Page 1

CarlsCorona Cigars

En helsvensk cigarr


2

Fredrik testar den fÜrsta amartÜrmässigt hoprullade cigarren av blad vi plockade ut ur fermenteringen, 2005.


Boken tillägnas Fredrik, min vän och kompanjon i ett fullständigt galet projekt. Innehållet bygger på mina minnen och bilder från 2005 till 2009 och skrevs strax efter Fredriks alldeles för tidiga bortgång i mars 2013. Fredrik är med på de flesta bilderna, då jag fick hålla i kameran!

3


4


Vi var i backen på väg österut från Göteborg, på väg tillbaka till Karlskrona. Det var en kall kväll i slutet på november 2005. Vi hade just lämnat Mellgrens Tobak. Fredrik och jag tittade på varandra och skrek rakt ut och gapskrattade. Vi hade lyckats! Bak i bilen låg 160 prima cigarrer rullade av tobak som vi hade odlat själva.

5


Varje frรถkapsel innehรฅller c:a 1000 frรถer.

6


Från idé till cigarrök Det hela startade i början av 2005, Fredrik Wernstedt hade just blivit medlem i Carlscorona cigarrklubb. Jag själv, Lasse Carlsson hade varit med sedan starten av klubben fem år tidigare. Fredrik tillbringade ibland eftermiddagarna i klubblokalen i en skinnfåtölj för att arbeta ifred på sin doktorsavhandling. Ibland dök jag upp och då blev det mest snack om cigarrer, över en kopp kaffe och naturligtvis med någon god cigarr ur klubbens humidor. Vi började intressera oss för cigarr- och tobakshistorien i Sverige. Vi sökte på nätet, gjorde besök på Blekinge museum mm. Historien vi hittade var fantastisk, det har odlats tobak i flera hundra år i hela södra Sverige. Faktiskt enda upp till Luleå, men centrum var förstås nere i Åhus i Skåne. Under många år var tobak en av de viktigaste grödorna i Sverige. Hundratals fabriker har producerat tobak, cigarrer och snus i Sverige. Bara i lilla Karlskrona visade det sig att det funnits minst 34 fabriker, den sista lades ner för nästan 100 år sedan. 1964 rullades den sista cigarren för hand av svenskodlad tobak i Åhus. Tobaken odlades av Mor Alida och detta år lade hon ner sin odling. 1997 stängdes fabriken i Härnösand där man rullat cigarrer med maskin. Därmed var cigarrens historia ”nästan” slut i Sverige.

7


En eftermiddag när vi satt i var sin skinnfåtölj och njöt med en god cigarr, säger plötsligt Fredrik... - jag har köpt en fröpåse. - fröpåse? - ja, Åhus Havanna! - tobak? - ja, jag tänkte vi kunde testa! Så började en lång och mycket spännande tid med tusentals frågor, massvis av jobb och intressanta kontakter! Tyvärr finns det inte så mycket information om hur man odlar tobak och producerar cigarrer. Alla producenter har sina egna trick och hemligheter. Men vi delade på fröerna och jag sådde hemma på fönsterbrädan i tvättstugan. Vi skaffade även TA 34 Havana #608 samt fröer från Tobaksmuseet i Stockholm, Mor Alidas tobak. Fröerna grodde och vi planterade om de små liven i större bäddar och senare i små krukor, planteringsspaden var en tesked. Marianne, min sambo som är van vid mina idéer och experiment skakade på huvudet och trodde att nu har grabbarna blivit helt galna - tro att de kan göra cigarrer...? Fredrik berättade att han fick samma reaktion hemma. Plantorna blev större och större och större, vad göra nu? Vi kollade alla möjliga alternativ på odlingsplatser. Målet var ju bara en liten test, så några plantor hoppades vi få ner i jorden. Jag sneglade på vår nysådda gräsmatta men fick NEJ!!!

8


Då kom jag på en gammal vän som driver ett trädgårdsmästeri i Tromtesunda, strax utanför Karlskrona. Jan Pettersson blev intresserad och tyckte det skulle vara kul att vara med i experimentet. Så vi hyrde in oss och fick plats både i växthus och på friland. När det inte var någon risk för frost, så planterade vi. 40 plantor i växthuset och 100 plantor på friland, mycket mer än vi kunnat drömma om. 2007 var odlingen som störst, då hade vi 500 plantor på frilandet och 150

10

plantor i växthuset. För att slippa ogräset i växthuset planterade vi de sista åren i odlingsduk. Plantorna i växhuset skulle framförallt användas till täckblad. Grannarna i växthuset var Jannes tomatplantor. Växthuset hade en effektiv självbevattning, så vår tobak fick därmed samma näring, vilket sedemera skulle visa sig vara mycket lyckat. Näringen innehöll nämligen samma ämnen som finns i den ”vulkanjord” som finns på Cuba mm. Detta gav en fantastiskt fin aska på cigarrerna, nästan vit.


