__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

REVY Nr. 1/2020

HÖSTENS PREMIÄRER

Finlandspremiär på Märta Tikkanens Män kan inte våldtas och nordisk premiär för musikalen Once.


2

ONCE NJUT AV HÖSTEN OCH BOKA

ETT HÄRLIGT STAYCATION-PAKET FÖR TVÅ

198 €

MUSIKALKVÄLL Två biljetter till succémusikalen Once på Lilla Teatern.

HOTELLNATT En övernattning i dubbelrum med frukost på hotellet Marski.

BUBBEL Två glas skumvin i Marski-baren.

Boka ditt paket i god tid online: scandichotels.fi/marski EFTER MUSIKALEN

med samma kvälls teaterbiljetter

-20 % Mannerheimvägen 10 #finnfulness

i Marskis restaurang Kuusi Palaa

Gäller följande föreställningsdatum: 30.10. 6.11. 7.11. 11.11. 13.11. 19.11. 21.11. 25.11. 27.11. 28.11. 4.12. 5.12. 8.12. 9.12. 15.12. 16.12. 30.12. 31.12. Observera att det endast finns ett begränsat antal biljetter till föreställningarna. Boka din plats senast två veckor innan föreställning, ingen rätt till ombokning eller avbokning. Se bokningssidan för mer information om erbjudandet.


REVY Nr. 1/2020

0 4 E N FA R S U T A N S L U T

Kolumn av Jakob Höglund

0 6 B E T Y D E L S E N A V E N K V I N N A S N E J

Efter 45 år får Märta Tikkanens revolutionerande roman Män kan inte våldtas sin Finlandspremiär på scen

1 0 ” S A K E R S K A G Å S Ö N D E R PÅ S C E N ” Scenografen Sven Haraldsson avslöjar sina yrkeshemligheter

1 2 O N C E U P O N A T I M E I H E L S I N G F O R S

Den irländska succémusikalen Once får nordisk premiär på Lilla Teatern i höst

2 1 A T T V Å G A B L I D E N M A N Ä R

Miiko Toivainens upplevelser av könskorrigering blev en prisvinnande monolog

2 2 I H U V U D E T PÅ H Ö G L U N D

Lillans konstnärliga ledare, regissören och koreografen Jakob Höglund om sin syn på teatern och livet

2 7  K O L U M N

Styrelseordförande Marika Tandefelt minns

2 8 ” M I N Å N G E S T Ä R S O M E N … ”

Gästspelande teatergruppen Blaue Frau presenterar sig med egna ord

3 0 D E N S T R A T E G I S K A I L S K A N

Malin Gustavsson berättar om hur aktivismen för jämställdhet blev hennes arbete

33 DUELLEN

Lillans profiler tävlar i Jesper von Hertzens frågesportsklassiker.

3

DÖRREN ÄR ÖPPEN! SOMM ARSOLE N STÅR HÖGT på himlen och

värmer trottoaren på min gata som är cen­ tralt belägen men ändå lugn och undan­ skymd. Strålarna blänker i min mässing­ skrud och jag tänker på dörrar. I synnerhet dörren rätt nedanför mig som sedan 1962, då Lilla Teatern flyttade in i Tekniska ­Föreningens nya lokaler här på Georgsgatan 30, med självklar regelbundenhet stått öppen för publiken från säsongsstarten på hösten tills vårens sista applåder ekat ut. Så har det sett ut spelår efter spelår. I år fick dörren plötsligt och opåkallat stängas redan i mitten­ av mars. En onaturlig situation för en teaterdörr, men det var av nödtvång, sade dom, för det allmännas bästa. Så vi tog en paus. NU F Y LLE R LILL A TE ATE RN 80 ÅR och en sällsam jubileums­

säsong börjar. Dörren till Lillan står igen på vid gavel, nästan hungrigt upprymd av förväntan, och vi har mycket nytt att visa upp, sjunga och berätta om. Gångjärnen har redan övat sig i smyg, de har värmt upp inför spelåret när renoveringsteamet under början av somma­ ren förnyat foajén och sprungit skytteltrafik med byggmaterial i trapporna. Och i juli kom äntligen mina skådespelare tillbaka­ då repetitionerna för höstsäsongen inleddes med löfte om nya, efterlängtade premiärer. Nu är dörren här i Georgsgatans hörn åter färdig att öppna sig för er. Så rulla ut mattan, tänd marschallerna och ring in den nya tiden och jubileet med inhemska urpremiärer, musik och dans, och en ny publiksamtalsserie i vår ljusa foajé. Jag längtar efter er och hoppas vi ses snart!

”Fifi” är Lilla Teaterns ansikte sedan 1940

UTGIVARINFORMATION Revy är Lilla Teaterns publiktidning utgiven med stöd av utvecklingsprojektet Publiken i fokus på Lilla Teatern, ett treårigt projekt finansierat av Svenska kulturfonden, Stiftelsen Tre Smeder och Konstsamfundet Redaktion: Ansvarig red. Janne Strang, ­ red. Ida Virkkunen och Johanna Welander, layout Otto Donner, omslagsfoto Karl Vilhjálmsson Ansvariga utgivare: Jakob Höglund Tryck: Grano Oy 2020 ISSN 2670-3297 Kontaktadress: Lilla Teaterns kansli, Eriksgatan 2, 00100 Helsingfors lillateatern.fi/revy


4

KOLUMN E VA L I N G O N

Hur ska vi sätta publiken i fokus om vi inte får spela teater? Hur firar man en teater som borde sitta i karantän?

Jakob Höglund är Lilla Teaterns konstnärliga ledare.

FREDAGEN DEN TRETTONDE – EN FARS UTAN SLUT

D

et är fredagen den trettonde mars och jag repete­ rar kärleksparets scener ur musikalen Once. Vi har precis tagit de första stapplande stegen, det vibre­ rar mellan huvudrollerna. Inga säkerhetsavstånd här inte. Jag njuter av att få regissera igen efter en längre paus, och vi känner alla tre att detta kan bli något alldeles extra – jag ser fram emot att äntligen höra ensem­ blen musicera ihop för första gången efter en utdragen auditionsprocess. När repetitionen är slut öppnar jag tele­ fonen. ”Utrym teatern! Ett virus är löst. Samtliga vårens föreställningar är inställda.” Och vi som hade en bejublad premiär bara två dagar tidigare. ALLT ÄR K AOS på min egen teater men på Turun kaupung­

inteatteri, där jag gör ett sista frilansjobb, får man ännu repetera. Jag beger mig således till Åbo för repstart och med gott mod hoppar jag i bilen. Men vid gränsen till Ny­ land blir jag stoppad. Landskapet är försatt i karantän. Vänd om! De ringer från Husis. ”Kommentar på detta, vi hör att ni ska samarbetsförhandla?” Nej, nej, vi bara flyt­ tar våra semestrar och repar hela sommaren i stället. Det

snurrar lite i huvudet. Jag lägger mig på sängen och tän­ ker på vårt fantastiska treåriga projekt som knappt kom­ mit igång – Publiken i fokus. Hur ska vi sätta publiken i fokus om vi inte får spela teater? Och Lillan som fyller 80 år i höst. Vad åldern gäller hör vi till riskgrupperna. Hur firar man en teater som borde sitta i karantän? DE T ÄR F REDAGE N den trettonde mars och jag har äntligen

börjat mitt nya jobb som konstnärlig ledare på Lilla Tea­ tern i Helsingfors. Jag drar täcket över huvudet och som­ nar. Tre månader senare vaknar jag igen. Efter månader av plågsamma krishanteringsdrömmar vaknar jag upp till en strålande sommardag. Är det över? Jag hör ljuv musik från scenen. Är repetitionerna igång igen? Då jag regisserar har ett av mina motton alltid varit: Om ett problem dyker upp, se det inte som ett problem. Se det som en möjlig­ het, använd problemet och bygg hela föreställningen kring problemet. Gör problemet till föreställningens styrka. Jag säger inte att jag är det minsta glad över coronapande­ min, däremot är jag gladare än någonsin över att få vara frisk och att få vara tillbaks på jobbet, på scenen där jag hör hemma. Så inför höstens säsong vill jag vara ödmjukt positiv. Jag vet att hösten 2020 inte kommer att likna nå­ gon annan, samtidigt blir den garanterat unik. Antagligen kommer både publiken och vi på scenen att få vara med om alldeles exceptionella ögonblick och teaterhistoria som aldrig kommer åter (förhoppningsvis, kan tilläggas). Jag har nu vant mig vid att vad som helst kan hända. Så låt det hända, för det är trots allt ”bara” teater. Lillan fyller 80 år i höst. Den födelsedagen kommer vi sent att glöm­ ma. Hurra!!! •


5

QUIZ Vem kör grävskopan? Då Lilla Teaterns nya utrymmen ”snäckan”­ började byggas på Georgsgatan ca 1960 hoppade­en av Lillans långvariga stjärnor bakom ratten på bulldozern för att posera. Känner du igen personen? Rätt svar hittar du på sidan 34.

”Filmer kan göra dig berömd och tv-serier kan göra dig rik, men bara teatern kan göra dig till en skicklig skådespelare.” –Terrence Mann


6

INTERVJU MED MÄRTA TIKK ANEN

BETYDELSEN AV EN KVINNAS NEJ I början av sjuttiotalet var antalet kvinnliga ­ riksdags­ledamöter i Finland kring tjugo procent, kvinnor fick inte behålla sitt efternamn vid giftermål och jämställdhetslagen existerade inte ännu. Våldtäkt inom äktenskapet skulle kriminaliseras först tjugo år senare, år 1994. Ett kvinnligt nej vägde mycket mindre än ett manligt. Text Peppe Öhman Foto Evy Nickström

F ÖRFAT TA RE N M Ä R TA T IK K A NE N var

fyrabarnsmor, rektor på Arbis och hade på fyra år gett ut böckerna Nu imorron, Ingenmansland och Vem bryr sig om Doris Mihailov. När hennes fjärde roman Män kan inte våldtas kom ut år 1975 hade hon ingen aning om hur starka reaktionerna skulle bli. – Jag ville skriva specifikt om kvin­ nors sexualitet, om könsroller och

framförallt om våldtäkt, det var näm­ ligen ingenting som man talade högt om i Finland på den tiden. Jag var naiv och ville bara göra allt jag kan för att samhället skulle bli mer öppet och jämställt. Jag insåg inte att man inte fick rikta kritik mot män som grupp.
 Tikkanen var van vid kritik. Hon hade fått beska kommentarer för att hon klädde sig i långbyxor i sin tjänst


7 ÅTERUPPRÄTTAD. Då Märta Tikkanen år 1975 gav ut sin roman Män kan inte våldtas bemöttes hon av hån och bannor. Idag räknas boken som en viktig nordisk föregångare till #metoo-rörelsen.


