Page 1

ledaren Redan nu kan sägas att utbildningen noteras högt i de flesta riksdagspartiernas kampanjer. En smärre islossning är alltså på komЮЮ r sidan 2 mande.

9.3.2017 • Nr 5 Årgång 42 (123) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

Varken hel- eller halvfabrikat

Närodlad mat i Houtskär I Träsk skola i Houtskär bjuds eleverna på lunch som tillreds av närproducerade råvaror. Blåbären kommer från Nagu och nötköttet från Korpo. Potatisen är odlad på Houtskär. ЮЮ r mittuppslaget På salladsbordet i Träsk skola finns skålar med kålsallad, gurka, morötter, inlagd squash och gräddfilssås med dill. foto: pamela friström

För 100 år sedan Starkt fosterländska känslor uttrycktes i tidningen Lärarens föregångare Tidskrift för folkskolan i mars 1917. ЮЮ r sista sidan

Turbulent avtalshöst på kommande Läget på arbetsmarknaden är kaotiskt, konstaterar chefredaktör Carl-Erik Rusk i sin uppsats på sidan fyra. Han ställer sig också frågan ”Varför är statsminister Juha Sipilä så skärrad?”

ЮЮ r sidan 4

Nya FSL-kurser på kommande Finlands svenska lärarförbunds kurser måste kontinuerligt utvecklas, säger ombudsman Jens Mattfolk (bilden) vid FSL:s kansli. Denna vår startar en ny bukett kurser som benämns Första klass, Andra klass och Tredje klass. ЮЮ r sidan 11


2

9.3.2017 • Nr 5

Ledaren Carl-Erik Rusk Chefredaktör

Basunerna ljuder åter Lärarfacken OAJ och FSL gör åter ett tappert och även välunderbyggt försök att lyfta in utbildning och fostran i valdebatten. Det är definitivt inte första gången; många försök har gjorts tidigare, men resultaten har i regel varit magra. Så ock senast, då det handlade om riksdagsvalet för två år sedan. Ett illustert resultat var för all del att partiordförandena Juha Sipilä och Alexander Stubb lät sig villigt och leende avporträtteras med skyltar med utfästelser om att ytterligare nedskärningar inom utbildningen inte är aktuella. Vid det här laget vet vi att det handlade om valfläsk, alltså tomma löften. Länge har vi i vårt land kastat avundsjuka blickar västerut. I Sverige har utbildningen länge utgjort ett ledande tema i olika valsammanhang. Så är det definitivt inte hos oss, utan tvärtom har skolfrågor fått hålla till i marginalen. Ett undantag utgör dock de regelbundet återkommande angreppen, som riktar sig mot svenskans ställning i finska skolor. Lärarna har ihärdigt blåst i sina basuner, men Jerikos murar har inte fallit. Ekonomin och hälsovården har i regel utgjort centrala ämnen i valrörelserna i vårt land. Nu ser det emellertid aningen bättre ut. Budskapet om att utbildning och fostran blir kommunernas viktigaste uppgift sedan vård- och landskapsreformen har sjösatts år 2019 börjar så småningom sjunka in i det allmänna medvetandet. Utgångsläget är inte det bästa tänkbara. I början av året genomförde

ÅRGÅNG 42 (123). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG REDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050 516 06 75, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi. HEMSIDA www.fsl.fi/lararen NÄTTIDNING issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi. ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth. lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). Annonspriser 3,20 euro/spalt­ mm PRENUMERATION 1/1 år 62 euro, 1/2 år 32 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2017.

Stiftelsen för kommunal utveckling en enkät, som speglade medborgarnas åsikter om kommunala prioriteter inför kommunalvalet. Åldringsvården, hemkommunens ekonomi och skuldsättning jämte hälsoservicen låg i traditionell ordning i topp, medan grundskolorna låg på en föga smickrande sjätte plats. Gymnasierna och yrkesläroanstalterna återfinns på en 13:e plats och dagvården på en 16:e plats. Men det var då det. Sannolikt har bilden ändrats i takt med att partierna har lanserat sina valteman. Redan nu kan sägas att utbildningen noteras högt i de flesta riksdagspartiernas kampanjer. En smärre islossning är alltså på kommande. Men än finns mycket göra för att få upp de kommunala beslutsfattarnas ögon. Framförallt gäller det att få bukt med den förhärskande synen om att utbildningen framförallt är en nationell fråga, där kommunerna har föga spelrum. Nu, och än mer efter ett par år när den beramade hälso- och landskapsreformen har trätt i kraft, är det kommunerna som bär ansvaret för kvaliteten bl.a. i grundskolan. När utbildningslagstiftningen kläddes av på 1990-talet talades mycket om att normstyrningen avvecklades till förmån för en målstyrning. Den bärande tanken var att kommunerna tog över makten, medan verksamheten skulle följas upp bl.a. genom utvärdering. Föga har dock ändrats. Nyligen påvisades att utvärderingen alltjämt trampar i barnskorna i kommunerna. Det här berättar om att budskapet om det ökade svängrummet aldrig har sipprat ner till kommunerna.

Budskapet om att utbildning och fostran blir kommunernas viktigaste uppgift sedan vård- och landskapsreformen har sjösatts år 2019 börjar så småningom sjunka in i det allmänna medvetandet.

Lärare i mer än 20 år?

FSL

informerar

Den 7-8 april ordnar vi på FSL en ny kurs som vi kallar ”Tredje klass”. Den är till för dig som redan hunnit med runt 20 år eller mer i ditt lärarvärv och kanske har frågor om arbetsbelastning, alterneringsledighet eller liknande.

Kursen ”Tredje klass” ordnas den 7-8 april 2017 i Tammerfors på hotellet Scandic Tampere Station. Under kursen tar vi bland annat upp frågor om pension och alterneringsledighet. Ett övergripande tema under kursen är ork i arbetet och hur man kan ta sig an nya utmaningar. Under kursen föreläser den mentala tränaren Christoph Treier under rubriken ”träna på din livsglädje.”

Frågor?

Ombudsman Jens Mattfolk svarar gärna på dina frågor om kursen. Kontakta honom antingen per e-post: jens.mattfolk@fsl.f eller per telefon: 040 551 0023.

Anmälningar FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 040 532 98 00 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Förbundsekonom Anna-Maria Karf tfn 040-642 16 36 Kommunikatör Mirjam Heir-Lindström, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Anmäl dig till kursen senast den 24 mars till Anita Stark: anita.stark@fsl.fi.

www.fsl.fi


3

9.3.2017 • Nr 5

Arbetsbördan plågar klasslärarna Klasslärarnas arbetsbörda har vuxit ohemult, visar en färsk undersökning. Hela 53 procent av klasslärarna säger att deras arbetsbörda överstiger smärtgränsen. Därmed ligger klasslärarna i botten när man ser till olika kommunala yrkesgrupper. Kunta10-undersökningen är en omfattande och longitudinell studie, som har genomförts med regelbundna intervaller i 20 års tid. Det handlar om en studie, som speglar den kommunala personalens välmåga jämte ändringarna i arbetet. Studien omfattar anställda i sex tätorter med över 100 000 invånare jämte fem grannkommuner. Kommunerna är Esbo, Helsingfors, Vanda, Tammerfors, Åbo, Uleåborg, Reso, Nokia, Valkeakoski, Nådendal och Virdois. Sammanlagt deltar ca 90 000

personer, så undersökningen saknar minsann inte validitet. Arbetslivet har blivit hetsigare. Över hälften av klasslärarna (53 procent) uppskattar att deras arbetsbörda har blivit på tok för stor. Närvårdarna (50 procent) och socialarbetarna (49 procent) är också illa ute. Om man ser till andra grupper inom utbildningen delas uppfattningen om arbetsbördan av 46 procent av ledarna inom utbildningen och 45 procent av speciallärarna. Av barnträdgårdslärarna är 43 procent av samma åsikt om den ohållbara arbetssituationen, medan 38 procent av lektorerna och timlärarna också upplever att arbetsbördan är för stor. Ingen undkommer stressen, men dock finns grupper som inte plågas i samma stora grad. Då ta-

ordförord lar vi om familjedagvårdarna och chaufförerna, där 15 resp. 18 procent uppger att arbetsbördan är för stor. Utbildningssektorn utmärker sig i negativt avseende i fråga om arbetsmängden, men bilden är mera positiv då man ser till möjligheterna att påverka ändringarna i arbetet. Endast 17 procent av ledarna inom utbildningen uppger att de saknar påverkningsmöjligheter. Av klass- och speciallärarna uppger 24 respektive 25 procent av de inte kan påverka sitt arbete. I jämförelse med andra grupper handlar det om rätt goda noteringar. Sämsta påverkningsmöjligheterna har brandmän och väktare, där hela 67 procent uppger att de inte kan påverka ändringarna i jobbet. c-e rusk

