Page 1


lorEttA NApolEoNI

MADE IN CHINA DEN NyA EkoNoMIsk A supErMAk tEN ÖvErsät tNINg Av MArgArEtA ZEt tErstrÖM

l EopA r D f Ör l Ag, st oCk HolM 2 011

111702 Made in China ORI.indd 3

11-05-26 09.29.20


Innehåll

Författarens tack 9 Introduktion 12

prolog Galopperande depression 23

första delen Globalisering och kommunism 29 1. Exploateringens fabriker: Charles Dickens i Shenzhen 31 2. Lönerace mot botten 43 3. Kinas nouvelle cuisine: Marxism i nyliberal sås 53 4. På andra sidan Stora muren 65 5. Den nyliberala drömmen om modernisering 76

andra delen Globalisering och kapitalism 93 6. Världen är platt 95 7. Finansiell nyliberalism på plundringståg 108 8. Enighet ger styrka 119 9. Från Muhammed till Konfucius 129 10. Den förnybara energins Stora mur 141

111702 Made in China ORI.indd 7

11-05-26 09.29.20


tredje delen Globalisering och demokrati. Ett tvångsäktenskap 157 11. Washington och Beijing betraktade med kinesiska ögon 159 12. Spinning vid imperiets slut: Usama bin Ladin en modern Attila 171 13. Nationalstatens förgörare 179 14. Monetarismen 189 15. The Full Monty 197 16. Mediokrati 206 17. Berlusconis tusen Evitor 216

fjärde delen Bilder av framtiden 229 18. Scener ur ett äktenskap 231 19. Last frontier 243 20. Globalisering och brott 254 21. Rousseau med kinesiska tecken 266

epilog Hemliga agenter 279 Noter 285 Litteratur 298 Ordförklaringar 303

8

111702 Made in China ORI.indd 8

11-05-26 09.29.21


Introduktion

tjugo år efter kalla krigets slut kämpar de västerländska demokratierna med att övervinna globaliseringens första verkliga ekonomiska kris. Medan det kommunistiska Kina, däremot, inte bara lyckas begränsa verkningarna av denna kris utan också utnyttjar den minskade efterfrågan utifrån till att inleda ett genomgripande socialt och ekonomiskt reformarbete. Till exempel: bättre garantier för arbetarna och ett nytt internationellt valutasystem, om möjligt förankrat i den nationella ­valutan.1 Nordpunkten på den ekonomiska stabilitetskompassen förfyttar sig nu obönhörligt i riktning mot Kina, och detta på grund av en serie ekonomiska katastrofer som omformar hela planetens makroekonomiska struktur. Den senaste katastrofen, kreditkrisen och lågkonjunkturen, har i ett enda slag förvandlat Kina till en av de mäktigaste nationerna i världen. Ingen kan i dag förneka att Beijings New Deal fungerat som en frälsarkrans undan lågkonjunkturen och att landet lyckats undvika att denna recession utmynnade i en ny stor depression, som den på trettiotalet. Många är också övertygade om att de förändringar som nu genomförs i Kina till slut kommer att beröva USA dess ekonomiska ledarroll i världen. De kinesiska förändringarna begränsar sig inte till ekonomin. Ökningen av landets BNP går arm i arm med sociala och politiska refor­mer som var otänkbara under den maoistiska perioden, i sanning ett märkligt par i ett fortfarande kommunistiskt land. Från försvar av mänsk­liga rättigheter till utveckling av förnybar energi, ja ända till accepterande av världshandelsorganisationen WTO:s regler och experiment med deltagardemokrati – denna nation håller på att skapa en ny sam12

111702 Made in China ORI.indd 12

11-05-26 09.29.21


hällsmodell. Och även om demokrati av västerländskt snitt inte finns med bland de mål kineserna stakat ut, är det likafullt så att landet, åtminstone sedan ett decennium tillbaka, definitivt tar avstånd från efterkrigstidens totalitarism och enbart blickar framåt. Kan vi tala om kapitalistisk kommunism? Skulle just det kunna vara en modell för 2000-talet? Den som besöker städer som Shanghai och Beijing får hur som helst en försmak av morgondagens metropoler. Dessa städers dynamiska vitalitet är en drog som berusar alla, särskilt utländska besökare. Tusen­ tals västerländska ungdomar väljer redan i dag att leva i Shanghai, eftersom de känner på sig att denna stad är en plattform för att ta språnget in i en alldeles ny värld, och det är inte bara en följd av världsutställningen World Expo 2010. Även de som bott en längre tid i Kina är medvetna om detta och känner att de är en del av ett framtidslaboratorium, en socioekonomisk, men även politisk, smedja där det arbetas dag och natt för att ge form åt den nya tidens modernitet. Vilket totalt annorlunda intryck ger då inte västerlandets storstäder! Här har vi fortfarande inte lyckats ta oss ur det postmodernistiska träsket. En stämning av förfall präglar de socioekonomiska institutionerna, och tidens tand och alla finansiella väderleksombyten har fått det politiska maskineriet att rosta sönder. Vi är gamla, läser man i ögonen på de pendlare som varje morgon stiger på de allt mer fullpackade och allt mindre effektiva kollektiva färdmedlen. Vi är gamla, säger våra ung­ domar, hänvisade som de är till ytterst osäkra arbetsförhållanden eller ren arbetslöshet. Ja, vi är gamla och Europas framtida rikedom riskerar att begränsa sig till vårt historiska och kulturella arv som kan komma att förvandla vår kontinent till världens största museum. Även ekonomin är gammal, och till och med vår demokrati känner av sin framskridna ålder. De västerländska ungdomar som över huvud taget lyckas få något arbete upplever att deras löner är alldeles för låga i förhållande till vad det kostar att leva; diskriminering av de invandrare som utför de mest okvalificerade jobben tillhör ordningen för dagen; sedan anklagar vi dessa invandrare för de fel som vår politiska klass begår, denna elit som inte längre uttrycker folkets vilja och endast arbetar för att själva sitta kvar vid makten. Och pressen, den tycks ha blivit totalt oförmögen att utöva den frihet som kostat så många strider och så många människoliv. Tittar man närmare på saken är det uppenbart att västerlandets 13