8

INTERVJU MED MÄRTA TIKK ANEN

– #Metoo är helt fantastiskt, men tänk att det ändå går så långsamt. Än i dagens Finland är det männen som tar mest plats. Kvinnorna får komma hit, men inte längre. Folk lyfter alltid fram att Finland var ett av de länder i världen där kvinnor först fick rösträtt, men man kan inte basera en hel jämställdhetsrörelse bara på rösträtten från 1906.

som rektor och blivit anklagad för att ”släppa in finnar och kommunister” på Arbis. Ändå hade hon aldrig kun­ nat förbereda sig på hatstormen hon skulle utsättas för när romanen om en kvinnas hämnd publicerades. Tik­ kanen blev kallad perverterad sexgal­ ning, Hufvudstadsbladets recensent Erik Wahlström beskrev boken som ”en sliskig chockroman” och väninnor gick hellre över till andra sidan gatan än mötte författaren. En elev på Arbis kom till och med fram och sa att rek­ torn gott kunde dränka sig i havet ut­ anför Barösund. Tikkanen svarade is­ kallt att hon tyvärr är simkunnig. – Då fick jag till ett bra svar, men mestadels var jag helt oförberedd på avskyn jag möttes av. Det var tunga och obehagliga tider för mig. TIKK A NE N BESKRIVER s juttiotalets Fin­

land som ”enormt manschauvinis­ tiskt” där kvinnor och barn alltid fick ge plats åt männen. Helsingin Sano­ mats recensenter kunde bunta ihop sju böcker av kvinnliga författare i en enda recension. Själv jobbade Tikka­ nen heltid, tog hand om fyra barn och skrev böcker på nätterna. Hennes man och stora kärlek Henrik Tikkanen skröt om att han aldrig ens badat ett barn.

– Men på vägen hem från sin arbets­ plats på Helsingin Sanomat köpte han ibland med sig färdigmat och det befri­ ade mig i alla fall från matlagningen. Lyckligtvis hade hon stöd av sin syster Gunnel och senare av sin vä­ ninna Åsa Moberg som år 1976 i Afton­ bladet förutspådde att Män kan inte våldtas skulle bli en klassiker. Det var i Sverige Tikkanen fick upprättelse. – Jag minns precis när det hän­ de, jag var inbjuden av SVT för att ge en intervju om romanen och på väg till studion, i en lång sluttande gång, mötte jag en man som i förbifarten vände sig mot mig och sa ”Vilken fan­ tastisk bok du skrivit”. Det är ändå stödet från andra kvin­ nor som Tikkanen vill lyfta fram. Den feministiska rörelsen existerar just för att kvinnor stöttat och lyssnat på var­ andra. Hon tar #metoo som exempel. Att lyfta fram gemensamma erfaren­ heter, i böcker och senare i sociala medier, har gjort att kvinnor tillsam­ mans vågat säga ifrån. – Metoo är helt fantastiskt, men tänk att det ändå går så långsamt. Än i dagens Finland är det männen som tar mest plats. Kvinnorna får komma hit, men inte längre. Folk lyfter alltid fram att Finland var ett av de länder i värl­

den där kvinnor först fick rösträtt, men man kan inte basera en hel jämställd­ hetsrörelse bara på rösträtten från 1906. I Finland är till exempel mäns våld mot kvinnor fortfarande ett stort problem. N ÄR #ME TOO -RÖRE L SE N hösten 2017

nådde Finland upplevde en fjärdedel av männen att rörelsen påverkat de­ ras umgänge med kvinnor negativt. En orsak till männens skeptiska in­ ställning till #metoo berodde antag­ ligen på den obehagliga insikten att vara del av ett problem. Motsvarande reaktion som Män kan inte våldtas väckte år 1975. Drygt fyrtio år före #metoo lyfte Tikkanen upp kvinnans rätt att säga nej till sex och att offret till en våld­ täkt aldrig har sig själv att skylla. På sjuttiotalet var det ett oerhört infekte­ rat ämne som väckte både avsky och rädsla. Mycket har hänt sedan dess, men fyrtiofem år senare har Finland fortfarande inte en samtyckeslag. •

Finlandspremiären för Märta Tikkanens Män kan inte våldtas sker på Lilla Teatern lördagen den 5 september i regi av Sara Giese. Huvudrollen som Tova Randers spelas av Minttu Mustakallio.


INTERVJU: MÄRTA TIKK ANEN

9

LÄS MERA OM MÄRTA OCH #METOO! Märta Tikkanen fyllde 85 tidigare i år och begåvas förutom med Finlands­premiär på Lillan för Män kan inte våldtas också med hela två biografier. Vi tipsar också om de senaste årens viktigaste verk om rörelsen #metoo, som drog över världen hösten 2017.

Dammen brister (Förlaget 2018) Antologin Dammen brister började som en hemlig Facebook-grupp för att diskutera sexuella trakasserier som skett i den finlandssvenska ”ank­ dammen”. På några dagar får grup­ pen över 20 000 medlemmar och 29 november 2017 släpps ett upprop mot sexualiserat våld under rubriken #dammenbrister. Den 15 december 2017 läser sextio kvinnor upp vittnes­ mål på Lilla Teaterns scen, och kväll­ en direktsänds på Yle Arenan. Ett år senare kom boken. Obligatorisk läs­ ning som synliggör dolda strukturer, och ett bevis på systerskapets styrka.

Klubben

”Borde hålla käft”

Matilda Gustavsson (Albert Bonniers förlag 2019) Gustavssons bok är en tour de force av grävande journalistik och drabban­ de vittnesmål av kvinnor som under decennier våldtagits och trakasserats av den så kallade ”kulturprofilen” Jean-Claude Arnault. Makt, manipu­ lation och svek är ledande tema då kvinnorna i gruvlig detalj återger hans brott som av Svenska Akademiens elit mörkades och förminskades. Att kvin­ norna i boken är aderton till antalet – samma antal som Akademiens leda­ möter – är knappast en slump.

Johanna Holmström (Förlaget 2020) Genom intervjuer med författaren och närläsning av Märta Tikkanens verk och korrespondens har Holmström kompletterat bilden av en stilmedve­ ten författare och människorättsakti­ vist. Men det finns också en annan sida av Märta – en som svär och su­ rar, längtar efter bekräftelse och ser konspirationer i det inhemska kultur­ livet. Och en som lever livet, också efter det stormiga äktenskapet med Henrik Tikkanen. Vad är en kvinnlig författar­ikon om inte mänsklig?

De oerhörda orden

Män kan inte våldtas

Siv Storå (Schildts & Söderströms 2020) Märta Tikkanen skrev sin första bok redan som sexåring, och redan den bottnade i upplevd orättvisa – hon hade fått en lillebror som stal föräld­ rarnas uppmärksamhet. I många se­ nare böcker spinner Tikkanen vida­ re på temat problem inom familjen: alkoholism, psykos, MBD. Med sin i grunden optimistiska livshållning har hon förmått skriva om svåra an­ gelägenheter på ett befriande sätt. Siv Storå, nära vän till Märta Tikka­ nen, har här skrivit den första hel­ täckande biografin över Tikkanens författarskap.

Märta Tikkanen (Schildts & Söderströms 2019, orig. 1975) ”Boken utgör så gott som hela grund­ kursen i kvinnoforskning, gestaltad som skönlitterär text. Den är synnerli­ gen effektiv och rymmer mer potential än hundra facktexter om sexuellt våld, maktutövning och könsstrukturer. – Eva Kuhlefelt, HBL. ”Kvinnor skulle inte ha de rättighe­ ter och möjligheter som de, vi, har idag om inte kvinnor som Märta Tikkanen hade vågat stiga ut ur sina småborger­ liga led och – också rent bokstavligt – ta emot samhällets slag och spottloskor. – Charlotte Sundström, Rapido


10

INTERVJU MED SCENOGR AFEN SVEN HAR ALDSSON

”SAKER SKA GÅ SÖNDER PÅ SCENEN” Om scenografin är föreställningens kläder är Sven Haraldsson en av Sveriges bästa skräddare. I höst gör Haraldsson hela två scenografier för Lilla Teatern i Helsingfors. S A M A R B E T E T MELLAN SCENOGRAFEN­­

Sven Haraldsson och Lilla Teaterns konstnärliga ledare Jakob Höglund går tillbaka till gemensamma slut­arbeten mellan deras respektive högskolor – Dramatiska institutet i Stockholm och Teaterhögskolan i Helsingfors. ”Vi gjorde flera produktioner ihop och blev snabbt vänner under proces­ sen”, berättar Haraldsson då vi ringer upp honom i Stockholm. ”Sedan har vi hållit kontakten genom åren och blivit en slags familj kring arbetet”. Om man sett ens en svensk teater­ uppsättning under de senaste tio åren är det sannolikt att det är Haraldsson som stått för produktionsdesign eller sceno­ grafi. Hans första fasta anställning var som husscenograf på Stockholms stads­ teater där han under flera år fick jobba med och suga i sig erfarenheten av lan­ dets ledande veteraner inom scenkonst. Ett härligt gäng som, berättar Haralds­ son, alltid visste hur allting skall göras. ”Det var en fin och mycket läro­ rik tid, men det är ännu roligare att

få utvecklas tillsammans med sina jämnåriga vänner och föra teaterkon­ sten vidare på egna villkor. Med Ja­ kob kompletterar vi varandra väldigt väl – som regissör och koreograf får Jakob ofta skådespelarna själva, deras kroppar, att bli en slags förlängning av min scenografi.”