…men också skolledarna är trängda Rektorerna arbetsbörda och kraven i jobbet ökar ständigt. Ledningen i skolorna bör stagas upp genom flera biträdande rektorer. Så resonerar lärarfacket OAJ och Finlands rektorer (SURE-FIRE), som nyligen förnyade sitt samarbetsavtal. Oron för skolledarnas ställning är stor, resonerade såväl OAJ-basen Olli Luukkainen som rektorernas ordförande Antti Ikonen då de undertecknade det nya avtalet. OAJ, FSL och SURE-FIRE genomförde i slutet av fjolåret en enkät, vars resultat är krassa: två av tre skolledare har tilldelats nya arbetsuppgifter under de senaste åren. Endast en bråkdel har kompenserats i form av större lön eller mera arbetstid för ledarskapet. – Arbetsbördan och tillkomsten

av nya uppgifter försvagar rektorernas möjligheter att lyckas i jobbet. Det är svårare, ibland t.o.m. omöjligt, att sköta ledarskapet ordentligt, säger Olli Luukkainen. Preliminära uppgifter om enkäten avslöjar att upp till en tredjedel av rektorerna sköter ledarskapet i flera än en enhet eller verksamhetspunkt. Skolorna har samtidigt blivit större och färre. – Allt färre rektorer har möjligheter att sköta sina ålägganden på plats i skolan. Ekvationen börjar bli omöjlig: arbetsmängden och kraven ökar samtidigt som behovet av gott ledarskap ökar, säger Antti Ikonen. OAJ och SURE-FIRE jobbar tillsammans för att säkerställa att det reserveras tillräckligt med arbetstid för ledaruppdraget. Gott

ledarskap påverkar i stor mån välmågan i hela arbetskollektivet. Vad kan då göras? En bra utväg vore att det inrättas flera tjänster för biträdande rektorer. Därmed kunde rektorerna delegera en del av jobbet till de biträdande rektorerna. – Tyvärr utreds ofta inte ens möjligheterna att avlöna biträdande rektorer. Här finns mycket att göra, säger Luukkainen. Ledningsfrågorna ägnas mycket uppmärksamhet inom OAJ. I fjol grundades på kanslinivå ett sakkunnigteam, vars syfte är att effektivera skolledarnas intressebevakning. I teamet ingår även ombudsman Jens Mattfolk, som representerar FSL i detta sammanhang.

ett överskott på 8,3 miljoner euro, vilket är 12,4 miljoner bättre än det budgeterade. Staden sparade 1,9 miljoner euro genom permitteringar och tvångsledigheter och tackar nu personalen för ”ansvarsfullt agerande”. Märkligt, konstaterar Olli Luukkainen, ordförande för FOSU och OAJ. Personalen i Raumo ställdes inför ett ultimatum: Ta ut oavlönad ledighet i sex dagar eller bli permitterad i åtta dagar. – Snacket om ”talkoledigheter” är vilseledande. Raumo undviker

Språkfrågan överskuggar skolans grunduppdrag Debatten kring en tvåspråkig skola har pågått under flera år och fick ny fart för ett par veckor sedan då Fritjof Sahlström och Christoffer Taxell diskuterade frågan i Vasa under Akademiforum. Diskussionen saknade bredd och skulle ha gagnats av en forskare i minoritetsspråk med kunskap om språkundervisning i andra länder med språkminoriteter. En lärare med erfarenhet av att undervisa i finska idag skulle också ha gynnat diskussionen. När den här frågan dryftas överskuggar tvåspråkigheten ofta det som skolan verkligen står för, nämligen främjande av bildning, jämlikhet och livslångt lärande. Jag tycker vi missar skolans grunduppdrag om vi låter språkfrågan styra. FSL:s styrelse har följt med, gjort upp riktlinjer och agerat i debatten om en tvåspråkig skola som en naturlig del av verksamheten. Vår linje i frågan är klar: En tvåspråkig skola är en samlokaliserad skola där undervisningsspråk och administration är klart avgränsade mellan det finskoch svenskspråkiga skolväsendet. Vi godkänner inte att lagstiftningen frångås, inte ens i försök. Men vilka kunde då vara alternativen? Varför inte utveckla språkbadsundervisningen och erbjuda språkbad för svenskspråkiga elever också? Att tidigarelägga språkundervisningen och satsa mer resurser på lokala projekt som främjar en språklig stimulans är också ett fullgott alternativ. FSL förespråkar också en utveckling av konceptet med språkdusch och ett intensifierat samarbetet med den finskspråkiga skolan för en djupare språklig samvaro kring traditioner och kultur.

En tvåspråkig skola är nödvändigtvis inte en skola för alla. Risken är stor att en skola där undervisning ges på svenska och finska blir en exkluderande skola.

c-e rusk

Raumo krävde talkoledigheter och nådde rejält plusresultat Raumo stad pressade ifjol personalen till oavlönade ledigheter genom hot om långa permitteringar. Fjolårets resultat blev emellertid drygt 12 miljoner euro bättre än väntat. Raumo motiverade samarbetsförhandlingarna med produktionsmässiga och ekonomiska orsaker. Förhandlingsorganisationen FOSU ansåg att det varken fanns någon grundad anledning till eller behov av samarbetsförhandlingar. – Preliminära uppgifter över stadens bokslut för år 2016 visar

Christer Holmlund Förbundsordförande

bara sitt ansvar som arbetsgivare. Talkoarbete ingår inte i en kommunal anställning och ledigheten var inte frivillig. Man bantade ned stadens servicenivå genom ett ogrundat permitteringshot och personalens lönepengar användes till investeringar, säger Luukkainen. Händelserna i Raumo har enligt Luukkainen tärt på förtroendet för den kommunala arbetsgivaren och för lokalt avtalande i allmänhet. c-e rusk

Mycket av det här görs redan nu. Vi borde bli bättre på att lyfta fram hur finskundervisningen genomförs i olika områden av Svenskfinland och ta vara på alla goda idéer. Det som helt har undgått debatten är hur en tvåspråkig skola skulle passa elever i behov av stöd för lärandet. Har t.ex. barn med hörselskador eller dysfasi samma förutsättningar för att lära sig två språk? Hur skulle en tvåspråkig skola passa alla nyanlända elever? Blir tvåspråkighet enbart en möjlighet för elever som klarar allmänundervisningen bra? En tvåspråkig skola är nödvändigtvis inte en skola för alla. Risken är stor att en skola där undervisning ges på svenska och finska blir en exkluderande skola. Det kan också lätt leda till att vi får elitskolor eller -klasser för de mest språkbegåvade. FSL anser att vår språkminoritet inte har råd att driva en agenda där vi frångår en uppdelning i skolor med svenskt eller finskt undervisningsspråk. Den modellen skulle nämligen leda till assimilation istället för interaktion.


4

9.3.2017 • Nr 5

Statsminister Juha Sipilä borde hålla tassarna borta från arbetsmarknadspolitiken. foto: sakari piippo

Kaos i kulisserna Läget på arbetsmarknaden är kaotiskt. De första industriavtalen löper ut i höst, men vilket eller vilka förbund ska öppna spelet? Och på vilka villkor? Hur är det egentligen ställt med den s.k. finländska modellen? Varför är statsminister Juha Sipilä så skärrad? De centrala uppgörelsernas tid är definitivt förbi. Senaste uppgörelsen, som fick namnet konkurrenskraftsavtal, blir med stor sannolikhet det sista av sitt slag. I höst blir det en uppgörelse på förbunds- eller branschnivå.

Ketchupeffekt? Det här skrämmer regeringen med statsminister Juha Sipilä (C) i spetsen, eftersom det enligt regeringen finns en risk för en s.k. ketchupeffekt. Efter många år av synnerligen återhållsamma löneförhöjningar och delvis rena försämringar av anställningsvillkoren kan det hända att lönekraven skenar iväg. Arbetsgivarna är för all del inte särskilt benägna att öppna plånboken, vilket i sin tur kan leda till bitande arbetskonflikter. Sådana utsikter passar verkligen inte in i regeringens visioner om att stärka den nationella konkurrenskraften. Det är framförallt Finlands näringsliv EK, som målmedvetet har skjutit traditionen med inkomstpolitiska helhetsuppgörelser i sank. Finland är rätt ensamt om denna tradition, som inleddes redan i slutet av 1960-talet. Syftet med dessa uppgörelser,

som har byggt på samspel mellan arbetsgivare, arbetstagare och regeringen, har varit att stabilisera samhällsekonomin. I de flesta fallen har lönepåslagen varit måttfulla, men löntagarnas köpkraft har tryggats genom att regeringarna har utlovat skattelättnader. I en del fall har uppgörelserna också omfattat socialpolitiska åtgärder. Här avses bl.a. förbättrad moderskapspenning, introduktionen av alterneringsledighet, förbättrade semesterförmåner och höjda barnbidrag. Generellt sett kan sägas att centrala uppgörelser har gagnat offentligt anställda, eftersom uppgörelserna har tryggat en skälig löneutveckling också för bl.a. kommunalt anställda. Industrilönerna har inte rusat iväg, utan de offentligt anställda har kunnat hänga med rätt väl. Speciellt eftersom inkomstpolitiska helhetsuppgörelser i många fall också har omfattat olika kvinno-, jämställdhetsoch låglönepotter. I en del fall har fackföreningarna inom den offentliga sektorn förmått genomdriva fleråriga löneutvecklingsprogram.