111702 Made in China ORI.indd 13

11-05-26 09.29.21


ålder­domssvaghet och Kinas socioekonomiska pånyttfödelse har en gemensam källa eller utgångspunkt: nämligen Berlinmurens fall. Men vem var det då som vann kalla kriget?

Västs Pyrrhusseger Låt oss återvända till det ödesdigra året 1989, ett år som präglades av två till synes diametralt motsatta händelser: massakern på Himmelska fridens torg och Berlinmurens fall. Båda dessa händelser blir tongivande för globaliseringsprocessen och påverkar den politiska och ekonomiska framtiden för vår planet. Vänstern i Väst går i bitar och nyliberalismen etablerar sig som den enda, segerrika, modellen. I det allmänna segerruset är det dock få som begriper att globaliseringen i själva verket innebär slutet för västerlandets ekonomiska dominans. I dag, tjugo år senare, är det däremot lätt att se att det rörde sig om en Pyrrhusseger, eftersom de epokgörande reformer och förändringar som dessa båda händelser gav upphov till totalt ritade om planetens geopolitiska karta, till förmån för det kommunistiska Kina. För tjugo år sedan var den officiella tolkningen och förväntningarna dock helt annorlunda. Ännu i dag ser Väst Beijing-regimens väpnade reaktion på protesterna på Himmelska fridens torg som ett sätt att med våld slå ner kraven på demokrati av västerländskt snitt och rivandet av Berlinmuren som en symbol för segern över den kommunistiska världen. Och i Väst anser vi att kalla kriget slutade med en entydig seger för det demokratiska systemet, att sovjetmänniskorna hade tur som anslöt sig till detta system, medan kineserna däremot, som förblev kommunister, bara är att beklaga. I viss mening ersätter Kina, i Västs kollektiva föreställningsvärld, den sovjetiska fienden: alltså en diktaturregim där mänskliga rättigheter inte respekteras, ett hycklande land som förfalskar ekonomiska uppgifter och hänsynslöst utsuger sina arbetare, en nation som definitivt inte kan aspirera på rollen som den globaliserade världens främsta supermakt. Och detta, naturligtvis, på grund av frånvaron av demokrati, utan vilken det varken kan skapas välstånd eller göras några som helst framsteg. Synd bara att detta sätt att resonera stödjer sig på otillförlitliga uppgifter eller rentav på rena amsagor. Om man studerar de ekonomiska mål som Kina uppnått under de senaste tjugo åren framgår att landet klarat globaliseringsprocessen 14

111702 Made in China ORI.indd 14

11-05-26 09.29.21


bättre än de västerländska demokratierna. Alltsedan det fjärran 1989 har kinesernas levnadsstandard i medeltal förbättrats radikalt, medan fattigdom och analfabetism åter blivit vanlig i Östeuropa och i de delar av det tidigare Sovjetunionen där demokrati av västerländskt snitt vunnit insteg. För att nu inte tala om Irak och Afghanistan där vår export av demokrati, med hjälp av militär, resulterat i inbördeskrig. Det land, som i det fjärran 1989 skulle vara »förlorare« i och med kalla krigets slut, kan alltså i dag göra anspråk på att leda den globaliserade ekonomin. En paradox? Nej. Snarare ett läsfel som kommer sig av politisk närsynthet och arrogans hos oss i Väst, vana som vi är att alltid, i varje tecken på meningsskiljaktigheter i den kommunistiska världen, som vi uppfattar som rakt motsatt vår egen värld, se en önskan om att kopiera vår samhällsmodell. Ett fel som det nu, tjugo år senare, är nödvändigt att rätta till.

Demokratins ofina innebörder När människorna på Himmelska fridens torg och i Berlin ropade »demokrati« var det inte ett styrelsesätt identiskt med vårt som de i första hand efterfrågade. Snarare krävde de samma välstånd som vi. År 1989 visste kineser och östeuropéer ganska lite om den västerländska demokratin som de bara hade en romantisk bild av, säkerligen förvrängd och förfalskad både av den västerländska och den kommunistiska propagandan. Det de önskade var en reell förbättring av sina ekonomiska förhållanden, något som de, med tanke på det demokratiska västerlandets rikedom, förväxlade med byte av politiskt paradigm. Uppfattningen att det räckte med att omfamna demokratin för att bli rik var mycket spridd. »Folk drömmer inte om politiska val utan om ekonomisk frihet«, upprepade ofta direktören för den ungerska nationalbanken 1981 när jag arbetade åt honom. »På den kommunistiska önskevågen väger privat egendom tyngre än rösträtt.« Och för att förverkliga dessa drömmar var folket berett till allt. I de socialistiska länderna var det inte så mycket valurnor man saknade som uppmuntran till profit, alltså det som Marx definierar som själva grundvalen för hela det kapitalistiska systemet och som alla vet fungerar så bra i de demokratiska länderna. Men ingen kommunistisk stat har hittills insett hur starka och viktiga dessa behov är, utom Kina. 15

