SAMTALET
– Det där är lite väl mycket önsketänkande. Ingen studie har vad jag vet specifikt under sökt kamratstatus i vuxenlivet, men jag skulle tro att de som var töntar eller nördar sällan får riktigt hög status. Fast lågstatuspositionen kan ge en resiliens, en motståndskraft, i ett meritokratiskt samhälle.
SAMTALET
>>
När man läser den här typen av sociologisk eller socialpsykologisk forskning så blir man funder sam över orsakssambanden. Hur jobbar ni för att förstå vad som är hönan och ägget?
– Det är alltid lika svårt att se vad det är som skapar resultaten. Det vi kan göra är att upp täcka mönster. I våra större datamaterial an vänder vi speciella statistiska analysmetoder där vi kan se i vilken riktning ett samband går. Och med hjälp av intervjuer och deltagande observationer kan vi lära oss mer om det so ciala livet i skolklasser och koppla det till våra mätningar av kamratstatus i samma klasser. Hur samspelar mobbning med status?
– Det är ju en läskig tanke för vem som helst att man skulle hamna i skolklassens utkant, och då kan det framstå som ett bättre alterna tiv att mobba andra. Mobbning är makt. Den som mobbar har högre status än den som blir utsatt. Det leder tanken till ett viktigt resultat av din forskning, nämligen att konsekvenserna av att gå i en klass med stora statusskillnader är nega tiv för alla, även för dem med hög status. Kan du förklara det?
– Grupprocesserna i hierarkiska klasser är skadliga. De klasserna har mer konflikter, mer konkurrens och mer mobbning. Att se mobb ning, och kanske själv vara delaktig, påverkar hur man ser på sig själv och omvärlden. Den höga status som man kanske får blir inte lika mycket värd.
16
LÄRA #3/2017
På Facebook, Snap chat och Instagram visas en selekterad bild upp som får det att framstå som om allt är möjligt för alla andra.
– Har man en skola där konkurrens, till ex empel om betyg, är en stark faktor så skapar man ett sämre socialt klimat. I klasser som är mindre hierarkiska är det mer fokus på sam arbete, och det vet man är en viktig faktor för skolframgång. Bättre relationer i en klass gör alltså att eleverna presterar bättre. Men då undrar man över ambitionerna att för söka öka likvärdigheten mellan skolor genom att få elever från socioekonomiskt utsatta om råden att gå i skolor i andra områden. Eftersom socioekonomiska resurser är en viktig faktor bakom kamratstatus kanske det finns en risk att sådana klasser blir mer hierarkiska?
– Det är sant att elever från socioekono miskt gynnade förhållanden generellt har högre kamratstatus. Men för det första kan vi se att många fler faktorer spelar in. Och för det andra kan en mer blandad elevsammansätt ning, rätt hanterad, bidra till att öka förståel sen för allas likheter och olikheter. Det finns forskning, till exempel av Johan Koskinen och Sten-Åke Stenberg, som visar att elever från missgynnade förhållanden presterar bättre i blandade klasser, samtidigt som elever från gynnade förhållanden inte presterar sämre. Det har ju hänt mycket sedan 50-talet. Mitt in tryck är att det finns en större medvetenhet om de här frågorna i dag och bättre insatser mot till exempel mobbning. Stämmer det?