EK sätter ner foten Men allt har sin tid. I arbetsgivarlägret hördes på 2000-talet allt mera gny, eftersom man upplevde att de centrala uppgörelserna är alltför statiska. De beaktar inte särdragen inom olika sektorer. Speciellt Finlands näringsliv EK, och även dess föregångare, har gått i bräschen för denna kritiska rörelse. EK har försökt skaka av sig de centrala uppgörelserna i flera års tid, men den sista spiken slogs i kistan i fjol våras. Då ändrades EK:s stadgar, så att dessa inte möj-

liggör organisationens medverkan i liknande uppgörelser. När EK nyligen meddelade att man säger upp 22 avtal som ingåtts med löntagarnas centralorganisationer var detta endast en logisk följd av tidigare beslut. EK tvår sina händer och minimerar sin egen roll i avtalsförhandlingarna. Det samma gäller förstås också löntagarcentralerna Akava, FFC och STTK, som tidigare haft huvudroller. Nu får de bieller statistroller.

Modell på lösan sand Traditionen med centrala uppgörelser, som emellertid har brutits då och då, har utgjort ett slags roder för Arbetsmarknadsfinland. Vad händer nu? I samband med undertecknandet av avtalet om stärkt konkurrenskraft kom parterna överens om att redan i följande avtalsrörelse tillämpa den s.k. finländska modellen. Den uttalade avsikten var att få till stånd en modell, som backar upp ”konkurrenskraften hos branscher som är utsatta för internationell konkurrens, sysselsättningen på lång sikt, produktivitetsutvecklingen samt balansen i den offentliga ekonomin”. (Lärarens övers.) Denna exportbaserade modell skulle utgöra ett rättesnöre för avtalsrörelsen, som knycker igång på allvar i höst. Men snart nog visade det sig att den påtänkta modellen var byggd på lösan sand. Vid det här laget kan man lugnt säga att modellen inte sjösätts åtminstone inför denna avtalsrörelse.

Hårdföra tag Överlag ser det ut som om arbetsgivarlägret vädrar morgonluft just

nu. Det har framförts t.o.m. propåer om att skrota en grundbult i det finländska avtalssystemet, nämligen principen om kollektivavtals allmänt bindande verkan. Enligt gällande lagstiftning bör även oorganiserade arbetsgivare följa åtminstone miniminivån i ett riksomfattande kollektivavtal som anses representativt i respektive bransch. Detta är ett effektivt skydd mot lönedumpning och principen är nära nog helig för fackrörelsen. Tankar om att skrota principen utgör alltså ett rött skynke för facket. Läget är kaotiskt och det är uppenbart att det finns ett tydligt behov av någon form av koordination inför avtalsrörelsen. Röran stressar också statsminister Juha Sipilä, som är rädd för att den spirande uppgången i ekonomin kan ödeläggas av höstens avtalsrörelse. Antingen så att rörelsen kryddas av strejker eller att det uppstår ett lönerace.

filerade sig med vallöften om löneförhöjningar till kvinnodominerade grupper inom den offentliga sektorn. Speciellt sjukvårdarna nämndes i sammanhanget.

Sipilä minns år 2007

En förlikningsnämnd tillsattes och nämnden frambringade ett medlingsförslag, som byggde på ett beprövat, men också riskabelt knep: man sköt problemen på framtiden. Medlingsförslaget, som blev till ett avtal, omfattade drygt fyra år som ju faktiskt är en väldigt lång avtalsperiod. I detta fall på tok för lång. Den globala finanskrisen slog nämligen till vintern 2007–08. Finland gled in i en recession och de dåliga ekonomiska tiderna har fortsatt ända tills i år. Manövern från år 2007 upprepas knappast, men mycket talar för att vi står inför en turbulent avtalshöst.

Fast egentligen borde Sipilä hålla tassarna borta från arbetsmarknadspolitiken. Speciellt när den inkomstpolitiska dimensionen har fallit bort. Men sannolikt har Sipilä den röriga avtalsrörelsen år 2007 i gott minne. Då ville arbetsgivarna ha uppgörelser på förbundsnivå, vilket också skedde. Fast inte riktigt såsom arbetsgivarna hade räknat med. Tidigare statssekreteraren Raimo Sailas har i flera repriser uttalat att den finländska konkurrenskraften ödelades just detta år. Avtalsrörelsen år 2007 var synnerligen dramatisk. Fröet till dramatiken såddes inför riksdagsvalet, då Samlingspartiet pro-

Misstag nr 1 Det var misstag nummer ett. Politiker borde inte blanda sig i arbetsmarknadspolitik. Samlingspartiet gick framåt i vårens riksdagsval och på hösten var det dags för avtalsförhandlingar. Hälsofacket Tehy tog fasta på löftena och drev en hård linje i syfte att få till stånd rejäla förhöjningar för vårdpersonal. Inom kommunsektorn, som berör merparten av lärarna, nåddes ett hyfsat avtal. Kostnadseffekten var ca elva procent, utslaget på drygt två år. Tehy bröt sig ur den kommunala fronten och ville ha mera än så. Kraven kryddades med hot om massuppsägningar och läget var låst.

Misstag nr 2

c-e rusk


5

9.3.2017 • Nr 5

FSL:s kurser i en klass för sig Om ungefär en månad är det premiär för FSL:s nya kurskoncept, ett paket i tre delar som riktar sig till lärare med olika långa karriärer bakom sig. För planeringen av kurserna står ombudsman Jens Mattfolk, som säger att kursarrangemangen är en rolig del av hans jobb. Först ut är kursen ”Tredje klass” som riktar sig till lärare som har jobbat i över tjugo år. Det finns 30 kursplatser och anmälningstiden pågår som bäst. Denna kurs tar upp frågor som kan tänkas intressera medlemmar som jobbat en längre tid, eller befinner sig i en viss ålder. Frågor om alterneringsledighet och pensioner diskuteras och en viktig del av kursinnehållet är frågor som gäller att orka i arbetet och att ta sig an nya utmaningar – vardag för många lärare. Christoph Treier, mental tränare, håller en föreläsning under rubriken ”Träna på din livsglädje”. Han har gjort sig känd som coach inom idrottsrörelsen.

med det fackliga arbetet.

Vad är bra och vad kan utvecklas?

 FSL:s ombudsman Jens Mattfolk gillar att arbeta med förbundets kurser. Kursfamiljens senaste tillskott är kurserna Första, Andra och Tredje klass som riktar sig till lärare med olika långa karriärer. arkvifoto: tom ahlfors

– Treier står för en pusselbit i kursverksamheten och ett sätt att förmedla kunskap som vi på FSL:s kansli inte behärskar, säger Jens Mattfolk. Kursen ”Första klass” riktar sig främst till lärare som är unga eller nya i karriären och som jobbat ca 2–5 år. På den kursen, liksom för kursen ”Andra klass”, som riktar sig till lärare med en karriär på

ca 5–20 år, tas aktuella ämnen upp för just det berörda deltagarsegmentet. Första klass ordnas hösten 2017, i slutet av september, och ”Andra klass” våren 2018. Det tar alltså ett och ett halvt år att ordna alla tre kurserna. – Det är en budgetfråga, säger Mattfolk, angående kursutbud och -tidtabell.

– Om FSL:s fullmäktige bestämmer att vi skall satsa mera pengar och tid på kurserna, så gör vi det. Innan han anställdes på FSL:s kansli som ombudsman för ett par år sedan var Jens Mattfolk själv fackligt aktiv som föreningsordförande i Raseborg och fullmäktigeledamot, och gick själv kursen FSL-akademin, som var en kurs som gjorde unga lärare bekanta

FSL skall erbjuda så olika kurser som möjligt, tycker Jens, som tillsammans med ombudsman Jan-Mikael Wikström ansvarar för förbundets kurser. Föreningskursen riktar sig till föreningsaktiva och förtroendemannakursen självfallet till förtroendemän. – Kurserna måste dock kontinuerligt förnyas. Det gäller att hela tiden fråga sig själv Vad är bra och Vad kan utvecklas, säger Mattfolk, som berättar att deltagarna ofta får utvärdera kurserna, exempelvis genom att fylla i en utvärderingsblankett på nätet. – Förbundet skall både erbjuda djupare kurser som sträcker sig över två eller flera dagar, men också kortare endagskurser. – Lärare är ogärna borta från sitt arbete. Jobbet hopar sig redan efter en dag. Dock är FSL:s kurser i allmänhet välbesökta, vilket är glädjande enligt Mattfolk., som uppskattar att arbeta med kurserna, de är en rolig del av hans jobb. – Det är givande att få träffa medlemmar på riktigt på kurserna. tom ahlfors

Kvalitet i kommunernas händer Vårens kommunalval är ett riktigt utbildningsval. I och med social- och hälsovårdsreformen, som torde träda i kraft år 2019, kommer kommunernas framtida tjänster att i första hand gälla utbildning, småbarnspedagogik och bildning. Olli Luukkainen, ordförande för OAJ, påminner om att de kommunala beslutsfattarna långt avgör utbildningens kvalitet och även undervisningens omfattning. Framtiden för den egna kommunens barn och unga är alltså i händerna på de lokala beslutsfattarna. Redan nu kan skönjas stora skillnader i kommunernas satsningar på fostran och utbildning och Luukkainen befarar att skillnaderna kommer att öka.