I Sverige finns inga skadeinsekter på tobak så vi kunde odla helt ekologiskt. Däremot upptäckte vi att sniglar älskar tobaksblad, så vi la ut ”lördagsgodis” till dem. På tal om skadeinsekter... Allt som senare kom tillbaka från Göteborg, frös vi ner till minus 32 grader, för att försäkra oss om att inte få med några tobaksbaggar. Baggarna kunde finnas i tobaken som kom från Nicaragua och som fanns i samma rum där våra cigarrer sedemera rullades. Veckorna gick och plantorna växte fantastiskt bra. Men de sköter sig inte själva, var och varannan dag turades vi om att rensa ogräs och ”tjuva” plantorna. Tjuva betyder att man tar bort sidoskotten så att all näring går till huvudbladen. Sedan var det dags att ”toppa” det vill säga klippa av blomsterställningen. Några plantor lät vi gå i blom för att senare ta hand om frökapslarna, kunde ju vara bra att ha... Åren efter, använde vi endast frön från året innan och vi odlade bara Åhus Havannan, eftersom det visade sig vara den bästa tobaken för vårt klimat och smak. (Vår cigarrullare Juan fick sedemera med sig lite av våra fröer till Nicaragua för att testa, men de fungerade inte i den jorden). Under tiden plantorna växte fortsatte vi att läsa så mycket vi kunde hitta, hur skördar man och framförallt när? Hur torkar man bladen? Första tanken var ett torkskåp, men det går ju inte, då blir bladen torra och gröna! Klorofyllen måste först bort? Hur löser man det och vad är fermentering?

11


12


14


Vi hade sett gamla bilder från Åhus där man torkade i så kallade torklador som eldades med ved. Så, vem äger en lada, jo min kompis Leif Johansson i Boasjö, lite norr om Karlskrona. Vi lånade övervåningen och byggde en torkställning. Tobaksbladen skördade vi i tre omgångar nerifrån och upp, med några veckors mellanrum. Bladen kördes till Boasjö och träddes upp på bambupinnar som hängdes i vår ”proffsiga” torkställning.

Allt såg himla bra ut - men hösten blev kall och regnig och vi hade ingen möjlighet att elda i ladan på grund av tidsbrist. Och hade vi gjort det, hade Leif förmodligen inte haft någon lada idag. Massor av blad började mögla, men vi lyckades rädda en hel del. Ladan använde vi bara första året. Så följande år gjorde vi som vi hade tänkt från början och producera på ett modernt sätt. Idag finns ju värmefläktar, luftfuktare, styrsystem mm.

15


16


17


19


Fredrik hade just köpt en villa på Hästö, med ett stort skyddsrum/garage i betong, perfekt! Jag tror faktiskt han köpte den kåken bara för garagets skull! Här byggde vi en jättestor torkställning och massor av bambukäppar införskaffades för att hänga upp bladen på. Vi kom även på ett finurligt sätt att knyta upp dem två och två. Vi skaffade en rostfri kraftfull värmefläkt, en gigantisk luftfuktare, flera vanliga fläktar, proffsinstrument för att mäta både luftfuktighet och temperatur. Bladen torkades nu i 42 grader och 80% luftfuktighet, precis som på Cuba! Då blir de fantastiskt fina och bruna, men doftar inte tobak ännu.

Tillbaka till år ett, dags att fermentera och vi hade ingen aning hur. Med två värmeskåp från en restaurang, avsedda för transport av varm mat, hoppades vi kunna lösa problemet. Skåpen byggdes om och försågs med en knippe termometrar och termostater för att hålla rätt temperatur. Bladen fuktades och packades in i sopsäckar med termometrar i sig och allt stoppades in i värmeskåpen. Lite då och då togs bladhögen ut och luftades och sedan in igen. Plötsligt en dag så började högen lukta tobak! Jag ringde Fredrik och han kom på studs, vi rullade ihop något som nästan liknade en cigarr, den rök och började smaka tobak, snacka om att vi var lyckliga!

