12
LOK ALPRESSEN LERUM 7 MARS 2018
FRÅGA - SVAR MED: C amilla Linde
”Kickstarter är det bästa som hänt science fiction-genren sedan självstyrande bilar” Science fiction-författaren och alingsåsaren Camilla Linde, som tidigare bott i Lerum, är aktuell med den andra delen i serien med rymdpiraten Snack Parrow. Del ett var hennes debutbok. Dessutom medverkar hon med en novell i kommande antologin ”13 svarta sagor om superskurkar” som just nu går att stödja på Kickstarter. Vem är Snack Parrow? – Snack Parrow är rymdpiraten som sadlat om och blivit detektiv. Tillsammans med skeppsspöket kapten Hammock, rymdpapegojan Flax och robotkaninen Hoppa reser han runt i Polsystemet och letar efter uppdrag. Men han har rätt svårt att hålla sig ifrån piratandet, och frunkisarna (galaxens poliser) är honom ständigt hack i häl. Har du lånat några karaktärsdrag av dig själv till Snack eller vill du ha några av Snack? – Jag tänker lätt för mycket, och ältar saker. Det gör inte Snack. Han agerar bara utifrån det han tänker och vill i stunden. Vilket kan försätta honom i rätt knepiga situationer. Fördelen med att tänka mycket är att jag sällan hamnar i de situationerna själv, men å andra sidan kanske jag går miste om mycket också. Som att bli jagad av arga robotkaniner, till exempel! Berätta mer om nya boken? – Boken tar vid där ettan slutade. Snack och hans vänner har tagit emot ett nödrop från Sombrerogalaxen och bestämmer sig för att rädda den som är i nöd. Och förstås ta emot den utlovade belöningen. Samtidigt ryktas det om ett hajrymdskepp
FEM SNABBA VAL Star Wars eller Star Trek Liftarens guide till galaxen eller Sagan om ringen lasersvärd eller lasershow rymdskepp eller skeppsbrott android eller iphone
som gör galaxen osäker. Och Snack och hans vänner befinner sig snart i större fara än de anat. Vilken är huvudmålgruppen? – Barn i åldern 6 – 10 år ungefär, men när jag stått på mässor och liknande är det en hel del tonåringar och vuxna som också köpt den eller varit intresserade. Kanske finns det ett uppdämt behov av humoristisk science fiction i Sverige?
Jag dömer ingen. Själv älskar jag att läsa barnböcker. Det finns något åldersöverskridande i bra berättelser. Vad behöver man tänka på när man skriver ”scifi” som riktar sig åt barn? – En del säger att språket och handlingen behöver anpassas för att barnen ska hänga med. Men det är ingenting som jag tror på. Barn är olika, precis som vuxna. Därför tycker jag att frågan ”Hur skriver man för barn” är knepig. Om man istället ställde frågan ”hur skriver man för vuxna?” skulle nog många tycka att den är absurd. Vuxna är ju inte en homogen grupp. Vissa gillar deckare, andra fackböcker. En del vill läsa långt, andra kort. Detsamma gäller barn. Vissa läser väldigt avancerat, andra enklare texter. Jag tror på att skapa en bredd. Böcker som handlar om olika saker, har olika rytm och tempo och är olika ”komplicerade”. Då ökar vi möjligheterna för att fler barn ska hitta just det de vill läsa. Hur ser du på karaktärsutveckling i dina böcker? – Jag tycker att det är väldigt viktigt. Många av karaktärerna har distinkta drag, till exempel skeppsspöket kapten Hammock som är väldigt rädd av sig. Men det är viktigt att hon får ha fler sidor, att hon också får vara modig när hennes vänner är i fara. Vilka scifi-förebilder eller inspiration tar du av kända verk? – Snack Parrow har, som kanske höres, fått sitt namn av Jack Sparrow. Men det finns en del andra inspirationskällor som är mer subtila. Till exempel den helt fantastiska science fiction-serien Firefly. Sedan går det förstås inte att komma ifrån att Liftarens guide till galaxen inspirerat en hel del. Det var nog den boken som öppnade upp science fiction som genre för mig, och visade att det inte bara behövde vara allvarligt och tungt. Du har ju varit med i flera novellsamlingar, hur ser du på att skriva noveller? – Det var novellskrivandet som fick mig att tro att jag kunde skriva. Och inte bara för by-
BILD: DAVOR RADIC
Författaren Camilla Linde är aktuell med nya science fiction-boken ”Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå: Nödrop från yttre rymden”.