Tungt ansvar – Exempelvis gruppstorlekarna och lärartätheten varierar mellan kommunerna och också läroplanen kan betonas lokalt. Kommunerna ansvarar även i huvudsak för anordnandet av gymnasie- och yrkesutbildningen, vilket innebär ett ansvar för de ungas möjligheter till fortsatta studier, säger Luukkainen. Kommunernas satsningar på särskilt stöd till elever, som är i behov av detta, varierar också storligen. Luukkainen hänvisar till uppgifter, som har sammanställts av Sta-

tistikcentralen. Uppgifterna speglar grundskolelevers möjligheter att få stöd för lärandet. Hur stor andel elever får särskilt stöd, då man ser till situationen i kommuner med över 2 000 elever? Salo och Kouvola ligger i topp, så att 12,2 procent av eleverna har getts stöd. Hollola och Vichtis ligger strax under denna nivå, med en andel om 12,1 procent.

Korsholm i botten I botten finns Korsholm, där endast 3,6 procent av elever ges stöd, om man ska tro Statistikcentralen. I Kempele handlar det om 3,7 procent och i Kangasala 3,9 procent av eleverna. – Vi tror inte att det finns en stor skillnad mellan eleverna i t.ex. Hollola och Kempele, utan det handlar om lokala prioriteringar. Kommunerna satsar väldigt olika på stöd för lärandet, säger Heljä Misukka, utbildningsdirektör vid OAJ. Olli Luukkainen lyfter fram svårigheterna att förebygga utslagning ifall stödet till eleverna uteblir redan i grundskolan. Enligt OAJ:s uppgifter har ca 100 specialklasser dragits in under de senaste åren. Samtidigt har antalet elever i behov av stöd ökat med ca 24 000 elever. OAJ:s konklusion är att allt fler elever tvingas studera utan behövliga stödåtgärder i allt för stora undervisningsgrupper.

 Om stödet uteblir är det svårt att förebygga marginalisering, säger OAJ:s ordförande Olli Luukkainen. arkvifoto: tom ahlfors

Glöm Nato och sote! Vad är alltså OAJ:s viktigaste budskap? Glöm Nato och social- och hälsovårdsreformen i valrörelsen och sätt fokus på utbildning och fostran! Det finns en tydlig risk för att skillnaderna mellan kommunerna ytterligare ökar, ifall de lokala beslutsfattarna inte inser realiteterna. – Utbildning och fostran har i ökande grad blivit direkt avgörande faktorer, när barnfamiljer väljer var de slår sig ner. I takt med att skillnaderna ökar har bild-

ningstjänsterna också blivit en ren minusfaktor. Familjer, som upplever att deras hemkommun inte förmår erbjuda god service, flyttar helt enkelt bort, säger Olli Luukkainen. Luukkainen och Misukka medverkade i en redaktörsträff som OAJ ordnade inför det stundande kommunalvalet. OAJ:s valslogan är Rösta – låt inte Finland fördummas! Också FSL driver en egen kampanj inför kommunalvalet. c-e rusk


6

9.3.2017 • Nr 5

Det är ganska hemskt att tänka sig att vi skulle köpa potatis från annat håll i stället för av våra egna potatisodlare här på Houtskär. MARIA DAHLQVIST kosthållsförman vid centralköket i Houtskär

Fisk från Houtskär, lingon från Nagu I Träsk skola i Houtskär serveras inga fiskpinnar, inga pulversåser, inget ris, inga spanska gurkor. I stället bjuds det på inhemska och närproducerade råvaror som tillreds från grunden på plats och ställe.

– Jag fick idén på en utbildningsdag i Åbo för två år sedan där Carola Magnusson, svensk matentusiast och tidigare skolköksföreståndare, föreläste om hållbar matlagning. Jag blev genast intresserad och visste att det här skulle passa vårt kök, berättar Maria Dahlqvist. Dahlqvist som är kosthållsförman vid centralköket i Houtskär åkte hem och talade med kollegerna i köket. Hösten 2015 inledde Houtskärsköket ett försök där alla hel- och halvfabrikat plockades bort ur matlagningen och närproducerade livsmedel prioriteras så långt som möjligt. Kravet från Pargas stads sida var att maten inte fick kosta mera. – Potatis, fisk, svarta vinbär, jordgubbar, havtorn, plommon, tomater, örter, vetemjöl, mannagryn och bondbönor får vi från

Houtskär för hela året. Nötkött får vi från Wattkast i Korpo året runt, och blåbär och lingon får vi från Nagu, räknar Dahlqvist upp. – Vi köper lokala råvaror så långt de räcker och sedan köper vi inhemskt. Importerade livsmedel undviker vi helt, riset har vi till exempel ersatt med inhemskt korn. I de undantagsfall vi köper någonting utländskt är det alltid ekologiskt, säger Dahlqvist. För att budgeten ska hålla serverar man 1–2 vegetariska rätter i veckan, och bakar dessutom allting själv. Man kokar också egna kött-, höns-, fisk- och grönsaksbuljonger, gör egen svagdricka och blandar egen yoghurt av naturell yoghurt och närproducerade bär. Satsningen har krävt att personalen helt har ändrat sitt sätt att jobba i köket. – Det gäller dels att planera

rätter enligt säsong och de lokala råvaror som är tillgängliga och dels att använda köket effektivt. De dagar vi serverar enklare rätter har vi tid att baka och frysa in. En dag i veckan bakar vi semlor och limpor, en annan dag bakar vi kaffebröd. Och serverar vi soppa står vi ju inte och kokar buljong den dagen utan det har vi redan förberett, förklarar Dahlqvist. Det nya arbetssättet kräver mer arbete av personalen. – Men det känns också mycket mer meningsfullt och roligare att jobba så här, säger Dahlqvist.

Lokal matkultur I Träsk skola i Houtskär är det Sabina Fagerlund som serverar maten som tillagats i centralköket tre kilometer bort. I dag står gäddfärs och potatismos på menyn. På salladsbordet finns skålar med kål-

sallad, gurka, rivna morötter, inlagd squash och gräddfilssås med dill. – Potatisen är odlad här på Houtskär och gäddan är fångad av lokala fiskare. Squashen lade centralköket in i somras då det fanns extra squash, berättar Fagerlund. Skolans rektor Örjan Ohls berättar att det visserligen tog lite tid för eleverna att vänja sig vid den nya kosten för ett år sedan. – Vi pratade mycket om varför vi gör så här men nu är det ingen som klagar på maten särskilt ofta, säger han. – Tittar man på tallrikarna i dag tar eleverna faktiskt ganska stora portioner, och det är ofta de kommer och säger att maten var god, inflikar Fagerlund. I början av året kom nya rekommendationer för skolbespisningen. I de nya rekommendatio-

nerna framhålls betydelsen av att stöda matproduktionen i närområdet och skolbespisningens roll när det gäller matkultur och kostfostran. I ett litet samhället som Houtskär blir sambandet mellan paragrafer och det verkliga livet extra tydligt. – Om man vill att skärgården ska hållas livskraftig är det väldigt viktigt att utnyttja det som erbjuds lokalt. Att man köper dill, rödbetor och morötter som har odlats här och den lokala gäddfärsen i stället för fiskpinnar, så att grannen också ska ha en chans att överleva här, säger Sabina Fagerlund. – Dessutom är det här ju vår matkultur och på det här sättet får eleverna också ta del av den, säger Fagerlund.

Mer närmat till storköken Enligt regeringens målsättning


7

9.3.2017 • Nr 5

ska de offentliga köken bli bättre på att utnyttja inhemska, närproducerade och ekologiska råvaror. Enligt det principbeslut som regeringen tog i somras ska man vid offentliga upphandlingar av måltidstjänster särskilt ”beakta goda odlingsmetoder med tanke på miljön, djurens välbefinnande och hälsa samt livsmedelssäkerhet”. I praktiken innebär detta mer inhemskt. Principbeslutet är förpliktande för de statliga myndigheterna och kommunerna borde också följa det. Regeringen vill också att närmat i allt större grad beaktas i upphandlingen av måltidstjänster, och bli en naturlig del av den offentliga matservicen. Målet är att staten och kommunerna genom att välja närproducerat ska bidra till sysselsättning och hållbar utveckling i den egna regi-

onen, stärka landsbygdens livskraft och förbättra livsmedelssäkerheten. Enligt Jord- och skogsbruksministeriets närmatskoordinator Kirsi Viljanen är kommunerna redan ganska duktiga på att använda inhemska livsmedel, men bara en liten del av kommunerna har strategier för att öka användningen av närmat. – De här strategierna är väldigt viktiga. Det måste finnas politisk vilja i kommunerna som gör att de som ansvarar för livsmedelsuppköpen är berättigade att välja närproducerat, säger Viljanen.

Inte nödvändigtvis dyrare Viljanen framhåller att närmaten inte behöver kosta mera, men att det kräver lite ansträngning, en annan slags planering och nya former av samarbete.

