under de första stunderna ifall de känt sig blyga eller besvärade. Ibland har det också behövts lite hjälp att komma igång med diskussionen. Under den första träffen har paren fått 3 uppgifter av personalen: Att bekanta sig med varandra, att komma överens om nästa träff och att tillsammans sätta upp målsättningar för träffarna. Målsättningarna har varit individuella för alla par. Mest är det naturligtvis adeptens målsättningar som styr, eftersom även matchningen gjorts på basen av dem, men det är viktigt att målsättningarna är sådana att båda har kunnat omfatta dem.

35


UNDER MENTORSKAPET Mentorskapet inleds officiellt under den första träffen, dvs att den 6 månader långa perioden räknas från dagen för den första träffen. Största delen av paren har mest träffats sinsemellan för diskussioner av olika slag. Många adepter har även berättat att det mest betydelsefulla med verksamheten har varit att någon har haft tid att träffa dem och visat ett intresse för dem. Som mentor behöver man alltså inte känna att man borde göra något särskilt utan bara ha tid att lyssna intresserat på sin adept. Var har ni träffats? På andra ställen, var? 11 %

På FIKAs evenemang 15 %

Ute på stan 22 %

På Luckan 11 %

På café /restaurang 23 %

Hemma hos mig 9 % Hemma hos adepten 8 %

36


”Den första träffen med min mentor var den 12 mars i Luckan. Han var en man. Han var teaterskådespelare. Vi promenerade och lärde känna varandra lite och gick på lopptorg till Hagnäs. Den andra gången hjälpte han mig med jobbsökningen och lite med att öva finska. Vi har haft fyra träffar och varje gång har det varit väldigt roligt och lärorikt. Någon gång gick vi tillsammans på promenad och satt på café och pratade. Jag fick mycket språkkunskap och kunskap om Finlands kultur. ” Jinze Li Utdrag ur Eiran aikuislukios verksamhetsberättelse

För att skapa ett förtroendefullt förhållande krävs ofta att man känner varandra lite bättre. För att komma igång med diskussionerna kan det löna sig för mentorn att först berätta om sig själv. Mentorn kan bl.a. utnyttja följande frågor: • Var har jag varit? • Var står jag nu? • Hur har jag kommit hit? • Vart vill jag nå? • Hur når jag dit, vad har jag för möjligheter? • Hur vet jag att jag nått mitt mål? För att styra diskussionen med adepten och vägleda hen kan mentorn utnyttja bl.a. följande frågor: • Vad kan du själv göra för att…? • Vad skulle det krävas av andra för att…? • Vad skulle du behöva för att kunna sköta saken? • Hurudan hjälp skulle du behöva för att kunna sköta saken? Av vem? • Hurudana beslut borde du fatta för att det skulle lyckas? • Kan du berätta mer om…? • Hur skulle du lösa problemet om det inte fanns några som helst begränsningar? • Hur har du sett andra handla i en likadan situation?

EVENEMANG Inom projektet har vi strävat till att erbjuda gratis evenemang för adepten och mentorn en gång/månad. Många par har valt att i början träffas främst på evenemangen medan de för andra varit ett trevligt och nyttigt komplement 37


till parens egna diskussionsträffar. I början före man blivit bekant med varandra har det för många känts lättare att träffas så att man har något att göra. Evenemangen har ofta varit kulturinriktade, t.ex. teater och musik eller sport. Vi har inom projektet även besökt samhälleligt viktiga ställen såsom riksdagen och ministerier. Biljetterna har fåtts via samarbetsparter (Kulturföreningen Grand i Borgå, Svenska Teatern, Ateneum, Nationalmuseet, Amos Andersons konstmuseum m.fl.) eller pro bono av arrangören.