111702 Made in China ORI.indd 15

11-05-26 09.29.21


Berlinmuren föll inte därför att Västs favoritstyrelsesätt vann det kalla kriget utan för att den så kallade realsocialismen inte förstod den marxistiska teorin. Se där en av de förbryllande sanningar som kommit i dagen de senaste tjugo åren! Det fel Sovjetregimen gjorde var att man avlägsnade profiten ur den ekonomiska ekvationen i tron att det skulle räcka med en sådan amputation för att ge liv åt proletariatets diktatur – den enda del av den marxistiska analysen som inte stödjer sig på observation av data utan enbart på en rad hypoteser. Det rör sig om ett paradoxalt tolkningsfel med tanke på att den bästa analysen av den kapitalistiska profiten är just den marxistiska. Var och en som grundligt studerat detta vet mycket väl att Marx aldrig skulle drömma om att operera bort själva grundvalen för produktionssystemet, hans mål var tvärtom att se till att arbetarklassen bemäktigade sig profiten och tillägnade sig den i proportion till sitt eget bidrag, alltså till mervärdet. Den marxistiska teorin är huvudsakligen en ekonomisk lära, inte ett styrelsesätt. Men sedan den förvanskats av Lenins politiska ideologi, därefter av stalinismen, och genom kalla krigets antagonism berövats sitt sinne för proportioner blev marxismen i Sovjetunionen någonting helt annat: en totalitär regim som, genom en cirkelrörelse, blivit en synonym till kommunism. Fiaskot för detta system förvandlade sedan denna del av världen till en ekonomisk öken, eftersom man tillsammans med profiten slängde ut själva drivkraften för tillväxt. Trots att vi, även tjugo år senare, fortsätter att fira det fria Västs seger över det totalitära Öst är sanningen den att Sovjets ekonomiska äventyr gick åt skogen helt av egen kraft. Som vi skall se längre fram har varken Reagans och Thatchers ideologiska retorik eller nyliberalismens hörnstenar och det demokratiska bjälklag som Väst rest omkring oss, någonting med Berlinmurens fall att göra. Det var helt enkelt den västliga propagandan som konstruerade det som ännu i dag utgör den förhärskande uppfattningen: alltså den ekvation som förbinder Sovjetunionens upplösning med demokratins triumf. Ännu i dag är denna förvissning en outsinlig källa till politisk självsäkerhet hos oss alla. Den får oss att tro att »vår demokrati« är överlägsen marxismen, här uppfattad som synonym till den sovjetiska totalitarismen, men också, och framför allt, överlägsen den kinesiska kommunismens modell. Men Kina är i själva verket ett bevis för att Marx inte alls är historiens förlorare. Till skillnad från ryssarna har kineserna 16

111702 Made in China ORI.indd 16

11-05-26 09.29.22


nämligen lyckats skapa en form av proletariatets diktatur som fungerar och utvecklas. Och som garanterar framsteg och välstånd bättre än andra system, vilket bevisats av rena ekonomiska fakta, som till exempel ökningen av realinkomsten per capita och ökningen av BNP med 9 procent under 2009, medan motsvarande siffror för de västerländska demokratierna fortfarande låg på minus. Ofta möts ändå dessa fakta av ideologiska invändningar: Kina är en korrupt diktatur där mänskliga rättigheter inte respekteras. Det är dock en föråldrad kritik som hänför sig till en nation helt olik dagens Kina och som därför endast delvis är relevant. Även i fråga om mänskliga rättigheter har Kina tagit jättekliv, genom att följa en väg tänkt att leda till ökad respekt för individen. Kineserna har fortfarande långt till mål, men ingen kan förneka att de påbörjat färden. Medan där­emot Väst tycks röra sig i motsatt riktning, längs en väg kantad av hyckleri. Vi västerlänningar anser ju oss vara den internationella rättvisans omutliga försvarare, även när vi exporterar våra politiska idéer med B52-or och dagligen gör affärer med den organiserade brottsligheten. Men hur bör egentligen det väpnade angreppet på Irak definieras, det som skedde på basis av falsk information och som orsakat hundratusentals döda? Eller användningen av tortyr, de extraordinary renditions som godkändes av Bush-administrationen och praktiserades även av engelsmännen, och fånglägret Guantánamo? Det rör sig om principer och handlingar som totalt strider mot Deklarationen om mänskliga rättigheter och mot Genèvekonventionen. Sorgligt nog är exemplen på hur Väst kränker de mänskliga rättig­ heterna så många att de närmast tillhör ordningen för dagen. Och samma sak gäller även korruption och bedrägeri, företeelser som sprider sig överallt, alltifrån Bernard Madoff på Wall Street till CIA i Afghani­ stan, som betalar president Karzais bror för att sköta kontakterna med olika krigsherrar, och till det amerikanska legosoldatsföretaget Blackwater (numera Xe), som är inblandat i ett korruptionsärende i Irak. Likt åldringar, som klamrar sig fast vid minnen när förmågan att hantera nutiden försvagas, vandrar vi bakåt och tappar längs vägen de värden vi tillkämpat oss genom århundraden av samhällelig kamp. Kina däremot går framåt och repar sig dag för dag. Men enligt våra parametrar är landet inte demokratiskt. Det är det som är problemet. Denna uppfattning om »bristen på politisk frihet« för befolkningen grundar sig dock, även denna gång, på ett begreppsmässigt missför17