– Vi har flera exempel på samarbeten där kommuner till ett förmånligare pris köper produkter som blir över efter att butiker och restauranger fått sitt. Det är ett samarbete som gynnar alla. Inget går till spillo, och man får en lokal produkt. Enligt Viljanen är skolbespisningen det idealiska verktyget att göra barn och unga medvetna om vilken betydelse matvanor har på deras egen omgivning. – Som bäst är skolmaten inte bara något man kastar i sig på 10 minuter, utan en fostrande helhetsupplevelse där eleverna blir medvetna om varifrån maten kommer och vilken inverkan deras val har på ekonomin, miljön och olika etiska aspekter, säger närmatskoordinator Kirsi Viljanen. text och foto: pamela friström

 I Träsk skola i Houtskär serveras gäddfärs med potatismos. Potatisen är odlad på Houtskär och gäddan är fångad av lokala fiskare.

 Satsningen på närproducerat har krävt att vi har ändrat vårt sätt att jobba i köket, och det kräver ofta mera arbete, men det är både roligare och mer meningsfullt att jobba så här, säger Maria ”Bia” Dahlqvist.


8

9.3.2017 • Nr 5

Många av böckerna i appen Bibblix finns också som e-böcker och lånas hem med ett tryck, berättar Jenny Funestad och Nanna Ekman, bibliotekarier i Malmö. foto: lars dareberg

Unik app hittar rätt i djungeln av barnböcker Hur håller man en bokslukare nöjd? Mata på och mata rätt! Och den som har lite svårare att få upp aptiten? Samma sak! Bibblix är en app som inte är lika vass som en barnboksbibliotekarie, men ett komplement som man alltid kan få hjälp av. På biblioteket, i skolan, hemma…, överallt. Biggles, Kitty, Tvillingdeckarna, Femböckerna. Långa bokserier är inte någon nyhet i sig. Men idag är det ännu mer vanligt – nästan en standard att barn- och ungdomslitteratur kommer i långa rader av titlar med samma rollbesättning men i nya äventyr. De är liksom skrivna för att den unga läsaren ska få smak för karaktärerna och sedan bara vilja ha mer och mer och mer. Som förälder vill man bara skyffla in mer bränsle, elda på läsandet. Det gäller att man har koll på vilken nästa bok i serien är, att den finns tillgänglig på biblioteket, i lokala boklådan eller beställs i tid på nätet. Distraktionerna är många och läslusten kan vara lättflyktig. Verktyget som kan hjälpa både vuxna och barn heter Bibblix. Den applikation som finns idag är resultatet av många års funderingar och inte så sällan frustrationer runt allt vad man skulle kunna göra med digitala bibliotekstjänster för barn. I Stockholms stad försökte man tidigt med stor entusiasm att arbeta digitalt. Men det var inte alltid att man kom dit man ville. Och kanske var det inte alltid så tydligt vart projekten var på väg. 2009 bestämdes det att fokus skulle läggas på att intervjua de unga låntagarna själva om hur de ville ha det. Om undersökningens frågor till barnen sammanfattas i en enda, så var den: Vad vill ni ha i/göra med en digital tjänst? Svaret från barnen var: “Hitta en bra bok!”. Det var i det läget som Jenny Funestad och Nanna Ekman, bibliotekarier i Malmö, kom in i projektet.

– Stockholms stadsbibliotek och Malmö stadsbibliotek är några av de största biblioteken i landet och så fick vi med oss Katrineholm som ju är ett mycket mindre kommunbibliotek, men de passade in bra genom att kommunen precis bestämt sig för att utrusta alla skolelever med läsplattor, säger Nanna Ekman. Tidigt i arbetet bestämde man sig för att fördjupa sig ännu mer i vad läsarna vill ha och vad de behöver. – Barnen definierar sig utifrån hur stor deras konsumtion är, man är kanske en “70-sidors” – alltså, man orkar läsa böcker som är max 70 sidor långa. Sedan får man kämpa för att komma upp till nästa nivå – barnen pratar om att “levla”, säger Jenny Funestad. Det var inte givet att det skulle bli just en app, men det föll sig efter hand naturligt. Bibblix riktar sig i första hand till barn i åldersspannet 6–12 år. Gruppen är sedan grovt uppdelad i de med stor läslust och de som här betecknas som tröskelläsare. – Det är tröskelläsarna som är den viktigaste gruppen för oss att nå. Det är barn som kämpar lite mer för att nå till nästa nivå. För dem är det viktigt att hitta rätt böcker. Det måste vara lustfyllt – inte för svårt, men samtidigt inte för långt ifrån vad kompisar som kommit längre i läsutvecklingen har tillgång till. När man öppnar Bibblix kommer man direkt till en vy fylld av bokomslag. Så snart man pekar på något så får man upp mer information om den boken och man får förslag på flera olika böcker i samma stil. Varje titel är kategoriserad med utgångspunkt från den bok du tittar på som: Lättare bok, Liknande bok eller Svårare bok. Om din bok ingår i en serie får man också veta det och tips om vilken som är den första delen och vilken del som kommer efter den som du tittat på. Om många av kompisarna helt går upp i till exempel Harry Potter och man själv inte klarar att läsa

böcker på flera hundra sidor så får man tips om liknande böcker som är lättare – men kanske lika spännande. Innehållet i Bibblix är också avvägt mot nivån på boken som beskrivs. – En lättläst bok med stor text ska också ha en lättläst sammanfattning med stor text. En avancerad bok ska avspeglas med en något mer avancerad presentation, säger Nanna Ekman. Hon berättar också om att de är glada över att var och en har bidragit med det de är bra på. En app-utvecklare har gjort appen, en grafisk formgivare utseendet, en barnboksförfattare har skrivit de flesta texterna och barnboksbibliotekarier har gjort urvalet. – Yrket är ju lite av ett kall för de flesta bibliotekarier och det är lätt hänt att man gör även andra saker som man tycker att det är viktigt att de blir gjorda, men som man inte riktigt behärskar, säger Jenny Funestad. Formatet med app och utformningen av den har visat sig vara helt rätt. Barnen kastar sig över innehållet och börjar att klicka sig fram i de olika nivåerna. – Det ska vara som ett skyltfönster. Även om det är en app som helt handlar om läsande och i stor utsträckning om text, så är det bilderna man navigerar med. Bokomslagen är helt centrala. Och där känner vi att Bibblix verkligen har lyckats. Det märks att barnen gillar att undersöka allt som finns här, säger Jenny Funestad. När nya tekniska landvinningar görs brukar oron för etablerade yrkesroller följa tätt efter. Med allt snävare kommunala budgetar är det inte svårt att se beslutsfattare som frestas att tro att Bibblix kan ersätta vissa lönekostnader. Jenny Funestad och Nanna Ekman säger att de förstår den tanken, men vittnar om att de i Malmö inte stött på den oron en enda gång. – Vi har varit ute så mycket på Stadsområdesbiblioteken i Malmö och gjort in-

tervjuer med både personal och barn så jag tror faktiskt att det finns en stark känsla av att Bibblix är deras eget projekt, att de är med på ett mycket konkret sätt. Därför känns det inte ett dugg hotfullt, säger Nanna Ekman. – Bibblix passar utmärkt att använda för bibliotekarien som inte är specialiserad på barnlitteratur, men inte ens så kan man bli lika bra som en barnbibliotekarie. Appen ska nå de barn och ungdomar som ofta inte tar sig till biblioteket. I Bibblix kan de i lugn och ro hjälpa sig själva att hitta det de gillar. Och man behöver ju inte gå till biblioteket heller. Många av böckerna i Bibblix finns också som e-böcker och lånas hem med ett tryck. Det går att låna tre e-böcker utan lånekort, men sedan måste du ha ett eget lånekort, säger Jenny Funestad. Det kostar biblioteken som mest tjugo kronor per e-bokslån. – Där har vi satt gränsen. Det finns böcker som kostar mer, men de tar vi inte in, säger Nanna Ekman. Än så länge är den digitala revolutionen mer en pockande reformator inom litteraturen. Papperet är starkare här än i till exempel dagspress. Nu har Bibblix tagit sig genom sin egen spädbarnstid. Det är dags att ta de första egna stegen och så småningom springa. Det är dags för nästa fas, att se till att appen får spridning och kommer så många som möjligt till godo. Intresset från andra kommuner och även kommersiella aktörer är stort. Det finns kommersiella tjänster som vagt har beröringspunkter med det som Bibblix gör, men annars har varken Jenny Funestad eller Nanna Ekman hört om något liknande någon annanstans i världen. Bibblixredaktionen har därför haft kontakt med Sveriges kommuner och landsting, SKL, som skulle kunna vara den organisation genom vilken Bibblix skulle kunna spridas även till andra bibliotek. stefan skogmark


9.3.2017 • Nr 5

Ja till tvåspråkighet, nej till skolor med två språk Det finns redan nu utrymme att testa olika koncept med språkundervisning. Att inleda försök med tvåspråkiga skolor är därmed onödigt. Det var minister Christoffer Taxells åsikt när ämnet debatterades med professor Fritjof Sahlström i Vasa. I flera repriser har Fritjof Sahlström, professor i pedagogik vid Åbo Akademi, fört fram att det är hög tid att få till stånd försök med tvåspråkiga skolor. Nyligen fick han framföra samma budskap igen när Vasabladet och CLL ordnade jubileumsföreläsningen ”Tvåspråkiga lösningar – hot eller möjligheter?” i Akademisalen vid ÅA i Vasa. Hans motpart i debatten var minister Christoffer Taxell, som är av motsatt åsikt. Taxell håller hårt fast vid sin egen paradox, som i korthet går ut på att enspråkiga lösningar utgör grunden för en fungerande tvåspråkighet. Således vill han inte höra talas om försök med tvåspråkiga skolor. – Vi behöver inga tvåspråkiga skolor. Nuvarande system och strukturer, som innebär att vi har en finsk och en svensk skola som ger undervisning i respektive språk, fungerar bra. Det är mycket viktigt att vi kvarhåller de strukturerna, säger Taxell.