Upplevde du att de evenemang som FIKA ordnade var nyttiga? Adepternas svar: Nej 13 %

Ja 87 %

”Om jag tänker tillbaka på våra träffar och de besök vi gjorde med mentorn kommer jag ihåg bara roliga minnen. Våra möten var fulla av vänskap, skratt, glädje och njutningsfulla upplevelser. Dessutom fick jag varje gång veta något nytt om det finska språket eller kulturen och också om mina framtida möjligheter i Finland. Vi besökte för mig nya platser som Helsingfors Marthornas kök och Kaisaniemis botaniska trädgård och Åbo universitet. Jag såg också för första gången hur man firar Luciadagen i Finland och hörde historier kring traditionen av min mentor.” Angela Holm Utdrag ur Eiran aikuislukios verksamhetsberättelse

Evenemangen har i mån av möjlighet ordnats utgående från mentorparens behov eller önskemål. I mentor- och adeptintervjun har vi frågat om det finns särskilda ställen de önskar besöka eller evenemang som mentorn skulle vara intresserad av att ordna själv. Inom projektet har vi t.ex. haft en mentor som erbjöd sig att dra en skidkurs för intresserade. Evenemangen har fungerat som träffpunkter och som kamratstöd för både mentorerna och adepterna i och med att de har haft möjlighet att träffa andra

38


mentorer och adepter. Under evenemangen har det även uppstått nya bekantskaper och både mentorerna och adepterna har fått större nätverk. Evenemangen har således kombinerat nytta och nöje eftersom de har erbjudit ny information om samhället och samtidigt erbjudit en möjlighet för alla FIKA deltagare i regionen att träffas. Under varje evenemang har en koordinator från projektet deltagit.

Exempel på FIKA evenemang • skidkurs • besök på Haltia naturcentrum • pepparkaksbakning med Helsingfors svenska Marthaförening • Porvoo Jazz festival • Ateneum Tove Janssons utställning • Guidad rundtur på Sveaborg • Besök på Böle bibliotek

KIWA Svenska Teaterns integrationsprojekt KIWA (Kristina is Welcoming All) inleddes i november 2012. Tack vare ett mycket nära samarbete med FIKA hade deltagarna i FIKA en möjlighet att delta på många evenemang med teateranknytning. Det ordnades guidade rundturer i teaterhuset, ett seminarium och föreställning. Mentorerna erbjöds ett extra stöd i sitt mentorskap genom en workshop som behandlade pjäsen och hur man kan diskutera olika teman i den och mentorskapet. Projektet fortsatte även under hösten 2013, då i anknytning till pjäsen Djungelboken. För att förbereda sig för pjäsen erbjöds adepterna och mentorerna en trespråkig workshop. Till föreställningen hade de som ville möjlighet att ta med sig familjemedlemmar.

39


bakgrund Det var väl i slutet av år 2012 då jag läste från Svenska teatern's nyhetsbrev, att det söktes frivilliga till KIWA-projektet. Kristina från Duvemåla var då aktuell och jag hade sett pjäsen redan en gång. KIWA handlade om Kristina och invandring. Svenska teatern var partner i FIKA och ställde upp med en workshop och delade ut biljetter till pjäsen för mentorer och adepter. Ärligt sagt – mentorskapet började intressera speciellt därför, för att jag ville se pjäsen en gång till ;-) Ett par år tidigare hade jag blivit pensionerad. Under min arbetstid jobbade jag med internationella affärer och EU-projekt. Via FIKA fick jag en fin chans att se inifrån, hur ett EU-projekt funkar. Jag tyckte det var jättekul och mitt intresse för FIKA växte. utbildning Jag visste ingenting om vad det skulle innebära, att vara mentor. Trots det var jag nyfiken på något nytt och spännande. Sist och slutligen var det ingenting att oroa sig över för i januari 2013 ordnades det på Luckan en tvåkvällars mentorkurs. Det var inspirerande att träffa nya intressanta människor och få en möjlighet att prata med andra mentorer om våra förväntningar och intressen. Anna och Jenny från Luckan berättade om allt det roliga som vi skulle få vara med om under det kommande mentorskapet. Jag minns att stämningen var mycket positiv och att vi alla var väldigt ivriga att få en adept så snart som möjligt! en adept Det gick inte helt som i Strömsö att få en adept. Vi mentorer tyckte att det räckte alltför länge innan vi kunde börja mentorera. Nu senare förstår jag vilket jobb det måste ha varit att matcha ihop mentorer och adepter – speciellt för att de flesta av oss var helt obekanta för projektledaren och -koordinatorn. Tack ni som gjorde det svåra arbetet så bra! Sist och slutligen fick jag en adept – hon kom från Kirgisien. I början kände jag stor ångest för att jag visste så litet om hennes kultur och hemland. Senare förstod jag vilken förmån det var att ha just henne som adept. Igen ett stort tack! Vi kom väldigt bra överens ända från början. Första gången träffades vi på Luckan. Redan då bestämde vi oss att ha roligt under vår period.