111702 Made in China ORI.indd 17

11-05-26 09.29.22


stånd. För de kineser som 1989 ockuperade Himmelska fridens torg, framför jättebilden av Mao, var demokrati synonymt med ekonomisk jämlikhet, eller snarare lika möjligheter att få det bättre, och det är någonting som en stor del av den kinesiska befolkningen också upplevt under de senaste tjugo åren. Till skillnad från de sovjetiska kamraterna uppfattade kineserna inte »demokrati« som något nytt ord och heller inte som ett »importerat« politiskt begrepp, av typen val. Mao använde hundratusentals gånger ordet demokrati i sina tal, när han förklarade att regeringens uppgift är att främja folkets intressen, i tydlig motsats till »andra« krafter som i stället förtrycker folket – exempelvis de utlänningar som fanns i Kina i egenskap av kolonisatörer ända fram till revolutionen 1949. I dag är idén att staten skall »tjäna folket« fortfarande djupt rotad i det kinesiska samhället. Kan vi säga samma sak om våra demokratier som nästan dagligen skakas av politiska skandaler? Där finns också ett annat viktigt element: demokratins ursprung är för kineserna revolutionärt och inte kopplat till val. Zhou You-guang, som 103 år gammal har upplevt en stor del av Kinas heroiska historia, minns att Zhou Enlai brukade hävda att det kinesiska kommunistpartiet var ett demokratiskt parti.2 I kinesernas kollektiva medvetande finns det inte något mer demokratiskt än en revolution som berövar den som vanstyr landet makten. Och de parametrar, enligt vilka de bedömer de styrandes försumlighet, är nästan alla av ekonomisk natur. I dag liksom för tjugo år sedan är demokratin en del av partisfären, den existerar inte utanför partiet och definitivt inte i motsättning till detta. I boken Out of Mao’s Shadow,3 som handlar om händelserna på Himmelska fridens torg 1989, beskriver en av dem som deltog i pro­testerna, advokat Pu Zhiquiang, studenternas motiv så här: »Vi ville hjälpa regeringen och partiet att rätta till de misstag som begåtts.« De ville inte störta regeringen och partiet eller ersätta dem med ett annat politiskt system. Studenterna och arbetarna på detta torg krävde en öppning av hela systemet för att möjliggöra en förbättring av levnadsförhållandena. »Demokrati« var bara namnet på denna liberalisering, ett instrument för att garantera det kinesiska folket det som man enligt lag hade rätt att kräva. Kan det vara så att innebörden av Berlinmurens fall och händelserna på Himmelska fridens torg totalt kom bort på vägen mellan Öst och Väst, när dessa skeenden skulle översättas och tolkas politiskt? Lätt 18

111702 Made in China ORI.indd 18

11-05-26 09.29.22


hänt, i så fall. Sovjetmedborgare och kineser visste i själva verket mycket lite eller ingenting alls om vår styrelseform, och vi svävade också i total okunskap om vilken innebörd de gav ordet. För oss är demokrati ett politiskt väsen som lever av regeringsbyten, och om vi måste välja en enda term för att definiera demokrati skulle vi säkert fastna för »allmän rösträtt«. Kineserna däremot skulle välja »kapitalism«. Här bör vi nog ta ett steg bakåt i historien för att påminna oss om att i den västerländska politiska kulturen har ekonomi och välstånd ingenting med själva styrelseformen att göra. Demokratin i Aten föddes i ett samhälle där ekonomin sköttes av slavar, men den utövades enbart av fria män och byggde framför allt på fri diskussion kring olika politiska och filosofiska värdebegrepp, på betryggande avstånd från handelns och jordbrukets behov. Men när dessa behov blev så akuta att de ansågs rättfärdiga krig, då tog man sin tillflykt till ideologin – se exempelvis koloniseringen av Magna Graecia (Storgrekland) vilken beskrevs som en generös gest från Aten som bara ville skänka världen sin egen modell av frihet och rättvisa. En retorisk manöver som vi använder oss av än i dag. Demokrati och välstånd är så åtskilda i vår värld att när systemet skakas av förödande kriser är det ingen som drömmer om att störta den politiska klassen, nej man medger inte ens att den utgör en del av problemet. Alla vet att levnadsförhållandena i Väst försämrats för många människor under de senaste tjugo åren, men i stället för att vända oss till de styrande med krav på konkreta politiska åtgärder nöjer vi oss med att efterfråga deras retoriska briljans. Så är det inte bara i Europa utan också i Amerikas förenta stater, demokratins hemland, där det är den fria handeln som bringat rikedom, inte Kongressen. Nationens fäder var ju själva övertygade frihandelsförespråkare och talade om marknadsfrihet och icke-inblandning från statens sida. Det är ingen slump att sambandet mellan välstånd och politik blev en outplånlig del av européernas kollektiva medvetande efter andra världskriget, när kontinenten återuppbyggdes enligt den demokratiska modellen i förening med Marshallplanen, som gav upphov till ett sannskyldigt ekonomiskt mirakel. Än en gång var det den fria handeln och återuppbyggnaden som gav välstånd. Men det kalla krigets logik fick oss ändå att tro att det var själva demokratin som var källa till den ekonomiska tillväxten. Det är alltså lätt hänt att innebörden av demokrati tappas bort i den 19