I växthuset blev vi tvungna att binda upp plantorna annars ”ramlade” de omkull av sin tyngd.

21


Året efter provade vi att fermentera i ett mindre rum i Fredriks garage, detta fungerade inte, vi fick inte upp temperaturen. Så efter bara några dagar byggdes en låda av stora frigolitskivor och silvertejp. In med fuktare och kamin, detta fungerade faktiskt ganska bra men frigoliten säckade ihop av fukten. 2007 byggde vi därför en stor trälåda av reglar och formplyfa. Lådan isolerades utvändigt med tjock frigolit. Lådan var på två kubikmeter och hade en stor lucka i fronten, för nu hade vi så mycket tobak att vi rullade allt ut och in på en SJ-pall.

Denna låda fungerade perfekt och nu började vi få in det rätta sättet att för oss producera tobak. Det är fantastiskt så mycket arbete det är med tobak. När bladen torkat och är bruna, återfuktar man allt på torkställningen så man kan hantera dem. Därefter plockas bladen ner och binds ihop i knippen som sedan läggs i en hög/stack i fermenteringslådan. Detta är första fermenteringen och tar några veckor. Högen plockas om med några dagars mellanrum.

Tobaksplantor växer så det knakar och sätter hela tiden tjuvskott som måste bort.


25


Efter det ska varje blad (ett och ett) plattas/rätas ut och läggas i högar och i en ny stack inför andra fermenteringen, vi pratar då om flera tusentals blad. Samtidigt som vi experimenterade i värmeskåpen, första året, fick jag kontakt med Peter på Mellgrens tobak i Göteborg. Varje år kom det en kille från Nicaragua till Mellgrens för att rulla cigarrer på Lisebergs julmarknad. Mellgrens hade ett försäljningsstånd där. Cigarrullaren som även var masterblender med eget företag i Nicaragua hette Juan Florens. När jag frågade Peter om han trodde att Juan skulle kunna tänka sig att titta på vår tobak och ge oss lite tips svarade han, naturligtvis, kom upp till Göteborg i mitten av november. Fredrik och jag trodde knappt det var sant, kan det bli bättre, vilken flax! Vi packade in sopsäcken med tobak i bilen och reste till Göteborg. När vi kom till Mellgrens, satt Juan i en skinnfåtölj och rökte en stor cigarr. Juan var mycket trevlig och vi fann varandra direkt. Tyvärr kunde Juan bara spanska och det kunde inte vi! Men Peter som varit en del i Nicaragua, tolkade hjälpligt på sin hemkokta spanska! När vi tog fram vår sopsäck skakade Juan på huvudet, vi förstod att han måste tycka vi var galna, odla tobak i Sverige. Juan hade bara varit här vid jultid i mörker, snö och kyla! Han plockade upp tobaksbladen och började sortera. Oftast grinade han illa och klagade på alldeles för fuktiga blad och många var trasiga och en del med lite mögel. Dags att toppa plantorna.

27


Vissa plantor lät vi gå i blom för att ta hand om frökapslarna inför kommande år.

29


Dags att skörda, lådor fulla med blad på väg till ”torkladan”.

31


Bilden ovan är från torkladan i Boasjö. Denna användes bara första året. Följande bilder är från Fredriks garage på Hästö.

32


Torkställningen i Fredriks garage med mätare för temperatur och luftfuktighet.

34


Men efter en stund sken han upp, han hittade blad som han lyriskt visade upp. Han sa att flera var bland de bästa och största han sett och vissa blad hade mycket hög kvalité! Han rullade några stycken cigarrer som vi testade, de blev fantastiska när en masterblender gör vad han ska. Men tyvärr var de lite för fuktiga. Då frågade vi Peter om Juan skulle kunna tänka sig att rulla lite fler cigarrer av vår tobak? Tror nog han redan fattat det sa Peter, Juan sorterar och torkar bladen – kom tillbaka i slutet av november. Så Fredrik och jag åkte tillbaka till Göteborg, Juan rullade för fullt och vi tittade på och sög in alla intryck och försökte få så många tips som möjligt. Nu måste vi ju ha en gördel och ett namn på cigarren. Jag var med och grundade cigarrklubben och döpte den då till Carlscorona samt gjorde loggan. Om jag får säga det själv ett fyndigt namn. Naturligvis så snodde Fredrik och jag namnet och jag gjorde en ny logga som skiljer sig avsevärt från klubbens då den inte är inblandad i vårt projekt. Här kunde allt vara slut, vi skulle ju bara testa. Men allt kan ju bli bättre så varför sluta nu...