Våga diskutera!

9

snarare undermineras än stärks vill jag inte att vi ska ändra grundläggande strukturer. Det är redan nu möjligt att pröva det enda och det andra, men varför måste det kallas för tvåspråkig skola som är ett luddigt begrepp. Det är ett odefinierat begrepp, menar Taxell. Sahlström fortsatte: – Vi har forskning som visar att det kan vara ett bra alternativ och därför vill jag göra försök med tvåspråkiga skolor. – Det är bara att sätta igång med försök, sade Taxell och hänvisade till att det inom ramen för nuvarande system är möjligt att göra olika typer av försök utan att kalla det för tvåspråkig skola. Vad är då en tvåspråkig skola? Sahlström försökte förklara för Taxell och åhörarna att det är en skola där undervisningen sker växelvis på finska och svenska. I början mera på svenska än finska för att minoritetsspråket ska stärkas. – I ett senare skede kunde undervisningen ske på vardera hälften av språken och det skulle naturligtvis kräva en balanserad administration som har en positiv attityd till båda språken. Lösningen måste vara balanserad, menar han.

Definition saknas

Sahlström inledde debatten med ett anförande där han lyfte fram andelen tvåspråkiga familjer ökar i Finland. Han tog också upp det faktum att det redan finns många daghem och skolor där den svenska och finska verksamheten delar utrymmen. Hans övertygelse, baserad på forskning som han säger, är att tvåspråkiga skolor ökar andelen personer som kan både svenska och finska. – Jag tycker det är ett alternativ värt att vägas mot andra. Jag tycker vi kan diskutera tvåspråkiga skolor och som forskare tycker jag det vore mycket intressant att studera det här konceptet, säger Sahlström.

Taxell var inte nöjd med svaret: – Jag tror ändå inte vi kan tala om en tvåspråkig skola. Hur ska en tvåspråkig skola definieras i lagen? Ni definierar inte vad en tvåspråkig skola är. Taxell, som tidigare fungerat som bl.a. undervisnings- och justitieminister, är av samma åsikt som i stort sett alla: undervisningen i det andra inhemska språket bör utvecklas och förbättras. Men tvåspråkiga skolor är inte lösningen. – Jag är positivt inställd till språkbad och vänskolor mellan finska och svenska skolor och utbyten där språkgrupperna kommer i kontakt med det andra inhemska. Men varför sitter vi i lilla Svenskfinland och diskuterar det här?

Systemet ger utrymme

Tyst på finskt håll

Men det vill inte Taxell som menar att nuvarande system redan ger utrymme för att prova olika lösningar. Han återkom upprepade gånger till vikten av att finlandssvenskarna själva inte ska röra nuvarande strukturer för grundutbildningen. – I dagens läge där Finlands ställning som tvåspråkigt land

– Varför gäller diskussionen primärt tvåspråkiga skolor som alternativ till den svenskspråkiga skolan? Så går debatten. Diskussionen borde snarast föras på finskt håll där den språkliga identiteten är starkare eftersom finskan är så starkt majoritetsspråk, säger Taxell. Sahlström anser ändå att det är

Christoffer Taxell (närmast kameran) vill inte höra talas om tvåspråkiga skolor. Ämnet debatterades med Fritjof Sahlström, som vill göra försök med tvåspråkiga skolor. Båda höll hårt på sitt. foto: christoffer thomasfolk

viktigt att frågan diskuteras. – Är det inte smartare att prova och med forskning och uppföljning studera ett försök förrän man avvisar det helt? Det kan finnas fördelar utan att vi behöver förändra strukturer, säger Sahlström. Vasa gymnasium som delar utrymmen med Vaasan lyseon lukio lyftes fram som ett positivt exempel. I studentskrivningar väljer hela 66 procent svenska i det finskspråkiga gymnasiet jämfört med resten av landet där siffran har sjunkit till 45 procent. – Visar det här att det finns synergier, frågade moderatorn Niklas Nyberg, chefredaktör för Vasabladet. Han fungerade som debattledare.

– Min gamla lärare sa hela tiden att vi ska röra oss över språkgränserna. Skaffa finska flickvänner, men exemplet är ändå inte en tvåspråkig skola, säger Taxell. – Det här är ett bra exemplet när någonting fungerar. Det fungerar lite som en tvåspråkig skola där svenska elever kan ta kurser på finska och tvärtom, fortsätter Sahlström.

FSL stöder Taxell FSL:s ordförande Christer Holmlund följde debatten på plats. Han bad också om ordet och konstaterade att förbundet gärna ser två- och mångspråkiga elever i de svenska skolorna. Men han lyfte också fram att det i dag saknas en klar definition för en tvåsprå-

kig skola. – Det finns inget svar på den frågan. Och för FSL är det ytterst viktigt att vi har en svensk och en finsk skola i enlighet med Taxells åsikt. Lagstiftningen ger redan utrymme för att utveckla språkundervisningen och det behövs inga förändringar i nuvarande strukturer. – Det låter fantastiskt vad Vasa gymnasium och det finska gymnasiet har åstadkommit. Men den framgången bygger på nuvarande systemet utan någon lagändring. Som finlandssvenskar ska vi vara ytterst försiktiga att ändra någonting som fungerar, säger Holmlund. christoffer thomasfolk


10

9.3.2017 • Nr 5

kolumnen Camilla Lindberg Journalist och till utbildningen klasslärare.

Blåögda av tillit Det skall bli borgmästarval på den grekiska ön. Vi sitter och äter middag på en taverna med ett gäng grekiska och finländska lärare som medverkar i ett EU-projekt. Kvällen är ljum och livet är gott. Bakom ytan florerar livlig aktivitet i de olika politiska lägren på ön. Mina öron har nåtts av information som skaver rejält i mina finländska öron. Det berättas om lobbare som tar sig ut i de avlägsna byarna för att köpa borgmästarröster av små fattiga tanter och farbröder. Det exakta priset minns jag inte längre, men när jag försiktigt konfronterar en lärare med min ”hemliga” information för att få lite sympatier, tittar han förvånat upp. ”Vad är det du säger? Det var dyrt. Priset på en röst borde ligga långt under det där!” När det här utspelade sig var den demokratiska värdegrunden vi inhämtat från, hör och häpna, just antikens Grekland, ännu en självklarhet i våra nordiska länder. Vi såg inte korruption och fuskspel som en naturlig del av vardagen. Går vi ännu lite längre tillbaka i tiden så präglades livet av några trygga element som vi trodde var eviga. Dagstidningen låg på frukostbordet, posten fungerade och många människor bodde så att de enkelt kunde se skolgården och kyrktornets trygga spira genom köksfönstret.

Ordet tillit är ett palindrom vilket betyder att det kan läsas både framlänges och baklänges. Kanske göms det en hemlighet här. Om du vill skapat tillit måste du även vara beredd att ge tillit.

Idag håller vårt trygga fågelbo att krackelera. Tilliten till det som benämns som gammelmedia skakar rejält och nya medier med tidvis suspekt innehåll infiltrerar sig under dygnets alla timmar. I Svenskfinland nås vi av stora avslöjanden som är kopplade till finansiella oegentligheter inom fond- och stiftelsevärlden. Vi vill inte tro våra öron. Det kan inte vara sant! Inte här! Jag blir påmind om händelsen med de köpta rösterna när jag hör ett radioprogram där bland andra inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg samtalar kring Ilkka Remes thriller Kiirastuli. Hon lyfter fram just ärligheten och tilliten som ett nationellt finländskt särdrag, så starkt att det nästan gränsar till blåögdhet. Hon talar om vårt ”luottamus-yhteiskunta” som hindrar oss från att kunna ta in det som just nu sker i vår omvärld. Tilliten, eller snarare den försvinnande tilliten, diskuteras också i andra forum, inte minst de politiska, och inte heller skolan kommer undan. Hur skall man förbereda unga människor som snart skall kastas ut i en värld som inte längre känner begreppet? Ordet tillit är ett palindrom vilket betyder att det kan läsas både framlänges och baklänges. Kanske göms det en hemlighet här. Om du vill skapat tillit måste du även vara beredd att ge tillit. Samhällets frågor är många och stora. Men kanske den viktigaste just nu är: Kan jag lita på dig?