ALLTID UTMANA. Med sin scenografi vill Sven Haraldsson piska det bästa ur skådespelarna – och tvinga dem i kontakt med publiken.

S TORSUCCÉ N S  tormskärs Maja (ÅST)

är ett bra exempel på hur Haraldsson, Höglund och den tredje i ”arbetsfamil­ jen”, kostymdesignern Heidi ­Wikar­­, närmar sig en produktion. ”Pjäsen krävde en dramatisk storslagenhet med havet och de stora elementen, men det skulle, som det är ju ofta är på teat­ rar numera, samtidigt förverkligas med rätt små resurser.” Men är man modigt kreativ behöver inte utrymmet eller ens pengarna vara ett problem – idéer är gratis, också riktigt goda idéer. Genom sina femton yrkesverksam­ ma år har Haraldsson märkt att en viss mognad och ödmjukhet, som kanske inte fanns där i början, har vuxit fram.

”Tidigare i karriären var min am­ bition att förverkliga alla de häftiga grejer som jag hade sett och inspire­ rats av på teatrar i Berlin eller Lon­ don. Jag hade ett starkt behov att få utlopp för min egen vision. Numera närmar jag mig hellre produktioner genom att lyssna och ta in.” FÖR LILL A TE ATE RNS 80-årsjubileums­

säsong hösten 2020 har Haraldsson formgett scenografin för teaterns två egna uppsättningar Män kan inte våldtas och musikalen Once. Bägge spelas upp i kulisser gjorda av enk­


11

S T I G H ÅVA R D D I R D A L

la, ljusa fanérskivor. I enlighet med just Haraldssons filosofi tiger den minimalistiska fonden och lämnar i stället rum för skådespelarna, dia­ logen och kostymerna – som i Män kan inte våldtas också är formgivna av honom. ”Det är via klädstilen, ac­ cessoarer och frisyrer som publiken förflyttas till Helsingfors år 1975, där pjäsen äger rum.” En särskild egenhet hos sceno­ grafin i Män kan inte våldtas är att skådespelarna tvingas hålla till på ett mycket litet område, så långt ut på scenkanten som möjligt.

”Jag vill alltid att publiken ska få mer. Mer än de väntat sig.”

”Jag vill att publiken och ensem­ blen delar samma rum. En snävt tillta­ gen spelyta skapar ett tryck från scenen ut mot salongen och publiken. För att understryka den intensiva närvaron är det till exempel omöjligt för skådespe­ larna att dra sig in bakom kulisserna, för det finns ingen utväg där. Enda vä­ gen in på scenen är genom salongen.”

utan att väggarna själva deltar i berät­ telsen. Det är åter via dialogen, koreo­ grafin, kostymerna och sångerna som publiken transporteras till Dublin för några timmar. Den minimalistiska scenografin gör också att fokus ligger på skådi­ sarna som regisseras av Jakob Hög­ lund. Och de ska jobba hårt, tycker Haraldsson. ”Jag vill alltid att publiken ska få mer. Mer än de kanske väntat sig. Det ska hända något med de fysiska ting­ en på scen, jag gillar när saker går sönder, blir smutsiga och slits. Sce­ nografins uppgift får gärna vara att utmana skådisarna fysiskt och tvinga dem att svettas och arbeta lite hårda­ re för oss i publiken.” Men scenografen vill utmana sig själv också: ”Jag gillar att jobba med element som är svåra att kontrollera. I Romeo & Julia hade vi till exempel mängder av rosa skum som flödade över sce­ nen och i Stormskärs Maja experimen­ terade vi med vatten, förstås. Efteråt ska det kännas som om man verkligen upplevt något. Man ska gå hem från teatern som en annan person än den man var när man kom.” •

I MUSIK A LE N O  nce däremot öppnas

Janne Strang

scen­ utrymmet mer och ”lådan av billiga­fanérskivor”, som Haraldsson skämtsamt kallar sin skapelse, fung­ erar som en klanglåda för musiken,

Sven Haraldsson står för scenografin till Lillans bägge höstpremiärer Once och Män kan inte våldtas.


12

REPORTAGE

POLYGLOTT. Den finska skådisen Tuukka Leppänens dröm var länge att få spela Once. När chansen kom på svenska tog han den – och passade på att lära sig språket samtidigt.


13

KÄRLEK I TONER I motsats till många berömda musikaler behövde den irländska indiefilmen Once ingen miljonbudget för att träffa mitt i prick med sitt budskap om kärlekens ambivalens och musikens betydelse för att kommunicera de starkaste av känslor. Text Janne Strang Foto Karl Wilhjalmsson, Adobe Stock

GENOM CENTRUM AV Dublin löper den

halvkilometerlånga pittoreska prome­ nadgatan Grafton Street, en av två välkända turist- och shoppingstråk i The Fair City. I ena ändan av den lätt kurvande gatan kunde man i januari 2006 se en kameraman med massivt objektiv stå och filma någonting. Folk som gick förbi reagerade på den jät­ testora linstuben och vände sig om, men kunde inte med blotta ögat ur­ skilja vem eller vad linsen egentligen pekade mot. Och hade de frågat hade de knappast fått ett ärligt svar, för här pågick en hemlig filminspelning för en okänd indierulle vid namn Once. Bakom kameran i januarikylan stod filmaren Tim Fleming och re­ gissören John Carney insvepta i tjocka halsdukar och låtsades som

ingenting, och de som objektivet zoo­ made in i fjärran var två rödhåriga­ gatu­musikanter, Guy (Glen­ Hansard)­ och hans flickvän Girl (Markéta Irglová). ”Vi var tvungna att filma i smyg, för vi hade inte pengar att betala för tillstånden”, berättade Carney senare. Hela filmens budget gick på 112 000 euro och största delen kom från ir­ ländska filminstitutet Bórd Scannán na hÉireann, resten från Carneys in­ besparingar och lån. Hela inspelning­ en med minsta möjliga besättning tog bara 17 dagar i anspråk men trots de blygsamma förutsättningarna lycka­ des man fånga något av den där magin som riktigt stora filmer har, och succén var lika given som den var överraskan­ de för teamet självt – ett år efter pre­


14

REPORTAGE

miären hade Once spelat in hela tju­ go miljoner euro och vunnit en tionde Oscar för Irland genom Glen Hansards suggestiva temalåt Falling ­­ Slowly. ”Medan vi väntade på prisutdel­ ningen fick jag ett textmeddelande av Bono”, berättade Hansard efteråt. ”Det gav en känsla liksom att nu gör vi det här för Irland.” Det var John Travolta som läste upp nomineringarna: And the winner is … ”Då jag hörde ho­ nom säga Gle- fick jag en blackout på två timmar.” Hansard var synbarligen chockad uppe vid podiet: ”Thanks! Thanks for taking us seriously! Make art! Make art!” ­medan­Irglová elegant lyckades inkapsla hela produktionens etos i sin eleganta formulering: ”Fair play to those who dare to dream.” E F T E R F IL MSUC CÉ N tog den irländ­

ska pjäsförfattaren Enda Walsh ma­ nuskriptet under bearbetning, och skrev scenadaptionen av Once som fick sin premiär i april 2011 på Ame­ rican Repertory Theatre i Cambrid­ ge,­­MA, innan den togs upp på Off Broadway-teatern New York Theatre Workshop i Bowery i december sam­ ma år. Snart ”uppgraderades” pjäsen till Broadway och vann åtta Tony och fyra Drama Desk awards 2012. Sedan följde Dublin, Londons West End och som första icke-engelskspråkiga ver­ sion i Seoul, Sydkorea. I oktober 2020 får musikalen Once sin svenskspråkiga premiär på Lilla Te­ atern i Helsingfors, som samtidigt blir Nordenpremiär. Manuset har översatts av Annina Enckell och sångtexterna av Tobias Zilliacus. Bägge har lång er­ farenhet av översättningar och adaptio­ ner, och bjuder gärna på hemligheter­ na bakom en lyckad överföring från ett språk till ett annat.

”Då man översätter pjäser måste man begripa vad som händer mellan replikerna”, säger Enckell. ”Och sam­ tidigt måste man vara lyhörd för det lokala – det som funkar i Dublin fung­ erar inte alltid i Helsingfors. Till exem­ pel är irländarna mer pratiga än vi.” ”Att översätta låtar från engelska till svenska avslöjar lyriken”, säger Zilliacus. ”Vi är så vana att höra pop­ musik på engelska att rösten blir som ett instrument, men så fort du över­ sätter börjar man undra vad de egent­ ligen sjunger. Skulle det finnas mer seriös finlandssvensk musik, skulle det inte låta så ovanligt. Nu reagerar man ju alltid då någon sjunger på fin­ landssvenska.” Zilliacus spelar inga instrument och läser inte heller noter, så han när­ mar sig låtarna genom att lyssna och ”ta in” låten, fånga essensen, känslan och budskapet. ”Man kan inte översätta ord för ord, man måste skapa ett parallell­ verk som fungerar som en egen låt.” E N S T OR DE L AV M AGIN i sångerna

är ambivalensen i mottagaren, man vet aldrig riktigt vem de är rikta­ de till – sjunger Guy om sin kärlek till sin frånvarande flickvän, eller är det Girl han tänker på? Magnetismen som växlar mellan huvudrollerna hål­ ler spänningen uppe och smälter alla hjärtan. ”Det är det magiska elementet som gjort Once till en framgång”, sä­ ger Enckell. ”Den bitterljuva kärleken som inte får blomma ut.” På Lillans scen är det Tuukka Leppänen och Emma Klingenberg som får uppgiften att bära upp spän­ ningen. För Leppänen är rollen som Guy en långvarig dröm som besannats.


15

”Vi är så vana att höra popmusik på engelska att rösten blir som ett instrument, men så fort du översätter börjar man undra vad de egentligen sjunger.”