111702 Made in China ORI.indd 19

11-05-26 09.29.22


politiska översättningsprocessen när man, som här, har att göra med två motsatta poler: i Väst är ju detta begrepp automatiskt synonymt med gott styre, även när förhållandena i landet i fråga är långtifrån goda, medan ett gott styre i Öst utmärks av att det skapar välstånd och av att den kontinuerliga betygssättningen av de styrande baseras på hårda ekonomiska fakta.

Lyckliga och olyckliga par I den globala byn är paret demokrati–välstånd ett olyckligt par. Det är just det som utgör den största begränsningen hos den styrelseform som Churchill definierade som »den sämsta, bortsett från alla de övriga som prövats under historien«. Och denna sentens, som kunde vara sann i ett Europa som varit rov för diktaturregimer och sönderslitits först av andra världskriget och sedan av det kalla kriget, känns i dag totalt malplacerad, just på grund av den globaliserade ekonomin och Kinas utveckling. För vad har egentligen ordet demokrati för mening i ett sy­stem där finanseliten bestämmer över världens öden och fördelar en stor del av den producerade rikedomen mellan sig, medan politiken kommer linkande bakefter? Europas utveckling i konservativ riktning, korruptionen som griper omkring sig och alla skandaler som våra politiker är invecklade i, har sin rot just i detta faktum att vår nuvarande version av den västerländska styrelseformen blivit en anakronism. Under de senaste tjugo åren har denna styrelseform inte förmått utveckla sig, den har tvärtom behållit säkerhetsavståndet till ekonomin, det som var så kärt för atenarna och som Platon så hårt kritiserar i Republiken. Efter Berlinmurens fall har det skett genom att man tillämpar den nyliberala teori som säger att marknaden reglerar ekonomin bättre än regeringarna. Och vi bör då kanske inte förvånas över att globaliseringen visat sig bra för Kina, där staten leder de ekonomiska omdaningarna, och dålig för oss i Väst, där handhavandet av ekonomin är delegerat till den så ofta fördärvbringande marknaden. Den globala kapitalismens senaste kris tycks i själva verket säga oss att det, åtminstone i denna utvecklingsfas, finns ett behov av en mycket närvarande stat. Och de kinesiska er­ farenheterna visar också att ekonomin fungerar bättre om ledningen förblir i de händer som i möjligaste mån företräder hela folkets intressen, och inte bara eliternas. Ordet »kommunism« är då inte synonymt 20

111702 Made in China ORI.indd 20

11-05-26 09.29.22


med politbyrå utan med statens närvaro i ekonomin, som garant för att befolkningens intressen verkligen tillvaratas. Det som för oss är en ren absurditet, alltså kombinationen av kapitalism och kommunism, en kapitalistisk kommunism, förkortat kapikommunism, är för kineserna ett faktum. Och de båda kontrahenterna utgör ett lyckligt par, välsignat av självaste Karl Marx. De kinesiska ledarna har läst Kapitalet och förstått att den boken helt enkelt är en analys av kapitalismens utveckling. Marx har aldrig skrivit att produktionssystemet skall förstöras och ersättas med något annat system, han predikade inte att fabrikerna skulle brännas och att man borde återvända till ren jordbruksekonomi, han talade inte om protektionism eller stopp för internationell handel, snarare förklarade han att det är historiskt nödvändigt att själva ledningen av det kapitalistiska produktionssystemet ersätts med proletariatets diktatur för att sedan gå vidare till slutmålet för denna utveckling: det klasslösa samhället. Och det är också i den riktningen som kineserna nu rör sig. År 1989 inser Deng Xiaoping de verkliga motiven till protesterna på Himmelska fridens torg. Han vet mycket väl att befolkningen blandar ihop kapitalism och demokrati. Hans svar är därför ekonomisk öppning: han gör profiten tillgänglig för folket och uppmuntrar till produktion. »Berika er« är mantrat som börjar skalla i ett Kina som ännu lever i chock efter den blodiga massakern. De bönder som knappt lyckas överleva på landsbygden får, som vi snart skall se, äganderätt till sina produkter och rätt att flytta; de som lever på landsbygden får möjlighet att bli migrantarbetare och att på några få år tjäna tillräckligt med pengar för att sedan kunna återvända hem och starta egen kommersiell aktivitet. Det handlar om en genomgripande, politisk och social, dynamik som startade redan vid sjuttiotalets slut, ett par år efter Maos död, ett experiment som stannade upp 1989 och kom i gång igen 1992, men då med ännu större kraft. Historien säger oss att kapitalismen strävar efter globalisering, eftersom dess tillväxtmotor är den gradvis ökande exploateringen av jordens resurser. Även demokratin tenderar att globalisera sig. Men de många ekonomiska katastroferna under de senaste århundradena påminner oss samtidigt om att paret kapitalism–demokrati inte fungerar i denna expansionsfas, medan däremot kapi–kommunismen verkar vara bättre rustad att utnyttja såväl den globala ekonomins uppåtgående ­faser som dess nedgångsfaser. 21