träff Vi höll vårt beslut att ha roligt! Vi drack många koppar kaffe på Luckan (FIKA) och på stan (FIKA) och pratade mycket. Luckan ordnade många intressanta evenemang, och vi försökte delta så ofta som möjligt. Alltid var det inte så lätt att få till en träff, då min adept jobbade mycket. Via min f.d. arbetskamrat, kom vi med i ett intressant ”dockbokprojekt”. Min adept hjälpte bl.a. till med att skaffa material till boken. Hörde nyss att boken är färdig och kommer snart ut. Spännande! Under vår mentorsperiod hade vi många goda skäl till att äta lunch, njuta av en bit god kaka, gå på teater eller se på dansövningar etc. Sist men inte minst, Svenska teaterns pjäser Kristina från Duvemåla och Djungelboken samt Noonas roliga men också tankeväckande workshop's var toppen! summa summarum Jag är väldigt glad att jag fick vara med i FIKA-projektet. Mentorskapet gav mig faktiskt mycket mer, än bara en möjlighet att se Kristina på nytt. Jag kan varmt rekommendera också andra att ställa upp som mentor! Hoppas FIKA fortsätter, trots att EU-programperioden tagit slut! Ulla Grönfors, FIKA mentor


HANDLEDNING Eftersom mentorerna definierats som primär målgrupp för projektet har kontakten mellan paren och projektpersonalen under halvårsperioden i huvudsak varit mellan mentorn och personalen. Personalen i FIKA har fungerat lite som facilitatorer, som underlättar processen för bägge parterna. Projektpersonalen har handlett deltagarna både i frågor beträffande relationen mellan mentorn och adepten och frågor om adeptens integration i samhället. Dessa frågor tangerar ofta varandra. I vissa fall har koordinatorn fungerat som en medlare mellan mentorn och adepten om t.ex. mentorn upplevt att adepten krävt att de borde träffas oftare än vad som kommits överens om inom projektet dvs. 4–8 timmar/månad. Då har koordinatorn kunnat påminna adepten om projektets ramar. Även mentorerna har blivit påminda om ett aktivt engagemang. Under utbildningen och vid matchningen uppmanas både mentorerna och adepterna att kontakta projektpersonalen genast då något känns konstigt för att tröskeln att ta kontakt skulle vara så låg som möjligt. I de fall då frågan gällt adeptens integration i samhället eller andra frågor som berör privatliv har projektkoordinatorn haft möjlighet att hänvisa paret till Helsingfors Luckans informations- och vägledningspunkt för invandrare eller andra aktörer i regionen som kan hjälpa med mera detaljerad information. I första hand har adepternas frågor handlat om uppehållstillstånd, jobbsökning eller företagande. Projektpersonalen har efter 2–3 månader frågat mentorerna hur de upplevt verksamheten, hur kommunikationen mellan mentorn och adepten fungerat, om de träffats regelbundet osv. Rapporterna över hur mentorskapet framskrider har matats in i Highrise-programmet: ”Vi har riktigt roligt tillsammans och träffas regelbundet en gång i veckan. Ibland träffas vi över en lunch, ibland på eftermiddagen och något veckoslut. Vi har besökt cafér, pub, museer, varit på Sveaborg och i varandras hem. Vi har skrivit CV, uppmuntrat till jobbsökning och olika arbetslöshets lösningar. Vi har träffat varandras vänner och familj.” ”Även om jag har en ganska bra allmänbildning om teknologibranchen vill jag bjuda adepten på nåt lite mer påtagligt, så vi träffades nyligen på ett café med min kämppis som programmerar för ett snabbt växande företag. Vi talade i några timmar om teknologi, vartåt saker lutar och vilka kunskaper som blir allt mer relevanta för att utveckla tjänster och affärsmodeller.”