”Jag har alltid velat spela Once”, berättar Leppänen. ”Så när jag fick chansen att göra den på svenska var det självklart att jag tar chansen, trots att jag vanligtvis spelar på finska.” Det blev också en möjlighet för Leppänen att äntligen lära sig språket ordentligt. Som många andra finsk­ språkiga finns grunderna i svenskan där någonstans långt bak i huvudet, men kommer sällan till användning. ”Jag bokade genast in mig för privat­ lektioner i svenska, och har fått stor hjälp också av Lillans sufflör Ragni­­ Grönblom”, berättar Tuukka, som närmat sig uppgiften med nästan vetenskaplig precision och ambition. Leppänen berättar att hans skåde­ spelarteknik bygger på att ”plantera”­ replikerna i kroppen, för att sedan kunna koncentrera sig på scennärva­ ron med motspelarna, musicerandet och rörelserna. ”Det ska sitta så bra att publiken inte behöver tänka på att det är mitt tredje eller fjärde språk.” •

ETT STRÅK AV MAGI. Vackra Grafton Street i Dublin är fond för kärlekshistorien i musikalen Once.

Den irländska indiemusikalen Once får sin Nordenpremiär på Lilla Teatern i Helsingfors onsdagen den 28 oktober i regi av Jakob Höglund. I huvudrollerna ser vi Tuukka Leppänen och Emma Klingenberg.


16

KOLUMN JANNE RENTOLA

God teater är aldrig likgiltig, men det krävs något mer. Den bästa teatern är helt enkelt magisk.

Marika Tandefelt är styrelseordförande för teaterföreningen Lillan.

SOPPAN KALLNAR – MINNET SVIKER

S

oppan kallnar – minnet sviker heter en pjäs av Bengt Ahlfors som spelades på Lilla Teatern hösten 1987. När jag såg den var jag redan välbekant med tea­ tersalongens röda sammetsfåtöljer och det förvän­ tansfulla stimmandet i foajén. För att minnas mina många besök bläddrar jag i boken om Lilla Teaterns 75 första år, och frågar mig när jag har ansetts vuxen nog att följa med föräldrarna till Lillan. Det måste ha varit 1962, året då teatern flyttade till sin nuvarande adress och jag var 15 år. Lilla teatern var en teater närmast för vuxna; åtminstone tyckte mina föräldrar det. DE N FÖRS TA PJÄS jag såg var kammarmusikalen Fantas-

ticks – en parabel om kärlek (musik Harvey­­ Schmidt, text Tom Jones). Pjäsen handlar om kärlek som resultatet av medvetet arrangerade förväxlingar. Pjäsen gjorde intryck på 15-åringen. Med röda kinder satt jag fängslad av hur storyn berättades. Pappa betalade teaterbiljetterna under mina skolår. Un­ der studietiden var kassan skral, och under småbarnsåren räckte inte alltid tiden och orken till för teaterbesök. En pärla som Jorden runt på 80 dagar (Bengt Ahlfors, 1969)

missade jag ändå inte. Den pjäsen minns inte bara de som satt i publiken, utan historien om den legendariska elefan­ ten (Lasse Pöysti) har gått i arv till barn och barnbarn. LILL A TE ATERNS UTBUD är brett. Klassiker av M ­ oliere, Sha-

kespeare, Strindberg, Tjechov, för att nämna några, har spelats flera gånger. Att känna till storyn och se en aktuell tolkning är spännande. Inhemska pjäser av professionella dramatiker, eller debuterande sådana, är inte alltid säkra kort, men det är viktigt att teatern tar en risk. Publiken möter sin egen värld på sitt eget språk. Nyskrivna pjäser med ett aktuellt, ofta politiskt och ibland provocerande, innehåll har hört till Lillans utbud genom åren. Det går en röd tråd genom Lillans repertoarer. Den vindlar genom föreställningar gjorda med intelligent hu­ mor och specialskriven musik. Revykavalkader, farser, ka­ baréer, musikaletter, cabarérevyer – kärt barn har många namn. GOD TE ATE R är aldrig likgiltig, men det krävs något mer.

Den bästa teatern är helt enkelt magisk. Det var kanske det jag begrep på Lillan 1962.•


E T T L JUD SOM JAG AVSK Y R Smackljud.

E N SAK SOM FÅ V E T OM MIG Jag leker Strömsö i smyg.

FÖRE BILD/IDOL Björk.

MIN DRÖMROLL En trollkarl, en vampyr, en drottning.

FÖRS TA EGN A ROLLE N Jag spelade den scarfstjälande Tirri i Oliver Twist på Tampereen työväen teatteri år 2001.

FAMIL J Katten Tihru, vänner, mamma, pappa och 3 systrar.

N AMN OCH ÅLDE R Santeri Helinheimo Mäntylä, 28 år.

3.

2.

1. 3.

Foto: Linus Lindholm, Robert Seger, Janne Strang.

N AMN OCH ÅLDE R Riku Vartiainen, 29 år.

2.

FAMIL J Bäst.

FÖRS TA EGN A ROLLE N Namnlöst barn i Operans barnkör för Alban Bergin Wozzecki.

MIN DRÖMROLL Eamon, såklart!

FÖRE BILD/IDOL Too-ticki.

1.

E N HOPPLÖS DRÖM Jag har hur många som helst. Sinnet hålls i skick när man drömmer!

E N PL AT S SOM JAG V ILL V IS A A NDR A Borgå ytterskärgård på en stilla sommarnatt.

E T T L JUS SOM JAG AVSK Y R Ljudet av ett söndrigt kylskåp då jag just ska lägga mig.

ALDRIG I MIT T K Y L SK ÅP Nötkött.

SAMLA STJÄRNORNA!

Riv ut mittuppslaget, vik enligt linjerna, och klipp upp, så får du en liten idolbok med Lilla Teaterns skådisar.

LILLANS STJÄRNOR

E T T L JUD SOM JAG AVSK Y R Skrik.

E N PL AT S SOM JAG V ILL V IS A A NDR A Det gamla trädhusområdet omkring den gamla stenkyrkan i Brahestad.

IN TRE S SE/PAS SION Växter. Ögonstenen är en känslig Hibiskus som jag fick av en god vän för 10 år sedan.

FÖRE BILD/IDOL Ritva Valkama, Juha Hurme, Kate Winslet, Anna-Mari Karvonen, Eero Ritala.

MIN DRÖMROLL Det frågas ofta, men jag har nog ingen. Jag har fått göra jätteintressanta roller under min karriär.

FÖRS TA EGN A ROLLE N Jag spelade fästmön i Tjechovs ”Bröllopet”. Jag var kanske 10 år gammal.

FAMIL J Jag har en familj.

N AMN Minttu Mustakallio


MIN SUPERKRAFT Löpning. Jag kan också känna av kommande regn på förhand.

HOBBY Fotboll, piano och scouting. Gillar okså handarbete.

FAVORITSKÅDIS Pappa (Ville Seivo).

FÖRSTA TEATERUPPLEVELSE Mumin på Vaasan kaupunginteatteri, där pappa spelade.

MIN FAMILJ Pappa, mamma, lillebror, bonuspappa, bonusmamma, katterna Iines och Sulo samt bonushunden Jaska.

UPPTRÄDER SOM Ivonka i Once (turas om med Molla).

NAMN OCH ÅLDER Vilja, 10 år.

E N SAK SOM FÅ V E T OM MIG Att jag innerst inne är blyg.

N AMN OCH ÅLDE R Aleksi Kaufmann, 32 år.

FAMIL J Utöver fyra syskon och föräldrar har jag katten Mozart.

FÖRS TA TE ATE RPJÄSE N JAG S ÅG Det var ”Petterin ja Lotan seikkailut” på HKT, kanske år 1998. Föreställningen var extra spännande eftersom min kusin spelade Petteri.

FÖRS TA EGN A ROLLE N Jag spelade Kejsaren i ”Kejsarens nya kläder” någon gång på lågstadiet.

MIN DRÖMROLL Hmm, så här som musiker står jag helst utanför rampljuset. Men kanske denna produktion ändrar på saken!

IN TRE S SE/PAS SION Jag älskar att byka!

N AMN OCH ÅLDE R Pia Runnakko, 58 år.

FAMIL J Man, två bonusbarn, tre bonusbarnbarn.

FÖRS TA TE ATE RPJÄSE N JAG SÅG Styman Karlssons flammor! På Jakobstads Teater Jacob! Jag var 11 år.

FÖRS TA EGN A ROLLE N Mowgli i djungelboken.

MIN DRÖMROLL Martha i Vem är rädd för Virgnia Woolf.

FÖRE BILD/IDOL Beyonce.

ALDRIG I MIT T K Y L SK ÅP Surströmming

ALDRIG I MIT T K Y L SK ÅP Något illafaret. E T T L JUD SOM JAG AVSK Y R Någon annans väckarklocka.

ALDRIG I MIT T K Y L SK ÅP Light-produkter.

E N PL AT S SOM JAG V ILL V IS A A NDR A Min gårdsbastu. Dit är det trevligt att bjuda vänner.

IN TRE S SE/PAS SION Fallskärmshopp och Single malt whiskey. Dock inte samtidigt.

E N S AK SOM FÅ V E T OM MIG Jag lagar ypperlig omelett!

MIN A FÖRE BILDE R Heikki Nousiainen, Seela Sella, Michael Caine, Stephen Fry.

DRÖMROLLE N Jag gillar karaktärer med tydliga motstridigheter.

FÖRS TA PJÄSE N JAG S ÅG ”Köyhä Ritari” på Lahden Kaupunginteatteri någon gång i mitten av 80-talet.

FAMIL J Hustrun Anna och styvsonen Viljami.

NAMN OCH ÅLDER Tuukka Leppänen, 37 år.


MIT T BÄS TA K AR A N TÄ N TIP S Du behöver inte vara superproduktiv hela tiden och lära dig spela alla kastrulllock och pannor du äger. Ta fast en tupplur!

ALDRIG I MIT T K Y L SK ÅP Jordnötssmör, lammkött eller mögelost

E N SAK SOM FÅ V E T OM MIG Att jag drack min första kaffekopp på min 30-årsfödelsedag.

FÖRE BILD/IDOL Jesus

FÖRS TA EGN A ROLLE N Den manliga huvudrollen i högstadiemusikalen ”Rasva”.

FÖRS TA TE ATE RPJÄSE N JAG S ÅG Jag ”såg” Svansjön redan som två månader gammal, eftersom min mamma spelade i Operans orkester.

FAMIL J Jag är den sistfödde i en familj på fem och har tre syskonbarn.