Digiböcker i skolbibban Om biblioteket blir digitalt och tillhandahåller e-litteratur blir det självklara namnet i folkmun, ja, vadå? Jo, Ebban, förstås. Ebban finns också på riktigt och är ett finlandssvenskt kundfinansierat och fondunderstött skolbibliotek på nätet med tusentals böcker som kan läsas på en dator, surfplatta eller telefon. Ebban är en prenumerationsbaserad tjänst med årliga licensavgifter, antingen per kalenderår eller läsår. – Första året kostar 4,50 euro per elev, från andra året är priset 6,50 euro. Lärarnas licenser ingår i priset. Minsta antal licenser är en grupp eller klass. Endast skolor och förskolor kan få tillgång till Ebban, men exempelvis en föräldraförening kan betala för skolans licenser, berättar Erik Berglund, projektledare på Ebban, som har två andra anställda. Varje användare får en egen inloggning som fungerar dygnet runt. Både elever och lärare får använda Ebban i skolan och hemma på fritiden. Ebban är till för elever i åldern 6–19 år, lärare och övrig skolpersonal i förskolor, grundskolor och andra stadiets utbildningar i Finland. Innehållet är kategoriserat för olika åldersgrupper och intresseområden som gör det lättare att hitta fram till lockande läsning. Ebbans bibliotekarie Mikael Gros

 Projektledare Erik Berglund förevisade Ebban på Educamässan i januari. foto: tom ahlfors

kategoriserar innehållet i Ebban så att det ska passa elevens intressen. E-böckerna och ljudböckerna är arrangerade enligt ålder och intresseområden så att eleverna själva ska hitta just den bok som intresserar dem. Kategorierna kommer att få var sin inspirerande ikon som skapats av illustratören Linda Bondestam. Bondestam tilldelades i höstas det första Vanessapriset någonsin för att hon enligt juryn “med oefterhärmlig stil, färgglädje och visuell berättarbegåvning har gett den finlandssvenska bilderboken ett ansikte”. Hon och författaren Ulf Stark har också tilldelats det svenska barnbokspriset Snöbollen för bilderboken Djur som ingen sett utom vi. Då man i en viss kategori valt

en bok ur den enorma mängden titlar som visar sig som pärmbilder på användarens skärm öppnar sig boken. Böckerna tillhandahålls av företaget Axiell Media som erbjuder produktion, publicering och distribution av e-böcker och ljudböcker via plattformen Elib, som gör det möjligt för förlagens böcker att nå ut till återförsäljare, kommunbibliotek, samt skolor. Och Ebban. Rent tekniskt fungerar det hela rätt bra. Gärna kunde utgivningsåret synas tydligare. Utbudet är som sagt stort – allt mellan högt och lågt, nytt och gammalt. Lärarens roll som rekommendationsfilter då eleverna botaniserar bland titlarna kan inte nog betonas. tom ahlfors

Första hjälpen för skolor

KiVa Skola®

ordnar KiVa-dagarna för fjärde gången i Åbo den 25-26.8.2017. Bekanta dig med det mångsidiga programmet och anmäl dig: www.kivakoulu.fi/kivadagarna På KiVa-dagarna får du information om de nyaste forskningsresultaten och om den bästa praxis i KiVa-skolorna. Vi presenterar också det länge önskade nya materialet.

KiVa-dagarna fortbildning • interaktiva workshopar • KiVa-skolornas presentationer • föreläsningar • annan nyttig information för att förhindra mobbning • mycket annat! FÖRMÅNLIGA PRISER!

Välkommen till Åbo!

I fjol utbildade obundna Johanniterhjälpen över 300 lärare och över 800 elever i skolorna i huvudstadsregionen. Det handlar om ett skolprojekt med kostnadsfri utbildning i att t.ex.känna igen livshotande situationer och att påbörja återupplivning av en livlös patient. – Johanniterhjälpen står till tjänst med t.ex. en lektion (1–3 timmar) i nöd-första hjälpen riktad till elever, berättar projektledare Johan Nyman, som gärna tar emot samtal från skolorna. Han nås per tfn 040-744 42 58 och per e-post på johan.nyman@johanniter.fi.


11

9.3.2017 • Nr 5

Himmel och jord Religion för åk 1–6

Ny o uppd ch ate versi rad on!

möten och kurser ○ ○ Kustvägens lärarförening r.f. kallar sina medlemmar till stadgeenligt vårmöte på Siilo tisdag 14.3.2017 klockan 18. Klockan 16 har man möjlighet att prova på Pound-gymnastik. Anmälningar till katja.hindersson@edu.lohja.fi senast 10.3.2017.

Den populära läroboksserien är grundligt omarbetad enligt nya läroplanen. Nu finns också lärarhandledningarna som e-läromedel!

www.fontanamedia.fi

lediga jobb

○ ○ Väståbolands lärarförening håller vårmöte tisdagen 14.3.2017 kl. 18 i Hotel Kalkstrand i Pargas. Stadgeenliga ärenden behandlas. Närmare information finns på anslagstavlorna i skolorna. Välkomna! ○ ○ Kronoby lärarförening kallar sina medlemmar till vårmöte tisdag 14.3 kl 18.30 vid Maggie’s grillcafé. Föreningen bjuder medlemmarna på mat från buffébord. ○ ○ Kyrkslätts lärarförening r.f. kallar sina medlemmar till stadgeenligt vårmöte på Min Krog fredag 17.3.2016 klockan 17. Vi samlas redan kl. 16 för att höra Kyrkslätts huvudförtroendeman Sari Melkko. Föreningen bjuder sina medlemmar på mat. Anmälningar till teresia.kajanti@kirkkonummi.fi senast måndag 13.3.2016. ○ ○ Esbo-Grankulla lärarförening r.f. välkomnar sina medlemmar till vårmöte, måndagen den 20 mars kl. 18.00 i Granhultsskolan, Grankulla. Stadgeenliga ärenden. Från FSL:s kansli deltar också kommunikatör Mirjam Heir-Lindström. Föreningen bjuder på något smått och gott att äta och dricka. Anmälan senast 13 mars till ditt skolombud eller johanna.afhallstrom@espoo.fi. ○ ○ Styrelsen för Raseborgs lärarförening kallar medlemmarna till vårmöte på Seminarieskolan i Ekenäs den 23 mars 2017 kl 18.30. Stadgeenliga ärenden behandlas, servering och skoldiskussion med kommunalvalskandidater och arbetsgivaren. Anmälningar till marie-helene.gabrielsson@raseborg.fi via skolombuden senast 17.3.2017. ○ ○ Lovisanejdens lärarförening rf håller stadgeenligt vårmöte fredag 24.3 kl. 18.30 på hembygdsgården Kycklings i Lappträsk. Busstransport ordnas från Lovisa och middag serveras till subventionerat pris. Hjärtligt välkomna! ○ ○ Helsingfors svenska lärarförening kallar sina medlemmar till vårmöte 28.3 kl. 18.00 i SFV-huset G18 på Georgsgatan 18. Mötesutrymmet finns på tredje våningen. Stadgeenliga ärenden behandlas. HSL bjuder mötesdeltagarna på en bit mat. Innan vårmötet ordnas en skolombudsträff kl. 17.00 i samma utrymme. Välkommen!

Malmö, Örebro och Eskilstuna kommun söker:

Lärare till grundskolan i Sverige Är du nyfiken och vill veta mer? Kom till TE-byrån/Arbetsförmedlingen i Statens Ämbetshus, Wolffskavägen 35 B, Vasa den 27–28 mars. Då finns rektorer och HR-konsulter från Sverige på plats och berättar om hur det är att vara lärare i Sverige och om de tre städerna. Representanter från Arbetsförmedlingen i Sverige och Finland kommer också finnas på plats och du kan söka lediga tjänster direkt. Vi ser fram emot att träffa dig. Välkommen att söka jobb hos oss! Ansök via www.mol.fi sökord: Eskilstuna, Örebro, Malmö

○ ○ Nykarleby lärarförening kallar till ordinarie vårmöte, tisdag 28.3 kl 18 vid Jeppo-Pensala skola, Jungarvägen 27, 66850 Jeppo. Stadgeenliga ärenden. Efter vårmötet blir det kaffe/te och dopp, rundvandring i skolan och diskussion under temat kommunalvalet och utbildning. Anmälan till ditt skolombud senast 24.3. ○ ○ Närpes-Kaskö lärarförening rf håller stadgeenligt vårmöte på City Brasserie i Närpes onsdagen den 29 mars kl. 16.45. Skolombudsträff med middag kl. 15.30 före vårmötet. Ombudsman Jens Mattfolk medverkar och ger aktuell information. Vårmötesdeltagarna bjuds på kaffe med kolapaj. I samband med vårmötet informerar Mattfolk om löner och VAS-tillägg. Alla som deltar i vårmötet får en biljett till musikalen ”Ingvar” på Wasa Teater under hösten. Anmälningar både till skolombudsträffen och vårmötet senast 20.3 till sekreterare Anna-Maria Håkans (anna-maria.hakans@narpes.fi). Välkomna! ○ ○ Korsholms svenska lärarförening r.f. ordnar vårmöte onsdagen den 29 mars kl. 17.30 i Smedsby-Böle skola. Efter mötet föreläsningen En glad och harmonisk lärare ger dig starkare hjärnmuskler med hjälp av mental träning. Föreläsare Annika Ahrner-Nyberg. Mera info får ni via skolombuden. Välkomna! ○ ○ Vasa svenska lärarförening r.f. håller vårmöte 31.3.2017 kl. 18 på Vasa övningsskola, auditoriet, Kyrkoesplanaden 11–13 . Efter vårmötet erbjuds medlemmarna mousserande vinprovning under ledning av sommelier Andreas Sandén. Information om anmälning till vinprovningen ges av skolombuden. Väl mött! ○ ○ Åbo Lärarförening r.f. kallar sina medlemmar till stadgeenligt vårmöte på Katedralskolan, Gamla Stortorget 1, fredagen den 31 mars kl. 18.00. Efter mötet bjuds medlemmarna på fest. Välkomna! ○ ○ Jakobstad-Larsmo lärare håller vårmöte fredagen den 31 mars 2017 klockan 19 på PIRAYO food & deli i Jakobstad. På mötet behandlas stadgeenliga ärenden.