36

Dags att städa i tobakslandet, alla själkar med rötter ska grävas upp och dumpas i komposten.


37


38


39


Alla blad ska kontrolleras och rätas/plattas ut och läggas i hÜgar innan fermentering.

41


Buntar med tobaksblad inför första fermenteringen. Till höger, ”utplattade” blad i andra fermenteringen.

42


Året efter när vi mötte Juan hade vi lärt oss mycket mer om torkning och fermentering och framförallt hur fuktiga bladen ska vara. Så när Juan plockade upp bladen på arbetsbänken för att sortera, var han rörd till tårar och kramade om oss. Perfekta sa han!!! Fredrik och jag tillbringade varje år flera dagar med Juan i Göteborg och tillsammans bestämde vi vilka storlekar som skulle rullas och vilken styrka cigarrerna skulle ha. Vi hjälpte även Juan med jobbet att dra bort bladnerven, samtidigt som vi försökte lära oss så mycket som möjligt. Juan ville redan från första början blanda in lite av sin tobak från Nicaragua för att göra cigarrerna lite mer balanserade. Men Fredrik och jag sa bestämt nej. Hela idén hade då blivit fel, klart våra unika cigarrer bara ska innehålla vår egna tobak. Under fem år tillverkade vi tre cigarrstorlekar/Faconer per år. Första året fem, varav två var Maduro. 2006, vårt andra år, filmade vi lite under produktionen och satte helt amartörmässigt ihop en liten film - som faktiskt blev bra. Vi kallade den från frö till cigarr. (Filmen finns på YouTube, sök på carlscorona). Vi byggde även en hemsida. Varje år hade vi ett så kallat ”Harkalas” (gammal svensk tradition) i klubben när sista plantan var skördad. Premiären av årets CarlsCorona Cigars var alltid på cigarrklubbens julfest då vi rökte cigarrer från årets skörd! Superfina tobaksblad till höger.

44


Unikt med våra cigarrer är att vi samma år som tobaken skördas, kunde presentera en så bra cigarr. Normalt tar processen 3-5 år. Cigarrerna lagrades inte heller vilket är brukligt, utan såldes som färskrullade. Det betyder att de bör rökas inom en månad, om inte så behöver de lagras, minst ett år, sedan blir de bara bättre och bättre! Våra cigarrer tillverkades av idag världens nordligast odlade tobak! Varje år rullade Juan en knippe cigarrer som vi testade för att bestämma hur just det årets styrka och smak skulle vara.

Cigarrerna har spridits över världen, vilket har varit både spännande och roligt. Vi vet att de har rökts av flera kända personer, kungar och prinsar samt roligast av allt, en massa människor som älskat vår unika cigarr! 2006 fick pressen nys om oss. Journalisterna stod på kö för att göra reportage, även TV och radio var där i tobaksåkern. TT gjorde ett reportage som de sålde vidare, vilket gjorde att vi hamnade i massor av svenska tidningar.


48


Formar som ger cigarren dess slutliga utseende.

51


2008 tog vi fram en ny cigarr som vi kallade Svea/ Nicaragua, denna cigarr skulle säljas till ett lägre pris och i 4-pack. Svea hade en inlaga blandad av cirka 80% svensk och 20% nicaraguaransk tobak, samt täckblad från Nicaragua. Cigarren sålde inte som vi hade förväntat oss, så våra planer att göra fler Sveacigarrer med inblandning av andra länders tobak lades ner. Tyvärr måste vi säga att Svea blev otroligt bra, välbalanserad och god - Juan hade rätt! Samma år tog Regionmuseet i Kristianstad kontakt med oss, de höll på med ett projekt där man bland annat ville återskapa en Åhus Havana. Den sista Åhus Havana cigarren rullades 1949. Museet ville även dra igång mindre tobaksodlingar och vi ställde upp med vårt ”kunnande”. Flera odlare runt Åhus deltog i projektet och de levererade tobaksbladen till oss. Dessa torkade och fermenterade vi på vårt vis. En höstdag 2008 träffades Fredrik, jag, Juan och Jimmy Juhlin från Regionmuseet i Kristianstad. Vi rökte den sista unika Åhus Havanan från 1949. Juan blandade deras tobak och efter några försök, lyckades han komma mycket nära originalet. Sedan rullades 200 nya Åhus Havana cigarrer åt Museet.

