Page 34

•30-•39 Karin Adelsköld PROFIL LKPG_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 19.33 Sida 34

gonpasset i P3 med Kjell Eriksson och Rachel Molin och då fick hon sin första radioanmälan. – Ja, just det, vad hade vi gjort då? Vi fick nog fler anmälningar, men just då var det några som kastade en tårta i ansiktet på finansminister Bosse Ringholm när han gick på sin sedvanliga budgetpromenad. De här två ungdomarna var kaxiga i media och fick mycket uppmärksamhet. De sade: »Men vadå, en tårta ska man ju tåla!« Då bjöd vi in dem till Morgonpasset, och när de kom in, kastade vi tårta på dem och filmade det. De blev chockade och jag tror att vi blev anmälda för

det. Jag tror att som journalist får man inte ta en sådan ställning. Men vi tyckte att de här snorungarna skulle lära sig. Vem som helst, om man inte är förberedd, blir chockad av att få en tårta i ansiktet. Jag har fått några anmälningar, men jag har aldrig blivit fälld. Anmälningar tycker jag är det man siktar efter när man gör radio. Då vet man att man ligger på gränsen, och det är det viktigt att man gör.

Karin har stort intresse för medier. 2001 läste hon TV-produktion på Dramatiska Institutet (DI) och filmade När jag liftade genom Sverige

Att varar jultomte är fan mitt värsta jobb! Snorungarna var helt vidriga, de ryckte paket ur mina händer, slog mig i magen och drog mig i skägget. Jultomtar idag har det inte lätt, men det är ingenting det pratas om. LKPG Magazine Fyra 2012

som slutprojekt. – Jag fick för mig att jag skulle lära mig bildmediet också, så jag började plugga där [på Dramatiska Institutet]. Det var precis efter 11 september, om jag minns rätt. Det var så mycket oro i världen, och det var mycket prat om att människor är elaka och onda till sin natur. Då kände jag att jag skulle vilja bevisa motsatsen. Min teori är att människan är god i grunden. Så jag tog med mig en kamera och en ryggsäck och begav mig ut och liftade. Jag bodde hos folk som jag blev inbjuden till. Jag kommer inte ihåg hur långt upp jag kom norrut,

Luleå kanske. Alla var fantastiska och otroligt gästfria. Det var häftigt att åka bil och intervjua folk samtidigt, de öppnade sig så mycket. De tog extraturer och visade runt. Nu liftar jag igen, för tidningen Top Gear. Fast den här gången liftar jag hos kändisar, men jag bor inte hos dem [skratt]. Men det kanske är nästa utveckling.

Efter liftningen runt Sverige var Karin jultomte julen 2001 och delade ut julklappar på SF-biograferna i Stockholm. – Då gick jag på Dramatiska Institutet, bodde i Stockholm och var fattig som en kyrkråtta. För att dryga ut pengarna jobbade jag med att sälja biljetter på en biograf. Sedan behövde de någon som var tomte på de här stora biograferna. Det var rätt bra med pengar, men det var ändå ingen som ville vara det. Så höjde de lönen lite till, och då sa jag att jag kunde vara jultomte. Det är fan mitt värsta jobb! Snorungarna var helt vidriga, de ryckte paket ur mina händer, slog mig i magen och drog mig i skägget. Jultomtar idag har det inte lätt, men det är ingenting det pratas om. Det är hemskt, det finns inget tomtefack heller. Det gör jag aldrig om, men det var någon som fotograferade det, så jag låg med tomteskägg på SF:s förstasida på webben. Jag undrar om den bilden finns kvar? Efter inhoppet i tomtebranschen blev Karin filmrecensent 2002, men hon kunde aldrig såga en film när hon recenserade för Sveriges Radio. – Nej, skrattar hon. Jag fortsatte att jobba med P4 och recenserade filmer. Jag tyckte att det var väldigt svårt att såga filmer, för jag vet hur mycket jobb som ligger bakom. Det är fantastiskt mycket jobb, alla skådespelarinsatser och alla andra runt omkring: klippare, ljus och ljud etc. Jag hade inte hjärta att såga någon. Då kände jag att jag inte kunde fortsätta med jobbet [skratt]. Jag kunde ge en tvåa, men det skulle mycket till om det skulle gå lägre. Det var framför allt svenska filmer jag kände så med. Karin fick 2003 en dotter. – En liten Agnes.

LKPG Magazine #4-12  

Linköpings eget livsstilsmagasin #4-2012

Advertisement