Page 1


Henning Mankell Lögn­ halsarna Nio enaktare om Strindberg Leopard förlag Stockholm 2012

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 3

2012-02-06 12.23


Innehåll

Förord  7 1. Uppbrott  9 2. Skådespelerskan  29 3. Törnekronan  63 4. Siri  89 5. Skjortorna i Neapel  111 6. Berglärkan  143 7. Hyvelbänken  169 8. Lögnhalsarna  193 9. Lille Verner  223

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 5

2012-02-06 12.23


förord I mitten av 1990-talet började jag skriva en kortpjäs om August Strindberg. Jag hade stött på en episod i en bok som berättade om den unge Strindbergs första möte med den ännu yngre Hjalmar Branting. Han var fortfarande tonåring medan Strindberg var 27. De var gäster vid ett bröllop som tråkade ut dem. Istället tillbringade de natten, uppflugna på ett vagnstak, med hästen betande och kusken sovande under vagnen. Pjäsen gav sig nästan själv: Hur gestaltade sig detta möte med den man som skulle bli en av socialdemokratins första stora ledare, och den svenske författare som fortfarande är vår viktigaste? Jag skrev inte pjäsen för några speciella skådespelare eller för någon bestämd teater. Jag skrev eftersom det roade mig. Men det som roade innehöll naturligtvis också ett stort allvar: Strindberg hade i hela sitt liv gestaltat sitt liv i konsten. Hans personliga upplevelser hade varit hans tema. Sällan eller aldrig gick han utanför sin egen hjärnas väggar. Även i exempelvis kungadramerna fanns han gömd inne i den mäktige och maktlystne Gustav Vasa eller vankelmodig och ångestriden som Erik XIV. Jag kallade pjäsen Skjortorna i Neapel. Den blev liggande i en låda. Jag anade nog att det bara var en början. Plötsligt började jag skriva en ny enaktare, den här gången byggd på den episod i Röda rummet där en snickare i Vita Bergen beskriver sitt eländiga liv och med raseri förebådar den mäktiga flod, som en gång ska komma dånande när arbetarna tar makten. Jag lät alltså Strindberg möta en av sina egna litterära gestalter. Så fortsatte det, hela tiden lika lustfyllt. Till sist låg där nio enaktare i lådan. Det hade tagit mig drygt 15 år att skriva dem. Jag var nog litet förvånad över att det hade blivit så många. En enda gång lät jag det gå till uppförande. Dramaten gjorde i sam­ arbete med Intima Teatern en väl sammansatt version – av Ellen

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 7

2012-02-06 12.23


8

förord

Lamm – där tre av pjäserna fanns med. Lil Terselius, David Dencik, Anna Björk och Livia Millhagen gjorde ett fint arbete. Nu tar jag för gott fram pjäserna ur lådan och ger ut dem i bokform. Det gör det möjligt för den som är intresserad att spela dem, men dramatik kan definitivt också bara läsas. Här alltså nio enaktare om Strindberg, som har inspirerats av hans dramatik såväl som av hans eget kaotiska liv. Göteborg i september 2011 Henning Mankell