111702 Made in China ORI.indd 21

11-05-26 09.29.22


Bakom kreditkrisen och lågkonjunkturen ligger alltså en djupgående revolution som håller på att rasera en stor del av gårdagens postulat, inklusive det om de västerländska demokratiernas sociala, ekonomiska och politiska överhöghet: en epokgörande omvälvning som även, och framför allt, omdefinierar begreppet modernitet. Var det alltså Marx som segrade? Ett är säkert, för att förstå de förändringar som nu äger rum krävs en förnyad läsning av den marxistiska teorin, och denna gång med kinesiska glasögon. Den kinesiska utvecklingen är nämligen en mycket kraftfull lins och ett utomordentligt hjälpmedel för att analysera det västerländska samhället och den västerländska kapitalismen, en lins som skulle kunna hjälpa oss att rätta till de fel som begåtts hos oss i Väst de senaste tjugo åren.

22

111702 Made in China ORI.indd 22

11-05-26 09.29.22


Prolog

Galopperande depr e ssion ett spöke går runt jorden – depressionens spöke. Men inte överallt. Varken i Beijing eller Kapstaden, Singapore eller Rio de Janeiro knap­ rar planeten Prozac. I Öst och söder om ekvatorn är folk mer till freds eller nöjer sig med mindre: de konsumerar mindre, sparar och njuter av livet. De depressiva bor i Väst. Här gnager och fräter oron för morgondagen sönder de kapitalistiska demokratierna och den ekonomiska krisen omvandlar hela kontinenter till epidemisjukhus för ångestridna. I huvudsak är det yngre personer mellan 18 och 35 som faller offer för denna psykos, alltså de människor vars framtid förmörkas av en lång rad negativa faktorer. I Kina däremot lever ett folk med högre lyckotal, inte bara vad gäller tillväxt. Varför reagerar då Öst och Väst så olika inför globaliseringens problem? Avgörande för denna psykologiska och ekonomiska skillnad är de olika förväntningarna på framtiden och erfarenheterna av det förflutna. Vi västerlänningar låter oss alltför lätt nedtryckas. Vi blockeras av minnen och bedövas av drömmar så till den grad att vi är oförmögna att leva i nuet. Och enligt våra psykiatrer är konsumtion det bästa sättet att slippa brottas med vardagen: alltså shopping som terapi. De som bor i södra delen av världen behöver inte denna hjälp för att uthärda sin vardag, de lever i stället enligt principen carpe diem. Deras magiska ord är »i dag« och »nu«. Och det är inte bara det att de mindre rika är lyckligare än vi, ekonomierna i deras länder växer, medan våra ekonomier inte visar några tecken på att sluta krympa. Lågkonjunktur och psykisk depression går alltså i par. Och det behövs då inte mycket för att tippa ner i avgrunden. Statistiken talar sitt 23

111702 Made in China ORI.indd 23

11-05-26 09.29.22


tydliga språk: antalet självmord stiger nu åter i de västliga länderna; och det är första gången sedan den förra recessionen vid åttiotalets början. Ändå skulle det räcka med ett litet ankare för att göra oss lugna, ett flämtande hopp, ett enkelt datum: till exempel ett slutdatum för dagens kris. Psyke och marknad, globalisering och ångest tycks alltså hänga ihop. Och forskare i psykoanalys, som professor Zygmunt Bauman, beskriver denna frånvaro av fasta punkter i tillvaron, vari den globaliserade individen tvingas leva, som »flytande modernitet«, ett limbo där det framför allt gäller att överleva, ett tillstånd som kräver anpassning till gruppens vanor och individens försvinnande i mängden. Det är därför vi är så rädda för att konfronteras med det dagliga livet. Märkligt nog är den »flytande moderniteten« även en av konsumismens hörnpelare, en biprodukt av masskonsumtionen, en grogrund för de reklamkampanjer som de multinationella företagen hela tiden bombarderar oss med. De kampanjer som fungerar är de som bäst för­enar psyke och ekonomi. De slår an rätt strängar inuti oss, strängar som kontrollerar massans uppträdande och som får oss att automatiskt sträcka ut armen för att från hyllan i snabbköpet gripa tag i en specifik produkt, i stället för en annan som står bredvid. Många psykoanalytiker ser i konsumismen den främsta orsaken till den olust och ohälsa som präglar vår värld: individen anstränger sig för att sköta sin dagliga konsumtion som utgör en aldrig sinande källa till stress. En hund som biter sig i svansen kort sagt. Vi är alltså fångade i en fälla, en dödlig mekanism: vi konsumerar för att fly undan den dagliga stressande tillvaron, men denna aktivitet är samtidigt källa till ständig stress. Lösningen? Prozac. Alltsedan 1988, då läkemedelsföretaget Eli Lilly lanserade Prozac, har drygt 40 miljoner människor använt denna medicin som medel mot depression. Resultat? Otillräckliga. En undersökning från 2008, publicerad i Journal of the Public Library of Science av professor Irving Kirsch vid avdelningen för psykologi vid universitetet i Hull och andra amerikanska och kanadensiska psykologer, visar att det inte är någon skillnad mellan de patienter som intar Prozac och de som får sockerpiller med placeboeffekt.1 Och där Prozac misslyckas går också Paxil och Zoloft bet. Orsaken till den olust som plågar Väst är inte antidepressiv medicin, utan själva vår livsstil. Enligt Världshälsoorganisationen har antalet deprimerade personer, 24