42


”Jag tycker nog vi kom rätt väl i gång och vi hade inga problem med att hitta rätt kommunikationsvågläng så att säga. Adepten har en massa olika engagemang och intresseinriktningar. Han behöver stöd för att bättre kunna fokusera och utveckla det han är mest intresserad av på sikt. Jag skall försöka hjälpa så gott jag kan.”

MELLANTRÄFFAR För att mentorerna ska få stöd av varandra har det inom projektet ordnats mellanträffar för mentorerna. Mellanträffarna har ordnats ca en gång per halvår och haft föreläsare som både inspirerat mentorerna och gett dem verktyg som stöder mentorskapet. I mån av möjlighet har det inom projektet även arrangerats något roligt, t. ex museibesök i kombination med mellanmentorträffen. Mellanträffarna har även erbjudit mentorerna en chans att utbyta tankar angående mentorskapet och bolla idéer med varandra. Mentorerna har upplevt denna form av kamratstöd som viktig, att få träffa andra mentorer som är i samma situation och kanske funderar på samma frågor som man själv gör. En viktig del av mellanmentorträffarna har även varit att få handledning av personalen. Tillsammans har mentorerna och personalen diskuterat vad de gjort med adepterna. Ofta har det kommit fram frågor som även de andra i gruppen funderat på. På mellanträffarna har man kommit överens om att diskussionerna är konfidentiella, så att alla kan prata fritt om sitt mentorskap. För mentorn kan det kännas skönt att få tala fritt om allting kring adepten och inte behöva fundera vad man kan säga utan att bryta mot konfidentialiteten.

Vanliga diskussionsämnen under mellanmentorträffen: • adepterna har tidsbrist pga. arbete, studier, jobbsökning etc. eller handlar det om brist på engagemang? • gränsdragningen för mentorn, har tackat nej till vissa grejer som adepten bett om • adepternas situation, vart de kunde vända sig och var de kunde få hjälp/ information om specifika problem

43


AVSLUTANDET

När mentorperioden lider mot sitt slut har koordinatorn kontaktat mentorn och meddelat om detta. Detta för att markera att mentorperioden officiellt tagit slut. Mentorn har fått välja om hen själv tar upp det med sin adept eller om vi ska kontakta adepten. Inom projektet har det halvårsvis ordnats slutträffar för mentorerna och adepterna där vi har diskuterat vad mentorparen Har du och din adept träffats efter avgjort inom projektet. Samtidigt har slutat mentorskap? deltagarna fått utvärdera projektet och blivit avtackade med diplom. De som har önskat har hållit avNej 55 % slutningssamtal med personalen. Avslutningssamtalet har hållits i sporrande ton och diskussionen har förts kring vad som upplevts som mest nyttigt och vilka goda minnen mentorn har. Många av paren har fortsatt att träffas som vänner efter att den officiella mentortiden Ja 45 % löpt ut.