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 8

2012-02-06 12.23


TÖRNEKRONAN

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 63

2012-02-06 12.23


Personer: hyresv채rdinnan august strindberg

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 64

2012-02-06 12.23


65 (Scenbilden: Ett av STRINDBERGS många hyresrum i Stockholm innan han blivit etablerad. Vissa detaljer, som porträttet av fadern, går igen. Rummet är mycket torftigt. Där finns ett rangligt skrivbord. På golvet ligger papper.   När ljuset går upp är rummet tomt. In genom dörren stiger HYRES­VÄRDINNAN. Hon är i en svårbestämbar ålder, 50 eller mer. Hon är mycket kraftig. Alla de vinterkläder hon har byltat på sig gör henne ännu grövre. Hon knäpper upp knappar medan hon ser sig runt i rummet. Konstaterar med missnöje att det är ostädat. Hon stannar vid skrivbordet och börjar bläddra bland pappren. Fastnar vid något som hon börjar läsa och vi ser hur hon häpnar över det som står. Häpnar och fasar. Eller fascineras mot sin vilja.   Så kommer STRINDBERG in. Han har en halsduk knuten runt sin mössa och ett paket i handen. De upptäcker varandra.) STRINDBERG  Vem är ni? Hur har ni kommit in här? HYRESVÄRDINNAN  Med min nyckel. STRINDBERG  Det finns bara en nyckel och den har jag. HYRESVÄRDINNAN  Det finns två. Ni har den ena, hyresvärden den andra. STRINDBERG  Är det han som har skickat er? HYRESVÄRDINNAN  Jag är hans hustru. STRINDBERG  Det ger er ändå inte lov att gå in utan att jag är här. HYRESVÄRDINNAN  Strindberg är efter med hyran. STRINDBERG  Mina affärer gör jag upp med Stenholm själv. Inte hans hustru. Vill ni nu vara så vänlig och gå härifrån. HYRESVÄRDINNAN  Det är Stenholm som har skickat mig. Han är sjuk. STRINDBERG  Då måste han vara väldigt dålig. Vanligtvis repar han sig i slutet av månaden när hyrorna ska krävas in. HYRESVÄRDINNAN  Min man förtjänar inte att hånas! Han

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 65

2012-02-06 12.23


66

törnekronan

har haft tålamod med er, Strindberg. Aldrig en hyra i tid, alltid gnäll om att det drar genom fönstren och ryker in i skorstensstocken. STRINDBERG  Men jag har rätt. Det drar och det ryker. Vad är det med honom? HYRESVÄRDINNAN  Han har gikt och svårt att andas. (STRINDBERG betraktar henne värderande.) STRINDBERG  Tror fru Stenholm på Gud? HYRESVÄRDINNAN  Ja? STRINDBERG  Och hon har läst sin bibel? Och hört prästerna? HYRESVÄRDINNAN  Varje söndag. STRINDBERG  Då borde hon veta att gikten sätter sig i kroppen på den som länge plågat andra. Genom att hyra ut ett sånt här rum! Där man ibland kan vakna med ett snötäcke över sig och rimfrost i skägget! Och han är tungandad. Han har gått i för många trappor för att kräva in sina hutlösa hyror. Det är inte gikt, fru Stenholm. Det är girigheten som slagit honom till marken! HYRESVÄRDINNAN  Ska Strindberg vara oförskämd mot en sjuk gammal man? Strindberg är skyldig 14 kronor i hyra, plus 3 kronor till ved. STRINDBERG  Jag ska betala. HYRESVÄRDINNAN  Jag går inte härifrån förrän jag har fått pengarna. Stenholm sa åt mig. ”Gå inte med några löften. Dom är tomma. Vänta tills han betalar.” STRINDBERG  Sa han med vad? Ser hon nånting här som liknar pengar? Nåt som kan säljas eller tas i pant? (STRINDBERG häktar ner tavlan av fadern.) Den här kan jag ge i pant! Så kan gubbarna glo på varandra. HYRESVÄRDINNAN  Vem är det? STRINDBERG  Min far.

