GÄSTSPEL “Jag skulle vilja hitta exemplar av Lady Chatterleys älskare som doftade av det jag älskar mest hos en kvinna.” Erik Stenkula är tunn, tankspridd och orakad. Han skriver ofta. Gärna handskrivna brev, men även artiklar om allt från nunnor till nakenmodeller, i tidningar som Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet.
tack till Sjösala förlag
J
text ERIK STENKULA layout ANGELA GOTBORN
ag gillar att ha min näsa i mycket och tycker att det är något begränsande när jag bara kan njuta av innehållet i en bok antingen med ögonen eller öronen. Jag vet inte hur många gånger jag försökt att ge Max von Sydow chansen när han läser Hemingways klassiker “Den gamle och havet” för mig. Mina öron trasslar in sig i de där fiskenäten bara efter någon minut, och somnar. Visst kan jag fortsätta läsa med mina ögon, men eftersom jag har ett sådant känsligt sinne för lukter, skulle jag även vilja kunna inhalera böcker. Vilket jag kanske kan. På närmaste antikvariat. Men i stället för doften av gammal träfiber skulle jag önska att det var en föraning om böckernas innehåll som avslöjades för mitt luktsinne. Tänk om jag fann en bok som kanske handlade om hur man enklast slutar att röka. Den skulle jag kunna ge rätt mycket för, bara en omisskännligt stark lukt av Marlbororök slog emot mig när jag öppnade den. Det skulle mitt läsande ytterligare en dimension. En bild av hur den tidigare ägaren av denna bok, kanske slängde den i väggen av ren frustration, och fortsatte den last som riskerade hans hälsa. Jag skulle vilja hitta exemplar av Lady Chatterleys älskare som doftade av det jag älskar mest hos en kvinna. Kanske jag skulle kunna ta mig an Hemingway igen, bara hans “Den gamle och havet” luktade tång. Så där kan jag fortsätta, jag som varje morgon innan jag trär mina jeans över benen, inte tittar om de behöver tvättas utan stoppar ner näsan i dem. Luktar de skit? Om böcker doftade tror jag dessutom jag skulle komma ihåg innehållet i dem bättre, eftersom luktsinnet är det som formas tidigast i livet, före både hörsel- och synminnet. Inget framkallar så starka minnen (och så långt tillbaka i tiden) som dofter. Därför blev jag så himla glad när formgivaren Simon Hessler, fattade vad John Steinbecks gamla piratskröna “Blod och guld” skulle lukta när den planerades för nyutgåva - nytjärad kajuta naturligtvis. u - 22 -