111702 Made in China ORI.indd 24

11-05-26 09.29.23


alltsedan nittiotalets början, ökat i just de länder där skuldsättningen nått bibliska dimensioner: alltså i de rika nationerna. Antalet deprimerade och konkursdrabbade ökar där det härskar rikedom och demokrati, framför allt då i Förenta staterna, världens rikaste och mest demokratiska land, och sprider sig därefter till den globala byns olika börser. Till nationalekonomerna ställer man sedan envetet frågan om hur och när BNP och sysselsättning skall växa. Men varken psykoanalysen eller ekonomin är några exakta vetenskaper; de äger inte några instrument för att kunna ge oss den typen av visshet. Medan vi sålunda störtar djupare ner i krisen har vi den hårda vägen fått lära oss att otyglad konsumtion, långtifrån att vara motor för tillväxten, i stället är det som orsakat recessionen. Den har fått individer – och därmed också banker – att skuldsätta sig för att kunna leva på större fot än de egentligen har möjlighet till. Ett sannskyldigt bländverk alltså. Kreditlinjer har tagits för rikedom. Och det mantra som under det glada nittiotalet genljöd i alla amerikanska business schools, »jag är lika mycket värd som jag lyckas få låna«, blev en hymn till själva globaliseringen. Vi underkastade oss en absurd uppförandekod som till slut ledde till ren förfalskning av de finansiella riskerna. Ändå uppmanar alla regeringar oss att använda våra kreditkort med samma frenesi som före krisen. Konsumtionen är bränslet för vår ekonomi, och utan den kommer vi aldrig att hämta oss igen: så lyder budskapet i sammanfattning. Men är det då verkligen möjligt att de som borde hjälpa oss att ta oss uppför backen i stället bara knuffar oss ännu längre ner? Är detta paradoxen i dagens ekonomi? Det förefaller onekligen så. Det finns dock en grundläggande skillnad mellan ekonomi och psyko­analys. Medan den senare försöker bota och förebygga psykiska störningar genom att identifiera orsakerna, tycks den förra helt oförmögen att hindra sådana finansiella katastrofer som de som under de senaste tjugo åren inträffat med allt högre frekvens. Globaliseringen tycks verkligen gå hand i hand med de finansiella kriserna. Varför? Till skillnad från den ekonomiska vetenskapen följer studiet av männi­skosjälen med sin tid och låter sig präglas av utvecklingen. Under de senaste femtio åren har psykoanalysen hårt kritiserat den klassiska freudianska teorin. Ingen lägger sig längre på dyschan för att låta sina trauman och infantila sexuella fantasier passera revy, förutom i Woody Allens filmer. I dag har psykoanalysen svängt 360 grader och den klas25

111702 Made in China ORI.indd 25

11-05-26 09.29.23


siska psykoterapin tar hjälp av Prozac, men även av yoga och om det är nödvändigt till och med av videospel. Där psykoanalytikerna, framför allt tack vare Carl Gustav Jungs bidrag, undvikit att stelna till och bli sittande kvar i den bur som byggts kring Freuds teori om det omedvetna, håller ekonomerna fortfarande fast vid Adam Smith, den klassiska ekonomiska doktrinens fader. Trots att den modell som han beskrev härrörde från en verklighet som inte längre existerar. Numera är det inte många som tror att det är männi­ skornas egoistiska beteenden som skapar nationernas rikedom. Det är svårt att hitta ett samband mellan storfinansens miljardbonusar och ökning av BNP, snarare är det motsatsen som gäller. Ändå tillämpade alla västerländska demokratier, och en stor del av de nya demokratiska regimerna, från 1989 ända fram till krisens utbrott, marknadsideologin och dessutom in toto, i dess helhet. Ingen ifrågasatte de märkvärdiga förmågorna hos den »osynliga handen«, inte ens när denna hand skapade djupa inkomstskillnader, sociala orättvisor eller rentav gigantiska bedrägerier. I dag uppmanar de flesta politiker oss fortfarande att spendera pengar som vi inte har för att sätta fart på ekonomin, och ingen har något alternativ till den, numera föråldrade, konsumistiska modellen. Från och med Berlinmurens fall har ekonomin blivit totalt monotematisk, inriktad på en enda sak. Och ändå upplever vi nu i Väst den största ekonomiska omvandlingen alltsedan Adam Smiths dagar, det vill säga själva globaliseringsprocessen med nyliberalismen som gipsförband. Men i stället för att göra den kapitalistiska ekonomin mer flexibel och anpassa den till dagens tillstånd av ständig föränderlighet har den finansiella avregleringen, the deregulation, underlättat rena olaglig­ heter och missbruk. Under tjugo års tid var det ingen som brydde sig om att studera eller försöka skapa någon ny modell och ingen kritiserade heller den existerande. Varför förblindade då euforin, i och med segern över kommunismen, oss i Väst så till den grad att vi övertygades om att den modell vi har redan är perfekt? Jo, eftersom nyliberalismen vann det kalla kriget tänkte alla att den därför måste vara en lösning giltig för alla tider. I stället nådde den ekonomiska vetenskapen just i detta ögonblick ändhållplatsen, för att nu tala med Francis Fukuyama, och missbruk och olagligheter blev bara allt vanligare.2 På så vis höll vi fast vid den ekonomiska teori som uppstod ur den industriella revolutionen, fångna som vi var av en dröm och vilseledda 26