NAMN OCH ÅLDERUlriikka Heikinheimo, 30 år.

N AMN OCH ÅLDE R Joachim Wigelius, vuxen

FAMIL J Man och båt.

FÖRS TA EGN A ROLLE N Mackie Kniven i Tolvshillingsoperan

MIN DRÖMROLL Min nästa roll.

FÖRE BILD/IDOL Alla dom fina skådespelare som jag såg på 70-talet, som inspirerade mig att söka mig till detta yrke.

E N S AK SOM FÅ V E T OM MIG Jag kan serva en båtmotor.

E N PL AT S SOM JAG V ILL V IS A A NDR A Selva Dei Colli i Abruzzerna.

E T T L JUD SOM JAG AVSK Y R När grannen remppar.

ALDRIG I MIT T K Y L SK ÅP Tofu.

MIT T BÄS TA K AR A N TÄ N TIP S Hembakat och Marseilletvål. Dock ej samtidigt...

N AMN OCH ÅLDE R Molla, 10 år

UPP TR ÄDE R SOM Ivonka i Once (turas om med Vilja).

MIN FAMIL J Mamma, pappa, Opa, Kirppu, Elina och jag.

FÖRS TA TE ATE RUPPLE V E L SE Baletten Nötknäpparen.

FAVORIT SK ÅDISAR Mamma och pappa.

HOBBY Balett, sång och teckning.

MIN SUPE RKR AF T Dans.

E N HOPPLÖS DRÖM? Jag skulle vilja göra musiken till en Disney-film!

IN TRE S SE/PAS SION Bara man hade tid för en hobby! Jag gillar att titta på filmer och sjunga karaoke med mina vänner. Och just det, så har jag börjat med stavgång, det är kul! Men det täcks jag inte göra ensam.

FÖRE BILD/IDOL Charlie Chaplin, Leslie Nielsen, Björk, Radiohead.

DRÖMROLL Någon skurk eller lustig sidekick i en produktion för hela familjen vore jättekul att spela.

FÖRS TA EGN A ROLLE N Denna!

FAMILJ Jag är yngst av fem musikersyskon.

N AMN OCH ÅLDE R Aili Järvelä, 34 år.


ALDRIG I MIT T K Y L SK ÅP Läsk.

E T T L JUD SOM JAG AVSK Y R Väckarklockan.

E N SAK SOM FÅ V E T OM MIG Jag är rädd för höjder, men har ändå hoppat fallskärm.

FÖRE BILD/IDOL Iron Maidens sångare Bruce Dickinson.

MIN DRÖMROLL Jedi i Star Wars.

FÖRS TA EGN A ROLLE N Pojken som gömmer sig under bordet i pjäsen ”Virtahepo olohuoneessa”.

FAMIL J Mamma, pappa och tre småsystrar.

N AMN OCH ÅLDE R Kalle Ruusukallio, 32 år.

NAMN OCH ÅLDER Alexander Wendelin, 26 år.

FÖRSTA EGNA ROLLEN Kejsar Josef den andra i Amadeus på Lurens sommarteater.

MIN DRÖMROLL Har nog ingen specifik roll som jag drömmer om. Oftast är det de roller jag först inte är intresserad av, som sedan visar sig vara de roligaste att spela.

INTRESSE/PASSION Det mesta som har med Japan att göra intresserar mig.

ETT LJUD SOM DU AVSKYR I nattens mörker / en ensam envis mygga / ute efter blod

NAMN OCH ÅLDER Robert Kock, 42 år.

FAMILJ Mor, far och syster.

FÖRSTA TEATERPJÄSEN JAG SÅG Oj, måste nog ha varit nånting på Svenska Teatern på 80-talet, minns åtminstone att jag sett Ronja Rövardotter där som barn.

DRÖMROLL Vet inte, kanske jag vet sen när jag får den.

FÖREBILD/IDOL Frank Zappa.

INTRESSE/PASSION Förutom teater och musik så gillar jag att resa, dyka, promenera, äta och köpa vinylskivor...

ETT LJUD SOM JAG AVSKYR Svårt att säga, gillar ljud.

ALDRIG I MITT KYLSKÅP Mjölk.

ALDRIG I MIT T K Y L SK ÅP Tomater.

E T T L JUD SOM JAG AVSK Y R Just nu grannens köksrenovering.

IN TRE S SE/PAS SION Gurkodling.

E N S AK SOM FÅ V E T OM MIG Att jag hade en rolig tamråtta som tonåring. Satt i min väska med nosen i vinddraget när jag cyklade till stan.

FÖRS TA EGN A ROLLE N Bumburra i Sanningens pärla av Topelius!

FÖRS TA TE ATE RPJÄSE N JAG S ÅG Den jag minns bäst är nog Sound of Music på Wasa Teater -94. Stort för en 12-åring.

FAMIL J Man och två barn.

N AMN OCH ÅLDE R Emma Klingenberg, 37 år.


GÄSTSPEL

21

uellt våld nu var borta. Alla trakasse­ rier upphörde också. ”Jag märkte till exempel att ingen längre trängde sig tätt inpå en på bus­ sen eller tåget.” E N KÖ N S KO R R IG E R I N G Ä N D R A R på

VILKET LIV! Miiko Toiviainens föreställning fick priset för Årets monolog 2020.

ATT VÅGA BLI DEN MAN ÄR Historien om Miiko, 30, från Jakobstad är en berättelse om att våga vända sitt liv till rätta. UNDE R HE L A SIN barndom och upp­

växt hade Miiko i allas ögon varit en flicka, men själv kände han redan ti­ digt att det var någonting som skav­ de. Som 20-åring gjorde han äntligen slag i saken och lät korrigera sitt kön. Den unika erfarenheten att ha va­ rit ”inne” i både kvinnliga och manli­

ga kretsar, och hur chockerande skill­ naderna dem emellan faktiskt kan vara bildar grunden för Miikos pris­ belönta monolog om identitet, kön och modet att vända sina motgångar till en personlig styrka. ”Plötsligt skrattade man åt mina skämt och jag blev mer sällan avbru­ ten då jag talade”, berättar Miiko. ”Jag upplevde att jag plötsligt, som man, betraktades som mer trovärdig och seriös.” Att promenera hem om kvällarna var inte lika kusligt, då hotet om sex­

mycket, men det betyder inte att livet plötsligt skulle blivit perfekt. Många förlegade uppfattningar om binäritet och förväntningar på könsroller be­ står. ”Förr gick det alltid dåligt för alla transpersoner i filmer – de blev våld­ tagna, misshandlade och dödade”, minns Toiviainen och hoppas själv kunna bidra till en positiv förändring. Det liv som blivit mig givet (Kepeä elämäni) är en bottenlöst klarsynt, viktig, lekfull och medryckande berät­ telse som hunnit turnera från Kajana och Uleåborg via Lahtis och Tavaste­ hus till Helsingfors för att i december få sin svenskspråkiga premiär på Lilla Teatern. Under våren har Toiviainen och hans text hunnit bocka av bland annat utmärkelserna Årets teaterskå­ despelare och Årets monolog 2020. Det är en unik och upplyftande tea­ terupplevelse med stark nerv i samti­ den, som säkert för många hjälper till att bredda synen på vad det innebär att vara trans.. ”Det är en del av ens identitet som många låter överskugga allt det andra man är.” Översättningen från den finska originaltexten har stötts av förening­ en Konstsamfundet och pjäsens pro­ duktion även av Suomen Kulttuuri­ rahasto, Alfred Kordelinin Säätiö och Svenska kulturfonden. • Det liv som blivit mig givet, en monolog av Miiko Toiviainen på Lilla Teatern 12 och 14 december 2020.


22

INTERVJU

DET SKA ALDRIG STÅ STILL Då Jakob Höglund blev tillfrågad att ta över Lilla Teatern hade han tolv år av ”nomadliv” bakom sig. Med uppdrag i hela Norden byggde han upp sitt rykte som en av Finlands mest omtyckta unga regissörer och koreografer. Text Janne Strang Foto Eva Lingon ”JAG T V E K A DE E N halv dag inför att

slå mig ner i Helsingfors, men har inte ångrat mig en sekund”, säger han. ”Lillan och Helsingfors stadsteater har tagit jättebra hand om mig, och staden utvecklas hela tiden.” Det var aldrig självklart att Jakob Höglund skulle bli regissör, eller ens välja teatern som sitt yrke. Uppväxten i Jakobstad präglades av en viss käns­ la av utanförskap och sökande, som följt honom genom livet. ”Jag skulle bli lärare och jag skrev rätt mycket, men då jag upptäckte te­ atern blev det en aha-upplevelse. Där fanns möjligheten att kombinera alla mina intressen.” Höglund gick Teaterhögskolan i Helsingfors 2003–07 och jobbade se­ dan som skådespelare i Sverige, bland annat på Dramaten samt med upp­ drag i Norge och Finland.

”Jag kände ändå att skådiskarriä­ ren inte riktigt ville ta sig, och frus­ trationen växte tills jag fick chansen att börja göra koreografi och sedan re­ gissera. Det är en enorm befrielse att jobba för en egen vision.”

Han inspireras också av de performa­ tiva elementen i modevärlden, det visuella i modern dans och docktea­ terns formspråk. ”I film har man naturalistiska illu­ sioner, men på teatern skapar vi med andra medel. Jag ser på teater som att skriva poesi – associationer, alle­ gorier, gestaltningar.” En av Höglunds hemligheter som regissör är att göra det svårt för sig, att binda uttrycket till ett visst koncept. Det kan handla om enkla föremål som går igen och ändrar betydelse, transformeras, genom föreställningen. ”I Stormskärs Maja på Åbo Svenska­ Teater (ÅST) bar ensemblen på träplan­ kor som förändrades till kyrkbänkar, krucifix, bryggor eller hagar. I Kaleva­ la (ÅST) hade vi långa, ihåliga rör som föreställde skog och med lite sand i sig kunde användas för att skapa ljudet av havsvågor. I Sommarboken (Lilla Tea­ tern) hade alla skådisar små lådor. Man kan göra mycket med en låda.” All rekvisita ska användas på minst tio olika sätt under föreställ­ ningen. ”Det är när man snävar ner kon­ ceptet som kreativiteten verkligen sät­ ter igång.”