53


2009 bestämde vi att detta får bli sista året, fem år får räcka, vi skulle ju bara testa! Dags att avsluta värdigt med en jubileumscigarr. Vi hade sparat lite tobak från varje år just för detta tillfälle. Så Juan fick rulla ett antal jubileumscigarrer med en inlaga av en blandning av tobak från alla fem åren och med ett äkta Maduro täckblad från Nicaragua. På detta vis tyckte vi att det var skönt att avsluta och det ska man ju göra när man är på topp. Vår produktion var aldrig stor, det var heller inte meningen. Vi gjorde detta för att det var roligt och att vi samtidigt blev helt självförsörjande på cigarrer. Första året fick vi fram 160 cigarrer, sedan blev det några tusen varje år. Vi sålde en tredjedel för att få tillbaka lite av våra kostnader för växthus, investeringar, elräkningar som var gigantiska och för att få hit Juan under fem år. Sedan behöll Fredrik och jag var sin tredjedel av cigarrerna.

Fredrik beundrar stolt en av våra första riktiga cigarrer som Juan rullade 2005.


2005

Robusto Maduro 18x130mm

Robusto claro 18x130mm

Petit Corona Maduro 13x136mm

Petit Corona claro 13x136mm

Corona claro 16x138mm


2006

Robusto 20x127mm

2007

Torpedo 20x134mm

Corona 17x122mm

Consul 20x115mm

Corona 15x112mm

Toro 20x150mm


2008

Bombita 20x115mm

2009

Robusto 20x122mm

Corona 16x122mm

Corona 16x112mm

Consul 20x112mm

Robusto 20x122mm


Jubileumscigarren 2009

SVEA Nicaragua 2008

Carlscorona

Ă…hus Havana

Cigarrklubbens 10-ĂĽrsjubileum 2010

Kristianstads museums tobaksprojekt 2008

Robusto Maduro 20x122mm

Robusto 20x122mm

Robusto 20x122mm


64


Cigarrerna vi sålde levererades i trepack med en sammanhållande gördel. Dessa förpackades sedan i ett papprör.

65


SVEA Nicaragua 2008 tog vi fram ett nytt cigarrmärke, som vi kallade Svea Nicaragua. Denna cigarr skulle säljas till ett lägre pris. Vi tog fram en ny logga och designade en snygg förpackning, vilken skulle innehålla fyra cigarrer förpackade i cellofan. Svea Nicaragua hade en inlaga blandad av c:a 80% svensk och 20% tobak från Nicaragua samt täckblad från Nicaragua. Cigarren sålde inte som vi hade räknat med, så våra planer att göra fler Sveacigarrer med inblandning av andra länders tobak lades ner. Svea Nicaragua blev otroligt bra, välbalanserad och god!


67


Åhus Havana 2008 tog Regionmuseet i Kristianstad kontakt med oss, de höll på med ett projekt där man bland annat ville återskapa en Åhus Havana. Den sista Åhus Havana cigarren rullades 1949. Museet ville även dra igång mindre tobaksodlingar och vi ställde upp med vårt ”kunnande”. Flera odlare runt Åhus deltog i projektet och de levererade tobaksbladen till oss. Dessa torkade och fermenterade vi på vårt vis. Museet hade till och med låtit tillverka en ny ”cigarrform” till den speciella cigarren. En höstdag 2008 träffades, Fredrik, jag, Juan och Jimmy Juhlin från Regionmuseet i Kristianstad. Vi rökte den sista unika Åhus Havana från 1949. Juan blandade deras tobak och efter några försök, lyckades han komma mycket nära originalet. Sedan rullade han 200 nya Åhus Havana cigarrer åt Museet.

Den gamla Åhus Havannan från 1949 testades noggrant. Till höger några nyrullade Åhus Havana.

68


Fredrik och jag fick en galen idé! – Vi testar om det går att odla tobak och göra cigarrer! Kunde man för mer än hundra år sedan så varför inte! Knappt ett år senare var projektet i hamn och vi hade lyckats göra cigarrer av världsklass. Fem år senare lades projektet ner, då hade vi lärt oss massor om tobaksodling och producerat fantastiska cigarrer. Följ vårt projekt med mina minnesanteckningar och bilder från åren 2005 till 2009. Fredrik Wernstedt, Lasse Carlsson och vår masterblender Juan Flores från Nicaragua.

CarlsCorona Cigars  
CarlsCorona Cigars  

En helsvensk cigarr

Advertisement