111702 Made in China ORI.indd 26

11-05-26 09.29.23


av vårt undermedvetna och av psykologisk förträngning. Den västerländska ekonomin, precis som vårt eget psyke, begränsas av förväntningarna på framtiden och dogmerna från det förflutna. I tjugo års tid fungerade Federal Reserves deflationistiska politik som finansiellt Prozac, det vill säga, den gjorde så att Väst kunde ignorera den ekonomiska krisen, eftersom symtomen därigenom avlägsnades. Lågkonjunktur och depression hölls under kontroll med hjälp av antidepressiva medel som reducerade de yttre tecknen utan att behandla orsakerna till sjukdomen. Men i dag fungerar inte längre denna medicin. Vad är då alternativet? Har det aldrig funnits någon ekonomins Jung som varit i stånd att riva ner Adam Smiths liberala dogmer och släppa ut denna vetenskap ur dess bur? Jo, det har funnits en sådan man och han hette Karl Marx. Marxismen grundar sig, precis som Jungs teori, på empirisk observation av fakta. Föremål för studierna är själva produktionssystemet, arbetskraftens beteende och koncentrationen av kapital till elitens händer, en degeneration som varit fördärvlig för civilsamhället. Marx, precis som Jung, avlägsnar sig från sin tids förhärskande uppfattning, och hans kritiska infallsvinkel är så lik den schweiziske psykiaterns att man utan vidare kan definiera honom som »ekonomins Jung«. Hans skrifter går totalt mot strömmen och erbjuder en annorlunda tolkning, en brytning med traditionen; men samtidigt handlar de om det bästa sättet att utveckla kapitalismen, inte att förstöra den. I dag befinner sig den moderna psykoanalysen i kraftfältet mellan sina två fäder och grundläggare, Freud och Jung; en spänning som inte avtagit med tiden. I den ekonomiska vetenskapen däremot har denna dialektik lämnats vind för våg. Marx tillhör precis som Smith grundarna, men den marxistiska teorin, betraktad som ett radikalt alternativ och inte som en konstruktiv kritik av den liberala kapitalistiska modellen, har helt upphört att påverka västerlandets ekonomiska tänkande. Dagens värld har därför inte tillgång till någon ekonom som John Maynard Keynes, vars tänkande formades i dialektisk, levande och konstruktiv, dialog med andra teorier. Det ömsesidiga tankeutbytet med Cambridgeskolans marxister var av grundläggande betydelse när Keynes formulerade sin General Theory (Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar) som också är hans främsta verk. På så sätt grundar sig Bretton Woods-avtalen och det ekonomiska och monetära system, som satte ramen för efterkrigstidens ekonomiska mirakel, både 27

111702 Made in China ORI.indd 27

11-05-26 09.29.23


på Marx och kritiken av kapitalismen och på Adam Smiths »osynliga hand«. Men efter Berlinmurens fall sopades Marx bort från scenen tillsammans med den sovjetiska regimen och realsocialismen, och hans skrifter står nu och samlar damm på bibliotekens hyllor. Den dynamiska relation som existerade mellan ekonomisk liberalism och marxism upphörde, och med den även ekonomins anpassning till nuet. Det är förklaringen till att denna disciplin i Väst har blivit monotematisk, en hyllning till den enda vägens politik. Men i öst är det inte så. Efter 1989 har man i Kina fortsatt att studera marxismen vid sidan av alla andra ekonomiska teorier. Det har lett till att kineserna skapat en ny, modern, modell som kännetecknas av den strängaste pragmatism. Precis som psykoanalysen använder sig även kapitalismen Made in China av allt som fungerar (från privat företagsamhet till kontroll av kapital) och är sålunda mer flexibel och mer nutidsanpassad än kapitalismen i Väst. Den kinesiska modellen förmår anpassa ekonomin efter de stora och plötsliga förändringar som sker, exempelvis globaliseringen, och denna flexibilitet hjälper Kina att bli den globala byns supermakt och att omdefiniera modernitetens parametrar. Denna bok avser att förklara hur de teorier, som den västerländs­ ka kapitalismen slängt på sophögen, i Kina tvärtom gett upphov till ett mirakel. Det är en berättelse om ett lands oerhörda uppåtstigande, ett land som vi på grund av ideologiska skygglappar eller ren okunnighet fortsätter att misstolka, ett land som skrämmer oss eftersom det är så olikt vår del av världen. Boken skildrar, parallellt, det lika oerhörda sammanbrott som väntar vårt system ifall vi fortsätter med att hylla en ekonomisk och politisk modell som numera är föråldrad. Det finns emellertid en kur att tillgå, och den skulle kunna fungera mot den både ekonomiska och psykologiska depression som i dag plågar Väst. Kalla det kinesisk kapitalism eller kinesisk medicin; det gäller bara att anpassa den efter våra demokratiers fysiologi.

28

111702 Made in China ORI.indd 28

11-05-26 09.29.23


Made in China av Loretta Napoleoni  
Made in China av Loretta Napoleoni  

made in china står det på allt fler av de varor vi köper. Sedan kalla krigets slut har Kina utformat ett ekonomiskt system som överträffar v...