DE T F INNS N ÅGR A genomgående kän­

netecken i alla Höglunds regier: Be­ toningen av rörelse och ett fysiskt ut­ tryck, en transformativ konceptuell scenografi – och ambitionen att över­ vinna utanförskapet. ”På scen finns inget tråkigare än två personer som sitter och pratar. Det ska finnas ett fysiskt element i all dia­ log, något mer och större.” Från den klassiska teatern har Höglund plockat den grekiska kören som för berättelsen vidare och funge­ rar som levande scenografi, som ska­ par stämning och en fond till texten.

T E AT E R G Ö R S F Ö R P U B L I K E N och

den finns alltid i tankarna från bör­ jan av processen. Höglund förestäl­ ler sig själv i publiken, ser på pjäsen utifrån. Teater är underhållning och konst, men ska i Höglunds värld ock­ så bära ett budskap eller undersöka ett fenomen. Det ska finnas ett högre syfte. Frågor om tillvaron, livet, har­ monin, lycka, kärlek, hopp … ”Där skiljer sig teatern från musik och dans, som inte behöver förklaras. Med teatern förväntar sig människor något slags facit över vad det är de


23

”I film har man naturalistiska illusioner, men på teatern skapar vi med andra medel. Jag ser på teater som att skriva poesi – associationer, allegorier, gestaltningar.”

tittar på. Jag har ofta lust att säga: ’Gå och se själv, berätta vad du såg!’, när folk frågar mig vad mina pjäser handlar om.” Den dröjande känslan av utanför­ skap har medfört en dragning mot det positiva och livsbejakande, en regis­ sör som vill dela med sig av det även­ tyr som tillvaron erbjuder. ”På teatern ska publiken känna att de får något. Jag vill med alla medel

överraska positivit och ge något de inte vågade eller kunde vänta sig. De ska gå hem som rikare människor, och vilja ha mer.” Efter de rastlösa åren kan Höglund nu uppskatta att få jobba med samma personer en längre tid. ”Man hinner lära känna varann och utvecklas tillsammans. Det är ald­ rig en person som skapar ett verk, te­ ater är ett samarbete.” •


24

INTERVJU

När Malin Gustavsson gick sin första kurs i genusvetenskap vid Åbo Akademi föll bitarna på plats – alla de små och stora könsorättvisorna och maktens obalans i samhället bildade plötsligt ett begripligt mönster. AT T ÖPP N A UPP och förklara makt­

LIBERTÉ, EGALITÉ, SORORITÉ. Malin Gustavsson gjorde sin passion för jämställdhet till sitt yrke. ”Det är bra med motstånd ibland, så man påminns om varför man gör detta.”

FRÅN ILSKA TILL STRATEGI

mönster för allmänheten blev först hennes passion, och senare hen­ nes jobb. I dag är Malin Gustavssons konsultföretag Ekvalita ledande inom jämställdhet och likabehandling på arbetsplatser. I höst håller hon tre publikträffar för Lilla Teaterns besö­ kare i anslutning till pjäsen Män kan inte våldtas. AT T A N ALYSE R A DE T sexuella våldets

anatomi – hur det ser ut, vem som drabbas och varför – öppnar perspek­ tiv på samhället som många fortfaran­ de gärna blundar för. ”Det finns en systematik i det sex­ uellt betingade våldet som är bundet till kön, inte person. Därför är det in­ till omöjligt att skydda sig från det genom egna val”, säger Gustavsson. ”Förlegade uppfattningar om kön, kropp, integritet och makt är nyckeln


INTERVJU

till att förstå varför till exempel våld­ täkter oftast sker mellan människor som känner varandra. För kvinnor är hemmet den farligaste platsen i värl­ den.” ”Ingen föds till våldtäktsman. Vä­ gen dit är är fylld av könsstereo­typer”, förklarar Gustavsson. ”Det börjar ofta i skolåldern med smått tafsande på tjejerna, sexualiserande kommenta­ rer och objektifierande av kvinno­ kroppen, vilket normaliserar och le­ gitimerar ojämställdheten.” ”En ’uppskattande hand på rum­ pan’ ger aldrig samma signal till en kvinna som motsvarande gest kan ge en man. Det är en skillnad som många varken vill eller kan förstå. För att att förstå ojämställdhet, måste en inse att maktbalansen mellan könen är skev från början. Det här visualisera­ de Märta Tikkanen i sin bok, då hon lät parterna byta plats i övergreppet.” DÅ GE NUS A K T I V ISME N p  å och utan­

för universitetet, som tog sig uttryck i kristelefoner för tjejer, kampanjer och kurser i feministiskt självförsvar över­ gick från hobby till arbete var det från frustration och ibland ilska, som med åren utvecklats till strategisk profes­ sionalitet. Alla arbetsplatser med fler än 30 anställda måste numera ha en jämställdhets- och jämlikhetsplan, och Gustavsson stöder arbetsplatserna att förverkliga dem och fördjupa förstå­ elsen för jämställdhet och mångfald i vardagen.

”Det finns såklart ett motstånd men det sker hela tiden stora fram­ steg som gör att man orkar och slip­ per betvivla att det arbete vi gör är viktigt. Bollen är i rullning, men ibland måste man ge den en push. Ibland blir folk arga, men det be­ hövs. Och ibland behöver vi också sådana som Donald Trump för att påminna oss om vikten av jämställd­ het och jämlikhet. Det är en lång­ siktig process att bryta våldets kon­ tinuum.” ANGÅENDE PJÄSENS TITEL DÅ – kan

män våldtas? ”Ja, såklart”, svarar Gus­ tavsson. ”Mäns eller pojkars situation ser bara annorlunda ut. Det sexuali­ serade våldet berör män, speciellt de som inte följer normerna för masku­ linitet. Vi borde också ta en titt på de ’byar’ som uppfostrar våra pojkar, till exempel kulturen inom idrottsfören­ ingar och andra könssegregerade fri­ tidsverksamheter.” ”Killar saknar ofta verktyg och begrepp för att konstruktivt diskute­ ra sex, identitet och relationer med sina vänner. Här kan också invand­ rande personer och kulturer utgöra en resurs och förebild för en breda­ re manlighetsnorm och hur vänskap mellan män kan manifesteras. Är det helt otänkbart att pojkar skulle gå hand i hand som vänner i Finland i framtiden?”•

Janne Strang

25

”Bollen är i rullning, men ibland måste man ge den en push. Iibland blir folk arga, men det behövs. Och ibland behöver vi också sådana som Donald Trump för att påminna oss om vikten av jämställdhet och jämlikhet. Det är en långsiktig process att bryta våldets kontinuum.”

Malin Gustavsson leder under hösten tre publiksamtal på temat sexuellt våld, i anslutning till pjäsen Män kan inte våldtas. Diskussionstillfällena är del av Lilla Teaterns nya publikprogramserie Replik!


26

SALONGEN

”VAD GÖR MAN MED EN SNÄCKA, OM MAN EJ FÅR VISA DEN?”

Våren 1962 flyttar Lilla Teatern till ”snäckan” i källaren av Tekniska Föreningens nybyggda fastighet på Georgsgatan 30. Smeknamnet kom från Tove Janssons roman Farlig midsommar, där en teater i form av en snäcka flyter förbi. Boken var också inspirationen till muminpjäsen Troll i kulisserna fyra år tidigare.

— TOVE JANSSON

NÖDUTGÅ NG

genom trapphuset ut till Eriksgatan. Har aldrig behövt användas.

T EKNIKENS RUM

Här skulle en filmprojektor stått enligt husets första ritningar, men salongen blev i stället en teater.


SALONGEN

27

EN T R É B A L KO NG

Tips: Snabbaste vägen till foajébaren i paus är från balkongen.

BALKONGEN

En favoritvy för många, om man inte lider av svindel.

SNÄCKORNA S ISTA R A DE N

För kändisbongaren: Fin utsikt över alla andra i salen.

P UBLIKENT RÉ

och biljettkontroll. Här börjar äventyret!

F ÖRS TA PA RK ETT

Tips: Den bästa platsen sägs vara rad 4, plats 64.

S CENK A NTEN

På skådespelarspråk känd som ”den fjärde väggen”.

kallas även de vackra armaturerna i brons som hänger på salongens väggar.


28

UR ARKIVEN

NÄR LILLAN BLEV EN SIMBASSÄNG

DÅ S TÄDERSK AN KLOCK AN halv nio på

måndag morgon den 23 oktober 1967 öppnade dörren till teatersalongen i Georgsgatans källare, mötte henne en sällsam syn – hela salongen hade för­ vandlats till en sjö där de röda ryggstö­ den på stolsraderna stack upp ovanför ytan. Hufvudstadsbladet som snabbt fick nys om olyckan dök upp med fo­ tograf och reporter, som för följande dags tidning skrev en inspirerad arti­ kel: ”Aldrig har väl stämningen i Lilla teaterns salong varit så översvallande. […] Det som svallade över var vattnet från ett brustet rör i kylningsaggregatet. […] I stället för 5-pennisopera på aftonen blev det pump- och fläktföreställning hela dagen.” Städerskan ringde genast teater­ chefen Lasse Pöysti som hoppade i en taxi för att tillsammans med hu­ sets disponent, Tekniska föreningens vd ing. Björn-Olof Backman (bild­ en) beskåda ”styggelsen”. Hbl: ”Deras enda tröst var att det åtminstone inte handlade om kloakvatten utan nöjak-

tigt rent H2O. Men som storrengöring föreföll rörläckans resultat i överkant grundligt.” Som en ytterligare tröst kan räknas att om vattnet stigit tio centimeter till, hade det nått transformatorn. Vilka följderna då hade blivit blev man som tur förskonad från att bevittna. ME D SI T T T Y P ISK A LUG N och goda

humör drog teaterchef Pöysti på sig gummistövlarna, och med hjälp av Tekniska föreningens ingenjörskår började man pumpa ut vattnet och in­ ledde torkningsoperationen som va­ rade i fyra dagar. Men inte helt utan drama: De fyra gasolkanonerna som förångade vattnet gjorde att värmen i salongen steg till tropiska temperatu­ rer, och natten till tisdag vaknade Pö­ ysti med ett ryck: ”Sprinklersystemet – när träder det i funktion!? Någon sprang efter en instruktionsbok och konstaterade att +45° var gränsen. På en termometer på läktaren kunde man då avläsa +37°. Det hade just

LÄCKAGE. Hyresvärden Tekniska föreningens vd Björn-Olof Backman beskådar ”styggelsen” i Lillans salong.