44


Jag läste på nätet om FIKA-projektet och blev intresserad. Jag anmälde mig som frivillig mentor, och sen tog det inte länge innan jag hade fått en adept. Informationen och handledningen som vi fick i förväg var bra, det hjälpte mig att komma igång. Själv försökte jag undvika rollen som mentor, och såg inte heller på Simon som en adept. Jag ville inte ha hierarkier i vårt förhållande. För mig var det lika viktigt att lära mig nåt om Ghana som att lära ut något om det finlandssvenska och om Finland. För det mesta gick det ganska bra, vi gick på bio, på fotboll, på kafé. Vi skulle gärna ha gått på ishockey också, men biljetterna var dyra och tyvärr kunde inte projektet bidra med understöd. Det ordnades en del FIKA-arrangemang, men det kändes inte som om de var intressanta för oss. Jag tror det vore bra med en flexibilitet i arrangemangen, så att också mindre grupper, eller ad-hoc-förslag kunde tas med. Under tiden som mentorskapet pågick utvecklade vi en ganska bra relation. Simon började studera finska på allvar och mot slutet övergick vi till att tala finska. Det var en bra och nyttig övning i praktisk integration. Jag tror 6 månader är en ganska passlig tid, även om de sen också gick alldeles för fort. Ett problem var att hitta tider som passade oss båda. Simons oregelbundna arbetstider och långa resor betydde att vi flera gånger fick ställa in. De gånger vi träffades var ofta på kaféer, för att bara sitta ner och samtala (precis som ju också projektets namn uppmuntrar till :). Här skulle det ha varit bra om projektet kunde ha haft ett öppet kaffebord, det skulle ha sparat pengar. Bristen på just pengar var annars något som begränsade vad vi gjorde och kunde göra tillsammans. Jag lärde mig en del intressant om Ghana, och om vardagen som inflyttad i Finland. Det är inte enkelt, men det är inte heller svartvitt. Rasism, våld och hot förekommer, men inte hela tiden, och inte för alla inflyttare. Efter mentorperiodens slut hade vi en uppföljning med övriga mentorer. Det var bra och nyttigt att höra andras erfarenheter och jämföra. Som helhet tyckte jag om att vara med, och det var inte särskilt betungande. Det var faktiskt så pass roligt att jag tackade ja till att fortsätta. Även med min nya adept har jag hunnit göra en del, även om sommaruppehållet kom emellan och bröt kontakten en aning. Jag tycker FIKA är ett fungerande koncept som väl kunde fortsätta. Johanni Larjanko, FIKA mentor


UTVÄRDERING AV MENTORPERIODEN Projektet har utvärderats genom en webenkät som har skickats till mentorer och adepter som deltagit i projektet. I enkäten har vi önskat utvärdera dels effekterna av mentorskapet dvs. hur mentorskapet har påverkat adepternas arbetsmarknadsposition och dels rent praktiskt vad paren gjort under mentorperioden. Vi har också ställt frågor relaterade till kommuSkulle du ställa upp som mentor på nytt? nikationen och stödet av projektpersonalen. Mentorerna har även tillfrågats ifall de kunde Nej 8 % tänka sig att ställa upp på nytt som mentorer och glädjande många (92 % av de 68 tillfrågade) svarade ja. Av adepterna gav de som svarade på webenkäten 68 % vitsorden utmärkt, mycket god eller god för mentorskapet. Av adepterna ansåg Ja 92 % 81 % att mentorskapet hjälp dem att integreras i Finland. I webenkäten frågades även vad deltagarna ansåg vara det bästa med mentorskapet. Mentorerna: ”Att få kontakt med en person från en helt annan kultur och välkomna hen till vår samt göra jämförelser mellan våra erfarenheter. Åldersskillnaden har jag inte upplevt som något problem, tvärtom har det varit en fördel att jag är äldre och kan berätta hur vi levde i Finland tidigare.” ”Att få lära känna familjen, med en så annorlunda livssituation och hoppligtvis kunna hjälpa dem i vardagen. Att få berätta om upplevelsen för andra och därmed medverka till en positiv bild om invandring.” ”Att jag själv blev medveten om vilka situationer som är arbetsamma och extra jobbiga som invandrare i Helsingfors. Att jag själv lärde mig om min adepts kultur och bakgrund och att vi hade utbyte av varandras sällskap.” ”Jag har lärt mig nya saker om andra kulturer. Dessutom har jag deltagit i evenemang tillsammans med andra nationaliteter, som jag annars hade missat.” 46