FAKTA
Novellsamlingarna som Camilla Linde medverkat i: Swedish
Zombie: 13 svarta sagor om ond bråd död
Andra
världar: Svenska
spöken Pop
up publishing: På denna grund
Mix
förlag: Efter stormen (den utökade versionen)
Catahya:
Magiker och
maskiner Mitrania:
Spegelzonen
Schakt:
Krälande Cthulhu och andra bedrägliga blindskär
rålådan. Avgörandet kom när jag gick och vann en novelltävling som tidskriften Mitrania utlyst. 2006 var det, och saker blev sig aldrig riktigt likt efteråt. Sedan dess har det blivit ett gäng andra noveller som publicerats i olika antologier. – Jag gillar novellen som form. Både att läsa och att skriva. Om du är ny som författare känns det nog mer överkomligt att skriva en novell än en roman, och om du är van författare så erbjuder novellformen många utmaningar. För att skriva kort behöver inte betyda att det är lätt. Tvärtom! Berätta lite om din nya novell till ”13 svarta sagor om superskurkar”? – Idén till novellen kom som en bild. Jag har barn i ”upptäckaråldern”, vilket är förenat med en hel del ångest över vad de kan tänkas få tag på. När jag funderade på vad novellen skulle handla om såg jag framför mig hur ett barn lyckats öppna knivlådan i köket, och fått tag på en kniv. När mamman kom-
mer in i rummet blir hon förstås förskräckt. Hon rusar fram för att ta kniven, men när hon tar tag i barnets arm skär hon sig på dess kropp. Där och då upptäcker huvudpersonen för första gången att hen kan absorbera föremåls egenskaper. – Det är en rätt mörk historia. För superkrafter behöver ju inte bara vara något som folk hyllar. Det kan vara något de fruktar också. Vad gör det med dig som människa om alla i din närhet är rädda för dig? Jag ville utforska vad ensamhet och isolering kan göra med en människa. Och hur det kan användas för att få personen att göra onda saker. – Det är också en historia om jakten efter ett sammanhang, gemenskap. Och hur långt man kan gå för att finna det. Har du använt dig av Kickstarter? – Inte än så länge, men jag ser det absolut inte som en omöjlighet. Kickstarter är det bästa som hänt science fiction-genren sedan självstyrande bilar! Hur ser du på Kickstarter? – Kickstarter är ett fenomenalt sätt att verkligen låta konsumenterna styra vad de vill ha. Det finns så många bra idéer därute, men ibland får de inte ens en chans. Framför allt inom science fiction. När det gäller böcker verkar det finnas en rädsla för förlagen att satsa. Då är det bra att det finns andra vägar att gå. – Förlagen sitter på väldigt mycket av makten. Men inte på all makt. Den verkliga makten finns hos läsaren. Och läsarna, de gillar fantastiska berättelser. Skriver du även fantasy? – Tyvärr inte. Jag läste en hel del fantasy när jag var yngre, och hade planer på några episka historier, men nu blir det mest SF och skräck. Det känns som att jag hittat hem. Men vem vet vad som händer i framtiden? Kör du heltid som författare?
– Tyvärr är det svårt att livnära sig som författare. I nuläget jobbar jag deltid som verksamhetsutvecklare på Röda Korsets Ungdomsförbund och är föräldraledig på deltid. Författandet sker på tiden som blir över. Det vill säga den där stunden runt klockan tio på kvällen när alla måsten är avklarade. Men trots allt blir det en hel del skrivet. Om det finns en fördel med att ha så lite tid så är det nog just det: Jag är sjukt effektiv med tiden jag trots allt har. Om du ska ge två tips till någon som vill bli författare, vad säger du då? – När jag började skriva gick jag ett par olika skrivarkurser. Där hade vi ibland besök av författare. De hade ofta ganska bestämda uppfattningar om vad man behövde göra för att bli en ”riktig författare”. ”Du måste skriva synopsis”, ”använder du inte post-it’s gör du någonting fel!” och så vidare. Grejen var bara att det aldrig funkade för mig. Jag spenderade en massa tid med att försöka leva upp till alla dessa måsten, tills jag insåg att jag hade en helt annan stil. Jag skriver inte synopsis eller planerar i förväg. Jag skriver bara, så rullar historien ut sig framför mig. Det är min process. Och allas processer ser annorlunda ut. Så testa olika saker, för att se vad som passar dig. Men tvinga inte in dig själv i något som inte passar bara för att du tror att man måste göra så för att vara en riktig författare. – Omge dig också med bra människor, gärna sådana som skriver själv, för att få input på dina texter och få pepp när du behöver det. Svackor kommer komma, du kommer tycka att allt du skriver suger. Men med rätt stöd går det lättare att ta sig ur dem. JONAS BENGTSSON jonas@lokalpressen.eu