UR ARKIVEN

29

Natten till tisdag vaknade teaterchefen med ett ryck – ”Sprinklersystemet!” varit snyggt om sprinklern kopplats på. För det hade skett först på läktaren, som var det enda torra i teatern.” För att bli av med den heta luften skaffade man kraftiga utsugningsfläk­ tar ändå från Åbo och täckte in de första sju värst drabbade stolsrader­ na med ett tält – vilket, märkte man, i sin tur skapade en akut fara för att plyschöverdragen och skumgummit i stolarna skulle fatta eld. En brandman fick till slut övervaka torkningsproces­ sen dygnet runt. TORSDAGE N DE N 26 OK TOBE R kunde

publiken återvända till teatern, men några längst fram fick ännu sitta på platsöverdragna stolar. Ingenjör Back­ man kommenterade den bråda veck­ an med orden: ”Ja, inte kan man gardera sig mot allt. Klart att olycksröret borde ha bytts ut dagen före olyckan – om man hade vetat att det tänkte gå sönder.” SOM E N ROLIG knorr kan nämnas att

THE SHOW MUST GO ON. Jouko Vehkaoja lindar in de bänkar som inte hunnit torka i plastpåsar. ”Ingen ska bli våt om stjärten”, lovade teaterchefen Lasse Pöysti.

Lilla Teaterns marknadsföringsteam den första april i år, utan att känna till denna 57 år gamla historia, släppte ett skämtsamt pressmeddelande där man berättade att Lillan pga. coronapan­ demin låtit fylla hela teatersalongen med kroppsvarm handsprit och över­ gått till att spela så kallad U-teater, en populär form av teater bland annat i Sydostasien. Ingång sker via läktaren, och besökarna förses med snorkel och sjunkvikter. Ta med egna badbyxor. •


30

”MIN ÅNGEST ÄR SOM EN …


GÄSTSPEL

31

Vi bad gästande teatergruppen Blaue Frau presentera sig själva. Det blev ett konstverk och en liten essä om ångest.

N ÄR V I GICK på Teaterhögskolan fick vi under

den första terminen välja en dikt som vi skulle arbeta med under våra tallektioner. En av våra studiekamrater valde en vars första rader är: ”Min ångest är som en risig skog, där blodiga fåglar skrika.” Den här dikten blev liksom ett mantra för oss under studietiden, vi slängde oss med meningen, både när vi mådde som sämst och när vi mådde som bäst. För mig blev den raden ett sätt att överleva mina år på Teater­ högskolan, den satte ord på det outtalade men kunde samtidigt lätta upp stämningen och få hela gruppen att brista ut i gapskratt, om någon sade meningen under en särskilt pressad eller jobbig situation. Ångest var, på 90-talet och ännu in på 00-ta­ let, något som det inte pratades om på samma sätt som ångest och psykisk ohälsa pratas om och diskuteras idag. Vi var på ett sätt banbrytan­ de då vi, kvinnorna på Teaterhögskolan, sade att vi mådde dåligt, att vi inte orkade, att vår ångest var som en risig skog. Det var ingen som jubl­ ade när vi öppet kritiserade utbildningen och de patriarkala och sexistiska strukturer som bi­ drog till vår ångest. Det var snarare tvärtom, vi var jobbiga och tog för mycket plats, vår ångest var verkligen en risig skog, en skog som många tyckte att vi skulle låta vara och inte gå in i. De blodiga fåglarna skrek verkligen, och det var inte världens roligaste kör av fåglar. Men vi satte vår fot i den där skogen. Vi vägrade låta den vara, trots uppmaningar från många håll. ALL A DE KONSTNÄRLIGA verk vi sedan har skapat,

först med vår nordiska­­drag king-grupp Subfrau och sedan med Blaue Frau, har utgått från lus­ ten­­att skapa. Men lust kan inte finnas om inte sorg finns, det tror jag. För mig kommer det allra

djupaste skrattet från platser som också rymmer sorg och vrede, frustration och ilska. N ÄR VI NU tredje gången ger oss in i Nina Hem-

mingssons värld har både Joanna (Wingren) och jag gått flera år i terapi (var för sej OBS), vi har pratat om ångest och om hur vi mår, kanske lika mycket som vi pratat om konst och teater. Vi har tillsammans försökt förstå varifrån vår ångest kommer och vad vi kan göra när den väl befin­ ner sig i våra kroppar. Vi har många dagar när vi inte känner av ångesten, men sedan plötsligt, av någon orsak, är den tillbaka. Då är Nina Hem­ mingssons värld alltid en plats som både inger

Vi var jobbiga och tog för mycket plats. lugn och väcker skratt. Vår ångest är fortfarande en risig skog, men vi går inte ensamma där och det är inte längre bara fåglarna som skriker, vi skriker med dem och vi skrattar med dem. Väl­ komna in i vår och Nina Hemmingssons skog. Den är full av ångest men också full av glädje. •

Text Sonja Ahlfors – Blaue Frau Illustration Johan Isaksson. PS I: Texter av Gunnar Lundkvist är också med i föreställningen. Gunnar Lundkvist har skapat serien om Klas Katt, det är också väldigt mycket ångest, dvs en stark rekommendation från oss. PS II: ”Min ångest är som en risig skog” är en dikt av Pär Lagerkvist som ingår i samlingen Ångest från 1916. Pjäsen Livet ditt as har premiär på Lilla Teatern fredagen 2 oktober.


FR ÅGESPORT

LILLA TEATERN FRÅGESPORT 2020

32

WIGELIUS DROG DET LÄNGSTA STRÅET I LILLA TEATERNS JUBILEUMS­ FRÅGESPORT! Fyra skådespelare ställde modigt upp i en kulturfrågesport, Lilla Teaterns 80-årsju­ bileum till ära. Joachim ­Wigelius drog det längsta strået och kammade hem se­ gern med 18 poäng. Asko Sarkola blev god tvåa, medan Sue Lemström kom på bronsplats och Emma Klingenberg tog sig in bland de fyra bästa! – Fredik Liljekvist säger mig ing­ enting, men man får gå efter årtalet. Bäst att svara det som man först tän­ ker på. Kivoga frågor, tillräckligt svå­ ra, tillräckligt lätta, tyckte Wigelius. – Men jag var ju anställd då! Vad kan det vara? Gud så pinsamt om jag inte kommer på det. Det ringer inga klockor i mitt kartotek, sade Sarkola vid bokfrågan – som han till slut ändå klarade vid 5-poängstipset. – Nå jag var ju inte helt dum, 14 poäng är bra, sade en glatt överraskad Lemström som befarade att det kunde ha gått riktigt illa. – Och jag som nosade på rätt svar redan på 4-poängaren, utropa­ de Klingenberg efter frågan om tea­ terhuset. Trots att hon fick nöja sig med att vara fjärde bäst i frågesporten var hon nöjd, eller åtminstone lättad: - Jag är glad att jag inte stannade på noll poäng! Jesper von Hertzen gör duellen i HBL


33

KULTUR EN TEATER 5 Det nuvarande teaterhuset ritades av arkitekten Fredrik Liljekvist och stod färdigt år 1908. 4 Den första föreställningen, den 18 februari 1908, var Mäster Olof. 3 Mattias Andersson utsågs till dess konstnärlige ledare den första mars 2020. 2 Själva teatern grundades dock redan år 1788 av kung Gustaf III. 1 Denna Sveriges nationalscen finns vid Nybroplan i Stockholm.

RESULTAT SUE LEMSTRÖM 4 1 5 1

KULTUR EN SKÅDESPELARE

3

5 Hennes första förnamn var Axa och hennes första efternamn Leino.

Sammanlagt:14

4 Debuterade med filmerna Den breda vägen och Jägarens brud. 3 Var gift med den svenske greven Carl Robert Mörner och hette således egentligen Mörner i efternamn, även om hon allmänt igenkänns med ett annat efternamn.

EMMA KLINGENBERG

2 Spelade bland annat mot Leif Wager och Tauno Palo i några klassiska finska filmer.

0

1 Spelade Regina Berg i filmklassikern Brunnsparkens vackra Regina – kan valet av namn ha varit en slump?

3

5 1

KULTUR EN BOK

0

5 År 1970 blev boken en pjäs på Lilla Teatern, som komedi, även om denna klassiker till bok snarast är en äventyrsroman.

Sammanlagt:9

4 Boken utgavs år 1872 och har också blivit både film och TV-serie och brädspel. 3 Den främsta kvinnliga karaktären i boken heter Aouda. 2 På originalspråket heter den Le tour du monde en quatre-vingts jours. 1 Phileas Fogg är huvudkaraktär i denna klassiker av den franske författaren Jules Verne.

4 1 5 2

KULTUR EN GENRE 5 Genren har fått sitt namn från det latinska ordet för ’skådespel’. 4

ASKO SARKOLA

Har sina rötter i 1500-talets Sverige.

5 Sammanlagt:17

3 Inte sällan spelar man över könsgränserna i denna teaterform. 2 Att det ropas ”Omstart!” under föreställningarna är inte sällsynt.

JOACHIM WIGELIUS

1 Förknippas med den studentikosa världen, i Finland med bl.a. Medicinarklubben Thorax och i Sverige med Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

5

KULTUR EN DRAMATIKER

5

5

2

Dog på Hôtel d’Alsace i Paris och är begravd på kyrkogården Père-Lachaise.

4 Efter avklarad skolgång började han i Trinity College men flyttade ett år senare till Oxfords universitet. 3 Är mycket känd för sina otaliga citat så som ”En cyniker är en människa som vet priset på allt och värdet på intet” samt ”Erfarenhet är bara namnet vi ger till våra misstag”. 2

1

5 Sammanlagt:18

Dömdes till två års straffarbete för homosexuella kontakter.