– Ja, det stämmer och det är jättebra. När vi har varit ute på skolor på senare år och bett eleverna att välja tre kamrater så är det inte helt ovanligt att de vägrar. De tycker inte att det är okej att välja ut klasskompisar på det sättet. Mycket av det sättet att tänka kom mer från antimobbningsprogrammen. Och medvetenhet är det första steget mot föränd ring, så på så sätt är det fantastiskt. Men det kan finnas hierarkier under ytan ändå. Dem kommer man inte åt genom att bara reducera mobbningen. – Samtidigt har det hänt andra saker paral lellt som inte är positiva, till exempel ökning en av psykisk ohälsa. Jag tror att det handlar om ökade krav på unga i dag. Medierna och samhället trycker ut bilden av den amerikan ska drömmen, att man kan bli vad man vill bara man anstränger sig tillräckligt. Många kan det, men inte alla. Det finns ett begränsat antal som kan bli världskända artister och det finns ett begränsat antal platser på olika ut bildningar. Det blir väldigt hårt när man kom mer till insikt om det. – Vi gjorde en studie för ett par år sedan på Stockholmselever för att försöka förstå käl lorna till deras stress, och det var just förvänt
ningarna, de egna och från lärare och föräld rar, tillsammans med jämförelser. Att veta vad alla klasskompisar har i betyg är stressande, att känna sig som att man är den enda som inte lyckas. Särskilt för många flickor bygger självkänslan på att de presterar. Det är vanligt speciellt i storstäderna, och det är ofta de flick orna som har väldigt hög status. De ska pre stera inte bara när det gäller skolaspekterna utan även socialt. – Det är svårt att greppa hela problemati ken kring barns och ungas psykiska ohälsa. Skolan är en fantastisk plats för att förbättra barns levnadsvillkor, men det är inte den enda platsen. Attityder, människosyn, självkänsla och identitet byggs upp hemma också, delvis innan barnet börjar skolan. Och där når man inte in på samma sätt. En arena som har tillkommit är ju Internet. Vilken roll spelar nätet?
– Förmodligen en extremt stor roll. Internet blir ännu en arena där kampen om status utspe las, och det gör att det inte går att gömma sig nå gonstans. På Facebook, Snapchat och Instagram visas en selekterad bild upp som får det att fram stå som om allt är möjligt för alla andra. – Samtidigt vet jag ju att det finns många barn och unga som har problem IRL, i skolan till exempel, men som har ett jätterikt liv på nätet. Men skolprestation kommer in i bilden där också, för det är viktigt att kunna uttrycka sig bra. Och jag har inte hittat några studier som visar att de digitala sammanhangen kan kompensera långsiktigt för negativa upplevel ser i skolan. Det är ändå skolklassen som är kärngruppen. En annan förändring är att elevens eget ansvar för sitt lärande har ökat. Har det medfört en större social utsatthet?
– Jag vet inte, men många studier visar att mycket eget arbete och problembaserat lärande gynnar dem som är vana vid den ty pen av uppgifter hemifrån. Det kan vara sam ma sak när det gäller relationer. Vet eleven inte hur man bygger relationer så blir allt som gör att man lämnas åt sitt eget öde negativt. Barn är som vuxna; när de har mycket att göra vill de ta den väg som ger maximal utdelning för minsta möjliga ansträngning. Det behövs någon som strukturerar skoldagen. Hur ska det göras?
– Jag tror att det behövs en social läroplan. Inte nödvändigtvis lika formaliserad som den faktiska läroplanen, men att man pratar om social kompetens på skolorna. Vad ska den sociala läroplanen innehålla? Livskunskap?
Lärare vill slippa vara rastvakt, kurator, polis, studievägledare och fredsmäklare mellan föräldrar.
– Det kanske inte ska kallas livskunskap, men det är viktigt att fundera över hur man till exempel kan göra grupparbeten till ett lärotillfälle för sociala relationer. Det måste finnas lärandemål för det. Vilka ska de målen vara?
– Att respektera varandras olikheter, det tror jag är grundstenen. Men det ingår ju i värdegrunden, som den formuleras i läroplanerna.
– Men det är sidoprodukter, det är inte det som fokuseras. Vad jag skulle vilja göra är att ge eleverna verktyg. Och det kan göras genom antimobbningsprogram. Alla meto der som har en helhetsansats kan fungera – metoder som inte gör relationerna till bara ett elevproblem eller ett lärarproblem eller ett ledningsproblem. Och jag är inte säker på att lärarna ska ta ansvar för det. Som läget är nu så är det kanske skolhälsovården. Vad är det första du skulle bestämma om du blev utbildningsminister?
– Jesus Christ vad svårt! Men jag skulle ge alla skolor resurser för att anställa lärarassis tenter. Administrationen är överallt i dag. Och våra studier visar att lärare vill slippa vara rastvakt, kurator, polis, studievägledare och fredsmäklare mellan föräldrar. Om de slapp sådant skulle de få mer tid och ork att jobba med det sociala samspelet. n LÄRA #3/2017
17