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 66

2012-02-06 12.23


törnekronan

67

HYRESVÄRDINNAN  Ska Strindberg pantsätta sin egen far? Det får väl ändå vara nån måtta på fräckheten! Han har säkert pengar nånstans. (Hon börjar röra i pappren på bordet. STRINDBERG reagerar omedelbart.) STRINDBERG  Ge fan i mina papper! HYRESVÄRDINNAN  Vad är det han skriver egentligen? Tjänar Strindberg några pengar på det här? Snusk är vad det är! STRINDBERG  Kärringen har stått här och tjuvläst! Det kunde jag tänka mig. Men det är straff bart. HYRESVÄRDINNAN  Det är det att inte betala hyra också! STRINDBERG  Jag ska betala. Men inte idag. Jag ska skriva färdigt. Sen säljer jag det. Och pengarna kommer in. Tre dagar. Inte mer. HYRESVÄRDINNAN  Vem köper sånt här snusk? Hade Strindberg åtminstone skrivit nånting sedligt och uppbyggligt. Eller vackra verser. Men det här … STRINDBERG  (Tar ett papper på bordet.) Det här? Om flickan som bor i ett råtthål bakom en krog och låter studenterna komma till sig. Här … Hennes priskurant. ”Ta av sig på överkroppen, 50 öre, dra upp kjolen …” HYRESVÄRDINNAN  (Avbryter.) Jag vill inte höra mer! STRINDBERG  Det går att sälja. HYRESVÄRDINNAN  Vem köper sånt? STRINDBERG  Er man, till exempel. HYRESVÄRDINNAN  Ska du stå här och ljuga om min sjuka karl? Som ligger hemma i sängen och plågas? STRINDBERG  Det är sant varje ord! Det har hänt att herr Stenholm har föredragit att få texter istället för pengar. Han har till och med vid ett tillfälle berättat om en dröm han haft. Om jungfrun som sover innanför köket. En dröm om hur han

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 67

2012-02-06 12.23


68

törnekronan

en natt stigit upp ur sängen för att dricka ett glas vatten och stöter ihop med en kvinna i särk som inte visar sig ovillig att dra den över huvudet. Den drömmen ville han ha berättad. Det fick han. Utsmyckad och upphetsande. HYRESVÄRDINNAN  Det här vill Strindberg att jag ska tro på? STRINDBERG  Jag vill ingenting. Jag bara säger som det är. HYRESVÄRDINNAN  Strindberg ska betala sin förfallna hyra här och nu. Och Strindberg kan dessutom börja se sig om efter annan bostad. Strindberg är uppsagd. STRINDBERG  Tack … (HYRESVÄRDINNAN blir nu kyligare. Hon söker få övertag.) HYRESVÄRDINNAN  Tror du det är så lätt att hitta en bostad i Stockholm? Där människor krälar på varandra för att få tak över huvudet? STRINDBERG  Jag kan inte påminna mig att jag lagt bort titlarna med kärringen? HYRESVÄRDINNAN  Vad har du för titlar att lägga bort? Vad var det du presenterade dig som när du kom för att hyra? ”Extra Ordinarie Amanuens på Kungliga Biblioteket.” Var det så? Men det var lögn. För Stenholm sökte dig för stämning när du inte betalat hyra på tre månader och fick veta att du hade slutat. Och blivit fri skribent. (Pekar på pappren.) Vad ger det här snusket för titel? STRINDBERG  Det ger titeln ”Fri skribent”! Men vad har fru Stenholm för titel? Gift med en girig gråsugga som hyr ut brandfarliga och otäta vindskontor som bostäder åt männi­ skor! Vad ger det för titel? Det ger ingen titel alls! Det borde ge tukthus! Men arbetarna som släpar för att överklassen ska ha det förnämt och bekvämt måste ha nånstans att bo. Annars fryser dom ihjäl. Och hur går det då? Inte alls. Åt

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 68

2012-02-06 12.23


törnekronan

69

helvete! Jag betalar ingen hyra mer. Däremot ska jag skriva ett reportage. HYRESVÄRDINNAN  Strindberg nämner inga namn. Då blir det stämning för ärekränkning! STRINDBERG  ”Om bostadssituationen för de nödlidande i Stockholm. Om hyresockrare och parasiter. Reportage av J.A. Strindberg som själv har känt eländet på kroppen.” Jag har inte gikt. Jag har det värre. Mina tankar förfryser! Jag kan inte tänka klart. Mitt huvud är som ett bottenfruset träsk. Och det tycker hon jag ska betala för? HYRESVÄRDINNAN  Strindberg blir vräkt i morgon bitti. STRINDBERG  Det går inte. HYRESVÄRDINNAN  Jodå. Det går utmärkt. Jag gör ju herr Strindberg en tjänst. Jag räddar er från att frysa ihjäl. STRINDBERG  Fönstren kan jag täta själv. Men till skorstensstocken behövs en hantverkare. HYRESVÄRDINNAN  Bara du betalar hyran ska jag ordna en murare. STRINDBERG  Om tre dagar kan jag. HYRESVÄRDINNAN  Har du inte åtminstone en liten avbetalning? (STRINDBERG känner efter i fickan. Räknar ihop några kopparslantar.) STRINDBERG  Jag äger exakt 43 öre. HYRESVÄRDINNAN  Du kan säkert få ett litet lån av din far. STRINDBERG  Hellre öppnade jag fönstret och la mig naken här på sängen än att jag frågade honom. Vi har brutit med varandra. HYRESVÄRDINNAN  Men du har hans porträtt på väggen! STRINDBERG  Han påminner mig om min uppgift. HYRESVÄRDINNAN  Och vad är den?

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 69

2012-02-06 12.23


70

törnekronan

STRINDBERG  Att minnas det som händer. Och skriva om det. HYRESVÄRDINNAN  Senast min man var här sa du åt honom att du arbetade på ett skådespel som skulle betala hyresskulden. STRINDBERG  Jag väntar på besked från teaterns ledning. HYRESVÄRDINNAN  Om du ska ljuga ska du först sopa igen spåren efter dig. (Tar upp ett brev som ligger på bordet.) Här står att teaterchefen tackar nej till den erbjudna pjäsen. STRINDBERG  Så du, din djävla kärring, står här och läser mina brev? HYRESVÄRDINNAN  Jag vill bara ha mina pengar. STRINDBERG  Om tre dagar. Gå nu, så jag kan arbeta! Ut! Försvinn! (HYRESVÄRDINNAN knäpper knapparna och går. STRINDBERG sätter sig vid sitt skrivbord. Fortfarande har han inte tagit av sig ytterkläderna. Han tar upp ett papper, läser, låter det sedan singla ner på golvet. Tar ett annat papper, läser, knycklar ihop det. HYRESVÄRDINNAN kommer in igen.) STRINDBERG  Har det redan gått tre dagar? HYRESVÄRDINNAN  Det kanske finns en annan lösning. (Ur sin tjocka kappa tar hon fram en liten plunta.) Dricker du konjak? STRINDBERG  Inte när jag arbetar. HYRESVÄRDINNAN  Jag har ett förslag. STRINDBERG  Jag har inte tid. Jag arbetar. HYRESVÄRDINNAN  Jag kan tänka mig att skjuta upp vräkningen. STRINDBERG  Jag anar att priset för min del kommer att bli mycket högt … HYRESVÄRDINNAN  Inte nödvändigtvis. Jag behöver bara lite hjälp. Med ett papper. STRINDBERG  Vad? HYRESVÄRDINNAN  Strindberg kan skriva.

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 70

2012-02-06 12.23


törnekronan

71

STRINDBERG  Gäller det ett begravningstal eller födelsedagsverser? Hotbrev eller krav om indrivning? HYRESVÄRDINNAN  En skilsmässa. STRINDBERG  Jaha? Du tänker överge gubben när han ligger där med gikten? Men du vill att skilsmässan ska inbringa kontanter? Ett sånt papper skriver jag inte. Även om Stenholm är en ockrare bidrar jag inte till likplundring. Var snäll och gå! Jag arbetar. HYRESVÄRDINNAN  Det är inte jag som ska skiljas. Utan en vän. En man. Hans hustru har lämnat honom. Han behöver argument. STRINDBERG  Om kvinnan har förlupit boet har han alla argu­ ment han behöver. HYRESVÄRDINNAN  Han vill få allt nerskrivet på papper. Till det behöver han hjälp. STRINDBERG  Skulden avskriven och fyra månader hyresfritt! HYRESVÄRDINNAN  Det är hutlöst! STRINDBERG  Har han råd att skilja sig har han råd att betala. HYRESVÄRDINNAN  Jag kan gå med på avskrivning av skulden och två hyresfria månader. STRINDBERG  Det är nånting som luktar i det här … Vem är han? HYRESVÄRDINNAN  Han föredrar att vara okänd. STRINDBERG  Då kallar vi honom herr X. Vad har han för yrke? HYRESVÄRDINNAN  Är det viktigt? STRINDBERG  Ska jag skriva måste jag se nånting framför mig. HYRESVÄRDINNAN  Han säljer spannmål. STRINDBERG  Finns det barn? HYRESVÄRDINNAN  Två döttrar. STRINDBERG  Vuxna? HYRESVÄRDINNAN  15 och 17 år gamla. STRINDBERG  Och hustrun lämnade hemmet för vem?

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 71

2012-02-06 12.23


72

törnekronan

HYRESVÄRDINNAN  En krögare med dåligt rykte. Han har gjort många konkurser. STRINDBERG  Fyra månader hyresfritt. Då skriver jag. HYRESVÄRDINNAN  Jag talar om en man som befinner sig i nöd. STRINDBERG  Älskar han henne? HYRESVÄRDINNAN  Inte nu längre. STRINDBERG  Då befinner han sig väl för fan inte i nöd! Då är han befriad. Min nöd är större än hans. Fyra månader. Det är mitt slutbud. (STRINDBERG börjar rensa skrivbordet. Paketet som han haft med sig ställer han ner på golvet. HYRESVÄRDINNAN betraktar det.) HYRESVÄRDINNAN  Det är nånting som rinner … STRINDBERG  Det är bara blod … HYRESVÄRDINNAN  Blod? STRINDBERG  Det ligger ett huvud i paketet. HYRESVÄRDINNAN  Han är galen … (HYRESVÄRDINNAN gör en ansats att gå.) STRINDBERG  Är jag galen? Nej. Världen är galen. Jag brukar ställa mig på händerna här och se allt upp och ner för att det ska bli rättvänt. Jag är inte galen. Vad är det för konstigt med att ha ett huvud i ett paket … (HYRESVÄRDINNAN gör en ny ansats att gå.) Gå inte! Sitt! (HYRESVÄRDINNAN sätter sig på rummets enda stol.)

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 72

2012-02-06 12.23


törnekronan

73

Jag är inte galen men jag kanske kan bli det. Man ska akta sig för medmänniskorna. Dom kan visa sig vara nånting annat än dom ger sig ut för. Vänliga leenden som döljer huggtänderna. Man kan inte veta! Men frågan är vems huvud det är jag har i paketet. Vems och varför? Det är en svår konst att skära av ett huvud, förstår fru Stenholm. Man måste klippa av precis här där nacken börjar … Här! Jag visar så gärna. Man måste skära hårt och bestämt. Man kan börja med strupen men nacken är att föredra. Jag har ibland tänkt att jag skulle kombinera mitt arbete som journalist och fri skribent med att hyra ut mig som bödel. Men tyvärr är förrättningarna få nuförtiden. Den sista man högg huvudet av här i Stockholm var gardisten Göthe. Minns fru Stenholm? Folk hängde där i träden vid Skanstull och ramlade ner när yxan föll. Jag var där och tittade. På alla dessa söndagsklädda människor som njöt eftersom det inte var dom som skulle halshuggas. Det var som om allting var alldeles klart, alldeles tydligt den dagen. Och den där surrande, humlelika njutningen av att se nån annan lida. I det ögonblick, just innan yxan föll var gardisten Göthe vår nya Gud, fru Stenholm. Han var inte gardist längre, han var vår frälsare. Den där dagen var Sverige alldeles genomskinligt. Det rådde inga tvivel, människor var vänliga mot varandra och jag tänker föreslå nån riksdagsman, gärna nån av dom frisinnade, att motionera i kammaren om att man borde lagstifta om människors rätt att se minst en halshuggning i månaden. Det skulle vara 12 extra fridagar per år när till och med arbetarna skulle få ledigt. Det skulle vara obligatoriskt att närvara vid avrättningarna. Medborgarna i landet skulle utrustas med en ”avrättningsbok” där deras närvaro kunde kontrolleras. Den som inte kan visa upp närvaro kommer att nypas i ändan av en glödande tång. Och skulle det inte finnas lämpliga brottslingar att hugga huvudet av skulle det med all

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 73

2012-02-06 12.23


74

törnekronan

säkerhet inte vara svårt att finna frivilliga. Tror fru Stenholm det skulle vara svårt? Det tror inte jag. Alla dessa fattiga, förtvivlade, lungsjuka, sönderslitna människor som bara väntar på att träldomen ska vara över. Alla dom som överväger självmord varje dag men som inte vågar. Nu kunde dom få spela frälsarens roll och det skulle naturligtvis utgå ersättning till dom efterlevande som garanterades av staten. Istället för att grävas ner vid galgen skulle dom få en alldeles egen begravningsplats. En gravplats för hjältarna, fru Stenholm. Dom som lät sig nackas för att vi andra skulle känna en stor gemenskap av att vara dom som utvalts för att inte lida. Det är vackert som poesi, fru Stenholm. En vacker vers som ni ville att jag skulle skriva. Nu skrev jag den … (Paus.) I mitt paket har jag ett huvud som är avskuret efter konstens alla regler. Blodet som droppar är det sista av hjärnsubstansen som letat sig ner genom den avhuggna strupen. Dom sista tankarna som rinner ut och droppar på ert golv. Varje droppe är full av drömmar och tankar som ingen längre behöver. Dom torkar där på golvplankorna och städerskan skurar bort dom. (Hetsar upp sig.) Jag hatar att bli betraktad som galen. Bara för att man bär hem ett huvud behöver man inte ha förlorat sin själsliga jämvikt. Man kan lägga paketet på golvet, föra ett kort samtal med sin hyresvärdinna, sen avskeda henne och böja sig över sina papper igen. Ingenting är konstigt med det. Inte kons­ tigare än att just nu, just i detta ögonblick, håller nån på att stoppa en dynamitgubbe i sin mun och tända luntan för att ta avsked från den här helvetesvärlden man lever i. Nån annan störtar ut på isarna i hopp om att dom ska brista så att befrielsen kommer. Befrielsen från vad? Från bördorna, fru Stenholm. Bördorna. Dom outhärdliga. Som man har både ovanpå och inuti sitt huvud. Att släpa säckar samtidigt som

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 74

2012-02-06 12.23


törnekronan

75

man hostar lungorna ur sig och dö som en gubbe när man inte ens har fyllt trettio. Det är att vara svensk, fru Stenholm. Man stupar med sin börda. Men bördan kan också finnas här inne. Inne bland vindlingarna. (STRINDBERG plockar bland pappren och hittar en tidning.) Här. Exempel ett. Dagens Nyheter för den 29 januari 1877. ”Änka ströp sina tre minderåriga barn och öppnade sedan sin halspulsåder på högra sidan av halsen med en rakkniv”. (Tar paketet.) Här, högra sidan. Där rann hennes blod. Och varför gjorde hon det? Det står inte. Varför just högra sidan kan man fråga. Är man högerhänt går det lättare att snitta upp vänstra sidan av halsen. (Ger HYRESVÄRDINNAN en brevkniv.) Varsågod! Om ni vill försöka? Inte … Nej, man bestämmer själv … Men man vet ändå. Att hennes förtvivlan hade gått över alla gränser. (STRINDBERG bläddrar vidare.) Och här! ”Sotargesäll hällde fotogen i ett tvättkar och tände eld på sig själv. Mannen var död innan elden hade bränt bort hans hår.” En mycket egendomlig text. En sotare tar livet av sig och tidningen konstaterar att håret inte brunnit upp. Ska det ses som att sotaren hade misslyckats med nånting? Ska man betrakta det som en förmildrande omständighet? Eller som en oväntad detalj som färglägger det hela. Lite rött i allt det svarta. Vad tror fru Stenholm? Vad jag tror ska ni uppriktigt talat strunta i. Men jag kan lova att det huvud som finns i det här paketet inte har nåt hår … Egentligen skulle jag naturligtvis önska att det var mitt eget huvud som fanns där i paketet. Döden är mild, fru Stenholm. Man bara upphör att finnas till. Bördorna bleknar bort, alla minnen, vad tjänar dom till? Ingenting. Pappren blir liggande, bläcket torkar, dom vackra verserna kommer att skrivas av nån annan. Döden skrämmer bara när man tror att man måste få nånting färdigt. Som min far. Gubben på väggen. Han ber

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 75

2012-02-06 12.23


76

törnekronan

morgonbön och aftonbön och han går i kyrkan men inte fan tror han på nån Gud. Han är bara rädd! Han ber av rädsla. Han vill bli färdig innan han dör. Färdig med vad? Jag vet inte. Han är ångbåtskommissionär. Båtarna kan han aldrig bli färdig med. Dom kommer och dom går om dom inte går på grund och sjunker om kaptenerna är berusade. Så varför är döden så skrämmande … Inte för mig … Inte nu längre. Det räcker att jag ser på er, fru Stenholm för att jag inte längre ska vara rädd för att dö. Jag tänker på allt jag kommer att slippa. Era besök. Er dåliga andedräkt. Era hotfullheter och oförskämdheter och krav. Ert rotande i mina papper, att slippa bli störd. Man dör … Och det är som om man aldrig har funnits. Man försvinner tillbaka in i det mörka som man kom ifrån. En kort titt på världen, en rysning i tjugo, trettio år, och sen är man borta. Bara det att man slipper rimfrost i skägget och tidningspapper i skorna. Den här satans kylan, fru Stenholm. Den gör att jag inte ens hinner tina upp på somrarna. Jag går och knackar med ett spett på mina tankar. Jag försöker få dom att lossna ur isblocken. Men jag lyckas inte. Inte heller har jag råd att resa till Italien. Värmen … Jag kan bara drömma om den. (Tar upp paketet igen.) Snart har det droppat färdigt. Och för att visa att jag är en hederlig och anständig människa, fru Stenholm så erbjuder jag er nu detta huvud som pant för min hyresskuld. Ni får ett huvud i pant. Kan man tänka sig nåt bättre? Ett huvud som garanterat inte kommer att börja tala, som inte kommer att säga några oanständigheter. Ett huvud som garanterat kommer att tiga! Jag erbjuder er det som pant. Vad säger ni om det? HYRESVÄRDINNAN  Jag måste bort härifrån … STRINDBERG  Ingen hindrar er. Det är bara rädslan som håller er kvar här. Vad är ni rädd för? Tror ni att jag tänker skära av ert huvud? Är ni så förbannat dum att ni tror att jag är en mördare som går lös? En galning som jagar rov i form av

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 76

2012-02-06 12.23


törnekronan

77

människohuvuden? Tror ni jag är kannibal? Varför skulle jag skära av ert huvud? Jag har ju redan ett huvud. Man ska inte vara girig, fru Stenholm. Det räcker med ett huvud. Och tröttnar man på ansiktet kan man lägga det i en stor kastrull och koka på låg värme i fyra timmar tills skinnet och köttet är borta. Då har man fått en skalle i stället. Som man kan ställa på sitt bord och begrunda … Vems huvud jag har i paketet är tills vidare en hemlighet. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska avslöja det eller inte. Men om ni accepterar det som pant måste jag naturligtvis visa er det. Det är ett mycket vackert huvud, fru Stenholm. Mycket, mycket vackert. Er rädsla är obefogad. Jag hävdar fortfarande att jag inte är galen. Ni rotade i mina papper som man letar i en mörk garderob och man fiskar upp nåt på måfå. Vad hittade ni? Ett antal anteckningar till en novell om studenternas helvete i Uppsala. Ingenting annat. Jag har själv varit där. Fruktansvärda år. Ingen bildning, ingen kunskap, bara unkna tankar och sanningar som redan upphört att vara giltiga för tusen år sen. Men studenterna är unga, fru Stenholm. Unga och kåta. Ett gammalt kraftfullt svenskt ord som finns belagt redan på 1500-talet. Och man fick springa till ”flickor” eftersom det inte fanns några ärbara kvinnor som var beredda att släppa till. Man fick springa till flickor och dom var helgon för dom räddade oss från att bli vansinniga. Där kan man verkligen tala om galenskapen. Och dessa flickor såg man på med förakt. Men inte jag. Eftersom dom räddade mitt liv. Om gardisten Göthe under sin sista stund i livet blev en frälsare så var dessa flickor frälserskor! Om dom ska jag skriva och det var det pappret ni fiskade upp, fru Stenholm. Dom förtjänar lagerkransar! Men får törnekronor. I den här världen får skurkarna lagerbladen medan såna som flickorna i Uppsala och jag får törnen … Men det är inte ett flickhuvud jag har här i paketet. Det

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 77

2012-02-06 12.23


78

törnekronan

är nån helt annan. Kanske fru Stenholm redan har gissat? Min far. Gubben på väggen. Panten. Han ligger här i paketet. Huvudet. Jag behöver inte ens öppna det för att huvudet ska bli synligt. Det räcker med att se på tavlan. Jag klippte av huvudet mitt i adamsäpplet. Det sprack. Det lät som ett ägg som krossas … Men det är inte han. Det är nåt mycket vanligare, nåt mycket mer trivialt. Nu öppnar jag paketet, fru Stenholm … Nej, jag låter det vara. Jag låter det ligga här … Plötsligt tonar orden bort. Som om man befann sig i en säck, och luften tog slut … Det finns inget mer att säga. Och allt det här sätter jag ner på mina papper, fru Stenholm. Men det räcker inte för att jag ska kunna förtjäna 14 kronor i hyra och 3 till ved plus en och annan krona till städerskan som också borde ha fått en lagerkrans. (STRINDBERG vänder för ett ögonblick ryggen till HYRESVÄRDINNAN. Hon tar tillfället i akt och rusar ut ur rummet. STRINDBERG ser efter henne.) Egendomligt … Att en människa kan vara så rädd för ett par torskhuvuden. Kände hon inte lukten? Torsk från havet, middagsmat … Tillagas på spisen hos portvakten. Med pepparrot … (Ljuset går ner. När det återkommer sitter STRINDBERG och skriver. Paketet är borta. Han har halsduken runt huvudet och avklippta vantar på händerna. Dörren öppnas och HYRESVÄRDINNAN kommer in.) STRINDBERG  Ni fick brevet? Och vågar er hit? HYRESVÄRDINNAN  Vad skulle jag vara rädd för? Ett par torskhuvuden? Strindberg har en stor förmåga att prata. Men jag minns inte ett ord av vad han sa. Är pappren klara?

115102_Mankell_Strind_ORIG.indd 78

2012-02-06 12.23


Lögnhalsarna av Henning Mankell  

Inför 100-årsminnet av Strindbergs död har Henning Mankell sammanställt nio enaktare om författaren, som inspirerats av Strindbergs dramatik...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you