”Kontakten till adepten och mentorer. Kontakten med olika nationaliteter inom programmet. Mentorskapet fick en att se på den finländska kulturen och tillvaron med ’nya ögon’.” ”Att få lära känna en ny vän, att få känna att man behövdes och kunde bidra med praktiska råd.” ”Att ha en orsak att träffa en person som har en annan, intressant bakgrund. Att lära sig om en ny främmande kultur och bl.a matkultur, religion och festligheter. Att kunna delta i intressanta evenemang som FIKA ordnar.” ”Jag har fått en fin chans att lära mig nytt, träffa intressanta nya människor. Allt det positiva kring projektet har gett mig mycket” Adepternas svar: ”Jag borjade tala svenska. Det var min huvud målsättning därför jag borjade studera svenska i january i år.” ”Jag har träffat en ny vän och vi har fortsätter att ses” “I have enjoyed this period a lot. I was lucky to receive a very good mentor. I could say now, that in the future we will be good friends” “I think that communication in person gave me a lot of support and assistance. My mentor never has been tired to talk to me, to discuss my problems, to advise, to find solutions. I learned from her a lot and I am very grateful to her.” “her experience, her vision, her philosophy, her sense of honor and her very kind attitude towards me” “Getting input from an experienced (and very nice) professional who is basically in the same profession I am; learning about history and culture from a native” “being with a family as I am far from mine, and enjoy the kindness of a family” “Her vision of life, experiences she shared with me, places we went together and our conversations” “Giving myself the chance to improve myself an opportunity afforded to me by Luckan to improve my situation” 47


AVSLUTNING FIKA projektet har utvecklat ett kostandseffektivt sätt att främja integration i närsamhället genom mentorskap. Största delen av arbetet görs av frivilliga genom en personlig insats under sex månader. Projektpersonalen utbildar, matchar upp och stöder paren men i övrigt träffas paren på egen hand. Mentorn bidrar till en snabbare väg till delaktighet för den nyinflyttade. Adepten delar med sig av sina erfarenheter och bjuder på sin livssyn och kultur. Projektet har erbjudit en trygg platform med klara gränser för att lära känna personer som är nya i det finländska samhället, eller som ännu inte känner sig etablerade och de utmaningar nyinflyttade stöter på. Inom projektet har adepternas nätverk utvidgas, arbetsplatser skapats, språkkunskaper höjts, självbilder stärkts. FIKA har gett mentorerna perspektiv, större medvetenhet kring integrationsfrågor, samt glädje och stolthet genom en personlig insats. Av de mentorer som svarat på webenkäten upplevde 92 % att de kan tänka sig att ställa upp pånytt, vilket kan tolkas som att de upplevt konceptet som fungerande. Av adepterna gav 68 % vitsorden utmärkt, mycket god eller god för mentorskapet. Av adepterna ansåg 81 % att mentorskapet hjälpt dem att integreras i Finland. Den förebyggande effekt som mentorskapet har haft för att motverka marginalisering av den som ännu inte känner sig totalt delaktig i samhället är betydligt svårare att mäta. Mentorskap kunde i större utsträckning utnyttjas som en metod för att främja integrationen med hjälp av frivilliga. Vi hoppas att denna bok fungerar som en inspirationskälla för en fortsatt satsning på mentorskap. 48


Profile for Luckan Integration

Webb luckan mentorhandbok  

Denna handbok är en samling erfarenheter om mentorskap som stöd i integrationsarbetet. Projektet FIKA har utvecklat och etablerat ett mentor...

Webb luckan mentorhandbok  

Denna handbok är en samling erfarenheter om mentorskap som stöd i integrationsarbetet. Projektet FIKA har utvecklat och etablerat ett mentor...

Advertisement