1 Irländsk författare och dramatiker som föddes i Dublin år 1854 och dog i Paris år 1900.

Svaren: Dramaten (Kungliga Dramatiska Teatern), Regina Linnanheimo, Jorden runt på 80 dagar, spex, Oscar Wilde


34

INFORMATION

LILLA TEATERN FYLLER 80 ÅR AK TIE BOL AGE T LILL A TE ATE RN i Helsingfors grundades hösten 1940 av ägarna, äkta paret Oscar och Eja Tengström (f. von Hertzen). Man brukar dela in Lillans olika utvecklingsperioder enligt ägare och teaterchefer: Efter Tengströms den legendariska Vivica Bandler 1955–67 som flyttade Lillan till nuvarande adress i centrum av Helsingfors. Sedan följde Lasse Pöystis och Birgitta Ulfssons ägarskap och ledning 1967–74, tills Teaterföreningen Lillan rf grundas. Nu delas Lillans faser in enligt de olika teaterchefernas sk. egider: Asko Sarkolas första 1974–81, Kaisa Korhonens 1981–83 och Sarkolas andra 1984–97. Sedan följde Tove Appelgren 1998–2000, Johan Bargum 2000–02, Laura Jäntti 2002–04 samt Pekka Strang 2004–14, under vilken Lilla Teatern fusionerades med Helsingfors stadsteater 2005. Raila Leppäkoski ledde Lillan 2014–17 och Marina Meinander 2017–19, då nuvarande konstnärlige ledaren Jakob Höglund tillträdde. Lilla Teaterns fascinerande och roliga historia finns dokumenterad av Caterina Stenius i boken Här går det under (2015). DÅ VI NU I HÖST firar Lilla Teaterns 80-åriga historia är det på en bas av Jakob Höglunds konstnärliga vision (läs mer om den på sid. 22) och genom aktiv utveckling av våra servicekoncept, i enlighet med den moderna teaterpublikens

SÄKERHETS­ INFORMATION

förväntningar. Vi behöver också svara på frågan om teaterns betydelse för det sociala och kulturella livet, samt samhället i stort. Det är en tid som är full av konkurrerande underhållning, upplevelser och anspråk på människors tid och uppmärksamhet.

BL A ND VÅR A FÖRN Y E L SE R kan nämnas de regelbundna publikträffar som inleds i september, där besökarna får möta skådespelare, regissörer, författare och tonsättare i samtal och debatt kring pjäserna och deras tema. Vår ambition är att Lillan ska bli en lokal man gärna vill besöka, främst för det som sker på scen, men också i foajén, före, under och efter föreställningarna. Allt vi gör, gör vi för er, så tveka inte att ta kontakt med oss på utvecklingsteamet och delge dina erfarenheter och förbättringsförslag vad gäller det personliga bemötandet, smidigheten i service, informationstillgängligheten och trivseln överlag. Lilla Teatern är Din Teater. U T V ECKLINGS TE AME T består av projektchef Johanna Welander, producent Ida Virkkunen, publikstrateg Janne Strang, kommunikatör Hanna Ylöstalo och försäljningschef Christian Ahonen. Kontakt per e-post: förnamn.efternamn@hkt.fi Utvecklingsprojektet ’Publiken i fokus’ är finansierat av Svenska kulturfonden, Stiftelsen Tre Smeder och Konstsamfundet

S V A R E T PÅ BIL DQUIZZEN PÅ SID 3: MANNEN SOM KÖ R BULLDOZERN H ET ER FÖRSTÅS L ASSE PÖYSTI.

Med anledning av den pågående coronaviruspandemin har vi på Lilla Teatern under sommaren gjort flera insatser för att öka trivseln och tryggheten i vår salong och foajé. • foajén har totalrenoverats för större rymlighet och luftighet, trivsel och trygghet •d  ispensers med antiviral handsprit finns utplacerade i foajén • för att undvika köbildning bör biljetter lösas ut senast en halv timme före föreställningens början • tillträde till salongen tidigareläggs för att möjliggöra stegvis inträde •h  ar du biljett till mitten av salongen, gå gärna in tidigare och ta plats •h  ar du biljett i utkanten av raden, vänta gärna på att de i mitten bänkat sig •a  lla föreställningar i september spelas utan paus (Män kan inte våldtas är 1h 40 min) •o  m du är sjuk, stanna hemma – besökare med tydliga förkylningssymptom kan nekas inträde • idka normalt ansvar för din egen och andras hygien och säkerhet •A  nvisningarna kan ändras enligt myndigheters föreskrifter. För aktuell information se lillateatern.fi

VÄLKOMMEN TILL EN UNIK TE ATERUPPLE VEL SE PÅ LILL A TE ATERN!


INFORMATION

PÅ STADSTEATERNS ÖVRIGA SCENER I HÖST

35

5 september (P)

MÄN KAN INTE VÅLDTAS Lilla Teatern Märta Tikkanens revolutionerande roman får sin Finlandspremiär 45 år efter att boken gavs ut första gången. I huvudrollen som hämndgudinnan Tova Randers ser vi Minttu Mustakallio.

(P) = premiär 10 september (P)

TOINEN PULLO CAVAA Arena-scenen Vad kunde gå snett då fyra finska pensionärer, drömska på skumvin och solsken bestämmer sig för att flytta till Portugal och leva sötebrödsdagar? Svar: En hel del. 16 september (P)

ILLALLLINEN YSTÄVIEN KANSSA Studio Pasila Hur ska man förhålla sig till vännerna som plötsligt bestämt sig för att skiljas? Den Pulitzer-vinnande komedin synar äktenskap och relationer med skarp blick och verbalt fyrverkeri. 19 september 8 augusti

STALININ SULOINEN RUOSKA

PIENI MERENNEITO

Lilla scenen I hotell Torni i Helsingfors sitter den sovjetiske generalen Andrei Zdanov, övertygad om att Stalin skickat honom till Finland som ett straff. ’Stalins sköna piska’ är Kari Heiskanens senaste mörka komedi baserad på sanna händelser i Finlands politiska historia.

Stora scenen Hösten 2019 förvandlades stora scenen på Helsingfors stadsteater till en drömvärld under vattenytan då Lilla Sjöjungfrun tog publiken med storm. Efter en enorm framgång under det första spelåret fortsätter det förtjusande spektaklet även på hösten

19 september

2 september (P)

CLUB ACT!ONE

PUNAORVOT

Studio Pasila Finlands ledande stand up-komiker (bl.a Jukka Lindström, André Wickström, Ali Jahangiri m.fl.) river skrattsalvor hela hösten. Förbjudet för minderåriga.

Lilla scenen En djupt gripande berättelse om en arbetarfamiljs tragedi i efterdyningarna av finska inbördeskriget, då staten tvångsförflyttade ”de rödas” barn till mer ”ideologiskt hälsosam” omgivning på den österbottniska landsbygden. Ett obehandlat nationellt trauma som Anneli Kanto nu drar ut i dagsljuset i regi av Lauri Maijala. 3 september (P)

PÄIVÄNI MURMELINA Stora scenen Hur skulle du tillbringa en dag som du vet att kommer att upprepa sig om och om igen? Den älskade musikalkomedin Groundhog Day får sin Finlandspremiär på Stadsteatern i regi av Samuel Harjanne.

2 oktober (P)

LIVET DITT AS Lilla Teatern Blaue Frau återvänder till Lillan med sin tredje adaption av Nina Hemmingsons mörkt humoristiska tecknade serier. Nu med extra ångest signerad Gunnar ”Klas Katt” Lundkvist. 3 oktober

KIVIÄ TASKUSSA Studio Pasila Charlie och Mike, Martti Suosalo och Mika Nuojua vandrar i sin föreställning igenom livet av flera män. I regi av Pentti Kotkaniemi

binds dessa livsöden även starkt med Irlands historia. Föreställningen har varit slutsåld sedan 2002 och blivit ett fenomen i den finska teatervärlden. 12 oktober (P)

KAKSIVÄRINEN FUUGA Studio Pasila Helsingfors Stadsteaters dansgrupp Helsinki Dance Company (HDC) och koreografen Carl Knif manar fram en kinetisk betraktelse av det urgamla förhållandet mellan musik och dans. 28 oktober (P)

ONCE Lilla Teatern Årets ”måste” – den kittlande, prisvinnande berättelsen om Killen, Tjejen och musikens magi får sin nordiska premiär i regi och koreografi av Jakob Höglund. 26 november (P)

TATU JA PATU HELSINGISSÄ Stora scenen De omtyckta tecknade figurerna Tatu och Patu är nu ute på äventyr i det spännande Helsingfors. En kreativ blandning av barnteater och musikal på stora scenen, en upptäcktsresa full av fart, snabba svängar, finurlig humor och visuella effekter.

INFORMATION För mer information om nyheter, pjäser och biljetter: hkt.fi Lilla Teaterns egen webplats: www.lillateatern.fi Biljetter kan köpas online på lippu.fi Bokningar per telefon 09 3940 22 Biljettkassa: Första Linjen 2 Företags- och gruppförsäljning: 09 3940 422

VÅRA SCENER Lilla Teatern, Georgsgatan 30 Stora Scenen, Djurgårdsvägen 5 Lilla Scenen, Djurgårdsvägen 5 Arena-scenen, Tavastvägen 2 Studio Pasila, Banmästargatan 5 Vi rekommenderar varmt att boka eventuell pausservering i förväg: Stora och Lilla scenen, Lilla Teatern och Studio Pasila: shop.sodexo.fi/hkt eller 09 3940 334 (må–fr 11–15) Arena-scenen: cafetalo.fi/tilaatarjoilut eller 040 1639 923 (må-fr 14–17)


TACK FÖR ÅTTIO ÅR 1940–2020 VI SES I SEPTEMBER! W W W. L I L L AT E AT E R N . F I

Profile for LillaTeatern

REVY  

Magasinet Revy är Lilla Teaterns egen tidning där vi berättar om vad som är på gång på teatern under jubileumshösten 2020, då Lillan fyller...

REVY  

Magasinet Revy är Lilla Teaterns egen tidning där vi berättar om vad som är på gång på teatern under jubileumshösten 2020, då Lillan fyller...

Advertisement

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded