Page 1

Newsletter 7 – Juni 2017 – Årgang 24 Leicester City Supporters Club Scandinavian Branch


01

Jan-Henrik Børslid

07

Craig Shakespeare

02

Supportertur

08

Supporter`n

03

Årets Supporter

09

Leicester samlinger

04

Årets Spiller

10

Tilbakeblikk

05

Champions League

06

Claudio Ranieri


Sesongens andre og siste newsletter byr på mye moro og interessant lesestoff, det hadde ikke vært mulig å publisere uten hjelp av ivrige og flinke skribenter, en stor takk til : Walther Olsen, Harald Venes, Sören Filipsson, Frank Rask Poulsen og Kjell Martin Tevasvoll for bidrag! Sitter du på noen artikler eller interesse for å hjelpe newsletteret videre, ta kontakt på iselin.weltzin@gmail.com. Neste newsletter slippes like før sesongstart, og vil forhåpentligvis følges opp hver måned utover sesongen. God sommer!


Jan-Henrik Børslid spørrerunde med


Jan Erik Børslid toktok segseg tid tid til åtil å TV2`s egne Jan-Henrik Børslid svare på spørsmål fra nysgjerrige rever. Vi tar hensyn til at dette intervjuet ble gjort for noen måneder siden, altså før det ble klart at Shakespear Shakespearefikk fikkjobben jobbenututsesongen, sesongen,før førKing King begynte å bøtte inn mål for sitt Bournemouth og før Ndidi spilte seg inn som en av lagets beste på midten. Hva er årsaken til at Leicester spiller langt dårligere fotball denne sesongen enn forrige? Motstanderne har tatt Leicester på alvor i større grad. Overraskelsesmomentet er borte. Kante er en viktig del av forklaringen på at man ikke har lyktes med spillestilen på samme måte. Ballansen i laget er forrykket. Et temposvakt forsvar avsløres. Mahrez har også virket furtete. Føler ikke han gav 100 % for Ranieri. Ranieri selv begynte å eksperiementere i større grad. Økt kampbelastning og fokuset på CL spiller inn. Det medisinske apparatet har selv vedgått å ha bommet på sammenhengen mellom kampbelastning, trening, restitusjon. Spillerne har virket mer motiverte for å få til noe i Europa enn i Premier League, og det er forståelig. I sum er det en drøss av elementer som spiller inn.

på jorden tross forrige sesongs mirakel. Det merker man på personellet som jobber på arena under kamp.

Hvem i TV2 sin PL redaksjon har mest kunnskap om Leicester City? Tror de fleste er veldig godt skolerte på det som har skjedd i klubben i perioden de har vært i Premier League mens vi har hatt rettighetene, ikke minst med tanke på det sportslige. Petter Myhre har snakket med folk som jobber og har jobbet med det sportslige i klubben. De fleste av oss har vært på King Power stadium og kjent på atmosfæren og kulturen, og vi har møtt Ranieri på nært hold i hans periode. Leicester er en vennlig klubb som holder beina

Du var vel borte i Leiceste minst en gang sist sesong. Hvordan opplevde du, som nøytral, stemningen i byen, klubben og ikke minst på stadion? Har vært to ganger på KP-stadium denne sesongen, mot Arsenal og Man United. Vi får ikke med oss mye av byen på kampdag når vi jobber, men atmosfæren på stadion var veldig bra ved begge anledninger. Samtidig er personellet som jobber her veldig trivelig. Det er en skikkelig bra plass å komme til hvor vi blir tatt godt imot.

Hvordan vil du karakterisere Leicester sin prestasjon, sett i forhold til sesongen før og etter halvspilt sesong så langt i året etter jubelsesongen? Forrige sesong var et mirakel. Forventningene da var at Leicester skulle kjempe for tilværelsen. Denne sesongen er i mine øyne litt under pari. I skrivende stund er de fortsatt i CL og har 6 poeng til topp 10. Jeg hadde forventet Leicester blant topp 10 og det kan fortsatt gå. Klarer de det kan de gå med hevet hode, ikke minst med tanke på de gode resultatene i Europa. Shakespeare-effekten så langt tyder på at klubben gjorde et riktig valg i å la Ranieri gå.


“VI DISKUTERTE LEICESTER PÅ SAMME VIS NÅR STUDIOLYSET VAR AVSLÅTT, MED VANTRO. VI VAR LIKE OVERRASKET SOM ALLE ANDRE.” Hvem er din ønskegjest i studio? Sir Alex Ferguson. Det skjer nok aldri. Han har uttalt at han ikke stiller i studio-sammenheng. Hvilken norsk landslagsspiller mener du kunne passet inn i Leicester City og hvorfor (finnes det egentlig noen)? Vanskelig å si. Kanskje Mats Møller Dæhlie i form. Løper mye, jobber hardt, kvikk i beina, gode ferdigheter, ærlig type.

fakta: Jan-Henrik Børslid jobber som anker i TV2 Premier League studio, ved siden av dette er han også spillende trener for Fyllingen Fotball

Det var artig å følge studiosendingene sist sesong med vantro eksperter i studio. Spesielt Erik Thorstvedt så ut til å slite med å ta inn over seg at Leicester kom til å vinne. Kan du fortelle litt om hvordan dere diskuterte fenomenet Leicester når kamera var slått av? Og var Thorstvedt EGENTLIG ganske pissesur for at det ikke ble Spurs som vant? Vi diskuterte Leicester på samme vis når studiolyset var avslått, med vantro. Vi var like overrasket som alle andre. Dette er et av idrettshistoriens underverker, la oss ikke glemme det. 5000-1 sier alt. Erik er glad i Tottenham, men han er en proff, reflektert og sindig fyr som erkjente at Leicester til slutt vant fortjent og at Tottenham snublet på oppløpet.

Var det kollektiv kollaps av 19 andre lag ifjor som ga Leicester City gullet eller var det Leicester selv som bare regelrett var et meget godt fotball lag? Leicester tok 81 poeng. Det hadde lite med de andre lagene å gjøre. Mange lag underpresterte, Leicester overpresterte. Samtidig spilte revene på seg selvtillit og kvalitet utover i sesongen. Mentaliteten i gruppen, den kollektive innstillingen og viljen til å gi alt gjennomsyret laget. At de kun spilte 42 kamper hele sesongen (3 i ligacupen og 1 i FA cupen) spilte også en rolle. Hvor mange i tv2 sin PL redaksjon tippet at Leicester skulle vinne gruppen sin i CL denne høsten? Aner ikke. Det ble ikke gjort. Tror de fleste så at gruppen var overkommelig. Hvordan vurderer du Leicester sine kjøp og salg av spillere det siste året? Man selger ikke Kante om ikke man må. Det koster mer enn det smaker. Beholdt ellers nøkkelspillere, som klubben skal ha ros for. Har ikke truffet på samme måte med nysigneringene, men det skal også litt til. Ndidi er ingen Kante. Musa og Slimani er bra spillere. Ståle Solbakken hyllet Amartey for jobben han gjorde i FCK og mente han ville bli en klassespiller i PL på sikt. Synes ikke han har levd helt opp til forventningene enda, men han er kun 22 år og er i utvikling. Samtidig er det generelt vanskelig å vurdere nivået på folk slik sesongen har utviklet seg. Fortsetter oppturen nå er det ikke sikkert at dette blir så værst. Ser du for deg at kan bli store endringer i situasjonen rundt TV-rettigheter til PL framover? For supportere av en klubb som Leicester så blir vi jo stort sett nedprioritert når TV-kamper velges. Tror du det vil bli mulig


å kjøpe enkeltkamper lovlig i nær framtid? Og da tenker jeg ikke på tvilsomme streamingkilder, men direkte fra rettighetshavere som TV2 i Norge Denne sesongen er 15 av 27 Leicester-kamper i PL sendt direkte. De fleste andre er sendt i opptak relativt kort tid etter kampslutt. Det skjer nok ingenting med rettighetene i inneværende periode som varer to sesonger til. Ellers er dette et vanskelig marked å spå i. CL-rettighetene ble nylig solgt i England med en prisstigning på 32 %. Hvordan PL selges ut neste gang våger jeg ikke å si noe sikkert om, for jeg vet ingenting, men mye kan selvsagt skje. Akkurat her og nå forventer jeg likevel ingen store endringer. Alle håper at alle kamper skal bli tilgjengelige igjen, men engelskmennene er opptatt av å verne om sitt eget marked med SKY og BT som rettighetshavere. I England vises det eksempelvis INGEN kamper på tv lørdag kl 16. Vi har i det minste vår tippekamp. Ofte har dommeravgjørelser betydning, og de blir heftig diskutert. Har TV2 vurdert å ha en representant i panelet som er god på regler og dommervurderinger, og som kan bidra med nyanserte synspunkt, eller blir det dårlig TV? Vi har hatt Svein Øvrebø i studio en gang og vi hyrer på dom-

merkompetanse før hver sesong for å kurse ekspertene våre. Mark Clattenburg kommer blant annet over på et seminar vi skal ha nå i mars. Å ha en fast dommer i studio blir for kostnadskrevende. Vårt mål er, med kunnskap om reglene i bunn, å kunne si om en avgjørelse er rett eller gal, aller helst uten for mye diskusjon. Hvilken kamp fra i fjor som dere sendte av Leicester husker du best fra opplevelsen av å se kampen i studio? Vanskelig å velge én kamp. Seieren i nøkkelkampen mot Tottenham på WHL var en thriller, 2-0 hjemme mot Liverpool med klasse-scoringen til Vardy har brent seg inn, Chelsea som stod æresvakt for Ranieri på sesongens siste dag var et spesielt øyeblikk og selvsagt utdelingen av pokalen med Andrea Bocellis fantastiske fremføring - Ranieris gave til Leicester, the purest of class! Hva er dine tanker om sparkingen av Ranieri? Tror du han hadde klart å holde plassen i Premier League om han hadde hatt sjansen? Og hvordan vurderer du Champions League mulighetene uten han?

Første reaksjon på sparkingen var at det er trist og at det føles feil, forrige sesong tatt i betraktning. Samtidig lider alle på utsiden av mangel på informasjon. Hvordan fungerte det egentlig med Ranieri internt? I spillergruppen? På den umiddelbare responsen etter sparkingen virker det som om flere spillere har hevet seg betraktelig. Vardy hadde eksempelvis flest spurter i en kamp denne sesongen i 3-1 seieren over Liverpool. Mahrez scoret sitt første spillemål i PL for sesongen mot Hull og var igjen en drivende offensiv kraft. Laget jobber hardere og henger plutselig bedre sammen defensivt. Leicester har liknet seg selv de to kampene Shakespeare har styrt. Jeg tviler på at det hadde hatt samme effekt om Ranieri var med videre. For meg virker det tydelig at han ikke hadde hele spillergruppen med seg, noe jeg mener er helt avgjørende for dette laget. Det sier i så fall ikke bare noe om Ranieri, men også om enkelte spillere i gruppen. Spiller Leicester med samme innstilling og kvalitet i returkampen i CL har de en god mulighet til å ta seg videre. At de kom fra det med 2-1 i Sevilla må de imidlertid takke høyere makter for, men dette kan definitivt bli en thriller. Vi får bare krysse fingre og tær for at revene trekker enda en kanin opp av hatten. Hvem tror du er rett mann til å ta over for Ranieri? Vanskelig å si. En som lar Leicester være Leicester og som nyter respekt i gruppen. Kanskje Shakespeare får fortsette? Han virker å være godt likt, kjenner klubben og fremstår som en balansert type.


Utdeling av vikingskipet


Utdelingen av vikingskipet til «årets spiller» skjedde i forkant av hjemmekampen mot Watford 6.mai. Lederen for Leicester City Supporters Club Scandinavian Branch, Per Arne, måtte melde forfall til turen, og derfor sendte han junior ut på representasjon tekst: Walter Olsen Vi regner med at «Thomas the son» fikk med seg mange formaninger på det ærefulle oppdraget. Han skulle jo ta vare på klubbens gode renomme og sørge for at medlemmer fikk gode opplevelser. Hvem vet, kanskje fikk han også beskjed om å passe på seg selv også? Uansett, Thomas står støtt på egne bein og leverte. Og i bakgrunnen hadde han jo noen eldre gubber å støtte seg til. Trekning, hvem deler ut prisen? Vi var ikke en horde medlemmer til stede når vi skulle trekke ut de to som skulle flankere Thomas under utdelingen, men en liten gjeng med store kvaliteter. Alle naturlig nok spente; Jannik Bergseth hadde tatt turen sammen med Øyvind Gullikstad, Gunnar Langlo var på sin jomfrutur, Atle Torbjørnsen var på dannelsesreise med familien, Harald Hæhre var der for å vise en kompis at han også skulle vært LCFCsupporter, Martin Tarpgaard Ascanius satt på toget med en kompis og var «rett rundt hjørnet», og så var det Thomas Walberg Hansen og undertegnede Walther Olsen. Thomas hadde forberedt seg, navnelapper på medlemmer ble lagt i den rosa(!) cap’en. Kelneren på Belmont hotell ble kalt til tjeneste i baren, denne gang for å være lottomaskin. Til forskjell fra lotto følte alle at de hadde en stor, reell sjanse for å bli trukket ut. Gleden var stor hos Øyvind Gullikstad når han skjønte at det var hans navn kelneren prøvde å

uttale. Vi andre gledet oss fordi Øyvind var så glad, vi hadde jo en sjanse til. Men det var nesten forutbestemt at når vikingskipet skulle deles ut til Kasper Schmeichel fra Danmark, så var det Martin danske sitt navn som kom ut av hatten. Var vi andre skuffet? Ørlite kanskje, men, nei, vi fikk jo plutselig litt ekstra tid ved vannhullene, og vi gledet oss over dem som nå hadde fått oppdraget. Dermed bar det av sted til KP. Noen var på sin første tur og de gnidde seg i hendene, og Øyvind Gullikstad sang stille «We know who we are – champions of England….». Vi gikk forbi Tiger Stadium, opp gjennom Filbert Street og Lineker Road til KP. Vi var tidlig ute, så tidlig at vi kom sammen med noen blå små BMW sportsbiler, en del av spillerne. Gleden var derfor stor når vi fikk øye på Shinzi og Gray. At vi brukte Atle sine barn som påskudd for å komme frem til gjerde og rope bort japaneren, må være tilgitt. Han var som japanere flest, høflig, og tok seg tid til noen kruseduller på drakten til Thorbjørnsen jr., samt en selfie. Undertegnede fikk en kjapp selfie med en annen ungdom, Demarai Gray, og det samme gjorde Harald Hæhre. Happy! Supportersjappen neste. Gunnar Langlo var i godlune – på jakt etter gode kjøp som sunnmøringer flest, og mellom hyller og stativer hørte vi -ditte var storveis, altså.


“AT VI BRUKTE ATLE SINE BARN SOM PÅSKUDD FOR Å KOMME FREM TIL GJERDE OG ROPE BORT JAPANEREN, MÅ VÆRE TILGITT.” Det tok sin tid; keeperdrakt til Gullik – han skulle jo møte en keeperlegende, andre sikret seg gullbatch – hvem vet når vi får dem neste gang, og Jannik skulle ha navn på drakten sin – og ble dermed uforskyldt turens funnyfox(se eget innlegg). Pub i forbindelse med kamp på KP er til vanlig lik Swan and Rushes. Når den er stengt – skulle alternativet være Sir Robert Peel i sidegaten, slik det stod på lappen til Thomas – og hvor var han blitt av? Jo selvfølgelig, han ordnet med bordbestilling til middag etter kampen. Men i påvente av handlekåte supportere gikk vi ikke til Sir Robert Peel, derimot tvers over gaten på Blues Bar and Grill. Og der ble vi. Og danskene hadde ankommet – bordet ble fylt med øl, stor stemning. Levende musikk. Hvorfor bruke tiden på å gå frem og tilbake til Sir Robert Peel? Nei vi ble, og alt pikk og pakk kunne vi jo stue inn til Harald som bodde på Holiday express ved siden av. Thomas kom tilbake, vurderte situasjonen, og fant det fornuftig å ikke prøve å flytte på denne gjengen. Her var de samlet, vi hadde kontroll på alle, stemningen er god – vi blir…..og kampen er rett rundt hjørnet. Utdeling og kamp De tre prisutdelerne stakk av gårde og gjorde det de skulle, vi andre måtte forholde oss til hva

de sa i etterkant og bildene de tok. En stor opplevelse for enhver supporter, og Thomas fikk stjerner i øynene. Så vidt vi kan bedømme ut fra bildene prøvde The Tarp og Gullik å lure seg inn på reservebenken etterpå. Men likhet og utforming på de to karene var ikke i nærheten av noe som har vært på den benken, så dermed bar det tilbake til oss andre. Kampen? Vi kunne ikke vært på noe bedre. Full kontroll i banespillet, flotte mål, vill jubel og en øredøvende herlig opplevelse for oss oppe mellom supersupportene. Med 3-0 var kontrakten i PL definitivt sikret for neste sesong, og vi kunne dra videre til hotell, felles middag på San Carlo, og en pub…….. Neste utdeling av vikingskipet? Ja, Per Arne, vi tror det blir folksomt på neste tur, for dette bør ingen gå glipp av. Fellesturer er spesielt og du kan få en stor jobb med å sikre billetter. Hvis ikke – vel - jr. står i kulissene, og han viste at han kan levere. FUNNY-FOX Vår gode venn Jannik Bergseth ønsket å få trykket et navn på drakten sin. - “Jeg er litt sølvaktig i håret og jeg vil ha silverfox trykket på ryggen”, sa gode Jannik. I kassen i supportersjappen ble det betalt for de rette bokstavene.

Trykkerne satte ivrig i gang, og Jannik forklarte oss andre like ivrig om sin nye ervervelse «in progress». Det dampet og det putret blant ivrige og raske butikkansatte, kanskje litt for raske… Drakten var ferdig og Jannik lyste opp – dette var jo supert. - “Tenk Silverfox på ryggen – det har jeg ønska meg”, sa Jannik. Og slik kunne det blitt, men den årvåkne reisekameraten Øivind Gullikstad spurte plutselig - “Hva har du fått på ryggen?” - “Jo det er silverfox”, svarer Janikk – “du vet jeg har litt sølv i håret, silverfox, skjønner du?” - “Det står ikke silverfox der”, kommer det kontant fra Gullik. - “Det står sliverfox”. Et øyeblikk ser vi usikkerheten bre seg, deretter Jannik som skjønner at dette ikke er bra, noen smil brer seg blant de andre omkring som ser det komiske i situasjonen, en ung butikkansatt sjekker febrilsk alle lapper, og oppdager at det er han som har rotet med rekkefølgen av bokstaver, og …….de bokstavene får han aldri av drakten igjen – ever. En av våre kjære, hyggelige supportere, har fått nytt navn – helt uforskyldt, men det står der til evig tid: SLIVERFOX. Jannik ble kanskje litt deppa der og da, selv om han fikk en ny drakt i kompensasjon, den hvite bortedrakten. - “Det er ikke alle størrelser de har like mange av”, sier Jannik og ser på meg av en eller annen grunn. Men mange av oss andre mente at dette kan vi snu til noe veldig positivt, for det er en knallvittig historie, og det er mye kulere å hete sliverfox enn silverfox. Litt lenger ut på kvelden syntes Jannik det samme. Takk for at vi har så mange hyggelige og positive supportere – Jannik SLIVERFOX er en av dem.


JANNIK “SLIVERFOX” BERGSETH

“THE TARP” PÅ RESERVEBENKEN

HARALD HÆHRE SAMMEN MED GRAY

ØYVIND GULLIKSTAD MED VIKINGSKIPET

Supportertur

HVERT ÅR ARRANGERES DET FELLESTUR OVER TIL REVEBYEN, ÅRETS KAMP BLE MOT WATFORD, HVOR LEICESTER VANT 3-0. TAKK TIL WALTER OLSEN FOR TEKST & BILDER


Årets supporter

MULIG VI SELGER MAHREZ, MEN ULF ER IKKE TIL SALGS tekst: Harald Venes

Supporterunionen for Britisk fotball kårer årlig en supporter som har utmerket seg. Supporterunionen er en samling av supporterklubber knyttet til Britisk fotball. Prisen henger høyt, og det er tøff konkurranse hvert år. Derfor var det ekstra hyggelig at vår egen Ulf Arne Larsen, Mr. Leicester, vant prisen. Ulf ble intervjuet av TV2 i forbindelse med sendingen av FA-cupen. Brede Hangeland stilte hyggelige spørsmål, og Ulf innrømte at det rant blått blod hos han.Ulf ble spurt om han hadde troen på Shakespear, og svarte at han var litt avventende, men at han nok fortjente en sjanse. Ledelsen i LCSCSB er glade for at Ulf får den honnør han fortjener, og vi håper at pokalen får hedersplass hjemme hos familien Larsen i Oslo. Her er teksten som dannet grunnlaget for at Ulf ble til slutt kåret som vinner: Ulf Arne Larsen, Leicester City. Ulf er en kjent skikkelse i bybildet i Oslo med sin blå Leicester lue hvor han jobber som vinduspusser. Slagordet “Ulfs vinduspuss, alltid i rute” er en klassiker. Han har fulgt Leicester City siden slutten av 60-tallet. Han har hatt sesongkort i Leicester siden slutten av 90 tallet og har vært over 126 ganger! Mannen har Leicester tatoveringer og bruker vanvittig mye tid, penger og krefter på

Leicester City. Han er nestor i supporterklubben, og har sponset mange med lån av sesongkort. Han har et eget rom hjemme dedikert til Leicester. Naturligvis har sesongen hvor Leicester City vant Premier League og nå sist kom til kvartfinale i Champions league betydd enormt mye for Ulf. Han ble så lei all medieomtale at han til slutt beordret andre til å stille opp når det skulle intervjues etter tidenes fotballsensasjon. Som han sier selv, dette er total galskap! Vi som har hatt gleden av å reise på tur med Ulf verdsetter hans fotballkompetanse, gode humør og lystige lag. Ulf er æresmedlem av supporterklubben. En verdig kandidat mener vi, kanskje spesielt i lys av Leicester City sin vidunderlige reise fra Division 1 til å bli “Champions of England!” Ulf Arne Larsen har vært tilstede hele veien, fra Southend til Sevilla og Atlético Madrid. Vi gratulerer Ulf med utmerkelsen. Dette har han fortjent!


Kasper Schmeichel ĂĽrets spiller


TV2`s spiller, egne Jan Erik Børslid tok seg tidog til å Årets både her i skandinaviske på avstemninger spørsmål fra nysgjerrige rever. isvare britiske var det Kasper Vi tar hensynsom til atstakk detteav intervjuet blestemmer. gjort for Schmeichel med flest noen måneder siden,har altså før det ble ord klart at Frank Rask Poulsen skrevet noen Shakespear fikk jobben ut sesongen, før King på Kaspers morsmål om våres alles favoritt begynte å bøtte inn mål for sitt Bournemouth keeper. tekst: Frank Rask Poulsen Alle er enige – der var enighed blandt fans, eksperter og holdkammerater. Os i Leicester City Supporters Club Scandinavian Branch har også kåret ham til årets spiller – og vi var jo nærmest enige. Han fik langt over 80% af alle afgivne stemmer.Årets spiller er Kasper Schmeichel. Som dansker er jeg nok ekstra glad og stolt over den velfortjente hæder, der regner ned over Kasper i disse måneder. Jeg føler, jeg har ’kendt’ ham altid – hvilket jeg på en måde også har. Jeg har ofte tænkt tanken… Hvorfor valgte Kasper at spille for Leicester – min klub, vores klub? Jeg er ikke særlig troende – og før vi blev mestre, troede jeg ikke på mirakler ;-)Men jeg har altid været dybt fascineret af skæbnen – i alle livets forhold. Hvorfor siger jeg så det …? Jeg blev fan af Leicester i 1980, hvor jeg var 6 år. Jeg har altid været bidt af fodbold – og i særdeleshed engelsk fodbold, så mit hjerte faldt for Leicester – oprykkerne fra det år med det unge stortalent Gary Lineker. Og måske derfor ville skæbnen også, at jeg i 3. klasse (1983) fik en ny klassekammerat – Hans Christian. Hans Christian var ikke særlig interesseret i fodbold – han gik til spejder, men vi fandt hinanden alligevel. Han opdagede jo hurtigt, at alt for mig var centreret

omkring fodbold. Så han fortalte mig hurtigt, at hans fætter på 18 år spillede i 3. division for den mindre københavnske klub Gladsaxe Hero. Jeg var med det samme vildt imponeret – tænk at have en fætter, der spillede divisionsfodbold. Fætteren var og er Peter Schmeichel. Fra den dag af fulgte jeg Peter Schmeichels karriere i tykt og tyndt – og det viste sig jo hurtigt, at han ikke bare var en 3. divisionsmålmand. Hans Christians fætter blev ikke bare Danmarks bedste målmand – han blev verdens bedste målmand. Så jeg fulgte selvfølgelig med i det hele. Da han skiftede til Hvidovre, der spillede i den bedste række (1. division). Da han blev udpeget som reserve (4. målmand) til VM i 1986 i Mexico. Da han blev far samme år, og da han året efter blev solgt til Brøndby - min klub i Danmark. Derfor er det også et klart minde hos mig, da Hans Christian en dag i skolen (i 1987) fortalte mig, at når han kom hjem fra skole, så havde hans forældre besøg af Peter Schmeichel, konen Bente og deres lille søn Kasper. Jeg spurgte selvfølgelig, om jeg måtte komme med ham hjem, men det var ikke en mulighed. Han lovede mig til gengæld en autograf, og at han ville tage et billede af ham, som jeg måtte få.


“HAN HAR UDTALT AT DET FØRST VAR PÅ EFTERSKOLEN, HAN BESLUTTEDE SIG FOR AT SATSE PÅ EN FREMTID SOM MÅLMAND.” Det billede fik jeg forstørret til 30x40 cm. På det billede sidder Kasper som baby (ca. 1 år) på sin mors skød og med sin far i hænderne. Det billede hang over min seng på mit værelse, indtil jeg flyttede hjemmefra 8 år senere. Så ja – jeg føler, jeg har kendt Kasper hele mit liv. Eller rettere hele Kaspers liv. Nå, det var en lang historie, som jo slet ikke handlede om Kasper. Det var mere en historie om hans far, hvis store skygge Kasper har brugt det meste af sin karriere på at frigøre sig fra. Men det er heller ikke uvæsentligt at have in mente, når man skal portrættere Kasper. Desværre for Kasper så er det at hedde Schmeichel ensbetydende med skyhøje forventninger fra dag 1 – i hvert fald når man vælger at blive fodboldmålmand som sin berømte far. Kasper er født i Danmark, men her boede han kun til han var knap 5 år. Der blev hans far nemlig solgt til Manchester United. Så det har været en barndom og en skolegang i England – med en afstikker på 2 år til Lissabon og et år på en stor idrætsefterskole på Fyn i Danmark. Og han har faktisk udtalt, at det først var på efterskolen, han besluttede sig for at satse på en fremtid som målmand. Det var i en ganske sen

alder (14-15 år), men når man har talentet og viljen, så er alt muligt. Hjemvendt fra efterskolen i 2001, og med en far der netop var skiftet tilbage til Manchester - til Uniteds ærkerivaler fra City, begyndte Kasper som ungdomsspiller i Manchester City. En klub hvor han også var på kontrakt de første 5 år som senior. Men desværre for Kasper en klub der aldrig satsede på ham, og en klub der ligger i en by, hvor det nok bare har været ekstra svært at hedde Schmeichel uden at blive bedømt ud fra dette. Derfor kommer vi til det næste, og det jeg altid har beundret Kasper mest for. Han har altid prioriteret at få spilletid – han ville ikke være nr. 2 og sidde på bænken. Derfor lod han sig udleje i Manchester City-tiden til diverse små klubber – først Darlington på en kort aftale, for derefter at tage til Bury af to omgange for at være førstekeeper. Derefter et succesophold i skotske Falkirk, som gerne ville forlænge kontrakten, men hvor City trak ham hjem og i en kort periode gav ham pladsen på deres Premier League-hold. Det gav Kasper mod på en ny 4-årig kontrakt – i en klub hvor den nye manager hed SvenGöran Eriksson. Desværre betød forlængelsen ikke, at det var ham,

der blev kørt i stilling til at skulle afløse Andreas Isaksson. Her valgte Svennis i stedet at satse på den unge Joe Hart. Derfor blev Kasper igen udlejet til henholdsvis Cardiff og Coventry – og den sidste tid i klubben var ikke god for ham. I sæsonen 2008/2009 – nu med Mark Hughes som manager - fik han blot en kamp, hvor han afløste en skadet Joe Hart. Derfor ville Kasper væk og udtrykte sin fortrydelse over den 4-årige kontrakt, han havde underskrevet året før. Han ville spille i en klub, hvor han var det klare førstevalg. Lykken for Kasper blev, at Svennis var blevet ansat som fodbolddirektør i den storsatsende League 2-klub Notts County, og her stod Kasper en fremragende sæson. Klubben vandt rækken, men måtte slippe Kasper pga. økonomiske problemer. Så stod Leeds klar med en 2-årig kontrakt. Dvs. klart et niveau der passede bedre til Kaspers evner – den næstbedste række Championship hvor vi jo også selv spillede på det tidspunkt. Kasper stod igen en fantastisk sæson, hvor han tilmed blev nomineret til at blive årets spiller i Championship. Sæsonen bød også på udtagelse til det danske landshold for første gang – hvor debuten underligt nok først kom i 2013, efter han havde været med i truppen til EM i 2012. Leeds’ samlede sæson var efter deres ambitionsniveau mindre god, da de landede på 7. pladsen - lige uden for playoff (vi blev nr. 10). Frustration hos ledelsen og det faktum at Leeds havde lukket 70 mål ind i 46 ligakampe, betød at de ville skille sig af med mange af deres forsvarsspillere, deriblandt deres bedste spiller. Lige lidt hjalp det dog… ikke for at gnide salt i såret, så vil jeg alligevel nævne, at Leeds jo fortsat ligger i Championship og igen i denne sæson blev nr. 7.


været interesseret. Han er en af hovedårsagerne til vores enorme succes de sidste par år – men vi er også klart en af årsagerne til hans enorme succes. Det har været en win-win for begge parter hele vejen.

Så derfor ville skæbnen, at Kasper – den lille baby på sin mors skød i 1987 – blev hentet til min (vores) klub i 2011. Igen af Svennis, som var tiltrådt som vores manager året forinden. Og han så heldigvis det, som jeg (og andre) også havde set siden City-dagene - det største danske målmandstalent siden … ja siden Peter Schmeichel. Karrieren hos os i Leicester kender vi alle. Det er værd at bemærke, at han allerede i sin første sæson i klubben blev kåret som årets spiller. Og nu er han lige blevet det igen – der kan man da tale om at holde niveauet. Kasper er nærmest altid en af de bedste på banen. Det skyldes ikke mindst, at han altid er fokuseret på opgaven. Det var han i starten af sin Leicesterkarriere, når han fx spillede mod Wolverhampton i Championship, og det var han, da han spillede mod Sevilla i Champions League. Næste kamp er altid den vigtigste. Kasper har som sagt altid prioriteret at få spilletid. Det fik han hos os, og derfor har vi også formået at holde ham i vores klub i 6 sæsoner. Også selvom mange store internationale klubber har

Jeg tænker ofte på, at hvis Kasper havde fået en skade i vores fantastiske mesterskabssæson - hvilket han jo både har haft i sæsonen før og i sæsonen efter mesterskabet, så havde vi nok ikke vundet mesterskabet. I mesterskabssæsonen stod Kasper lige så fremragende som i denne sæson, men det er klart, at det kom til at stå i skyggen af store præstationer af særligt Vardy, Kante og Mahrez. Sådan er det at være målmand, når det offensive spil fungerer til perfektion – og sådan skal det også være. Jeg er bare så lykkelig for, at skæbnen (eller noget andet) bragte Kasper til Leicester. Jeg synes, det er en god historie – startende i 1983 med Hans Christian som ny i min klasse. Når det er sagt, så synes jeg stadig, det er en hel uvirkelig historie, at ham der shiner allermest på vores hold i øjeblikket, er ham babyen på billedet på mit gamle teenageværelse. Det er rart at få historien skrevet ned – så bliver den pludselig mere virkelig end uvirkelig ;-) Tillykke Kasper – du har om nogen fortjent titlen som årets spiller. Skyggen fra din far er helt væk – i hele verden, også i Danmark.


LEICESTER CITYS RESA I

Champions League


Årets sesong bød på nye eventyr, denne gang i Champions League. Sören Filipssom har vært så gavmild og sendt over litt lesestoff fra Leicesters reise i Europa. Dette vil også publiseres i neste nummer av svenske “THE FOX” tekst: Sören Filipsson

Den bästa tändvätskan för Leicesters deltagande i Champions League kom redan den 17/5 förra året, långt innan grupplottningen var gjord. Det var Arsenals manager Arsene Wenger som uttalade sig: -”Leicester will struggle in Champions League. Their game is not based on possession and that demands huge physical resources”. När Leicester slog Sevilla i åttondelsfinalen och kvalificerade sig för kvartsfinal, gjorde man något Arsenal inte klarat av på sju år. Till på köpet hade Arsenal blivit förödmjukade och utslagna med sammanlagt 10-2 i två matcher mot Bayern München. En annan rolig sak i sammanhanget var också den Liverpool-fan som på Twitter sagt - ”Leicester will embarrass Premier League in Europe”, frågan är dock, var höll Liverpool hus? När sedan Monaco slog ut Manchester City i en 12-måls thriller då var Leicester ensamt engelskt lag kvar i Champions League. Leicester hade tur sa alla experter, man lottades i den ”lättaste” gruppen med FC Köpenhamn, Club Brügge och Porto. Ändå var det nästa inga ”experter” som trodde att Foxes skulle ta sig vidare från gruppspelet, Viasats Bojan Djordic trodde Porto och Köpenhamn skulle gå vidare och så tippade de flesta. Men något man lärt sig under tre säsonger med Leicester i Premier

League är att det aldrig går att räkna bort dem. Leicester radade upp vinster, 3-0 borta mot Brügge, 1-0 hemma mot Porto, 1-0 hemma mot Köpenhamn, oavgjort 0-0 borta mot Köpenhamn, seger 2-1 hemma mot Brügge innan det rasade när man var klara gruppsegrare. Porto vann 5-0 hemma mot ett ointresserat Leicester. Leicester var klara för åttondelsfinal och ännu en gång var experterna eniga, hit men inte längre för Leicester. Sky-experten Paul Merson skrattade och sa att Leicester var helt körda när man lottades mot Sevilla. När Leicester hade slagit ut Sevilla efter 1-2 borta och 2-0 hemma, skrattade Twitter åt Merson. - ”Nu vet vi varför han har förlorat 70 miljoner på vadslagning” var det många som skadeglatt skrev. Som sista kvarvarande engelska lag var Leicester klara för kvartsfinal och lottades mot Atletico Madrid, deja vu. Atletico slog ut Leicester ur UEFA-cupen 1997 efter några mycket tveksamma beslut från domare Remi Harrell. Leicester manager Martin O`Neill kallade domaren inkompetent och snart nog blev domaren bortplockad från att döma internationellt. Första mötet med Atletico denna gång blev också mycket omdiskuterat efter ett rent felbeslut av den svenske domaren Jonas Eriksson.


Mark Albrighton tacklade Griezmann utanför straffområdet så han föll och domare Eriksson pekade till alla Leicesterfans förtvivlan på straffpunkten. Det var absolut ingen straff. Matchen slutade 1-0 till Atletico efter att Griezmann gjort mål på straffen. Returmötet på King Power Stadium blev Leicesters sista i Champions League, för denna gång. Leicester behövde vinna med två mål och inte släppa in något mål. Men Atletico Madrid är ju ett europeiskt topplag och när de gjorde 0-1 behövde Leicester göra tre mål. Det gick tyvärr inte men Jamie Vardy kvitterade till 1-1 och därmed gick Foxes ur Champions League obesegrade på hemmaplan. Efter matchen var de flesta experter överens om att det Leicester åstadkommit i Champions League var fantastiskt, Steven Gerrard sade det bäst: ”They have been nothing short of sensational”. Spelarna kan vara stolta över sin prestation och nu hoppas vi att de är sugna på att spela i Champions League igen. Vi som fans ska inte vara ledsna över att det tog slut i kvartsfinalen, vi ska glädjas åt att vi fick se vårt Leicester i Champions League. Bloggaren Dan Graves skriver en artikel där han menar att vi ska vara tacksamma för det vi får uppleva och inte klaga för mycket, för vi har sett värre tider. Han har

upplåtit sin artikel för publicering här. WITHOUT THE DARK DAYS, LEICESTERS STORY WOULD NEVER HAVE HAPPENED! Efter Leicesters historiska och minnesvärda äventyr i Champions League med en kvartsfinal som slutpunkt bör vi titta tillbaka till den lägsta punkten i klubbens historia, för bara nio år sedan. Den fjärde maj 2008 är ett datum som klingar mycket dåligt i Leicesterfansens öron, det var då som klubben för första gången i sin historia flyttades ned till den tredje divisionen i engelsk fotboll. Vad som följt sedan dessa mörka dagar har överträffat allt den mest optimistiska Leicesterfan kunnat hoppas på. Alla vet hur Leicester klarade sig kvar i Premier League via ”The Greatest Escape”, hur man vann ligan mot ett odds på 5000/1 och hur man tog sig till kvartsfinal i Champions League. Så därför blir jag sur när fans klagar på Riyad Mahrez, har de glömt denna tid då man hade gett vad som helst för att se en sån talang som Mahrez, även om han kan vara frustrerande att se ibland? Vrid tillbaka klockan exakt tio år tidigare än den andra kvartsfinalmatchen mot Atletico Madrid. Leicester hade precis förlorat hemma mot Birmingham City, tredje hemmaförlusten i rad och var nära nedflyttning. Men

den tillfällige managern Nigel Worthington styrde Leicester till säker mark. När säsongen 2007/2008 började hade ägaren Milan Mandaric plockat in Martin ”Mad Dog” Allen som nu manager. Allen kom att bli en parantes i Leicesters historia, men en parantes fylld av drama. Han skickade lagets skyttekung Matty Fryatt till reservlaget, han grävde personligen upp alla buskar vid träningsanläggningen och planterade blå blommor istället. På planen var resultaten blandade och innan en 4-1 vinst mot Watford stod Allen på mittlinjen och eldade fansen innan kickoff. När Claudio Ranieri gjorde något sådant kändes det inspirerande, när Martin Allen gjorde det var det bara bisarrt! Mandaric blev trött på Allen och in kom istället Gary Megson. Den ”rödhårige Mourinho” skapade det tråkigaste Leicesterlag vi sett och fick Craig Levein att likna Pep Guardiola! Lyckligtvis fick han ett erbjudande att ta över Bolton och hans tid i Leicester blev bara sex veckor lång. Så kom Ian Holloway och Leicester blev ett lag med verkligt ojämna prestationer. Man slog West Bromwich Albion borta med 4-1 ena veckan och fick stryk hemma med 3-1 av Sheffield Wednesday nästa vecka. Holloways Leicester verkade inte ha någon fast spelplan, han bytte och mixade med spelare och när säsongen var över hade han använt hela 39 spelare. Med Holloway vid rodret blev Leicester nedflyttade till League 1 efter säsongens sista match. Man mötte Stoke på bortaplan och behövde en ynka poäng för att klara sig kvar, problemet var att Tony Pulis Stoke behövde en enda poäng för att gå upp i Premier League. Ett Tony Pulis-lag med så mycket att spela för kan man bara inte slå. Leicester var nu nere i den lägsta punkten i klubbens historia och det bara åtta år innan man skulle nå sin högsta.


Claudio Ranieri VENI, VIDI, VICI

tekst: Sören Filipsson Primus inter pares Claudio Ranieri fick på eftermiddagen den 23:e februari sparken från posten som manager för Leicester City Football Club. Han kom, han såg och han segrade, trots att världens fotbollsexperter trodde han skulle misslyckas. Han gav en klubb och dess supportrar en säsong att minnas för resten av livet, han gav Leicester City den finaste av alla fotbolls-troféer, Premier League trofén. Men var det hans verk? Säsongen 2016/2017 blev en helt annan historia än säsongen innan och det började redan i den första matchen mot Hull City. Leicester skulle möta ett lag i spillror, Hull hade ingen manager och de bästa spelarna i laget var alla skadade. Det var med nöd och näppe Hull kunde komma till match över huvud taget. Men kämpaglöd hade de i alla fall, något som man redan här kunde se att Leicester hade tappat från säsongen innan. Med facit i hand kan man faktiskt säga att redan här var det tydligt att något var fel. De från förra säsongen ledande spelarna var bleka och såg vilsna ut, och så fortsatte det genom säsongen. Nog var det så att Ranieri redan från start hade tappat spelarnas förtroende, trots att det försäkrades både från spelare och ledare att så inte var fallet. Bland annat Craig Shakespeare försäkrade så inte var fallet, men sa samtidigt att det varit en hel del frustration i omklädningsrummet under säsongen. Enligt journalister som var med under Leices-

ters resor på försäsongen med deltagande i International Champions Cup, började slitningarna mellan manager och spelare redan här. En 11 timmars flygning till Los Angeles fick både spelare och manager på dåligt humör. Spelarna undrade varför en tröttande USA-resa och på det en resa till Sverige med matcher mot PSG och Barcelona låg före Community Shield-mötet med Manchester United, när man egentligen borde stanna hemma och träna. Det var kanske ett för stort steg för en liten klubb, att bli mästare i fotbollens hemland och sedan resa på ”världsturné” och möta de bästa europeiska klubbarna. Sedan var det en hel del underliga laguttagningar som fick spelarna och fansen att undra vad Ranieri höll på med. Den så lovande Demarai Gray som imponerade stort när han fick spela, fick ofta se Ranieri starta Riyad Mahrez eller Ahmed Musa istället. Algeriern Mahrez var en skugga av föregående säsong och ändå höll Ranieri fast vid honom. Ahmed Musa hade svårt att hitta sina Premier League-ben och fick mycket kritik från experter och fans. Han fick chans på chans av Ranieri och bidrog med ytterst lite. Något som framkommit i efterhand är att Ahmed Musa fann den första tiden hos Leicester City otroligt jobbig. Han hade aldrig någonsin under sin fotbollskarriär tränat så hårt som hos Leicester City.


me. I love you too. No one can ever take away what we together have achieved, and I hope you think about it and smile every day the way I always will. It was a time of wonderfulness and happiness that I will never forget. It’s been a pleasure and an honour to be a Champion with all of you.”

“IT’S BEEN A PLEASURE AND AN HONOUR TO BE A CHAMPION WITH ALL OF YOU.”

Musa kom dåligt tränad och behövde specialträning för att börja närma sig sina lagkamrater fysiskt och taktiskt, trots det fick han många chanser av Ranieri. Att Ranieri ”förlorat omklädningsrummet” verkade mer och mer klart. Rykten om att Ranieri och coachen Craig Shakespeare inte drog jämt spreds också, givetvis förnekades dessa rykten från båda parter (Shakespeare förnekade det även efter att Ranieri fått sparken). I början av februari var ryktena om att Ranieri skulle få sparken både många och intensiva. Så intensiva att ägaren Vichay Srivaddhanaprabha flög från Bangkok till Leicester för att gå ut med ett offentligt uttalande från klubben, där man försäkrade att hela klubben stod bakom Ranieri. När Leicester förlorade FA-cupmatchen mot Millwall (som dessutom spelade med 10 man efter att ha fått en spelare utvisad redan i första halvlek) hade man dock bestämt sig, men Leicester kom att spela ytterligare en match med italienaren vid rodret. Det var Champions League mötet med Sevilla som spanjorerna vann med 2-1. Ett bra resultat, bra eftersom Leicester tog med sig ett bortamål, ett mål som nog många trodde skulle rädda Ranieri kvar i klubben. Men ägarna hade redan tagit beslutet och personligen tror

jag att Shakespeare visste om det, för nog höll han sig väldigt mycket mer i bakgrunden under den matchen än han brukade göra? På torsdagskvällen dagen efter matchen kom det officiella beskedet från klubben och dagen efter fick vi Signore Ranieris avskedsord. ”Yesterday my dream died. After the euphoria of last season and being crowned Premier League Champions all I dreamt of was staying with Leicester City, the Club I love, for always. Sadly this was not to be. I wish to thank my wife Rosanna and all my family for their never ending support during my time at Leicester. My thanks go to Paolo and Andrea who accompanied me on this wonderful journey. To Steve Kutner and Franco Granello for bringing me the opportunity to become a Champion. Mostly I have to thank Leicester City Football Club. The adventure was amazing and will live with me forever. Thank you to all the journalists and the media who came with us and enjoyed reporting on the greatest story in football. My heartfelt thanks to everybody at the Club, all the players, the staff, everybody who was there and was part of what we achieved. But mostly to the supporters. You took me into your hearts from day one and loved

Det spekulerades i en spelarrevolt, pressen påstod att ägarna och styrelsen haft möten vid fyra tillfällen med en grupp ”seniorspelare”. Gruppen sades ha bestått av Jamie Vardy, Wes Morgan, Marc Albrighton och Kasper Schmeichel. Men Kasper Schmeichel gick ut offentligt och sade att någon spelarrevolt var det inte fråga om. Till BBC sa Schmeichel: ”Det finns ingen som helst sanning i det. Vi är spelare och kan bara påverka det som händer på planen. Det som händer i ledningen är bortom vår kontroll, man måste komma ihåg att vi pratar om väldigt duktiga affärsmän som har tagit klubben från botten i Championship till toppen av Premier League. De skulle inte låta sig influeras av spelare på det sättet. Vi har uppdraget att prestera på planen, vi har inte levt upp till det och tar på oss skulden”. Jamie Vardy och Marc Albrighton gick ut på olika sociala medier och berättade att det gjorde ont att bli anklagade för att ligga bakom att Ranieri blev sparkad. Albrighton sa: ”This is totally incorrect. I had a good relationship with the manager and total respect for what he achieved for the club”, Vardy sa: “There is speculation I was involved in his dismissal and this completely untrue, unfounded and is extremely hurtful”. I matchprogrammet till matchen mot Liverpool, första matchen efter Ranieri, gick vice ordförande Top Srivaddhanaprabha ut och rentvådde spelarna. ”Det har inte förekommit någon spelarrevolt


30 miljoner och sparka Ranieri. Kasper Schmeichel hade rätt när han sa att ägarna är drivna affärsmän, de hade nog inget val när maskineriet inte fungerade och det är ju lättare att sparka en tränare än en hel trupp. Ett fotbollslag är ett företag som ska tjäna pengar och skillnaden på att spela i Premier League och att spela i Championship räknas i miljarder kronor. Därför behövde Ranieri sparkas, för att få till en nystart och försöka rädda en plats i högsta ligan.

och några möten mellan spelarna och ägarna har inte ägt rum”, skrev han i programmet. Beslutet att sparka Ranieri var endast styrelsens beslut. Den 10 april sade Ranieri i Sky Sports att det inte förekommit någon spelarrevolt, men kanske någon bakom honom låg bakom att han fick sparken. Pressen syftade genast på Craig Shakespeare men Ranieri vägrade att säga något namn, så mycket sa han dock, att mellan honom och Shakespeare fanns inga problem. Men det är dock ingen som helst tvekan för mig att spelarna svek Claudio Ranieri, men de inte satte kniven i ryggen på honom. Nej sveket kom på planen, majoriteten av truppen har varit helt ur form och självförtroendet har varit noll. Då kan man ju givetvis undra varför det varit så? Bara de mest drivna spelarna kan stå upp när det blåser hårt och dessutom få sina lagkamrater med sig. Har man vunnit ligan är det svårt att mobilisera samma kraft än en gång, luften har pyst ut och viljan att kämpa på när det gör ont kanske inte finns där riktigt. Så varför har då hela truppen kollektiv hamnat ur form? En före detta sportpsykolog i klubben, Ken Way, har berättat att Ranieri ändrade hela upplägget för taktik, sportpsykologi och fysträning

inför denna säsong. Ken Way fick sparken från klubben under konstiga omständigheter. Han skulle en fredag hämta ut sin tilldelning av “fribiljetter” på King Power Stadium och fick veta att inga biljetter var klara än. På måndagen fick han ett brev där han kunde läsa att han inte hade något jobb längre, men Ranieri själv har inte hört av sig till honom och förklarat varför. Många av oss var ju med på Belvoir Drive när Paul Balsom visade oss hur klubben skötte spelarnas fysiska och psykiska status, och jag tror alla var imponerade över vad Balsom och kompani byggt upp under åren med Nigel Pearson som manager. Craig Shakespeare och Steve Walsh hade stor påverkan på vad fysteamet jobbade med. Ranieri trodde mycket lite på sportpsykologi, som italienare var han mer intresserad av teknik än psykologi, han och Andrea Azzalin tog denna säsong kontroll över fysteamet. Kanske var det därför Steve Walsh lämnade Leicester och sin gamle vapendragare Craig Shakespeare för att gå till Everton. Kanske det var därför det sett ut som att Ranieri och Shakespeare varit oense vid olika tillfällen. Kanske det är därför laget ofta sett matt och ointresserat ut. Kanske det var därför ägarna var villiga att betala ut ett avgångsvederlag på drygt

Men jag tror de grubblade länge över det här, för jag är övertygad om att de älskade Ranieri, hans ledarstil, hans ödmjukhet och hans sätt med press och fans. Vi ska också komma ihåg att det Leicester City som vann Premier League, det var Nigel Pearsons lag kryddat med N´Golo Kante. Claudio Ranieri gjorde mycket små förändringar i laget och i taktiken när han kom. Det var alltså egentligen Nigel Pearsons Leicester City som vann ligan åt Claudio Ranieri. Denna säsong när Ranieri mer satt sin prägel på laget och spelet har det inte fungerat. Förre hjälptränaren Kevin Phillips har berättat om hur han upplevde det var under Ranieri, läs om det på sidorna om Leicesters nye manager. Ja ju mer man lägger ihop alla pusselbitar så var det rätt att Ranieri fick sparken, tyvärr. Leicesters ägare har faktiskt inte satt en fot fel sedan de tog över klubben, inte heller den här gången! Claudio Ranieri sa att han ville avsluta sin karriär i Leicester, så blev det inte. Det finns bara en kung i Leicester och han är begravd i katedralen, kung Claudio drar mot nya äventyr och vi får hoppas att han hittar någon passande uppgift och vi önskar honom lycka till. Quod sors feret, feremus aequo animo. We know we are Leicester till we die! Pergite


Craig Shakespeare ATT VARA ELLER INTE VARA?

tekst: Sören Filipsson

Det var ingen svår fråga för Craig Shakespeare, redan dagen efter att Claudio Ranieri fått sparken svarade han på en journalists fråga om jobbet som manager för Leicester City; ”Tror jag att jag klarar av det? Ja! Bekymrar det mig? Nej!” Craig Shakespeare har varit med under Leicester Citys mest framgångsrika period som nummer två bakom Nigel Pearson och Claudio Ranieri. Under perioden har Foxes vunnit League 1, Championship och Premier League. Shakey, som han kallas, har varit den fasta klippa som Pearson och Ranieri har lutat sig emot, han har varit den lugne och genomtänkte och kontrasten till de livligare karaktärerna Pearson och Ranieri. Av Leicesters förre sportpsykolog Ken Way beskrivs Shakespeare som limmet som hållit ihop allting bakom kulisserna. Nu har Craig Shakespeare klivit ut ur skuggorna och fram i rampljuset. Leicesters nye manager Craig Shakespeare offentliggjordes söndagen den 12/3, hans anställning kom att gälla säsongen ut till att börja med. Shakey växte upp i Birmingham, inte långt från Aston Villas hemmaplan Villa Park, men när han fortfarande gick i skolan var det Walsall som hittade honom. Han kom att spela över 350 matcher för klubben och var med om att föra upp laget i League 1 1988. Hans lagkamrat Kenny

Mower har sagt att det redan från början märktes att han skulle kunna bli en bra manager. Han jobbade hårt på träningarna, speciellt med det han var dålig på. Han lyssnade alltid noga på vad coach och manager sa, han noterade noga vad de gjorde och lärde sig från början massor. Som spelare fick han aldrig tillräckligt med lovord för vad han gjorde berättar Mower, han jobbade hårt och gav allt så att stjärnspelarna såg ännu bättre ut än vad de var. Efter Walsall hamnade Shakespeare i Sheffield Wednesday, det var där han träffade Nigel Pearson första gången. Men då fann de inte varandra, Shakespeare var den spralliga killen som spelare medan Pearson var mer lugn. Bara ett år senare flyttade Craig till West Bromwich Albion där han etablerade sig på mittfältet under tre säsonger innan det blev Grimsby Town. Hans lagkamrat i Grimsby, Richard Smith, berättade att Shakey var en ledare på planen och en stor karaktär i omklädningsrummet som alla gärna lyssnade på. Under träningarna brukade Shakey ta kontroll över vissa övningar och man bara visste att han skulle komma att bli manager en dag, sa Smith vidare. Shakespeare avslutade sin spelande karriär i Scunthorpe, Telford och till sist i Hednesford innan han gick tillbaka till West Bromwich för att bli sambandsman och senare ungdomstränare i klubben. Han flyttades upp till

reservlags coach och kom då åter i kontakt med Nigel Pearson som assisterade managern Bryan Robson. När Robson fick sparken och Pearson av sympati med Robson slutade fick Shakespeare ta över i en match. Han ledde Albion till seger med 2–0 borta mot Crystal Palace och därmed var han inne i branschen. När Leicester City hade ramlat ned i League 1 gavs Nigel Pearson uppdraget att föra tillbaka laget till Championship, till sin assistent valde Pearson Craig Shakespeare. Sedan höll de ihop, först i Leicester, sedan i Hull och sen tillbaka till Leicester igen. När Pearson fick sparken ville ägarna att Shakespeare skulle stanna och det gjorde han. Richie Wellens som spelade under Pearson och Shakespeare har berättat att de två kompletterade varandra bra, Pearson kunde köra en riktig ”byggtorksutskällning” medan Shakespeare alltid var lugn och saklig och aldrig tappade tålamodet. Kevin Phillips, som var assisterande tränare, först under Pearson och sedan under Ranieri släppte en liten bomb när Shakespeare tillsatts. Phillips berättade att det var Shakespeare som höll ordning på det mesta när Ranieri var manager. ”Ranieri var dålig att organisera och hade det inte varit för Shakey så hade det rämnat mycket tidigare. Ranieri lämnade ofta saker


för spelarna att reda ut själva och hade inte Shakespeare funnits hade det kollapsat” sade Phillips. Så inför nästa säsong är då frågan: Är Craig Shakespeare ett tillräckligt stort namn för ägarna? Alla lag med ambitioner vill ha ett stort namn på managerposten, en person med karisma som är lagets ansikte utåt mot press och publik. Craig Shakespeare har lärt sig den läxan under åren med Pearson och Ranieri, han vet vad som gäller och taktiskt på planen, han vet hur man manövrerar ut större namn och lag. Shakespeare har gjort sin lärlingstid, han har gjort den utan att knota. Han har tagit sin plats som nummer två och stöttat sina managers men hans ambition har hela tiden varit att bli nummer ett. Nu har han nått den positionen, om den är hans när nästa säsong startar vet vi när nästa numer av FOX kommer ut i augusti. Så frågan kvarstår, att vara eller inte vara? Hans start som manager för Leicester var strålande, fem raka ligasegrar och mars upp till säkrare tabellposition. 3–1 mot Liverpool, 3–1 mot Hull, 3–2 mot West Ham, 2–0 mot Stoke och Sunderland innan Everton vann med 4–2 på Goodison Park. Emellan fanns också Champions League vinsten 2–0 mot Sevilla. Spelarna gick efterhand ut och sa att de gärna se att Shakespeare fick fortsätta som manager.


Magne Eikås SUPPORTER`N

HVEM ER DU? Bur i Sogndal, men vaks opp på Sunnmøre og i Jølster. Utdanning som statsviter (frå Universitetet i Bergen). Arbeider som førstelektor ved Høgskulen på Vestlandet, Campus Sogndal. Underviser på sosialarbeiderutdanningane ved Avdeling for Samfunnsfag. Fritidsinterssser: Musikk, skikøyring (bratt), sykling, kajakkpadling, jakt - og fiske, fjellvandring. NÅR OG HVORFOR BLE DET LEICESTER? Det var i sesongen 1973-74, vart så imponert over Frank Worthington at eg begynte å holde med laget då. Etterkvart såg eg også veldig opp til Keith Weller, Leicesters “brasilianske” midtbanspeler.. Alle eg kjente og spelte fotball saman med holdt med lag som Leeds, Stoke, Liverpool, Ipswich og Derby så det var flott å holde med eit lag som ingen andre hadde som favorittlag. Eg er også veldig glad i blått og draktene er jo veldig fine! FAVORITT SPILLER? Frank Worthington. På dagens lag må det bli Danny Drinkwater. HVOR VAR DU NÅR LEICESTER VANT GULLET? Eg var heime og såg kampen mellom Chelsea og Tottenham på TV

HVILKET LAG LIKER DU MINST? Eg er ikkje så veldig glad i Chelsea og Manchester United. Sunderland står heller ikkje høgt i kurs......


Samler du? tekst: Kjell Tevasvoll

Allright. Jeg samler på – eller har samlet på – fotballprogrammer. Leicester programmer selvsagt. Og har en samling på nærmere 1200 samt også noen få som ikke involverer Leicester. Jeg har 14 komplette sesonger med alle hjemme- og bortekamper, alle cupkamper samt diverse souvenirprogrammer, friendlies o.l. for perioden 1975-1989. Og jeg har ytterligere 14 sesonger med omtrent alt av hjemmeprogrammer i serie og cup for sesongene 1974/75 samt perioden 19892007. Altså 33 år med komplette hjemmeprogrammer. I tillegg en del strøprogrammer fra før 1973 hvorav det eldste er Leicester - Manchester United fra 24. februar 1960. Ganske tungt men sirlig organisert kan jeg love. Hvorfor begynner man med slikt? I 1973 var jeg på min første Leicestertur og interessen ble for alvor tent. På den tiden var det lite stoff om klubben i norske aviser selv om innføringen av tippekampen endret dette noe. Det kunne gå en uke før du fikk vite hvem som scoret målene. Eneste norske kilde til informasjon var stort sett Tippebladet Tips, så takk til deg Øivind Smestad. Var du riktig heldig var det helsides bilde av Keith Weller i Shoot eller Goal. Og jada, jeg har en haug med ringpermer med gammelt Leicesterstoff, alt mulig rart samlet gjennom de siste 30 årene av forrige århundre.

Programmene ble skaffet tilveie gjennom Supporterklubben i England, det var før den norske supporterklubben med Per Arne og Ivar kom på banen, men Ulf hadde sikkert begynt å reise over? Så kom Internett, tilgangen til stoff eksploderte og samlerinteressen dalte samtidig som prisen på programmer økte radikalt. Jeg sikker på at jeg er ikke den eneste som sitter med samlinger av programmer og vil gjerne høre fra dere. Andre sitter kanskje på en stor samling av Leicester -drakter? Eller autografer av Leicesterspillere? Fotballkort? Per Arne Hansen har sikkert den største samlingen av bilder av seg selv sammen med spillere? Jeg vil gjerne høre fra dere så lager jeg en oppfølgingssak i kommende Newsletter. Send meg gjerne en mail på kjellmt@gmail.com. Alle Leicestersaker er velkomne, smått og stort, kuriositeter eller samlinger. Jeg har scannet inn forsiden samt siden med lagoppstillinger i programmet fra Man U kampen i 1960. En eller annen har overskrevet noen av navnene, så dette er autentiske greier. Og merk dere spiller nummer 5 Knapp, det er samme Anthony Knapp som senere skulle bli manager i bl.a. Viking, Brann og min klubb Fredrikstad.


Peter Shilton TILBAKEBLIKKET

tekst: Sören Filipsson Peter Shilton blev den förste spelaren i England att spela 1000 ligamatcher, i en match för Leyton Orient 21-1-1997, som direktsändes i tv för att fira tillfället. Med 125 landskamper är han den spelare som spelat flest landskamper för England. För Leicester spelade Shilton 286 matcher och gjorde ett mål! Rivaliteten mellan England och Argentina hade funnits sedan länge. 1966 visades den Argentinske lagkaptenen Antonio Rattin ut från VM-matchen mot England och Argentina slogs ut ur det VM som England vann. När England och Argentina skulle mötas i VM-kvartsfinal 1986 fans spänningar och upprivna känslor kvar från Falklandskriget som utspelades ett par år tidigare. Precis som 20 år tidigare skulle vinnaren av matchen gå vidare och vinna hela VM! Sex minuter in på kvartsfinalens andra halvlek var ställningen fortfarande 0-0. Maradona gjorde en löpning från vänster in mot mitten, spelade fram bollen mot Jorge Valdano och fortsatte in mot straffområdet. Passningen var emellertid inte någon av Armandos bästa och den hamnade bakom Valdano och den mittfältaren Steve Hodge försökte att med en hög spark få bort bollen. Hans försök var inte lyckat, bollen gick i en lyra tillbaka in mot straffområdet och ut rusade målvakten, och f.d. Leicesterspelaren, Peter Shilton för att boxa bort bollen, Maradona hann dock före. Här kan man stanna för att

fundera en stund på vad som verkligen hände sekunden senare. Hur kunde 168 cm Maradona hoppa högre än 186 cm Peter Leslie Shilton och nicka bollen i mål? Maradona hann alltså före Shilton och med hjälp av vänster hand lyckades han stöta bollen i mål. Domaren, tunisiern Ali Bin Nasser, såg inte vad som hände och godkände därför målet. De engelska spelarna protesterade, offside trodde vissa TV-kommentatorer, men TV-bilderna visade att någon offside var det aldrig fråga om, så varför protesterade man då? Maradona själv jublade och sa till lagkamraterna, som knappast kunde tro vad som hände, ”kom fort och krama mig innan domaren ändrar sitt beslut”! Fem minuter senare hade Maradona gjort ännu ett mål och beseglat engelsmännens öde, att f.d. Leicesterspelaren Gary Lineker reducerade med 8 minuter kvar hjälpte inte, Argentina var vidare, England utslaget. På presskonferensen efter matchen pressades Maradona och hans kommentar till målet var “... med lite hjälp av Maradonas huvud och Guds hand gick bollen i mål..!” Ingen kritik riktades mot domarna men i den engelska pressen fick incidenten ett nytt namn “Djävulens hand.” Maradona har aldrig förlåtits av de engelska spelarna, inte ens när Maradona 1998 erkände att han slagit in bollen med handen fick han förlåtelse.

Peter Shilton sa “han får mig att må illa, jag kommer aldrig att förlåta honom.”


Newsletter7web  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you