Tidningen Läraren utkommer med sex nummer till detta läsår.

○ ○ FSL:s förtroendemannakurs onsd.–fred. 15–17.3, Viking Line Mariella, Stockholm.

Nr 6 Nr 7 Nr 8 Nr 9 Nr 10 Nr 11

○ ○ FSL:s styrelse sammanträder tisd. 21.3, FSL:s kansli, Helsingfors.

23.3 6.4 20.4 4.5 18.5 8.6

Efter sommarpausen utkommer nr 12 den 10 augusti.

○ ○ FSL-kursen Tredje klass fred.–lörd. 7–8.4, Scandic Tampere Station, Tammefors. ○ ○ FSL:s styrelse sammanträder tisd. 25.4 kl. 10.30, Scandic Tampere City, Tammerfors. ○ ○ FSL:s förbundsfullmäktige sammanträder onsd.–torsd. 26–27.4, Scandic Tampere City, Tammerfors. ○ ○ FSL:s styrelse sammanträder tisd. 23.5 kl. 10.30, FSL:s kansli, Helsingfors.


12

9.3.2017 • Nr 5

Till flydda sekelgamla tider Med förbehåll för några namnbyten har tidningen Läraren utkommit i 123 år, i ett sträck, utan uppehåll! Petrus Nordmann började ge ut ”Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan” år 1894 som efter tre utgivningsår bytte namn till ”Tidskrift för folkskolan”. Så fick tidskriften heta i sju decennier till år 1965 då det nya namnet ”Skolnytt” lanserades, med undertexten ”Tidskrift för folkskolan”. År 1970 tog man steget ut och avskaffade underrubriken och 1975 fick tidskriften namnet ”Läraren”. Nu skriver vi 2017 och Läraren ges alltså fortfarande ut oavbrutet, nu med Finlands svenska lärarförbund som utgivare. Finland fyller i år 100 år som självständig nation, vilket i många tidningar uppmärksammas med historiska tillbakablickar. Tack vare att vår tidskrift utkommit så länge kan vi också plocka våra tillbakablickar ur egen fatabur. Denna vår vill vi visa hur diskussionen i de finlandssvenska lärarnas tidskrift såg ut då det begav sig, med hjälp av några nedslag i de hundra år gamla tidskrifterna.

Bojor hava lossnat Signaturen Tobias antecknar under rubri-

ken ”Från utkiken” – en återkommande krönika – följande i Tidskrift för folkskolan ”N:o 5. Helsingfors i mars 1917. 24:de årg.”: ”Mycket har förändrats sedan jag skrev min senaste epistel. Händelser av världshistorisk betydelse ha timat. Bojor hava lossnat. Ett stort och mäktigt folk går segerstolt mot frihetens dag. Allt är ännu som en dröm, och det är omöjligt att överblicka betydelsen och räckvidden av vad som skett. När vårfloden kommer, brytas fördämningarna. Isen brister, och den måste brista.” ”Vårt land erhåller nu sina autonoma rättigheter. Kampen för rättens och lagarnas helgd är fullbordad.Nu får vi tänka på att efter den långa svarta natten åter fullfölja våra egna uppgifter. Och det finnes sannerligen mycket, som bör omskapas. Genom de senaste årens här fullföljda regeringssystem har mycket kommit på avvägar. Också på skolans område är det åtskilligt att rätta.”

Ljusare förhoppningar Den första artikeln i marstidningen 1917 inleddes med orden: ”Finlands folk har för sin lag och rätt fört en hård kamp. Tusende medborgare ha i den gjort insatser, en del större, andra mindre. Men alla ha de hoppats att segerns tid en gång skulle komma, och den har nu kommit. Jublande går det

ryska folket mot en ny tid, och vi lyckönska detta stora folk till den vunna friheten. Också vårt folk går nu med ljusare förhoppningar att gestalta sina öden.” Detta skrevs alltså kort efter februarirevolutionen i Ryssland år 1917, som efter strejker, demonstrationer och oro ledde till att tsar Nikolaj II abdikerade.

Blivande universitetet i Åbo Under sloganen ”Kunskap igår, idag i morgon” firar Åbo akademi sitt 100-årsjubileum nästa år, alltså 2018. För hundra år sedan diskuterades det blivande universitetet i Åbo också i Tidskrift för folkskolan. Signaturen K.J. noterar i en

text att det diskuteras huruvida universitetet skall ”göras till en härd för vetenskapliga studier eller en mogenhetsanstalt för den teknisk-praktiska utbildningen”. K.J. framhåller att trots att intresset för universitetet bland folkskolhåll varit ringa, finns allt skäl att rikta uppmärksamhet mot det. ”Vore det ej på sin plats att inom en snar framtid på kretsmöten uttala sina önskningar angående ett nybildat universitet i Åbo? Vidare vore väl frågan av så stor bärvidd, att den borde kunna beaktas bland valet av frågor på allmänna mötet i sommar.” tom ahlfors

bakbrädet Ingen lastbil. Abiturientklassen i Kristinestads gymnasium var i år rekordliten. De sex penkisfirarna skippade lastbilsflaket, eftersom de var så få och kom i stället med rollatorer. Syd-Österbotten berättar den 18 februari att den lilla, men naggande goda abi-sextetten bar på en banderoll med texten ”Quality before Quantity” då studerandena defilerade på stadens torg. Småskolor försvinner i Karleby. Småskolorna fick stryka på foten när stadsstyrelsen i Karleby tog sig an skolnätet. Majoriteten i styrelsen röstade med stadsdirektörens förslag, rösterna föll 6-4, omtalar svenska.yle.fi den 23 februari. Tidigare hade bildningsnämnden och svenska sektionen uttryckt sin åsikt om att bibehålla byskolorna. Enligt styrelsens förslag till fullmäktige skall Rödsö och Vittsar skola flyttas till Chydenius skola 2019, skolan byggs ut till en tvåseriers skola. Villa skola skall också byggas ut så Kyrkbackens skola ryms in. Slutet på en historia. En sorglustig episod har avslutats i Nyslott. Högsta förvaltnings-

domstolen HFD har fastslagit att bildningsnämnden i Nyslott resonerade korrekt, då nämnden fastslog att visstidsanställda lärare har rätt till samma lön som fastanställda. Det var stadsstyrelsen i Nyslott (!) som vände sig till HFD i ärendet. Det hela började med att stadsfullmäktige i juni 2015 beslöt att lärare anställs endast från augusti till början av juni. Bildningsnämnden ansåg emellertid att alla lärare, också visstidsanställda, har rätt till lön för 12 månader. Stadsstyrelsen förde beslutet till förvaltningsdomstolen, som emellertid inte tog ärendet till prövning. Enligt gängse juridisk praxis har en kommunal myndighet inte besvärsrätt gällande en annan kommunal myndighets beslut. Stadsstyrelsen var dock envis och förde ärendet till HFD, som föga överraskande nådde samma konklusion. Erfarenhet ger perspektiv. Det var visst konstnären Lasse Åberg, som uttalade att ”Den som har ätit Mums-Mums med pappbotten har onekligen perspektiv på tillvaron”.

Margareta Heiskanen, forskningschef vid Kommunarbetsgivarna KT, som lämnade sin post den 1 mars för att gå i pension, har knappast förtärt ovan nämnda chokladdoppade skumboll med pappbotten. Men hon verkar ha perspektiv. ”Många kan tro att 30 år på samma arbetsplats låter väldigt trist. Tvärtom. Verksamhetsomgivningen, arbetets innehåll och sättet att jobba har ändrats väldeliga under årens lopp. Också det egna kunnandet utvecklades och blev mera mångsidigt. Varje avtalsrörelse och -period har varit olika. Erfarenhet ger en fördel i arbetsmarknads-

verksamhet”, antecknar Heiskanen i sin blogg. (Hon har rätt. Red:s anm.) Specialisering ses över. OAJ välkomnar en reform av gymnasierna med särskilda utbildningsuppgifter. De första finländska specialiseringsgymnasierna inledde sin verksamhet i slutet av 1960-talet. Idag är närmare 20 procent av gymnasierna specialiserade och bestämmelserna för beviljandet av en särskild utbildningsuppgift är otydliga. Olavi Arra (bilden), sakkunnig vid OAJ, säger att det finns mycket missnöje med dagens läge. – På 50 år har systemet svällt ut och blivit brokigt. Idag är läget besvärligt både för gymnasierna som vill ha en särskild utbildningsuppgift och för ministeriet, säger Arra. Arra var OAJ:s representant i den arbetsgrupp som har berett ett lagförslag gällande kriterier för beviljande och finansiering av en särskild utbildningsuppgift för gymnasier.

Läraren 5 2017  

Läraren 5 2017

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you